Numret du håller i dina händer är det hundrade numret av tidskriften Röda rummet sedan vi bytte namn 1997. Trots att det förstås är någonting att fira så är det svårt att komma i feststämning nuförtiden. Många av de texter som publiceras i detta nummer vittnar om en värld som tycks förtvivlande glädje- och kärlekslös. I en översättning av Branko Marcetics genomgång av Israels krig i Gaza, som ursprungligen publicerades i Jacobin, blir det tydligt att det som händer i Gaza inte har någon motsvarighet. I sin text om Tidöregeringens förslag på kvalificeringskrav i välfärden skildrar Maria Persdotter den djupt empatilösa politik som drivs – inte bara i Sverige utan runt om i världen – där en form av nyliberal nationalism skapar en, om möjligt, ännu svårare situation, särskilt för flyktingar.
I Mikael Omstedts intervju med sociologen Michael A. McCarthy beskrivs hur finanssektorn investerar pengar som skulle kunna användas för att skapa mer värdiga levnadsvillkor – till exempel förvaltade pensionsmedel – i syfte att skapa profit snarare än välfärd. Anton Törnqvist och Kjell Volwes kartlägger den klimatförnekande rörelsen och beskriver, bland annat, hur rörelsen hånar klimatrörelsen genom att förlöjliga dess affekter, så som sorg och ilska. Det drar kallt.
Men numret öppnar även för möjligheten till en mer kärleksfull värld. Veronica Flyman slår ett slag för kärleken och menar att kärlek under kapitalismen inte enbart bör förstås som en form av könat förtryck utan också kan fungera som ett kraftfullt verktyg för marxistisk-feministisk samhällskritik. Evelina Johansson Wilén, Lena Gunnarsson och Maria Wemrell skriver, i en liknande anda, om hur könskonflikter tenderar att förstärkas i en digital form av kapitalism, men att ett motstånd mot den digitala dejtingmarknaden kan vara ett sätt att ta över kontrollen av kärleken från kapitalet.
På många sätt kan dessa texter förstås som i linje med marxismens varma, romantiska ström som Michel Löwy beskriver i sin text ”Romantisk och marxistisk utopi”, som Röda rummet återpublicerar (publicerades första gången i Fjärde Internationalen 1985, i översättning av Katarina Katz – vars text om den feministiska rörelsen och utopi från 1987 också publiceras på nytt). Inte i meningen att de konservativt blickar bakåt till äldre former av kärlek, men i det att båda kritiserar kapitalismens upplösning ”av kvalitativa band mellan människorna, fantasins och romantikens död, den trista likriktningen av livet, de rent nyttoinriktade relationerna människorna emellan”.
Som vanligt publiceras ett flertal bokrecensioner under rubriken ”Röda tråden”, samt ett boksymposium om Francis Tuuloskorpis bok Bageriet i paradiset. Även dessa texter kan ses som ett försök att skapa en mer omsorgsfull värld, där vänstern läser och diskuterar med varandra för att nå vidare – och skapa något bättre i en kall värld.
Fryser du? Kom in i Röda rummets värme.
