Sedan förra numret av Röda Rummet kom ut har det hunnit bli 2026. Och med detta årsskifte har det skett flertalet dramatiska vändningar i världspolitiken som på olika sätt haft bäring för vänsterns situation och framtidsutsikter. Trumps regering har medelst militärt ingripande avsatt Maduro i Venezuela. I Iran har bred folklig mobilisering på allvar utmanat det islamiska styret. I Palestina har den israeliska armén tänjt på begreppet ”vapenvila” till oigenkännlighet genom fortsatt bombning av Gazaremsan.
Marx sa att historien upprepar sig, först som tragedi och sedan som fars. Men hur är karaktären hos historiska händelser som tycks upprepa sig för hundrade gången – såsom ständiga amerikanska interventioner i Latinamerika eller israeliska överträdelser på ockuperade områden? Har vi att göra med någon slags historiens tragikomik? Om så är fallet, ligger det nära till hands att upprepa Walter Benjamins famösa liknelse om historiens utveckling som ”en enda katastrof som oavlåtligt hopar ruiner på ruiner”.
Om historien är en sådan ständigt ackumulerande katastrof är det vår uppgift att – för att återigen låna en liknelse från Benjamin – dra i det historiska lokomotivets nödbroms. På sätt och vis närmar sig texterna i detta nummer denna uppgift från olika ståndpunkter och infallsvinklar.
I tre texter från rörelseaktiva behandlas frågan om strategi – om hur vi länkar samman vårt aktivistiska handlande i nuet med vår önskan om att dra i nödbromsen i framtiden. Edvard Lakso Tesak från Förbundet Allt åt Alla diskuterar hur en vändning bort från övertygelsebaserad aktivism och mot villkorsfokuserad vardagsorganisering kan utgöra en fruktbar strategi för klassmobilisering. Veronika Österberg från Ta tillbaka framtiden skisserar en vision om hoppfulla, radikala gemenskaper som grund för motstånd. Shora Esmailian diskuterar sambandet mellan motståndet mot den globalt framväxande fascismen och stödet till palestiniernas befrielsekamp.
Numret innehåller också ett boksymposium om Karin Petterssons bok Förbannelsen. Här diskuterar Daniel Ankarloo, Jenny Andersson, Kjell Östberg, Nora Wurtzel, samt Pettersson själv, hur den utveckling som på sätt och vis utgör grunden för dagens katastrofer – nyliberalismens konsolidering under 1990-talet – bör förstås såväl historiskt som personligt och vad detta får för inverkningar på vår politiska handlingshorisont nu, just när den nyliberala hegemonin tycks ligga på dödsbädden.
I övriga texter i numret återfinns olika resonemang kring hur vi bäst arbetar för att dra i historiens nödbroms. I en intervju med aktivisten Alva Danielsson diskuteras den nya aktivistiska generation som uppstått i samband med återväxten inom klimaträttviserörelsen och solidaritetsrörelsen med Palestina under 2020-talet.
Ludvig Sunnemark diskuterar politisk musik som ett fruktbart fält för iscensättandet av alternativa framtider och samhällsgemenskaper. Maria Broberg erbjuder en politisk nyläsning av Bröderna Lejonhjärta, där frågor om politiskt mod och motstånd sätts i fokus. Linus Bertilsson beskriver i en text om filosofen Wolfgang Fritz Haug nya utvecklingslinjer för ideologikritiken. I vår kritikavdelning Röda tråden återfinns som vanligt recensioner av nyutkomna politiska böcker.
Förhoppningsvis ger denna samling texter hopp om att historiens nödbroms är inom räckhåll. Gott nytt år.
Läs hela nummer 1/26 som PDF här:
