{"id":1138,"date":"2012-11-09T17:04:14","date_gmt":"2012-11-09T16:04:14","guid":{"rendered":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/?p=1138"},"modified":"2012-11-07T09:47:10","modified_gmt":"2012-11-07T08:47:10","slug":"med-insamlingsbossan-eller-livet-som-insats","status":"publish","type":"post","link":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/2012\/11\/09\/med-insamlingsbossan-eller-livet-som-insats\/","title":{"rendered":"Med insamlingsb\u00f6ssan eller livet som insats"},"content":{"rendered":"

Spanska inb\u00f6rdeskriget och 1930-talets antifascistiska enhetsstr\u00e4vanden \u00e4r en\"\"<\/a> av arbetarr\u00f6relsehistoriens mest l\u00e4rorika, men ocks\u00e5 mest tragiska perioder. Johannes Jensen tecknar en bild av den svenska solidaritetsr\u00f6relsen under Kominterns folkfrontsperiod.<\/h3>\n

Sverige \u00e4r ett land som g\u00e4rna framst\u00e4lls som en fredsnation. V\u00e5r stat har inte formellt sett varit i krig p\u00e5 tv\u00e5hundra \u00e5r och det \u00e4r i de allra flesta svenska kommuner inte till\u00e5tet att uppf\u00f6ra monument av krigisk karakt\u00e4r. \u00c4nd\u00e5 levde m\u00e5nga tusentals svenskar p\u00e5 1900-talet med erfarenheter av ha deltagit som soldater i krig. De flesta reste som frivilliga f\u00f6r att delta i FN-uppdrag i exempelvis Kongo p\u00e5 1960-talet, men flera tusen svenskar skrev ocks\u00e5 in sig i andra l\u00e4nders h\u00e4rar. Det kanske allra mest utm\u00e4rkande solidaritetsr\u00f6relsen var under det spanska inb\u00f6rdeskriget 1936-39. Den var inte den st\u00f6rsta mobiliseringen; ungef\u00e4r 530 svenskar reste till Spanien som frivilliga medan n\u00e4rmare 12 000 svenskar enrollerade sig f\u00f6r att sl\u00e5ss i Finland under Vinterkriget, men Finland l\u00e5g geografiskt och historiskt n\u00e4ra och frivilligr\u00f6relsen hade ett starkt officiellt st\u00f6d bland det milit\u00e4ra etablissemanget. Frivilligr\u00f6relsen f\u00f6r den spanska republikens styrkor frodades under betydligt mer komplicerade omst\u00e4ndigheter. Den var ocks\u00e5 en del av en solidaritetsr\u00f6relse som p\u00e5 m\u00e5nga s\u00e4tt \u00e4r unik i svensk historia.<\/p>\n

V\u00e4nstern och Folkfronten<\/strong><\/p>\n

Vid det svenska 1930-talets inledning var den radikala v\u00e4nstern splittrad och f\u00f6rsvagad. F\u00f6rutom det syndikalististiska fackf\u00f6rbundet SAC, som passerat sin historiska h\u00f6jdpunkt i b\u00f6rjan av 1920-talet fanns tv\u00e5 partier som gjorde anspr\u00e5k p\u00e5 namnet Sveriges Kommunistiska Parti. Det st\u00f6rre, de s\u00e5 kallade Kilbomskommunisterna (efter sin ena f\u00f6rgrundsgestalt Karl Kilbom – partiet bytte 1934 namn till Socialistiska partiet), hade uteslutits ur Komintern 1929 efter konflikter med ledningen i Moskva. Det mindre Kominterntrogna SKP kallade Sill\u00e9nkommunisterna efter centralgestalten Hugo Sill\u00e9n. De tv\u00e5 partierna stod i of\u00f6rsonlig konflikt med varandra och b\u00e5da var f\u00f6rh\u00e5llandevis politiskt isolerade. Sill\u00e9nkommunisterna h\u00f6ll bokstavstrogen kompass efter Kominterns s\u00e5 kallade Tredje perioden-politik d\u00e4r analysen att kapitalismen g\u00e5tt in i sitt slutskede ledde till en ultrav\u00e4nsteristisk och sekteristisk h\u00e5llning. Alla mer moderata v\u00e4nsterkrafter, och s\u00e4rskilt socialdemokratin st\u00e4mplades som \u201dsocialfascister\u201d. F\u00f6r ett parti med st\u00f6d bland mindre \u00e4n fem procent av befolkningen innebar detta f\u00f6ga mer \u00e4n en tillvaro i upph\u00f6jd och renl\u00e4rig passivitet. I Tyskland innebar Kominternpolitiken att kommunistpartiet var of\u00f6rm\u00f6get att bygga enhetsfront med socialdemokraterna mot den framv\u00e4xande nazismen och att partiet slutligen gick under utan verkligt motst\u00e5nd.<\/p>\n

1935 h\u00f6ll Komintern sin sjunde kongress. Det hade d\u00e5 \u2013 i och med utvecklingen i Tyskland \u2013 f\u00f6rlorat sitt st\u00f6rsta parti utanf\u00f6r Sovjetunionen. Komintern var vid denna tid f\u00f6ga mer \u00e4n ett utrikespolitiskt redskap f\u00f6r Sovjetunionen vars stalinistiska statsledning s\u00e5g sig vara i akut behov av att n\u00e4rma sig Frankrike f\u00f6r att bygga en antifascistisk front. Detta gjorde att man omv\u00e4rderade sin ultrav\u00e4nsteristiska linje. Ist\u00e4llet inriktade man sig p\u00e5 bredaste m\u00f6jliga samarbete med alla grupperingar som kunde t\u00e4nkas st\u00e5 mot fascismen. Kommunistpartierna tonade ned alla former av klasskampsparoller och intog en uttalat defensiv h\u00e5llning till f\u00f6rsvar av den borgerliga demokratin. I den nya politiska situation som uppst\u00e5tt i Europa och som Komintern sent omsider vaknade upp till \u00e4r det tydligt att de f\u00f6rlorat kampen om hegemonin. Folkfrontspolitiken var ett s\u00e4tt att anpassa strategin f\u00f6r att n\u00e4rma sig det \u00f6vriga politiska f\u00e4ltet.<\/p>\n

Det var detta politiska landskap som v\u00e4rlden i juli 1936 n\u00e5ddes av nyheten att ett uppror utbrutit inom den fascistanstrukna spanska milit\u00e4ren mot v\u00e4nsterkoalitionen som styrde den unga republiken.<\/p>\n

Spanien: krig och revolution<\/strong><\/p>\n

Skeendet i Spanien skilde sig p\u00e5 m\u00e5nga s\u00e4tt fr\u00e5n fascismens utveckling i Europa. Den spanska fascismen, eller falangismen, saknade till stor del sina tyska och italienska motsvarigheters borgerliga och sm\u00e5borgerliga karakt\u00e4r, utan hade sin fr\u00e4msta bas inom aristokratin och milit\u00e4ren. Den saknade \u00e4ven de massr\u00f6relser som burit fram Hitler och Mussolini till makten. S\u00e4rskiljande f\u00f6r Spanien var ocks\u00e5 att revolten inte ledde till n\u00e5got smidigt makt\u00f6vertagande. Ist\u00e4llet f\u00f6r en folklig resning till st\u00f6d f\u00f6r kuppen st\u00f6tte den p\u00e5 h\u00e5rt motst\u00e5nd fr\u00e5n den militanta arbetarr\u00f6relsen.<\/p>\n

I krigets inledande fas var de politiska miliserna avg\u00f6rande f\u00f6r motst\u00e5ndet mot revolten. 1930-talets sociala oroligheter hade inneburit att de spanska v\u00e4nsterorganisationerna f\u00e5tt en allt mer militant medlemsk\u00e5r. Vid revoltens utbrott, d\u00e5 st\u00e4dernas kaserner var utg\u00e5ngspunkter f\u00f6r pl\u00f6tslig fascistisk mobilisering, spelade fackf\u00f6rbunden; den socialistiska och kommunistiska landsorganisationen UGT och det syndikalistiska CNT med dess anarkistiska syskonorganisation FAI, en central roll f\u00f6r det spontant organiserade motst\u00e5ndet. I st\u00f6rre delen av Spanien innebar detta att revolt\u00f6rerna besegrades eller drevs bort fr\u00e5n st\u00e4derna \u2013 ut p\u00e5 landsbygden \u2013 av hastigt uppsatta milisf\u00f6rband. Revolten f\u00f6r\u00e4ndrade snabbt karakt\u00e4r till ett fullskaligt krig, med politiska konsekvenser i hela Europa. Rebellerna hade tidigt ett st\u00f6d fr\u00e5n Italien och Nazityskland medan den franska folkfrontsregeringen och Sovjetunionen stod republiken n\u00e4ra. Samtidigt ans\u00e5g britterna att det franska st\u00f6det till republiken hotade freden i Europa och pressade dem att inst\u00e4lla sina vapenleveranser, samtidigt som italienskt och tyskt krigsmateriell str\u00f6mmade \u00f6ver gr\u00e4nsen. Den franska l\u00f6sningen blev att driva igenom ett non-interventionsavtal som skulle f\u00f6rhindra all utl\u00e4ndsk inblandning i kriget. I sj\u00e4lva verket utf\u00f6ll avtalet\u00a0endast till republikens nackdel d\u00e5 st\u00f6det till nationalisterna fortsatte of\u00f6r\u00e4ndrat. \"\"<\/a><\/p>\n

I de kaosartade f\u00f6rh\u00e5llanden som uppstod inom de omr\u00e5den d\u00e4r revolten misslyckades f\u00f6ljde en social revolution som tog sig olika uttryck beroende p\u00e5 de lokala styrkef\u00f6rh\u00e5llandena. I Katalonien och Aragonien, med centrum i det h\u00f6gt industrialiserade Barcelona, hade anarkismen sitt starkaste f\u00e4ste och kollektiviseringar av allt fr\u00e5n fris\u00f6rsalonger till storskalig industriproduktion genomf\u00f6rdes under CNT:s r\u00f6dsvarta flagg. Inte minst skedde en storskalig kollektivisering av jordbruket d\u00e4r jord\u00e4garna ofta flytt utomlands eller till den nationalistiska sidan. Miliser, knutna till de olika politiska organisationerna, h\u00f6ll olika frontavsnitt, med f\u00f6ljden att sj\u00e4lva krigf\u00f6ringen skedde under politiska f\u00f6rtecken. I Valencia, d\u00e4r Madridregeringen hade st\u00f6rre inflytande och st\u00e4mningarna var mindre radikala, blev reformerna mer moderata. Detsamma g\u00e4llde f\u00f6r Madrid som dessutom l\u00e5g i s\u00e5 direkt anslutning till fronten att kriget \u00f6verskuggade revolutionen. Inom republiken p\u00e5gick under 1936 och v\u00e5ren 1937 en maktkamp mellan de revolution\u00e4ra grupperna och de grupper som s\u00f6kte st\u00e4rka regeringen och motverka en snabb omvandling. Mots\u00e4ttningarna var tydligast mellan \u00e5 ena sidan CNT\/FAI och\u00a0 det antistalinistiska marxistiska partiet POUM1<\/sup> och \u00e5 andra sidan det Kominternanslutna kommunistpartiet PCE (PSUC2<\/sup> i Katalonien) som fick en allt m\u00e4ktigare st\u00e4llning genom sin effektiva organisation, v\u00e4xande prestige och f\u00f6rm\u00e5ga att tillskansa sig inflytelserika positioner. Komintern drev fr\u00e5n 1936 en folkfrontsstrategi och PCE fick plats i den spanska regeringen under Largo Caballero. I linje med folkfrontstaktiken intog kommunistpartiet en st\u00e5ndpunkt d\u00e4r det f\u00f6rsvarade den privata \u00e4gander\u00e4tten och motverkade alla revolution\u00e4ra tendenser, n\u00e5got som gav partiet en kraftigt v\u00e4xande medlemsbas bland medelklassen och de jord\u00e4gande b\u00f6nderna. Fr\u00e5n att ha varit ett parti med omkring 38 000 medlemmar vid krigets utbrott hade PCE i juni 1937 mellan 300- och 400 000 medlemmar (vilket dock skall st\u00e4llas i relation till CNT som hade mer \u00e4n en miljon medlemmar)3<\/sup>.\u00a0 Det centrala f\u00f6r Komintern var att vinna kriget, att st\u00e4rka relationerna mellan Sovjetunionen och v\u00e4stmakterna, samt att maximera PCE:s maktposition inom republiken. Att f\u00f6ra en revolution\u00e4r politik ans\u00e5gs i det l\u00e4get alltf\u00f6r riskabelt. \"\"<\/a><\/p>\n

Mots\u00e4ttningarna mellan regeringsmakten och de revolution\u00e4ra grupperna st\u00e4lldes p\u00e5 sin spets n\u00e4r gatustrider mellan anarkosyndikalister och det paramilit\u00e4ra civilgardet, med st\u00f6d av PSUC och UGT, utbr\u00f6t i Barcelona den tredje maj 1937. Efter att CNT-ledningen gav direkt order till sina medlemmar att l\u00e4gga ned vapnen den \u00e5ttonde maj st\u00e4rkte kommunistpartiet sin makt \u00f6ver regeringen och den socialistiske premi\u00e4rministern Largo Caballero, \u201dSpaniens Lenin\u201d, som drivit en \u00e5terh\u00e5llsam politik men godk\u00e4nt kollektiviseringarna samt kritiserat kommunistpartiets metoder fick avg\u00e5 och den sovjetv\u00e4nlige Juan Negrin fr\u00e5n socialistpartiets h\u00f6gerflygel tilltr\u00e4de med en betydligt h\u00e5rdare linje mot de frihetliga socialisterna. Miliserna hade under v\u00e5ren 1937 formellt inordnats i den regulj\u00e4ra folkarm\u00e9n, men bibeh\u00e5llit mycket av sin struktur och sitt oberoende vad g\u00e4ller den interna organiseringen och lojaliteten mot de egna organisationerna. Efter majdagarna uppl\u00f6stes milisgrupperna och soldaterna v\u00e4rvades till folkfrontsarm\u00e9n. POUM f\u00f6rklarades olagligt och utsattes f\u00f6r l\u00e5ngtg\u00e5ende repression. Den dubbelmakt som r\u00e5tt mellan regeringen och v\u00e4nstersocialisterna f\u00f6rsvann definitivt 1937 och fabriker och jordbruk \u00e5terf\u00f6rdes till gamla \u00e4gandef\u00f6rh\u00e5llanden.<\/p>\n

Svenskarna och mots\u00e4ttningarna<\/p>\n

Yngve, Harry och Nisse var tre milissoldater i POUM och medlemmar i Socialistiska partiet som drabbades p\u00e5tagligt av de interna mots\u00e4ttningarna p\u00e5 katalanska fronten. Yngve beskriver i brev hem hur det republikanska civilgardet patrullerade Barcelonas gator bev\u00e4pnade till t\u00e4nderna medan milism\u00e4nnen vid fronten endast hade uttj\u00e4nta gev\u00e4r d\u00e5 de vid permissioner blev avv\u00e4pnade av civilgardet. Samtidigt kunde de l\u00e4sa i kommunistpressen att det var bristen p\u00e5 mod och politisk vilja som l\u00e5g bakom det f\u00f6rstelnade l\u00e4get vid den aragoniska frontlinjen. Dessa mots\u00e4ttningar tog sig \u00e4ven uttryck i Sverige efter kriget. 1939 blev Yngve Andersson konfronterad av SKP-medlemmar vid ett v\u00e4lkomstm\u00f6te f\u00f6r hemkomna Spanienk\u00e4mpar. Han blev anklagad f\u00f6r att vara fascist och blev d\u00e4refter fysiskt angripen.<\/p>\n

F\u00f6r den absoluta majoriteten av de svenska spanienfrivilliga hade dessa h\u00e4ndelser ingen direkt p\u00e5verkan deras upplevelser och inte heller i svensk media gavs n\u00e5gon systematisk rapportering av mots\u00e4ttningarna och repressionen; dels dominerade sensationsrubriker av typen \u201dR\u00f6d terror i Barcelona!\u201d, dels var den republikv\u00e4nliga delen av pressen angel\u00e4gen om att ge en positiv bild av spanska regeringen (kanske lika mycket p\u00e5 grund av op\u00e5litliga kanaler som av idealism) och inom fr\u00e4mst den stalinistiska pressen skylldes alla motg\u00e5ngar p\u00e5 \u201dfascist-trotskistiska femtekolonnare\u201d. SAC:s organ Arbetaren och Socialistiska partiets POUM trogna falang hade sv\u00e5rt att f\u00e5 genomslag f\u00f6r sin bild av skeendena. Mots\u00e4ttningarna har emellertid f\u00e5tt en enorm vikt f\u00f6r historieskrivningen d\u00e4r en kontinuerlig debatt om skuld och svek p\u00e5g\u00e5r \u00e4n idag, framf\u00f6r allt inom den yttre v\u00e4nstern. F\u00f6r de allra flesta brigadister var mots\u00e4ttningarna n\u00e5got som upplevdes genom de propagandablad och tendensi\u00f6sa tidningsartiklar som fanns tillg\u00e4ngliga vid fronten. Dessa ber\u00e4ttade historier om hur POUM-milisen l\u00e4mnade fronten och t\u00e5gade mot Barcelona under majdagarna och att milism\u00e4n spelade fotboll med fascisterna p\u00e5 den aragoniska fronten, medan interbrigadisterna sj\u00e4lva led sv\u00e5ra f\u00f6rluster. Att det upplevdes som frustrerande \u00e4r inte sv\u00e5rt att f\u00f6rest\u00e4lla sig och \u00e4r antagligen ocks\u00e5 ett sk\u00e4l till att m\u00e5nga h\u00f6ll fast vid en ensidig syn p\u00e5 konflikten \u00e4ven efter kriget.<\/p>\n

Frivilliga milism\u00e4n<\/strong><\/p>\n

Internationellt v\u00e4ckte inb\u00f6rdeskriget enorma sympatier och engagemang inom alla antifascistiska kretsar och idealister fr\u00e5n hela Europa reste till Spanien f\u00f6r att bek\u00e4mpa fascismen eller sl\u00e5ss f\u00f6r revolutionen. De Spanienfrivilliga som str\u00f6mmade till fr\u00e5n utlandet under krigets inledande m\u00e5nader samt de som av ideologiska sk\u00e4l inte ville skriva in sig i Internationella brigaderna, vilka jag \u00e5terkommer till nedan, stred i de olika arbetarmilisf\u00f6rbanden. Bland de svenska frivilliga r\u00f6r det sig om n\u00e5gra tiotals milism\u00e4n medan det totala antalet utl\u00e4nningar inom f\u00f6rbanden har bed\u00f6mts vara omkring 5000. F\u00f6r dessa frivilliga fanns inget utvecklat rekryteringssystem utan de fick p\u00e5 eget bev\u00e5g ordna resan till Spanien, n\u00e5got som innebar\u00a0 en p\u00e5taglig risk efter att noninterventionsavtalet hade skrivits under och Frankrike st\u00e4ngt sin s\u00f6dra gr\u00e4ns. Vilket f\u00f6rband man hamnade i avgjordes ofta av vilken politisk organisation man tillh\u00f6rde i sitt hemland, och exempelvis medlemmar i Socialistiska partiet eller i engelska Independent Labour Party inskrevs i POUM medan syndikalister och anarkister stred i CNT-milisen. Samtliga svenska milisfrivilliga verkar ha kommit ur dessa tv\u00e5 f\u00f6rgreningar av arbetarr\u00f6relsen.<\/p>\n

Att inte fler svenskar slogs som milism\u00e4n beror antagligen p\u00e5 de kombinerade faktorerna att CNT\/FAI uttryckligen f\u00f6redrog materiell hj\u00e4lp framf\u00f6r frivilliga, att Socialistiska partiet h\u00e4mmades av inre mots\u00e4ttningar om hur Spaniensolidariteten skulle manifesteras och att Internationella brigaderna i Sverige lyckades locka frivilliga utanf\u00f6r den kommunistiska kadern. Inom Socialistiska partiet stod tv\u00e5 handlingslinjer mot varandra. Majoriteten kring Flyg st\u00f6dde POUM och intog en strikt revolution\u00e4r i kriget, medan minoriteten kring Kilbom och Ture Nerman f\u00f6respr\u00e5kade st\u00f6d till folkfronten, svensk vapenexport till republiken, samt \u00f6nskade knyta sig n\u00e4rmare den \u00f6vriga v\u00e4nstern eller rent av uppl\u00f6sa partiet helt. D\u00e5 minoriteten v\u00e4grade omv\u00e4rdera sin linje ledde konflikten slutligen till att den tredjedel av partiet som st\u00f6dde Kilbom och Nerman utesl\u00f6ts 1937, n\u00e5got partiet aldrig h\u00e4mtade sig ifr\u00e5n.<\/p>\n

Internationella brigaderna<\/p>\n

De allra flesta Spanienfrivilliga rekryterades till de Internationella brigaderna som sattes upp av Komintern i september 1936. Internationella brigaderna blev det absolut dominerande f\u00f6rbandet f\u00f6r utl\u00e4ndska frivilliga, b\u00e5de genom att deras ryktbarhet f\u00e5ngade intresset f\u00f6r dem som ville till Spanien och d\u00e4rf\u00f6r att Interbrigaderna genom Kominterns omfattande organisation satte upp ett rekryteringsn\u00e4tverk som lotsade de frivilliga fr\u00e5n sina heml\u00e4nder. Sammanlagt skulle interbrigadisterna under kriget r\u00e4knas till omkring 35 000 stridande fr\u00e5n 53 l\u00e4nder, varav omkring 520 var fr\u00e5n Sverige. Svenskarna som for tillh\u00f6rde till 95 procent arbetarklassen, vilket var en h\u00f6gre andel \u00e4n det internationella genomsnittet bland Spanienfrivilliga.<\/p>\n

Resan gick via Paris och brigadernas hemliga kontor d\u00e4r de frivilliga genomgick h\u00e4lso- och l\u00e4mplighetskontroll samt fick underteckna kontrakt. De frivilliga fick sedan ta sig \u00f6ver gr\u00e4nsen till Spanien d\u00e4r de genomgick en kortare utbildning i Albacete innan de utrustades och skickades i f\u00e4lt. Knut Olsson, ledamot\u00a0 i SKP:s centralkommitt\u00e9, fick i uppdrag av partiledningen att organisera resan f\u00f6r de som \u00f6nskade ta sig till Spanien som frivilliga. Eftersom det enligt lag \u00e4r f\u00f6rbjudet f\u00f6r fr\u00e4mmande krigsmakter att bedriva rekryteringsverksamhet i Sverige och d\u00e5 det dessutom \u2013 i linje med noninterventionspakten \u2013 var olagligt att enrollera sig i spanska f\u00f6rband organiserades rekryteringen underjordiskt av lokala kommitt\u00e9er som var samordnade med Moskva. Det f\u00f6rdes av det sk\u00e4let inga systematiska protokoll \u00f6ver de frivilliga och uppgifterna om huruvida man aktivt rekryterade frivilliga och huruvida Komintern detaljstyrde verksamheten varierar. Enligt Knut Olsson, som var trogen Moskva hela sitt liv, var Moskvakontrollen obefintlig och det r\u00f6rde sig snarast om att delge resultat till Komintern. Emellertid h\u00e4vdar bland andra historikern Bertil Lundvik att direktiven fr\u00e5n Sovjet var mer styrande \u00e4n Olsson velat erk\u00e4nna. Det finns flera tecken p\u00e5 det senare, bland annat var tillstr\u00f6mningen av frivilliga st\u00f6rre i b\u00f6rjan av kriget och kraven p\u00e5 l\u00e4mplig \u00e5lder och fysisk f\u00f6rm\u00e5ga striktare. Senare under kriget f\u00f6rekom b\u00e5de omyndiga och medel\u00e5lders frivilliga, vilket ger en indikation om att det fanns kvoter f\u00f6r varje partisektion att uppfylla. De officiella solidaritetsorganisationerna separerades av legala sk\u00e4l fr\u00e5n rekryteringsn\u00e4tverket.<\/p>\n

taktik och enhetsstr\u00e4van<\/p>\n

Mot bakgrund av att flera initiativ togs av Komintern f\u00f6r att bygga en gemensam internationell kommitt\u00e9 f\u00f6r organiseringen av st\u00f6det till spanska republiken, kom ocks\u00e5 trevare fr\u00e5n SKP i riktning mot grundandet av en bred arbetarr\u00f6relsebaserad Spanienr\u00f6relse under sommaren 1936. Men gensvaret fr\u00e5n socialdemokraterna dr\u00f6jde. Partierna befann sig n\u00e4mligen mitt i valupptakten och medan SKP s\u00f6kte samarbete med SAP, i linje med direktiven fr\u00e5n Moskva, s\u00e5 var SAP ist\u00e4llet upptagna med valtaktiska man\u00f6vrar med borgerligheten . Samtidigt bildade SAC och Socialistiska partiet en gemensam kommitt\u00e9 vilken de, trots \u00f6vriga mots\u00e4ttningar, f\u00f6rs\u00f6kte f\u00e5 med SKP. Men SKP ville ha med LO. Resultatet blev att SKP i praktiken f\u00f6rhalade bildandet av en kommitt\u00e9. SAC var n\u00e4st efter det enorma spanska syndikalistiska fackf\u00f6rbundet CNT Europas st\u00f6rsta syndikalistiska organisation. Den syndikalistiska internationalen var dock svagt organiserad och s\u00f6ndrad av inre konflikter. Likas\u00e5 var Socialistiska partiets internationella sammanslutning, International Revolutionary Marxist Centre, eller \u201dLondonbyr\u00e5n\u201d, knappast mer \u00e4n ett embryo till en international. SKP hade genom Kominterns organisatoriska styrka en v\u00e4ldigt f\u00f6rdelaktig position i det internationella arbetet, trots att det spanska kommunistpartiet var mycket litet vid inb\u00f6rdeskrigets inledning. Det \u00e4r troligt att SAC och SP var medvetna om att de saknade kapaciteten att dra ig\u00e5ng en solidaritetsr\u00f6relse som kunde f\u00e5 stort genomslag.<\/p>\n

I oktober, med valutg\u00e5ngen tryggad, kom s\u00e5 det socialdemokratiska initiativet, dock varken fr\u00e5n SAP eller LO utan fr\u00e5n v\u00e4nstersocialdemokraterna i Stockholms arbetarekommun, med advokaten och f\u00f6rstakammarledamoten Georg Branting i spetsen. Trots att kommitt\u00e9n, som tog namnet Svenska Hj\u00e4lpkommitt\u00e9n f\u00f6r Spanien (SHfS), var helt dominerad av socialdemokraterna och trots att den formellt stod vid sidan av SAP och LO, fick den st\u00f6d av SKP. Varken SAC eller SP fick det inflytande p\u00e5 ledningen som de hoppats p\u00e5, men valde \u00e4nd\u00e5 att l\u00e4gga ned sin egen kommitt\u00e9. F\u00f6r SAC:s del fortsatte man att samla pengar till CNT vid sidan av enhetsr\u00f6relsen. Socialistiska partiet f\u00f6r sin del genomf\u00f6rde inga separata insamlingar, antagligen i f\u00f6rsta hand beroende p\u00e5 att partiet var s\u00e5 internt splittrat. Inom SHfS var synen p\u00e5 hj\u00e4lp till Spanien splittrad p\u00e5 flera plan. SKP liksom SAC och Kilbom-fraktionen inom SP ville att Sverige skulle skicka vapen till spanska republiken, medan SP:s majoritet kr\u00e4vde att vapenf\u00f6rs\u00e4ndelser skulle ske genom arbetarr\u00f6relsens organisationer, eftersom de annars kunde anv\u00e4ndas f\u00f6r att kv\u00e4sa den revolution som deras syskonorganisation POUM var engagerade i. Det var i praktiken en position som var f\u00f6ga mer \u00e4n propaganda eftersom det saknades ett n\u00e4tverk f\u00f6r s\u00e5dana insatser. Georg Branting och flera av de andra centralgestalterna i SHfS var f\u00f6r vapenst\u00f6d till republiken men ville samtidigt inte hamna p\u00e5 kollisionskurs med SAP. En medelv\u00e4g hittades genom att SHfS endast bedrev solidaritetsarbete med humanit\u00e4r inriktning, vilket ocks\u00e5 \u00f6verbryggade de politiska mots\u00e4ttningar som fanns inom kommitt\u00e9n s\u00e5v\u00e4l som i den svenska arbetarr\u00f6relsen i stort \u2013 alla var ju f\u00f6r att f\u00f6rs\u00f6ka lindra det spanska folkets lidande. Trots att SKP inte fick n\u00e5got centralt inflytande och inte heller lyckades f\u00e5 till st\u00e5nd n\u00e5got officiellt samarbete med varken SAP eller LO, s\u00e5 betraktade kommunisterna SHfS som en stor taktisk framg\u00e5ng. Att SHfS genom sina socialdemokratiska adressregister kunde skicka ut 50 000 insamlingslistor tillsammans med det f\u00f6rsta uppropet till olika organisationer, medan kommunisterna lyckades f\u00e5 ut 3000, \u00e4r ett tydligt tecken p\u00e5 att s\u00e5 ocks\u00e5 var fallet.<\/p>\n

F\u00f6rsta initiativet till en lokalkommitt\u00e9 togs redan innan SHfS hade grundats av G\u00f6teborgs LS. Det \u00e4r mycket m\u00f6jligt att det var ett f\u00f6rs\u00f6k att ta kontroll \u00f6ver utvecklingen som i Stockholm h\u00f6ll p\u00e5 att glida dem ur h\u00e4nderna. Kanske tack vare detta fick G\u00f6teborgs lokalkommitt\u00e9 representanter fr\u00e5n alla arbetarr\u00f6relsens f\u00f6rgreningar. SKP fick dock snabbt dominans och \u00e4ven om de undvek att utmana socialdemokraterna i r\u00f6relsen var deras handlande starkt samordnat och disciplinerat j\u00e4mf\u00f6rt med SP, som hade en mindre sammanh\u00e5llen organisation och som var p\u00e5 nedg\u00e5ng b\u00e5de medlemsm\u00e4ssigt och i engagemang. Flertalet av de totalt 431 lokala kommitt\u00e9erna startades p\u00e5 kommunistiskt initiativ. Ofta tog partimedlemmar initiativ genom den lokala Fackliga Centralorganisationen f\u00f6r att p\u00e5 s\u00e5 vis f\u00e5 till enhetssamverkan med den reformistiska v\u00e4nstern. Den typiska organisationsformen f\u00f6r solidaritetsr\u00f6relsen hade en \u00f6verv\u00e4gande socialdemokratisk styrelse, men med en kommunist p\u00e5 sekreterarposten. P\u00e5 flera orter h\u00f6ll emellertid socialdemokraterna ute kommunisterna helt fr\u00e5n kommitt\u00e9erna. Eftersom kommitt\u00e9erna inte hade n\u00e5got individuellt medlemskap grundades deras basaktivitet p\u00e5 partiorganisering, vilket i praktiken innebar att v\u00e4nstergrupperna som fanns p\u00e5 orten mobiliserade sina medlemmar. Som regel skedde arbetet i form av att man gick med insamlingsb\u00f6ssa fr\u00e5n d\u00f6rr till d\u00f6rr. Totalt kom r\u00f6relsen att organisera 3000 offentliga m\u00f6ten och SHfS kunde vid slutet av 1939 visa p\u00e5 \u00f6ver 3 400 000 insamlade kronor.4<\/sup><\/p>\n

Brigadisternas egna solidaritet<\/strong><\/p>\n

I oktober 1937 grundades Svenska frontk\u00e4mparnas st\u00f6dfond som samlade in pengar b\u00e5de till utrustning \u00e5t de svenska interbrigadisterna i Spanien och till ekonomiskt och socialt st\u00f6d \u00e5t de frivilligas familjer samt \u00e5t de frontk\u00e4mpar som \u00e5terv\u00e4nt. St\u00f6dfonden h\u00f6lls, inte minst p\u00e5 grund av sitt direkta st\u00f6d till de olagligen avresta, separerad fr\u00e5n den bredare Svenska Hj\u00e4lpkommitt\u00e9n f\u00f6r Spanien vilken, som tidigare p\u00e5pekats, organiserade humanit\u00e4rt orienterade insamlingar \u00e5t republiken. Initiativet kom fr\u00e5n SKP och Knut Olsson var den drivande kraften bakom st\u00f6dfonden. Han f\u00f6rklarar i en intervju fr\u00e5n 1985 att hans officiella post var som sekreterare medan metallindustriarbetaref\u00f6rbundets f\u00f6rbundskass\u00f6r V.O. Danielsson stod som ordf\u00f6rande, trots att den senare enligt Olsson i stort sett endast hade en representativ roll. Den \u00f6vriga styrelsen bestod av tv\u00e5 fackf\u00f6reningsledam\u00f6ter och Spanienveteranerna Conny Andersson och Bruno Franz\u00e9n, som b\u00e5da \u00e5terv\u00e4nt till Sverige p\u00e5 grund av skador. Knut Olsson framh\u00e5ller att valet av ordf\u00f6rande fr\u00e5n LO-kollektivet var en medveten strategi f\u00f6r att underl\u00e4tta f\u00f6r b\u00e5de insamlingar och spridningen av f\u00f6rbundets uttalanden. Svenska frontk\u00e4mparnas st\u00f6dfond fick tidigt en stark f\u00f6rankring inom fackf\u00f6reningsr\u00f6relsen och deras f\u00f6rsta hj\u00e4lpupprop kunde r\u00e4kna 25 underskrifter fr\u00e5n fackf\u00f6reningsordf\u00f6randen. Sammanlagt lyckades st\u00f6dfonden f\u00e5 in 300 000 kronor till de frivilliga och stod ocks\u00e5 f\u00f6r den centrala insatsen vid hemtransporteringen av den stora gruppen frivilliga i december 1938. Trots att det inte arrangerades n\u00e5gra offentliga mottaganden av de hemkommande m\u00f6ttes den dessa 180 frivilliga som anl\u00e4nde till Malm\u00f6 mitt i natten den sjunde december av en stor, jublande folkmassa. En Spanienfrivillig g\u00f6teborgare, som anl\u00e4nde ensam till sin hemstad den elfte, mottogs av omkring 30 000 m\u00e4nniskor. Dessa m\u00e4nniskor deltog i hyllningarna spontant, eller genom sin fack- eller partiavdelnings initiativ, vilket ger en bild av Spaniensolidaritetens folkliga f\u00f6rankring och Spanienveteranernas popularitet.<\/p>\n

Folkfrontens genomslag<\/strong><\/p>\n

Med tanke p\u00e5 att den svenska Spanienr\u00f6relsen samlade in mer pengar per capita \u00e4n n\u00e5got annat land, m\u00f6jligen undantaget Sovjetunionen, visade sig kommunisternas taktik framg\u00e5ngsrik. Relationerna till socialdemokratin och den \u00f6vriga LO-ledningen var emellertid problematisk, b\u00e5de p\u00e5 grund av den generella oviljan att samarbeta med kommunisterna och det faktum att det var ett socialdemokratiskt f\u00f6rslag att straffbel\u00e4gga deltagande i spanska inb\u00f6rdeskriget. R\u00f6relsen lyckades f\u00f6rvisso f\u00e5 med ett antal framst\u00e5ende socialdemokrater, inte minst inom partiets v\u00e4nsterflygel, men fick aldrig n\u00e5got officiellt st\u00f6d fr\u00e5n SAP eller LO och det breda politiska genombrottet som SKP som parti hoppades p\u00e5 uteblev. Men kommunisterna lyckades inom ramen f\u00f6r Spaniensolidariteten bryta den isolerade position de haft i b\u00f6rjan av 1930-talet. Intressant nog bidrog detta ocks\u00e5 till Socialistiska partiets marginalisering och kommande urartning, d\u00e5 deras mer traditionella kommunistiska h\u00e5llning framstod som allt f\u00f6r dogmatisk och passiv. F\u00f6r den kommunistiska r\u00f6relsen var dock folkfrontsframg\u00e5ngarna tillf\u00e4lliga. I augusti 1939 undertecknades Molotov-Ribbentrop-pakten och SKP f\u00f6rlorade all den popularitet det byggt upp under solidaritetsarbetet med spanska republiken. F\u00f6rst efter Sovjetunionens insats i Andra v\u00e4rldskriget kunde Spanienr\u00f6relsen \u00e5ter bli en resurs f\u00f6r kommunisterna. Genom att lyfta fram sin insats f\u00f6r \u201ddemokratin\u201d i kampen mot diktaturen kunde Spanienveteraner \u00e4ven bli hj\u00e4ltar inom den socialdemokratiska arbetarr\u00f6relsen.<\/p>\n

En artikel av Johannes Jensen<\/strong>
\nArtikelf\u00f6rfattaren \u00e4r medlem i R\u00f6da rummets redaktion. Skriver f\u00f6r n\u00e4rvarande masteruppsats i historia p\u00e5 \u00e4mnet: \u201dF\u00f6r Internationalismen eller br\u00f6drafolkets v\u00e4l? \u2013En studie av svenska frivilligsoldater i Spanien och Finland och deras historieskrivning.<\/p>\n

Noter<\/strong><\/p>\n

1.\u00a0\u00a0\u00a0 POUM skapades 1935 som en sammanslagning mellan partier och f\u00f6rbund i Spanien som st\u00f6dde h\u00f6geroppositionen respektive v\u00e4nsteroppositionen inom det sovjetiska bolsjevikpartiet mot Stalins politik. Dess ledare, Andr\u00e9s Nin P\u00e9rez, hade suttit v\u00e4nsteroppositionens stab med Lev Trotskij och influerats av hans politiska t\u00e4nkande. Emellertid hade han brutit med Trotskij och hans internationella organisation vid uppr\u00e4ttandet av POUM. POUM tillh\u00f6rde den internationella organisationen Londonbyr\u00e5n (International Revolutionary Marxist Centre) liksom det svenska Socialistiska partiet. Londonbyr\u00e5n grundades av brittiska Independent Labour Party, efter att de brutit sig ur Labour Party 1931.<\/p>\n

2.\u00a0 PSUC – Partit Socialista Unificat de Catalunya, var en sammanslagning av kommunistpartiet och socialistpartiet i Katalonien. Partiet var medlem i Komintern och dominerat av kommunistfraktionen. Det senare skapade stor frustration inom socialistiska PSOE.<\/p>\n

3.\u00a0\u00a0 Kominterns analys av l\u00e4get i Spanien var att landet skulle genomg\u00e5 en borgerlig revolution och f\u00f6rst i framtiden en prolet\u00e4r. Om deras h\u00e5llning i f\u00f6rsta hand drevs av den analysen, av deras vilja att h\u00e5lla sig v\u00e4l med v\u00e4stmakterna och d\u00e4rmed tona ned de r\u00f6da elementen eller om det handlade om ren opportunism f\u00f6r att tillskansa sig maximal makt inom republiken kan inte med s\u00e4kerhet s\u00e4gas.<\/p>\n

4.\u00a0\u00a0 Som en j\u00e4mf\u00f6relse med organisationernas egna insamlingar fick LO in 1 250 000 kr till fackliga internationalens insamling, varav en avg\u00f6rande del var anslag fr\u00e5n LO-f\u00f6rbund. SAC samlade totalt in 523 000 kr till CNT, vilket i f\u00f6rh\u00e5llande till organisationens storlek var en imponerande insatts.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Spanska inb\u00f6rdeskriget och 1930-talets antifascistiska enhetsstr\u00e4vanden \u00e4r en av arbetarr\u00f6relsehistoriens mest l\u00e4rorika, men ocks\u00e5 mest tragiska perioder. Johannes Jensen tecknar en bild av den svenska solidaritetsr\u00f6relsen under Kominterns folkfrontsperiod. Sverige \u00e4r ett land som g\u00e4rna framst\u00e4lls som en fredsnation. V\u00e5r … Forts\u00e4tt l\u00e4sa →<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"jetpack_post_was_ever_published":false,"_jetpack_newsletter_access":"","_jetpack_dont_email_post_to_subs":false,"_jetpack_newsletter_tier_id":0,"_jetpack_memberships_contains_paywalled_content":false,"_jetpack_memberships_contains_paid_content":false,"footnotes":"","jetpack_publicize_message":"","jetpack_publicize_feature_enabled":true,"jetpack_social_post_already_shared":false,"jetpack_social_options":{"image_generator_settings":{"template":"highway","default_image_id":0,"font":"","enabled":false},"version":2}},"categories":[9,7,15],"tags":[458,461,456,459,457,460,462],"class_list":["post-1138","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-historia","category-internationellt","category-socialism-politik","tag-cntfai","tag-frivilligrorelsen","tag-johannes-jensen","tag-komintern","tag-poum","tag-sac","tag-sillen"],"jetpack_publicize_connections":[],"jetpack_featured_media_url":"","jetpack_sharing_enabled":true,"jetpack_shortlink":"https:\/\/wp.me\/pRzA9-im","_links":{"self":[{"href":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/1138","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=1138"}],"version-history":[{"count":6,"href":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/1138\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":1183,"href":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/1138\/revisions\/1183"}],"wp:attachment":[{"href":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=1138"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=1138"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=1138"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}