{"id":1442,"date":"2015-01-02T22:03:46","date_gmt":"2015-01-02T21:03:46","guid":{"rendered":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/?p=1442"},"modified":"2015-01-03T18:50:04","modified_gmt":"2015-01-03T17:50:04","slug":"i-rorelsen-ligger-raddningen","status":"publish","type":"post","link":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/2015\/01\/02\/i-rorelsen-ligger-raddningen\/","title":{"rendered":"DEBATT: I r\u00f6relsen ligger r\u00e4ddningen"},"content":{"rendered":"

\"nationalism\"<\/a>I ett samh\u00e4lle d\u00e4r v\u00e4nstern famlar medan den nationalistiska h\u00f6gern \u00e4r p\u00e5 frammarsch finns det ett skriande behov av att hitta ett projekt som enar. V\u00e4nsterdebatt\u00f6ren Malcom Kyeyune har lyft fram nationalisternas f\u00f6rm\u00e5ga att samlas kring gemenskapsk\u00e4nslor. Men \u00e4r all form av gemenskap verkligen besl\u00e4ktade \u2013 eller ens efterstr\u00e4vansv\u00e4rda? Johannes Jensen resonerar kring begreppet.<\/strong><\/p>\n

\u00a0<\/strong>Populister och fascister \u00e4r i r\u00f6relse \u00f6ver hela kontinenten \u2013 \u00e4ven i Sverige. Sverigedemo\u00adkratisk Ungdom \u00e4r kanske landets tredje st\u00f6rsta politiska ungdoms\u00adf\u00f6rbund och nazisterna i Svenska Motst\u00e5ndsr\u00f6relsen och Svenskarnas Parti organiserar en aktivare fascistisk r\u00f6relse \u00e4n p\u00e5 \u00e5rtionden. Samtidigt anas b\u00f6rjan p\u00e5 en m\u00f6jlig v\u00e4nsterv\u00e5g, men utan att det \u00e4n s\u00e5 l\u00e4nge visat n\u00e5got st\u00f6rre uppsving av aktivism. I ett s\u00e5dant l\u00e4ge beh\u00f6vs en diskussion om nationalismens lockelse och den organiserade v\u00e4nsterns f\u00f6rlorade k\u00e4nsla f\u00f6r kollektiv i de senaste \u00e5rens debatt. Problemet \u00e4r att den diskussion som uppst\u00e5r allt f\u00f6r ofta f\u00f6rs i f\u00f6rr\u00e4diskt svepande ordalag. Den senaste v\u00e5gen av debatter har best\u00e5tt av enskilda skribenter, som m\u00e5lar upp en bild av en v\u00e4nster kluven ungef\u00e4r p\u00e5 mitten, med tv\u00e5 l\u00e4ger som entydigt betonar klasskamp respektive identitet framf\u00f6r allting annat.
\nDe som \u00e4r engagerade i kampen p\u00e5 sin arbetsplats, sitt bostadsomr\u00e5de eller kring f\u00f6rsvarandet av v\u00e5r v\u00e4lf\u00e4rd klumpas snabbt samman med den v\u00e4nster som via sina tangentbord ropar ut i det digitala tomrummet.<\/p>\n

Det finns ocks\u00e5 risker f\u00f6renat med den individualisering, passivisering och atomisering som g\u00e4rna sker p\u00e5 n\u00e4tet. De som via sina sk\u00e4rmar stirrar ned i n\u00e4tets avgrund gl\u00f6mmer l\u00e4tt att avgrunden stirrar tillbaka och i brist p\u00e5 k\u00e4nsla f\u00f6r ett kollektivt subjekt \u2013 ett \u201dvi\u201d, fastnar fr\u00e5gorna i en allt sn\u00e4vare fokusering p\u00e5 kampen f\u00f6r individens oberoende fr\u00e5n f\u00f6rtryckande strukturer. Perspektiven f\u00f6rvrids, som om jaget inte skapades i gemenskapen utan fanns d\u00e4r av sig sj\u00e4lvt, berett att tr\u00e4da fram \u2013 bara spr\u00e5ket blev neutralt nog, bara ingen st\u00f6rde och tr\u00e4ngde sig p\u00e5 med sina normer och sitt f\u00f6rtryck. Detta \u00e4r inte representativt f\u00f6r hela v\u00e4nstern. \u00c4nd\u00e5 \u00e4r det sant att allt f\u00e4rre deltar i gemensam kamp f\u00f6r gemensamma visioner, och att allt mer av v\u00e4nsterns st\u00e4llningstaganden sker i form av avst\u00e5ndstaganden fr\u00e5n alla dem som v\u00e4ljer en annan politisk v\u00e4g. Det \u00e4r ocks\u00e5 m\u00e5nga som reagerar p\u00e5 v\u00e4nsterns bristande f\u00f6rnyelse. En av dessa \u00e4r skribenten Malcom Kyeyune, som fr\u00e5n sitt spaltutrymme i tidningen Arbetaren kommit att profilera sig som en h\u00e5rd kritiker av vad som ofta ben\u00e4mns som \u201didentitetspolitik\u201d. Kyeyunes texter \u00e4r som regel korta kommentarer, men i v\u00e5ras skrev han en ess\u00e4 d\u00e4r han l\u00e4t fr\u00e5gan ta ett st\u00f6rre utrymme. I Och samf\u00e4lld skall v\u00e5r r\u00e4ddning bli<\/em> g\u00e5r Kyeyune h\u00e5rt \u00e5t den v\u00e4ns\u00adter som fastnar i moralism och l\u00e4mnar walkover till en nationalistisk h\u00f6ger som h\u00e4vdar ett \u201dvi\u201d i den nationella familjen. Kyeyune menar att v\u00e4nstern har g\u00e5tt vilse i identitetspolitiken. \"f697dc1f365ebb8142dde68459576877\"<\/a>Han g\u00f6r det genom att st\u00e4lla kollektivism, \u201dgemenskap\u201d, mot individualistisk moralism. Kyeuyne menar att k\u00e4nslan av gemenskap i grunden \u00e4r likartad oavsett vilken politisk riktning det g\u00e4ller, och att varje politisk r\u00f6relse som str\u00e4var efter inflytande m\u00e5ste kunna skapa en s\u00e5dan k\u00e4nsla av gemenskap. Han pekar p\u00e5 att exempelvis mellankrigstidens tyska arbetarr\u00f6relse betraktade nazismen bland arbetarklassen som n\u00e4rmast en sjukdom, vilken beh\u00f6vde botas \u2013 men som inte f\u00f6r\u00e4ndrade grundfaktum; att det var arbetare som beh\u00f6vde vinnas tillbaka f\u00f6r arbetarklassens sak. Nutidens v\u00e4nster \u00e4r enligt Kyeyune ist\u00e4llet fokuserad p\u00e5 att markera avst\u00e5nd och artskillnad ifr\u00e5n de som r\u00f6star p\u00e5 exempelvis Sverigedemokrater, vilket han h\u00e4vdar g\u00f6r v\u00e4nstern sj\u00e4lvgod och tandl\u00f6s.<\/p>\n

Gemenskaper<\/strong><\/p>\n

Detta \u00e4r ett f\u00f6rs\u00f6k att g\u00f6ra en egen analys av nationalismens lockelser och v\u00e4nsterns utmaning, men ocks\u00e5 att analysera och kritisera Kyeyunes argumentation. Det \u00e4r n\u00e4mligen ett p\u00e5 m\u00e5nga vis problematiskt resonemang som f\u00f6rtj\u00e4nar att bem\u00f6tas. Att diskutera begrepp som gemenskap och r\u00f6relse utifr\u00e5n en marxistisk analys kr\u00e4ver att begreppen i sig reds ut. Kyeyune s\u00e4ger uttryckligen att gemenskap som en m\u00e4nsklig varandeform \u00e4r likartad oavsett politiska f\u00f6rtecken. Det vill s\u00e4ga att den gemenskap subjekten i ett socialistiskt projekt upplever \u00e4r likartad den i den nationalistiska gemenskapen. Oavsett om han talar om gemenskapen p\u00e5 den mest ytliga niv\u00e5n \u00e4r detta en h\u00e5llning som f\u00f6r med sig problem, men Kyeyunes resonemang b\u00f6rjar leda fel redan i utg\u00e5ngspunkten.
\nF\u00f6r Kyeyunes grundantagande, att nationalismen v\u00e4xer och p\u00e5 alla fronter trycker tillbaka v\u00e4nstern, \u00e4r faktiskt fel. Visst v\u00e4xer h\u00f6gerextremismen, eller r\u00e4ttare sagt tror jag att samh\u00e4llet just nu genomg\u00e5r en fas d\u00e4r fr\u00e4mlingsfientligheten cementeras politiskt och blir mer programmatisk. Detta \u00e4r f\u00f6rklaringen till hur rasistiska h\u00e5llningar i samh\u00e4llet tappar mark, samtidigt som st\u00f6det f\u00f6r fr\u00e4mlingsfientliga grupper \u00f6kar. Tidigare har fr\u00e4mlingsfientliga h\u00e5llningar varit n\u00e4rmast \u00f6verpolitiska och kunnat ligga och pyra inom exempelvis socialdemokratiska v\u00e4ljargrupper, utan att f\u00e5 utlopp i n\u00e5gon direkt rasistisk politik. Idag finns ett v\u00e4l etablerat parti att bryta \u00e5sikterna emot, vilket polariserar opinionen och g\u00f6r det sv\u00e5rare att vara latent vardagsrasist \u2013 de som r\u00f6star p\u00e5 Sverigedemokraterna radikaliseras och de som inte g\u00f6r det tar i samma stund st\u00e4llning till sina f\u00f6rdomar.<\/p>\n

Vidare m\u00e5ste vi reda ut hur sj\u00e4lva den nationalistiska r\u00f6relsen ser ut. Visst \u00f6kar dess st\u00f6d, men den som l\u00e4ser texter som Kyeyunes f\u00e5r l\u00e4tt intrycket att h\u00f6gern marscherar gatorna fram medan v\u00e4nstern f\u00f6rskansat sig p\u00e5 Twitter. I verkligheten \u00e4r det ju n\u00e4stan precis tv\u00e4rtom. F\u00f6rutom de mycket farliga men f\u00e5taliga gatuk\u00e4mparna i Svenskarnas Parti och Svenska Motst\u00e5ndsr\u00f6relsen samlar h\u00f6gern inga aktivister att tala om och inga massor \u00f6verhuvudtaget. I verkligheten \u00e4r det fortfarande bara v\u00e4nstern som f\u00f6rm\u00e5r m\u00e4nniskor i tiotusental att mobilisera f\u00f6r politiska fr\u00e5gor. Den h\u00f6gerextremism, som utg\u00f6ra det stora hotet mot sj\u00e4lva den politiska demokratin, \u00e4r helt inriktad p\u00e5 att med parlamentarismens och statsapparatens medel f\u00f6r\u00e4ndra samh\u00e4llet, \u00e4ven om den har en brun svans av n\u00e4thatare. Eftersom st\u00f6det f\u00f6r statsapparatens v\u00e5ldsmonopol \u00e4r s\u00e5 kompakt i Sverige \u00e4r detta antagligen en helt korrekt taktisk bed\u00f6mning f\u00f6r ett parti med makt i sikte. Fr\u00e5gan som m\u00e5ste st\u00e4llas \u00e4r vad extremh\u00f6gern egentligen erbjuder de nationalistiska skarorna? Gemenskap, svarar Kyeyune; den gemenskap v\u00e4nstern \u00f6vergivit, d\u00e4r m\u00e4nniskor har en essentiell plats \u2013 f\u00f6r att de \u00e4r arbetare, svenskar, arier. Det \u00e4r nog en giltig analys f\u00f6r den organiserade delen av den nationella r\u00f6relsen. De som tar till gatan, som g\u00e5r p\u00e5 m\u00f6ten och demonstrationer \u2013 men de \u00e4r som sagt f\u00e5.<\/p>\n

Nationalism<\/strong><\/p>\n

N\u00e4r Henrik Arnstad definierar fascismen som en ultranationalistisk r\u00f6relse fokuserad p\u00e5 nationens \u00e5terf\u00f6delse visar han p\u00e5 de centrala inslagen: f\u00f6ryngrande, fram\u00e5tblickande rusighet, kraft och r\u00f6relse. Dagens sverigedemokrater framst\u00e5r knappast som n\u00e5gra stora vision\u00e4rer med h\u00f6kblicken fokuserad i en mytomspunnen framtid. De \u00e4r faktiskt \u00e4nnu mer \u00e4n v\u00e4nstern, med dess uppbundenhet i \"OLYMPUS<\/a>v\u00e4lf\u00e4rdskapitalismens 1900-tal, fastk\u00f6rda i en frustrerande k\u00e4nsla av en f\u00f6rlorad epok. Visst finns djupbruna str\u00e5k av blut-und-boden-gods i Sverigedemokraternas program, men de saknar i v\u00e4sentlig grad just de drag som Arnstad menar g\u00f6r dem till fascister. Sverigedemokraterna \u2013 och \u00e4n s\u00e5 l\u00e4nge deras extremare v\u00e4nner i Svenskarnas Parti och Svenska Motst\u00e5ndsr\u00f6relsen f\u00f6rm\u00e5r inte samla till n\u00e5gon egen gemenskapsk\u00e4nsla, inte utanf\u00f6r dess egna k\u00e4rna. De lyckas d\u00e4remot parasitera p\u00e5 upplevelsen av de f\u00f6rlorade kollektiva strukturer, som redan Marx och Engels visade hur kapitalismen steg f\u00f6r steg under tv\u00e5hundra \u00e5r krossar och uppl\u00f6ser det skyddade landsortssamh\u00e4llet, den trygga familjen, den etniskt-kulturella homogeniteten.
\n\u00c4r det denna gemenskap v\u00e4nstern skall ge sin in i t\u00e4vlingen om? Vi m\u00e5ste vara extremt noga med att minnas hur nationalismen fungerar, i alla dess olika grader och former. Det r\u00f6r sig n\u00e4mligen inte om \u201den gemenskap som \u00e4r l\u00e5ngt ifr\u00e5n perfekt\u201d, som Kyeyune uttrycker det. Dess exkluderande mekanismer \u00e4r tv\u00e4rtom dess sj\u00e4lva f\u00f6ruts\u00e4ttningar.<\/p>\n

Ideologi<\/strong><\/p>\n

Nationalismen erbjuder en gemenskap i syfte att \u00f6vert\u00e4cka de mots\u00e4ttningar och slitningar som ofr\u00e5nkomligen skapas i den kapitalistiska produktionsordningen. I det socialistiska projektet \u00e4r gemenskapen baserad p\u00e5 insikten om det gemensamma \u00f6det, den gemensamma positionen i ekonomin \u2013 och det gemensamma intresset att bryta sin position. Med andra ord har vi med gemenskaper som \u00e4r fundamentalt olika.
\nD\u00e4r m\u00e4nniskor dagligen upplever problem, mots\u00e4ttningar och paradoxer inom det kapitalistiska systemet l\u00e4gger nationalismen en bl\u00f6t filt av f\u00f6rest\u00e4llningar om organisk samh\u00f6righet och en grundl\u00e4ggande nationell harmoni. Eftersom den nationella s\u00e4rarten per definition m\u00e5ste vara \u00f6verl\u00e4gsen andra blir alla de problem som uppst\u00e5r i samh\u00e4llet \u2013 s\u00e4rskilt i kristider \u2013 n\u00e5got externt, kommet av fr\u00e4mmande influenser. Nationalismen \u00e4r n\u00e4mligen inte bara en exkluderande samh\u00f6righet, den \u00e4r helt byggd p\u00e5 exkludering. \u00c4ven en perfekt nationalism \u00e4r allts\u00e5 exkluderande, inte bara i bem\u00e4rkelsen att m\u00e5nga \u00e4r uteslutna fr\u00e5n dess gemenskap, utan i dess sj\u00e4lva k\u00e4rna. Nationalismen \u00e4r till sitt innersta v\u00e4sen relationell. Den \u00e4r ett Vi st\u00e4llt i relation till ett hotande, intr\u00e4ngande, smutsigt Dem. Liksom nazisten inte kan existera utan en levande f\u00f6rest\u00e4llning om Juden, kan inte nationalismen existera om identitet utan Fr\u00e4mlingen. Utan hotet utifr\u00e5n finns inte Sverige. F\u00f6rvisso kan man p\u00e5peka att inte heller arbetarklassen finns utan n\u00e5gon borgarklass, men socialistens m\u00e5l \u00e4r ju just att uppl\u00f6sa konfliktrelationen, inte att f\u00f6rst\u00e4rka den. Efter revolutionen finns varken prolet\u00e4rer eller bourgeoisie. Fetischiseringen av arbetaren som b\u00e4rare av en serie s\u00e4rskilda v\u00e4rden och egenskaper kommer av realsocialismens misslyckande med att uppl\u00f6sa klassamh\u00e4llet. D\u00e4rf\u00f6r skall inte v\u00e4nstern s\u00f6ka efter att uppr\u00e4tta en gemenskap i identiteten av att Vara Arbetare utan genom det gemensamma i det revolution\u00e4ra projektet att skapa ett nytt samh\u00e4lle. Allts\u00e5 n\u00e5got radikalt annorlunda fr\u00e5n nationalismens sv\u00e4rmeri kring dr\u00f6mmen om n\u00e5got inneboende unikt. Allt som \u00e4r vackert och unikt i varje kultur upph\u00f6r att vara n\u00e5got positivt i den stund det skall naglas fast, definieras och fixeras. Det finns inget en samh\u00e4llsf\u00f6r\u00e4ndrande v\u00e4nster b\u00f6r sky mer \u00e4n att fetischera sig sj\u00e4lv och sin t\u00e4nkta klassbas. Det kollektiva finns i r\u00f6relsen, inte i k\u00e4rnan. Det finns i luften inte i jorden.<\/p>\n

EN ARTIKEL AV JOHANNES JENSEN<\/strong><\/div>\n
Artikelf\u00f6rfattaren \u00e4r medlem i R\u00f6da rummets redaktion.<\/div>\n

 <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

I ett samh\u00e4lle d\u00e4r v\u00e4nstern famlar medan den nationalistiska h\u00f6gern \u00e4r p\u00e5 frammarsch finns det ett skriande behov av att hitta ett projekt som enar. V\u00e4nsterdebatt\u00f6ren Malcom Kyeyune har lyft fram nationalisternas f\u00f6rm\u00e5ga att samlas kring gemenskapsk\u00e4nslor. Men \u00e4r all … Forts\u00e4tt l\u00e4sa →<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"jetpack_post_was_ever_published":false,"_jetpack_newsletter_access":"","_jetpack_dont_email_post_to_subs":false,"_jetpack_newsletter_tier_id":0,"_jetpack_memberships_contains_paywalled_content":false,"_jetpack_memberships_contains_paid_content":false,"footnotes":"","jetpack_publicize_message":"","jetpack_publicize_feature_enabled":true,"jetpack_social_post_already_shared":true,"jetpack_social_options":{"image_generator_settings":{"template":"highway","default_image_id":0,"font":"","enabled":false},"version":2}},"categories":[1],"tags":[],"class_list":["post-1442","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-okategoriserade"],"jetpack_publicize_connections":[],"jetpack_featured_media_url":"","jetpack_sharing_enabled":true,"jetpack_shortlink":"https:\/\/wp.me\/pRzA9-ng","_links":{"self":[{"href":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/1442","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=1442"}],"version-history":[{"count":2,"href":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/1442\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":1462,"href":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/1442\/revisions\/1462"}],"wp:attachment":[{"href":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=1442"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=1442"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=1442"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}