Den första engelska översättningen av första bandet av Karl Marx Kapitalet utkom 1887, fyra år efter hans död. Översättningen företogs huvudsakligen av Samuel Moore, en jurist som var aktiv i arbetarrörelsen och god vän till Marx och Engels. Som medöversättare anges Edward Aveling (Marx yngsta dotter Eleonors partner), men denne lär inte ha levererat särskilt mycket. Projektet översågs förstås av Engels som var förvaltare och utgivare av Marx kvarlåtenskap. Denna översättning har blivit en av två standardöversättningar till engelska och ingår i den officiella Marx-Engels Collected Works.
En snabb blick på den ger vid handen att den uppvisar många egenheter, såsom att det första kapitlet, ”Varan” heter ”Commodities”, i plural, vilket kan tolkas som att det inte handlar om kategorin eller begreppet vara utan om de konkreta varorna. Man kan förstås se det som en skillnad mellan det engelska språkets förkärlek för det konkreta i jämförelse med tyskans dragning till abstraktioner. Men lika fullt får den engelske läsaren här och på många andra punkter ta del av en delvis helt annan bok än den tyska. Boken har också en helt annan indelning i och ordning av stoffet i trettiotre kapitel som övertagits från den franska utgåvan men som inte finns i någon av de tyska utgåvorna.
Många, om än inte alla, egenheterna i denna första översättning (det har gjorts ytterligare ett par som aldrig fått något inflytande) korrigerades i den senare översättningen av historikern Ben Fowkes, vilken utgavs 1976. Denna utgåva (känd som Penguinutgåvan) är den som de flesta som i dag läser och arbetar med Kapitalet på engelska använder sig av. Fowkes behöll dock bland annat den egenartade kapitelindelningen, vilket ibland leder till förvirring för moderna läsare vid jämförelse mellan olika utgåvor. Översättning är inte heller någon enkel konst som handlar om att översätta terminologiskt exakt mellan olika språk och alla översättare ställs inför val som kan ifrågasättas. Fowkes gjorde ibland valet att när han hade kunnat ändra ändå behålla en etablerad terminologi, vilket inte varit utan konsekvenser. I det kända tjugofjärde kapitlet (hos Fowkes och Moore kapitel trettiotre) övergår Marx från att analysera kapitalsystemets kategorier till att framställa det kapitalistiska produktionssättets historiska uppkomst, innan det etablerats som vad han här kallar de ekonomiska förhållandenas stumma tvång. I den befintliga svenska översättningen behandlar detta kapitel ”den ursprungliga ackumulationen”, vilket är en närliggande översättning av det tyska originalets ursprüngliche Akkumulation. Fowkes valde emellertid att behålla Moores primitive accumulation. Trots den svenska översättningen ser man ofta även på svenska anglicismen ”den primitiva ackumulationen”. Detta är ett nog så tydligt exempel på att en ny översättning till engelska av första bandet är av betydelse för andra läsare av Marx än de som har engelska som modersmål. Engelskans hegemoni i dagens värld är så självklar att dess direkta och indirekta inflytande på andra språk ofta är så omfattande att den får återverkningar även i mindre språk, som svenskan.
I denna nya engelska översättning av den amerikanske germanisten Paul Reitter, assisterad som redaktör av sin kollega Paul North, heter det däremot, med ett ordval som ligger närmre tyskan, original accumulation. Denna förändring kan jämföras med den som andra uttryck genomgått där ”primitiv” ingår, såsom att ”primitiva folk” numera kallas ursprungsfolk. Men det är också en viktig förändring för den engelske läsarens förståelse av avsnittet. Reitter har här en fotnot som utgör en miniessä på över en sida om varför det rör sig om ackumulation i annan mening än den som dittills analyserats, vilken bygger på utvinning av mervärde genom ständigt upprepat lika byte mellan arbete och kapital. Den ursprungliga ackumulationen sker genom stöld, plundring och fördrivning, den har ingen föregångare, samtidigt som den lägger grunden för all framtida ackumulation. Det är inte minst kommentarer som denna som gör den nya utgåvan läsvärd. Som erfaren översättare förklarar Reitter i sitt förord och i sina noter principerna för sin översättning och sina val, vilket inte minst bidrar till att göra läsningen lärorik. Han förklarar också sitt val att inte översätta Marx neologismer eller nybildningar till något som låter bekant för den engelske läsaren. I stället inför han egna nybildningar, såsom objecthood för Marx Gegenständlichkeit. Till skillnad från objectivity som det ofta översatts med, betecknar det något socialt eller ickefysiskt som får karaktären av ett objekt. Det är alltså besläktat med kända begrepp som förtingligande och fetischism. Över lag försöker Reitter få de engelska läsarna att tänka på tyska, samtidigt som han eftersträvat ett modernt språk som flyter lätt och klart, vilket han för det mesta lyckats väl med.
Denna utgåva har dessutom, vilket inte minst gör den värdefull, en annan förlaga än tidigare engelska utgåvor (och den senaste svenska). Den utgår från den andra tyska upplagan från 1872, vilken var den sista tyska utgåva som Marx såg gå i tryck. Det betyder inte att denna utgåva kan göra anspråk på att vara en definitiv utgåva av Kapitalet och det kommer förmodligen aldrig heller att finnas någon sådan. De senare, tredje och fjärde upplagorna, var bearbetade av Engels, där han gjorde egna förändringar vilka han inte alltid angivit, men också införde förändringar som tog hänsyn till den franska utgåvan. Här finns en del osäkerhetsmoment. Marx tog aktiv del i den franska översättningen både genom att skriva nya tillägg och förändringar och dessutom korrigeringar av den franske översättaren Joseph Roys arbete. Denna franska översättning behandlas i ett appendix av statsvetaren William Clare Roberts. Den har inte varit utan betydelse, inte minst genom att inflytelserika franska marxister som Louis Althusser använt den, utan att vara klara över skillnaderna mot det tyska originalet. För den filologiskt inriktade Marxforskningen reser den en rad problem, eftersom det inte alltid finns underlag för att kunna säkert bedöma vad som är Marx tillägg och omskrivningar och vad som är Roys.
Reitters översättning kan starkt rekommenderas men den kommer antagligen inte att konkurrera ut de redan existerande översättningarna, snarare komplettera dem. Den kommer säkert också att få konkurrens av nya. Förlaget Verso lär arbeta på en översättning av en utgåva av den tyske ekonomen och statistikern Thomas Kuczynski som inarbetar förändringar från den franska. Man bör inte se detta som ett problem utan tvärtom som en fördel för läsarna att ha tillgång till flera kvalificerade översättningar och utgåvor. <<
Anders Ramsay har arbetat som lektor i sociologi vid olika lärosäten, senast vid Mittuniversitetet. Han ägnar sig numera åt fri forskning om Marx och den kritiska teorin.
