\nI USA h\u00e4lsades h\u00f6gersegern i Argentina i november 2015 med gl\u00e4dje. Barack Obama gjorde ett officiellt bes\u00f6k i landet den 23 mars i \u00e5r \u2013 det f\u00f6rsta statsbes\u00f6ket sedan Bill Clinton 1997. F\u00f6re bes\u00f6ket hade Macri visat att han \u00e4r att lita p\u00e5 f\u00f6r de imperialistiska bolagen och regeringarna. Sammans\u00e4ttningen av den nya regeringen ger ett tydligt budskap. Vid sidan av kabinettschefen Marcos Pe\u00f1a hittar vi Gustavo Lopetegui, chef f\u00f6r det privata flygbolaget LAN, Mario Quintana, chef f\u00f6r investeringsfonden Pegasus (med intressen i fastighets-, jordbruks-, handels- och finanssektorerna). Finansminister \u00e4r Alfonso Prat-Gay, tidigare anst\u00e4lld av finansbolaget JP Morgan, som till sin hj\u00e4lp bland annat har Luis Caputo, tidigare chef f\u00f6r den argentinska delen av Deutsche Bank och Pedro Lacoste fr\u00e5n konsultfirman Tilton. Chefen f\u00f6r Buenos Aires City bank, Rogelio Frigerio, har utn\u00e4mnts till inrikesminister och chefen f\u00f6r brittisk\/holl\u00e4ndska oljebolaget Shell, Juan Jos\u00e9 Aranguren, har f\u00e5tt posten som \u2013 l\u00e4s och h\u00e4pna \u2013 gruv- och energiminister. Det kan man kalla en riktig f\u00f6retagarregering!
\nDessa verkst\u00e4llande direkt\u00f6rer b\u00f6rjade ocks\u00e5 snabbt riva upp den tidigare, peronistiska, regeringens politik: priskontrollen och subventionerna p\u00e5 el, energi och kollektivtrafik ska bort; beskattningen av jordbruksexport och gruvbrytning \u2013 bort; kontroll av utl\u00e4ndsk valuta \u2013 bort; offentligt anst\u00e4llda \u2013 bort (eller mer korrekt: 20 000 statsanst\u00e4llda har sedan regeringsskiftet f\u00e5tt sparken, plus ytterligare 30 000 inom den privata sektorn); l\u00f6nef\u00f6rh\u00f6jningar som s\u00e4krar reall\u00f6nen \u2013 icke!\u00a0 Fast det sista gick inte s\u00e5 bra. Inf\u00f6r l\u00e4rarnas l\u00f6nef\u00f6rhandlingar f\u00f6rklarade finansministern att \u201dm\u00e4rket\u201d (f\u00f6r att anv\u00e4nda svenska kapitalisters och fackbyr\u00e5kraters beteckning) var 25 procent. Det var det h\u00f6gsta t\u00e4nkbara l\u00f6nef\u00f6rh\u00f6jningen enligt honom. Det ans\u00e5g inte l\u00e4rarna. Efter flera veckors kamp i februari lyckades de strejka sig till i genomsnitt 30-procentiga l\u00f6nef\u00f6rh\u00f6jningar; 40 procent f\u00f6r de l\u00e4gst avl\u00f6nade. Om det l\u00e5ter otroligt mycket ska man veta att den \u00e5rliga inflationen i Argentina ligger p\u00e5 drygt 30 procent.
\n
![\"Argentina](\"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-content\/uploads\/2016\/05\/obama-aacri.jpg\")
<\/a>De enda som den nya regeringen valt att h\u00e5lla skadel\u00f6sa \u00e4r \u00e4garna till de s\u00e5 kallade \u201dgamfonder\u201d, som v\u00e4grat acceptera det ackord som den tidigare regeringen slutit med 97 procent av de utl\u00e4ndska l\u00e5ngivarna utifr\u00e5n att man \u2013 efter upproret 2001\u00a0 –\u00a0\u00a0 st\u00e4llde in betalningarna p\u00e5 statsskulden. Spekulanterna har, med st\u00f6d av USA, kr\u00e4vt full \u00e5terbetalning av skulden. Macri har lovat att leverera med hj\u00e4lp av nya utlandsl\u00e5n om 15-20 miljarder dollar.\u00a0 Den aktuella utvecklingen i Argentina ger en tydlig bild av vad som st\u00e5r p\u00e5 spel ocks\u00e5 i grannlandet Brasilien.<\/p>\nPT:s politiska utf\u00f6rsl\u00f6pa<\/strong> En f\u00f6rsta varningssignal kom i juni 2013, d\u00e5 protesterna utl\u00f6stes av att biljettpriserna p\u00e5 bussresor h\u00f6jdes, men de kom snabbt att utvecklas till massprotester mot bristande sociala satsningar. Efter tio dagar av v\u00e4xande mobiliseringar runt hela landet tvingades PT-regeringen backa och h\u00f6jningen av biljettpriserna revs upp. \u00c4ven om protesterna kanske fr\u00e4mst uttryckte att stora delar av medelklassen f\u00f6rlorat f\u00f6rtroendet f\u00f6r PT-regeringen fanns bland de protesterande \u00e4ven radikalare delar\u00a0 tillh\u00f6rande den sociala bas partiet tidigare haft. Ett av kraven var exempelvis inf\u00f6rande av en utvecklad och kostnadsfri kollektivtrafik. Juni-dagarna 2013 kom att inspirera till andra, mer tydligt klassbaserade protester. Redan \u00e5ret f\u00f6re hade strejkantalet varit det h\u00f6gsta sedan 1996. Fr\u00e5n 446 strejker under \u00e5r 2010 steg siffran till \u00f6ver 900 under 2013. Ofta handlade det om vilda strejker genomf\u00f6rda mot den fackliga byr\u00e5kratins vilja, en byr\u00e5krati som till st\u00f6rsta delen st\u00f6djer PT-ledningens klassamarbetspolitik. Den dominerande trenden var l\u00f6nestrejker, men d\u00e4r fanns ocks\u00e5 krav p\u00e5 \u00f6kade resurser till h\u00e4lsov\u00e5rd, utbildning, bost\u00e4der och kollektivtrafik, krav som ocks\u00e5 f\u00f6rts fram under junidagarna.<\/p>\n \u00c5r 2014, d\u00e5 Brasiilien stod som v\u00e4rd f\u00f6r f\u00f6r fotbolls-VM, kom maj att bli en \u201dr\u00f6d m\u00e5nad\u201d av protester. De bostadsl\u00f6sas r\u00f6relse, MTST, demonstrerade f\u00f6r \u00f6kat byggande. I andra manifestationer kr\u00e4vde ursprungsfolk r\u00e4tten till sin jord och de jordl\u00f6sas r\u00f6relse, MST, organiserade en v\u00e5g av jordockupationer. Transportarbetarna genomf\u00f6rde flera st\u00f6rre strejker. Och \u201dFolkets VM-kommitt\u00e9\u201d (Comit\u00e9 Popular da Copa) genomf\u00f6rde aktioner utanf\u00f6r de nybyggda lyxarenorna riktade mot miljonrullningen till det konsortium av privata bolag som var ansvarigt – n\u00e4st efter Wembley stadion i London \u00e4r den nya Man\u00e9 Garrincha-arenan i Brasilia den dyraste arenabygget i hela v\u00e4rlden. Pengarna borde ist\u00e4llet ha investerats i f\u00f6rb\u00e4ttrad h\u00e4lsov\u00e5rd, utbildning och bost\u00e4der menade aktivisterna. Till detta kommer avsl\u00f6janden om en korruptionsskandal inom det statliga oljebolaget Petrobras d\u00e4r privata bolag bland annat dubbel- eller trippelfakturerat kostnaderna\u00a0 f\u00f6r bygget av tv\u00e5 raffinaderier. Flera Petrobraschefer har anh\u00e5llits och politiker fr\u00e5n i stort sett alla partier st\u00e5r anklagade f\u00f6r att vara indragna i mutskandalen. \u00c5r 2016 har inletts med stora massdemonstrationer riktade mot regeringen. De h\u00f6gerpolitiker som framtr\u00e4tt i demonstrationerna kr\u00e4ver president Dilma Rouseffs avg\u00e5ng, men inte p\u00e5 grund av mutmisstankar, n\u00e5gra s\u00e5dana har inte kunnat bel\u00e4ggas.<\/p>\n Vad h\u00e4nder i Centralamerika? <\/strong> \u00c4ven om Ortega har sett till att ansluta Nicaragua till den progressiva ekonomiska samarbetsorganisationen Alba kan politiken i b\u00e5da l\u00e4nderna b\u00e4st j\u00e4mf\u00f6ras med den klassamarbetspolitik PT f\u00f6rt i Brasilien. 60- och 70-talens unga revolution\u00e4rer skapade historia genom att med sin heroiska kamp st\u00f6rta n\u00e5gra av kontinentens blodigaste diktaturer, men de f\u00f6r\u00e4ndrade inte i grunden det ekonomiska\/sociala systemet. Idag administrerar de p\u00e5 regeringsniv\u00e5 det kapitalistiska system de i sin ungdom tog strid f\u00f6r att st\u00f6rta. Inom ramarna f\u00f6r denna kapitalism har de f\u00f6rs\u00f6kt f\u00f6rb\u00e4ttra situationen f\u00f6r de fattigaste med sociala reformer, men med betydligt mindre ekonomiska marginaler till hands \u00e4n Brasilien eller Argentina.<\/p>\n 25 \u00e5r efter 1980-talets krig har Centralamerika naturligtvis f\u00f6r\u00e4ndrats. Den tidigare gods\u00e4garklassen, som h\u00e4rskade med hj\u00e4lp av milit\u00e4ra d\u00f6dspatrullers brutala v\u00e5ld, har muterats till en h\u00e4rskande klass som i h\u00f6gre grad \u00e4r knuten till det internationella finans- och industrikapitalet. Det betyder inte att v\u00e5ldet har f\u00f6rsvunnit. El Salvador \u00e4r idag ett av de mest v\u00e5ldsamma l\u00e4nderna i v\u00e4rlden. Bara under f\u00f6rra \u00e5ret m\u00f6rdades 6 600 m\u00e4nniskor. De kriminella g\u00e4ngen, \u201dmaras\u201d, skapar en os\u00e4kerhetssituation som pr\u00e4glar mycket av samh\u00e4llet. Under de senaste \u00e5ren har det kommit allt mer oroande rapporter fr\u00e5n fackligt aktiva om hur f\u00f6retagsledare sluter avtal med de st\u00f6rsta g\u00e4ngen f\u00f6r att med utomparlamentariskt v\u00e5ld stoppa alla f\u00f6rs\u00f6k till oberoende facklig organisering p\u00e5 de privata industrierna, maquiladoras, som ofta \u00e4gs av stora utl\u00e4ndska bolag. P\u00e5 det s\u00e4ttet antar v\u00e5ldet en klasskarakt\u00e4r.\u00a0 FMLN har \u00e4ven offentligt anklagat h\u00f6gerpartiet Arena f\u00f6r att inf\u00f6r det senaste valet f\u00f6rs\u00f6kt organisera valfusk med hj\u00e4lp av det st\u00f6rsta g\u00e4nget, Mara Salvatrucha.\u00a0 En annan klass-, och m\u00e4nniskor\u00e4ttsfr\u00e5ga, som sticker ut i Nicaragua och El Salvador \u00e4r det totala f\u00f6rbudet mot abort. I El Salvador d\u00f6mdes 129 kvinnor f\u00f6r utf\u00f6rd abort mellan \u00e5r 2000 och 2011. I flera fall handlade det om 30-\u00e5riga f\u00e4ngelsestraff. Ett exempel \u00e4r Carmen Guadalupe V\u00e1squez, som d\u00f6mdes till 25 \u00e5rs f\u00e4ngelse efter att ha blivit v\u00e5ldtagen och f\u00e5tt missfall. Hon satt insp\u00e4rrad i sju \u00e5r innan H\u00f6gsta domstolen i januari 2015 gav klartecken f\u00f6r hennes frigivande\u00a0 p\u00e5 grund av formella fel beg\u00e5ngna under r\u00e4tteg\u00e5ngen. Av de kvinnor som d\u00f6mts hade 51 procent ingen inkomst och 32 procent var l\u00e5gavl\u00f6nade. \u201dBrottet\u201d blir allts\u00e5 en tydlig klassfr\u00e5ga. Kvinnor fr\u00e5n samh\u00e4llsklasser med st\u00f6rre ekonomiska resurser v\u00e4ljer att g\u00f6ra abort i andra l\u00e4nder. Det kanske ska till\u00e4ggas att de andra l\u00e4nderna i v\u00e4rlden som har detta totala f\u00f6rbud mot aborter \u00e4r Vatikanstaten, Haiti, Honduras och Surinam. Chile, som tidigare tillh\u00f6rt denna grupp, har nu \u00e4ndrat sin lagstiftning s\u00e5 att abort kan godk\u00e4nnas om kvinnans liv hotas, om hon har v\u00e5ldtagits eller om fostret \u00e4r d\u00f6tt.<\/p>\n Integrationsf\u00f6rs\u00f6k\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0 \u00a0<\/strong> N\u00e4r USA \u00e5r 2005 misslyckades med att driva genom ett frihandelsavtal f\u00f6r hela den amerikanska kontinenten togs flera initiativ f\u00f6r att skapa gemensamma strukturer i regionen. De handlade om ambiti\u00f6sa m\u00e5ls\u00e4ttningar f\u00f6r industrialisering, energidistribution och f\u00f6rb\u00e4ttrade kommunikationer, men programmen har inte genomf\u00f6rts. Den regionala bank, Bancosur, den alternativa valutareserv och den gemensamma valuta som diskuterades har aldrig blivit verklighet. I synnerhet den brasilianska PT-regeringen valde att satsa p\u00e5 det egna landets finansinstitutioner och st\u00f6d till sina \u201degna\u201d kapitalister. Fr\u00e5nvaron av en gemensam regional bank har underminerat tanken p\u00e5 en gemensam valuta. Inte heller har n\u00e5gon skyddsmekanism mot fallande exportpriser skapats. Varje enskild regering har f\u00f6rt f\u00f6rhandlingar med sina egna kunder, ist\u00e4llet f\u00f6r att f\u00f6rhandla som ett gemensamt block. Det har varit mest tydligt i f\u00f6rh\u00e5llandet med Kina. Varje regering har undertecknat avtal med Kina som monopoliserat ink\u00f6pen av r\u00e5material och nya krediter till regionen. Det oj\u00e4mna handelsf\u00f6rh\u00e5llandet mellan Kina och Latinamerika blev p\u00e5tagligt under 2015 d\u00e5 Kinas l\u00e4gre tillv\u00e4xt minskade ink\u00f6pen och investeringarna i regionen. Handeln med Kina har helt klart bidragit till regionens \u00f6kade beroende av r\u00e5varuexport.<\/p>\n Nederlaget i Venezuela<\/strong> Bara n\u00e5got dygn efter valnederlaget offentliggjorde f\u00f6retagarorganisationerna FEDECAMERAS (som spelade en huvudroll under f\u00f6rs\u00f6ket till statskupp 2002) och FEDEAGRO (jordbrukskapitalet) sina krav p\u00e5 f\u00f6r\u00e4ndring. De kr\u00e4ver bland annat att den arbetslagstiftning som f\u00f6rbjuder godtyckliga avskedanden och outsourcing omedelbart m\u00e5ste avskaffas, liksom de lagar som ligger till grund f\u00f6r pris- och valutakontrollen. \u00c4ven lagar som ger sm\u00e5brukare och fattigb\u00f6nder r\u00e4tt till jord att bruka f\u00f6r att g\u00f6ra landet sj\u00e4lvf\u00f6rs\u00f6rjande p\u00e5 livsmedel ska bort. Kapitalisterna ser nu nya m\u00f6jligheter att f\u00e5 geh\u00f6r i parlamentet f\u00f6r sina klasskrav. P\u00e5 m\u00e5nga punkter liknar programmet det som den nye presidenten Macri p\u00e5b\u00f6rjat i Argentina, en \u00e5terg\u00e5ng till en nyliberal ordning. Att den nya parlamentsmajoriteten kommer att f\u00f6rs\u00f6ka driva genom kontrarevolution\u00e4ra f\u00f6r\u00e4ndringar \u00e4r helt klart, men inte i vilken takt eller hur brutalt det kommer att ske. Den borgerliga oppositionen \u00e4r inte n\u00e5got helt homogent block. Den best\u00e5r p\u00e5 ena kanten av en extrem och v\u00e5ldsam ultrah\u00f6ger som fr\u00e4mst representeras av Leopoldo Lopez, Antonio Ledezma och Maria Corina Machado,och dels en mer moderat del med den f\u00f6re detta presidentkandidaten Henrique Capriles och ledaren f\u00f6r Accion Democratica, Henry Allup. Skillnaden mellan de b\u00e5da falangerna ska inte \u00f6verdrivas. De vill b\u00e5da stoppa den bolivarianska revolutionen, avsluta de sociala reformprogrammen och f\u00f6ra en nyliberal politik. Skillnaderna \u00e4r snarare taktisk. Ultrah\u00f6gern \u00e4r beredd att snabbt s\u00f6ka l\u00e5n fr\u00e5n IMF och V\u00e4rldsbanken (i storleksordningen 40 miljarder dollar) kopplat till ett program f\u00f6r att ta bort pris- och valutakontroller, stoppa alla sociala program och privatisera statliga f\u00f6retag. Och de \u00e4r beredda att driva genom detta med v\u00e5ld. \u201dModeraterna\u201d vill undvika risken av en omfattande folklig revolt mot den nyliberala politiken. De inser att det kan bli sv\u00e5rt att avs\u00e4tta Maduro genom en folkomr\u00f6stning om nyliberala kontrareformer, som samtidigt inneb\u00e4r kraftiga f\u00f6rs\u00e4mringar f\u00f6r stora grupper som gynnats av revolutionen. Genomf\u00f6rs en s\u00e5dan blir det ocks\u00e5 sv\u00e5rt att skylla alla fortsatta ekonomiska problem p\u00e5 presidenten d\u00e5 parlamentet kontrolleras av de borgerliga partierna. Enklare d\u00e5 att tillf\u00e4lligt beh\u00e5lla en del av de sociala programmen, avs\u00e4tta presidenten, bitvis avskaffa de strukturer som det senaste \u00e5rtiondet organiserats i bostadsomr\u00e5dena runt de sociala reformprogramen (\u201dmisiones\u201d f\u00f6r \u201dskola, v\u00e5rd, omsorg\u201d) och d\u00e4refter genomf\u00f6ra det nyliberala programmet.<\/p>\n Det enda som kan stoppa borgarklassen fr\u00e5n att riva upp de sociala reformerna \u00e4r den folkliga mobiliseringen p\u00e5 arbetsplatser och i bostadsomr\u00e5den samt massiva protester p\u00e5 gator och torg. Man b\u00f6r inte gl\u00f6mma att \u2013 oavsett att det vara ett valnederlaget \u2013\u00a0 trots de ekonomiska problemen, trots korruption och byr\u00e5kratism i den egna r\u00f6relsen r\u00f6stade faktiskt 5,5 miljoner p\u00e5 PSUV i valet. Det finns allts\u00e5 en folklig grund f\u00f6r att bygga ett f\u00f6rsvar mot de angrepp som nu kommer fr\u00e5n h\u00f6gerpolitikerna. Men ska detta f\u00f6rsvar bli effektivt och de fattigas missn\u00f6jesr\u00f6ster\u00a0 vinnas tillbaka f\u00f6r en fortsatt revolution m\u00e5ste politiken \u00e4ndras. Den v\u00e4nster, de revolution\u00e4ra socialister, som funnits inom r\u00f6relsen har under m\u00e5nga \u00e5r kritiserat den f\u00f6rda politiken och varnat f\u00f6r de bakslag den kan medf\u00f6ra. Om de sociala reformprogrammen ska kunna forts\u00e4tta eller brutalt avvisas beror p\u00e5 det folkliga motst\u00e5ndet. \u00c4ven om kapitalets h\u00f6gerpolitiker nu \u2013 liksom under 1990-talet \u2013 har initiativet i flera stora l\u00e4nder i Latinamerika kommer utfallet att best\u00e4mmas av sociala klasstrider. Det \u00e4r ett misstag att f\u00f6rs\u00f6ka bed\u00f6ma det som idag h\u00e4nder p\u00e5 regeringsniv\u00e5 utan att ta h\u00e4nsyn till kampberedskapen, organisationsgraden och den politiska medvetenheten hos arbetarklassen och den fattiga befolkningsmajoriteten. 2000-talet i Latinamerika inleddes med folkliga uppror mot nyliberal politik, organiserandet av breda sociala r\u00f6relser och radikala politiska processer \u2013 ett momentum som skolade en ny generation radikala aktivister. En nyckelfaktor i kommande klasstrider blir vilken roll den nya generationen antiimperialistiska revolution\u00e4rer kan spela f\u00f6r att utveckla folklig kamp mot nyliberala f\u00f6rs\u00e4mringar till en kamp f\u00f6r en grundl\u00e4ggande \u2013 socialistisk \u2013 systemf\u00f6r\u00e4ndring, som inte \u2013 \u00e4n en g\u00e5ng \u2013 stoppas i klassamarbetets \u00e5terv\u00e4ndsgr\u00e4nd.<\/p>\n Rolf Bergkvist <\/b><\/span><\/span>\u00e4r <\/span><\/span>L<\/span><\/span>atinamerikak\u00e4nnare, medlem av Socialistiska Partiet och m\u00e5ng\u00e5rig medarbetare i R\u00f6da rummet.<\/span><\/span><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" I b\u00f6rjan av 2000-talet svepte en v\u00e4nsterv\u00e5g \u2013 starkast markerad i Venezuela under Hugo Ch\u00e1vez \u2013 \u00f6ver Latinamerika. I land efter land kom mer eller mindre radikala regimer till makten. Under senare \u00e5r \u00e4r det dock tydligt hur artikulerade h\u00f6gerkrafter … Forts\u00e4tt l\u00e4sa
\nDe negativa konsekvenserna av den nyliberala politiken f\u00f6r breda grupper i samh\u00e4llet under 1990-talet, inte bara f\u00f6r de fattigaste skikten utan \u00e4ven stora delar av medelklassen samt en utbredd kamp fr\u00e5n sociala r\u00f6relser, ledde till att arbetarpartiets, PT,\u00a0 kandidat Lula vann presidentvalet 2002. Partiledningen gjorde tidigt ett strategiskt val, som innebar att ett relativt omfattande socialhj\u00e4lpsprogram kombinerades med ekonomiska subventioner till det inhemska kapitalet, framf\u00f6rallt jordbrukssektorn (soja, k\u00f6tt, och s\u00e5 vidare) samt gruvsektorerna gynnades av den f\u00f6rda politiken. Den \u00f6vergripande ekonomiska politiken formulerades fr\u00e5n f\u00f6rsta b\u00f6rjan av borgerliga ekonomer. Resultaten blev \u00e5 ena sidan en avmobilisering av den kamp som sociala r\u00f6relser f\u00f6rt och, \u00e5 den andra, \u00e5terkommande korruptionsskandaler n\u00e4r stora privata f\u00f6retag tackade f\u00f6r de f\u00f6rm\u00e5ner de f\u00e5tt med mutor av skilda slag till ledande PT-politiker p\u00e5 olika niv\u00e5er. V\u00e4nsterkritiker inom PT som f\u00f6rd\u00f6mde eftergifterna \u00e5t storbolagen och kapitalistklassen utesl\u00f6ts. Ett av de tidigaste exemplen var d\u00e5varande senatorn Heloisa Helena, som redan 2002-2003 v\u00e4grade att r\u00f6sta f\u00f6r de f\u00f6rs\u00e4mringar av pensionssystemet som var en av Lula-regeringens f\u00f6rsta kontrareformer. Efter tio \u00e5r med \u00e5terkommande mutskandaler och de senaste \u00e5rens fallande r\u00e5varupriser hamnade regeringen i en \u00e5terv\u00e4ndsgr\u00e4nd. Missn\u00f6jet exploderade i gatuprotester.<\/p>\n<\/a>Nej, avg\u00e5ngskravet reses f\u00f6r att regeringen ska ha anv\u00e4nt medel i statliga banker f\u00f6r att t\u00e4cka tillf\u00e4lliga budgetunderskott, n\u00e5got som de flesta brasilianska regeringar gjort de senaste 25-30 \u00e5ren. H\u00f6gern kr\u00e4ver presidentens avg\u00e5ng f\u00f6r att kunna \u00e5terg\u00e5 till 1980- och 90-talens nyliberala program. Haken \u00e4r bara att m\u00e5nga i demonstrationerna \u00e4ven har riktat kraven om avg\u00e5ng mot dokumenterat korrupta h\u00f6gerpolitiker.<\/p>\n
\nYtligt sett kan l\u00e4get i Centralamerika verka paradoxalt. Mot bakgrund av de brutala krigen under 1980-talen kunde man t\u00e4nka sig att USA och dess europeiska anh\u00e4ngare borde vara oroliga. I Nicaragua heter presidenten Daniel Ortega, ledare f\u00f6r den Sandinistfront, FSLN, som 1979 st\u00f6rtade den USA-st\u00f6dda Somoza-diktaturen. I El Salvador valdes Salvador Sanches Ceren – under inb\u00f6rdeskriget mest k\u00e4nd som \u201dcomandante Leonel Gonzalez\u201d- en av de fem ledarna f\u00f6r gerillafronten FMLN, f\u00f6r tv\u00e5 \u00e5r sedan till president.\u00a0 Parlamentets talman \u00e4r dessutom Lorena Pe\u00f1a Mendoza (under kriget k\u00e4nd som gerillaledaren \u201dRebeca Palacios, en av FPLs grundare \u2013 den st\u00f6rsta av de fem gerillaorganisationerna inom FMLN). Trots detta gratulerades Sanches Ceren omedelbart till\u00a0 valsegern av USAs utrikesminister John Kerry. Att de tidigare gerillaledarna tolereras av USA beror naturligtvis i h\u00f6g grad p\u00e5 den politik de idag f\u00f6r. Redan 2009 blev FMLN st\u00f6rsta partiet i det salvadoranska parlamentet. Det \u00e5ret vann \u00e4ven den oberoende kandidat som partiet st\u00e4llde sig bakom, Mauricio Funes, presidentvalet. Han gjorde d\u00e5 klart att: \u201dMed h\u00e4nsyn till den nuvarande internationella situationen aspirerar vi inte p\u00e5 att bygga socialism i El Salvador. Det vi hoppas bygga \u00e4r en mer dynamisk och konkurrenskraftig ekonomi som placerar oss p\u00e5 den internationella spelplanen i en h\u00f6gt globaliserad och konkurrerande v\u00e4rld. Vi hoppas skapa en starkare och mer dynamisk ekonomi \u00e4n det som byggts fram till nu.\u201d Inf\u00f6r valet 2014 var detta ocks\u00e5 Sanches Cerens program.<\/p>\n
\nUtvecklingen i Centralamerika reser fr\u00e5gan om hur en samh\u00e4llsf\u00f6r\u00e4ndring \u00f6verhuvudtaget kan vara m\u00f6jlig i ett litet fattigt land \u2013 \u201dmed h\u00e4nsyn till den nuvarande internationella situationen\u201d f\u00f6r att anv\u00e4nda FMLN-ledarnas spr\u00e5k? En b\u00f6rjan till svar har faktiskt getts de senaste tio \u00e5ren i Latinamerika, n\u00e5got som varit m\u00f6jligt tack vare den folkliga mobiliseringen som stoppade de nyliberala kontrareformerna. Svaret som formulerats av de radikala regeringarna i Venezuela, Bolivia och Kuba kom att p\u00e5 spanska f\u00f6rkortas med bokst\u00e4verna Alba. Den Bolivarianska alliansen f\u00f6r Latinamerikas folk, som f\u00f6rkortningen st\u00e5r f\u00f6r, \u00e4r ett f\u00f6rs\u00f6k att praktiskt skapa de materiella f\u00f6ruts\u00e4ttningarna f\u00f6r den \u201dgryning\u201d, som den spanska f\u00f6rkortningen betyder \u00f6versatt till svenska. Ist\u00e4llet f\u00f6r att underordna sig de imperialistiska f\u00f6retagens dominans med \u201dfrihandelsavtal\u201d \u00e4r alternativet gemensam, solidarisk och kompletterande handel mellan Latinamerikas l\u00e4nder. Ist\u00e4llet f\u00f6r finansbolag kontrollerade fr\u00e5n huvudkontoren i USA och V\u00e4steuropa \u2013 egna regionala banker som finansierar gemensamma utvecklingsprojekt inom infrastruktur och samh\u00e4llsbyggande. Ist\u00e4llet f\u00f6r dollar \u2013 en ny valuta. Ist\u00e4llet f\u00f6r CNN och annan USA-styrd nyhetsf\u00f6rmedling \u2013 en egen nyhetsbyr\u00e5 p\u00e5 regional niv\u00e5. De nya styrkef\u00f6rh\u00e5llandena mellan klasserna som upproren f\u00f6rde med sig gjorde det m\u00f6jligt att lansera detta historiska projekt. Ja, det \u00e4r m\u00f6jligt att st\u00f6rta blodiga diktatorer, p\u00e5b\u00f6rja en samh\u00e4llsomvandling, bryta med den imperialistiska v\u00e4rldsordningen, men det f\u00f6ruts\u00e4tter att nya organisationer, nya institutioner, nya relationer mellan folken byggs p\u00e5 en internationell niv\u00e5. Om det \u00e4r n\u00e5got Hugo Ch\u00e1vez framf\u00f6r allt ska ih\u00e5gkommas f\u00f6r \u00e4r det detta internationalistiska projekt. S\u00e5 hur har det g\u00e5tt?<\/p>\n
\nVenezuelas regering under f\u00f6rst Hugo Ch\u00e1vez och efter hans d\u00f6d Nicol\u00e1s Maduro har varit avg\u00f6rande f\u00f6r att praktiskt initiera ett alternativ till den nyliberala politiken p\u00e5 regional niv\u00e5, en faktor som, vilket tidigare framh\u00e5llits, \u00e4r av utslagsgivande betydelse f\u00f6r att sl\u00e5 tillbaka h\u00f6gerkrafterna. Valnederlaget i december 2015 var inte ov\u00e4ntat, men st\u00f6rre \u00e4n befarat. Det inneb\u00e4r inte att den \u201dbolivarianska\u201d revolution med socialistiska f\u00f6rtecken, som Ch\u00e1vez inledde, \u00e4r omg\u00e5ende avslutad. D\u00e4remot visar valresultatet att revolutionen bara kan \u00f6verleva med en mer radikal politik. Orsakerna till det breda folkliga missn\u00f6jet som uttrycktes i valnederlaget \u00e4r de senaste \u00e5rens v\u00e4xande ekonomiska problem: en skenande, tresiffrig inflation som bidragit till reall\u00f6nes\u00e4nkningar, en allt st\u00f6rre brist p\u00e5 livsmedel och andra basvaror, en snabbt v\u00e4xande svart marknad f\u00f6r varor och utlandsvaluta, byr\u00e5kratisk missk\u00f6tsel, en utbredd korruption bland s\u00e5v\u00e4l chavistiska statstj\u00e4nstem\u00e4n som oppositionella aff\u00e4rsm\u00e4n och ett halverat oljepris som minskat m\u00f6jligheterna att importera och distribuera livsmedel billigt via de statliga butikerna. D\u00e4rtill kan till\u00e4ggas en fortsatt h\u00f6g v\u00e5ldskriminalitet. Problemen \u00e4r inte nya, men de har kraftigt f\u00f6rst\u00e4rkts av oljeprisfallet. Det fortsatta extrema beroendet av oljeexporten \u00e4r antagligen den bolivarianska revolutionens st\u00f6rsta misslyckande. Trots allt tal om att utveckla ett mer m\u00e5ngsidigt n\u00e4ringsliv och bli sj\u00e4lvf\u00f6rs\u00f6rjande p\u00e5 livsmedel svarar f\u00f6rs\u00e4ljningen av olja idag f\u00f6r 96 procent av exportint\u00e4kterna och n\u00e4stan halva statsbudgeten. Raset f\u00f6r v\u00e4rldsmarknadspriset p\u00e5 olja \u00e4r den viktigaste orsaken till att Venezuelas ekonomi krympte 2015 med n\u00e4rmare 10 procent.<\/p>\n
\n<\/a>
\nOm man \u2013 som Maduro helt riktigt har h\u00e4vdat de senaste \u00e5ren \u2013 \u00e4r utsatt f\u00f6r ett \u201dekonomiskt krig\u201d fr\u00e5n USA-imperialismen och den h\u00e4rskande kapitalistklassens sida vinner man inte det genom \u00e5terkommande eftergifter och v\u00e4djanden. Klassamarbetspolitiken \u00e4r en \u00e5terv\u00e4ndsgr\u00e4nd i Venezuela, liksom i Brasilien eller Argentina. Kapitalistklassen anv\u00e4nder alltid sina ekonomiska maktmedel f\u00f6r att bevara sin sociala och politiska makt \u00f6ver samh\u00e4llet och kommer att forts\u00e4tta g\u00f6ra det. Ett framg\u00e5ngsrikt f\u00f6rsvar av de sociala reformer som p\u00e5b\u00f6rjats kr\u00e4ver att deras egendomar \u00f6verf\u00f6rs i samh\u00e4llets \u00e4go. I Venezuela handlar det om att ta \u00f6ver de privata bankerna och finansbolagen samt de livsmedelskedjor och st\u00f6rre f\u00f6retag som kontrolleras av revolutionens fiender. Men f\u00f6r att detta ska fungera positivt m\u00e5ste samtidigt demokratin \u2013 den folkliga direkta kontrollen av ledare p\u00e5 alla positioner \u2013 kraftigt utvidgas f\u00f6r att f\u00f6rhindra den typ av byr\u00e5kratisk korruption och missk\u00f6tsel som varit s\u00e5 tydlig i Venezuela, och som ocks\u00e5 \u00e4r en delf\u00f6rklaring till h\u00f6gerns demagogiska framg\u00e5ngar i Brasilien. Allt talar f\u00f6r en h\u00e5rdare klasskamp under det kommande \u00e5ret. Det \u00e4r m\u00f6jligt att valnederlaget \u00e4r b\u00f6rjan p\u00e5 slutet f\u00f6r den bolivarianska revolutionen, och att den process som inneburit s\u00e5 mycket positivt f\u00f6r miljoner fattiga m\u00e4nniskor blir \u00e4nnu en i raden av avbrutna revolutioner i Latinamerika\u00a0 – men d\u00e4r \u00e4r vi \u00e4nnu inte.<\/p>\n