{"id":1428,"date":"2014-12-27T00:24:25","date_gmt":"2014-12-26T23:24:25","guid":{"rendered":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/?p=1428"},"modified":"2015-01-03T19:39:50","modified_gmt":"2015-01-03T18:39:50","slug":"solidarisk-natur-om-sjalviska-gener-och-manniskans-biologiska-grundval","status":"publish","type":"post","link":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/2014\/12\/27\/solidarisk-natur-om-sjalviska-gener-och-manniskans-biologiska-grundval\/","title":{"rendered":"Solidarisk natur? \u2013 Om sj\u00e4lviska gener och m\u00e4nniskans biologiska grundval"},"content":{"rendered":"

P\u00e5st\u00e5enden om m\u00e4nniskans natur \u00e4r ett av samh\u00e4lls\u00adideologins mest kraftfulla retoriska verktyg \u2013 alltid st\u00f6djande sig p\u00e5 f\u00f6rment vetenskapliga sanningar. I sin senaste bok sp\u00e5rar G\u00f6ran Greider hur greppet anv\u00e4nts politiskt genom historien och v\u00e4ljer att sj\u00e4lv g\u00f6ra bruk av det i en pl\u00e4dering f\u00f6r solidaritet. Biologen Erik Svensson utv\u00e4rderar Greiders ansats.<\/strong><\/p>\n

Val\u00e5ret 2014 kom en liten ess\u00e4bok ut p\u00e5 Ordfronts f\u00f6rlag av den produktive och v\u00e4lk\u00e4nde v\u00e4nsterdebatt\u00f6ren G\u00f6ran Greider. Titeln provocerar: Den solidariska genen<\/em>. Det \u00e4r inte sv\u00e5rt att f\u00f6rst\u00e5 att titeln \u00e4r en kritisk blinkning mot den popul\u00e4rvetenskapliga f\u00f6rfattare Richard Dawkins evolutionsbiologiska bestseller fr\u00e5n 1976 Den sj\u00e4lviska genen<\/em>1<\/sup> som \u00e4n idag \u00e4r kontroversiell i vissa kretsar och ofta v\u00e4cker heta k\u00e4nslor. Greider driver tesen att m\u00e4nniskan till stora delar \u00e4r en solidarisk, egalit\u00e4r och gener\u00f6s varelse; egenskaper som modern evolutionsbiologisk och antropologisk forskning ger visst empiriskt st\u00f6d f\u00f6r som delvis grundade i v\u00e5r biologiska natur.2<\/sup><\/p>\n

Greider tar med oss p\u00e5 en l\u00e5ng id\u00e9historisk resa, som b\u00f6rjar med den brittiske filosofen Thomas Hobbes p\u00e5 1600-talet och dennes pessimistiska bild av det underliggande naturtillst\u00e5nd av \u201dallas krig mot alla\u201d, som d\u00f6ljs av samh\u00e4llskontraktet och d\u00e4r civilisationen st\u00e4ndigt hotas av m\u00e4nniskans inneboende sj\u00e4lviskhet och ondska. Vi f\u00e5r sedan m\u00f6te de brittiska evolutionsbiologerna Charles Darwin och Thomas Henry Huxley p\u00e5 1800-talet, filosofen Herbert Spencer, psykoanalysens fader Sigmund Freud, resen\u00e4ren Bruce Chatwin och naturforskaren och biologen Konrad Lorenz. I modern tid m\u00f6ter vi f\u00f6rutom n\u00e4mnde Richard Dawkins till exempel primatforskaren Frans de Waal, som forskar p\u00e5 evolutionen av moral hos v\u00e5ra n\u00e4rmaste sl\u00e4ktingar och andra djur. Greider blandar friskt korta id\u00e9historiska ess\u00e4er, allm\u00e4nna funderingar \u00f6ver det politiska tillst\u00e5ndet i Sverige, med fina naturbetraktelser som v\u00e4vs samman av bokens genomg\u00e5ende r\u00f6da tr\u00e5d som \u00e4r evolutionsbiologins relation till de politiska diskussionerna och synen p\u00e5 m\u00e4nniskan.<\/p>\n

Pessimistisk biologi<\/strong><\/p>\n

Han visar att det historiskt har funnits ett starkt pessimistiskt och i vissa fall djupt \"Lorenz\"<\/a>konservativt drag bland samh\u00e4llsdebatt\u00f6rer som grundat sin m\u00e4nniskosyn p\u00e5 biologin och naturen. Detta pessimistiska drag sp\u00e5rar Greider id\u00e9historiskt tillbaka \u00e4nda till Hobbes, men han tycker sig \u00e4ven se det hos Huxley (\u201dDarwins bulldog\u201d), Lorenz och i mer modern tid \u00e4ven hos Dawkins.\u00a0\u00a0\u00a0 Gemensamt f\u00f6r m\u00e5nga av dessa t\u00e4nkare \u00e4r uppfattningen att naturen huvudsakligen \u00e4r en arena f\u00f6r konflikter, och i vissa fall v\u00e5ldsamma s\u00e5dana.<\/p>\n

Detta brutala naturtillst\u00e5nd kan man (oavsett om denna natursyn \u00e4r sann eller ej) f\u00f6rh\u00e5lla sig negativ eller positiv till. Ultraliberalen Spencer tog denna natursyn som utg\u00e5ngspunkt f\u00f6r sin \u00f6k\u00e4nda doktrin om socialdarwinism. Spencer hyllade konkurrensen och utslagningen av de svaga s\u00e5gs som en renande process i utvecklingen mot ett allt b\u00e4ttre samh\u00e4lle. Det \u00e4r ingen tillf\u00e4llighet att Spencer ocks\u00e5 var den som myntade uttrycket \u201dsurvival of the fittest\u201d, en olycklig term som dessv\u00e4rre Darwin sj\u00e4lv anammade i senare upplagor av sitt banbrytande verk Om arternas uppkomst<\/em>. En diametralt motsatt slutsats, men delvis grundad i samma natursyn som Spencer, \u00e4r ist\u00e4llet den som Richard Dawkins f\u00f6retr\u00e4der: fr\u00e5n naturen kan vi inte f\u00f6rv\u00e4nta oss n\u00e5gonting gott alls, och vi m\u00e5ste d\u00e4rf\u00f6r vara beredda att bygga samh\u00e4llet p\u00e5 n\u00e5gon form av moral som ligger bortom \u201dnature red in teeth and claw\u201d. Dawkins uppfattning omfattas idag av m\u00e5nga, kanske de allra flesta, samh\u00e4llsdebatt\u00f6rer som vill undvika att g\u00f6ra det s\u00e5 kallade \u201dnaturalistiska misstaget\u201d \u2013 det vill s\u00e4ga att dra slutsatsen att s\u00e5som tillvaron \u00e4r, s\u00e5 b\u00f6r den ocks\u00e5 vara.<\/p>\n

Eugenik<\/strong><\/p>\n

\"Darwin\"<\/a>Greiders bok har v\u00e4ckt debatt, med b\u00e5de positiva och negativa recensioner. Biologen och f\u00f6rfattaren Fredrik Sj\u00f6berg, knappast en v\u00e4nsterdebatt\u00f6r, utan snarare n\u00e5got v\u00e4rdekonservativ, v\u00e4lkomnar Greiders omfamnande av biologin.3<\/sup> Sj\u00f6berg p\u00e5pekar att stora delar av v\u00e4nstern (fr\u00e5n socialliberaler och v\u00e4nsterut) har haft en alltf\u00f6r negativ syn p\u00e5 tankar om m\u00e4nniskans natur och evolutionsbiologin. Misst\u00e4nksamheten fr\u00e5n v\u00e4nsterns sida mot evolutionsbiologiska teorier om m\u00e4nniskans natur har dock befogade historiska r\u00f6tter, vilket ju kan illustreras med Spencers socialdarwinism \u2013 socialliberalismens onda kusin i den liberala id\u00e9traditionen.<\/p>\n

Drygt ett halvsekel efter socialdarwinismen uppkom n\u00e4sta fasansfulla ideologiska h\u00f6gerprojekt som anv\u00e4nde sig av (kvasi)vetenskapliga argument och h\u00e4nvisade till Darwin: eugeniken (rashygienen) som utvecklades till sin mest extrema form i Nazityskland. Till skillnad fr\u00e5n social\u00addarwinismen, som ju politiskt var en extrem liberalism d\u00e4r marknadskrafterna skulle f\u00e5 utvecklas s\u00e5 fritt som m\u00f6jligt utan statens inblandning, s\u00e5 f\u00f6respr\u00e5kade m\u00e5nga eugeniker snarare en stark stat, ofta (men inte n\u00f6dv\u00e4ndigtvis) en fascistisk eller nazistisk s\u00e5dan. Denna starka stat skulle genom eugeniken s\u00e4kra \u201drasens\u201d och d\u00e4rmed \u201dnationens\u201d genetiska renhet. Greider p\u00e5pekar i detta sammanhang att \u00f6sterrikaren Konrad Lorenz inte bara entusiastiskt omfamnade nazismen utan kanske aldrig helt \u00f6vergav sin nazistiska \u00f6vertygelse under resten av sin levnad. Alla seri\u00f6sa och historiskt medvetna biologer b\u00f6r givetvis k\u00e4nna till dessa och andra politiskt katastrofala historiska st\u00e4llningstaganden bland vissa ledande biologer. Dessa n\u00f6dv\u00e4ndiga insikter f\u00f6rminskar givetvis inte Lorenz vetenskapliga insatser som grundare av etologin \u2013 l\u00e4ran om studiet av djurens beteenden \u2013 f\u00f6r vilket han v\u00e4lf\u00f6rtj\u00e4nt 1973 bel\u00f6nades med Nobelpriset i Fysiologi eller Medicin, tillsammans med Niko Tinbergen och Karl von Frisch.<\/p>\n

Greider kunde \u00e4ven ha n\u00e4mnt att den geniale brittiske populationsgenetikern Ronald Fisher \u00e4ven han var starkt h\u00f6ger\u00adorienterad och en varm f\u00f6respr\u00e5kare f\u00f6r eugenik, liksom p\u00e5 hemmaplan den v\u00e4rldsledande sven\u00ad\u00adske, och tyskv\u00e4nlige, genetikern Herman Nilsson-Ehle, som hade klara nazistiska b\u00f6jelser. Inte minst dagens forskande biologer b\u00f6r alltid h\u00e5lla i minnet att vetenskaplig genialitet och politiskt omd\u00f6me inte beh\u00f6ver g\u00e5 hand i hand, och ofta inte gjort det.<\/p>\n

Altruism<\/strong><\/p>\n

Det \u00e4r dock ett misstag att tro att evolutionsbiologiska argument inte utnyttjas av h\u00f6gerkrafter \u00e4ven i modern tid. Greider exemplifierar detta med makarna Jan och Birgitta Tullbergs h\u00f6gerpolitiska pamflett fr\u00e5n 1994: Naturlig etik \u2013 en uppg\u00f6relse med altruismen<\/em>.4<\/sup> Zoologiprofessorn Birgitta Tullberg och ekonomen Jan Tullberg drev d\u00e4r tesen att altruism var n\u00e5got \u201donaturligt\u201d och att vi ist\u00e4llet borde bejaka m\u00e4nniskans sj\u00e4lviska natur, som var grundad i v\u00e5r biologi. Altruismen utm\u00e5lades som en kulturell fernissa som p\u00e5tvingats m\u00e4nniskan genom kristendomen och social\u00adismens negativa inverkan. Makarna Tullberg drog sig inte ens f\u00f6r att visa viss f\u00f6rst\u00e5else f\u00f6r Franco-sidans reaktion\u00e4ra uppror mot den demokratiskt inr\u00e4ttade republiken i spanska inb\u00f6rdeskriget. H\u00e4pnadsv\u00e4ckande nog publicerades denna grova h\u00f6gerpolitiska pamflett med ekonomiskt st\u00f6d fr\u00e5n Naturvetenskapliga Forskningsr\u00e5det (NFR), vilket visar att politisk utnyttjande av (skenbara) biologiska argument inte upph\u00f6rde efter andra v\u00e4rldskriget, utan f\u00f6rekommer \u00e4n i v\u00e5ra dagar (om n\u00e5gon nu tvivlat p\u00e5 detta).<\/p>\n

F\u00f6rklaringen till att makarna Tullbergs bok kunde publiceras i Sverige med st\u00f6d fr\u00e5n NFR var med st\u00f6rsta sannolikhet ett lobbyarbete av tv\u00e5 borgerligt sinnade professorer, \u00e4ven de med h\u00f6gersympatier: Staffan Ulfstrand (professor emeritus i Zooekologi p\u00e5 Uppsala Universitet) och Torbj\u00f6rn Fagerstr\u00f6m (professor emeritus i Teoretisk ekologi vid Lunds Universitet). Tullberg, Ulfstrand och Fagerstr\u00f6m bidrog alla till att etablera Richard Dawkins tankar i svensk evolutionsbiologi, framf\u00f6rallt inom den snabbt v\u00e4xande beteendeekologin. Dessv\u00e4rre bidrog de d\u00e4rmed till att \u201ddawkinismen\u201d i Sverige fick en olycklig politisk inramning fr\u00e5n f\u00f6rsta b\u00f6rjan. Som i f\u00e5 andra l\u00e4nder har den Den sj\u00e4lviska genen h\u00e4r n\u00e4rmast f\u00e5tt en okritisk kultstatus i vissa kretsar. Den dogmatism som Dawkins 1976 gav uttryck f\u00f6r i sitt avvisande av selektion p\u00e5 h\u00f6gre niv\u00e5er upprepades som ett eko av Torbj\u00f6rn Fagerstr\u00f6m 1988 i en artikel i Forskning och Framsteg<\/em> med titeln Fyra missuppfattningar om evolutionsteorin, d\u00e4r det kategoriskt fastslogs att selektionen aldrig kunde verka p\u00e5 h\u00f6gre niv\u00e5er \u00e4n individerna eller generna.5<\/sup> Ytterligare en svensk popul\u00e4rvetenskaplig f\u00f6rfattare med tydlig h\u00f6geragenda var Svante Folin som 1983 gav ut boken Den p\u00e5kl\u00e4dda apan<\/em>.6<\/sup> Folin argumenterade d\u00e4r f\u00f6r \u201dfernisseteorin\u201d som varit f\u00f6rh\u00e4rskande i den evolution\u00e4ra psykologin. Endast en tunn fernissa av kultur tros skydda m\u00e4nniskan fr\u00e5n att utvecklas till en renodlad egoist, d\u00e4r samh\u00e4llet oundvikligen kollapsar n\u00e4r hennes sanna sj\u00e4lviska underliggande natur sl\u00e4pps fri. Hobbes 1600-tals dystopi igen allts\u00e5 \u2013 denna g\u00e5ng i en svensk popul\u00e4rvetenskap p\u00e5 1980-talet.<\/p>\n

Metaforer<\/strong><\/p>\n

Jag skulle dock vilja problematisera begreppet Den sj\u00e4lviska genen, och den delvis missriktade kritik som jag menar att Greider och m\u00e5nga andra riktat mot Dawkins. Dawkins var redan fr\u00e5n b\u00f6rjan noggrann med att betona att \u201dsj\u00e4lvisk\u201d var en metafor. Gener har inga k\u00e4nslor eller beteendedispostitioner, de bara \u00e4r. Inom psykologin och i det vardagsm\u00e4ssiga spr\u00e5kbruket m\u00e4nniskor emellan s\u00e5 syftar ordet sj\u00e4lvisk d\u00e4remot oftast p\u00e5 intentioner. Dawkins anv\u00e4nde dock ordet i en helt annan bem\u00e4rkelse: sj\u00e4lvisk \"Dawkins2\"<\/a>syftade p\u00e5 effekterna av generna, inte n\u00e5gra intentioner. Sj\u00e4lviska gener, i Dawkins bem\u00e4rkelse, \u00e4r allts\u00e5 bara gener som f\u00f6rmerar sin egen spridning, \u00e4ven om det sker p\u00e5 bekostnad av andra gener. Kritik kom dock senare att riktas mot Dawkins fr\u00e5n v\u00e4nsterkretsar, f\u00f6r att han med sin terminologi och val av metaforen \u201dsj\u00e4lvisk\u201d skulle ha legitimerat nyliberala ekonomiska teorier, en kritik Greider delvis upprepar i sin bok. Legitimeringen av \u201dfri\u201d konkurrens p\u00e5 marknaden, utan statlig inblandning, som recept att bygga ett gott samh\u00e4lle \u00e4r dock aldrig n\u00e5got som Dawkins sj\u00e4lv f\u00f6respr\u00e5kat. Dawkins, som sj\u00e4lv befinner sig n\u00e5got till v\u00e4nster om mitten, har bem\u00f6tt kritiken i bland annat en TV-intervju7<\/sup> d\u00e4r han sa sig blivit totalt \u00f6verraskad \u00f6ver att libertarianer p\u00e5 h\u00f6gerkanten utnyttjat hans bok f\u00f6r politiska syften. Dawkins sj\u00e4lv har alltid betonat att \u201dsj\u00e4lvisk\u201d aldrig varit avsett som n\u00e5gonting annat \u00e4n en deskriptiv metafor f\u00f6r hur det naturliga urvalet fungerar, inte ett recept p\u00e5 hur samh\u00e4llet b\u00f6r organiseras.<\/p>\n

I hans nyutkomna och mycket l\u00e4sv\u00e4rda sj\u00e4lvbiografi framg\u00e5r det intressant nog att hans egen f\u00f6rl\u00e4ggare 1976 faktiskt avr\u00e5dde honom fr\u00e5n att anv\u00e4nda termen \u201dsj\u00e4lvisk\u201d och ist\u00e4llet f\u00f6reslog den alternativa boktiteln Den od\u00f6dliga genen<\/em>.8<\/sup> En annan alternativ titel hade varit Den altruistiska organismen, vilket kanske hade varit mer passande, eftersom Dawkins bok snarast handlar om hur samarbete mellan individer kan utvecklas genom naturligt urval p\u00e5 genniv\u00e5. Sett i backspegeln, och givet de v\u00e4lk\u00e4nda vetenskapsfilosofiska problemen med metaforer och de missf\u00f6rst\u00e5nd som ordet \u201dsj\u00e4lvisk\u201d uppenbarligen gett upphov till, s\u00e5 f\u00f6refaller n\u00e5gon av dessa alternativa titlar ha varit b\u00e4ttre \u2013 vilket Dawkins senare faktiskt medgett.9<\/sup><\/p>\n

\"NinaH\"<\/a><\/p>\n

 <\/p>\n

Gener kan allts\u00e5 varken vara sj\u00e4lviska eller solidariska \u2013 i den mening som vi normalt l\u00e4gger i orden i m\u00e4nskliga sammanhang. Gener har givetvis inga intentioner, de bara \u00e4r. D\u00e4rf\u00f6r \u00e4r s\u00e5v\u00e4l Dawkins slagkraftiga metafor fr\u00e5n 1976 som Greiders boktitel 2014 b\u00e5da missvisande. Greider har ju inte skrivit en bok som handlar om gener, utan om snarare om m\u00e4nniskor och solidaritet. Greiders retoriska grepp \u2013 att travestera Dawkins provokativa boktitel \u2013 blir d\u00e4rf\u00f6r n\u00e5got vilseledande, men hans val av titel s\u00e4ger n\u00e5got intressant om vilket enormt genomslag Dawkins bok fick i den politiska debatten \u2013 oavsett om detta genomslag var v\u00e4lf\u00f6rtj\u00e4nt, of\u00f6rtj\u00e4nt eller rentav or\u00e4ttvist.<\/p>\n

Om nu metaforen sj\u00e4lvisk inte varit s\u00e5 lyckad \u2013 annat \u00e4n genom den uppm\u00e4rksamhet som termen v\u00e4ckte l\u00e5ngt utanf\u00f6r den evolutionsbiologiska diskussionerna \u2013 s\u00e5 uppst\u00e5r fr\u00e5gan om evolutionsbiologin kan klara sig utan denna metafor och ist\u00e4llet kan f\u00f6rlita sig till andra begrepp? Mitt eget h\u00f6gst personliga svar p\u00e5 den fr\u00e5gan \u00e4r \u201dJa\u201d. Jag baserar detta p\u00e5 det faktum att allt f\u00e4rre unga evolutionsbiologer idag verkar ha l\u00e4st Dawkins, och \u00e4nd\u00e5 f\u00f6rm\u00e5r att bedriva slagkraftig forskning. Dawkins bok var viktig p\u00e5 sin tid f\u00f6r att g\u00f6ra upp med den naiva gruppselektionism som dominerade p\u00e5 1960- och 1970-talen. En tid d\u00e5 djur i TV-program och popul\u00e4rvetenskaplig litteratur ofta utm\u00e5lades som agerande f\u00f6r \u201dartens b\u00e4sta\u201d, utan kritiska reflektioner kring de evolution\u00e4ra konflikterna mellan selektion p\u00e5 olika niv\u00e5er mellan artens, gruppens, individernas och genernas l\u00e5ngsiktiga evolution\u00e4ra \u201dintressen\u201d (f\u00f6r att anv\u00e4nda en annan, n\u00e5got antropocentrisk, metafor).<\/p>\n

Centralt i Dawkins resonemang var att selektion p\u00e5 genniv\u00e5 och selektion p\u00e5 gruppniv\u00e5 ofta befinner sig i konflikt. Selektion p\u00e5 gruppniv\u00e5 kan gynna altruistiska beteenden som arbetar f\u00f6r gruppens l\u00e5ngsiktiga b\u00e4sta, medan p\u00e5 gen- eller individniv\u00e5 s\u00e5 gynnas alltid sj\u00e4lviskhet, som inte n\u00f6dv\u00e4ndigtvis sammanfaller med artens eller gruppens gemensammas b\u00e4sta. Som ett resultat av denna konflikt mellan selektionsniv\u00e5er uppst\u00e5r problemet med s\u00e5 kallade \u201dfree riders\u201d eller \u201dfuskare\u201d. I Dawkins strikt genselektionistiska v\u00e4rld s\u00e5 \u201dvinner\u201d alltid selektionen p\u00e5 l\u00e4gre niv\u00e5er, eftersom grupper av altruister riskerar att invaderas av sj\u00e4lviska gener eller individer, antingen genom mutationer eller genom immigration fr\u00e5n andra grupper. Dawkins trodde sig en g\u00e5ng f\u00f6r alla ha d\u00f6df\u00f6rklarat gruppselektion som process, en t\u00e4mligen extrem st\u00e5ndpunkt som inte ens hans stora f\u00f6rebild Ronald Fisher omfattade. Idag \u00e4r dock Dawkins strikta genselektion inte l\u00e4ngre allenar\u00e5dande inom frontforskningen i evolution\u00e4r biologi.10<\/sup><\/p>\n

I sin bok visar Greider ocks\u00e5 att det finns, och l\u00e4nge har funnits, m\u00e5nga goda darwinister och \"Kropotkin1\"<\/a>biologer som ifr\u00e5gasatt Huxleys, Spencers och Dawkins ensidigt pessimistiska syn p\u00e5 m\u00e4nniskans natur. Dessa alternativa historiska r\u00f6ster inkluderar den legendariske geografen, biologen och ryske anarkisten Pjotr Kropotkin som utvecklade id\u00e9erna om \u201dinb\u00f6rdes hj\u00e4lp\u201d. Kropotkin var n\u00e5got av en f\u00f6reg\u00e5ngare till senare forskning om hur s\u00e5 kallad reciprok altruism kunde utvecklas.11<\/sup> I mer modern tid s\u00e5 har evolutionsbiologin blivit avsev\u00e4rt rikare och mer nyanserad som forskningsdisciplin sedan Dawkins bok kom ut. Det ultrareduktionistiska genselektionsperspektivet som s\u00e5 l\u00e4nge dominerat i bland annar Sverige genom Fagerstr\u00f6ms, Tullbergs och Ulfstrands alltf\u00f6r stora inflytande har numera ersatts av en mer sofistikerad och nyanserad evolutionsbiologi som \u00e4ven omfattar flerniv\u00e5selektion, genetiska begr\u00e4nsningar och historiska faktorer.<\/p>\n

Sammanfattningsvis s\u00e5 \u00e4r Greiders bok inte problemfri, och det \u00e4r l\u00e4tt att hitta inv\u00e4ndningar. Det \u00e4r inte en vetenskaplig bok, och knappast heller en popul\u00e4rvetenskaplig s\u00e5dan, men d\u00e4rmed f\u00f6ljer inte att den b\u00f6r ses som ovetenskaplig. Jag h\u00e5ller l\u00e5ngt ifr\u00e5n alltid med Greider, i synnerhet inte n\u00e4r hans optimism om de senaste evolutionsbiologiska forskningen n\u00e4stan ger intrycket att socialismen \u00e4r ett mer \u201dnaturligt\u201d tillst\u00e5nd \u00e4n andra samh\u00e4llssystem, eftersom Homo sapiens (\u00e5tminstone delvis) \u00e4r medf\u00f6tt solidarisk. De ryggm\u00e4rgsreflexm\u00e4ssiga negativa reaktioner jag har sett mot Greiders bok i vissa sekul\u00e4ra kretsar i Sverige d\u00e4r Dawkins fortfarande okritiskt hyllas som en slags husgud har dock \u00f6vertygat mig om att den beh\u00f6vs. Om inte annat f\u00f6r att nyansera bilden av vad evolutionsbiologin s\u00e4ger (och inte s\u00e4ger) om m\u00e4nniskans natur.<\/p>\n

 <\/p>\n

EN ARTIKEL AV ERIK SVENSSON<\/strong><\/div>\n
Artikelf\u00f6rfattaren \u00e4r professor i zooekologi evolution\u00e4r ekologi vid Lunds universitet.<\/div>\n
Han har tidigare medverkat i R\u00f6da rummet<\/div>\n

 <\/p>\n

NOTER<\/p>\n

    \n
  1. Dawkins, R. (1976). The Selfish Gene. Oxford University Press.<\/li>\n
  2. Gavrilets, S. (2012). On the evolutionary origin of the egalitarian syndrome. Proc. Natl. Acad. Sci. USA 109: 14069-14074.<\/li>\n<\/ol>\n

    Fehr,E., Bernhard,H., & Rockenbach,B. (2008). Egalitarianism in young\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0 children. Nature 454: 1079-1022.<\/p>\n

    Svensson, E. I. (2009). Understanding the egalitarian revolution in human social evolution. Trends Ecol. Evol. 24: 233-235.<\/p>\n

    Svensson, E. & Gustafsson, P. (2010). Homo socialismus? Om biologi, ideologi och m\u00f6jliga felslut. R\u00f6da Rummet:<\/p>\n

      \n
    1. Sj\u00f6berg, F. (recension i Svenska Dagbladet, 2 april 2014): www.svd.se\/kultur\/litteratur\/greider-upptacker-biologin_3422856.svd<\/a><\/li>\n
    2. Tullberg, J. & Tullberg, B. (1994). Naturlig etik \u2013 en uppg\u00f6relse med altruismen. Lykeion.<\/li>\n
    3. Fagerstr\u00f6m, T. (1988). Fyra missuppfattningar om evolutionsteorin. Forskning &\u00a0\u00a0 Framsteg.<\/li>\n
    4. Folin, S. (1983) Den p\u00e5kl\u00e4dda apan \u2013 en polemisk introduktion till sociobiologin. Nordstedt.<\/li>\n
    5. Intervju med Richard Dawkins: www.youtube.com\/watch?v=D1kaIxKwYnU&feature=related<\/a><\/li>\n
    6. Dawkins, R. (2013). An appetite for wonder. The making of a scientist. Bantam Press.<\/li>\n
    7. Dawkins, R. (ibid): sidan 275.<\/li>\n
    8. Se referenser not 2<\/li>\n
    9. Dugatkin, L. A. (2011). The prince of evolution: Peter Kropotkins adventures in science and politics. CreateSpace Independent Publishing Platform.<\/li>\n<\/ol>\n

       <\/p>\n

       <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

      P\u00e5st\u00e5enden om m\u00e4nniskans natur \u00e4r ett av samh\u00e4lls\u00adideologins mest kraftfulla retoriska verktyg \u2013 alltid st\u00f6djande sig p\u00e5 f\u00f6rment vetenskapliga sanningar. I sin senaste bok sp\u00e5rar G\u00f6ran Greider hur greppet anv\u00e4nts politiskt genom historien och v\u00e4ljer att sj\u00e4lv g\u00f6ra bruk av … Forts\u00e4tt l\u00e4sa →<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_jetpack_newsletter_access":"","_jetpack_dont_email_post_to_subs":false,"_jetpack_newsletter_tier_id":0,"_jetpack_memberships_contains_paywalled_content":false,"_jetpack_memberships_contains_paid_content":false,"footnotes":"","jetpack_publicize_message":"","jetpack_publicize_feature_enabled":true,"jetpack_social_post_already_shared":true,"jetpack_social_options":{"image_generator_settings":{"template":"highway","default_image_id":0,"font":"","enabled":false},"version":2},"jetpack_post_was_ever_published":false},"categories":[1,32],"tags":[585,586,587,413],"class_list":["post-1428","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-okategoriserade","category-vetenskap","tag-dawkins","tag-fagerstrom","tag-folin","tag-greider"],"jetpack_publicize_connections":[],"jetpack_featured_media_url":"","jetpack_sharing_enabled":true,"jetpack_shortlink":"https:\/\/wp.me\/pRzA9-n2","_links":{"self":[{"href":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/1428","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=1428"}],"version-history":[{"count":2,"href":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/1428\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":1473,"href":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/1428\/revisions\/1473"}],"wp:attachment":[{"href":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=1428"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=1428"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=1428"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}