{"id":1655,"date":"2016-10-27T21:39:06","date_gmt":"2016-10-27T20:39:06","guid":{"rendered":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/?p=1655"},"modified":"2016-10-27T21:43:07","modified_gmt":"2016-10-27T20:43:07","slug":"1655","status":"publish","type":"post","link":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/2016\/10\/27\/1655\/","title":{"rendered":""},"content":{"rendered":"

Venezuela: delbokslut \u00f6ver ett bakslag<\/span><\/span><\/span><\/p>\n

\u00c4nda sedan 2003 har Rolf Bergkvist<\/i> i en rad artiklar f\u00f6r R\u00f6da rummets r\u00e4kning f\u00f6ljt den r\u00e5dande utvecklingen i Venezuela, en process som Hugo Ch\u00e1vez<\/i> gav epitetet \u201dsocialism f\u00f6r det 21:a \u00e5rhundradet\u201d. Efter Ch\u00e1vez d\u00f6d har emellertid landets v\u00e4g mot socialismen hamnat i en djup \u00e5terv\u00e4ndsgr\u00e4nd, och d\u00e5 inte minst p\u00e5 grund av det h\u00e4ftigt fallande oljepriset. F\u00f6ljande artikel b\u00f6r d\u00e4rf\u00f6r ses som ett delbokslut \u00f6ver en \u2013 vad det idag verkar \u2013 avbruten revolution.<\/span><\/span><\/span><\/strong><\/p>\n

\"control_obrero_2_geaendert\"<\/a>U<\/span><\/span><\/span><\/span><\/span><\/span>nder ett helt decennium kom utvecklingen i Latinamerika att framst\u00e5 som ett positivt, praktiskt exempel p\u00e5 att en annan politik faktiskt \u00e4r fullt m\u00f6jlig. Det var d\u00e4r \u2013 i brasilianska Porto Alegre \u2013 de alternativa v\u00e4rldsforumen b\u00f6rjade att h\u00e5llas. I samma stad lanserades \u00e4ven ett lokal form av \u201ddeltagande demokrati\u201d. Och i mitten av \u00e5rtiondet avvisades det frihandelsavtal f\u00f6r hela den amerikanska kontinenten som USAs storbolag f\u00f6rs\u00f6kte tvinga fram. Nya regionala initiativ utanf\u00f6r USA-imperialismens kontroll lanserades, som ALBA, Telesur och Bancosur. Under det senaste \u00e5ret har dock det politiska l\u00e4get i regionen p\u00e5 m\u00e5nga s\u00e4tt f\u00f6r\u00e4ndrats:<\/span><\/span><\/span><\/span><\/span><\/span><\/span><\/span>\u00a0 – Den 22 november 2015 vann f\u00f6retagaren och h\u00f6germannen Mauricio Macri presidentvalet i Argentina med tre procentenheters marginal. <\/span><\/span><\/span><\/p>\n

– Bara n\u00e5gra veckor senare, den 6 december, vann den borgerliga h\u00f6geralliansen Mesa de la Unidad Democr\u00e1tica, MUD, parlamentsvalet i Venezuela med totalt 56 procent mot det regerande Partido Socialista Unido de Venezuela, PSUV, som fick 41 procent.<\/span><\/span><\/span><\/p>\n

– Vid folkomr\u00f6stningen 21 februari i \u00e5r f\u00f6rlorade den bolivianske presidenten, Evo Morales, m\u00f6jligheten att st\u00e4lla upp i presidentvalet 2019 (det skulle ha blivit tredje g\u00e5ngen).<\/span><\/span><\/span><\/p>\n

– I Brasilien blev den folkvalda presidenten Dilma Rousseff nu i slutet av augusti avsatts genom en parlamentarisk statskupp. <\/span><\/span><\/span><\/p>\n

I de svenska borgerliga massmedierna framh\u00e5lls speciellt den djupa ekonomiska och sociala krisen i Venezuela som ett exempel p\u00e5 socialismens misslyckande. \u201cSe hur det har g\u00e5tt i Venezuela, se vilket el\u00e4nde en socialistisk politik leder till!\u201d, \u00e4r budskapet som trummas ut. \u201dDet \u00e4r socialismen som f\u00f6rsatt Venezuela i katastrofl\u00e4ge\u201d, skriver exempelvis den nyliberale h\u00f6gerpropagandisten Johan Norborg i tidningen Metro. Han, liksom \u00f6vriga skribenter, v\u00e4ljer dock att f\u00f6rbise att kapitalismen i h\u00f6gsta grad varit \u2013 och \u00e4r \u2013 det reellt existerande samh\u00e4llssystemet i Venezuela liksom i resten av Latinamerika; att den utbredda korruptionen knappast \u00e4r n\u00e5got nytt eller f\u00f6r den delen den h\u00f6ga kriminaliteten. Men att anh\u00e4ngarna av den existerande kapitalistiska samh\u00e4llsordningen propagerar mot samh\u00e4llsf\u00f6r\u00e4ndringar g\u00f6r det inte mindre viktigt f\u00f6r oss som \u00e4r socialister att kritiskt f\u00f6rs\u00f6ka l\u00e4ra av den process som p\u00e5g\u00e5tt de senaste 17 \u00e5ren i Venezuela; att med \u00f6ppna \u00f6gon g\u00f6ra ett politiskt delbokslut<\/span><\/span><\/span><\/p>\n

Upproret 1989<\/span><\/span><\/span><\/strong><\/p>\n

F\u00f6r att f\u00f6rst\u00e5 utvecklingen i Venezuela kan det vara l\u00e4mpligt att s\u00e4tta in den process som p\u00e5g\u00e5tt i sitt historiska sammanhang. L\u00e5t oss f\u00f6r att f\u00e5 ett perspektiv p\u00e5 den nuvarande krisen g\u00e5 35 \u00e5r bak\u00e5t i tiden. 1982 f\u00f6ll oljepriset dramatiskt p\u00e5 v\u00e4rldsmarknaden. Det sammanf\u00f6ll med den skuldkris 1982-83 som drabbade hela Latinamerika. Pl\u00f6tsligt befann sig Venezuela, som tidigare betraktats som ett av de mindre fattiga l\u00e4nderna i regionen, i en djup ekonomisk kris, som den politiska eliten f\u00f6rs\u00f6kte l\u00f6sa med hj\u00e4lp av l\u00e5n och medf\u00f6ljande \u00e5tstramningsprogram fr\u00e5n Internationella valutafonden, IMF. <\/span><\/span><\/span><\/p>\n

F\u00f6r Latinamerika brukar 1980-talet beskrivas som ett f\u00f6rlorat \u00e5rtionde. IMFs omstruktureringsprogram gav i land efter land upphov till sociala katastrofer. De fattigaste 40 procentens andel av de totala inkomsterna minskade fr\u00e5n 19 procent 1981 till lite mindre \u00e4n 15 procent 1997. Den rikaste tiondelen \u00f6kade samtidigt sin andel fr\u00e5n 22 procent till 33 procent. I Latinamerika som helhet \u00f6kade antalet fattiga med 83 miljoner m\u00e4nniskor. I Venezuela f\u00f6ll landets totala produktion av varor och tj\u00e4nster med 40 procent.<\/span><\/span><\/span><\/p>\n

Den ekonomiska krisen och den sociala katastrofen ledde i Venezuela till det f\u00f6rsta breda, folkliga upproret mot den nyliberala politik som f\u00f6rdes. Den 27 februari 1989 stormade hundratusentals m\u00e4nniskor fr\u00e5n de fattiga bostadsomr\u00e5dena in mot huvudstaden Caracas centrum f\u00f6r att stoppa det \u00e5tstramningsprogram som den socialdemokratiske presidenten Carlos Andr\u00e9s P\u00e9rez lagt fram. Paketet hade medf\u00f6rt att priserna p\u00e5 basvarorna samma dag hade f\u00f6rdubblats. Med n\u00e4rmare en miljon m\u00e4nniskor som aktiva deltagare \u2013 i ett land med totalt 25 miljoner inv\u00e5nare \u2013 var upproret det st\u00f6rsta sedan st\u00f6rtandet av milit\u00e4rdiktatorn Marcos P\u00e9rez Jim\u00e9nez 1958. Upproret gick till historien som <\/span><\/span><\/span><\/span><\/span>El Caracazo<\/i><\/span><\/span><\/span><\/span><\/span>. Regeringen beordrade ut milit\u00e4ren, som d\u00f6dade 3000 m\u00e4nniskor, f\u00f6r att krossa protesterna. <\/span><\/span><\/span><\/span><\/span><\/span><\/span><\/span><\/p>\n

Upproret ledde inte till att de v\u00e4nsterorganisationer som d\u00e5 fanns v\u00e4xte i styrka, \u00e4ven i Venezuela f\u00f6rde kollapsen f\u00f6r de byr\u00e5kratiska diktaturerna i \u00d6steuropa med sig att v\u00e4nstern fragmentariserades och demoraliserades. Ist\u00e4llet f\u00f6r en organiserad massr\u00f6relse (som i Bolivia eller Brasilien eller, tio \u00e5r tidigare, i El Salvador) blev det en officer inom en liten krets radikala milit\u00e4rer som kom att inta huvudrollen i motst\u00e5ndet. Hugo Ch\u00e1vez ledde 1992 en mindre milit\u00e4r enhet i ett kuppf\u00f6rs\u00f6k, som avs\u00e5g att st\u00f6rta den sittande presidenten och f\u00f6rsvara de fattigaste i samh\u00e4llet. Kuppen misslyckades, Ch\u00e1vez hamnade i f\u00e4ngelse, frigavs tv\u00e5 \u00e5r senare och kunde st\u00e4lla upp i presidentvalet 1998, som han vann med 56,2 procent av r\u00f6sterna Hans valkampanj var vid den h\u00e4r tidpunkten inte s\u00e4rskilt radikal. Viktigaste vall\u00f6ftet var en revision av landets grundlag f\u00f6r att inkludera alla samh\u00e4llets medborgare \u2013 inte bara de rika. Men socialism? Nja, knappast aktuellt, enligt d\u00e5tidens Ch\u00e1vez.<\/span><\/span><\/span><\/p>\n

Ch\u00e1vez vid makten<\/span><\/span><\/span><\/strong><\/p>\n

De f\u00f6rsta \u00e5ren som president kan inte heller beskrivas som speciellt samh\u00e4llsomst\u00f6rtande. Det som kom att f\u00f6r\u00e4ndrade Ch\u00e1vez politik var ett nytt kuppf\u00f6rs\u00f6k, den h\u00e4r g\u00e5ngen fr\u00e5n h\u00f6gern. I april 2002 togs Ch\u00e1vez tillf\u00e5nga av en grupp milit\u00e4rer underst\u00f6dda av arbetsgivarf\u00f6reningen, de privata TV- och radiostationerna, tidningarna och \u2013 agerande i bakgrunden \u2013 USA. Anledningen till kuppf\u00f6rs\u00f6ket var att Ch\u00e1vez f\u00f6rberedde reformer, som skulle g\u00f6ra det m\u00f6jligt att anv\u00e4nda st\u00f6rre delar av det statliga oljebolaget PDVSAs int\u00e4kter till sociala program f\u00f6r att h\u00f6ja de fattigas levnadsstandard. Ch\u00e1vez r\u00e4ddades till fortsatt fysiskt och politiskt liv av ett massivt ingripande fr\u00e5n tiotusentals m\u00e4nniskor, som str\u00f6mmade ned fr\u00e5n barrios, k\u00e5kst\u00e4derna p\u00e5 Caracas sluttningar, och med sina kollektiva protester \u00e5terinsatte honom som president. Det tog bara 48 timmar av folkliga protester innan segern var vunnen.<\/span><\/span><\/span><\/p>\n

Det var denna folkliga styrkeuppvisning som radikaliserade den \u201dBolivarianska revolutionen\u201d, f\u00f6r att anv\u00e4nda den beteckning Ch\u00e1vez myntade f\u00f6r sitt samh\u00e4llsprojekt.. Kuppf\u00f6rs\u00f6ket klargjorde att ett projekt f\u00f6r att g\u00f6ra Venezuela till ett mer r\u00e4ttvist samh\u00e4lle m\u00e5ste baseras p\u00e5 folklig mobilisering. Detta blev \u00e4nnu mer tydligt d\u00e5 chefer och skikt av tj\u00e4nstem\u00e4n, som i kraft av sin priveligerade st\u00e4llning var lojala mot bolagets gamla ordning, inom PDVSA i december 2002 f\u00f6rs\u00f6kte stoppa all oljeproduktion under tv\u00e5 m\u00e5naders tid, genom att g\u00e5 i \u201dstrejk\u201d med kravet att Ch\u00e1vez m\u00e5ste avg\u00e5. Ch\u00e1vez-lojala arbetare tog d\u00e5 \u00f6ver de strejkandes uppgifter och s\u00e5g till att produktionen fortsatte. <\/span><\/span><\/span><\/p>\n

N\u00e4r de b\u00e5da utomparlamentariska f\u00f6rs\u00f6ken att f\u00f6rst med v\u00e5ld och sedan med ekonomiskt sabotage avs\u00e4tta Ch\u00e1vez hade misslyckats valde oppositionen att \u00f6verg\u00e5 till en mer \u201dparlamentarisk\u201d metod. I den nya konstitution som Ch\u00e1vez utformat och f\u00e5tt st\u00f6d f\u00f6r i en folkomr\u00f6stning ing\u00e5r att \u00e4ven presidenten kan avs\u00e4ttas efter halva sin mandatperiod, f\u00f6r att g\u00f6ra det m\u00e5ste fler \u00e4n de som valde hen genom en folkomr\u00f6stning \u00e5terkalla mandatet. Den borgerliga oppositionen var mot denna demokratiska f\u00f6r\u00e4ndring av grundlagen, men valde \u00e4nd\u00e5 h\u00f6sten 2004 att utnyttja den f\u00f6r sina egna syften. En folkomr\u00f6stning h\u00f6lls, som Ch\u00e1vez vann stort med \u00f6ver 58 procent av r\u00f6sterna. \"screen_shot_2015-12-03_at_14-28-35\"<\/a><\/span><\/span><\/span><\/p>\n

Under de f\u00f6ljande \u00e5ren kom Hugo Ch\u00e1vez att f\u00e5 ett viktigt inflytande inte bara i sitt hemland utan p\u00e5 hela den latinamerikanska kontinenten. Under det v\u00e4rldssociala forumet i Porto Alegre 2005 deklarerade han att den \u201cBolivarianska revolutionen\u201d nu \u00f6verg\u00e5tt i en socialistisk revolution. Men inte en \u201csocialism\u201d av Sovjetunionens eller \u00f6steuropeisk typ utan en ny sorts socialism, det \u201c21 \u00e5rhundradets socialism\u201d, med latinamerikanska k\u00e4nnetecken och anpassad till nya sociala krafter. <\/span><\/span><\/span><\/p>\n

P\u00e5 det ekonomiska planet f\u00f6respr\u00e5kade Ch\u00e1vez en blandekonomi. De delar av oljeindustrin, som privatiserats under den nyliberala eran p\u00e5 1990-talet \u00e5terf\u00f6rdes i statlig \u00e4go (som den varit fr\u00e5n 1970-talet). Ett mindre antal banker, som befann sig p\u00e5 ekonomiskt obest\u00e5nd, togs ocks\u00e5 \u00f6ver liksom n\u00e5gra st\u00f6rre f\u00f6retag inom den tunga industrin. Men f\u00f6r \u00f6vrigt l\u00e4mnades det mesta av produktion, distribution, finansv\u00e4sende och massmedia kvar i privat \u00e4go. Ch\u00e1vez modell f\u00f6rutsatte att de privata f\u00f6retags\u00e4garna skulle acceptera denna blandade ekonomi och lydigt investera i fortsatt inhemsk produktion. En dubbel v\u00e4xelkurs inf\u00f6rdes f\u00f6r att stimulera f\u00f6retag, som importerade till produktion och f\u00f6rs\u00e4ljning av basvaror. M\u00e5ls\u00e4ttningen var att p\u00e5 sikt bryta det ensidiga beroendet av oljeexporten. Resultatet blev dock det motsatta. Idag svarar oljan f\u00f6r n\u00e4rmare 98 procent av exportint\u00e4kterna.<\/span><\/span><\/span><\/p>\n

Det nya socialistiska Venezuela skulle, enligt Ch\u00e1vez, bli m\u00f6jligt genom en gradvis \u00f6verg\u00e5ng fr\u00e5n kapitalismen genom byggandet av en folklig makt underifr\u00e5n. Grundid\u00e9n var att sj\u00e4lvst\u00e4ndig makt baserad p\u00e5 solidaritet, arbetares sj\u00e4lvstyre och kooperation bit f\u00f6r bit skulle ta \u00f6ver funktionerna fr\u00e5n den kapitalistiska statsapparaten tills denna slutligen blev \u00f6verfl\u00f6dig . Och eftersom Ch\u00e1vez satt vid makten skulle den h\u00e4r processen kunna starta omg\u00e5ende. Med sin position som statschef, demokratiskt vald president, kunde han fatta beslut, som gav den fattiga arbetarbefolkningen resurser och m\u00f6jlighet att f\u00e5 politisk och ekonomisk kontroll \u00f6ver sina lokalsamh\u00e4llen. Han uppmanade d\u00e4rtill andra latinamerikanska statschefer att g\u00f6ra detsamma. <\/span><\/span><\/span><\/p>\n

F\u00f6r f\u00f6rsta g\u00e5ngen efter Berlimurens fall f\u00f6rklarade en vald statschef att det enda alternativet till den nyliberala politiken och USA-imperialismen var socialism. Med det tog den bolivarianska processen en ny radikal riktning. Radikaliseringen bekr\u00e4ftades i presidentvalet 2006, vilket Ch\u00e1vez vann med 63 procent av r\u00f6sterna. Kommunala r\u00e5d bildades, en del privata f\u00f6retag f\u00f6rstatligades, ett relativt stort antal nya kooperativ startades, en ny facklig centralorganisation bildades och reformprogrammen inom utbildning, h\u00e4lso- och sjukv\u00e5rd samt social omsorg n\u00e5dde sin h\u00f6jdpunkt. <\/span><\/span><\/span><\/p>\n

R\u00e5varuboom<\/span><\/span><\/span><\/strong><\/p>\n

Levnadsstandarden f\u00f6r majoriteten h\u00f6jdes kraftigt de h\u00e4r \u00e5ren. Fattigdomen reducerades fr\u00e5n 55 procent av befolkningen till 34 procent, 1,5 miljoner vuxna analfabeter fick l\u00e4ra sig l\u00e4sa och skriva. I los barrios byggdes helt nya v\u00e5rdcentraler bemannade med kubanska l\u00e4kare och erbj\u00f6d nu v\u00e5rd \u00e5t 18 miljoner m\u00e4nniskor \u2013 n\u00e4rmare 70 procent av befolkningen. Nya system f\u00f6r livsmedelsdistribution (statlig aff\u00e4rskedja med subventionerade varor och gratis matudelning i de fattigaste omr\u00e5dena) utpl\u00e5nade hungern f\u00f6r 13 miljoner m\u00e4nniskor, Universitetsutbildningen \u00f6ppnades f\u00f6r ungdomar fr\u00e5n arbetarhem. De sociala vinsterna var obestridliga. Kostnaderna t\u00e4cktes av de kraftigt stigande v\u00e4rldsmarknadspriserna p\u00e5 r\u00e5varor<\/span><\/span><\/span><\/p>\n

Denna r\u00e5varuboom, som inleddes 2003, hade sin grund i en kraftigt \u00f6kad efterfr\u00e5gan fr\u00e5n l\u00e4nder som Indien och Kina och ledde till nya ekonomiska m\u00f6jligheter f\u00f6r de latinamerikanska l\u00e4nderna. V\u00e4rldsmarknadspriserna p\u00e5 koppar, j\u00e4rnmalm, soja, k\u00f6ttprodukter och \u2013 i Venezuelas fall \u2013 olja steg kraftigt. Det som f\u00f6ljde var ett gyllene \u00e5rtionde. Exportint\u00e4kterna gjorde det m\u00f6jligt f\u00f6r den s\u00e5 kallade \u201crosa v\u00e5gens\u201d regeringar \u2013 , In\u00e1cio Lula da Silvas (och senare Dilma Roussef) i Brasilien, Evo Morales i Bolivia, Rafael Correas i Ecuador, Tabar\u00e9 V\u00e1zquez och Jos\u00e9 \u201cPepe\u201d Mujicas i Uruguay, N\u00e9stor Kirchners (och d\u00e4refter Cristina Fern\u00e1ndez Kirchner) i Argentina och Ch\u00e1vez (och d\u00e4refter Nicol\u00e1s Maduro) i Venezuela \u2013 att, i olika omfattning, p\u00e5b\u00f6rja sociala reformer som gynnade miljoner fattiga m\u00e4nniskor utan en direkt konfrontation med kapitalistklassen. Den ekonomiska tillv\u00e4xten minimerade de sociala sp\u00e4nningarna mellan samh\u00e4llsklasserna om hur samh\u00e4llets resurser skulle f\u00f6rdelas.<\/span><\/span><\/span><\/p>\n

Boomen f\u00f6r r\u00e5varupriserna gav samtidigt de latinamerikanska regeringarna ett st\u00f6rre utrymme f\u00f6r sj\u00e4lvst\u00e4ndighet gentemot USA-imperialismen. Men USAs minskade inflytande fr\u00e5n mitten av \u00e5rtiondet kom att ers\u00e4ttas av ett \u00f6kat engagemang fr\u00e5n Kina. Mellan \u00e5r 2000 och 2009 \u00f6kade Kinas handel gentemot regionen med 1200 procent. Venezuela \u00e4r ett typexempel p\u00e5 denna utveckling. Innan Hugo Ch\u00e1vez tilltr\u00e4dde presidentposten investerade Kina inte mer \u00e4n 500 miljoner dollar \u00e5rligen i landet. 2009 investerade Kina 7,5 miljarder dollar i olika projekt. Venezuela var d\u00e4rmed det land d\u00e4r Kina investerade mest i hela Latinamerika. <\/span><\/span><\/span><\/p>\n

De senaste \u00e5rens ekonomiska nedg\u00e5ng, d\u00e4r Kinas tillv\u00e4xt \u00e4r den l\u00e4gsta p\u00e5 25 \u00e5r och d\u00e4r Europa omfattas av en ekonomisk och politisk kris, har minskat efterfr\u00e5gan p\u00e5 r\u00e5varor, vilket framkallat ett kraftigt prisfall. Mot slutet av f\u00f6rra \u00e5ret l\u00e5g r\u00e5varupriserna p\u00e5 sin l\u00e4gsta niv\u00e5 p\u00e5 12 \u00e5r. Detta har f\u00e5tt de exportberoende latinamerikanska ekonomiernas tillv\u00e4xt att falla fr\u00e5n ett genomsnitt av 4-6 procent under perioden 2003 till 2013 till drygt 1 procent 2014-2015 \u2013 gulddecenniet \u00e4r uppenbart \u00f6ver.<\/span><\/span><\/span><\/p>\n

Upproren mot den nyliberala politiken f\u00f6r\u00e4ndrade styrkef\u00f6rh\u00e5llandet mellan de sociala klasserna i flera av Sydamerikas l\u00e4nder, men det ledde inte till att deras underordnade st\u00e4llning i det kapitalistiska handelsutbytet f\u00f6rb\u00e4ttrades. Snarare f\u00f6rst\u00e4rktes dessa l\u00e4nders roll som leverant\u00f6rer av r\u00e5varor. De kraftigt stigande v\u00e4rldsmarknadspriserna p\u00e5 jordbruks- och mineraler\/olja bidrog naturligtvis till detta. Med r\u00e5varuprisernas fall de senaste \u00e5ren f\u00f6rs\u00e4mrades snabbt de tidigare marginalerna som gjorde de sociala programmen m\u00f6jliga. <\/span><\/span><\/span><\/p>\n

L\u00e4rdomar<\/span><\/span><\/span><\/strong><\/p>\n

Den \u00e5terv\u00e4ndsgr\u00e4nd det \u201c21 \u00e5rhundradets socialism\u201d har hamnat i bekr\u00e4ftar p\u00e5 m\u00e5nga s\u00e4tt tidigare erfarenheter i den internationella arbetarr\u00f6relsens historia och anknyter till debatter som f\u00f6rts mellan skilda socialistiska str\u00f6mningar. <\/span><\/span><\/span><\/p>\n

En f\u00f6rsta l\u00e4rdom \u00e4r att kapitalismen inte kan reformeras bort. Radikala reformer som gynnar breda grupper av befolkningen \u00e4r fullt m\u00f6jliga inom det kapitalistiska systemet s\u00e5 l\u00e4nge ekonomin v\u00e4xer, men i ett l\u00e4ge av nedg\u00e5ng eller kris kommer en fortsatt omf\u00f6rdelning av resurser att hamna i konflikt med kapitalistklassens materiella behov. Den parlamentariska och utomparlamentariska kamp, som kapitalisterna d\u00e5 inleder f\u00f6r att stoppa eller f\u00f6rminska tidigare reformer, handlar om att f\u00f6rsvara det system de sj\u00e4lva gynnas av. Vi kan se det h\u00e4r i alla den \u201crosa v\u00e5gens\u201d l\u00e4nder som n\u00e4mnts tidigare. Men det h\u00e4r g\u00e4ller naturligtvis inte bara fattiga l\u00e4nder i Latinamerika. Den europeiska socialdemokratins nuvarande kris bottnar i en liknande dynamik. Om reformerna ska kunna fortl\u00f6pa m\u00e5ste kapitalistklassens sociala makt brytas. Och det handlar om att \u00f6verf\u00f6ra de privat\u00e4gda bankerna, storf\u00f6retagen, distributionskedjorna i samh\u00e4llets \u00e4go; att ta kontrollen \u00f6ver den ekonomiska elitens maktmedel. I Venezuela gjordes aldrig detta. <\/span><\/span><\/span><\/p>\n

Som p\u00e5pekats s\u00e5 har den h\u00e4r debatten om f\u00f6rh\u00e5llandet mellan sociala reformer och socialistisk revolution f\u00f6rts tidigare i historien. En av de b\u00e4sta och sakligaste argumentationerna mot den \u201cgradvisa \u00f6verg\u00e5ngen till socialism\u201d kom redan 1899 d\u00e5 den polska revolution\u00e4ren och arbetarledaren Rosa Luxemburg bem\u00f6tte Eduard Bernstein, reformismens propagandist inom den d\u00e5varande socialdemokratin. Trots att mycket av hennes exempel naturligtvis m\u00e5ste uppdateras \u00e4r hennes grundl\u00e4ggande kritik av reformismen fortfarande fullt giltig och f\u00f6rtj\u00e4nar att l\u00e4sas om:<\/span><\/span><\/span><\/p>\n

\u201dDen f\u00f6rsta impulsen till en socialdemokratisk r\u00f6relse \u00e4r ju ocks\u00e5, \u00e5tminstone hos den stora massan, den kapitalistiska samh\u00e4llsordningens \u201dor\u00e4ttvisa\u201d f\u00f6rdelning. Och d\u00e5 socialdemokratin k\u00e4mpar f\u00f6r hela ekonomins socialisering, efterstr\u00e4var den givetvis ocks\u00e5 en \u201dr\u00e4ttvis\u201d f\u00f6rdelning av samh\u00e4llets rikedomar. Men tack vare Marx\u2019 insikt om att en viss f\u00f6rdelnings-metod \u00e4r den naturlagsenliga f\u00f6ljden av en viss produktionsmetod, inriktar sig socialdemokratin inte p\u00e5 en f\u00f6rdelning inom <\/span><\/span><\/span><\/span>ramen <\/i><\/span><\/span><\/span><\/span>f\u00f6r den kapitalistiska produktionen, utan p\u00e5 ett upph\u00e4vande av sj\u00e4lva varuproduktionen. Socialdemokratin vill kort sagt \u00e5stadkomma en <\/span><\/span><\/span><\/span>socialistisk f\u00f6rdelning <\/i><\/span><\/span><\/span><\/span>genom att avskaffa det kapitalistiska produktionss\u00e4ttet, medan Bernstein g\u00e5r till v\u00e4ga p\u00e5 rakt motsatt s\u00e4tt: han vill bek\u00e4mpa den <\/span><\/span><\/span><\/span>kapitalistiska f\u00f6rdelningen<\/i><\/span><\/span><\/span><\/span> och hoppas p\u00e5 detta s\u00e4tt s\u00e5 sm\u00e5ningom kunna genomf\u00f6ra ett <\/span><\/span><\/span><\/span>socialistiskt produktionss\u00e4tt<\/i><\/span><\/span><\/span><\/span>.\u201d (<\/span><\/span><\/span><\/span>Sociala reformer eller revolution<\/i><\/span><\/span><\/span><\/span>, 1899)<\/span><\/span><\/span><\/span><\/span><\/span><\/span><\/p>\n

\"mayo_de_rebelion_geaendert_3\"<\/a>En andra l\u00e4rdom \u00e4r att socialism aldrig kan bli ett resultat av en karismatisk och klok \u201cledares\u201d tankar och handlingar. Alla m\u00e4nniskor har tyv\u00e4rr en tendens att s\u00e5 sm\u00e5ningom d\u00f6. En l\u00e5ngsiktig h\u00e5llbar socialistisk utveckling kan bara bli m\u00f6jlig genom att arbetare tillsammans, som samh\u00e4llsklass, i en medveten politisk kamp tar strid f\u00f6r en grundl\u00e4ggande f\u00f6r\u00e4ndring. Bara en sj\u00e4lvst\u00e4ndig, demokratisk klassbaserad organisering kan utg\u00f6ra grunden f\u00f6r detta.<\/span><\/span><\/span><\/p>\n

En tredje l\u00e4rdom \u00e4r n\u00f6dv\u00e4ndigheten av demokratisk kontroll p\u00e5 alla niv\u00e5er I samh\u00e4llet. Det betyder, bland annat, att alla som v\u00e4ljs ocks\u00e5 m\u00e5ste kunna avs\u00e4ttas, eller ers\u00e4ttas, av de som valt dem. Hugo Ch\u00e1vez har gett ett positivt exempel p\u00e5 vad detta kan betyda. I den nya grundlag han drev igenom (mot den borgerliga oppostionens vilja) sl\u00e5s det fast att \u00e4ven den folkvalde presidenten kan avs\u00e4ttas mellan de ordinarie valen. Han gav ett praktiskt exempel 2004 d\u00e5 den borgerliga oppositionen anv\u00e4nde sig av denna m\u00f6jlighet (som de sj\u00e4lva varit starka motst\u00e5ndare till) i en folkomr\u00f6stning. Ch\u00e1vez beredskap att st\u00e4lla sin plats till f\u00f6rfogande st\u00e5r i skarp kontrast till den nuvarande Maduro ledda regeringens schackrande med den borgerliga oppositionens krav om en ny folkomr\u00f6stning.<\/span><\/span><\/span><\/p>\n

Men det finns samtidigt en negativ erfarenhet, som belyser den demokratiska kontrollens vikt som en central del i en strategi f\u00f6r socialistisk politik. Det parti, PSUV, som Ch\u00e1vez initierade 2007 kan knappast beskrivas som ett bra exempel p\u00e5 demokratisk kontroll. \u00d6ppen intern debatt, kritik av ledande funktion\u00e4rer, gr\u00e4srotsaktivisternas faktiska m\u00f6jligheter att fatta beslut om partiets centrala politik var tyv\u00e4rr mer undantag \u00e4n regel. Partiet kom redan fr\u00e5n b\u00f6rjan att styras uppifr\u00e5n och blev ett drivhus f\u00f6r ett skikt byr\u00e5krater inom olika statliga sektorer. Under \u00e5ren blev exemplen allt fler p\u00e5 ren korruption fr\u00e5n dessa parti- och statsbyr\u00e5krater, som med r\u00f6d T-shirt och h\u00f6gst\u00e4md socialistisk retorik s\u00e5g till att framf\u00f6r allt berika sig sj\u00e4lva \u2013 och d\u00e5 Oota i ett direkt samarbete med delar av det privata n\u00e4ringslivet. Under Maduros tid som president verkar det som om det h\u00e4r byr\u00e5kratiska skiktet ytterligare f\u00f6rst\u00e4rkt sin position. <\/span><\/span><\/span><\/p>\n

F\u00f6r tillf\u00e4llet, \u201dpor ahora\u201d, f\u00f6r att anv\u00e4nda Ch\u00e1vez v\u00e4lk\u00e4nda uttryck efter det misslyckande kuppf\u00f6rs\u00f6ket 1992, finns det inte mycket som tyder p\u00e5 att den nuvarande ledningen f\u00f6r PSUV kommer att mobilisera den fattiga befolkningen till strid mot byr\u00e5kratin inom statsapparaten och det egna partiet eller f\u00f6r att ta den reella ekonomiska makten fr\u00e5n den imperialistst\u00f6dda kapitalistklassen. De massdemonstrationer som partiledningen organiserar handlar mest om att f\u00f6rsvara regeringen och president Nicol\u00e1s Maduro mot den borgerliga oppositionens angrepp. Det \u00e4r d\u00e4rf\u00f6r m\u00f6jligt att den nuvarande regeringen tvingas avg\u00e5, i linje med de negativa exemplen fr\u00e5n Brasilien och Argentina. Det \u00e4r dock knappast meningsfullt att spekulera i kommande bakslag, nederlag eller, f\u00f6r den delen, segrar. Den omedelbara praktiska uppgiften f\u00f6r socialister som lever i Venezuela \u00e4r att tillsammans med de miljoner fattiga som drabbas h\u00e5rdast av den ekonomiska krisen organisera en s\u00e5 bred folklig kamp som m\u00f6jligt till f\u00f6rsvar av de sociala reformerna. Det \u00e4r bara i den gemensamma f\u00f6rsvarskampen det kan bli m\u00f6jligt att kritiskt diskutera erfarenheterna av den 15-\u00e5riga kamp som hittills f\u00f6rts och att vinna radikala aktivister f\u00f6r en mer varaktig socialistisk f\u00f6r\u00e4ndring. F\u00f6r att p\u00e5 s\u00e5 s\u00e4tt f\u00f6rs\u00f6ka f\u00f6rhindra att den \u201dBolivarianska revolutionen\u201d blir \u00e4nnu en av Latinamerikas m\u00e5nga avbrutna revolutioner.
\n<\/span><\/span><\/span><\/p>\n

Rolf Bergkvis<\/strong>t \u00e4r latinamerikak\u00e4nnare, medlem av Socialistiska Partiet och m\u00e5ng\u00e5rig medarbetare i R\u00f6da rummet.
\n<\/span><\/span><\/span><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Venezuela: delbokslut \u00f6ver ett bakslag \u00c4nda sedan 2003 har Rolf Bergkvist i en rad artiklar f\u00f6r R\u00f6da rummets r\u00e4kning f\u00f6ljt den r\u00e5dande utvecklingen i Venezuela, en process som Hugo Ch\u00e1vez gav epitetet \u201dsocialism f\u00f6r det 21:a \u00e5rhundradet\u201d. Efter Ch\u00e1vez d\u00f6d … Forts\u00e4tt l\u00e4sa →<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_jetpack_newsletter_access":"","_jetpack_dont_email_post_to_subs":false,"_jetpack_newsletter_tier_id":0,"_jetpack_memberships_contains_paywalled_content":false,"_jetpack_memberships_contains_paid_content":false,"footnotes":"","jetpack_publicize_message":"","jetpack_publicize_feature_enabled":true,"jetpack_social_post_already_shared":true,"jetpack_social_options":{"image_generator_settings":{"template":"highway","default_image_id":0,"font":"","enabled":false},"version":2},"jetpack_post_was_ever_published":false},"categories":[1],"tags":[],"class_list":["post-1655","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-okategoriserade"],"jetpack_publicize_connections":[],"jetpack_featured_media_url":"","jetpack_sharing_enabled":true,"jetpack_shortlink":"https:\/\/wp.me\/sRzA9-1655","_links":{"self":[{"href":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/1655","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=1655"}],"version-history":[{"count":2,"href":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/1655\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":1663,"href":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/1655\/revisions\/1663"}],"wp:attachment":[{"href":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=1655"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=1655"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=1655"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}