{"id":1849,"date":"2017-07-08T00:18:38","date_gmt":"2017-07-07T23:18:38","guid":{"rendered":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/?p=1849"},"modified":"2017-07-08T00:49:59","modified_gmt":"2017-07-07T23:49:59","slug":"1849","status":"publish","type":"post","link":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/2017\/07\/08\/1849\/","title":{"rendered":""},"content":{"rendered":"

\"Sk\u00e4rmklipp2\"<\/b><\/span><\/span><\/p>\n

O<\/b><\/span><\/span>m nyliberalismens l<\/b><\/span><\/span>iv<\/b><\/span><\/span> <\/b>efter d\u00f6den <\/b><\/span><\/span><\/span><\/p>\n

\u2013 <\/b><\/span><\/span>e<\/b><\/span><\/span>n unders\u00f6kning av nyliberalismens id\u00e9 och sociala jordm\u00e5n<\/b><\/span><\/span><\/span><\/p>\n

Under och efter den senaste finanskrisen kom m\u00e5nga att tala om nyliberalismens kris, men \u00e4r detta fenomen verkligen i kris och \u2013 i s\u00e5 fall \u2013 p\u00e5 vilket s\u00e4tt? <\/span>Carl Wil\u00e9n<\/span> f\u00f6rs\u00f6ker att ringa in begreppet \u2013 och dess samh\u00e4lleliga tyngd \u2013 utifr\u00e5n en historisk, ideologisk och socio-ekonomisk f\u00f6rst\u00e5else.<\/span><\/b><\/span><\/p>\n

Nyliberalismens d\u00f6d: fr\u00e5n finanskrisen 2007 till Trump 2016<\/b><\/span><\/span><\/p>\n

I samband med finanskrisen 2007 b\u00f6rjade allt fler tala om att nyliberalismens tid var \u00f6ver.<\/span><\/span>1<\/sup><\/a><\/sup> Samtidigt har m\u00e5nga letat f\u00f6rg\u00e4ves efter de utbredda f\u00f6r\u00e4ndringar som skulle vittna om ett faktiskt skifte fr\u00e5n nyliberal politik och ekonomi till n\u00e5got nytt. Kanske var det bara den uttalade nyliberala ideologin som blev utmanad i samband med finanskrisen, snarare \u00e4n den nyliberala politiska och ekonomiska ordningen. Vissa menade till och med att ingenting alls hade h\u00e4nt. P\u00e5 fr\u00e5gan \u201dvad best\u00e5r av nyliberalismen efter finanskrisen?\u201d konstaterade sociologen Colin Crouch f\u00f6r n\u00e5gra \u00e5r sedan att svaret m\u00e5ste vara \u201dpraktiskt taget allt.\u201d<\/span><\/span>2<\/sup><\/a><\/sup>
\n<\/p>\n

Mot bakgrund av Brexit och Donald Trumps seger i det amerikanska presidentvalet har fr\u00e5gan om nyliberalismen emellertid blossat upp p\u00e5 nytt. Nu, menar vissa, \u00e4r nyliberalismens tid verkligen \u00f6ver. Brexit och Trump har gjorts till k\u00e4rnan i en tolkning som beskriver en v\u00e4ndning fr\u00e5n nyliberalism, den fria marknaden och globalisering mot protektionism, statliga ingripanden och \u201dAmerica first\u201d.<\/span><\/span>3<\/sup><\/a><\/sup> Andra h\u00e4vdar tv\u00e4rtom att Trump snarare representerar nyliberalismens slutgiltiga f\u00f6rverkligande.<\/span><\/span>4<\/sup><\/a><\/sup><\/p>\n

Fr\u00e5gan om nyliberalismens d\u00f6d beror dock p\u00e5 vad vi egentligen menar med sj\u00e4lva begreppet. I den h\u00e4r artikeln ska jag unders\u00f6ka denna fr\u00e5ga. Problemet \u00e4r att om fr\u00e5gan om nyliberalismen g\u00f6rs till en fr\u00e5ga om enbart id\u00e9er s\u00e5 har redan ett svar p\u00e5 den ursprungliga fr\u00e5gan givits: nyliberalismen \u00e4r en id\u00e9 eller ideologi. F\u00f6r att undvika detta problem kommer jag i det f\u00f6rsta avsnittet inte bara genomf\u00f6ra en id\u00e9historisk unders\u00f6kning av begreppet nyliberalism utan \u00e4ven avsluta med att identifiera och urskilja fyra olika delar hos detta: nyliberalism som 1) doktrin eller ideologi (nyliberalism), 2) policy, 3) process (nyliberalisering) och 4) fas i kapitalismen som relaterar till dess klasstruktur och till olika former av kapitalackumulation.<\/span><\/span>5<\/sup><\/a><\/sup><\/p>\n

Dessutom kommer den id\u00e9historiska unders\u00f6kningen i de resterande avsnitten fyllas p\u00e5 med en analys av den sociala och ekonomiska jordm\u00e5n som nyliberalismen \u00e4r rotad i, vilket i ett f\u00f6rsta steg kommer att leda mig till finanskrisen som br\u00f6t ut 2007, eftersom denna kris \u00e4ven har tolkats som en nyliberalismens kris, och i ett andra steg leda bak\u00e5t i tiden till mitten av 1970-talet och de kriser som br\u00f6t ut d\u00e5, eftersom s\u00e5v\u00e4l finanskrisen som nyliberalismen i viktiga avseenden \u00e4r sprungna ur dessa. <\/span><\/span><\/p>\n

Genom fyrdelningen av begreppet och genom unders\u00f6kningen av viktiga delar av dess ekonomiska och politiska historia hoppas jag att fr\u00e5gan om vad som st\u00e5r p\u00e5 spel f\u00f6r en marxistisk analys av nyliberalismen kan besvaras. Jag kommer allts\u00e5 inte att ge n\u00e5got svar p\u00e5 om Brexit och Trump representerar nyliberalismen d\u00f6d (se ist\u00e4llet \u00f6vriga artiklar i detta nummer som i olika avseenden belyser denna fr\u00e5ga), men f\u00f6rhoppningsvis kan artikeln utg\u00f6ra en grund f\u00f6r en s\u00e5dan unders\u00f6kning. <\/span><\/span><\/p>\n

1929-1974: Nyliberalismen seger <\/span><\/span><\/strong><\/p>\n

Nyliberalismens storskaliga intr\u00e4de p\u00e5 den politiska scenen skedde under 1970-talet genom en ideologisk seger \u00f6ver keynesianismen, som tidigare hade varit den dominerande ekonomiska doktrinen. B\u00e5da h\u00e4rstammar dock fr\u00e5n mellankrigstiden och den stora depressionen som skakade v\u00e4rlden 1929. <\/span><\/span><\/p>\n

\"keynes\"

John Maynard Keynes<\/p><\/div>\n

Vad bestod egentligen den f\u00f6rlorande \u201dismen\u201d av? Namnet kommer fr\u00e5n John Maynard Keynes som mot slutet av 1920-talet kritiserade de teorier som antog att den effekti<\/span><\/span>va marknaden av sig sj\u00e4lv str\u00e4vade mot j\u00e4mvikt, eftersom de antar att vinst kommer att \u00e5terinvesteras. S\u00e5 \u00e4r dock inte fallet, enligt Keynes. Tv\u00e4rtom kan de av olika anledningar snabbt dras tillbaka fr\u00e5n marknaden. Denna egenskap hos kapitalismen inneb\u00e4r, skriver Keynes, ungef\u00e4r detsamma som om en jordbrukare skulle l\u00e4sa v\u00e4derleksrapporten p\u00e5 morgonen och best\u00e4mma sig f\u00f6r att s\u00e4lja sitt jordbruk bara f\u00f6r att \u00e5terv\u00e4nda n\u00e5gra dagar senare n\u00e4r v\u00e4dret ser mer lovande ut. Kortsiktig spekulation \u00e4r allts\u00e5 djupt destruktiv.<\/span><\/span>6<\/sup><\/a><\/sup> Av denna anledning \u00e4r marknaden i behov av medveten men indirekt stimulering med hj\u00e4lp av statens \u201dsynliga hand\u201d.<\/span><\/span>7<\/sup><\/a><\/sup><\/p>\n

Keynes teori kunde legitimera en aktiv politik f\u00f6r \u00f6kade statsutgifter, full syssels\u00e4ttning och s\u00e4nkta r\u00e4ntor. Det \u00e4r emellertid viktigt att komma ih\u00e5g att r\u00f6relsen fr\u00e5n Keynes till keynesianism som ekonomisk doktrin och policy m\u00e5nga g\u00e5nger innebar att teorins progressiva potential begr\u00e4nsades och underminerades.<\/span><\/span>8<\/sup><\/a><\/sup> I sina yttersta former kom keynesianismen att h\u00e4vda att statens reformer och interventioner i kapitalismen kunde avskaffa ekonomiska kriser och leverera \u00e4ndl\u00f6s tillv\u00e4xt.<\/span><\/span>9<\/sup><\/a><\/sup> \u00c4ven om denna avradikalisering \u2013 med Joan Robinsons uttryck \u2013 har kallats \u201do\u00e4kta keynesianism\u201d b\u00f6r inte Keynes i originalversion romantiseras. Keynes sj\u00e4lv accepterade m\u00e5nga av den neoklassiska ortodoxins antaganden, inte minst den subjektiva v\u00e4rdel\u00e4ran, och har d\u00e4rf\u00f6r sj\u00e4lv bidragit till den s\u00e5 kallade o\u00e4kta keynesianismen.<\/span><\/span>10<\/sup><\/a><\/sup><\/p>\n

Uppfattningen om att keynesianistisk ekonomisk politik kunde hindra och – kanske till och med oskadligg\u00f6ra – kapitalismens kriser utmanades av naturliga sk\u00e4l under det krisdrabbade 1970-talet och l\u00e4mnade plats f\u00f6r nyliberalismens intr\u00e4de p\u00e5 scenen. Mer \u00e4n s\u00e5: Perry Andersson har till och med h\u00e4vdat att nyliberalismen \u00e4r den mest framg\u00e5ngsrika ideologin n\u00e5gonsin.<\/span><\/span>11<\/sup><\/a><\/sup> Denna term \u00e4r emellertid inte helt l\u00e4tt att beskriva eftersom den har kommit att betyda s\u00e5 pass mycket. Det finns inte n\u00e5gon samst\u00e4mmighet om vad nyliberalismen egentligen \u00e4r f\u00f6r n\u00e5got.<\/span><\/span>12<\/sup><\/a><\/sup><\/p>\n

Dessutom, vilket f\u00f6rv\u00e4rrar l\u00e4get ytterligare f\u00f6r en unders\u00f6kning av det slag som f\u00f6retas h\u00e4r, accepterar ytterst f\u00e5 som till dagligdags skulle kallas nyliberaler sj\u00e4lva denna etikett. <\/span><\/span><\/p>\n

Under 1930-talet fram till slutet av 1950-talet identifierade sig emellertid personer som vi idag t\u00e4nker p\u00e5 som nyliberaler i h\u00f6g utstr\u00e4ckning ocks\u00e5 sj\u00e4lva som s\u00e5dana.<\/span><\/span>13<\/sup><\/a><\/sup> Under den h\u00e4r tiden anv\u00e4ndes termen nyliberalism fr\u00e4mst f\u00f6r att beskriva en samling ekonomiska id\u00e9er som f\u00f6rknippades med namn som Friedrich Hayek, Milton Friedman, George Stiegler och Ludwig von Mises.<\/span><\/span>14<\/sup><\/a><\/sup> Friedman flirtade med epitetet s\u00e5 sent som 1961.<\/span><\/span>15<\/sup><\/a><\/sup> Samtliga deltog p\u00e5 det ber\u00f6mda Walter Lippmannsymposiet 1938 d\u00e4r Alexander R\u00fcstow f\u00f6reslog termen nyliberalism som ett avf\u00e4rdande av kollektivism, socialism och laissez-faireliberalism.<\/span><\/span>16<\/sup><\/a><\/sup><\/p>\n

\"Ludwig

Ludwig von Mises<\/p><\/div>\n

Anledningen till att denna skola \u00f6verhuvudtaget \u00f6verlevde var att nyliberalismen som ekonomisk teori fick tak \u00f6ver huvudet n\u00e4r den politisk-akademiska intellektuella och aktivistiska organisationen Mont Pelerins\u00e4llskapet bildades 1947 av Hayek, Friedman, Stiegler, von Mises, med flera. och n\u00e4r Institute of Economic Affairs (IEA) skapades 1955.<\/span><\/span>17<\/sup><\/a><\/sup> Mont Pelerins\u00e4llskapets medlemmar var heterogena, men kan indelas i tre teoretiska och politiska l\u00e4ger: den tyska ordoliberalismen (med Alexander R\u00fcstow m.fl.); den \u00f6sterrikiska skolan (med Hayek, von Mises, m.fl.); och den neoklassiska Chicagoskolan (med Friedman, Becker, Stigler, m.fl.).<\/span><\/span>18<\/sup><\/a><\/sup><\/p>\n

I denna organisation samsades allts\u00e5 ordoliberalernas kombination av fri ekonomi och stark stat med s\u00e5v\u00e4l den hayekska kritiken mot centralbanken som institution och st\u00f6d f\u00f6r ett fritt bankv\u00e4sende, d\u00e4r marknaden f\u00e5r m\u00f6jlighet att realisera sin potential som informationsv\u00e4sen, som med chicagoskolans argument f\u00f6r en oberoende centralbank.<\/span><\/span>19<\/sup><\/a><\/sup> F\u00f6r oss oinvigda kan detta l\u00e4tt leda till en del f\u00f6rvirring. Staten demoniseras samtidigt som den beskrivs som n\u00f6dv\u00e4ndig. <\/span><\/span><\/p>\n

Denna f\u00f6rvirring har att g\u00f6ra med att det \u00e4r l\u00e4tt h\u00e4nt att tillskriva nyliberalismen den klassiska liberalismens uppfattning om ett tydligt motsatsf\u00f6rh\u00e5llande mellan staten och marknaden, d\u00e4r argumentet \u00e4r att staten ska <\/span><\/span>dra sig undan<\/i><\/span><\/span> fr\u00e5n marknaden och d\u00e4r marknaden ska avregleras. Trots att m\u00e5nga (inte minst nyliberaler sj\u00e4lva) har placerat nyliberalismen (och sig sj\u00e4lva) som f\u00f6rvaltare av Adam Smiths t\u00e4nkande och den klassiska liberalismen \u00e4r detta ett tveksamt drag. Nyliberaler skriver n\u00e4mligen inte alls under p\u00e5 id\u00e9n om den minimala nattv\u00e4ktarstaten hos den klassiska liberala traditionen.<\/span><\/span> 20<\/sup><\/a><\/sup><\/p>\n

I Never let a Serious Crisis go to Waste. How Neoliberalism Survived the Financial Meltdown <\/i><\/span><\/span>(2013) argumenterar Philip Mirowski f\u00f6r att nyliberalismen i Mont Pelerins\u00e4llskapet bestod av ett antal f\u00f6rslag och program f\u00f6r att fylla, ta \u00f6ver och f\u00f6r\u00e4ndra den starka staten f\u00f6r att skapa frihet genom <\/span><\/span>konstruktionen och bevarandet<\/i><\/span><\/span> av marknader, snarare \u00e4n laissez-faireliberalismens minimala stat. Kanske \u00e4r det l\u00e4mpligare att tala om omregleringar ist\u00e4llet f\u00f6r avregleringar.<\/span><\/span>21<\/sup><\/a><\/sup> Dessutom skiljer sig den nyliberala uppfattningen om marknader fr\u00e5n s\u00e5v\u00e4l den klassiska liberalismen som fr\u00e5n den neoklassiska skolan genom avst\u00e5ndstagandet fr\u00e5n id\u00e9n om att den skulle fungera som en anordning f\u00f6r allokering av fysiska resurser och varor; ist\u00e4llet betraktas den som en informationsprocessor som \u00f6verskrider varje individs f\u00f6rm\u00e5ga att f\u00f6rst\u00e5 och bed\u00f6ma information (priser). Om marknaden skulle misslyckas beror det inte p\u00e5 marknadens brister utan p\u00e5 f\u00f6r lite marknad eller yttre hinder. L\u00f6sning \u00e4r allts\u00e5 mer marknad, med hj\u00e4lp av en stark stat om s\u00e5 beh\u00f6vs. Marknaden \u00e4r n\u00e4rmast n\u00e5got slags \u00f6verl\u00e4gset kollektivt v\u00e4sen snarare \u00e4n en samling atomistiska individer.<\/span><\/span>22<\/sup><\/a><\/sup><\/p>\n

I David Harveys bredare definition av nyliberalismen som teori i<\/span><\/span> A Brief History of Neoliberalism <\/i><\/span><\/span>(2005) \u00e5terkommer viktiga delar av Mirowskis karakt\u00e4risering. F\u00f6rst och sist, skriver Harvey, \u00e4r nyliberalismen en politisk-ekonomisk teori som h\u00e4vdar att m\u00e4nskligt v\u00e4lbefinnande b\u00e4st gynnas genom att individuella entrepren\u00f6rsfriheter frig\u00f6rs inom ett institutionellt ramverk som karakt\u00e4riseras av starka r\u00e4ttigheter till privat egendom, fria marknader och fri handel. \u00c4ven Harvey betonar statens roll n\u00e4r s\u00e5dana f\u00f6rh\u00e5llanden ska skapas och bevaras. Exempelvis lyfter han fram dess roll f\u00f6r att uppr\u00e4tth\u00e5lla pengarnas kvalitet, integritet och stabilitet. Staten ska ocks\u00e5 tillhandah\u00e5lla de milit\u00e4ra, polisi\u00e4ra och legala strukturer och funktioner som kr\u00e4vs f\u00f6r att uppr\u00e4tth\u00e5lla privategendomen och f\u00f6r att garantera att marknaden fungerar. Vad mera \u00e4r: om marknader inte existerar (f\u00f6r exempelvis vatten, land, utbildning, h\u00e4lsov\u00e5rd, socialf\u00f6rs\u00e4kringar, milj\u00f6f\u00f6rst\u00f6ring) ska de skapas \u2013 om n\u00f6dv\u00e4ndigt av staten.<\/span><\/span>23<\/sup><\/a><\/sup><\/p>\n

Till skillnad fr\u00e5n Mirowski argumenterar Harvey f\u00f6r att det \u00e4r viktigt skilja mellan nyliberalism som (f\u00f6rvisso mots\u00e4gelsefull och pluralistisk) ekonomisk teori och nyliberal<\/span><\/span>iseringens <\/i><\/span><\/span>faktiska pragmatism och oj\u00e4mna implementering.<\/span><\/span>24<\/sup><\/a><\/sup> \u201dIsmen\u201d har att g\u00f6ra med nyliberalernas ekonomiska och politiska t\u00e4nkande, till skillnad fr\u00e5n nyliberaliseringen som snarare b\u00f6r f\u00f6rst\u00e5s som policy och process. I allm\u00e4nhet har nyliberaliseringen som process inkluderat flexibilisering av arbetsmarknaden, av- eller omreglering av finansmarknaden samt finansialisering, avl\u00e4gsnande av tulltaxa och statsunderst\u00f6d, privatisering av stats\u00e4gda industrier och nyttigheter, kommodifiering av tj\u00e4nster som tidigare har varit gratis och skifte fr\u00e5n direkt och progressiv till indirekt och regressiv beskattning.<\/span><\/span>25<\/sup><\/a><\/sup> Delar av denna utveckling har kommit att sammanfattas med termen \u201dWashington consensus\u201d, som pekar mot den nyliberala policy som Washingtonbaserade institutioner som IMF och V\u00e4rldsbanken har villkorat sina l\u00e5n till fattiga utvecklingsekonomier med sedan 1980-talet. Dessa politiska villkor f\u00f6r l\u00e5n har inkluderat minskade statsutgifter, privatiseringar, liberalisering av marknader och l\u00e5ga skatter.<\/span><\/span>26<\/sup><\/a><\/sup><\/p>\n

Fr\u00e5n 1970-talet intr\u00e4ffar n\u00e5got intressant; i takt med att nyliberalismen vinner inflytande \u00e4r det allt f\u00e4rre som kallar sig nyliberaler. Dessutom f\u00f6rsvinner uttrycket i h\u00f6g utstr\u00e4ckning fr\u00e5n ekonomskr\u00e5et och blir ist\u00e4llet ett allt vanligare uttryck inom samh\u00e4llsvetenskapen och den allm\u00e4nna politiska diskussionen. Dessa f\u00f6r\u00e4ndringar bidrar \u00e4ven till det breddade inneh\u00e5llet i termen fr\u00e5n namnet p\u00e5 en ekonomisk teori till namnet p\u00e5 en policy och vidare till ett bredare, politiskt, ekonomiskt, ideologiskt, kulturellt, rumsligt och socialt fenomen.<\/span><\/span>27<\/sup><\/a><\/sup> 2005 inleddes en antologi som tar sig an nyliberalismen i den h\u00e4r breda meningen med f\u00f6ljande utsaga: \u201dWe live in the age of neoliberalism.\u201d<\/span><\/span>28<\/sup><\/a><\/sup> Det \u00e4r allts\u00e5 inte l\u00e4ngre endast tal om 1) en doktrin eller ideologi (nyliberalism), 2) en policy eller 3) en process (nyliberalisering). Ist\u00e4llet har vi n\u00e5tt fram till en fj\u00e4rde niv\u00e5n: 4) nyliberalism som beteckningen f\u00f6r en fas i kapitalismen som relaterar till dess klasstruktur och till olika former av kapitalackumulation. Uttrycket nyliberalism har s\u00e5ledes \u00f6msat skinn fr\u00e5n den strikt teoretiska meningen till att beteckna en hel epok. <\/span><\/span><\/p>\n

2007:<\/span><\/strong><\/span> Finansiell och nyliberal kris <\/strong><\/span><\/span><\/p>\n

P\u00e5 samma s\u00e4tt som keynesianismen st\u00f6tte p\u00e5 sv\u00e5righeter mot slutet av sin storhetstid i samband med det krisdrabbade 1970-talet kom nyliberalismen att bli h\u00e5rt ansatt i samband med finanskrisen 2007. Denna dubbla kris f\u00f6r finanskapitalet och nyliberalismen har en gemensam historia som kan sp\u00e5ras drygt 40 \u00e5r tillbaka i tiden. Jag ska b\u00f6rja med att s\u00e4ga n\u00e5got om finanskrisen och nyliberalismens roll i denna f\u00f6r att sedan sp\u00e5ra dessa dubbla kriser bak\u00e5t i tiden. <\/span><\/span><\/p>\n

Den globala finanskrisen utl\u00f6stes av en bostadsbubbla i USA 2007. Redan 2006 syntes tecken p\u00e5 att n\u00e5got var fel. Antalet bostadsutm\u00e4tningar i l\u00e5ginkomstomr\u00e5den b\u00f6rjade stiga p\u00e5 ett orov\u00e4ckande s\u00e4tt. Anledningen till att f\u00e5 lade m\u00e4rke till dessa tecken var f\u00f6rmodligen att m\u00e5nga av de personer som blev av med sina bost\u00e4der var fattiga afro-amerikaner, immigranter och ensamst\u00e5ende kvinnor som i h\u00f6g utstr\u00e4ckning lever i medieskugga.<\/span><\/span>29<\/sup><\/a><\/sup> Ist\u00e4llet dr\u00f6jde det till mitten av 2007 innan ett krismedvetande b\u00f6rjade formas \u2013 nu b\u00f6rjade n\u00e4mligen \u00e4ven mer v\u00e4lb\u00e4rgad medelklass drabbas av utm\u00e4tningar. \"FinanskrisenDen f\u00f6rsta gruppen som inte l\u00e4ngre kunde betala sina skulder hade f\u00e5tt s\u00e5 kallade subprimel\u00e5n.<\/span><\/span>30<\/sup><\/a><\/sup> Subprimel\u00e5n kan kortfattat beskrivas som privata l\u00e5n vilka ges i f\u00f6rh\u00e5llande till v\u00e4rdet p\u00e5 de tillg\u00e5ngar som bel\u00e5nas ist\u00e4llet f\u00f6r att v\u00e4rderingen sker i f\u00f6rh\u00e5llande till betalningsf\u00f6rm\u00e5ga. De \u00e4r d\u00e4rf\u00f6r mycket sk\u00f6ra konstruktioner. Subprimel\u00e5nen \u00f6kade dramatiskt runt 2003 n\u00e4r kreditv\u00e4rdiga personer som inte redan hade l\u00e5n blev allt f\u00e4rre. N\u00e4r bankerna marknad b\u00f6rjade torka ut v\u00e4nde de sig ist\u00e4llet till s\u00e5 kallade \u201dninjas\u201d (personer med \u201dno income, no job, and no assets\u201d).<\/span><\/span>31<\/sup><\/a><\/sup><\/p>\n

Denna marknad drabbades av krisen f\u00f6rst, men snart spred den sig till alla former av finansiella tillg\u00e5ngar oavsett deras tidigare styrka eller s\u00e4kerhet.<\/span><\/span>32<\/sup><\/a><\/sup> Innan n\u00e5gra praktiska reaktioner kom fr\u00e5n statligt h\u00e5ll befann sig den globala ekonomin i den v\u00e4rsta recessionen sedan 1930-talets stora depression.<\/span><\/span>33<\/sup><\/a><\/sup> Den 15 september 2008 hade krisen n\u00e5tt Wall Streets k\u00e4rna och fick Lehman Brothers p\u00e5 fall. Detta blev till en katalysator som spred krisen vidare till finansmarknadens alla delar.<\/span><\/span>34<\/sup><\/a><\/sup><\/p>\n

Krisen som startade i USA och England spred sig allts\u00e5 i det h\u00e4r l\u00e4get snabbt och drabbade de svagaste l\u00e4nkarna i kedjan v\u00e4rst. N\u00e4r Euron hamnade i kris drabbades ett antal l\u00e4nder h\u00e5rt: Grekland (medlem i eurosamarbetet sedan 2001), Spanien (medlem i eurosamarbetet sedan 1999), Portugal (medlem i eurosamarbetet sedan 1999). Island och Irland blev ocks\u00e5 snabbt indragna i krisen eftersom deras banker var djupt involverade djupt i den avreglerade finansmarknaden samtidigt som de inte hade samma ekonomiska muskler som USA och England.<\/span><\/span>35<\/sup><\/a><\/sup> I flera av dessa l\u00e4nder \u00e4r den efter tio \u00e5r fortfarande p\u00e5g\u00e5ende finanskrisen h\u00f6gst p\u00e5taglig. Idag kan det vara lockande att betrakta dem som begr\u00e4nsade kriser i givna l\u00e4nder, ist\u00e4llet f\u00f6r en p\u00e5g\u00e5ende kris orsakad av den nyliberala ekonomiska ordningen. Denna lockelse har utnyttjats systematiskt av nyliberaler som anv\u00e4nt sig av fr\u00e5gan om statsskuld f\u00f6r att flytta fokus fr\u00e5n fr\u00e5gan om regleringar av finansmarknaderna, trots att de enorma r\u00e4ddningspaket som genomf\u00f6rdes av den amerikanska staten under finanskrisen gjordes f\u00f6r att r\u00e4dda privata banker och f\u00f6retag. Om de framst\u00e5r som nationella kriser \u00e4r det f\u00f6r att de har blivit gjorda till s\u00e5dana.<\/span><\/span>36<\/sup><\/a><\/sup> Om de krisdrabbade nationella ekonomierna har sitt ursprung i finansmarknadernas k\u00e4rnor (Wall Street och The City) och om dessa i nul\u00e4get verkar vara stabila betyder inte detta att krisen \u00e4r l\u00f6st, utan bara att den \u2013 precis som kriser skjuts in i framtiden genom olika former av tillf\u00e4lliga l\u00f6sningar \u2013 har blivit tillf\u00e4lligt flyttade i rummet och n\u00e4rsomhelst kan sl\u00e5 tillbaka mot systemet som helhet. <\/span><\/span><\/p>\n

N\u00e4r kredit\u00e5tstramningen var ett faktum f\u00f6rs\u00f6kte m\u00e5nga stater med USA i f\u00f6rars\u00e4tet r\u00e4dda de olika bankerna fr\u00e5n kollaps med enorma r\u00e4ddningspaket.<\/span><\/span>37<\/sup><\/a><\/sup> Bankerna var \u201dtoo big to fail\u201d. Till skillnad fr\u00e5n de medborgare som inte kunde betala sina bostadsl\u00e5n fick bankerna skuldamnesti. S\u00e5 g\u00e5r det till n\u00e4r vinster privatiseras och risker socialiseras i vad den slovenske filosofen Slavoj \u017di\u017eek har kallat f\u00f6r en slags socialism f\u00f6r de rika.<\/span><\/span>38<\/sup><\/a><\/sup><\/p>\n

S\u00e5 h\u00e4r i efterhand \u00e4r det l\u00e4tt att t\u00e4nka att riskerna med den privata skulds\u00e4ttningen borde ha varit uppenbara. Varf\u00f6r reglerades inte den oh\u00e4mmade spekulationen? Varf\u00f6r s\u00e5g ingen alla de varningstecken som trots allt fanns? <\/span><\/span><\/p>\n

Ett svar som givits till den fr\u00e5gan \u00e4r att nyliberala ekonomer och politiker b\u00e5de har dolt riskerna genom ideologisk verksamhet och medverkat till att skapa finanskrisen genom utvecklandet av finansiella innovationer och tekniker. Skulderna, som var os\u00e4kra som s\u00e5dana, omvandlades dessutom till s\u00e4ljbara \u201df\u00f6rs\u00e4krade\u201d finansiella tillg\u00e5ngar \u2013 det \u00e4r denna tekniska innovation som kallas f\u00f6r derivat. De olika skulderna klumpades samman och utsattes ytterligare en omg\u00e5ng av \u201dfinansialisering\u201d n\u00e4r de s\u00e5ldes vidare f\u00f6r ett paketpris \u2013 en tredje akt\u00f6r spekulerade allts\u00e5 p\u00e5 den eventuella risken hos ett antal subprimel\u00e5n men kunde ta ut r\u00e4nta s\u00e5 l\u00e4nge majoriteten av l\u00e5ntagarna kunde betala.<\/span><\/span>39<\/sup><\/a><\/sup><\/p>\n

I denna process var antagandet om att risken f\u00f6r utebliven avbetalning av skulderna kunde ber\u00e4knas exakt samt f\u00f6rs\u00e4kras finansiellt av stor vikt. Dessa ber\u00e4kningar gjordes utifr\u00e5n ett antagande om en slags evig pris\u00f6kning p\u00e5 bost\u00e4der och den nyliberala f\u00f6rest\u00e4llningen om att marknaden alltid har r\u00e4tt.<\/span><\/span>40<\/sup><\/a><\/sup> Mirowski menar till och med att de nyliberala ekonomernas ideologiska verksamhet och deras utveckling av finansiella tekniker \u00e4r en av de viktigaste skillnaderna mellan krisen 1929 och 2008.<\/span><\/span>41<\/sup><\/a><\/sup><\/p>\n

Om detta st\u00e4mmer \u00e4r det inte f\u00f6rv\u00e5nande att m\u00e5nga f\u00f6rutsp\u00e5dde nyliberalismens d\u00f6d i samband med finanskrisen. Oavsett fr\u00e5gan om nyliberalismen verkligen underminerades av denna kris eller inte \u00e4r det uppenbart att nyliberalerna kunde spela rollen som ideologer och utvecklare av finansiella tekniker f\u00f6rst genom att utmana och besegra keynes<\/span>ianismen. Detta ger tv\u00e5 anledningar att v\u00e4nda blicken bak\u00e5t mot 1970-talet. Det var under detta decennium som viktiga delar av de ekonomiska och sociala tendenser som blommade ut under finanskrisen b\u00f6rjade gro. L\u00f6sningarna p\u00e5 kriserna p\u00e5 1970-talet lade grunden f\u00f6r finanskrisens utbrott drygt trettio \u00e5r senare. Unders\u00f6kning av denna fr\u00e5ga kommer \u00e4ven att kunna l\u00e4gga grunden f\u00f6r en diskussion om keynesianismens och nyliberalismens ekonomiska och sociala grogrund. <\/span><\/span><\/p>\n

1974:<\/b><\/span><\/span> Nyliberalismens och finanskrisen gemensamma r\u00f6tter<\/span><\/span><\/strong><\/p>\n

1973 och 1974 utbr\u00f6t den f\u00f6rsta krisen av globalt m\u00e5tt efter andra v\u00e4rldskriget. N\u00e5gra \u00e5r innan dess, i augusti 1971, hade Bretton Woodssystemet brutit samman. Detta system skapades 1945 som ett svar p\u00e5 en allt mer spridd f\u00f6rest\u00e4llning om att kraschen 1929 orsakades av avsaknaden av regleringar av valuta och av finansiell spekulation. En av systemets konstrukt\u00f6rer var Keynes. Bretton Woodssystemet vilade mot en f\u00f6r\u00e4ndring av maktbalansen mellan finanskapitalet, det produktiva kapitalet och arbetskraften, d\u00e4r finanskapitalet f\u00f6r tillf\u00e4llet hade f\u00f6rlorat mycket av sitt inflytande. Hela systemet br\u00f6t samman n\u00e4r USA inte l\u00e4ngre ans\u00e5g sig tj\u00e4na p\u00e5 det och n\u00e4r finanskapitalet hade \u00e5tertagit sin forna maktposition p\u00e5 bekostnad av arbetarr\u00f6relsen och det produktiva kapitalet.<\/span><\/span>42<\/sup><\/a><\/sup><\/p>\n

Dessa skiften i maktbalansen mellan kapitalismens viktigaste klasser utvecklades under en 30-\u00e5rig period som tog vid efter andra v\u00e4rldskriget och str\u00e4ckte sig fram till b\u00f6rjan av 70-talet, som brukar kallas f\u00f6r \u201drekord\u00e5ren\u201d p\u00e5 grund av den i\u00f6gonfallande fr\u00e5nvaron av allvarliga kriser och den tillsynes oproblematiska tillv\u00e4xten.<\/span><\/span>43<\/sup><\/a><\/sup><\/p>\n

Rekord\u00e5ren har ibland beskrivits i termer av samf\u00f6rst\u00e5ndsanda, d\u00e4r arbetarr\u00f6relsen och kapitalet p\u00e5 n\u00e5got s\u00e4tt skulle ha kommit \u00f6verens om att sluta fred och d\u00e4r staten skulle ha anv\u00e4nt sig av en keynesianistisk ekonomisk politik f\u00f6r att hindra att ekonomiska kriser br\u00f6t ut. Detta implicerar en f\u00f6rest\u00e4llning om att det var keynesianismen som s\u00e5dan som var sj\u00e4lva orsaken till h\u00f6gkonjunkturen och att denna valdes f\u00f6r att f\u00f6rnuftiga makthavare kom \u00f6verens om denna l\u00f6sning, snarare \u00e4n att rekord\u00e5ren var ett resultat av konflikter, arbetarr\u00f6relsens allt starkare position, eftergifter fr\u00e5n den h\u00e4rskande klassen inf\u00f6r hotet om revolution\u00e4r utveckling och av milit\u00e4r upprustning som stimulerade ekonomin.<\/span><\/span>44<\/sup><\/a><\/sup> F\u00f6rest\u00e4llningen om en keynesianistisk epok eller kompromiss \u00e4r problematisk av den enkla anledningen att det finns en hel del tecken p\u00e5 att de \u00e5tg\u00e4rder som keynesianismen erbj\u00f6d inte sattes i verket som <\/span><\/span>medveten policy <\/i><\/span><\/span>f\u00f6rr\u00e4n mot mitten av 1960-talet och b\u00f6rjan av 1970-talet i England, Tyskland och USA.<\/span><\/span>45<\/sup><\/a><\/sup> Dessutom uppst\u00e5r fr\u00e5gan varf\u00f6r keynesianistisk ekonomisk politik inte kunde l\u00f6sa kriserna som n\u00e4rdes mot slutet av 1960-talet och blommade ut mot mitten av 1970-talet. <\/span><\/span><\/p>\n

Snarare \u00e4n ett resultat av samf\u00f6rst\u00e5ndsanda var rekord\u00e5ren f\u00f6ljden av konflikt och arbetarklassens relativa styrka i maktbalansen med kapitalet. Under rekord\u00e5ren hade den h\u00f6ga tillv\u00e4xten till\u00e5tit att arbetarklassen via en alltmer utbyggd v\u00e4lf\u00e4rdsstat och via h\u00f6gre l\u00f6ner kunde till\u00e4gna sig en st\u00f6rre del av produktions\u00f6verskottet samtidigt som det produktiva kapitalet kunde tillgodog\u00f6ra sig vinst. De \u00f6kade l\u00f6nerna och den utvidgade v\u00e4lf\u00e4rdsstaten var i en direkt mening ett resultat av arbetarr\u00f6relsens mobilisering och organisering, men de segrar som vanns var \u00e4ven villkorade av maktbalansen mellan arbete och kapital som i sin tur p\u00e5verkades av borgerlighetens r\u00e4dsla f\u00f6r det konkurrerande systemet i \u00f6st, hotande strejker, uppror och revolution, den massiva upprustningen under kalla kriget och den lika massiva f\u00f6rst\u00f6relsen under andra v\u00e4rldskriget som gjorde att utrymmet f\u00f6r den tillv\u00e4xt som l\u00e5g till grund f\u00f6r rekord\u00e5ren var stort. Tillsammans innebar detta att arbetsl\u00f6sheten var l\u00e5g, vilket pressade l\u00f6nerna upp\u00e5t och gav arbetarklassens sj\u00e4lvf\u00f6rtroende och en god utg\u00e5ngspunkt i konflikten med kapitalet.<\/span><\/span>46<\/sup><\/a><\/sup><\/p>\n

Mot slutet av 60-talet st\u00f6tte kapitalet allts\u00e5 p\u00e5 allt st\u00f6rre hinder i sin str\u00e4van efter h\u00f6gre vinster. Ur dess synvinkel var en ut\u00f6kad tillg\u00e5ng till foglig och billig arbetskraft ett akut problem om vinsterna skulle kunna \u00f6kas. Hur \u00f6verskreds d\u00e5 detta hinder? Hur l\u00f6stes 70-talets kriser? <\/span><\/span><\/p>\n

Ett s\u00e4tt var att uppmuntra invandring. 1965 sl\u00f6ts en \u201dImmigration and Nationality Act\u201d i USA som gav dess kapital tillg\u00e5ng till v\u00e4rldens arbetskraftsreserv. Mot slutet av 60-talet f\u00f6rs\u00f6kte man med samma strategi \u00e4ven i Frankrike, England, Tyskland och h\u00e4r i Sverige.<\/span><\/span>47<\/sup><\/a><\/sup> Ett annat s\u00e4tt var att utveckla teknik som kr\u00e4vde f\u00e4rre antal arbetare. Ett exempel p\u00e5 detta \u00e4r robotiseringen av bilindustrin som skapade arbetsl\u00f6shet.<\/span><\/span>48<\/sup><\/a><\/sup><\/p>\n

Om dessa strategier f\u00f6r att \u00f6vervinna arbetarklassens makt misslyckades fanns det p\u00e5 80-talet makthavare som Ronald Reagan, Margaret Thatcher och general Augusto Pinochet som bev\u00e4pnade med den nyliberala ideologin var beredda att utmana och begr\u00e4nsa arbetarklassens organisering med hj\u00e4lp av staten. Under 80- och 90-talet attackerades arbetarr\u00f6relsens organisering samtidigt som fokus skiftades fr\u00e5n en politik f\u00f6r full syssels\u00e4ttning till en politik som bek\u00e4mpade inflation.<\/span><\/span>49<\/sup><\/a><\/sup> I vissa fall skapades arbetsl\u00f6shet medvetet f\u00f6r att minska arbetarr\u00f6relsens makt och handlingsutrymme.<\/span><\/span>50<\/sup><\/a><\/sup> Kapitalet flyttade \u00e4ven till platser d\u00e4r det fanns stora m\u00e4ngder oorganiserade arbetare, villiga att ta ett jobb f\u00f6r en l\u00e5g l\u00f6n. <\/span><\/span><\/p>\n

Under de senaste 25 \u00e5ren har oj\u00e4mlikheten och arbetsl\u00f6sheten \u00f6kat.<\/span><\/span>51<\/sup><\/a><\/sup> Parallellt har kapitalet \u2013 framf\u00f6rallt finanskapitalet \u2013 \u00e5tertagit sin maktposition, \u00f6kat sina vinster och f\u00e5tt tillg\u00e5ng till billigare och mer disciplinerad arbetskraft. Denna l\u00f6sning skapade emellertid n\u00e4sta hinder som st\u00e4llde sig i v\u00e4gen f\u00f6r kapitalets vinstjakt. En f\u00f6rsvagad arbetarklass och st\u00f6rre reservarbetskraftsarm\u00e9 resulterade i en stagnerande reall\u00f6neutveckling eftersom fler hade varit beredda att ta ett jobb med s\u00e4mre villkor. Detta innebar i sin tur att det fanns f\u00e4rre som hade r\u00e5d att k\u00f6pa de varor och tj\u00e4nster som producerades. De \u00f6kande vinsterna innebar allts\u00e5 <\/span><\/span>p\u00e5 en och samma g\u00e5ng <\/i><\/span><\/span>ett hot mot vinsterna eftersom den samlade efterfr\u00e5gan i f\u00f6rh\u00e5llande till tillv\u00e4xten minskade. Kapitalet saknade kort sagt en marknad. Hur l\u00f6stes detta problem?<\/span><\/span><\/p>\n

En form av l\u00f6sning var att exportera kapital och skapa nya marknader. Denna strategi \u00e4r f\u00f6rvisso lika gammal som kapitalismen sj\u00e4lv, men fr\u00e5n 70-talet och fram\u00e5t intensifierades skuldfinansieringen av ett stort antal utvecklingsl\u00e4nder. Detta ledde till en skuldkris p\u00e5 80-talet d\u00e4r mer \u00e4n 40 l\u00e4nder i framf\u00f6rallt Afrika och Latinamerika fick problem med betalningarna. N\u00e4r denna kris intr\u00e4ffade fick IMF, som nu var arbetsplats f\u00f6r en stor m\u00e4ngd nyliberala ekonomer, uppdraget att se till att pengarna kom tillbaka till de v\u00e4sterl\u00e4ndska l\u00e5ngivarna. En viktig del av denna process var IMF:s strukturanpassningsprogram som innebar mer monetaristism och nedsk\u00e4rningspolitik som ett villkor f\u00f6r att dessa l\u00e4nder skulle f\u00e5 ytterligare l\u00e5n och undvika kollaps.<\/span><\/span>52<\/sup><\/a><\/sup> En annan form av l\u00f6sning kom till st\u00e5nd fr\u00e5n 1980-talet och fram\u00e5t n\u00e4r den enorma kinesiska marknaden \u00f6ppnades. 1989 f\u00f6ll Berlinmuren och gr\u00e4nserna f\u00f6r kapitalets utbredning \u00f6sterut upph\u00e4vdes. \"Sk\u00e4rmklipp4\"<\/span><\/span><\/p>\n

Men det fanns \u00e4ven ett annat s\u00e4tt att l\u00f6sa problemen med efterfr\u00e5gan n\u00e4r l\u00f6nerna stagnerade p\u00e5 bekostnad av vinsterna. Skillnaden mellan l\u00f6ntagarnas sjunkande l\u00f6ner och deras tidigare k\u00f6pkraft t\u00e4cktes med hj\u00e4lp av uppfinningen av kreditkort samt av \u00f6kad privat skulds\u00e4ttning. N\u00e4r bostadsbubblan expanderade v\u00e4xte \u00e4ven id\u00e9n om l\u00e5ntagarens kreditv\u00e4rdighet eftersom den ber\u00e4knas p\u00e5 antaganden om tillg\u00e5ngarnas v\u00e4rde och inte p\u00e5 verklig betalningsf\u00f6rm\u00e5ga \u2013 vilket i sin tur \u00e4ven hj\u00e4lpte till att uppr\u00e4tth\u00e5lla efterfr\u00e5gan.<\/span><\/span>53<\/sup><\/a><\/sup> Dessutom avreglerades finansmarknaden under 80- och 90-talet vilket innebar att nya former av vinster kunde skapas. Det \u00e4r intressant att notera att spekulation p\u00e5 skulder och framtida kontrakt \u00e4nda fram till 90-talet betraktades som illegal aktivitet i m\u00e5nga amerikanska stater. Men med hj\u00e4lp av Milton Friedman och en stark nyliberal lobby legaliserades denna form av spekulation.<\/span><\/span>54<\/sup><\/a><\/sup><\/p>\n

Tillsammans med pengar fr\u00e5n bostadsaff\u00e4rer kunde alltfler konsumera med hj\u00e4lp av kreditkort och andra kreditformer.<\/span><\/span>55<\/sup><\/a><\/sup> Den konsumtion som tidigare finansierats med l\u00f6ner t\u00e4cktes s\u00e5ledes upp av \u00f6kad privat skulds\u00e4ttning. Utan denna f\u00f6r\u00e4ndring hade vi med mycket stor sannolikhet f\u00e5tt uppleva allvarligare kriser l\u00e5ngt tidigare \u00e4n 2007.<\/span><\/span>56<\/sup><\/a><\/sup><\/p>\n

Detta betyder att finanskrisen (<\/span><\/span>kredit\u00e5tstramning<\/i><\/span><\/span>) \u00e4r rotad i det s\u00e4tt som kapitalet l\u00f6ste problemet med sviktande efterfr\u00e5gan (<\/span><\/span>kreditut\u00f6kning<\/i><\/span><\/span>) som i grund och botten hade kunnat utvecklas till en \u00f6verproduktionskris. Detta \u00e4r \u00e4ven ett exempel p\u00e5 hur ackumuleringen av kapital i form av vinster och finansialisering av tillg\u00e5ngar \u00e4r t\u00e4tt sammankopplade i kapitalismen i allm\u00e4nhet och d\u00e4r den finansiella sidan kommit att dominera under de senaste 40 \u00e5ren.<\/span><\/span>57<\/sup><\/a><\/sup> Nyliberalismen skulle kunna beskrivas som en finansv\u00e4nlig l\u00f6sning p\u00e5 den haltande kapitalackumulationen mot slutet av rekord\u00e5ren.<\/span><\/span>58<\/sup><\/a><\/sup><\/p>\n

Idag vet vi att skapandet av nya marknader och skapandet av skuld inte kunde forts\u00e4tta i all evighet och att l\u00f6sningarna p\u00e5 en hotande \u00f6verproduktionskris i slut\u00e4ndan resulterade i den allvarligaste krisen sedan 30-talet. Efter de senaste 40 \u00e5rens krisande kapitalism blir det allt sv\u00e5rare att f\u00f6rst\u00e5 rekord\u00e5ren som kapitalismens normaltillst\u00e5nd. <\/span><\/span><\/p>\n

1974-2017: \u00c5teruppr\u00e4ttande av klassmakt i krisens k\u00f6lvatten<\/span><\/span><\/strong><\/p>\n

Dessa nedslag i nyliberalismens och finanskrisen gemensamma historia har gett fyrdelningen av begreppet nyliberalism ett inneh\u00e5ll. Mot denna begreppsliga och historiska bakgrund st\u00e5r det helt klart att det inte r\u00e4cker att f\u00f6rst\u00e5 nyliberalismen som doktrin och policy. I s\u00e5dana fall hade det r\u00e4ckt med en ideologisk f\u00f6r\u00e4ndring eller en f\u00f6r\u00e4ndring av den ekonomiska politiken f\u00f6r att g\u00f6ra sig av med nyliberalismen.<\/span><\/span>59<\/sup><\/a><\/sup> Snarare erbj\u00f6d de nyliberala recepten p\u00e5 problemet med kapitalackumulation kortsiktiga l\u00f6sningar \u2013 \u00e4ven om dessa endast flyttade problemet i tid och rum som kom tillbaka och skapade nya kriser. Samtidigt skulle det f\u00f6rmodligen vara att g\u00e5 alldeles f\u00f6r l\u00e5ngt att kalla keynesianismen f\u00f6r en reflektion eller ett resultat av krisen 1929 och rekord\u00e5ren samt nyliberalismen f\u00f6r ett resultat av krisen 1973-74 och en f\u00f6rhoppning om att kapitalackumulationen skulle kunna \u00e5teruppr\u00e4ttas. Detta skulle inneb\u00e4ra att dessa ismer och former av ekonomisk politik blott \u00e4r en \u00f6verbyggnad som orsakats av den ekonomiska basen. Det vore dock \u00e4nnu mer problematiskt att anta att dessa ismer inte har n\u00e5got alls med kapitalismens utveckling att g\u00f6ra och att de skulle representera ett slags \u00f6ppet val mellan olika ideologier eller teorier. <\/span><\/span><\/p>\n

Harvey argumenterar f\u00f6r att nyliberalismen sammantaget b\u00f6r f\u00f6rst\u00e5s som en politisk ideologi som har syftat till att \u00e5teretablera goda villkor f\u00f6r kapitalackumulation samt \u00e5tertagande av den klassmakt som b\u00f6rjade hotas mot slutet av 1960-talet.<\/span><\/span>60<\/sup><\/a><\/sup> Denna ideologi har slagit rot p\u00e5 ett oj\u00e4mnt s\u00e4tt, vilket synligg\u00f6rs genom uttrycket nyliberalisering. Vad det g\u00e4ller kapitalackumulationen verkar det rimligt att h\u00e4vda att nyliberalismen f\u00f6rvisso var ett val, men ett val som blev allt sv\u00e5rare att undvika i den m\u00e5n som kapitalet skulle kunna expandera.<\/span><\/span>61<\/sup><\/a><\/sup> Detta inneb\u00e4r emellertid inte att nyliberalerna lyckades med att \u00e5teretablera de h\u00f6ga vinsterna fr\u00e5n rekord\u00e5ren, \u00e4ven om det enligt Harvey gick desto b\u00e4ttre med \u00e5teruppr\u00e4ttandet av klassmakten.<\/span><\/span>62<\/sup><\/a><\/sup><\/p>\n

Marxisterna G\u00e9rard Dum\u00e9nil och Dominique L\u00e9vy delar Harveys argument, men g\u00e5r ett steg l\u00e4ngre och h\u00e4vdar att nyliberalismen b\u00f6r f\u00f6rst\u00e5s som en ny social ordning och epok d\u00e4r de rikaste individernas makt och inkomster \u00e5teretablerades efter en period pr\u00e4glad av bakslag f\u00f6r denna grupp och i samband med en strukturell kris f\u00f6r kapitalismen som system. Denna \u00f6vre del av kapitalistklassen ben\u00e4mns som finanskapitalister.<\/span><\/span>\"Sk\u00e4rmklipp6\"<\/p>\n

Oavsett om man b\u00f6r f\u00f6rst\u00e5 nyliberalismen som en kombination av ideologi (-ism) och process (-isering) eller som en epok b\u00f6r den intellektuella historien om f\u00f6rh\u00e5llandet mellan keynesianism och nyliberalism skrivas stadigt f\u00f6rankrad i kapitalets dramatiska 1900-talshistoria, men utan att helt och h\u00e5llet l\u00e5ta dem drunkna i dessa vatten. F\u00f6r uppfattning om nyliberalism som process och som fas i kapitalismen g\u00e4ller hursomhelst att sj\u00e4lva det kapitalistiska systemet m\u00e5ste utmanas om nyliberalismen ska kunna utmanas.<\/span><\/span>64<\/sup><\/a><\/sup><\/p>\n

2007-2017:<\/span> Nyliberalism utan nyliberaler? <\/span><\/strong><\/span><\/p>\n

I november 2008 bes\u00f6kte drottning Elisabeth II London School of Economics. Varf\u00f6r, fr\u00e5gade hon med en sj\u00e4lvklarhet som endast en feodal monark skulle kunna uppvisa, f\u00f6ruts\u00e5g ingen finanskrisen? Ekonomerna kunde dessv\u00e4rre inte svara p\u00e5 den fr\u00e5gan direkt. N\u00e5gra m\u00e5nader senare arrangerade de ist\u00e4llet ett seminarium f\u00f6r att formulera ett svar till hennes majest\u00e4t. Ekonomernas f\u00f6rklaring till finanskrisen handlade om att den egna k\u00e5ren uppenbarligen l\u00e5tit \u00f6nsket\u00e4nkande och hybris ta plats p\u00e5 bekostnad av ett kritiskt f\u00f6rh\u00e5llningss\u00e4tt.<\/span><\/span>65<\/sup><\/a><\/sup> Krisen kan allts\u00e5 enligt detta svar f\u00f6rklaras av ekonomernas psykologiska tillst\u00e5nd och teoretiska brister.<\/span><\/span><\/p>\n

\u00c4ven den tidigare chefen f\u00f6r Federal Reserve Alan Greenspan \u00e4r sj\u00e4lvkritisk. Han erk\u00e4nde inf\u00f6r kongressen att finanskraschen visade den nyliberala monetarismens bristf\u00e4llighet som ekonomisk teori och policy.<\/span><\/span>66<\/sup><\/a><\/sup> Det verkade med andra ord som om nyliberalismen hade f\u00f6rlorat sitt momentum. <\/span><\/span><\/p>\n

Greenspans eftertr\u00e4dare Ben Bernanke var emellertid inte alls lika \u00e5ngerfull. Han har till och med sagt att: \u201dJag anser inte <\/span><\/span>p\u00e5 n\u00e5got vis<\/i><\/span><\/span> att krisen kr\u00e4ver av oss att vi ska ompr\u00f6va nationalekonomin och finansvetenskapen fr\u00e5n grunden.\u201d<\/span><\/span>67<\/sup><\/a><\/sup> Och nog \u00e4r det s\u00e5 att det \u00e4r sv\u00e5rt att finna tydliga tecken som visar att utvecklingen i grunden har slagit in p\u00e5 en annan v\u00e4g. D\u00e4remot finns spridda utslag av \u00e5nger i den nyliberala ekonomk\u00e5ren och sv\u00e5righeter att finna n\u00e5gra sj\u00e4lvbetitlade nyliberaler. Mirowski har skrivit en hel bok om hur nyliberalerna har \u00f6msat skinn och b\u00f6rjat kalla sig andra saker, samtidigt som nyliberalismen har triumferat och g\u00e5tt st\u00e4rkt ur finanskrisen.<\/span><\/span>68<\/sup><\/a><\/sup> Det \u00e4r d\u00e4rf\u00f6r som Crouch konstaterade att praktiskt taget allt best\u00e5r av denna den mest framg\u00e5ngsrika ideologin n\u00e5gonsin.<\/span><\/span>69<\/sup><\/a><\/sup><\/p>\n

Idag verkar det vara o\u00e5terkalleligheten hos just de nyliberala reformer som tidigare f\u00f6rsk\u00f6t den hotande \u00f6verproduktionskrisen i tid och rum med hj\u00e4lp av avregleringar och \u00f6kad individuell statlig skulds\u00e4ttning som \u00e4r det st\u00f6rsta hotet mot kapitalackumulation.<\/span><\/span>70<\/sup><\/a><\/sup> Hittills har vi inte sett ett tillr\u00e4ckligt kraftfullt politiskt alternativ med kapaciteten att \u00e4ndra den ekonomiska och politiska riktningen. Dessutom existerar inte de villkor (arbetarr\u00f6relsens styrka, systemkonkurrens mellan \u00f6st och v\u00e4st och r\u00e4dslan f\u00f6r revolution hos borgerligheten som fick kapitalet att g\u00e5 med p\u00e5 vissa reformer, den tillsynes o\u00e4ndliga tillv\u00e4xten, milit\u00e4r upprustning, etcetera) som var f\u00f6r handen under rekord\u00e5ren. <\/span><\/span><\/p>\n

Hur ska vi bed\u00f6ma f\u00f6rest\u00e4llningen om att Brexit, Trump och andra aktuella politiska skeenden representerar slutet f\u00f6r den nyliberala eran? Dessa h\u00e4ndelser m\u00e5ste f\u00f6rst och sist unders\u00f6kas var f\u00f6r sig, eftersom de skiljer sig p\u00e5 viktiga s\u00e4tt (exempelvis finns det progressiva och internationalistiska anledningar att st\u00f6dja Brexit, vilka man f\u00e5r leta l\u00e4nge efter i fallet Trump). Samtidigt finns det f\u00f6ruts\u00e4ttningar i de olika fallen som f\u00f6renar dem, vilka denna artikel har \u00e4gnat sig \u00e5t att unders\u00f6ka \u2013 finanskrisen som fortfarande p\u00e5g\u00e5r 10 \u00e5r efter sitt utbrott, f\u00f6rh\u00e5llandet till 40 \u00e5r av nyliberal politik och \u00f6kande oj\u00e4mlikhet, arbetarklassens och -r\u00f6relsens minskande makt, etc.<\/span><\/span>71<\/sup><\/a><\/sup><\/p>\n

\"Sk\u00e4rmklipp5JPG\"\u00c4ven om n\u00e5got utt\u00f6mmande svar p\u00e5 fr\u00e5gan om nyliberalismens d\u00f6d eller liv efter d\u00f6den inte kommer att erbjudas h\u00e4r borde under alla omst\u00e4ndigheter dessa f\u00f6ruts\u00e4ttningar ing\u00e5 i svaret. Dessutom visar min unders\u00f6kning av begreppet nyliberalism att det \u00e4r fullt m\u00f6jligt att nyliberalismen som hegemonisk \u201dism\u201d utmanades av finanskrisen 2007-2008 och fick ytterligare en d\u00f6dsst\u00f6t med BREXIT och Trump, samtidigt som nyliberaliseringen fortg\u00e5r och den nyliberala epoken f\u00f6rdjupas snarare \u00e4n g\u00e5r upp i r\u00f6k. Allt detta \u00e5terst\u00e5r dock att se. <\/span><\/span><\/p>\n

En marxist b\u00f6r dessutom vara f\u00f6rsiktig med anv\u00e4ndningen av begreppet nyliberalism. Det finns n\u00e4mligen viktiga politiska risker med uttrycket om det inte f\u00f6rankras stadigt i en analys av kapitalismen. Alltsedan \u201dWorld Social Forum\u201d i Seattle 1999 har v\u00e4nstern riskerat att f\u00f6rlora organisationer och aktivister till ett antinyliberalt politiskt program som hade kunnat vara en del av en antikapitalistisk kamp f\u00f6r socialism. Denna utveckling har \u00e4ven resulterat i viktiga strategiska problem och tveksamma allianser.<\/span><\/span>72<\/sup><\/a><\/sup> Dessutom m\u00e5 keynesianismen ha varit en ekonomisk doktrin som den antikapitalistiska v\u00e4nstern har anledningar att f\u00f6redra framf\u00f6r nyliberalismen, men detta f\u00e5r inte skymma sikten f\u00f6r det faktum att b\u00e5da \u00e4r sprungna ur specifika politiska och ekonomiska konjunkturer i kapitalismens historia och att de i grund och botten best\u00e5r av olika f\u00f6rslag p\u00e5 hur kapitalackumulation ska g\u00e5 till. <\/span><\/span><\/p>\n

Ett sk\u00e4l till att anv\u00e4nda termen nyliberalism \u2013 trots att det r\u00e5der s\u00e5 pass stor f\u00f6rvirring i anv\u00e4ndningen av begreppet i allm\u00e4nhet och trots att det riskerar att flytta fokus fr\u00e5n kapitalism och antikapitalism till nyliberalism och antinyliberalism \u2013 \u00e4r att den ekonomiska politiken, processerna och den ekonomiska utvecklingen som tog vid i mitten av 70-talet och satte punkt f\u00f6r rekord\u00e5ren \u00e4r i behov av en beteckning. Om vi inte talar om detta skifte som ett skifte till nyliberalism\/isering f\u00e5r vi leta efter eller skapa andra termer. <\/span><\/span><\/p>\n

Oavsett om Brexit, Trump och andra aktuella politiska h\u00e4ndelser representerar f\u00f6rverkligandet av nyliberalismen eller dess underminering \u00e4r det fr\u00e5ga om ett \u2013 f\u00f6rvisso mots\u00e4gelsefullt \u2013 slag mot de eliter som har dominerat politiken och ekonomin under de senaste 40 \u00e5ren. Men detta inneb\u00e4r inte p\u00e5 n\u00e5got vis att exempelvis Trump skulle vara ett hot mot kapitalackumulationen som s\u00e5dan. Snarare betyder det att han eventuellt representerar andra intressen inom kapitalet. Samtidigt \u00e4r det viktigt att p\u00e5peka att det inte alls st\u00e5r klart att Trump skulle vara n\u00e5got annat \u00e4n finansv\u00e4nlig. En viktig ingrediens i den nya amerikanska administrationen \u00e4r \u201dreaganism\u201d \u2013 det vill s\u00e4ga avreglering, s\u00e4nkta skatter och milit\u00e4ra utgifter.<\/span><\/span>73<\/sup><\/a><\/sup> Vad som har kommit upp till ytan i samband med den senaste tidens politiska h\u00e4ndelser \u00e4r de inre splittringar som finns inom kapitalet och hur de kommer till uttryck genom en kamp \u00f6ver staten som ett verktyg f\u00f6r olika former av kapitalackumulation och ett lika mots\u00e4gelsefullt uttryck f\u00f6r protest fr\u00e5n alla de som drabbats av nyliberalismen. \u00c5terigen kommer vi emellertid tillbaka till fr\u00e5gan om vad som egentligen menas med nyliberalism.
\n<\/span><\/span><\/p>\n

Carl Wil\u00e9n<\/strong> \u00e4r doktorand i sociologi och skriver en avhandling om den haitiska revolutionen.<\/p>\n

\n

1<\/a> Mirowski, Philip. Never let a Serious Crisis go to Waste. How Neoliberalism Survived the Financial Meltdown<\/i>. London\/New York: Verso, 2013.<\/span><\/p>\n<\/div>\n

\n

2<\/a> Colin Crouch citerad i Mirowski, 2013: 14.<\/span><\/p>\n<\/div>\n

\n

3<\/a> Se exempelvis West, Cornel. Godbye, American Neoliberalism. A new Era is here. Guardian. <\/i>2016-11-17. https:\/\/www.theguardian.com\/commentisfree\/2016\/nov\/17\/american-neoliberalism-cornel-west-2016-election<\/a><\/u><\/span><\/span><\/p>\n<\/div>\n

\n

4<\/a> Weeks, John. Trump\u2019s Vicotry Represents the Fulfillment of Neoliberalism, not its Failure. Open Democracy. <\/i>2016-11-13. <\/span><\/p>\n

https:\/\/www.opendemocracy.net\/john-weeks\/trumps-victory-is-fulfilment-of-neoliberalism-not-its-failure<\/a><\/u><\/span>; se \u00e4ven Callinicos, Alex. The Neoliberal Order Begins to Crack. International Socialist Journal. <\/i>Vol. 154 (2017) och Mattias B\u00f6rjessons artikel i detta nummer. <\/span><\/p>\n<\/div>\n

\n

5<\/a> F\u00f6rutom dessa finns ytterligare ett lika inflytelserikt som problematiskt begrepp om nyliberalism inom samh\u00e4llsvetenskapen, som m\u00e5 vara intressant som ett kulturellt fenomen men som faller utanf\u00f6r ramarna f\u00f6r den h\u00e4r artikelns fokus: nyliberalism som normativt f\u00f6rnuft och styrningsrationalitet, se exempelvis Foucault, Michel. Biopolitikens f\u00f6delse. Coll\u00e8ge de France 1978-79<\/i><\/span>. H\u00e4gersten: Tankekraft, 2014; Brown, Wendy. <\/span>Undoing the Demos: Neoliberalism\u2019s Stealth Revolution. <\/i><\/span>New York: Zone Books, 2015. <\/span><\/span><\/p>\n<\/div>\n

\n

6<\/a> Keynes, John Maynard. The General Theory of Employment, Interest and Money. <\/i>New York: BN Publishing, 2008 \uf05b<\/span>1936\uf05d<\/span>: 18-21; Ingham, Geoffray. Capitalism. <\/i>Cambridge: Polity, 2008\/2011: 44-6. <\/span><\/p>\n<\/div>\n

\n

7<\/a> Ibid: 18-21; Ingham 2008\/2011: 48. <\/span><\/p>\n<\/div>\n

\n

8<\/a> Ingham 2008\/2011: 195-8.<\/span><\/p>\n<\/div>\n

\n

9<\/a> Lapavitsas, Costas. Mainstream Economics in the Neoliberal Era. I Neoliberalism. A Critical Reader. <\/i>Saad-Filho, Alfredo och Johnston, Deborah (eds). London: Pluto Press, 2005: 32-3.<\/span><\/p>\n<\/div>\n

\n

10<\/a> Harman, Chris. Zombie Capitalism. Global Crisis and the Relevance of Marx<\/i>. London: Bookmarks, 2009: 162; Lapavitsas 2005: 32-3. <\/span><\/p>\n<\/div>\n

\n

11<\/a> Anderson, Perry. Renewals. New Left Review, <\/i>nr. 1 (2000): 13.<\/span><\/p>\n<\/div>\n

\n

12<\/a> Clarke, John. Living with\/in and without neo-liberalism. Foocal \u2013 European Journal of Anthropology. <\/i>Nr. 51 (2008): 138. <\/span><\/p>\n<\/div>\n

\n

13<\/a> Stedman-Jones, Daniel. Masters of the Universe<\/i>. Princeton: Princeton University Press, 2012: 6-9; Mirowski 2013: 38.<\/span><\/p>\n<\/div>\n

\n

14<\/a> Mirowski 2013: 38. <\/span><\/p>\n<\/div>\n

\n

15<\/a> Ibid: 38.<\/span><\/p>\n<\/div>\n

\n

16<\/a> Stedman-Jones 2012: 6.<\/span><\/p>\n<\/div>\n

\n

17<\/a> Mirowski 2013: 42; Davidsson, Neil. What was Neoliberalism? In Neoliberal Scotland: Class and Society in a Stateless Nation. <\/i>Davidsson, Neil; McCafferty, Patricia and Miller, David (eds.) Newcastle: Cambridge Scholars Publishing, 2010: 10.<\/span><\/p>\n<\/div>\n

\n

18<\/a> Mirowski 2013: 42-7.<\/span><\/p>\n<\/div>\n

\n

19<\/a> Davidsson 2010: 7; Mirowski 2013: 189-90. <\/span><\/p>\n<\/div>\n

\n

20<\/a> Ibid: 3-10.<\/span><\/p>\n<\/div>\n

\n

21<\/a> Mirowski 2013: 16, 40. <\/span><\/p>\n<\/div>\n

\n

22<\/a> Mirowski 2013: 40, 334. <\/span><\/p>\n<\/div>\n

\n

23<\/a> Harvey, David. A Brief History of Neoliberalism. <\/i>Oxford University Press: Oxford, 2005: 2; Harvey, David. Neoliberalism as Creative Destruction. The ANNALS of the American Academy of Political and Social Science. <\/i>Vol. 610, Nr. 21 (2007): 22. <\/span><\/p>\n<\/div>\n

\n

24<\/a> Ibid: 21. <\/span><\/p>\n<\/div>\n

\n

25<\/a> Ibid: 35-9; Davidsson, Neil. Nationalism and Neoliberalism. Variant <\/i>Nr. 32 (2008): 36. <\/span><\/p>\n<\/div>\n

\n

26<\/a> Ingham 2008\/2011: 245n. <\/i><\/span><\/p>\n<\/div>\n

\n

27<\/a> Rajesh Venugopal. Neoliberalism as Concept. Economy and Society<\/i>, Vol. 44, Nr. 2 (2015): 168-9.<\/span><\/p>\n<\/div>\n

\n

28<\/a> Saad-Filho, Alfredo och Johnston, Deborah. Introduction. I Neoliberalism. A Critical Reader. <\/i>Saad-Filho, Alfredo och Johnston, Deborah (eds). London: Pluto Press, 2005: 1.<\/span><\/p>\n<\/div>\n

\n

29<\/a> Harvey, David. The Enigma of Capital. <\/i>London: Profile Books, 2010: 1. <\/span><\/p>\n<\/div>\n

\n

30<\/a> Ingham 2008\/2011: 227. <\/span><\/p>\n<\/div>\n

\n

31<\/a> Ibid: 241. <\/span><\/p>\n<\/div>\n

\n

32<\/a> Ibid: 229. <\/span><\/p>\n<\/div>\n

\n

33<\/a> Ibid: 227. <\/span><\/p>\n<\/div>\n

\n

34<\/a> Ibid: 242.<\/span><\/p>\n<\/div>\n

\n

35<\/a> Ibid: 247.<\/span><\/p>\n<\/div>\n

\n

36<\/a> Mirowski 2013: 172, 313, 347.<\/span><\/p>\n<\/div>\n

\n

37<\/a> Ibid: 230.<\/span><\/p>\n<\/div>\n

\n

38<\/a> \u017di\u017eek, Slavoj. Slavoj \u017di\u017eek at Occupy Wall Street: ”We are not dreamers, we are the awakening from a dream which is turning into a nightmare”. Verso. <\/i>2011-10-10. http:\/\/www.versobooks.com\/blogs\/736-slavoj-zizek-at-occupy-wall-street-we-are-not-dreamers-we-are-the-awakening-from-a-dream-which-is-turning-into-a-nightmare<\/a><\/u><\/span> (h\u00e4mtad 2015-11-10). <\/span><\/p>\n<\/div>\n

\n

39<\/a> Ingham 2008\/2011: 239; jfr. Krugman, Paul. How Did Economists Get It So Wrong? New York Times. <\/i>2009-09-14. <\/i><\/span><\/p>\n<\/div>\n

\n

40<\/a> Ingham 2008\/2011: 239. <\/span><\/p>\n<\/div>\n

\n

41<\/a> Min \u00f6vers\u00e4ttning, Mirowski 2013: 172.<\/span><\/p>\n<\/div>\n

\n

42<\/a> Ingham 2008\/2011: 85-7, 209-10.<\/span><\/p>\n<\/div>\n

\n

43<\/a> Harvey 2010: 12, 29-30.<\/span><\/p>\n<\/div>\n

\n

44<\/a> Ingham 2008: 196.<\/span><\/p>\n<\/div>\n

\n

45<\/a> Bleany, Michael. The Rise and Fall of Keynesian Economics. <\/i>London: Macmillan, 1985: 101, jfr. Harman, 2009: 165-8; Davidsson 2010: 10-1. <\/span><\/p>\n<\/div>\n

\n

46<\/a> Harvey 2010: 12, 29-30.<\/span><\/p>\n<\/div>\n

\n

47<\/a> Harvey 2010: 14. <\/span><\/p>\n<\/div>\n

\n

48<\/a> Harvey 2010: 14; Davidsson 2010: 28.<\/span><\/p>\n<\/div>\n

\n

49<\/a> Harvey 2010; Krugman 2009. <\/span><\/p>\n<\/div>\n

\n

50<\/a> Davidsson 2010: 28<\/span><\/p>\n<\/div>\n

\n

51<\/a> Harvey 2010: 15. <\/span><\/p>\n<\/div>\n

\n

52<\/a> Harvey 2010: 19. <\/span><\/p>\n<\/div>\n

\n

53<\/a> Ingham 2008\/2011: 239. <\/span><\/p>\n<\/div>\n

\n

54<\/a> Ibid: 235-6.<\/span><\/p>\n<\/div>\n

\n

55<\/a> Harvey 2010: 17. <\/span><\/p>\n<\/div>\n

\n

56<\/a> Ingham 2008\/2011: 114.<\/span><\/p>\n<\/div>\n

\n

57<\/a> Ibid: 114-5. <\/span><\/p>\n<\/div>\n

\n

58<\/a> Saad-Filho, Alfredo och Johnston, Deborah 2005: 4.<\/span><\/p>\n<\/div>\n

\n

59<\/a> Harman 2007.<\/span><\/p>\n<\/div>\n

\n

60<\/a> Harvey 2007: 29. <\/span><\/p>\n<\/div>\n

\n

61<\/a> Davidsson 2010: 20.<\/span><\/p>\n<\/div>\n

\n

62<\/a> Harvey 2007: 29<\/span><\/p>\n<\/div>\n

\n

63<\/a> Dum\u00e9nil och L\u00e9vy 2005: 9.<\/span><\/p>\n<\/div>\n

\n

64<\/a> Ibid. <\/span><\/p>\n<\/div>\n

\n

65<\/a> Ingham 2008\/2011: 253<\/span><\/p>\n<\/div>\n

\n

66<\/a> Ibid: 231. <\/span><\/p>\n<\/div>\n

\n

67<\/a> Min kursivering, Bernanke citerad i Mirowski 2013: 189. <\/span><\/p>\n<\/div>\n

\n

68<\/a> Ibid: 356. <\/span><\/p>\n<\/div>\n

\n

69<\/a> Crouch citerad i Mirowski 2013: 14.<\/span><\/p>\n<\/div>\n

\n

70<\/a> Ingham 2011: 249.<\/span><\/p>\n<\/div>\n

\n

71<\/a> F\u00f6r en mer utt\u00f6mmande analys av skillnader och likheter, se Callinicos, Alex. The end of World News. International Socialist Journal. <\/i>Vol. 153 (2016). <\/span><\/p>\n<\/div>\n

\n

72<\/a> Jfr. Harman 2007.<\/span><\/p>\n<\/div>\n

\n

73<\/a> Callinicos 2017.<\/span><\/p>\n<\/div>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Om nyliberalismens liv efter d\u00f6den \u2013 en unders\u00f6kning av nyliberalismens id\u00e9 och sociala jordm\u00e5n Under och efter den senaste finanskrisen kom m\u00e5nga att tala om nyliberalismens kris, men \u00e4r detta fenomen verkligen i kris och \u2013 i s\u00e5 fall \u2013 … Forts\u00e4tt l\u00e4sa →<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":10,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"jetpack_post_was_ever_published":false,"_jetpack_newsletter_access":"","_jetpack_dont_email_post_to_subs":false,"_jetpack_newsletter_tier_id":0,"_jetpack_memberships_contains_paywalled_content":false,"_jetpack_memberships_contains_paid_content":false,"footnotes":"","jetpack_publicize_message":"","jetpack_publicize_feature_enabled":true,"jetpack_social_post_already_shared":true,"jetpack_social_options":{"image_generator_settings":{"template":"highway","default_image_id":0,"font":"","enabled":false},"version":2}},"categories":[1],"tags":[],"class_list":["post-1849","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-okategoriserade"],"jetpack_publicize_connections":[],"jetpack_featured_media_url":"","jetpack_sharing_enabled":true,"jetpack_shortlink":"https:\/\/wp.me\/sRzA9-1849","_links":{"self":[{"href":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/1849","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/users\/10"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=1849"}],"version-history":[{"count":2,"href":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/1849\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":1864,"href":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/1849\/revisions\/1864"}],"wp:attachment":[{"href":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=1849"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=1849"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=1849"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}