{"id":1578,"date":"2016-05-12T00:32:09","date_gmt":"2016-05-11T23:32:09","guid":{"rendered":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/?p=1578"},"modified":"2016-05-12T23:58:37","modified_gmt":"2016-05-12T22:58:37","slug":"de-representerar-inte-oss-om-populismens-politiska-forutsattningar","status":"publish","type":"post","link":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/2016\/05\/12\/de-representerar-inte-oss-om-populismens-politiska-forutsattningar\/","title":{"rendered":"De representerar inte oss! Om populismens politiska f\u00f6ruts\u00e4ttningar"},"content":{"rendered":"

Vilka \u00e4r de specifika politiska f\u00f6rh\u00e5llanden som ligger bakom uppkomsten av det som i dag betecknas som \u201dpopulistiska r\u00f6relser\u201d? Hur relevant \u00e4r begreppet? Och hur b\u00f6r socialister f\u00f6rh\u00e5lla sig? <\/span><\/span>Richard Seymour<\/i><\/span><\/span> f\u00f6rs\u00f6ker besvara fr\u00e5gorna.<\/span><\/span><\/span><\/span><\/strong><\/p>\n

Om man skulle ge sig p\u00e5 att formulera en teori om populism utifr\u00e5n mediernas rapportering om \u00e4mnet s\u00e5 skulle den i grova drag se ut s\u00e5 h\u00e4r: Majoriteten av m\u00e4nniskor utanf\u00f6r den politiska klassen \u2013 den som utg\u00f6r politikens verkst\u00e4llande skikt av rationellt resonerande handl\u00e4ggare \u2013 \u00e4r i grund och botten en hop vulg\u00e4ra, driftstyrda varelser som offer f\u00f6r sina materiella beg\u00e4r och grumliga \u00f6nskem\u00e5l vinglar hit och dit och \u00e4r of\u00f6rm\u00f6gna att g\u00f6ra reella politiska \u00f6verv\u00e4ganden. I politiskt sv\u00e5ra situationer f\u00f6rleds de av f\u00f6rs\u00e5tliga demagoger som utlovar falska l\u00f6sningar och folk riktar sina primitiva \u2013 potentiellt v\u00e5ldsamma \u2013 politiska impulser mot sina v\u00e4lg\u00f6rare i det politiska skiktet. \u201dPopulism\u201d uppst\u00e5r n\u00e4r folket inte l\u00e4ngre erk\u00e4nner sina verkliga styresm\u00e4n och b\u00f6rjar bita i kopplet.<\/span><\/span><\/span><\/span><\/p>\n

Med en s\u00e5dan bild blir den s\u00e5 kallade \u201dpopulistiska \u00f6ppningen\u201d med n\u00f6dv\u00e4ndighet ett element i vad Nick Clegg kallar \u201dof\u00f6rnuftets epok\u201d.<\/span><\/span>1<\/span><\/sup><\/span> Mediernas f\u00f6rklaringar tar formen av ohederligt misst\u00e4nkligg\u00f6rande, genom att man helt enkelt klumpar samman allt fr\u00e5n v\u00e4nster till h\u00f6ger under samma beteckning; Sanders, Corbyn, Iglesias, Tsipras, Trump, Farage, Le Pen \u2013 populister allesammans. Genom att inordna alla under samma rubrik s\u00e5 f\u00e5r man det att framst\u00e5 som att skillnaden mellan radikal v\u00e4nster och extremh\u00f6ger \u00e4r relativt ov\u00e4sentlig j\u00e4mf\u00f6rt med det irrationella ursinne som \u00e4r gemensamt f\u00f6r dem och f\u00f6r deras respektive anh\u00e4ngare. Sinnebilden f\u00f6r den populistiska irrationaliteten \u00e4r, i den h\u00e4r typen av beskrivning, hur man p\u00e5st\u00e5s helt strunta i vedertagen r\u00e4ttesn\u00f6ren f\u00f6r hur man ska agera f\u00f6r att vara \u201dvalbar\u201d. Tony Blair \u00e4r f\u00f6rbryllad \u00f6ver hur galet \u201dfr\u00e5gan om valbarhet\u201d – och allt vad det inneb\u00e4r f\u00f6r hur politik b\u00f6r ut\u00f6vas – hanteras i dagens, skiftande politik<\/span><\/span>2<\/span><\/sup><\/span>.<\/span><\/span><\/span><\/span><\/p>\n

Men \u00e4r det inte m\u00f6jligt att se populismen som n\u00e5got annat \u00e4n en folklig sjuka? Om man tillsvidare avvaktar med fr\u00e5gan i vilken m\u00e5n det \u00e4r l\u00e4mpligt och r\u00e4ttvist att anv\u00e4nda kategorin \u201dpopulism\u201d s\u00e5 som medierna g\u00f6r \u2013 Corbyn \u00e4r till exempel, av sk\u00e4l som jag \u00e5terkommer till, knappast n\u00e5gon \u201dpopulist\u201d \u2013 g\u00e5r det att urskilja de f\u00f6ruts\u00e4ttningar som \u00e4r gynnsamma f\u00f6r populistiska strategier, som vid andra tillf\u00e4llen inte alls fungerar lika bra? Jag t\u00e4nker h\u00e4vda att det \u00e4r en fr\u00e5ga om representativitet. Det \u00e4r n\u00e4r \u201dden representativa kopplingen\u201d \u2013 genom vilken \u201dfolket\u201d och dess samlade vilja \u00e4r menad att effektivt avspeglas i den parlamentariska apparaten \u2013 bryts, som f\u00f6ruts\u00e4ttningar f\u00f6r populistisk revolt blir gynnsamma.<\/span><\/span><\/span><\/span><\/p>\n

Min utg\u00e5ngspunkt \u00e4r Francisco Panizza\u2019s definition av populism, som ser det som en reaktion som mots\u00e4tter sig status quo och f\u00f6renklar det politiska spelet genom att symboliskt dela upp samh\u00e4llet i \u201dfolket\u201d (de underkuvade) och \u201dde andra\u201d. Varken \u201dfolket\u201d eller \u201dde andra\u201d refererar till n\u00e5gra verkliga sociala grupper; de \u00e4r b\u00e5da symboliska konstruktioner. Skillnaden mellan v\u00e4nster- och h\u00f6gerpopulism ligger i hur den konstruktionen g\u00e5r till. I allm\u00e4nhet \u00e4r v\u00e4nsterpopulisternas beskrivning av folket bred och inkluderande och deras \u201dde andra\u201d ses som en liten isolerad elit (\u201dKasten\u201d i Spanien, miljard\u00e4rsklassen i USA). H\u00f6gerpopulisterna har en sn\u00e4vare definition av folket som oftast innefattar h\u00e4nvisningar till nation eller ras, medan deras \u201dde andra\u201d \u00e4r dels en elit och dels en underklass, eller en rasm\u00e4ssigt beskriven grupp, som \u00e4r i maskopi med varandra (som George Wallace\u00b4 kampanj och andra liknande sydstatsbaserade kampanjer riktade mot den liberala eliten och mot afroamerikaner).<\/span><\/span><\/span><\/span><\/p>\n

Under \u201dnormala\u201d politiska f\u00f6rh\u00e5llanden framst\u00e4ller sig staten som att den representerar v\u00e5r enhet som ett folk, som nation. I klass-demokratier legitimeras staten genom r\u00e4tten att r\u00f6sta p\u00e5 parlamentariska representanter. Man r\u00f6star p\u00e5 sina representanter och summan av individernas viljor f\u00f6rmedlad genom staten, eller dess representativa gren, blir ett uttryck f\u00f6r folkviljan. <\/span><\/span><\/span><\/span><\/p>\n

Men sj\u00e4lvfallet \u00e4r inte denna representativa koppling s\u00e5 direkt som det kan synas. F\u00f6r det f\u00f6rsta s\u00e5 existerar inte \u201dindividuella viljor\u201d som n\u00e5got givet utan organiseras av staten genom konstituerandet av de styrda som individuella unders\u00e5tar i form av medborgare. <\/span><\/span><\/span><\/span><\/p>\n

F\u00f6r det andra s\u00e5 \u00e4r konstituerandet av folket som representationer av \u201dintressen\u201d (klass- eller andra typer), organiserat genom politiska partier som, f\u00f6r att vara effektiva, m\u00e5ste vara integrerade i statsapparaten och m\u00e5ste organisera sin interna struktur enligt hierarkiska m\u00f6nster, b\u00e5de f\u00f6r att vara effektiva i val och regeringsdugliga. <\/span><\/span><\/span><\/span><\/p>\n

F\u00f6r det tredje \u00e4r staten inte en neutral arena, utan domineras av fraktioner eller tongivande element ur kapitalistklassen, hierarkiskt organiserade via statens institutionsstruktur. Poulantzas karakt\u00e4riserade denna koalition som \u201dmaktblocket\u201d i varje givet samh\u00e4lle. Ur maktblockets synvinkel \u00e4r det idealiskt om man f\u00f6rm\u00e5r formulera sina intressen \u2013 som alltid \u00e4r ifr\u00e5gasatta, aldrig klart artikulerade \u2013 inte i bara teknokratiska ordv\u00e4ndningar eller som politiskt policy, utan med den kollektiva demokratiska viljans moraliska spr\u00e5k. F\u00f6r att lyckas med detta \u00e4r det inte n\u00f6dv\u00e4ndigt att maktblocket tar h\u00e4nsyn till alla klassintressen \u2013 en betydande minoritet utesluts alltid – men f\u00f6r att vara effektiv m\u00e5ste man inkorporera skikt av de dominerade klasserna i en bredare allians av samh\u00e4lleligt samtycke som liknar det Gramsci ben\u00e4mnde ett \u201dhegemoniskt block\u201d.<\/span><\/span><\/span><\/span><\/p>\n

Slutligen s\u00e5 finns det inom statens verkningsf\u00e4lt ett flertal samh\u00e4llsinstitutioner som formellt \u00e4r \u00e5tskilda fr\u00e5n den samh\u00e4lleliga maktut\u00f6vningen, men som inte desto mindre i sina funktionen i allt v\u00e4sentlig utg\u00f6r en integrerad del av denna. Det g\u00e4ller i synnerhet medierna. De spelar en viktig roll f\u00f6r att formulera, skapa och legitimera politiken s\u00e5 att den framst\u00e5r som skapad av den demokratiska viljan och som sj\u00e4lva det instrument som frambringar folkets kollektiva historiska \u00f6de. <\/span><\/span><\/span><\/span><\/p>\n

Folket som \u201df\u00f6rest\u00e4lld gemenskap\u201d, f\u00f6r att anv\u00e4nda Benedict Andersons begrepp, konstrueras inte bara av dess representation i form av ett parlament, utan ocks\u00e5 av den bild som medierna ger av denna representation.<\/span><\/span><\/span><\/span><\/p>\n

Kort uttryckt: under \u201dnormala\u201d politiska f\u00f6rh\u00e5llanden kan man s\u00e4tta likhetstecken mellan \u201dfolket\u201d och deras representation i den kapitalistiska staten. S\u00e5dan \u00e4r den representativa kopplingen i grova drag. Brottet i den representativa kopplingen \u00e4r ett av nyliberalismens dysfunktionella drag. <\/span><\/span><\/span><\/span><\/p>\n

I sin str\u00e4van att reducera statens demokratiska f\u00f6rm\u00e5ga och utpl\u00e5na det motst\u00e5nd som byggts in i statsapparaten av arbetarklassen och av v\u00e4nsterkrafter attackerar nyliberalerna socialdemokratin. Genom att reorganisera statens inre verksamhet enligt marknadsprinciper om\u00f6jligg\u00f6r man effektiv demokratisk kontroll av beslutsfattandet och str\u00e4var efter att t\u00e4mja partier p\u00e5 v\u00e4nsterkanten och den politiska mittf\u00e5ran s\u00e5 att de i sin praktik avvisar alla politiska alternativ som inte \u00f6verensst\u00e4mmer med den nyliberala formen av kapitalackumulation. F\u00f6ljden har blivit att deltagandet i den parlamentariska politiken sjunkit p\u00e5 alla fronter, vad g\u00e4ller valdeltagande, partimedlemskap och ben\u00e4genhet att identifiera sig med partier. Partipolitiken har alltmer blivit en angel\u00e4genhet f\u00f6r valstrateger, opinionsinstitut, fokusgrupper och spinndoktorer medan partiernas ledningar allt mindre f\u00f6rlitar sig allm\u00e4nhetens st\u00f6d utan baserar sin legitimitet p\u00e5 sitt f\u00f6rh\u00e5llande till statsapparaten. Slutresultatet \u00e4r att den klasskoalition som statsmakten i n\u00e5gon mening \u201davspeglar\u201d har blivit mycket smalare. P\u00e5 samma s\u00e4tt har mediernas bild av hela denna representationsordning smalnat av och allt fler m\u00e4nniskor k\u00e4nner sig utest\u00e4ngda fr\u00e5n det politiska landskap som beskrivs.<\/span><\/span><\/span><\/span><\/p>\n

Denna fortskridande kroniska degenerering har i den period av \u00e5tstramningspolitik som pr\u00e4glat finanskrisens efterspel blivit till en akut kris, d\u00e4r partier som tidigare haft en dominerande st\u00e4llning imploderat; Pasok i Grekland, Labour i Skottland, Socialistpartiet i Frankrike, Fine Gael och Fianna Fail i Irland. Demokratins spegel sprack och i den deformerade bilden k\u00e4nde folket inte igen sitt ansikte. Det \u00e4r under de h\u00e4r f\u00f6rh\u00e5llandena som de populistiska upproren flammar. <\/span><\/span><\/span><\/span><\/p>\n

Populismen f\u00f6rs\u00f6ker med hj\u00e4lp av insmickrande retorik riktad till det \u201d\u00e4rliga folket\u201d samla en allians av underordnade element ur olika klasser och rikta deras politiska kraft f\u00f6r att f\u00e5 till st\u00e5nd en omorganisering av det existerande samh\u00e4lleliga maktblocket. Man riktar vanligen kritiken lika mycket mot etablissemangsmedia som mot politiker, och f\u00e5r en stor del av sitt st\u00f6d p\u00e5 grund av att man kritiseras i samma media.<\/span><\/span><\/span><\/span><\/p>\n

Det \u00e4r viktigt att p\u00e5peka att populismen inte har som m\u00e5l att kullkasta maktblocket eller det representativa politiska system genom vilket det \u00e4r organiserat, utan syftar till att f\u00f6r\u00e4ndra dess sammans\u00e4ttning och politiska karakt\u00e4r, samt att \u00e5teruppr\u00e4tta en tydlig representativ koppling. Thatcherismen \u00e4r ett exempel p\u00e5 mobilisering av en sorts reaktion\u00e4r populism till st\u00f6d f\u00f6r ett projekt som utformats f\u00f6r att ers\u00e4tta den gamla, paternalistiska eliten inom den offentliga sektorn, f\u00f6r att reorganisera statsapparaten enligt nyliberal modell, f\u00f6r att bryta upp den korporativa alliansen mellan storkapital, stat och fackf\u00f6reningsbyr\u00e5krati och f\u00f6r att ge finanspolitiken fria tyglar. Det var en ombildning av maktblocket som man om\u00f6jligt kan f\u00f6rv\u00e4xla med dess avskaffande. I dagsl\u00e4get till\u00e4mpar Sanders en liknande strategi men fr\u00e5n ett socialdemokratiskt perspektiv, n\u00e4r han f\u00f6rs\u00f6ker samla \u201dAmerikas folk\u201d mot \u201dklassen av miljard\u00e4rer\u201d bakom ett program f\u00f6r att tygla finanskapitalet och ge mer makt till industrikapitalet, inf\u00f6ra och utveckla socialdemokratiska inslag i v\u00e4lf\u00e4rden, begr\u00e4nsa statens repressiva apparat, (i synnerhet sl\u00e5 ned p\u00e5 rasistiska inslag) och demokratisera staten s\u00e5 att den representativa kopplingen \u00e5terst\u00e4lls.<\/span><\/span><\/span><\/span><\/p>\n

Ur ett socialistiskt perspektiv s\u00e5 \u00e4r populismens grundl\u00e4ggande svaghet att f\u00f6r att vara en effektiv populist s\u00e5 m\u00e5ste man stryka folkliga f\u00f6rdomar medh\u00e5rs. Det ges givetvis r\u00e4tt stort man\u00f6verutrymme \u00e4ven inom de ramarna, men det \u00e4r sv\u00e5rt att rakt av g\u00e5 emot folkliga f\u00f6rdomar om framg\u00e5ngen \u00e4r baserad p\u00e5 att tala vackert om det hederliga \u201dfolket\u201d som f\u00f6rr\u00e5ds av en illasinnad \u201delit\u201d. En annan sv\u00e5righet \u00e4r att eftersom populismens m\u00e5l \u00e4r att \u00e5teruppr\u00e4tta den representativa kopplingen s\u00e5 tenderar den att fungera som det Lacan kallade \u201dhysterins diskurs\u201d. I sina vildsinta utfall mot \u201deliten\u201d som en falsk h\u00e4rskare s\u00f6ker den underf\u00f6rst\u00e5tt efter en ny sann h\u00e4rskare. Populismen inrymmer, med andra ord, en dold ideologi om maktut\u00f6vning. H\u00e4r finns f\u00f6rklaringen till den viktiga roll som karismatiska personligheter med \u201df\u00f6rm\u00e5gan att uttrycka det folk t\u00e4nker\u201d, spelar i populistiska r\u00f6relser och som brukar ge dem ett gemensamt drag. Det \u00e4r uppenbart att populismen kan inneh\u00e5lla mycket annat, den involverar och organiserar m\u00e4nniskor, ger dem sj\u00e4lvf\u00f6rtroende som politiska akt\u00f6rer p\u00e5 egna villkor, \u00f6kar deras \u201dklassmedvetande\u201d och utmanar deras f\u00f6rdomar. Men det tidigare n\u00e4mnda \u00e4r otvivelaktigt n\u00e5got som \u00e4r st\u00e4ndigt verksamt i populistiska r\u00f6relser. I den meningen har reaktion\u00e4rerna p\u00e5 the Telegraph r\u00e4tt n\u00e4r de h\u00e5nar f\u00f6rest\u00e4llningen att Jeremy Corbyn \u00e4r en populist.<\/span><\/span>3<\/span><\/sup><\/span> Han \u00e4r allergisk mot id\u00e9n om karisma och \u00e4r beundransv\u00e4rt of\u00f6rv\u00e4gen att g\u00e5 emot folkliga f\u00f6rdomar vad g\u00e4ller invandring, v\u00e4lf\u00e4rd och en hel rad andra \u00e4mnen.<\/span><\/span><\/span><\/span><\/p>\n

Ett f\u00f6rnuftigt f\u00f6rh\u00e5llningss\u00e4tt f\u00f6r socialister gentemot populism b\u00f6r, enligt mitt f\u00f6rmenande, innefatta b\u00e5de distansmarkerande och ingripande. Man m\u00e5ste akta sig f\u00f6r att summariskt avf\u00e4rda alla populism som om den alltid, genom sin inre natur \u2013 och i samma utstr\u00e4ckning vad g\u00e4ller olika r\u00f6relser \u2013 vore \u201dproblematisk\u201d, vilket \u00e4r ordet f\u00f6r dagen i ett flertal diskussioner i \u00e4mnet p\u00e5 Internet. Man b\u00f6r f\u00f6rs\u00f6ka att strategiskt gripa in i dem f\u00f6r att vidareutveckla deras demokratiska och radikaliserande dynamik. V\u00e4nstern b\u00f6r aldrig hemfalla \u00e5t populism, \u00e4ven n\u00e4r den \u00e4r i en form som undviker de faror som n\u00e4mnts tidigare, f\u00f6r v\u00e5rt m\u00e5l \u00e4r inte att \u00e5terst\u00e4lla den representativa kopplingen, utan att utmana den representativa strukturen. Men genom att betrakta populismen inte som en sjukdom, eller avvikelse fr\u00e5n upplyst klasst\u00e4nkande, utan som en politisk situation, en \u00f6ppning som f\u00f6ds ur den parlamentariska politikens krisl\u00e4ge, kan vi effektivt ta till vara dess m\u00f6jligheter. <<<\/span><\/span><\/span><\/span><\/p>\n

\u00d6vers\u00e4ttning: Peter Jervelycke Belfrage<\/i><\/span><\/span><\/span><\/span><\/p>\n

 <\/p>\n

Richard Seymour<\/strong> \u00e4r f\u00f6rfattare och radiojournalist. Han har bland annat givit ut: The Liberal Defence of Murder (2008) och Against Austerity (2014). Ing\u00e5r i redaktionen f\u00f6r den socialistiska kvartalstidskriften <\/span>Salvage<\/a><\/i><\/span> fr\u00e5n vars hemsida texten \u00e4r h\u00e4mtad (28 mars 2016).<\/span><\/p>\n

\"Salvage<\/a><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Vilka \u00e4r de specifika politiska f\u00f6rh\u00e5llanden som ligger bakom uppkomsten av det som i dag betecknas som \u201dpopulistiska r\u00f6relser\u201d? Hur relevant \u00e4r begreppet? Och hur b\u00f6r socialister f\u00f6rh\u00e5lla sig? Richard Seymour f\u00f6rs\u00f6ker besvara fr\u00e5gorna. Om man skulle ge sig p\u00e5 … Forts\u00e4tt l\u00e4sa →<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_jetpack_newsletter_access":"","_jetpack_dont_email_post_to_subs":false,"_jetpack_newsletter_tier_id":0,"_jetpack_memberships_contains_paywalled_content":false,"_jetpack_feature_clip_id":0,"_jetpack_memberships_contains_paid_content":false,"footnotes":"","jetpack_publicize_message":"","jetpack_publicize_feature_enabled":true,"jetpack_social_post_already_shared":true,"jetpack_social_options":{"image_generator_settings":{"template":"highway","default_image_id":0,"font":"","enabled":false},"version":2},"jetpack_post_was_ever_published":false},"categories":[1],"tags":[],"class_list":["post-1578","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-okategoriserade"],"jetpack_publicize_connections":[],"jetpack_featured_media_url":"","jetpack_sharing_enabled":true,"jetpack_shortlink":"https:\/\/wp.me\/pRzA9-ps","_links":{"self":[{"href":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/1578","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=1578"}],"version-history":[{"count":2,"href":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/1578\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":1596,"href":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/1578\/revisions\/1596"}],"wp:attachment":[{"href":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=1578"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=1578"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=1578"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}