\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0 Att den svenska historien inte bara best\u00e5tt av fredligt samf\u00f6rst\u00e5nd utan ocks I<\/b><\/span><\/span><\/span><\/span><\/span> boken <\/span><\/span><\/span><\/span>POLITIK UNDERIFR\u00c5N \u2013 kollektiva konfrontationer under Sveriges 1900-tal<\/i><\/span><\/span><\/span><\/span> (red.: Andr\u00e9s Brink Pinto & Martin Ericsson, 2016), menar man att b\u00e5da beskrivningarna av den svenska historien som best\u00e5ende av samf\u00f6rst\u00e5ndsl\u00f6sningar och konflikter \u00e4r riktiga. Som exempel st\u00e4ller man de m\u00e5nga strejkerna i 1920-talets Sverige mot det relativa lugnet under 1950- och 1960-talet. F\u00f6rfattarna \u2013 som sj\u00e4lva \u00e4r historiker och samh\u00e4llsvetare \u2013 menar att n\u00e4r akademiska historiker velat f\u00f6rst\u00e5 och f\u00f6rklara bakgrunden till \u201dden svenska modellen\u201d s\u00e5 har \u00e4ven dessa \u201dtenderat att \u00f6verbetona harmoni och konsensus\u201d medan kollektivt utomparlamentariskt handlande \u201dosynliggjorts\u201d.<\/span><\/span><\/span><\/span><\/span><\/span><\/span><\/p>\n I boken vill man d\u00e4rf\u00f6r visa p\u00e5 att \u201dupplopp, kravaller, demonstrationer, spektakul\u00e4ra aktioner, politiska br\u00e5k och sociala konfrontationer p\u00e5 arbetsplatser, gator och torg har varit betydelsefulla under hela seklet, och att dessa h\u00e4ndelser inte b\u00f6r betraktas som anomalier eller undantag. De har format det moderna Sverige i lika h\u00f6g grad som kompromisserna\u201d.<\/span><\/span><\/span><\/span><\/span><\/span><\/p>\n I f\u00f6rordet karakt\u00e4riserar redakt\u00f6rerna de kollektiva konfrontationernas historia som \u201dkollektivt handlande\u2026utanf\u00f6r de politiska partierna och de stora organisationerna\u201d. Kollektiv som utf\u00f6r handlingar som inneh\u00e5ller n\u00e5gon form av politiska krav eller utmaningar av sociala maktrelationer som sker \u201dutanf\u00f6r gr\u00e4nserna f\u00f6r den dominerande politiska kulturen och dess normer f\u00f6r konfliktl\u00f6sning\u201d. Det \u00e4r ju en mycket vid definition, vilket ocks\u00e5 framg\u00e5r av de mycket olikartade konflikter som beskrivs i de nio kapitlen. De olika bidragen sp\u00e4nner \u00f6ver n\u00e4stan 90 \u00e5r och kanske \u00e4r de valda striderna ocks\u00e5 alltf\u00f6r olikartade f\u00f6r att kunna f\u00f6renas och helt leva upp till bokens titel.<\/span><\/span><\/span><\/span><\/span><\/span><\/p>\n Striden f\u00f6r demokrati<\/span><\/span><\/span><\/span><\/span><\/span><\/p>\n I bokens inledande tre kapitel ges exempel p\u00e5 konfrontationer under arbetarr\u00f6relsens kamp f\u00f6r r\u00f6str\u00e4tten, demonstrationsr\u00e4tten liksom den antimilitaristiska kampen inom v\u00e4nstern i arbetarr\u00f6relsen. <\/span><\/span><\/span><\/span><\/span><\/span><\/p>\n Magnus Olofsson skildrar r\u00f6str\u00e4ttskravallerna i Stockholm 1902, som var en f\u00f6ljd av att Socialdemokraterna (SAP) vid en extrakongress i Stockholm samma \u00e5r hade beslutat att \u201dmed maktmedel\u201d driva kravet p\u00e5 allm\u00e4n r\u00f6str\u00e4tt (f\u00f6r m\u00e4n). Varje s\u00f6ndag fr\u00e5n och med den 20 april skulle man demonstrera f\u00f6r kravet och i samband med en riksdagsdebatt om fr\u00e5gan verka f\u00f6r storstrejk. Detta satte ig\u00e5ng en r\u00f6relse som SAP:s ledning delvis f\u00f6rlorade kontrollen \u00f6ver. P\u00e5 Stockholms gator blev det v\u00e5ldsamma konfrontationer mellan tusentals arbetare och poliser med dragna sablar.<\/span><\/span><\/span><\/span><\/span><\/span><\/p>\n Man vann inte r\u00f6str\u00e4tten d\u00e5, men man flyttade fram r\u00e4tten att demonstrera och t\u00e5ga med fanor. Det var ett resultat av en kombination dels av masskonfrontationer och dels av f\u00f6rhandlingar fr\u00e5n SAP-ledningen med polismakten.<\/span><\/span><\/span><\/span><\/span><\/span><\/p>\n Karin Jonsson skildrar \u201dden sista stora demonstrationen f\u00f6r r\u00f6str\u00e4tten\u201d som h\u00f6lls i Stockholm den 5 juni 1917. Det var i en politisk situation d\u00e5 omv\u00e4rlden stod i brand, m\u00e5nga m\u00e4nniskor led sv\u00e5r n\u00f6d och en demonstrationsv\u00e5g, som under april omfattade 250\u00a0000 m\u00e4nniskor, svepte \u00f6ver landet. Den 5 juni var det demonstrationer utanf\u00f6r riksdagshuset i samband med att fr\u00e5gan om r\u00f6str\u00e4tten och f\u00f6rfattningen behandlades. Det tycks vara oklart vilka som stod bakom dessa demonstrationer, men v\u00e4nstersocialisterna anses ha spelat en betydande roll. Demonstranterna m\u00f6ttes av b\u00e5de milit\u00e4r och beriden polis med v\u00e5ldsamma sammandrabbningar som f\u00f6ljd. Beslutet om allm\u00e4n r\u00f6str\u00e4tt f\u00f6r m\u00e4n och kvinnor togs tv\u00e5 \u00e5r senare. Karin Jonsson menar i sitt kapitel att detta \u201d\u00e5tminstone delvis var en f\u00f6ljd av arbetarr\u00f6relsens utomparlamentariska aktioner\u201d.<\/span><\/span><\/span><\/span><\/span><\/span><\/p>\n Andra typer av kravaller<\/span><\/span><\/span><\/span><\/span><\/span><\/p>\n I boken beskrivs ocks\u00e5 des\u00e5 kallade Eskilstunakravallerna fr\u00e5n 1937 \u2013 en spontan folklig konfrontation med polisen i samband med den traditionella h\u00f6stmarknaden f\u00f6rsta helgen i oktober. Dessutom beskrivs olika ungdomsupplopp under tiden efter andra v\u00e4rldskriget i Malm\u00f6, Stockholm och G\u00f6teborg. I dessa skildringar tycker jag att det \u00e4r sv\u00e5rare f\u00f6r boken att leva upp till sin titel om \u201dpolitik underifr\u00e5n\u201d. Kopplingarna till politik \u00e4r i dessa fall betydligt sv\u00e5rare att se. Stefan Nyzell skriver ocks\u00e5 att kravallerna mer handlade om \u201dviljan att f\u00f6rsvara upplevda r\u00e4ttigheter \u00e4n viljan att f\u00f6r\u00e4ndra samh\u00e4llsordningen\u201d. De \u201dupplevda r\u00e4ttigheterna\u201d i dessa fall handlade om r\u00e4tten att festa och supa sig full p\u00e5 offentlig plats. Kapitlet om Eskilstunakravallerna har ocks\u00e5 underrubriken: \u201dEn kamp om r\u00e4tten att supa sig full\u201d. Men Bj\u00f6rn Lundberg menar i sitt kapitel att det finns \u201dsk\u00e4l att lyfta fram den politiska dimensionen i h\u00e4ndelsef\u00f6rloppet, inte minst det h\u00f6gljudda missn\u00f6je som riktades mot ordningsm Det som f\u00f6renar dessa upplopp \u00e4r att de som deltar tillh\u00f6r arbetarklassen och att de uttrycker motst\u00e5nd mot ordningsregler och mot polismakten. Stefan Nyzell menar att kravallerna i Eskilstuna f\u00f6regicks av ett \u201dbetydande missn\u00f6je fr\u00e5n allm\u00e4nhetens sida i deras relation till stadens polismakt\u201d. Dessutom var det kollektiva v\u00e5ldet inte urskillningsl\u00f6st utan det drabbade \u201dett mindre antal utvalda polism\u00e4n\u201d som var mer hatade \u00e4n andra. Att polisens s\u00e4tt att upptr\u00e4da mot allm\u00e4nheten har stor betydelse f\u00f6r konflikternas form och utveckling kan vi k\u00e4nna igen fr\u00e5n nutida konflikter i v\u00e5ra f\u00f6rortsomr\u00e5den.<\/span><\/span><\/span><\/span><\/span><\/span><\/p>\n \n \n Arbetarkamp fr\u00e5n 1970-talet<\/span><\/span><\/span><\/span><\/span><\/span><\/p>\n Ett mycket intressant kapitel, skrivet av Eva Schmitz, beskriver st\u00e4derskestrejkerna 1974 \u2013 75. H\u00e4r beskrivs bakgrunden, framv\u00e4xten och spridningen av strejkerna till ett flertal orter i Sverige fr\u00e5n uppkomsten i Borl\u00e4nge. Det internationella sammanhanget spelade h\u00e4r en roll. St\u00e4derskorna inspirerades av information om framg\u00e5ngsrika strider i Norge och Storbritannien. H\u00e4r beskrivs ocks\u00e5 m\u00e5nga klassiska exempel p\u00e5 f\u00f6rs\u00f6k till splittring av arbetarfronten, s\u00e5v\u00e4l fr\u00e5n arbetsk\u00f6parnas som fr\u00e5n den h\u00f6gsta fackliga ledningens sida. Men ocks\u00e5 exempel p\u00e5 hur splittring uppstod inom de egna leden, liksom hur man lyckades ena sig och fick ta emot solidaritet fr\u00e5n stora delar av den svenska arbetarklassen och allm\u00e4nheten. H\u00e4r finns viktiga erfarenheter att f\u00f6ra vidare inf\u00f6r strider idag. <\/span><\/span><\/span><\/span><\/span><\/span><\/p>\n Schmitz citerar en av strejkledarna Ragnhild Andersson som efter att de f\u00f6rlorat i arbetsdomstolen sa:\u201dVi vann ingenting i arbetsdomstolen, men d\u00e4remot vann vi n\u00e5got som \u00e4r mycket v\u00e4sentligt, en medvetenhet och en solidaritet som \u00e4r fantastisk.\u201d<\/span><\/span><\/span><\/span><\/span><\/span><\/p>\n Striden handlade ju ocks\u00e5 i v\u00e4ldigt h\u00f6g grad om att bryta manlig hegemoni inom facket. I detta avseende kan man s\u00e4kert p\u00e5st\u00e5 att yngre kvinnor idag har dessa k\u00e4mpar att tacka f\u00f6r en hel del. Att denna feministiska vinkel d\u00e4remot inte var n\u00e5gon utg\u00e5ngspunkt eller avg\u00f6rande tanke hos de stridande framg\u00e5r av ett citat av Gunilla Grensj\u00f6 fr\u00e5n strejkkommitt\u00e9n i Ume\u00e5:<\/span><\/span><\/span><\/span><\/span><\/span><\/p>\n \u201dN\u00e5gra av de f\u00f6rsta som kom upp till oss i lokalen var n\u00e5gra kvinnor fr\u00e5n Grupp 8 i Ume\u00e5. De ans\u00e5g att vi bedrev kvinnokamp. Det hade vi inte t\u00e4nkt p\u00e5, men visst, var det en kamp f\u00f6r kvinnors v\u00e4rde och r\u00e4tt.\u201d<\/span><\/span><\/span><\/span><\/span><\/span><\/p>\n Lokal kamp<\/span><\/span><\/span><\/span><\/span><\/span><\/p>\n Jenny Jansson och Katrin Uba skildrar kampen mot bygget av kraftverket i S\u00f6lvbacka 1972 \u2013 79 d\u00e4r en liten grupp aktivister lyckades med att mobilisera ber\u00f6rda bybor och stora delar av milj\u00f6r\u00f6relsen i Sverige. Samtidigt uppr\u00e4ttade de under hela striden skickligt olika typer av allianser b\u00e5de lokalt och p\u00e5 nationell niv\u00e5. Man bytte dessutom allianspartner beroende p\u00e5 vem som gav st\u00f6d \u00e5t kampen. Under hela den l\u00e5nga striden lyckades man ocks\u00e5 med att f\u00e5 upp fr\u00e5gan \u00e4nda till regeringsniv\u00e5 under en period n\u00e4r regeringsmakten v\u00e4xlade. Kampen innefattade f\u00f6rutom det som kan betecknas som olika former av opinionsbildning ocks\u00e5 ockupation (i huvudsak fredlig) f\u00f6r att hindra byggmaskinerna, en form som vi k\u00e4nner igen fr\u00e5n senare liknande strider. Detta blev n\u00f6dv\u00e4ndigt under slutstriden d\u00e5 den folkpartistiska regeringen i mars 1979 hade beslutat att \u2013 trots allt \u2013 l\u00e5ta elbolaget Tr\u00e5ngfors bygga kraftverket. Att s\u00e4tta sig i v\u00e4gen f\u00f6r maskinerna visade sig vara en framg\u00e5ngsrik metod. Efter fyra dagar meddelade bolaget att de t\u00e4nkte inv\u00e4nta riksdagsbeslut. Innan detta beslut demonstrerades det mot bygget i Kungstr\u00e4dg\u00e5rden i Stockholm. I riksdagen fattades s\u00e5 beslut att stoppa bygget med r\u00f6stsiffrorna 183 \u2013 155. F\u00f6rutom SAP och VPK r\u00f6stade \u00e4ven 16 borgerliga ledam\u00f6ter mot bygget.<\/span><\/span><\/span><\/span><\/span><\/span><\/p>\n Husockupationer<\/span><\/span><\/span><\/span><\/span><\/span><\/p>\n \n \n \n \n \n \n \n \n Den f\u00f6rsta svenska husockupationen \u00e4gde rum i slutet av 1960-talet. H\u00e4r skildras striden om brandstationen i J\u00f6nk\u00f6ping 1982 samt ockupationen p\u00e5 Ringgatan i Malm\u00f6 1990. Speciellt den sista striden (Malm\u00f6) skiljer sig p\u00e5 m\u00e5nga s\u00e4tt fr\u00e5n de \u00f6vriga strider som skildras i boken. Den prolet\u00e4ra eller folkliga karakt\u00e4r som utm\u00e4rker alla de andra konfrontationerna tycks inte finnas h\u00e4r och den mycket lilla grupp som deltog verkar inte alls ha lyckats med att bygga upp st\u00f6d fr\u00e5n andra grupper i samh\u00e4llet utanf\u00f6r den egna anarkistmilj\u00f6n. Man lyckades med att uppr\u00e4tth\u00e5lla ockupationen i 187 dagar och att \u2013 som Pries och Zackari uttrycker det \u2013 \u201dvisa upp och \u2026betrakta huset p\u00e5 Ringgatan\u201d. Den militans man visade upp och som f\u00f6rfattarna kallar \u201dden visuella aspekten\u201d verkar ocks\u00e5 helt ha stannat p\u00e5 ytan d\u00e5 man direkt gav upp i den stund som polisen ingrep.<\/span><\/span><\/span><\/span><\/span><\/span><\/p>\n N\u00e5gra funderingar<\/span><\/span><\/span><\/span><\/span><\/span><\/p>\n Det \u00e4mne som boken behandlar \u00e4r mycket viktigt. H\u00e4r finns viktiga pusselbitar f\u00f6r att f\u00f6rst\u00e5 den svenska historien och det nuvarande samh\u00e4llet. Men kanske sp\u00e4nner de olika ber\u00e4ttelserna \u00f6ver alltf\u00f6r olikartade typer av strider f\u00f6r att riktigt lyckas med att knyta ihop helheten. Som jag ser det \u00e4r det en enorm skillnad p\u00e5 breda folkr\u00f6relser, vare sig det handlar om arbetarr\u00f6relsen i dess ungdom, mer moderna arbetarstrider som st\u00e4derskornas fr\u00e5n 1970-talet eller lokal milj\u00f6kamp f\u00f6r att r\u00e4dda en bygd d\u00e4r majoriteten p\u00e5 orten dras med och skapar allianser \u00f6ver hela landet, j\u00e4mf\u00f6rt med mycket sm\u00e5 gruppers kamp f\u00f6r att till exempel ockupera ett hus. Inte s\u00e5 att den senare typen av kamp i sig sj\u00e4lv skulle vara felaktig eller oviktig, men den har ju inte alls samma sociala tyngd och betydelse som de andra striderna. Dessa strider lyckades inte p\u00e5 samma s\u00e4tt dra med breda grupper, skapa sympati och solidaritet eller uppn\u00e5 resultat som var till nytta f\u00f6r breda grupper i samh\u00e4llet. Militanta och olagliga metoder kan \u2013 som exemplet fr\u00e5n ockupationen vid S\u00f6lvbacken visar \u2013 ha framg\u00e5ng om det ocks\u00e5 samtidigt byggs upp ett brett st\u00f6d med andra metoder. <\/span><\/span><\/span><\/span><\/span><\/span><\/p>\n Som n\u00e4mndes ovan \u00e4r det i n\u00e5gra av skildringarna ocks\u00e5 sv\u00e5rt att se kopplingen till politik \u2013 \u00e4ven i en mycket grundl\u00e4ggande mening. Konfrontationer som uttrycker stort missn\u00f6je med ordningsmakten \u00e4r ju inte i sig uttryck f\u00f6r \u201dpolitik underifr\u00e5n\u201d \u00e4ven om de naturligtvis s\u00e4ger oss n\u00e5got om samh\u00e4llet \u2013 d\u00e5 som nu.<\/span><\/span><\/span><\/span><\/span><\/span><\/span><\/p>\n En annan fundering \u00e4r fr\u00e5gan om f\u00f6rh\u00e5llandet mellan konfrontation och samf\u00f6rst\u00e5nd. Eller mellan konfrontation och uppn\u00e5dda resultat. I ber\u00e4ttelserna om den unga arbetarr\u00f6relsens kamp f\u00f6r att utvidga demokratin menar man att det finns ett klart samband mellan de v\u00e5ldsamma konfrontationerna och de demokratiska reformerna som r\u00f6str\u00e4tten eller utvidgandet av demonstrationsr\u00e4tten (m\u00f6jligen borde man h\u00e4r ocks\u00e5 ta in hela den internationella bilden med hotet om revolution f\u00f6r att helt f\u00f6rst\u00e5 sambanden och orsakerna till demokratins utveckling). Men n\u00e4r det g\u00e4ller de andra mer moderna skildringarna \u00e4r s\u00e5dana samband \u00f6ver huvud taget sv\u00e5rare att se. Eller finns inte alls med i flera av kapitlen. <\/span><\/span><\/span><\/span><\/span><\/span><\/span><\/p>\n I f\u00f6rordet urskiljer redakt\u00f6rerna olika faser i 1900-talets svenska konfliktstruktur. Man skiljer till exempel p\u00e5 den konfliktfyllda perioden fram till 1930-talet och samarbetsperioden d\u00e4refter, som f\u00e5r sitt fr\u00e4msta uttryck genom Saltsj\u00f6badsavtalet och SAP:s uppg\u00f6relser med Bondef\u00f6rbundet. \u00c4ven h\u00e4r saknar jag ett f\u00f6rs\u00f6k att se p\u00e5 f\u00f6rh\u00e5llandet mellan konfrontationsperioden och den samarbetspr\u00e4glade sk\u00f6rdeperioden. I korthet menar jag att arbetarr\u00f6relsens ledning under den h\u00e4r perioden anv\u00e4nde l\u00f6ftet om klassfred, kontroll \u00f6ver arbetarklassen och ett stopp f\u00f6r att g\u00e5 vidare med det socialistiska programmet. Tillsammans med det underliggande hotet som den f\u00f6reg\u00e5ende periodens konfrontationer innebar, hade man d\u00e5 en position f\u00f6r att b\u00f6rja genomf\u00f6ra ett reformarbete inom systemets ramar. Denna period br\u00f6ts i b\u00f6rjan av 1980-talet n\u00e4r borgarklassen inte l\u00e4ngre accepterade spelreglerna. Men d\u00e5 hade arbetarr\u00f6relsens ledning ocks\u00e5 b\u00e5de tappat sina r\u00f6tter, byr\u00e5kratiserats och \u201dgl\u00f6mt\u201d sin konfliktrepertoar. <\/span><\/span><\/span><\/span><\/span><\/span><\/span><\/p>\n Med dessa delvis kritiska synpunkter vill jag \u00e4nd\u00e5 som sagt rekommendera <\/span><\/span><\/span>boken till alla som vill l\u00e4ra av historien.<<<\/span><\/span><\/span><\/span><\/span><\/span><\/p>\n Politik underifr\u00e5n\u00a0 \u2013\u00a0 de kollektiva konfrontationernas historia Anders Fraurud \u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0 Att den svenska historien inte bara best\u00e5tt av fredligt samf\u00f6rst\u00e5nd utan ocks\u00e5 av kamp och konflikter \u00e4r en viktig insikt. Men uppfattningen om modern svensk historia som en utveckling helt … Forts\u00e4tt l\u00e4sa ![\"politik-underifran\"](\"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-content\/uploads\/2016\/10\/Politik-underifr\u00e5n.jpg\")
<\/a>\u00e5 av kamp och konflikter \u00e4r en viktig insikt. Men uppfattningen om modern svensk historia som en utveckling helt och h\u00e5llet i fredligt samf\u00f6rst\u00e5nd har l\u00e4nge varit den dominerande. Idag f\u00f6rst\u00e4rks den av alltmer utbredda nationalistiska f\u00f6rklaringar om det ursprungliga och det svenska.<\/span><\/span><\/span><\/strong><\/p>\n<\/a>akten\u201d. <\/span><\/span><\/span><\/span><\/span><\/span><\/p>\n<\/a><\/span><\/span><\/span><\/span><\/span><\/span><\/p>\n