{"id":120,"date":"2010-07-08T21:43:33","date_gmt":"2010-07-08T20:43:33","guid":{"rendered":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/?p=120"},"modified":"2010-10-18T21:40:46","modified_gmt":"2010-10-18T20:40:46","slug":"israel-skriften-pa-muren","status":"publish","type":"post","link":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/2010\/07\/08\/israel-skriften-pa-muren\/","title":{"rendered":"Israel: Skriften p\u00e5 muren"},"content":{"rendered":"

\"\"<\/a><\/p>\n

\u201dJag vet inte hur m\u00e5nga g\u00e5nger jag demonstrerat mot Israels olika \u00f6vergrepp.
\nVarje g\u00e5ng har talarna sagt att; Nu \u2013 ja, nu \u2013 \u00e4r gr\u00e4nsen passerad\u2026 Men f\u00f6r Israels h\u00f6kar utg\u00f6r f\u00f6rd\u00f6manden inget verkligt hot utan bekr\u00e4ftar bara att det g\u00e4ller att sluta sig samman mot fienden…\u201d En talare vid den snabbt sammankallade manifestationen p\u00e5 Gustav Adolfs torg i G\u00f6teborg \u00f6ste ur sig sin frustration \u00f6ver Israels kapning av Ship to Gaza-konvojen och morden ombord p\u00e5 Mavi Marmara samma morgon.<\/strong><\/p>\n

<\/strong><\/p>\n

I f\u00f6ljande artikel ger Gilbert Achcar den historiska och ideologiska\u00a0 bakgrunden till de israeliska makthavarnas strategi och visar hur den \u2013 trots skiftande retorik \u2013 hela tiden i grunden varit densamma. En p\u00e5minnelse om varf\u00f6r de israeliska h\u00e4rskarnas omedg\u00f6rlighet inte handlar om n\u00e5gra tillf\u00e4lliga attityder utan \u00e4r sj\u00e4lva grundvalen i ett kolonialt projekt<\/strong><\/p>\n

Abba Eban \u2013 den mest framsynte utrikesminister som Israel n\u00e5gonsin haft \u2013 p\u00e5st\u00e5s efter den avbrutna fredskonferensen i Gen\u00e8ve i december 1973 ha f\u00e4llt f\u00f6ljande yttrande: \u201dAraberna missar aldrig ett tillf\u00e4lle att missa ett tillf\u00e4lle.\u201d Uttalandet var helt i linje med Ebans tal p\u00e5 konferensen d\u00e4r han efter att ha framh\u00e5llit att \u201den ny m\u00f6jlighet har \u00f6ppnats\u201d deklarerade: \u201dVi kan inte veta om denna m\u00f6jlighet kommer att tas till vara eller sl\u00f6sas bort\u2026 Israel \u00e4r f\u00f6r sin del beslutet att ta den chans som ges.\u201d<\/p>\n

Det var vi den h\u00e4r tiden m\u00f6jligt f\u00f6r Israel att framst\u00e4lla sig som en fredsstr\u00e4vande part konfronterad med arabiska regeringar som fortfarande var ovilliga till att ens f\u00f6rhandla med Israel\u00a0 \u2013\u00a0 f\u00f6r att inte tala om att sluta ett fredsf\u00f6rdrag. Syrien bojkottade verkligen Gen\u00e8vekonferensen, trots att dess fr\u00e4msta stormaktsallierade Sovjetunionen, var drivande bakom sammankomsten. Men landets inst\u00e4llning var i sj\u00e4lva verket inte entydigt negativ och i maj 1974 sl\u00f6t Syrien ett milit\u00e4rt stillest\u00e5ndsavtal med Israel. Under de f\u00f6ljande \u00e5ren togs de dj\u00e4rvaste fredsinitiativen i Mellan\u00f6stern otvivelaktigt av arabiska ledare.<\/p>\n

Visserligen var det den politiske vilden och fredsaktivisten Abie Nathan som i februari 1966 fl\u00f6g fr\u00e5n Israel till Egypten och kr\u00e4vde att f\u00e5 tr\u00e4ffa president Gamal Abdel-Nasser, bara f\u00f6r att deporteras tillbaka till Israel d\u00e4r han f\u00e4ngslades. Men det var Nassers eftertr\u00e4dare, president Anwar El-Sadat sj\u00e4lv, som fl\u00f6g till Israel i november 1977 och str\u00e4ckte ut handen till Knesset och den israeliska makteliten i scener som verkade n\u00e4rmast overkliga. V\u00e4rlden bevittnade hur Sadat skred nerf\u00f6r trappan fr\u00e5n sitt flygplan med en fascination som liknande den n\u00e4r man s\u00e5g m\u00e4nniskor g\u00e5 p\u00e5 m\u00e5nen.<\/p>\n

Och det var med samma f\u00f6rv\u00e5ning som v\u00e4rlden mottog uppgifterna om de hemliga f\u00f6rhandlingar som PLO:s ordf\u00f6rande Yasser Arafat f\u00f6rde med den israeliska regeringen under Yitzhak Rabin och Shimon Peres i Oslo, vilka ledde till undertecknandet av ett fredsavtal i Washington, i en annan n\u00e4rmast surrealistisk ceremoni som ingav stora f\u00f6rhoppningar. I b\u00e5da fallen gjorde inte Israel avkall p\u00e5 n\u00e5gra av sina grundl\u00e4ggande intressen: man gav tillbaka Sinai\u00f6knen, vilken man ockuperat sedan 1967, till Egypten men man s\u00e5g till att omr\u00e5det stod under \u00f6vervakning och var tomt p\u00e5 egyptiska trupper. Sadat f\u00f6r sin del br\u00f6t med alla arabstater d\u00e5 han gjorde v\u00e5ld p\u00e5 alla principer om kollektiva f\u00f6rhandlingar och ett kollektivt fredsf\u00f6rdrag och s\u00e5lde ut sina br\u00f6der i Syrien, Jordanien, Libanon och Palestina.<\/p>\n

P\u00e5 samma s\u00e4tt sl\u00f6t Arafat Oslof\u00f6rdraget bakom ryggen p\u00e5 flertalet medlemmar av PLO:s exekutivkommitt\u00e9. Han erk\u00e4nde staten Israel och accepterade ett avtal som inte tillgodos\u00e5g n\u00e5gra av palestiniernas grundl\u00e4ggande krav, inte ens ett frysande av de sionistiska bos\u00e4ttningarna p\u00e5 dess d\u00e5varande niv\u00e5, och \u00e4n mindre ett avvecklande av dem. De \u201deftergifter\u201d han fick i utbyte var endast ett genomf\u00f6rande av den plan f\u00f6r varaktig kontroll av V\u00e4stbanken, som bitr\u00e4dande premi\u00e4rministern Yigal Allon skapat kort efter att Israel invaderade i juni 1967. Det var i sj\u00e4lva verket under ett tidigt skede i Oslof\u00f6rhandlingarna 1994 som Rabins regering b\u00f6rjade bygga det som skulle bli Muren, som definitivt separerade de palestinska enklaverna p\u00e5 V\u00e4stbanken fr\u00e5n Israel.<\/p>\n

Vad g\u00e4ller det enda mer i \u00f6gonfallande av Israels s\u00e5 kallade fredsinitiativ under alla dessa \u00e5r, evakueringen av Gaza 2005. Det beordrades av motst\u00e5ndaren till Osloavtalet Ariel Sharon, som vid denna tid blivit premi\u00e4rminister, och f\u00f6r honom var det en del i en \u201dunilateral avsp\u00e4nning\u201d, som medvetet undvek att sluta ett avtal med den palestinska myndigheten under ledning av Mahmoud Abbas. Sharon ville inte att n\u00e5got prejudikat skulle skapas, ett prejudikat som ocks\u00e5 skulle kunna anv\u00e4ndas som f\u00f6rebild f\u00f6r V\u00e4stbanken. Han gjorde aldrig n\u00e5gon hemlighet av att han endast var villig att ge upp betydligt mindre av den ockuperade V\u00e4stbanken till den palestinska myndigheten \u00e4n hans f\u00f6retr\u00e4dare i regeringsst\u00e4llning. Samma \u00e5r som det ensidiga tillbakadragandet fr\u00e5n Gaza skedde \u00e4ndrade Sharon \u00e4ven Murens str\u00e4ckning, vilket de facto innebar att ytterligare palestinsk mark annekterades. Efter att ha tvingat Arafat att leva i husarrest under bel\u00e4gring fr\u00e5n 2002 till hans d\u00f6d 2004 gjorde Sharon sitt b\u00e4sta f\u00f6r att undergr\u00e4va Abbas\u00b4 trov\u00e4rdighet, vilket underl\u00e4ttade Hamas valseger i januari 2006, samma m\u00e5nad som Sharon f\u00f6ll i koma efter ett slaganfall.<\/p>\n

Sanningen \u00e4r att det \u00e4r Israel \u2013 inte araberna \u2013 som aldrig missat ett tillf\u00e4lle att missa ett tillf\u00e4lle att sluta en verklig fred med sina grannar. Och det g\u00e4ller fr\u00e5n allra f\u00f6rsta b\u00f6rjan. P\u00e5st\u00e5enden, som Abba Ebans, om arabernas omedg\u00f6rlighet h\u00e4nvisar ofta till den grundl\u00e4ggande handlingen i internationell r\u00e4tt om staten Israels bildande: omr\u00f6stningen i FN:s generalf\u00f6rsamling om delningen av Palestina i november 1947, vid en tid n\u00e4r majoriteten av FN:s medlemsstater var v\u00e4stl\u00e4nder eller v\u00e4stdominerade l\u00e4nder. Araberna och palestinierna anklagas f\u00f6r att ha avvisat denna delning, vilken skulle ha givit dem en st\u00f6rre andel av Palestina \u00e4n den del som de \u2013 eller mer korrekt uttryckt, den sionistiska r\u00f6relsens medbrottsling Jordaniens kung Abdullah \u2013 slutligen kom att kontrollera efter det f\u00f6rsta arab-israeliska kriget 1948. Araberna anklagas med andra ord f\u00f6r att ha sagt nej till en uppg\u00f6relse som skulle garantera 56 procent av det palestinska territoriet v\u00e4ster om Jordanfloden \u00e5t judiska inv\u00e5nare som utgjorde en tredjedel av den totala befolkningen \u2013 vilka till \u00f6verv\u00e4ldigande del utgjordes av immigranter\/flyktingar som kommit fr\u00e5n Europa under de f\u00f6reg\u00e5ende femton \u00e5ren.<\/p>\n

FN:s delningsresolution fr\u00e5n 1947 kunde rimligen inte accepteras av n\u00e5gon arabisk ledare \u2013 eller f\u00f6r den delen av vem som helst som f\u00f6rs\u00f6ker s\u00e4tta sig in i deras situation. Att acceptera den skulle ha varit att kapitulera utan strid och att avst\u00e5 fr\u00e5n fundamentala r\u00e4ttigheter. Vad g\u00e4ller ansvaret f\u00f6r den sv\u00e5ra bel\u00e4genhet som de \u00f6verlevande efter F\u00f6rintelsen befann sig i kunde araberna, och i synnerhet palestinierna, legitimt h\u00e4vda att man tagit emot m\u00e5nga fler flyktingar \u00e4n sin r\u00e4ttm\u00e4tiga andel j\u00e4mf\u00f6rt med \u00f6vriga l\u00e4nder, s\u00e4rskilt i j\u00e4mf\u00f6relse med andra v\u00e4rldskrigets segermakter. \u00c5 andra sidan hade Arabf\u00f6rbundet lagt fram ett fredserbjudande som knappast n\u00e4mns i den propagandistiska litteratur som \u00e4r f\u00f6rh\u00e4rskande i detta \u00e4mne. Dess f\u00f6rslag sammanfattades av FN:s speciella kommission f\u00f6r Palestina i september 1947:<\/p>\n

(a) Att Palestina ska vara en enhetlig Stat med en demokratisk konstitution och en vald lagstiftande f\u00f6rsamling,<\/p>\n

(b) Att konstitutionen ska garantera, inter alia<\/em>, (bland annat) (i) de Heliga platsernas okr\u00e4nkbarhet och, med l\u00e4mpliga s\u00e4kerhetsarrangemang, frihet f\u00f6r religi\u00f6st ut\u00f6vande i \u00f6verensst\u00e4mmelse med status quo<\/em>; (ii) fullst\u00e4ndiga medborgerliga r\u00e4ttigheter f\u00f6r alla palestinska medborgare, d\u00e4r naturaliseringskriteriet \u00e4r tio \u00e5rs obrutet boende i landet (iii); skydd av religi\u00f6sa och kulturella r\u00e4ttigheter f\u00f6r det judiska samh\u00e4llet, dessa s\u00e4kerhetsf\u00f6reskrifter kan endast \u00e4ndras efter medgivande fr\u00e5n majoriteten av de judiska medlemmarna av den lagstiftande f\u00f6rsamlingen<\/p>\n

(c) Att konstitutionen dessutom b\u00f6r garantera (i) adekvat representation i de beslutande f\u00f6rsamlingarna f\u00f6r alla viktiga samh\u00e4llen, f\u00f6rutsatt att judarna inte i n\u00e5got fall uppg\u00e5r till mer \u00e4n en tredjedel av det totala antalet medlemmar [vilket \u00e4r, andelen judar av den palestinska befolkningen 1947 utan h\u00e4nsyn tagen till vilket \u00e5r de invandrade]; (ii) strikt f\u00f6rbud f\u00f6r judisk invandring och fortsatt till\u00e4mpning av de r\u00e5dande restriktionerna p\u00e5 \u00f6verf\u00f6ring av mark, varje f\u00f6r\u00e4ndring av dessa regler f\u00f6ruts\u00e4tter medgivande fr\u00e5n majoriteten av arabiska medlemmar i den lagstiftande f\u00f6rsamlingen; (iii) etablerandet av en H\u00f6gsta Domstol som \u00e4r bemyndigad att avg\u00f6ra om n\u00e5gon lagstiftning st\u00e5r i mots\u00e4ttning till konstitutionen.<\/p>\n

Statsbyggarprojekt<\/strong><\/p>\n

Detta f\u00f6rslag var i \u00f6verensst\u00e4mmelse med perspektivet p\u00e5 en stat med tv\u00e5 nationaliteter i Palestina som f\u00f6respr\u00e5kats av de pacifistiska \u201dkultursionisterna\u201d \u2013 s\u00e5som Martin Buber och Judah Magnes \u2013 och, \u00e5tminstone officiellt, av v\u00e4nstersionistiska organisationer som Hashomer Hatzair. Det f\u00f6rkastades blankt av det sionistiska ledarskapet, vars m\u00e5ls\u00e4ttning var\u00a0 projektet att skapa en judisk stat i Palestina. I sj\u00e4lva verket stod det sionistiska ledarskapet under David Ben-Gurions\u00a0 Arbetarparti hela tiden politiskt mycket n\u00e4rmare sina rivaler p\u00e5 h\u00f6gerkanten, de revisionistiska sionisterna grundade av Vladimir Jabotinsky, \u00e4n \u201dkultursionisterna\u201d och den radikala v\u00e4nstern. I grund och botten var Ben-Gurions statsbyggarprojekt\u00a0 i \u00f6verensst\u00e4mmelse med Jabotinskys m\u00e5ls\u00e4ttningar, men representerade en mer \u201drealistisk\u201d och taktisk v\u00e4g fram\u00e5t. Jabotinsky sa \u00f6ppet det som de andra t\u00e4nkte, men som de inte ville yppa f\u00f6r att inte avsl\u00f6ja sitt machiavelliska maktspel.<\/p>\n

Den av Vladimir Jabotinskys ess\u00e4er som oftast kommenterats \u00e4r helt klart hans text fr\u00e5n 1923 J\u00e4rnmuren<\/em>. Den anses med r\u00e4tta f\u00f6reb\u00e5da vad verklig sionistisk politik i Palestina\/Israel skulle komma att inneb\u00e4ra och visar varf\u00f6r man inte missat n\u00e5got tillf\u00e4lle att missa n\u00e5got tillf\u00e4lle att sluta fred med palestinierna. Medan han best\u00e4mt sl\u00e5r fast att araberna kulturellt \u00e4r \u201d500 \u00e5r efter oss\u201d, s\u00e5 retade den man som Arbetarpartiets sionister avf\u00e4rdade som en fascist v\u00e4nstersionisterna genom att uttrycka st\u00f6rre respekt f\u00f6r araberna \u00e4n f\u00f6r dem:<\/p>\n

\u201d Alla ursprungsfolk \u2013 det spelar ingen roll om de \u00e4r vildar eller civiliserade \u2013 ser sitt land som sin nationella hemort, \u00f6ver vilken de alltid \u00e4r de suver\u00e4na h\u00e4rskarna. (\u2026) Och s\u00e5 \u00e4r det f\u00f6r araberna. Mitt ibland oss finns de kompromissv\u00e4nliga som f\u00f6rs\u00f6ker \u00f6vertyga oss om att araberna \u00e4r en sorts dumbommar som kan luras genom att vi mjukar upp formuleringen av v\u00e5ra m\u00e5l eller ett g\u00e4ng girigbukar som kommer att s\u00e4lja ut sin f\u00f6dslor\u00e4tt till Palestina mot kulturell och ekonomisk vinning. Jag avf\u00e4rdar helt denna bed\u00f6mning av araberna. (\u2026) Enstaka araber kan kanske k\u00f6pas ut men det betyder knappast att alla araber i Eretz Israel \u00e4r villiga att s\u00e4lja en patriotism som inte ens inv\u00e5nare p\u00e5 Nya Guinea skulle s\u00e4lja. Varje inf\u00f6dingsfolk kommer att bek\u00e4mpa fr\u00e4mmande bos\u00e4ttare s\u00e5 l\u00e4nge de tror att de har en chans att g\u00f6ra sig av med de faror som utl\u00e4ndsk bos\u00e4ttare inneb\u00e4r.\u201d<\/em><\/p>\n

Det leder Jabotinsky till att f\u00f6rf\u00e4kta sin doktrin om J\u00e4rnmuren:<\/p>\n

\u201dAll sionistisk kolonialisering, \u00e4ven den mest begr\u00e4nsade, kommer antingen misslyckas eller drivas igenom i mots\u00e4ttning till den inf\u00f6dda befolkningen. Kolonialiseringen kan s\u00e5ledes bara fortg\u00e5 och utvecklas under beskydd av en kraft som \u00e4r oberoende av lokalbefolkningen, en j\u00e4rnvilja som den inf\u00f6dda befolkningen inte kan bryta igenom.\u00a0 Detta \u00e4r helt och h\u00e5llet v\u00e5r politik gentemot araberna. Att formulera det p\u00e5 ett annat s\u00e4tt \u00e4r bara hyckleri.\u201d<\/em><\/p>\n

Slutligen, tillade Jabotinsky, kommer araberna att foga sig under de sionistiska villkoren, n\u00e4r de inte har n\u00e5gra andra val:<\/p>\n

\u201dAllt det h\u00e4r inneb\u00e4r inte att n\u00e5gon form av uppg\u00f6relse \u00e4r om\u00f6jlig, bara att en frivillig \u00f6verenskommelse \u00e4r om\u00f6jlig. S\u00e5 l\u00e4nge det finns en gnista av hopp om att de kan bli av med oss, s\u00e5 kommer de inte s\u00e4lja dessa f\u00f6rhoppningar, inte f\u00f6r n\u00e5gra lena ord eller v\u00e4lsmakande l\u00e4ckerheter, f\u00f6r de \u00e4r inget sl\u00f6dder utan en nation, kanske kl\u00e4dda i paltor, men \u00e4nnu levande. Ett levande folk g\u00f6r s\u00e5dana enorma eftergifter i s\u00e5dana \u00f6desm\u00e4ttade fr\u00e5gor f\u00f6rst n\u00e4r allt hopp \u00e4r ute. F\u00f6rst n\u00e4r inte en enda liten br\u00e4sch \u00e4r synlig i j\u00e4rnmuren, bara d\u00e5 f\u00f6rlorar de extrema grupperna sitt herrav\u00e4lde och inflytandet glider \u00f6ver till moderata grupperingar. F\u00f6rst d\u00e5 kommer dessa moderata grupper s\u00f6ka upp oss med f\u00f6rslag om \u00f6msesidiga eftergifter. (\u2026) Men den enda v\u00e4gen till en s\u00e5dan \u00f6verenskommelse \u00e4r j\u00e4rnmuren, vilket inneb\u00e4r st\u00e4rkandet av en regering i Palestina utan n\u00e5gon som helst arabiskt inflytande, det vill s\u00e4ga en regering som araberna kommer att bek\u00e4mpa. Med andra ord, f\u00f6r oss b\u00e4r enda v\u00e4gen till en \u00f6verenskommelse i framtiden genom en att absolut f\u00f6rkasta varje f\u00f6rs\u00f6k till \u00f6verenskommelse nu.\u201d<\/em><\/p>\n

Blodig \u00e5terockupation<\/strong><\/p>\n

Detta syns\u00e4tt genomsyrade handlingarna hos Jabotinskys arvtagare i Likud gentemot palestinierna \u00e4nda fr\u00e5n att de tog makten \u00f6ver den israeliska staten 1977. Efter att ha f\u00f6rs\u00e4krat sig om att Egypten var neutraliserat s\u00e5 trodde Menachem Begin att han kunde tvinga palestinierna att kapitulera genom att 1982 ockupera deras sista starka f\u00e4ste i Libanon. Ockupationen av Libanon visade sig vara ett mycket kostsamt f\u00f6retag f\u00f6r Israel, som tvingades att fullst\u00e4ndigt dra sig tillbaka fr\u00e5n landet 18 \u00e5r senare, \u00e5r 2000. Samtidigt blev Yassir Arafat \u2013 ekonomiskt pressad av sina traditionella arabiska finansi\u00e4rer i oljestaterna, och ansikte mot ansikte med vad som 1991 tycktes som en solid amerikansk hegemoni i Mellan\u00f6stern, i en blandning av hoppl\u00f6shet och naiva visioner \u2013 alltmer villig att g\u00f6ra de \u201denorma eftergifter\u201d som Jabotinsky f\u00f6ruts\u00e5g. Han hade f\u00f6rlorat hoppet om att n\u00e5 sitt m\u00e5l att s\u00e4kra en palestinsk stat p\u00e5 V\u00e4stbanken och Gaza som en del i en regional uppg\u00f6relse under internationellt \u00f6verinseende och han ledde sig sj\u00e4lv till att tro att hans israeliska samtalspartners skulle garantera honom en s\u00e5dan om han visade dem, och framf\u00f6r allt visade deras internationella uppbackare i Washington hur medg\u00f6rlig han kunde vara.<\/p>\n

De p\u00e5f\u00f6ljande israeliska regeringarna fr\u00e5n b\u00e5de Arbetarpartiet och Likud \u2013 Rabin, Peres, Netanyahu, Barak \u2013 drog f\u00f6rdel av ramverket fr\u00e5n Oslo och av att den f\u00f6rsta Intifadan klingade av, intensifierade byggandet och utvidgandet av bos\u00e4ttningarna p\u00e5 V\u00e4stbanken, och frambragte en situation som man kunde beskriva som o\u00e5terkallelig och som man anv\u00e4nde f\u00f6r att r\u00e4ttf\u00e4rdiga annekterandet av ytterligare en ansenlig andel av de \u00e5terst\u00e5ende 22 procenten palestinskt territorium. Resultatet \u00e4r att antalet israeliska bos\u00e4ttare p\u00e5 V\u00e4stbanken \u2013 om man utel\u00e4mnar Jerusalemomr\u00e5det, den st\u00f6rsta bos\u00e4ttningen av alla som under de 26 \u00e5r sedan ockupationen tog sin b\u00f6rjan fram till 1993 hade vuxit till 112 000 inv\u00e5nare, f\u00f6rdubblades mellan 1994 och 2000, \u00e5ret d\u00e5 Osloprocessen uppl\u00f6stes i den andra Intifadan; och har \u00f6kat till 305 000 inv\u00e5nare sedan dess. N\u00e4r denna rad av regeringar under samma tid byggde Muren fullf\u00f6ljde man bokstavligen Jabotinskys vision om J\u00e4rnmuren.<\/p>\n

N\u00e4r Likuds fr\u00e4mste hetsare Ariel Sharon kom till makten i februari 2001s\u00e5 v\u00e4nde han helt Osloprocessens riktning genom sin blodiga \u00e5terockupation av omr\u00e5dena under palestinsk kontroll, och p\u00e5skyndade uppbygget av Muren, samtidigt som man \u00e4ndrade dess str\u00e4ckning f\u00f6r att ytterligare \u00f6ka arealen annekterat territorium. Denna politik fortsatte under Ehud Olmert, Sharons eftertr\u00e4dare i ledningen f\u00f6r Kadima, det parti som Sharon grundade efter en splittring av Likud och under Nethanyahu, som nu leder en regering som samlar sionistiska partier \u00f6ver hela skalan fr\u00e5n Arbetarpartiet till Avigdor Liebermans rasistiska extremh\u00f6gerparti. Samtidigt har palestinierna \u2013 s\u00e5v\u00e4l p\u00e5 V\u00e4stbanken som i Gaza \u2013 tvingats g\u00e5 igenom den mest tragiska perioden i under hela sin historia och utst\u00e5 de mest f\u00f6rtvivlade f\u00f6rh\u00e5llanden sedan de hamnade under israelisk ockupation 1967. Det grymma anfallet p\u00e5 Gaza i december 2008-januari 2009 skakade v\u00e4rldsopinionens samvete \u2013 ett samvete som p\u00e5 ett beundransv\u00e4rt s\u00e4tt f\u00f6rkroppsligades av Richard Goldstone (med sin FN-rapport om \u00f6vergreppen, \u00f6a), vilken f\u00f6ljdriktigt provocerade de israeliska makthavarna till blint raseri.<\/p>\n

Och \u2013 trots allt detta \u2013 har palestinierna inte kommit ett steg n\u00e4rmare att acceptera Israels st\u00f6ld av territorium p\u00e5 V\u00e4stbanken eller den \u201dmini-Bantustanstat\u201d, som Israels h\u00e4rskare erbjuder dem. Om n\u00e5gra av dem m\u00e5 vara villiga att g\u00f6ra s\u00e5dana \u201denorma eftergifter\u201d, s\u00e5 \u00e4r de emellertid ocks\u00e5 mycket v\u00e4l medvetna om att de skulle bli isolerade och f\u00f6rskjutna av den \u00f6verv\u00e4ldigande majoriteten av sitt folk. Det \u00e4r h\u00e4r Jabotinsky hade helt fel: hans vision f\u00f6ruts\u00e5g sionismens politik men inte arabernas st\u00e4llningstagande. F\u00f6r bakom den synbara h\u00f6ga skattningen Jabotinsky gjorde av araberna f\u00f6raktade han dem f\u00f6r mycket f\u00f6r att f\u00f6rst\u00e5 att deras sj\u00e4lvk\u00e4nsla och sinne f\u00f6r r\u00e4ttvisa aldrig skulle f\u00e5 dem att acceptera f\u00f6rnedrande underkastelse. Hans brist p\u00e5 realism i kombination med hans rasistiska syn p\u00e5 araberna hindrade honom att se sanningen: genom palestiniernas och arabernas blotta numer\u00e4r och geografiska utbredning finns det inget s\u00e4tt f\u00f6r Israel att underkuva dem till den grad att det skulle f\u00e5 dem att acceptera sionismens totalt orubbliga villkor.
\n
\nApokalyptisk terrorism<\/strong><\/p>\n

Osloavtalet grundade sig p\u00e5 en mots\u00e4gelsefull kalkyl. De styrande i Israel tycks ha f\u00f6rs\u00f6kt pr\u00f6va om palestinierna \u00e4r \u201den sorts dumbommar som kan luras genom att vi mjukar upp formuleringen av v\u00e5ra m\u00e5l eller ett g\u00e4ng girigbukar som kommer att s\u00e4lja ut sin f\u00f6dslor\u00e4tt till Palestina mot kulturell och ekonomisk vinning.\u201d N\u00e4r dessa f\u00f6rv\u00e4ntningar slog slint \u00f6kade man repressionen mot palestinierna \u2013 till f\u00f6ga nytta. Till och med den extremt \u201dmoderate\u201d Mahmoud Abbas, som delar av befolkningen betraktar som f\u00f6rr\u00e4dare, visade sig of\u00f6rm\u00f6gen att leverera vad Israel f\u00f6rv\u00e4ntade sig av honom utan att f\u00e5 substantiella israeliska eftergifter i motprestation. Den \u00f6kade v\u00e5ldsanv\u00e4ndningen, som de israeliska ledarna anv\u00e4nder n\u00e4r man till\u00e4mpar doktrinen om J\u00e4rnmuren, \u00e4r inte bara en metod som inte leder till m\u00e5let, utan den lyckas ocks\u00e5 \u00f6ka motst\u00e5ndsviljan och l\u00e4ngtan efter h\u00e4mnd bland den palestinska befolkningen, och bland befolkningsgrupper utanf\u00f6r Palestina \u2013 l\u00e5ngt utanf\u00f6r.<\/p>\n

Under de senaste decennierna har Israel lyckats frambringa motst\u00e5ndare i en formidabel omfattning, ocks\u00e5 bland krafter som tidigare inte tillh\u00f6rde fiendel\u00e4gret. Man har redan f\u00f6rlorat en del av sin styrkeposition n\u00e4r man f\u00f6rs\u00f6kte l\u00e4gga under sig Libanon, d\u00e4r man m\u00f6tte h\u00e5rdnackat motst\u00e5nd fr\u00e5n Hizbollahkrigare som tillgrep gerillakrigets \u201dasymmetriska\u201d logik d\u00e5 de f\u00f6rsvarade sitt land mot en konventionell arm\u00e9. Det st\u00e4ndigt \u00f6kade hatet i Mellan\u00f6stern, som f\u00e5r sin n\u00e4ring ur v\u00e4stmakternas invasioner och Israels v\u00e5ldsut\u00f6vning, bygger upp en \u201dapokalyptisk terrorism\u201d, som \u00f6verv\u00e4ger anv\u00e4ndandet av massf\u00f6rst\u00f6relsevapen som ett annat \u201dasymmetriskt\u201d tillv\u00e4gag\u00e5ngss\u00e4tt f\u00f6r att uppv\u00e4ga fiendens \u00f6verv\u00e4ldigande milit\u00e4ra \u00f6vermakt. Sist men inte minst s\u00e5 st\u00e5r Israel nu inf\u00f6r utsikten att, p\u00e5 kort eller medell\u00e5ng sikt, m\u00f6tas av ett k\u00e4rnvapenbev\u00e4pnat Iran \u2013 en utveckling som kommer att f\u00f6ra regionen riskabelt n\u00e4ra nukle\u00e4r f\u00f6rintelse, om Israel forts\u00e4tter hota med milit\u00e4ra attacker.<\/p>\n

Jabotinsky borde ha h\u00e5llit i minne att bilden av muren i den judiska traditionen \u00e4r f\u00f6rknippad med d\u00e5liga omen. Hans nutida l\u00e4rjungar borde besinna den annalkande katastrofen innan det \u00e4r f\u00f6r sent; de borde f\u00f6lja r\u00e5det att helt l\u00e4gga om sin koloniseringspolitik och aggressiva h\u00e5llning och anta den attityd som de israeliska f\u00f6retr\u00e4darna uppvisade vid fredsf\u00f6rhandlingarna i egyptiska Taba 2001. De b\u00f6r \u00e4ven h\u00e4va den kriminella blockaden av Gaza, f\u00f6r de beh\u00f6ver ingen ny tolk f\u00f6r att tyda skriften p\u00e5 muren som de med s\u00e5dan hybris bygger runt V\u00e4stbanken: den bibliske Daniels tolkning \u00e4r \u00e5terigen relevant.<\/p>\n

Mene, Mene Tekel u-Pharshin:<\/em> ditt kungad\u00f6mes dagar \u00e4r r\u00e4knade, du \u00e4r v\u00e4gd och funnen f\u00f6r l\u00e4tt; dit rike ska styckas och falla. Det sista ordet Pharsin bar en dubbel mening: det tolkades ocks\u00e5 som att det refererade till perserna, vilka tog \u00f6ver Babylon n\u00e4r kung Belsassar m\u00f6rdades strax efter det att skriften visade sig p\u00e5 murv\u00e4ggen. Persien \u00e4r, som v\u00e4l k\u00e4nt, det tidigare namnet p\u00e5 Iran.<\/p>\n

Av Gilbert Achcar<\/strong>
\nArtikelf\u00f6rfattaren \u00e4r fransk-libanesisk akademiker, f\u00f6rfattare, socialist och anti-krigsaktivist: Bland hans b\u00f6cker kan n\u00e4mnas Barbariernas kamp<\/em> (utgiven p\u00e5 R\u00f6da rummets f\u00f6rlag 2003)\u00a0 och The Arabs and the Holocaust<\/em> (Henry Holt and Co, 2009).<\/p>\n

\u00d6vers\u00e4ttning: Peter Jervelycke Belfrage<\/strong><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

\u201dJag vet inte hur m\u00e5nga g\u00e5nger jag demonstrerat mot Israels olika \u00f6vergrepp. Varje g\u00e5ng har talarna sagt att; Nu \u2013 ja, nu \u2013 \u00e4r gr\u00e4nsen passerad\u2026 Men f\u00f6r Israels h\u00f6kar utg\u00f6r f\u00f6rd\u00f6manden inget verkligt hot utan bekr\u00e4ftar bara att det … Forts\u00e4tt l\u00e4sa →<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":16,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"jetpack_post_was_ever_published":false,"_jetpack_newsletter_access":"","_jetpack_dont_email_post_to_subs":false,"_jetpack_newsletter_tier_id":0,"_jetpack_memberships_contains_paywalled_content":false,"_jetpack_memberships_contains_paid_content":false,"footnotes":"","jetpack_publicize_message":"","jetpack_publicize_feature_enabled":true,"jetpack_social_post_already_shared":false,"jetpack_social_options":{"image_generator_settings":{"template":"highway","default_image_id":0,"font":"","enabled":false},"version":2}},"categories":[9,7,17],"tags":[162,161,166,171,173,165,176,175,174,158,160,169,167,163,172,157,170,168,164,159],"class_list":["post-120","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-historia","category-internationellt","category-mellanostern","tag-162","tag-161","tag-abbas","tag-barak","tag-bosattningar","tag-ehud-olmert","tag-gaza","tag-israel","tag-jerusalem","tag-kadima","tag-libanon","tag-lieberman","tag-likud","tag-netanyahu","tag-ockupation","tag-palestina","tag-peres","tag-rabin","tag-richard-goldstone","tag-sharon"],"jetpack_publicize_connections":[],"jetpack_featured_media_url":"","jetpack_sharing_enabled":true,"jetpack_shortlink":"https:\/\/wp.me\/pRzA9-1W","_links":{"self":[{"href":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/120","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/users\/16"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=120"}],"version-history":[{"count":12,"href":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/120\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":153,"href":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/120\/revisions\/153"}],"wp:attachment":[{"href":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=120"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=120"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=120"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}