|
Andra världskriget - vad det egentligen handlade om |
|
|
|
2005-11-15 |
Tidskriften Röda Rummet medverkade på Bok- och Biblioteksmässan 2005.
Under söndagen höll Daniel Brandell ett föredrag i
Kulturtidskriftsmontern om Ernest Mandels bok om andra världskriget,
som nyligen kommit ut på svenska (Förlag Röda Rummet). Vi väljer att
publicera Daniels föredrag här, så att fler skall kunna få ta del av
det.
Andra världskriget - vad det egentligen handlade om
Mandel
Den här boken som förlaget Röda Rummet gett ut – för första gången på
svenska - är skriven av en belgisk författare som heter Ernest Mandel.
Eftersom Mandel gick bort för tio år sedan, kan han givetvis inte själv
berätta om sin bok. Det är mycket synd. Jag hann aldrig träffa Ernest
Mandel, men han ska ha kombinerat ett skarpt intellekt med politiskt
engagemang och personlig karisma. Att höra honom eller diskutera med
honom ska ha varit en upplevelse.
Mandels egen historia är också spektakulär, vilket förvisso gäller
många européer ur hans generation. Mandel föddes i Frankfurt under den
tyska krisen 1923, då både kommunistpartiet och nazisterna försökte
störta den svaga Weimarregeringen. Familjen var judisk, och politiskt
radikal, så efter Hitlers maktövertagande är det inte underligt att de
valde att flytta till det mer liberala Belgien. Där gick Mandel som
16-åringen med i den trotskistiska rörelsen, den s k fjärde
internationalen. Det vill säga de kommunister som sympatiserade med den
sovjetiska oktoberrevolutionen och Lenin, men var minst sagt kritiska
till utvecklingen under Stalin.
Strax därefter utbröt kriget, och Tyskland ockuperade Belgien. Mandel
deltog i motståndet mot ockupationen och greps ett antal gånger. Han
hamnade i fångläger i Tyskland, men lyckades charma sig ut med hjälp av
vänsterradikala fångvaktare.
När kriget tog slut var den trotskistiska rörelsen kraftigt åderlåten.
Trotskij själv hade mördats 1940 av en av Stalins agenter, och man hade
därmed mist sin främsta ledargestalt. Med tiden kom emellertid Ernest
Mandel att växa fram som rörelsens verklige auktoritet. Han var dock
snarare akademiker än politiker, främst gjorde han sig känd inom
ekonomin. Han brukar stå med i kurslitteraturen i ekonomisk historia
för sin teori om senkapitalismen. Han var en av de ekonomiska
teoretiker som ansåg att kapitalismen går i långa cykler på ca 30 år,
och senkapitalismen var den fjärde och hade sitt speciella
funktionssätt. Detta snappades upp av 68-vänstern, inte minst i
Sverige, där bl a Göran Therborn lyfte fram honom i tidskriften Zenit.
Mandel var en mycket flitig skribent, och har vid sidan av sina mer
akademiska verk skrivit en rad politiska pamfletter och artiklar, en
bok om kriminalromaner, och diverse annat. Hans största hit är utan
tvekan den exceptionellt pedagogiska Introduktion till marxismens
ekonomi. Det här exemplaret hittade jag som16-åring bland min mammas
gamla kurslitteratur från socialhögskolan, och det blev ett av de
första marxistiska verk jag läste.
Mandel har uppenbarligen också skrivit en bok om andra världskriget.
Andra världskriget
Man kan ställa sig lite frågande till om det verkligen är en
prioriterad uppgift att ge ut ytterligare en bok om andra världskriget.
Man kan tycka att det knappast finns någon händelse eller något skeende
i världshistorien som är lika väldokumenterat och genomanalyserat som
”VV2”. Googlar man på ”andra världskriget” får man över en halv miljon
träffar. Googlar man på ”World war two” får man över 200 miljoner, och
nästan lika många får ”Hitler”. Det finns ca 20 000 titlar som berör
ämnet enligt KB:s databassökning. Dagligen går det något program på TV
som relaterar till antingen kriget, nazismen eller förintelsen; igår
zappade jag fram ett om Tysklands invasion av Ukraina. Förintelsen är
för övrigt den enda namngivna händelse alla svenska skolbarn måste
känna till enligt läroplanen. Vi lever i en värld som är fullständigt
fixerad vid detta andra världskrig, och marknaden verkar långt ifrån
mättad. Många av oss har säkert någon ”VV2-nörd” i bekantskapskretsen.
Att i detta sammanhang ge ut en mycket tunn bok, som dessutom gör
anspråk på att förklara vad kriget ”egentligen” handlade om, kan tyckas
vara väl övermaga, nästan vulgärt med tanke på hur många hyllmetrar som
skrivits om det.
Behov av andra perspektiv
Detta med att marknaden inte är mättad kan ju ses som en anledning till
att ge ut Mandels bok idag, trots att det gått nästan 20 år sedan den
skrevs. Men det motivet tror jag inte har motiverat förlaget. Snarare
är det att Mandel faktiskt har något av ett unikt perspektiv på kriget.
Den marxistiska analys han gör är koncis, konsekvent, enkel och
pedagogisk. Han ger en mycket avskalad och avmystifierad bild; han
försöker verkligen – som titeln säger - förklara vad som ”egentligen”
låg bakom kriget.
Det är lite konstigt att ingen annan egentligen har gjort detta. Den
politiska vänstern, som ju ibland verkar fascinerad av historia på
gränsen till fetischism, verkar ha brytt sig mer om de sociala och
politiska konflikter som ledde till nazismens seger, än de verkar ha
varit om själva kriget. Krig går dock utmärkt att förstå med marxismens
instrument – jag ska strax återkomma till detta.
Min bror är historielärare på gymnasiet. Den normala undervisning om
andra världskriget där speglar mycket det allmänna medvetandet om vad
som egentligen låg bakom det: Hitler, som en ond genius, ville utrota
judarna och startade krig för att han var avundsjuk på de andra
stormakterna. Den tokiga Versaillefreden efter första världskriget var
huvudorsak till att detta kunde ske. Även den historieundervisning jag
själv fick vid Uppsala Universitet speglade liknande uppfattningar:
utan Hitler, inget krig, sa min föreläsare. Denna föreläsare visade sig
vara mycket kapabel till att använda historiematerialismen som ett
effektivt verktyg på seminarier och andra föreläsningar, och jag tyckte
jag lärde mig jättemycket av honom. Ändå tog det stopp vid andra
världskriget, även om jag faktiskt konfronterade honom med detta. Han
hade haft nytta av Ernest Mandels bok.
Ett imperialistiskt krig
I motsats till den traditionella bilden av andra världskriget så
tecknar alltså Mandel en strikt marxistisk sådan. När marxister
analyserar samhällsutvecklingen eller historien är det makroekonomiska,
de stora grundläggande dragen, viktigare än enskilda personer och
händelser. Det är också den ekonomiska förmågan som styr den militära
styrkan – hur stor del av produktionen som kan ställas i krigets
tjänst, och hur produktionen kan expanderas.
Som marxistisk historiker sätter Mandel fokus på att det andra
världskriget var ett imperialistiskt krig. Imperialismen är en form som
kapitalismen antar när den behöver expandera, för att erövra råvaror
och lägga under sig marknader. Här var det den uppgående tyska
kapitalismen som behövde expandera geografiskt, helt enligt Lenins
teori om den ojämna utvecklingen som bakgrunden för imperialism. Hitler
sneglade västerut, på de brittiska och franska imperierna, men fick
röra sig österut på den Europeiska kontinenten. De tyska kolonierna
skulle ligga i Östeuropa, Ryssland och Centralasien. Och precis som
folken i Afrika, Asien och Amerika förslavats och utrotats så fick nu
folken öster om Tyskland följa samma koloniala logik.
Andra världskriget handlade alltså om imperialistiska makters strävan
efter internationell hegemoni, vilken skulle erövras och upprätthållas
genom en aktiv kombination av militära erövringar och ekonomisk
dominans eller plundring. Aktörerna var de mest expansiva och stora
ekonomierna: USA, Tyskland, Japan, och Storbritannien, med Frankrike
och Italien som andraplansallierade. Sett till krigets utgång var det
bara USA av dessa som var en vinnare på den imperialistiska kartan.
Storbritannien, t ex, var definitivt en förlorare i andra världskriget.
En annan vinnare var, något otippat, Sovjetunionen.
Förvisso avgjordes expansionskrigets riktning delvis av geografiska
hinder, militära behov och diplomatiska hänsyn. Men bakom dessa
överväganden låg imperialismens inre logik, vilken också klart och
tydligt kan ses i de krigförande staternas generalsstabsplaner. Olja,
gummi, koppar, nickel, tenn, mangan, järnmalm, bomull, etc måste säkras
och sjövägarna måste hållas öppna för att kunna skeppa hem råvarorna.
Arbetare och tvångsarbetare måste mobiliseras, och få mat. Exporten
måste ökas och prackas på motsträviga kunder, och utländska
konkurrenter måste tvingas in i kompanjonskap eller uppslukas.
Motståndarnas export måste minskas och deras befolkningar svältas ut.
Kriget var därmed en politikens fortsättning med andra medel, enligt
Clausewitz berömda tes.
Kriget hade, med denna teori, ett antal omedelbara orsaker:
1. Den tyska produktionen ökar, vilket leder till en viljan till tysk
expansion för att lägga under råvaror. Detta måste ske österut, mot
Sovjet, men hotade då det brittiska och franska herravälde på
kontinenten. Det tvingade Hitler att agera snabbt, för att utnyttja
sitt försprång i moderna vapen.
2. Japan stod inför en liknande situation som Tyskland, dock präglad av en kanske än mer extrem råvarubrist.
3. I USA hade New deal misslyckats, med en gigantisk arbetslöshet 1938
som resultat. Den amerikanska ekonomin var i starkt behov av att
exportera kapital och hitta nya marknader.
Sociala konvulsioner
Mandel är långtifrån någon vulgärmarxist som bara ser till de strikt
ekonomistiska aspekterna till krigets bakgrund. På ett mycket
förtjänstfullt sätt knyter han ihop den imperialistiska
stormaktsrivaliteten med sociala konflikter genom bokens
bakgrundsteckning. Samhället är som en bubblande gryta, där
klasskonflikterna hela tiden håller på att koka över i revolution.
Detta måste de lokala borgarklasserna hela tiden förhålla sig till. Det
finns här en inneboende motsättning för de kapitalistklasserna: de
måste suga ut sina arbetare för att vinna sitt imperialistiska krig,
samtidigt måste de hålla samma arbetare och soldater på gott humör för
att det inte skall slå över i revolution.
Här landar Mandel i en givande beskrivning av det andra världskriget som en summa av fem olika parallella krig:
1. För det första det mellanimperialistiska kriget om världsherraväldet, som vanns av USA;
2. För det andra Sovjetunionens rättfärdiga självförsvarskrig mot imperialisternas försök att krossa revolutionen från 1917;
3. För det tredje det kinesiska folkets krig mot den japanska imperialismen;
4. För det fjärde de asiatiska koloniala folkens befrielsekamp;
5. För det femte den nationella befrielsekampen i de ockuperade länderna i Europa.
Alla dessa krig korsades i sin tur av de sociala konflikterna mellan
arbetar- och bondeklass å ena sidan, och borgarklassen å den andra.
Klassmotsättningarna vävdes in i kriget, vilka många gånger förde
samhällen till eller över gränsen till socialistiska revolutioner.
Detta i sin tur medförde ett osäkert vacklande hos de olika nationella
borgarklasserna i periferin, trängda mellan revolutionen och de
utländska kapitalisterna.
Förintelsen
När den historiematerialistiska grunden är lagd, faller alla
pusselbitar lätt på plats. Mandel går igenom krigets förlopp, dess
efterspel, ideologi och teknologi och passar skickligt in det i
mönstret.
Denna strikt marxistiska beskrivning av andra världskriget flyttar
fokus från förintelsen och den nazistiska ideologin. Detta kontrasterar
på ett ganska befriande sätt mot de senaste tjugo årens
historieskrivnings formliga besatthet av nazisternas brott. Mandel gör
dock detta utan en tillstymmelse till att relativisera dem. Snarare
skapar den marxistiska bakgrunden en bättre förståelse av den
nazistiska logik som ledde till omänskligheterna i koncentrations- och
utrotningsläger, och det avslutande kapitlet om Förintelsen är en av
bokens största förtjänster.
Daniel Brandell
Röda Rummet 1 / 05 som pdf
|
|
|
|
Artiklar 
