En tid innan jag l\u00e4ste Eva K\u00e4rfves svar p\u00e5 min artikel i R\u00f6da Rummet 3\/2012 pratade jag med en person med autismdiagnos om de tidigare inl\u00e4ggen i debatten. Hen sa \u201djag f\u00f6rst\u00e5r inte vad det \u00e4r ni inte \u00e4r \u00f6verens om, egentligen\u201d.<\/p>\n
Den d\u00e4r f\u00f6rm\u00e5gan till \u2013 ska vi kalla det konkretion? \u2013 \u00e4r ju en f\u00f6rdel med autism. (Medan of\u00f6rm\u00e5gan att f\u00f6rst\u00e5 varf\u00f6r m\u00e4nniskor inte kommer \u00f6verens \u00e4r en nackdel.) Och hen har r\u00e4tt, p\u00e5 ett konkret plan \u00e4r det mycket vi \u00e4r \u00f6verens om.<\/p>\n
Vi \u00e4r \u00f6verens om att kommersialiseringen av den medicinska forskningen och medikaliseringen av sjukv\u00e5rden \u00e4r ett gigantiskt problem (vilket jag, till skillnad fr\u00e5n K\u00e4rfve, tyckte var ett huvudtema i min artikel).<\/p>\n
Vi \u00e4r ocks\u00e5 \u00f6verens om att mesta som har med ADHD att g\u00f6ra egentligen inte b\u00f6r behandlas av v\u00e5rden.<\/p>\n
Av det kan man s\u00e5 klart ocks\u00e5 dra slutsatsen att vi delar m\u00e5nga kritiska synpunkter p\u00e5 medicinbehandling vid ADHD.<\/p>\n
S\u00e5 vad \u00e4r det som skiljer oss \u00e5t? Det \u00e4r faktiskt ganska mycket. Ytterst \u00e4r det nog en k\u00e4nsla, diagnoskritikernas upprepningar om det hot som diagnostisering och medicin utg\u00f6r; k\u00e4nslan av omedelbar fara, kris. Jag menar att den h\u00e4r k\u00e4nslan f\u00e5r dem att p\u00e5st\u00e5 en massa orimliga saker; saker som om\u00f6jligg\u00f6r diskussion, som bara tillf\u00f6r f\u00f6rvirring. D\u00e4rf\u00f6r vill jag \u00e4n en g\u00e5ng f\u00f6rs\u00f6ka ge fr\u00e5gan lite rimligare proportioner.<\/p>\n
F\u00f6r det f\u00f6rsta: hur stort \u00e4r det h\u00e4r problemet?<\/strong><\/p>\n Det st\u00e4mmer att anv\u00e4ndningen av ADHD-l\u00e4kemedel har \u00f6kat. Men diagnoskritikerna blandar ofta ihop olika sorters statistik: siffror \u00f6ver \u00e5rsprevalens med siffror \u00f6ver bruk i alla grupper med siffror \u00f6ver bruk oavsett diagnos… Sen skriver de texter som handlar om barn, d\u00e4r de (antagligen v\u00e4gledda av sin egen r\u00e4dsla) v\u00e4ljer ut den h\u00f6gsta siffra de kan hitta.<\/p>\n Det \u00e4r ofta sv\u00e5rt att hitta bra statistik \u00f6ver l\u00e4kemedelsanv\u00e4ndning. Till exempel skrev Svenska Dagbladet nyligen (8 januari) att \u00f6ver 60\u00a0000 barn anv\u00e4nder ADHD-preparat, antidepressiva l\u00e4kemedel, lugnande medicin eller neuroleptika. De baserade artikeln p\u00e5 siffror fr\u00e5n Socialstyrelsen redovisar f\u00f6r \u00e5r 2011. N\u00e4tverket f\u00f6r l\u00e4kemedelsepidemiologi (www.nepi.net) har p\u00e5pekat att 60 000 \u00e4r alldeles f\u00f6r h\u00f6g siffra. SvD har inte t\u00e4nkt p\u00e5 att ett barn kan anv\u00e4nda mer \u00e4n en medicin. Om man tar h\u00e4nsyn till det blir siffran ungef\u00e4r 45\u00a0000 barn, (som \u00f6kade till strax under 50\u00a0000 \u00e5r 2012).<\/p>\n N\u00e4sta problem uppst\u00e5r n\u00e4r f\u00f6rfattare och journalister glider fr\u00e5n hur m\u00e5nga som tog en viss medicin under ett visst \u00e5r (<\/em>\u00e5rsprevalens) till hur m\u00e5nga som anv\u00e4nder en viss medicin just nu<\/em> (punktprevalens). Eftersom de flesta som tar medicin g\u00f6r det under en kortare tid \u00e4n ett \u00e5r bl\u00e5ser den glidningen upp siffrorna rej\u00e4lt. NEPI har r\u00e4knat fram punktprevalensen f\u00f6r de fem l\u00e4kemedelsgrupper artikeln i SvD g\u00e4llde, allts\u00e5 hur m\u00e5nga som kan t\u00e4nkas ha tagit en viss tablett en given dag under 2011. Punktprevalensen \u00e4r ganska sv\u00e5r att ber\u00e4kna, men de kommer fram till att den ligger mellan 25\u00a0000 och 30\u00a0000. Siffran, som \u00e4r den enda korrekta om vi vill tala om hur m\u00e5nga som \u201danv\u00e4nder\u201d, \u00e4r allts\u00e5 h\u00f6gst h\u00e4lften s\u00e5 stor som den SvD anger f\u00f6r l\u00e4kemedelsgrupperna totalt, och ungef\u00e4r h\u00e4lften s\u00e5 stor som diagnoskritikerna brukar ange f\u00f6r ADHD-preparat enbart (preparat som, f\u00f6r att g\u00f6ra livet \u00e4n mer komplicerat, ocks\u00e5 kan f\u00f6rskrivas vid andra tillst\u00e5nd).<\/p>\n Till det skall l\u00e4ggas skillnaden mellan att f\u00e5 mediciner utskrivna, att h\u00e4mta ut dem p\u00e5 apoteket och att sedan faktiskt ta dem \u2013 en skillnad som oftast \u00e4r avsev\u00e4rd, men om\u00f6jlig att ber\u00e4kna f\u00f6r en enskild l\u00e4kemedelsgrupp.<\/p>\n F\u00f6r det andra: hur ser attityderna till ADHD ut, i forskningen och v\u00e5rden?<\/strong><\/p>\n K\u00e4rfve och hennes meningsfr\u00e4nder menar att v\u00e5rden och den h\u00e4lsorelaterade forskningen har en mycket fast bild av ADHD: den \u00e4r en genetiskt orsakad sjukdom i hj\u00e4rnan som botas med piller. Varken mer eller mindre. Diagnosen kan st\u00e4llas utan m\u00e5nga minuters eftertanke eller unders\u00f6kning.<\/p>\n S\u00e5 kan det vara ibland. Men inte alltid. Till exempel kan forskares inst\u00e4llning se ut s\u00e5 h\u00e4r (citat ur Medicinsk Vetenskap 4\/2012): \u201dAtt kvotera effekter av arv respektive milj\u00f6 i olika sammanhang har fr\u00e5n tvillingforskningen b\u00f6rjan varit en grundl\u00e4ggande fr\u00e5gest\u00e4llning. Det g\u00e4ller olika sjukdomar, men ocks\u00e5 egenskaper. Till exempel har tvillingstudier visat att den \u00e4rftliga komponenten vid ADHD kan skattas till mellan 45 och 90 procent.\u201d Eller s\u00e5 h\u00e4r, som del i svar p\u00e5 en fr\u00e5ga om kost och ADHD i samma tidning: \u201dI allm\u00e4nhet \u00e4r kopplingen mellan gener, milj\u00f6, tarmen och hj\u00e4rnan ett intressant och v\u00e4xande forskningsomr\u00e5de, d\u00e4r det mesta fortfarande \u00e4r ok\u00e4nt.\u201d Citaten kommer fr\u00e5n n\u00e5gra av landets ledande forskare, och framst\u00e5r i alla fall f\u00f6r mig som ganska \u00f6dmjuka och s\u00f6kande. Sj\u00e4lv skrev jag inte om gener en enda g\u00e5ng i den artikel K\u00e4rfve svarat p\u00e5, vi vet helt enkelt inte tillr\u00e4ckligt mycket om hur de fungerar f\u00f6r att kunna s\u00e4ga n\u00e5got anv\u00e4ndbart \u2013 iakttagelsen att det finns en \u00e4rftlig komponent i utvecklingen av ADHD bygger i f\u00f6rsta hand p\u00e5 erfarenheter hos och observationer av f\u00f6r\u00e4ldrar till barn med diagnosen, inte p\u00e5 genetisk forskning.<\/p>\n Dessutom \u00f6kar intresset f\u00f6r ickefarmakologiskt behandling. S\u00e5 h\u00e4r skriver f\u00f6rfattarna till en \u00f6versikt publicerad i oktobernumret av Current psychiatry report: \u201dRecent years have seen an expansion of interest in non-pharmacological interventions for attention-deficit\/hyperactivity disorder (ADHD). Although considerable treatment development has focused on cognitive training programs, compelling evidence indicates that intense aerobic exercise enhances brain structure and function, and as such, might be beneficial to children with ADHD.\u201d<\/p>\n Hur det ser ut i v\u00e5rden skulle vi kunna l\u00e5ta speglas genom senaste numret av V\u00e5rdf\u00f6rbundets tidning V\u00e5rdfokus (1\/2013), som har ett ADHD-tema. I inledningsartikeln skriver tidningen \u201dIngen h\u00e4vdar att adhd bara skulle bero p\u00e5 genetik och signalsubstanser. Men vissa understryker biologins betydelse mer \u00e4n andra.\u201d och \u201d\/\u2026\/ \u00e4r det n\u00e5got specialister p\u00e5 neuropsykriatriska funktionsneds\u00e4ttningar \u00e4r \u00f6verens om s\u00e5 \u00e4r det att diagnosen adhd f\u00f6ruts\u00e4tter allvarliga funktionsneds\u00e4ttningar.\u201d Gladys Nord\u00e9n \u00e4r kontaktsjuksk\u00f6terska f\u00f6r barn med ADHD p\u00e5 en mottagning i Farsta. S\u00e5 h\u00e4r s\u00e4ger hon: \u201dVi ser positiva effekter av l\u00e4kemedelsbehandlingen, men det \u00e4r viktigt att komma ih\u00e5g att det inte \u00e4r l\u00e4kemedel som \u00e4r f\u00f6rsta \u00e5tg\u00e4rden vid diagnos, utan att anpassa skolan efter barnets behov.\u201d En annan artikel i temat ber\u00e4ttar om sambandet mellan ADHD-symptom och graden av skattad sj\u00e4lvk\u00e4nsla, s\u00e4mre sj\u00e4lvk\u00e4nsla h\u00e4nger ihop med mer symptom. Ytterligare en artikel handlar bland annat om bristande resurser i skolan. Jag har sv\u00e5rt att se de l\u00e4ttvindiga diagnoserna, biologismen och den ensidiga tron p\u00e5 tabletterna.<\/p>\n F\u00f6r det tredje: varf\u00f6r behandlar v\u00e5rden ADHD?<\/strong><\/p>\n K\u00e4rfve ger bilden av att v\u00e5rden av ekonomiska och ideologiska sk\u00e4l beg\u00e5r \u00f6vergrepp mot barn och vuxna som vi felaktigt diagnostiserar med ADHD, och sedan f\u00f6rgiftar med tabletter.<\/p>\n Fr\u00e5n mitt h\u00e5ll ser det ut p\u00e5 ett annat s\u00e4tt: V\u00e5rden bedriver i v\u00e4ldigt liten utstr\u00e4ckning upps\u00f6kande verksamhet. Kontakten b\u00f6rjar i regel med att patienten p\u00e5 ett eller annat s\u00e4tt kommer till oss, d\u00e4rf\u00f6r att hen lider. Vi f\u00f6rv\u00e4ntas ta hand om lidandet.<\/p>\n P\u00e5 senare \u00e5r har en allt st\u00f6rre del av det lidande som hamnar i v\u00e5rden kommit att handla om s\u00e5dant som tangerar det k\u00e4nslom\u00e4ssiga: stress, \u00e5ngest, depression, utmattning.<\/p>\n Bakom lidandet finns naturligtvis andra saker. Jag gick nyligen en vidareutbildning i beteendemedicin (ickefarmakologiska medicinska behandlingar) p\u00e5 Karolinska Institutet. I samband med den hade vi seminarier kring patienter som vi behandlade. Om var och varannan sas saker som: \u201dmen det problem patienten egentligen har \u00e4r den som hen \u00e4r gift med\u201d, eller \u201dfast det grundl\u00e4ggande h\u00e4r \u00e4r nog en stor obearbetad sorg\u201d eller \u201dmen bakom det d\u00e4r finns ju problemet att patienten \u00e4r s\u00e5 v\u00e4ldigt ensam\u201d.<\/p>\n Varken \u00e4ktenskap, sorg eller ensamhet \u00e4r sjukligt. S\u00e5 varf\u00f6r kommer de h\u00e4r m\u00e4nniskorna till v\u00e5rdcentralen? Ett sk\u00e4l \u00e4r att de oftast ocks\u00e5 har p\u00e5tagliga kroppsliga besv\u00e4r. Ett annat \u00e4r att medvetenheten om att det finns hj\u00e4lp vid psykiskt lidande \u00f6kat, samtidigt som stigmat i att vara \u201dpsykpatient\u201d \u00e4r mindre nu \u00e4n tidigare.<\/p>\n Men ett tredje, och kanske \u00e4n viktigare sk\u00e4l, \u00e4r att s\u00e5 m\u00e5nga arenor f\u00f6r den h\u00e4r typen av problem f\u00f6rsvagats eller f\u00f6rsvunnit. Kyrkan, f\u00f6reningslivet, familjen, grannskap, arbetsplatser, politiska partier; allt det som (p\u00e5 gott och ont) bygger varaktiga sociala och k\u00e4nslom\u00e4ssiga band spelar allt mindre praktisk roll i m\u00e4nniskors dagliga liv. D\u00e4rf\u00f6r fylls v\u00e5rden av allt mer existentiella problem, sociala problem, k\u00e4nslom\u00e4ssiga problem och relationsproblem.<\/p>\n Det \u00e4r inte n\u00e5gonting som v\u00e5rden har bett om, men eftersom det finns en tydlig koppling till m\u00e4nniskors h\u00e4lsa \u00e4r det n\u00e5got som den m\u00e5ste hantera. De flesta av oss som arbetar i v\u00e5rden g\u00f6r nog s\u00e5 gott vi kan f\u00f6r att hj\u00e4lpa patienterna. Men vi g\u00f6r det utifr\u00e5n v\u00e5rt uppdrag, och det uppdraget kan sammanfattas \u201dbota, lindra, tr\u00f6sta\u201d.<\/p>\n I den m\u00e5n det nya psykiska lidandet \u00e4r nytt s\u00e5 \u00e4r det naturligtvis kopplat till samh\u00e4llsutvecklingen. Men att v\u00e4nta sig av l\u00e4kare, psykologer, sjuksk\u00f6terskor och sjukgymnaster att vi ska f\u00f6rs\u00f6ka v\u00e4nda samh\u00e4llsutvecklingen i m\u00f6tet med patienten, det \u00e4r att v\u00e4nta sig f\u00f6r mycket. De som kommer med sitt lidande till v\u00e5rden kommer att f\u00e5 en behandling p\u00e5 individniv\u00e5 \u2013 det finns ingen annan niv\u00e5 f\u00f6r oss att arbeta p\u00e5.<\/p>\n F\u00f6r det fj\u00e4rde: hur ser stigmat ut?<\/strong><\/p>\n K\u00e4rfve visar upp en ambivalent syn p\u00e5 ADHD-diagnosen. Den kan vara ett \u00f6vergrepp som vuxenv\u00e4rlden beg\u00e5r mot den diagnostiserade. Den kan ocks\u00e5 vara n\u00e5got mer \u00f6msesidigt, d\u00e4r diagnosen leder till att ett \u201dsjukdomsmedvetande\u201d hos patienten. Eller s\u00e5 kan den vara n\u00e5got \u00e5tr\u00e5v\u00e4rt, uttryckt som att alla verkar ha r\u00e4tt till en psykiatrisk diagnos nu f\u00f6r tiden. Men grundh\u00e5llningen \u00e4r klar: en ADHD-diagnos \u00e4r stigmatiserade.<\/p>\n Den klassiska sociologiska f\u00f6rst\u00e5elsen av stigmatisering \u00e4r den inneb\u00e4r ett negativt utpekande p\u00e5 grund av yttre f\u00f6retr\u00e4den, tillexempel m\u00f6rk hudf\u00e4rg eller homosexualitet. I f\u00f6rh\u00e5llande till personer med ADHD-diagnos skulle det i s\u00e5 fall vara beteendet \u2013 att inte kunna sitta still, att inte kunna d\u00e4mpa impulser, att inte kunna rikta sin uppm\u00e4rksamhet \u2013 som ligger till grund f\u00f6r stigmat.<\/p>\n I v\u00e5rdsammanhang \u00e4r ett s\u00e5dant yttre f\u00f6retr\u00e4de att vara patient i psykiatrin, eller g\u00e5 hos en psykolog. Faktiskt kan, s\u00e4rskilt bland m\u00e4n, v\u00e5rdkontakt oavsett orsak upplevas som ett stigma. Det \u00e4r i f\u00f6rsta hand kontakten, inte diagnosen, som utg\u00f6r stigmat.<\/p>\n Men, som jag n\u00e4mnde ovan, upplevs v\u00e5rd f\u00f6r psykiskt lidande idag mindre stigmatiserande \u00e4n tidigare. Ett exempel p\u00e5 det: f\u00f6r ett tag sedan var jag i ett sammanhang med ungef\u00e4r trettio ok\u00e4nda personer. Vi skulle presentera oss genom att f\u00f6rst rita saker vi tyckte var viktiga p\u00e5 ett papper, sedan ber\u00e4tta om det vi ritat. Vid presentationsrundan hade tv\u00e5 av deltagarna oberoende av varandra bland mycket annat skrivit bokstavsdiagnoser p\u00e5 sina papper. De tyckte uppenbarligen att det var viktig information att ge till gruppen, och intrycket jag fick var att det var ganska odramatiskt b\u00e5de f\u00f6r dem som presenterade sig och f\u00f6r oss andra.<\/p>\n Vad jag vet s\u00e5 \u00e4r stigmatisering i f\u00f6rh\u00e5llande till ADHD ganska outforskat, debatten f\u00f6rs oftast utifr\u00e5n teoretiska antaganden. Men i en kandidatuppsats fr\u00e5n socialh\u00f6gskolan i Lund har Linn\u00e9a Warenius och Moa Svensson (Betydelsen av att f\u00e5 en ADHD-diagnos: En studie av sex sj\u00e4lvbiografiska ber\u00e4ttelser) unders\u00f6kt sex personers upplevelser av att ha f\u00e5tt en diagnos i vuxen \u00e5lder. S\u00e5 h\u00e4r skriver de i sin sammanfattning:<\/p>\n \u201dDe beskriver det som omtumlande att f\u00e5 diagnosen, men att det \u00f6verlag k\u00e4ndes som en l\u00e4ttnad d\u00e5 de f\u00e5tt en f\u00f6rklaring till varf\u00f6r deras beteende varit p\u00e5 ett visst s\u00e4tt. F\u00f6rfattarna beskriver att de ibland fortfarande k\u00e4nner sig annorlunda, men att det \u00e4r l\u00e4ttare att hantera d\u00e5 de nu vet att det \u00e4r ADHD som \u00e4r orsaken. De har ocks\u00e5 l\u00e4rt sig att vissa av de egenheter de har tack vare sin ADHD kan vara en tillg\u00e5ng i vissa situationer. Vissa av f\u00f6rfattarna skriver att de har haft stor hj\u00e4lp av att tr\u00e4ffa andra med samma diagnos, eftersom de k\u00e4nner igen sig mycket i varandra. Alla k\u00e4nner att diagnosen \u00e4r viktig f\u00f6r dem. Det \u00e4r bara en av f\u00f6rfattarna som skriver uttryckligen att hon \u00e4r orolig f\u00f6r andras intolerans d\u00e5 de f\u00e5r reda p\u00e5 att hon har ADHD.\u201d<\/p>\n F\u00f6r det femte: f\u00f6rh\u00e5llandet mellan patienter, v\u00e5rden och l\u00e4kemedelsindustrin.<\/strong><\/p>\n K\u00e4rfve tar sin utg\u00e5ngspunkt i att l\u00e4kemedelsindustrin har ett intresse av att framst\u00e4lla och s\u00e4lja piller som stora grupper av m\u00e4nniskor ska ta under l\u00e5ng tid, helst under resten av livet. Sen drar hon slutsatser som om det intresset genomsyrade allt som har med ADHD och de barn som diagnostiseras att g\u00f6ra. V\u00e5rdpersonal, f\u00f6r\u00e4ldrar och barnen sj\u00e4lva reduceras till automater, som agerar utf\u00f6rare \u00e5t l\u00e4kemedelsindustrin.<\/p>\n Men s\u00e5 ser det inte ut. De flesta som arbetar i v\u00e5rden vill patienternas b\u00e4sta. D\u00e4rf\u00f6r \u00e4r m\u00e5nga snara att hoppa p\u00e5 en ny behandling n\u00e4r den kommer, ett exempel p\u00e5 det skulle kunna vara att skiva ut en ny medicin. Sen visar det sig n\u00e4stan alltid dels att effekten inte var lika stor som man f\u00f6rst trodde, dels att biverkningarna var fler och allvarligare \u00e4n man f\u00f6rest\u00e4llt sig. D\u00e5 minskar utskrivningen.<\/p>\n Den skulle kunna kallas en l\u00e4kemedelsepidemis normalf\u00f6rlopp. Det har h\u00e4nt med till exempel Losec, det h\u00e4nder just nu (i olika stadier) med till exempel statiner (blodfettsreglerare), blodtyckss\u00e4nkare och antidepressiva (ssri).<\/p>\n F\u00f6r\u00e4ldrar vill oftast ocks\u00e5 sina barn v\u00e4l. Inte heller de kommer i l\u00e4ngden att acceptera en behandling som har sv\u00e5ra biverkningar och f\u00e5 positiva effekter. De kommer att s\u00f6ka andra v\u00e4gar.<\/p>\n Till sist har barnen en f\u00f6rm\u00e5ga att agera sj\u00e4lvst\u00e4ndigt. Som jag skrev i mitt f\u00f6rra inl\u00e4gg tar patienter ganska s\u00e4llan mediciner i den utstr\u00e4ckning som de skrivs ut. Jag vet inte hur det f\u00f6rh\u00e5ller sig med barn med ADHD, men med tanke p\u00e5 hur deras beteendem\u00f6nster ser ut kan jag t\u00e4nka mig att de gl\u00f6mmer, tappar, ger bort, s\u00e4ljer eller provar att stoppa pillren i \u00f6ronen ist\u00e4llet f\u00f6r i munnen i ganska h\u00f6g grad.<\/p>\n F\u00f6r oss som \u00e4r kritiska till medikaliseringen av sjukv\u00e5rden kan l\u00e4kemedelsindustrins intressen och planer verka skr\u00e4mmande. Men jag tror att vi kan h\u00e4mta trygghet i verkligheten: livsl\u00e5ng massmedicinering kommer inte att fungera. P\u00e5 sikt kommer vi som s\u00f6ker andra metoder att vinna.<\/p>\n Vidare, n\u00e5gra mer specifika kommentarer till det som K\u00e4rfve skriver.<\/strong><\/p>\n K\u00e4rfve menar att ADHD-diagnosen \u00e4r ovetenskaplig eftersom den f\u00f6r\u00e4ndrats. Problemet \u00e4r att det som hon ser som ett tecken p\u00e5 ovetenskaplighet i sj\u00e4lva verket \u00e4r ett tecken p\u00e5 vetenskaplighet \u2013 begrepp och vetande som inte f\u00f6r\u00e4ndras i f\u00f6rh\u00e5llande till nya r\u00f6n och nya analyser h\u00f6r hemma brukar vi kalla f\u00f6r religion. Och att det inte g\u00e5r att hitta n\u00e5gra objektiva kriterier f\u00f6r att s\u00e4tta en diagnos \u00e4r inget unikt f\u00f6r ADHD, till exempel inneh\u00e5ller allm\u00e4nt accepterade definitionen av sm\u00e4rta just att det \u00e4r en subjektiv upplevelse: \u201dAn unpleasant sensory and emotional experience associated with actual or potential tissue damage, or described in terms of such damage\u201d. (http:\/\/www.iasp-pain.org\/AM\/Template.cfm?Section=Pain_Definitions#Pain) S\u00e5 om vi ska sl\u00e4nga ut alla diagnoser som inte g\u00e5r att bel\u00e4gga objektivt f\u00e5r vi inte bara g\u00f6ra oss av med st\u00f6rsta delen av psykiatrernas diagnosmanual DSM-IV, dessutom \u00e5ker en stor del av alla diagnoser som g\u00e4ller kroppsligt lidande, f\u00f6rst av allt alla sm\u00e4rtdiagnoser.<\/p>\n Sen skriver K\u00e4rfve att \u201dsvenska forskare\u201d har uppskattat antalet \u201d’neuropsykiatriskt sjuka’\u201d barn till 22 procent. Det \u00e4r en h\u00f6g siffra. Men noten h\u00e4nvisar till en text av Magnus Landgren, skriven f\u00f6r 15 \u00e5r sedan. S\u00e5 h\u00e4r skrev Landgren (tillsammans med andra) i L\u00e4kartidningen (36\/2012) i h\u00f6stas: \u201dAndelen barn med utvecklingsrelaterade funktionsneds\u00e4ttningar uppg\u00e5r i f\u00f6rskole\u00e5ldern till ca 5\u20137 procent, och i skol\u00e5ldern \u00e4r frekvensen snarare 10 procent. F\u00f6rekomsten av ADHD uppg\u00e5r enligt m\u00e5nga prevalensstudier till ca 5 procent, autismspekt\u00adrumtillst\u00e5nd f\u00f6rekommer hos ca 1 procent av barn och utvecklingsst\u00f6rning hos 1\u20132 procent. Dessutom f\u00f6rekommer funktionsneds\u00e4ttningar s\u00e4llan isolerade, det vanliga \u00e4r att de f\u00f6religger samtidigt hos ett och samma barn.\u201d Om man ska diskutera forskningsl\u00e4get, eller enskilda forskares st\u00e5ndpunkter, s\u00e5 gynnas debatten av att man diskuterar dem som de faktiskt ser ut, inte som de s\u00e5g ut i slutet av 1990-talet.<\/p>\n D\u00e4refter h\u00e4vdar K\u00e4rfve utan n\u00e5gra egentliga argument att det inte \u00e4r n\u00e5gon skillnad p\u00e5 en sjukdom och ett funktionshinder. Att bortse fr\u00e5n den skillnaden bara f\u00f6r att den underminerar ens argument \u00e4r s\u00e5 uppenbart oseri\u00f6st att det \u00e4r sv\u00e5rt att kommentera. Och att det skulle finnas en koppling mellan ADHD och \u201dbeteendestilar\u201d som h\u00e4nger ihop med l\u00e5ga po\u00e4ng p\u00e5 iq-test g\u00e5r p\u00e5 tv\u00e4rs med hur funktionsneds\u00e4ttningen betraktas idag. S\u00e5 h\u00e4r skriver till exempel Thomas E. Brown, senior forskare vid Yale i Psychology Today (augusti 2011): \u201dADD has nothing to do with how smart a person is. Some individuals with ADD are super-smart on IQ tests, many score in the average range, and some are much lower.\u201d (Brown anv\u00e4nder termerna ADD och ADHD synonymt.)<\/p>\n Och, \u00e4n en g\u00e5ng: psykofarmaka \u00e4r inte \u201dfirst choice\u201d vid ADHD. Inte enligt riktlinjer (se mitt inl\u00e4gg i R\u00f6da Rummet 2\/2012), inte heller i praktiken. Om 5 procent av alla barn uppfyller diagnoskriterierna och 1,5 procent medicinerar (siffran h\u00e4mtad fr\u00e5n V\u00e5rdfokus 1\/2013), s\u00e5 \u00e4r p\u00e5st\u00e5endet inte bara osant, det \u00e4r helt orimligt.<\/p>\n N\u00e4r K\u00e4rfve sj\u00e4lv ska f\u00f6rklara de beteenden som ligger bakom diagnosen skriver hon s\u00e5 h\u00e4r: \u201dI de ’underprivilegierade skikten’ saknas mycket av den stimulans som \u00e4r f\u00f6ruts\u00e4ttningen f\u00f6r att barn ska kunna utvecklas maximalt.\u201d Det \u00e4r en uppseendev\u00e4ckande formulering i en marxistisk tidskrift. Finns det forskning som visar det, eller citerar doktor K\u00e4rfve bara sina egna klassf\u00f6rdomar? Lika uppseendev\u00e4ckande \u00e4r id\u00e9n om \u201dden nya psykiatrin\u201d som en del i ett globalt m\u00f6rkl\u00e4ggningsf\u00f6rs\u00f6k av nyliberalismens f\u00f6ljder. Vem har gjort vad f\u00f6r att m\u00f6rkl\u00e4gga exakt vad n\u00e4r hur och varf\u00f6r? M\u00f6rkl\u00e4ggningen g\u00e4ller v\u00e4l inte den v\u00e4xande psykiska oh\u00e4lsan v\u00e4l, efter som den ju blir tydlig just genom diagnoserna i DSM-IV?<\/p>\n Vidare skriver K\u00e4rfve: \u201dTv\u00e4rtemot allt tal om \u00f6kad tolerans, annonseras nu h\u00e5rdare tag mot de psykiskt sjuka i den nya psykiatrilagsutredningen.\u201d Jag har inte l\u00e4st den utredningen, men jag har l\u00e4st tillr\u00e4ckligt mycket f\u00f6r att se att den g\u00e4ller Lagen om psykiatrisk tv\u00e5ngsv\u00e5rd och Lagen om r\u00e4ttspsykiatrisk v\u00e5rd. De lagarna ber\u00f6r personer som oftast helt tappat kontakten med v\u00e4sentliga delar av verkligheten, och \u00e4r en akut fara f\u00f6r sig sj\u00e4lva eller andra. Oavsett vad vi tycker om f\u00f6rslagen i utredningen s\u00e5 \u00e4r kopplingen till barn med ADHD l\u00e5ngs\u00f6kt.<\/p>\n Sedan konstaterar K\u00e4rfve uppr\u00f6rt att Hassler verkar vara mot uppfostran. Det \u00e4r jag inte ensam om. Sedan andra v\u00e4rldskriget har stark kritik riktats mot sj\u00e4lva id\u00e9n om att uppfostra barn. Under de senaste \u00e5ren har kritiken givits ny aktualitet av en upps\u00e4ttning tv-nannys. Tom Andersen, professor i socialpsykiatri, uttrycker den s\u00e5 h\u00e4r i boken Reflekterande processer \u201d[m\u00e5nga] antar [\u00e5ter] att m\u00e4nniskor kan f\u00f6r\u00e4ndras utifr\u00e5n \/…\/ Till exempel har instruktiva program riktade mot ouppfostrade barn och deras f\u00f6r\u00e4ldrar blivit popul\u00e4ra igen.\u201d En liknande kritik framf\u00f6r den danska psykologen Jesper Juul, vars b\u00f6cker s\u00e4ljer i massupplagor, till tidigare uppfostringskritiker kan bland andra Alice Miller r\u00e4knas.<\/p>\n K\u00e4rfve har en vid definition av uppfostran: \u201dL\u00e5t oss vara tydliga. Uppfostran \u00e4r detsamma som social p\u00e5verkan.\u201d Det skulle inneb\u00e4ra att vi blir uppfostrade s\u00e5 fort vi i verkligheten eller i tanken har med en eller flera andra m\u00e4nniskor att g\u00f6ra, det vill s\u00e4ga i stort sett under varje vaken sekund. Dessutom \u00e4r grunden f\u00f6r K\u00e4rfves id\u00e9tradition \u2013 sociologin \u2013 ju just de socialliberala f\u00f6rs\u00f6ken att uppfostra bort klassmots\u00e4ttningarna. Arbetarna ska uppfostras, bland annat d\u00e4rf\u00f6r att, som hon sj\u00e4lv skriver: \u201dI de ’underprivilegierade skikten’ saknas mycket av den stimulans som \u00e4r f\u00f6ruts\u00e4ttningen f\u00f6r att barn ska kunna utvecklas maximalt.\u201d Men, som Karin Johannison (citerad i Warenius och Svensson ovan) p\u00e5pekat, det som idag kallas ADHD kallades ofta tidigare \u201dvanart\u201d. Jag tror att K\u00e4rfve ska vara f\u00f6rsiktig med hur hon uttrycker sig, s\u00e5 att inte den progressiva kamp hon sj\u00e4lv tycker sig f\u00f6ra att blir till en kamp f\u00f6r de vanartiga barnets \u00e5terkomst.<\/p>\n S\u00e5 till Tomas Ljungberg, och tanken om personlighetsdrag. F\u00f6r det f\u00f6rsta, \u00e4n en g\u00e5ng: det som Ljungberg h\u00e4vdar \u00e4r inget unikt f\u00f6r honom. Tv\u00e4rt om \u00e4r det s\u00e5 vi ser p\u00e5 psykisk oh\u00e4lsa idag, och s\u00e5 som grundl\u00e4ggande psykiatri l\u00e4rs ut, i alla fall vid Karolinska Institutet. F\u00f6r det andra: om personlighetsdragen vars extremform i kombination med annat kan leda till en ADHD-diagnos \u00e4rvs och beter sig precis som andra personlighetsdrag, vilket i sig inte \u00e4r s\u00e4rskilt f\u00f6rv\u00e5nande, m\u00e5ste de v\u00e4l liksom… finnas? F\u00f6r om de som K\u00e4rfve h\u00e4vdar inte finns kan de v\u00e4l inte bete sig? Om personlighetsdragen finns m\u00e5ste de finnas n\u00e5gonstans, och det st\u00e4llet d\u00e4r de finns, b\u00f6r en marxist (eller annan materialist) anta, existerar i den fysiska verkligheten. D\u00e5 hj\u00e4rnan \u00e4r bra st\u00e4lle att b\u00f6rja leta p\u00e5. Och i s\u00e5 fall kanske det organets struktur och niv\u00e5er f\u00f6r signalsubstanser och hormoner blir (en av flera) giltiga analysniv\u00e5er, om vi vill f\u00f6rst\u00e5 mekanismerna bakom det som kallas ADHD?<\/p>\n Kanske grundas hela K\u00e4rfves resonemang p\u00e5 att hon inte vet hur ordet \u201ddrag\u201d (trait) anv\u00e4nds i medicinsk forskning. I s\u00e5 fall ett f\u00f6rhoppningsvis klarg\u00f6rande exempel, h\u00e4mtat fr\u00e5n Plos One (Maj 2009), Mehling et al: \u201d[…a second key] trait, relatively stable but potentially modifiable [by targeted, therapeutic interventions].\u201d Allts\u00e5, drag \u00e4r relativt stabila, men modifierbara.<\/p>\n Vidare: K\u00e4rfve h\u00e4vdar att den nyliberala ordningen med n\u00f6dv\u00e4ndighet kombineras med en ultrakonservativ m\u00e4nniskosyn. Men det st\u00e4mmer inte. Tv\u00e4rt om brukar den medvetna nyliberala ideologin kombineras med en postmodern, liberal, individualistisk m\u00e4nniskosyn \u2013 tron att det inte finns n\u00e5gra m\u00f6nster, inte finns n\u00e5gra gr\u00e4nser f\u00f6r vad en m\u00e4nniska kan bli, eller formas till. Med andra ord en m\u00e4nniskosyn som \u00e4r ganska lik den K\u00e4rfve sj\u00e4lv g\u00f6r sig till tolk f\u00f6r i slutet av sin artikel.<\/p>\n N\u00e4r den nyliberala ordningen krisar och sl\u00e5r \u00f6ver i sin onda tvilling \u2013 den nyliberala oordningen \u2013\u00a0 sl\u00e5r politiken \u00f6ver \u00e5t konservativt h\u00e5ll, och m\u00e4nniskosynen blir samtidigt konservativ.<\/p>\n Som Pierre Bordieu p\u00e5pekade i Om Televisionen<\/em> kan all kunskap anv\u00e4ndas p\u00e5 tv\u00e5 s\u00e4tt, kliniskt eller cyniskt \u2013 f\u00f6r att hj\u00e4lpa eller f\u00f6r att stj\u00e4lpa. Till exempel kunde kunskapen som byggdes upp i den liberala traditionen under 1700-talet ge upphov b\u00e5de till den samh\u00e4llsomst\u00f6rtande marxismen och till den samh\u00e4llsbevarande sociologin. Som sedan i sin tur givit upphov till samh\u00e4llsbevarande marxism och till samh\u00e4lls-, om inte omst\u00f6rtande s\u00e5 i alla fall omst\u00f6pande, sociologi.<\/p>\n Det inneb\u00e4r att den kunskap som ligger till grund f\u00f6r det neuropsykiatriska paradigmet inte med n\u00f6dv\u00e4ndighet \u00e4r konservativ. Det g\u00e5r att utnyttja den f\u00f6r att r\u00e4ttf\u00e4rdiga klasskillnader, men det l\u00e5ter sig inte g\u00f6ras utan problem, eftersom det skulle kr\u00e4va att n\u00e5gon i forskning verkligen lyckas koppla vissa neurologiska karakt\u00e4ristika till vissa positioner i klassamh\u00e4llet.<\/p>\n I dagens l\u00e4ge tror jag att borgarklassen i sitt konservativa projekt snarare kommer att satsa p\u00e5 id\u00e9er om kultur och etnicitet, och att de kommer att h\u00e4mta st\u00f6d \u00e5t dem i ekonomi och sociologi snarare \u00e4n i medicinen.<\/p>\n I det l\u00e4get skulle den neurologiska forskningen kunna leverera argument f\u00f6r tolerans och j\u00e4mlikhet genom att peka p\u00e5 den naturligt f\u00f6rekommande variationen i personlighetsdrag, och dess koppling till variationer i m\u00e4nsklig fysiologi snarare \u00e4n till ursprung, p\u00e5 samma s\u00e4tt som den moderna genetiken levererat avg\u00f6rande argument mot rasism eller som zoologin f\u00f6rsett oss med argument mot att homosexualitet skulle vara naturvidrigt.<\/p>\n Efter en lika sl\u00e4ngig som ogrundad k\u00e4nga \u00e5t postmodernisterna avslutar K\u00e4rfve sin text med ett stycke som skulle kunna vara direkt h\u00e4mtat fr\u00e5n en av postmodernismens superstj\u00e4rnor, Michel Foucault: \u201dPsykiatrin \u00e4r dominanta gruppers redskap f\u00f6r politisk handling. Just d\u00e4rf\u00f6r ska v\u00e4nstern beh\u00e5lla sin kritiska distans \u2013 och forts\u00e4tta granska och debattera.\u201d Det var sant under 1960-talet d\u00e5 Foucault formulerade kritiken, och \u00e4n sannare under de historiska epoker som han studerade. Men idag \u00e4r p\u00e5st\u00e5endet mer tveksamt, d\u00e4rf\u00f6r att psykiatrin \u00e4r den medicinska disciplin som har absolut l\u00e4gst anseende. Ingen medicinsk disciplin ifr\u00e5gas\u00e4tts heller lika allm\u00e4nt eller granskas h\u00e5rdare. Det g\u00f6r dess anv\u00e4ndbarhet politiskt redskap f\u00f6r dominanta grupper begr\u00e4nsad.<\/p>\n Det hindrar f\u00f6rst\u00e5s inte att vi kritiskt granskar och debatterar. Tv\u00e4rt om. D\u00e4remot \u00e4r distans ett problem. Kanske \u00e4r det en \u00f6nskv\u00e4rd position f\u00f6r enskilda intellektuella \u2013 f\u00f6r den politiska v\u00e4nstern \u00e4r det en katastrof. Vi kommer bara att uppn\u00e5 resultat n\u00e4r stora grupper gemensamt agerar. I fallet neuropsykiatriska diagnoser skulle det inneb\u00e4ra att de diagnostiserade, deras f\u00f6r\u00e4ldrar och delar av sjukv\u00e5rden, sluter sig samman f\u00f6r att p\u00e5verka v\u00e5rden och samh\u00e4llet.<\/p>\n Och det h\u00e4r \u00e4r f\u00f6r mig det avg\u00f6rande argumentet f\u00f6r att K\u00e4rfves v\u00e4g inte \u00e4r en framkomlig v\u00e4g f\u00f6r v\u00e4nstern: tjugo \u00e5r av granskning och debatt har vad jag kan se inte resulterat i n\u00e5gonting. K\u00e4rfve tycker sig i diagnoserna se ett \u00f6vergrepp fr\u00e5n v\u00e5rd, skola och f\u00f6r\u00e4ldrar; en vuxenv\u00e4rld som beh\u00f6ver granskas. Det v\u00e4cker fr\u00e5gor: om det nu varit s\u00e5 h\u00e4r i \u00e5tminstone 20 \u00e5r, var \u00e4r offren? Varf\u00f6r organiserar de sig inte? Varf\u00f6r talar de inte sj\u00e4lva?<\/p>\n EN ARTIKEL AV J\u00d6RGEN HASSLER<\/strong> Ist\u00e4llet f\u00f6r debatt, f\u00f6rvirring En tid innan jag l\u00e4ste Eva K\u00e4rfves svar p\u00e5 min artikel i R\u00f6da Rummet 3\/2012 pratade jag med en person med autismdiagnos om de tidigare inl\u00e4ggen i debatten. Hen sa \u201djag f\u00f6rst\u00e5r inte vad det \u00e4r … Forts\u00e4tt l\u00e4sa
\nArtikel\u00f6rfattaren \u00e4r legitimerad sjukgymnast och f\u00f6re detta\u00a0ansvarig utgivare veckotidningen Internationalen. Tidigare redakt\u00f6r f\u00f6r Oberoende, en tidning om l\u00e4kemedels- och narkotikaberoende som ges ut av brukarf\u00f6rbundet RFHL.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"