![\"\"](\"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-content\/uploads\/2012\/11\/mali_map_small.jpg\" "\\"mali_map_small\\"")
<\/a>Den r\u00e5dande krisen i norra Mali \u2013 ett omr\u00e5de lika stort som Frankrike \u2013 har sina r\u00f6tter i USA:s politik under Bushadminstrationens f\u00f6rsta \u00e5r, d\u00e5 man deklarerade att Sahara var ett drivhus f\u00f6r terrorism och \u00f6ste in vapen och specialstyrkor i omr\u00e5det som en del i det s\u00e5 kallade \u201dTranssahariska Antiterrorisminitiativet\u201d. Men enligt antropologen Jeremy Keenan, som utf\u00f6rt omfattande f\u00e4ltarbeten i Mali och kringliggande omr\u00e5den, hade beteckningen terrorism inget med verkligheten att g\u00f6ra utan var bara till f\u00f6r att \u201dlegitimera militariseringen av Afrika\u201d.<\/p>\nAmerikanska milit\u00e4ren h\u00e4vdar att n\u00e4r talibanerna styre f\u00f6ll i Afghanistan s\u00e5 flyttade USA f\u00e5r f\u00f6r n\u00e4rvarande 18 procent av sin energif\u00f6rs\u00f6rjning fr\u00e5n Afrika, en siffra som ber\u00e4knas stiga till 25 procent 2015. Afrika st\u00e5r ocks\u00e5 f\u00f6r en tredjedel av Kinas energibehov, plus andra r\u00e5varuresurser som koppar, platina, j\u00e4rn och timmer. Enligt Financial Times har ocks\u00e5 nya gasf\u00e4lt uppt\u00e4ckts p\u00e5 gr\u00e4nsen mellan Algeriet och Mali.<\/p>\n En h\u00e4rva av lokala konflikter<\/strong><\/p>\n Det har f\u00f6rvisso \u00e4gt rum terroristd\u00e5d i Afrika. Bombattacker riktades mot hotell i Kenya 1998 och mot en synagoga i Tunisien 2002. De som utf\u00f6rde terroristattackerna i Madrid 2004 hade anknytning till\u00a0 Marockanska islamistiska kampgruppen, en organisation som ocks\u00e5 genomf\u00f6rde bombd\u00e5d i Casablanca 2003.<\/p>\n Men dessa grupper hade inget samr\u00f6re med al-Qaida och den enda organisation som kan s\u00e4gas ha sitt ursprung i Sahara var den algeriska Salafistgruppen F\u00f6r kamp och predikan, en organisation som senare bytte namn till Al-Qaida i islamska Magreb.<\/p>\n 2006 drog, den internatinenllt v\u00e4lrenomerade analysgruppen, International Crisis Group, slutsatsen att \u201dSahara inte var n\u00e5got drivhus f\u00f6r terrorism\u201d och att de flesta nordafrikanska regeringar s\u00e5g det Transsahariska Antiterrorisminitiativet som ett s\u00e4tt att f\u00e5 tillg\u00e5ng till h\u00f6gteknologiska vapen \u2013 som attackhelikoptrar, utrustning f\u00f6r nattseende och sofistikerad kommunikationsutrustning.<\/p>\n N\u00e4r USA:s Afrikakommando (AFRICOM) bildades 2008 tog det \u00f6ver initiativet och b\u00f6rjade arbeta direkt med l\u00e4nder i regionen \u2013 som Mali, Marocko, Tunisien, Tchad, Niger, Mauretanien och Senegal. Det enda land i regionen som inte hade n\u00e5gra band till AFRICOM var faktiskt Libyen.<\/p>\n USA har ocks\u00e5 avtal om baser med Uganda, Ghana, Namibia, Gabon och Zambia. Omkring 1.500 marink\u00e5rssoldater \u00e4r f\u00f6r n\u00e4rvarande f\u00f6rlagda i Lemonier i Djibouti p\u00e5 Afrikas horn, vilket tidigare var en bas f\u00f6r franska fr\u00e4mlingslegionen.<\/p>\n Terroristst\u00e4mpeln har alltid brukats i politiskt maktsyfte. Exempelvis st\u00f6dde USA Etiopiens invasion av Somalia som st\u00f6rtade regeringen under Islamiska domstolarnas h\u00f6gsta r\u00e5d (UIC \u2013 Union of Islamic Courts). Washington p\u00e5stod att UIC hade anknytning till al-Qaida men lade aldrig fram n\u00e5gra bevis. UIC var en moderat islamistisk r\u00f6relse som drev ut de USA-st\u00f6dda krigsherrarna och gav Somalia fred f\u00f6r f\u00f6rsta g\u00e5ngen sedan 1991. Den inneh\u00f6ll radikala islamistiska grupper som al-Shabab, men dessa organisationer dominerade inte regeringen.<\/p>\n Etiopiens invasion f\u00f6r\u00e4ndrade allt detta. F\u00f6r somalier \u00e4r Etiopien en traditionell fiende och al\u2011Shabab lyckades ena en stor del av befolkningen mot ockupationen. P\u00e5 s\u00e5 s\u00e4tt blev en liten grupp som var marginell i UIC ryggraden i motst\u00e5ndet. \u201dKontentan av den USA-st\u00f6dda invasionen blev att Somalia drevs in i al-Qaidas f\u00e5lla\u201d, s\u00e4ger Somalias tidigare utrikesminister Mahmoud Hurre.<\/p>\n Krisen i Mali har en l\u00e5ng historia med r\u00f6tter \u00e5 ena sidan i landets djupa fattigdom och \u00e5 den andra sidan handlar det om en offensiv fr\u00e5n tuaregernas sida \u2013 ett nomadiskt berberfolk som sedan l\u00e4nge kontrollerat handeln \u00f6ver Sahara \u2013 f\u00f6r ett vidare sj\u00e4lvstyre och en st\u00f6rre andel av den ekonomiska utvecklingens frukter. Tuaregerna har iscensatt fyra misslyckade revolter sedan Mali er\u00f6vrade sj\u00e4lvst\u00e4ndighet fr\u00e5n Frankrike 1960, men Muammar Gaddafis fall i Libyen gav dem ett gyllene tillf\u00e4lle.<\/p>\n De s\u00e5 kallade terroristgrupperna \u2013 som Ansar al-Din, al-Tawhid wa al-Jihad och AQIM tr\u00e4ngde in f\u00f6rst sedan Azawads ,Tuaregernas nationella befrielser\u00f6relse hade kastat ut Malis arm\u00e9 fr\u00e5n norr och utropat sig till en egen sj\u00e4lvst\u00e4ndig nation. Det \u00e4r dessa grupper som stenar m\u00e4nniskor till d\u00f6ds, river ner Sufitempel och genomdriver strikta sharialagar. Tuaregerna har till stor del\u00a0 tvingats bort, m\u00e5nga av dem har \u00e5terv\u00e4nt till \u00f6knen och \u00f6vergivit st\u00e4der som Timbuktu, Gao och Kidal till de islamistiska grupperna.<\/p>\n Ut\u00f6ver de ursprungliga stridande i norra Mali ser vi v\u00e4xande sp\u00e4nningar mellan islamisterna och songhai, Malis st\u00f6rsta etniska grupp. Konfliktens komplexitet f\u00e5r ytterligare en dimension genom att det ryktas att songhaibyar organiserar miliser.<\/p>\n Inget av detta hade beh\u00f6vt h\u00e4nda<\/strong><\/p>\n N\u00e4r FN:s s\u00e4kerhetsr\u00e5d antog resolution 1973 den 17 mars f\u00f6rra \u00e5ret var det f\u00f6r att \u201dskydda civila\u201d i Libyen. Vid den tidpunkten f\u00f6rs\u00f6kte de 53 medlemmarna i Afrikanska unionen (AU) f\u00f6rhandla fram en l\u00f6sning p\u00e5 krisen, men tv\u00e5 dagar efter att FN:s resolution antagits inledde NATO Operation Odyssey Dawn.<\/p>\n Den 20 mars m\u00f6ttes AU i Mauretanien i ett f\u00f6rs\u00f6k att f\u00e5 slut p\u00e5 striderna. \u201dV\u00e5r \u00f6nskan \u00e4r att Libyens enhet och territoriella integritet ska respekteras liksom att all form av utl\u00e4ndsk intervention ska avvisas\u201d, l\u00f6d det gemensamma AU-uttalandet. AU var klart medvetet om att Afrikas br\u00e4ckliga postkoloniala gr\u00e4nser \u00e4r en mycket stark k\u00e4lla till instabilitet, och att Libyen skulle kunna bli en fallande dominobricka.<\/p>\n \u201dOavsett motiven f\u00f6r NATO:s viktigaste krigf\u00f6rande l\u00e4nder [att driva bort Gaddafi] s\u00e5 avl\u00e4gger lagen om oavsiktliga konsekvenser en tung b\u00f6rda p\u00e5 dagens Mali\u201d, sa FN:s tidigare s\u00e4ndebud Robert Fowler till The Guardian. Han fortsatte \u201doch n\u00e4r det enorma f\u00f6rr\u00e5det av libyska vapen sprider sig \u00f6ver omr\u00e5det, en av de mest instabila regionerna i v\u00e4rlden, kommer den b\u00f6rdan l\u00e4ggas \u00f6ver hela Sahel*.\u201d<\/p>\n Ett decennium av amerikansk milit\u00e4r inblandning p\u00e5 kontinenten har inte bara misslyckats med att\u00a0 reducera sp\u00e4nningstillst\u00e5ndet och de s\u00e5 kallade terroristgruppernas tillv\u00e4xt. USA:s aktioner i Somalia och Libyen har direkt underbl\u00e5st bildandet av s\u00e5dana organisationer. \u201dUtbildning\u201d av utl\u00e4ndska milit\u00e4rer har knappast heller stabiliserat l\u00e4get. Amadou Sanogo, den maliska arm\u00e9kapten som st\u00f6rtade den civila regeringen i k\u00f6lvattnet till tuaregoffensiven, utbildades av\u00a0 USA:s milit\u00e4r. Sanogo gick p\u00e5 Defense Language Institute 2005 och 2007, en amerikansk arm\u00e9underr\u00e4ttelseutbildning 2008 och en officersutbildning 2010.<\/p>\n Det kommer att sl\u00e5 tillbaka<\/strong><\/p>\n \u201dTerrorismen\u201d i Afrika f\u00e5r sin n\u00e4ring fr\u00e5n lokala f\u00f6rh\u00e5llanden, inte fr\u00e5n en internationell jihadistisk planl\u00e4ggning. Boko Haram i Nigeria \u00e5terspeglar sp\u00e4nningarna mellan landets, till stor del utfattiga, norra islamska del och den mer v\u00e4lm\u00e5ende kristna s\u00f6dern. Liknande brottytor sk\u00e4r genom Niger, Elfenbenskusten och Kamerun. Terrorismen i Algeriet och Marocko \u00e5terspeglar att dessa ekonomier misslyckats med att ge jobb till en enorm del av befolkningen, samtidigt som auktorit\u00e4ra politiska strukturer kv\u00e4ver alla f\u00f6rs\u00f6k att g\u00f6ra n\u00e5got \u00e5t det. Somalia var f\u00f6rst en bricka under det kalla krigets spel och d\u00e4refter sj\u00e4lva definitionen p\u00e5 kaos. N\u00e4r en islamistisk regering b\u00f6rjade lindra detta kaos st\u00f6rtade USA den, vilket banade v\u00e4g f\u00f6r al-Shabab.<\/p>\n Hundratals miljoner dollar i hj\u00e4lp anv\u00e4nds f\u00f6r att bek\u00e4mpa terrorismen p\u00e5 kontinenten och USA:s milit\u00e4r utbildar de v\u00e4pnade styrkorna i dussintals l\u00e4nder i Afrika. En malisk arm\u00e9kapten utnyttjade denna hj\u00e4lp och denna utbildning f\u00f6r att genomf\u00f6ra en kupp som nu hotar att \u00f6verg\u00e5 i ett regionalt krig.<\/p>\n K\u00e4llan till terrorism och instabilitet i Afrika kommer inte att l\u00f6sas med vapenmakt. F\u00f6rs\u00f6k till milit\u00e4ra l\u00f6sningar har i sj\u00e4lva verket en tendens att st\u00e4rka grupper som AQIM. Afrika har inte behov av fler vapen \u2013 kontinenten beh\u00f6ver bist\u00e5nd, utveckling och program som lyfter en ansenlig del av kontinentens befolkning ur fattigdomen.<\/p>\n \u00d6vers\u00e4ttning fr\u00e5n engelska, G\u00f6ran K\u00e4llqvist<\/strong><\/p>\n Fr\u00e5n Foreign Policy in Focus, 23 augusti 2012<\/strong><\/p>\n Sahel \u00e4r regionen s\u00f6der om Sahara \u2013 \u00f6a.<\/em><\/p>\n <\/em><\/p>\n En artikel av Conn Hallinan<\/em> Boko Haram i Nigeria, al-Shabab i Somalia, Ansar al-Din i Mali \u2013 under senare \u00e5r har namn p\u00e5 radikala islamistiska grupper blivit allt vanligare i nyhetsfloden fr\u00e5n den afrikanska kontinenten. I Mali, som det kanske allra mest talande exemplet, har … Forts\u00e4tt l\u00e4sa <\/a> sig terroristerna v\u00e4sterut, till Afrikas horn, Sudan och Sahara. Men enligt Keenan finns det \u201dinte ett uns av bevis f\u00f6r det\u201d och han menar att det \u00e4r \u201dett helt uppdiktat p\u00e5st\u00e5ende\u201d. Det verkliga syftet med den \u00f6kade amerikanska milit\u00e4ra n\u00e4rvaron var dels att s\u00e4kra oljeresurser, och dels en \u201dreaktion p\u00e5 hotet fr\u00e5n den gradvis \u00f6kande kinesiska etableringen p\u00e5 kontinenten\u201d.<\/p>\n<\/a>Gaddafi hade st\u00f6tt tuaregernas sj\u00e4lvst\u00e4ndighetskrig under l\u00e5ng tid, och m\u00e5nga tuareger tj\u00e4nstgjorde som legosoldater p\u00e5 regeringens sida i Libyen. Efter Gaddafis fall hade tuaregerna tillg\u00e5ng till ett \u00f6verfl\u00f6d av vapen, som man snabbt tog i bruk mot Malis till stor del ineffektiva arm\u00e9.<\/p>\n<\/a>Kommer Marocko att anv\u00e4nda USA:s hj\u00e4lp f\u00f6r att bek\u00e4mpa terrorismen eller ist\u00e4llet st\u00e4rka sitt grepp om det mineralrika V\u00e4stsahara och trappa upp sitt krig mot Polisario igen? Kommer Niger att bek\u00e4mpa \u201dterroristerna\u201d eller krossa tuaregernas motst\u00e5nd mot fransk uranbrytning i Sahara? Kommer Algeriet att sl\u00e5 mot AQIM eller mot sina egna f\u00f6rbjudna islamistiska organisationer? Kommer hj\u00e4lpen f\u00f6r att bek\u00e4mpa terrorismen i Nigeria att dirigeras om f\u00f6r att krossa lokalbefolkningens motst\u00e5nd mot oljeproduktion i Nigerdeltat?<\/p>\n
\nArtikelf\u00f6rfattaren \u00e4r journalist p\u00e5 Foreign Policy in Focus (www.fpif.org<\/a>). Han f\u00f6ljer bland annat nogsamt USA:s s\u00e5 kallade krig mot terrorismen.<\/strong><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"