Just n\u00e4r skallet mot Ordfront ekat ut l\u00e4ser Gellert Tamas om Diana Johnstone i den aktade tidskriften International Affairs. P\u00e5 f\u00f6rsta raden hittar han ordet ”revisionist” – historikern Richard Caplan kallar hennes bok om Balkan ”a revisionist and highly contentious account of western policy and the dissolution of Yugoslavia”.(1) Tamas l\u00e4ser inte mer, ja han l\u00e4ser, men han \u00e4r of\u00f6rm\u00f6gen att ta till sig orden. Han vet inte att begreppet ”revisionist” i engelsk akademisk tradition har en neutral mening. Det betecknar envar som s\u00e4tter en g\u00e4llande tolkning av ett skede i fr\u00e5ga. Tamas tror att recensenten placerat Johnstone bland dem som i den allm\u00e4nna debatten med f\u00f6rakt kallas ”historierevisionister”. D\u00e5 \u00e4r saken klar. Triumferande kung\u00f6r Gellert Tamas i Dagens Nyheter att den akademiska sakkunskapen behandlar Johnstone ”p\u00e5 samma s\u00e4tt som i stort sett samtliga medier i
\nSverige”.(2)<\/p>\n
En s\u00e4regen j\u00e4mf\u00f6relse.<\/p>\n
Richard Caplan \u00e4r p\u00e5 flera punkter, vilket Tamas nogsamt noterar, starkt kritisk till Johnstone, men han \u00e4r samtidigt, vilket Tamas f\u00f6rbig\u00e5r, respektfull. Caplan refererar boken hederligt och framh\u00e5ller dess f\u00f6rtj\u00e4nster. I sin granskning av v\u00e4stliga myter om Balkan \u00e4r Johnstone, skriver han, ”p\u00e5 fast mark, och anf\u00f6r effektivt vad som
\nstundtals \u00e4r nya och \u00f6vertygande bevis”. Han sammanfattar: ”Resultatet \u00e4r en insiktsfull men \u00f6vernitisk kritik av v\u00e4stlig diplomati och Jugoslavien. D\u00e5rarnas korst\u00e5g \u00e4r v\u00e4l v\u00e4rd att l\u00e4sa – men med kritiska
\n\u00f6gon.”(3)<\/p>\n
Hur omtalades samma bok och dess f\u00f6rfattare i svenska medier h\u00f6sten 2003?<\/p>\n
Maciej Zaremba h\u00e4vdade i Dagens Nyheter att en intervju med Diana Johnstone i Ordfront magasin var ”en grov kr\u00e4nkning av alla offren f\u00f6r massakrerna och v\u00e5ldt\u00e4kterna p\u00e5 Balkan, j\u00e4mf\u00f6rbar med vad f\u00f6rnekandet av F\u00f6rintelsen betyder f\u00f6r de \u00f6verlevande”. Han tillvitade artikelf\u00f6rfattaren Bj\u00f6rn Eklund antisemitiska \u00e5sikter, larmade om ”brunv\u00e4nster” och kr\u00e4vde en urs\u00e4kt fr\u00e5n Ordfronts ansvarige utgivare.(4)<\/p>\n
Ocks\u00e5 Gellert Tamas kopplade i Expressen samman Johnstone med dem som h\u00e4vdar att Hitlers gaskammare aldrig existerat. Eklund m\u00e5ste avl\u00e4gsnas fr\u00e5n posten som redaktionschef, f\u00f6rklarade han.(5)<\/p>\n
Zaremba skrev utan att ha l\u00e4st Johnstones bok.(6) P\u00e5 samma s\u00e4tt var det, gissar jag, med Tamas och de andra som hetsade fram. Ett av de sm\u00e4rre brott de lade Bj\u00f6rn Eklund till last var att han inte kollat k\u00e4llorna. Diana Johnstone, ”v\u00e4l v\u00e4rd att l\u00e4sa”, sorterades ol\u00e4st in bland f\u00f6rintelsef\u00f6rnekarna.<\/p>\n
F\u00f6rst ett \u00e5r senare, n\u00e4r allt \u00e4r \u00f6ver, n\u00e4r Ordfronts ledning retroaktivt refuserat intervjun med Johnstone och sparkat redaktionschefen, publicerar rikspressen sakligt kritiska recensioner av D\u00e5rarnas korst\u00e5g. Peter L\u00f6fgren p\u00e5pekar i Dagens Nyheter ”hur dumt det \u00e4r att anst\u00e4lla bokb\u00e5l, s\u00e4rskilt p\u00e5 b\u00f6cker man inte l\u00e4st”. S\u00e5dant ”gagnar bara okunskapen”.(7)<\/p>\n
Det \u00e4r belagt att b\u00e5de det p\u00e5g\u00e5ende kriget vid Persiska viken och det f\u00f6rra f\u00f6regicks av omfattande manipulationer av den allm\u00e4nna opinionen. Mest omtalad vid sidan av de p\u00e5hittade massf\u00f6rst\u00f6relsevapnen \u00e4r historien om sp\u00e4dbarnen i Kuwait som skulle ha slitits ur sina kuv\u00f6ser av irakiska soldater. Storyn producerades av en PR-byr\u00e5 med den kuwaitiske Washingtonambassad\u00f6rens dotter i rollen som \u00f6gonvittne.<\/p>\n
P\u00e5 liknande s\u00e4tt var det 1999, d\u00e5 de v\u00e4stliga stormakterna samf\u00e4llt sk\u00f6t FN \u00e5t sidan och anf\u00f6ll Jugoslavien. Nato larmade om massmord p\u00e5 \u00e4nda upp till 100.000 civila kosovoalbaner, Amnesty v\u00e4lkomnade devalveringen av folkr\u00e4tten och Aftonbladets ledarsida hetsade som Per Ahlmark mot dem som protesterade mot bombningarna. I efterhand har Nato medgett att uppgifterna om folkmordet var felaktiga. Antalet d\u00f6dade kosovoalbaner ber\u00e4knas nu uppg\u00e5 till ett par tusen. Detta meddelas, om det \u00f6verhuvudtaget meddelas, i n\u00e5gon notis eller bisats. I det allm\u00e4nna medvetandet h\u00e4rskar \u00e4nnu minnet av de skakande TV-inslagen.<\/p>\n
Vi kan inte f\u00f6ruts\u00e4tta att allt som Vita huset anf\u00f6r mot sina fiender \u00e4r falskt, men det finns sk\u00e4l att vara vaksam n\u00e4r
\nhangarfartygen b\u00f6rjat r\u00f6ra p\u00e5 sig och lidande m\u00e4nniskor f\u00f6revisas p\u00e5 b\u00e4sta s\u00e4ndningstid p\u00e5 TV. T\u00e5rarna \u00e4r i de flesta fall \u00e4kta och grymheterna som framkallat dem verkliga, men v\u00e4rlden \u00e4r full av t\u00e5rar och grymheter. Det lidande som m\u00f6ter oss i TV-inslagen har silats genom en medieindustri som l\u00e5ter sig mobiliseras f\u00f6r krigskampanjerna.<\/p>\n
”Det b\u00e4sta s\u00e4ttet att ta sig fram till sanningen \u00e4r att l\u00e5ta argumenten pr\u00f6vas i offentligheten”, skrev Leif Ericsson, Ordfront magasins chefredakt\u00f6r och ansvarige utgivare, i ett svar p\u00e5 Maciej Zarembas utfall mot intervjun med Diana Johnstone.(8) Det var en hederv\u00e4rd h\u00e5llning. Sj\u00e4lv delade han p\u00e5 det hela taget Zarembas bild av
\nutvecklingen p\u00e5 Balkan, och i juni 2000 hade han tillsammans med f\u00f6retr\u00e4dare f\u00f6r Svenska Helsingforskommitt\u00e9n f\u00f6r m\u00e4nskliga r\u00e4ttigheter publicerat ett upprop f\u00f6r s\u00e5 kallade humanit\u00e4ra interventioner.(9) Likv\u00e4l v\u00e4lkomnade han nu en kritisk granskning av sk\u00e4len f\u00f6r stormakternas int\u00e5g p\u00e5 Balkan.<\/p>\n
Leif Ericssons principfasthet varade i knappt tre veckor. S\u00e5 vek han sig och Ordfronts styrelse gjorde efter. Det var, som f\u00f6reningens st\u00e4mma senare slog fast, ett allvarligt misstag.<\/p>\n
Jag har inget att inv\u00e4nda mot att Dagens Nyheter och andra sk\u00e4rsk\u00e5dar en artikel i Ordfront magasin. Tv\u00e4rtom, s\u00e5dant ska v\u00e4lkomnas. Men det Maciej Zaremba drog ig\u00e5ng var n\u00e5got bortom det f\u00f6rnuftiga pr\u00f6vandet av stort och sm\u00e5tt i Diana Johnstones analys av utvecklingen p\u00e5 Balkan. Det var ett larm \u00f6ver att denna f\u00f6rfattare, ”v\u00e4l v\u00e4rd att l\u00e4sa”, f\u00e5tt komma till tals i en bredare svensk offentlighet.<\/p>\n
I samband med debatten om tv\u00e5ngssteriliseringarna, d\u00e5 Zaremba till v\u00e4rldspressens f\u00f6rtjusning knutit samman det svenska folkhemmet med nazisternas Tredje rike, f\u00f6rklarade DN-kulturs d\u00e5varande chefredakt\u00f6r Arne Ruth: ”Maciejs fr\u00e4msta styrka \u00e4r hans moraliska medk\u00e4nsla. Han backar upp denna moraliska h\u00e5llning med de mest grundliga efterforskningar man kan t\u00e4nka sig.”(10) Det \u00e4r smickrande ord om en n\u00e4ra medarbetare. Zaremba \u00e4r onekligen en skicklig skribent, och hans styrka \u00e4r just moraliserandet, men i sin f\u00f6rvissning om den egna r\u00e4ttf\u00e4rdigheten slarvar han sig fram genom faktamaterialet och dess komplikationer. Det \u00e4r inte m\u00e4rkligt att han startar debatt utan att l\u00e4sa den bok debatten g\u00e4ller. S\u00e5 f\u00f6rh\u00e5ller han sig ofta till det sakliga. Han \u00e4ngslas inte f\u00f6r att ha fel, och han beh\u00f6ver inte g\u00f6ra det. Han besl\u00e5s g\u00e5ng efter annan med de mest generande faktafel utan att det p\u00e5verkar hans anseende det minsta. Han f\u00e5r alltid sista ordet, och han f\u00f6rblir en firad h\u00e4cklare av det folkhemsbygge och den alliansfrihet som \u00e4r under avveckling.<\/p>\n
Zarembas fr\u00e4msta retoriska verktyg \u00e4r suggestionen. Liksom i f\u00f6rbig\u00e5ende, med laddade ord, ofta g\u00f6mda i bisatser, leder han l\u00e4saren mot m\u00e5let. Just n\u00e4r slutsatsen ska uttalas stannar han upp – och l\u00e5ter l\u00e4saren ensam g\u00e5 \u00f6ver gr\u00e4nsen. Zaremba p\u00e5st\u00e5r ingenstans i sitt inledande angrepp mot Ordfront Magasin att tidskriftens redaktionschef \u00e4r antisemit. Likafullt f\u00e5r l\u00e4saren det intrycket. Bj\u00f6rn Eklund p\u00e5st\u00e5s tala om ”en mystisk ’judisk opinion'” som vi alla \u00e4r ”grundligt lurade av”. Ord som ”brunv\u00e4nstern” och ”f\u00f6rnekandet av F\u00f6rintelsen” f\u00f6rst\u00e4rker
\neffekten.(11)<\/p>\n
Eklund f\u00f6rs\u00f6ker fruktl\u00f6st v\u00e4rja sig. Han p\u00e5pekar i en replik att uttrycket ”den judiska opinionen” inte \u00e4r hans eget utan ett citat.(12) Zaremba svarar kvickt: ”Visst, men det var han som anf\u00f6rde citatet, l\u00f6sryckt ur all kontext, men till st\u00f6d f\u00f6r sitt resonemang. S\u00e5 n\u00e5got vill just han s\u00e4ga med det.” Zaremba beh\u00f6ver inte uttala det. L\u00e4saren
\ntycker sig redan veta. Det \u00e4r utstuderat, det \u00e4r fr\u00e4ckt och det fungerar. Zaremba g\u00f6r inte minsta f\u00f6rs\u00f6k att styrka sin insinuation. Han v\u00e4nder p\u00e5 bevisb\u00f6rdan – det blir Eklunds sak att \u00f6vertyga en upphetsad l\u00e4sekrets om att han inte \u00e4r judehatare.<\/p>\n
De anf\u00f6rda orden kommer fr\u00e5n en intervju som den franske TV-journalisten Jacques Merlino gjorde med James Harff, chef p\u00e5 PR-firman Ruder Finn, 1993. F\u00f6retaget anlitades av ledarna i Zagreb, Sarajevo och Kosovo f\u00f6r att er\u00f6vra opinionen i USA. Det gick \u00f6ver f\u00f6rv\u00e4ntan. Harff f\u00e5r fr\u00e5gan vad han \u00e4r mest stolt \u00f6ver:<\/p>\n
”Att vi lyckades vinna \u00f6ver den judiska opinionen p\u00e5 v\u00e5r sida.”<\/p>\n
Denna mening citerar Bj\u00f6rn Eklund.(13) Vad vill han s\u00e4ga med det? Med all sannolikhet detsamma som PR-mannen: arbetet var mycket framg\u00e5ngsrikt. President Tudjman i Kroatien kunde med fog kallas antisemit, f\u00f6rklarar Harff, och president Izetbegovic i Bosnien hade pl\u00e4derat f\u00f6r ”en fundamentalistisk islamisk stat”. Men till och med det som i USA:s etnifierade politik vanem\u00e4ssigt kallas ”den judiska opinionen” v\u00e4ndes mot serberna.(14)<\/p>\n
Vem \u00e4r det allts\u00e5 som rycker uttrycket ”den judiska opinionen” ur sin kontext och placerar det i ett fr\u00e4mmande, men f\u00f6r svenska l\u00e4sare mera bekant sammanhang? Zaremba presenterar citatet som en ”antydan” om det ”antisemitiska” i Ordfrontredakt\u00f6rens f\u00f6rest\u00e4llningsv\u00e4rld och raljerar om en tro p\u00e5 ”den imperialistisk-judiska konspirationen, som i komplott med DN vill tysta sanningsvittnet Ordfront”.(15)<\/p>\n
”Snabbhet \u00e4r det viktigaste”, s\u00e4ger PR-mannen James Harff om sitt arbete. ”Det \u00e4r bara den f\u00f6rsta utsagan som betyder n\u00e5got. Alla f\u00f6rnekanden \u00e4r fullkomligt verkningsl\u00f6sa.” N\u00e4r bilden av serberna som efterf\u00f6ljare till nazisterna v\u00e4l kablats ut \u00f6ver v\u00e4rlden, n\u00e4r massmedierna j\u00e4mf\u00f6rt serbiska f\u00e5ngl\u00e4ger med Auschwitz och Belsen, var
\nslaget om opinionen vunnet: ”Ingen kunde v\u00e4nda sig emot det utan att anklagas f\u00f6r revisionism.”(16)<\/p>\n
Det skall Zaremba startar h\u00f6sten 2003 \u00e4r bara en upprepning av operationen. Kampanjen utg\u00e5r fr\u00e5n det som ska bevisas. ”Ordfront f\u00f6rnekar folkmord p\u00e5 Balkan” lyder rubriken p\u00e5 den inledande artikeln. Redan i ingressen omtalas inb\u00f6rdeskrigets grymheter i best\u00e4md form som ”folkmordet”. Ur denna premiss st\u00f6rtar k\u00e4nslostormen fram.<\/p>\n
Alla som f\u00f6ljt sakdiskussionen vet f\u00f6rst\u00e5s att den till synes sj\u00e4lvklara utg\u00e5ngspunkten inte p\u00e5 n\u00e5got s\u00e4tt \u00e4r sj\u00e4lvklar. Ingen f\u00f6rnekar folkf\u00f6rdrivningar och krigsf\u00f6rbrytelser i massomfattning, men om folkmord i folkr\u00e4ttens mening f\u00f6rekommit \u00e4r omstritt, och lika omtvistad \u00e4r f\u00f6rdelningen av skuldb\u00f6rdan. Allt detta k\u00e4nner Maciej Zaremba till. I en radiointervju v\u00e5ren 2004 tillst\u00e5r han utan vidare att det \u00e4r tveksamt om Slobodan Milosevic juridiskt kan h\u00e5llas ansvarig f\u00f6r folkmord – ”p\u00e5 den punkten kan man ju vara os\u00e4ker”.(17) Likv\u00e4l larmar han om f\u00f6rnekelse av ”folkmordet”.<\/p>\n
Han viftar med ett utslag fr\u00e5n en domstol i London och ger l\u00e4saren intrycket att i Storbritannien blir man f\u00e4lld f\u00f6r f\u00f6rtal om man bestrider att serberna hade koncentrationsl\u00e4ger av nazistiskt slag i Bosnien.<\/p>\n
M\u00e5let g\u00e4llde det ber\u00f6mda TV-reportaget fr\u00e5n f\u00e5ngl\u00e4gret i Trnopolje 1992. Bland annat visades ett antal bosniska f\u00e5ngar bakom ett taggtr\u00e5dsst\u00e4ngsel. I f\u00f6rgrunden syntes en utm\u00e4rglad man. Tittarnas associationer gick ofr\u00e5nkomligen till de nazistiska d\u00f6dsl\u00e4gren. Bilderna spreds \u00f6ver v\u00e4rlden och blev – med PR-konsulternas hj\u00e4lp – ett oemots\u00e4gligt bevis f\u00f6r att den serbiska ledningen organiserade ett folkmord p\u00e5 Balkan. ”Belsen 92” var rubriken p\u00e5 f\u00f6rstasidan i Daily Mirror.(18)<\/p>\n
En tysk journalist h\u00e4vdade senare att de bosniska m\u00e4nnen i sj\u00e4lva verket st\u00e5tt utanf\u00f6r en taggtr\u00e5dsinh\u00e4gnad, medan reportrarna befunnit sig innanf\u00f6r. En \u00f6vers\u00e4ttning av artikeln trycktes i en liten engelsk v\u00e4nstertidning som anklagade TV-teamet f\u00f6r att ha vilselett v\u00e4rldsopinionen. TV-bolaget st\u00e4mde tidningen f\u00f6r f\u00f6rtal och tilld\u00f6mdes
\nett ansenligt skadest\u00e5nd.<\/p>\n
Men vad i bestod f\u00f6rtalet? F\u00e4lldes tidningen Living Marxism f\u00f6r att den satte f\u00f6rekomsten av koncentrationsl\u00e4ger av nazityp i Bosnien i fr\u00e5ga? Inte alls. Den f\u00e4lldes f\u00f6r att den inte kunde bevisa att TV-teamet avsiktligt s\u00f6kt vilseleda publiken med ett selektivt urval av bilder.<\/p>\n
Zaremba p\u00e5st\u00e5r ingenstans att Living Marxism h\u00f6lls ansvarig f\u00f6r f\u00f6rnekelse av folkmord, men hans retorik f\u00f6rleder l\u00e4sarna att tro det. Leif Ericsson f\u00f6rklarade i sin replik f\u00f6re avb\u00f6nen att m\u00e5nga f\u00e5ngar i Trnopolje misshandlades brutalt, att kvinnor v\u00e5ldtogs och att omkring 20 till 30 personer d\u00f6dades: ”Men associationen att Trnopolje liknade
\nett nazistiskt koncentrationsl\u00e4ger eller d\u00f6dsl\u00e4ger \u00e4r felaktig.”(19)<\/p>\n
Zaremba kastar sig \u00f6ver formuleringen: ”M\u00e4nniskor m\u00f6rdas, torteras och v\u00e5ldtas d\u00e4r innanf\u00f6r, men Ericssons och Eklunds st\u00f6rsta problem \u00e4r att taggtr\u00e5den ger felaktiga associationer. Jag finner det om\u00f6jligt att debattera mot ett s\u00e5 finkalibrerat sinne f\u00f6r proportioner.” Vid High Court of Justice i London, f\u00f6rklarar han, slogs det fast ”att de p\u00e5st\u00e5enden Ordfront nu idisslar innebar f\u00f6rtal av tv-journalisterna vid ITN … Om Ordfront framh\u00e4rdar b\u00f6r de framh\u00e4rda i London.” Zaremba f\u00f6rvandlar det juridiskt avgr\u00e4nsade utslaget i London till en bekr\u00e4ftelse av sin egen och massmediernas bild av vad som f\u00f6regick i Trnopolje. Han n\u00e4mner inte att tv-journalisterna vid r\u00e4tteg\u00e5ngen gjorde just den distinktion han finner s\u00e5 otillst\u00e4ndigt finkalibrig.<\/p>\n
K\u00e4randesidan \u00e5beropade vittnesm\u00e5l om brottsliga \u00f6vergrepp i Trnopolje men h\u00e4vdade samtidigt att de tv\u00e5 reportrarna Penny Marshall och Ian Williams f\u00f6r sin redaktion betonat ”att de inte hade funnit n\u00e5gra bel\u00e4gg f\u00f6r koncentrationsl\u00e4ger, de hade bara hittat interneringsl\u00e4ger”.<\/p>\n
”Penny sa att enligt hennes uppfattning var Omarska uppenbarligen ett ganska ruskigt st\u00e4lle…”, vittnade en kollega. ”Hon sa ocks\u00e5 att i l\u00e4gret i Trnopolje fanns det en del m\u00e4n som inte var i n\u00e5got vidare skick, men uppenbarligen fanns det \u00e4ven folk d\u00e4r som verkade vara flyktingar.”<\/p>\n
Ian Williams f\u00f6rs\u00e4krade att han f\u00f6r egen del ”inte en enda g\u00e5ng” t\u00e4nkt tanken att bilden av den utm\u00e4rglade mannen bakom taggtr\u00e5den p\u00e5minde om andra v\u00e4rldskrigets koncentrationsl\u00e4ger. Tv\u00e4rtom hade han och Penny Marshall kommit \u00f6verens om att inte anv\u00e4nda denna beteckning, ”eftersom de trots att de sett exempel p\u00e5 lidande och om\u00e4nsklighet inte kunde s\u00e4ga att de bevittnat koncentrationsl\u00e4ger av nazityp…” S\u00e5ledes var TV-journalisterna inte ansvariga f\u00f6r de mer l\u00e5ngtg\u00e5ende tolkningar som andra gjort av bilderna. Reportrarna hade inte sett ett Belsen i Bosnien, och det var inte deras fel att m\u00e4nniskor runtom i v\u00e4rlden trodde sig ha sett det. S\u00e5 argumenterade den part som segrade i r\u00e4tten i London v\u00e5ren 2000.(20)<\/p>\n
Nu ska jag vara mycket tydlig: detta avg\u00f6r inte fr\u00e5gan om Trnopoljes och de andra serbiska l\u00e4grens karakt\u00e4r. Det jag citerar \u00e4r utsagor fr\u00e5n journalister som i en r\u00e4tteg\u00e5ng har starka sk\u00e4l att tona ner vad de ans\u00e5g sig ha bevittnat. Men det \u00e4r uppenbart att man, om man vill argumentera hederligt, inte kan \u00e5beropa domen i London p\u00e5 det s\u00e4tt
\nMaciej Zaremba g\u00f6r.<\/p>\n
David Campbell framf\u00f6r i en kritik av f\u00f6rsvarets linje i r\u00e4tteg\u00e5ngen en annan inv\u00e4ndning mot distinktionen mellan Trnopolje och Belsen. Begreppet ”koncentrationsl\u00e4ger” har med \u00e5ren f\u00e5tt en laddning som fj\u00e4rmat det fr\u00e5n dess ursprungliga inneb\u00f6rd, p\u00e5pekar han. N\u00e4r b\u00e5da sidorna i m\u00e5let skiljer p\u00e5 ”concentration camps” och ”detention camps”, s\u00e4rar de p\u00e5 ord som tidigare kunde beteckna samma sak. ”Ingen kan med n\u00e5gon trov\u00e4rdighet”, skriver Campbell, ”h\u00e4vda att n\u00e5got av de bosnienserbiska l\u00e4gren byggdes upp i avsikt att genomf\u00f6ra en utrotning
\nmed industriella medel”. Men alla nazistiska koncentrationsl\u00e4ger var inte d\u00f6dsl\u00e4ger av detta slag, forts\u00e4tter han. D\u00e4rf\u00f6r \u00e4r det inte sakligt fel att i olika avseenden g\u00f6ra j\u00e4mf\u00f6relser mellan de serbiska l\u00e4gren och de nazityska.(21)<\/p>\n
Resonemanget \u00e4r oklanderligt – s\u00e5 l\u00e4nge det handlar om ett f\u00f6rnuftigt meningsutbyte om utvecklingen i Bosnien. Men det \u00e4r just det som \u00e4r problemet. Massmediernas larm om ett nytt Belsen trasar s\u00f6nder f\u00f6ruts\u00e4ttningarna f\u00f6r en saklig debatt. Inga distinktioner till\u00e5ts minska laddningen i ordet ”koncentrationsl\u00e4ger”, associationerna kastas iv\u00e4g till de nazistiska massutrotningarna, och det blir, som PR-mannen James Harff f\u00f6rklarar, om\u00f6jligt att framf\u00f6ra n\u00e5gra inv\u00e4ndningar utan att f\u00f6rknippas med f\u00f6rintelsef\u00f6rnekarna. Till sist ropas det, som i Sverige h\u00f6sten 2003, p\u00e5 ingripanden mot dem som ”f\u00f6rtalat de \u00f6verlevande och sk\u00e4ndat minnet av offren”.(22)<\/p>\n
N\u00e4r Ordfronts ledning bad om urs\u00e4kt och retroaktivt refuserade den skandaliserade artikeln f\u00f6ljde den formul\u00e4r 1A i PR-konsulternas schema f\u00f6r krishantering. Den levererade en pudel. Men Bj\u00f6rn Eklund v\u00e4grade att f\u00f6lja med i \u00f6vningen. D\u00e5 utvecklades sp\u00e4nningar som tidigare rymts i organisationens m\u00e5ngfald till antagonistiska mots\u00e4ttningar. Verkst\u00e4llande direkt\u00f6ren Gertrud \u00c5str\u00f6m sade upp Eklund med h\u00e4nvisning till ”illojalitet” och ”samarbetssv\u00e5righeter”. Lars Linder sammanfattade i Dagens Nyheter: ”Det slutade allts\u00e5 med utrensning.”(23)<\/p>\n
De medlemmar, journalister och f\u00f6rfattare som protesterade f\u00f6rvandlades i Dagens Nyheter och Expressen till ett litet kotteri sektv\u00e4nster ute efter att p\u00e5tvinga Ordfront en brunf\u00e4rgad bild av utvecklingen p\u00e5 Balkan. Gellert Tamas varnade f\u00f6r att f\u00f6reningensst\u00e4mma ”medelst handuppr\u00e4ckning” skulle komma att avg\u00f6ra ”huruvida detf\u00f6rekom folkmord eller ej i Bosnien”.(24) Det var en hysterisk
\nf\u00f6rvr\u00e4ngning av debatten inom f\u00f6reningen. Ingen p\u00e5 st\u00e4mman pl\u00e4derade eller r\u00f6stade f\u00f6r det som i massmedia p\u00e5stods vara oppositionens huvudkrav.<\/p>\n
I st\u00e4llet gjordes f\u00f6ljande uttalande:<\/p>\n
”Bland deltagarna p\u00e5 st\u00e4mman finns, liksom bland f\u00f6reningens medlemmar i \u00f6vrigt, olika uppfattningar om krigen p\u00e5 Balkan och den aktuella artikeln. St\u00e4mman v\u00e4lkomnar en \u00f6ppen, saklig debatt om utvecklingen i det forna Jugoslavien. Det b\u00e4sta s\u00e4ttet att f\u00e5 klarhet i vad som skett \u00e4r att l\u00e5ta argumenten pr\u00f6vas i offentligheten. S\u00e5 kan felaktiga uppgifter och tolkningar korrigeras. St\u00e4mman anser d\u00e4rf\u00f6r att det var fel av f\u00f6reningens styrelse att ta avst\u00e5nd fr\u00e5n publiceringen av intervjun med Diana Johnstone. I linje med f\u00f6reningens syften borde styrelsen i st\u00e4llet ha f\u00f6rsvarat utrymmet
\nf\u00f6r kritisk debatt i kontroversiella fr\u00e5gor.”<\/p>\n
Detta st\u00e4llningstagande, som fortfarande \u00e4r f\u00f6reningens g\u00e4llande uppfattning, var allts\u00e5 inget v\u00e4lsignande i efterhand av de utsagor som gjordes i intervjun med Diana Johnstone. I sj\u00e4lva verket fanns det inom oppositionen mot ledningens undfallenhet en utbredd kritik mot artikeln. Men vi ans\u00e5g, som det formulerades i den motion st\u00e4mman antog, att ”uppgifter och tolkningar som i efterhand visar sig vara felaktiga och korrigeras \u00e4r normala inslag i f\u00f6rnuftiga samtal”.<\/p>\n
Lars Linder kommenterade i Dagens Nyheter: ”…r\u00e4tten att f\u00e5 framf\u00f6ra suspekta dumheter har vunnit \u00f6ver det publicistiska omd\u00f6met, och det \u00e4r n\u00e5got som kan komma att st\u00e5 Ordfront dyrt”.(25) Det \u00e4r
\nm\u00f6jligt att Lars Linder, sj\u00e4lv en av riktkarlarna, korrekt angett utrymmet f\u00f6r avvikande uppfattningar i den svenska offentligheten. Han borde fundera \u00f6ver inneb\u00f6rden. Det \u00e4r allts\u00e5 omd\u00f6mesl\u00f6st att l\u00e5ta Diana Johnstone, ”v\u00e4l v\u00e4rd att l\u00e4sa”, komma till tals i detta land. Omd\u00f6mesgillt \u00e4r det d\u00e4remot att ol\u00e4st sortera in henne bland stollar och antisemiter.<\/p>\n
D\u00e5rarnas korst\u00e5g f\u00f6rtj\u00e4nar att sk\u00e4rsk\u00e5das. Johnstone l\u00f6ser upp den krigspropaganda som i Sverige blivit en ober\u00f6rbar utg\u00e5ngspunkt f\u00f6r varje diskussion om Balkan, men hennes f\u00f6rh\u00e5llande till den serbiska nationalismen \u00e4r naivt \u00f6versl\u00e4tande. H\u00e4r kunde en f\u00f6rnuftig debatt ha gjort faktiska skiljelinjer synliga. I st\u00e4llet fick vi detta omd\u00f6mesgilla drev ut i den f\u00f6rutfattade dumheten.<\/p>\n
Ett moraliserande utan sakliga h\u00e4mningar g\u00f6r medvetna politiska st\u00e4llningstaganden om\u00f6jliga. Det \u00e4r, som Johnstone ger prov p\u00e5, l\u00e4tt att idealisera de regeringar och nationella krafter som kommit i
\nkonflikt med imperialismen. Jag tror inte att denna nit\u00e4lskan gagnar motst\u00e5ndet mot USA och de andra stormakterna. Jag tror till och med att den \u00e4r skadlig. Men klarsyn kan inte utvecklas utan utrymmen f\u00f6r
\nf\u00f6rnuftiga diskussioner i sak.<\/p>\n
I Clart\u00e9 publicerade vi – mitt under p\u00e5g\u00e5ende skall – en av de f\u00e5 balanserade v\u00e4rderingarna av D\u00e5rarnas korst\u00e5g. Samuel Edquist argumenterade i artikeln ”Myter och motmyter” ungef\u00e4r som Richard
\nCaplan i sin recension.(26) Tidigare har vi haft flera h\u00e5rda meningsutbyten i Balkanfr\u00e5gan. Vi har ocks\u00e5 publicerat Diana Johnstone. Sk\u00e4let \u00e4r enkelt: hon \u00e4r v\u00e4l v\u00e4rd att l\u00e4sa. V\u00e5ra l\u00e4sare \u00e4r t\u00e4nkande m\u00e4nniskor, fullt f\u00f6rm\u00f6gna att f\u00f6lja s\u00e5v\u00e4l hennes som andras resonemang med kritiska \u00f6gon.<\/p>\n
Clart\u00e9 \u00e4r en liten tidskrift. M\u00e5nga v\u00e4sentliga informationer om tillst\u00e5ndet i v\u00e4rlden finns idag bara att h\u00e4mta i tidningar och webbmilj\u00f6er i samh\u00e4llsdebattens marginaler. \u00d6ppningarna ut i en bredare offentlighet st\u00e4ngs en efter en.<\/p>\n
Det \u00e4r en historisk f\u00f6rskjutning med starka drivkrafter. De utrymmen som under sextio- och sjuttiotalen fanns i offentligheten f\u00f6r kritik av imperialismen och det svenska klassamh\u00e4llet \u00f6ppnades underifr\u00e5n genom trycket fr\u00e5n Vietnamr\u00f6relsen, revolterna i produktionen och hela den internationella utvecklingen med revolutioner och nationell frig\u00f6relse fr\u00e5n kolonialism och nykolonialism. N\u00e4r de folkliga krafterna splittras, f\u00f6rsvagas och tappar sin riktning sluter sig sprickorna i den borgerliga offentligheten igen. De intellektuella radikalerna kan inte st\u00e5 emot p\u00e5 egen hand. De flesta anpassar sig, de andra tr\u00e4ngs en efter en ut i marginalen.<\/p>\n
Utvecklingen \u00e4r tendentiell. Den bromsas av undantag och ov\u00e4ntade v\u00e4ndningar. S\u00e5 fanns det p\u00e5 Svenska Dagbladet och radion plats f\u00f6r sakdebatt och reflektioner under skallet mot Diana Johnstone, och s\u00e5v\u00e4l Aftonbladet som Ordfront har gett stort utrymme \u00e5t radikala intellektuella fr\u00e5n den angloamerikanska marknaden f\u00f6r samh\u00e4llskritik. Intervjun med Johnstone var bara en utl\u00f6pare av denna redaktionella linje – in p\u00e5 f\u00f6rbjuden mark.<\/p>\n
Utvecklingen mot en f\u00f6rslutning av det offentliga rummet \u00e4r m\u00f6jlig att v\u00e4nda, men det f\u00f6ruts\u00e4tter en reorganisering av de folkliga r\u00f6relserna. Motst\u00e5ndet kommer troligen att vara starkare \u00e4n sist. Det
\nhar att g\u00f6ra med strukturella f\u00f6r\u00e4ndringar i offentlighetens infrastruktur.<\/p>\n
De stora mediekoncernerna industrialiserar journalistiken. I st\u00e4llet f\u00f6r att skildra v\u00e4rlden i alla dess f\u00f6rvecklingar tvingas reportern leverera de standardiserade sanningar som f\u00f6r tillf\u00e4llet \u00e4r g\u00e5ngbara p\u00e5
\nmarknaden. Det blir nyheter om Belsen i Bosnien och sp\u00e4dbarn slitna ur kuv\u00f6serna i Kuwait City.<\/p>\n
P\u00e5 kultur- och debattsidorna g\u00e5r det \u00e4nnu att hitta alternativa informationer, men de materiella f\u00f6ruts\u00e4ttningarna f\u00f6r en i n\u00e5gon mening frist\u00e5ende samh\u00e4llskritik blir allt s\u00e4mre. Vid \u00f6verg\u00e5ngen till tabloidformat halverade Dagens Nyheter spaltutrymmet p\u00e5 kultursidan, medan ledarskribenterna snarast fick mer plats. Anslagen f\u00f6r frilansmaterial skars samtidigt ner radikalt. Idag betalar tidningen
\nf\u00f6r debattartiklar vad man f\u00f6rr fick f\u00f6r notiser. Det finns undantag fr\u00e5n denna utveckling, men m\u00e5nga tidningar ute i landet betalar inget alls f\u00f6r inl\u00e4gg p\u00e5 sina kultursidor. Man m\u00e5ste skriva i tj\u00e4nsten eller
\np\u00e5 annat s\u00e4tt ha sin f\u00f6rs\u00f6rjning tryggad f\u00f6r att delta i samh\u00e4llsdebatten. Att i en bredare offentlighet analysera samtiden blir ett privilegium f\u00f6r anst\u00e4llda journalister, stadgade akademiker och
\nprofessionella p\u00e5verkare.<\/p>\n
De s\u00e5 kallade frivilligorganisationerna tar \u00f6ver allt mer av samh\u00e4llskritiken. D\u00e4r har milj\u00f6- och utvecklingsfr\u00e5gorna sitt centrum, d\u00e4r organiseras m\u00e4nniskor\u00e4ttskampanjerna, och d\u00e4r initieras debatterna om rasism och kvinnof\u00f6rtryck. M\u00e5nga journalister som skriver om andra l\u00e4nder \u00e4r p\u00e5 olika s\u00e4tt knutna till dessa v\u00e4lg\u00f6rare. De \u00e4r sj\u00e4lva involverade i deras projekt eller beroende av anst\u00e4llda i projekten f\u00f6r information och kontakter i en fr\u00e4mmande milj\u00f6. V\u00e5r bild av omv\u00e4rlden blir p\u00e5 detta s\u00e4tt starkt f\u00e4rgad av frivilligorganisationerna.<\/p>\n
Enskilda projekt och kampanjer kan vara mycket v\u00e4llovliga, och stundtals b\u00e4r genuina folkr\u00f6relser upp arbetet, men i allm\u00e4nhet sk\u00f6ter anst\u00e4llda i organisationernas ledning verksamheten p\u00e5 egen hand utan
\nh\u00e4nsyn till eventuella medlemsbaser.<\/p>\n
I internationella sammanhang omtalas de professionella v\u00e4lg\u00f6rarna som ”non-governmental organizations”, allts\u00e5 ”ickestatliga organisationer”. En mera tr\u00e4ffande ben\u00e4mning vore ”icke s\u00e5 ickestatliga organisationer”. I b\u00f6rjan av sextiotalet fanns ett par hundra internationellt verksamma
\nfrivilligorganisationer. Idag ber\u00e4knas de vara omkring 30.000. Hela denna NGO-sv\u00e4ng \u00e4r, vid sidan av pengar fr\u00e5n storf\u00f6retag och privata stiftelser, starkt beroende av statliga anslag. Mer \u00e4n en femtedel av
\nde rika l\u00e4ndernas utvecklingsbist\u00e5nd slussas genom NGO-er.(27)<\/p>\n
Pengarna \u00e4r inte villkorsl\u00f6sa. Regeringarna f\u00f6rdelar sina anslag till organisationer och projekt som anses fr\u00e4mja g\u00e4llande statsintresse. Den som sticker ut och drar \u00e5t annat h\u00e5ll riskerar att
\nf\u00f6rlora underst\u00f6det. Transnationella stiftelsen f\u00f6r freds- och framtidsforskning, TFF, fick efter nio \u00e5r med st\u00f6d fr\u00e5n utrikesdepartementet i Sverige sitt bidrag indraget 2000. Samma sak
\nh\u00e4nde Kvinnor f\u00f6r fred. B\u00e5da organisationerna hade skarpt kritiserat Natos politik p\u00e5 Balkan.<\/p>\n
Mot andra har statsmakten varit mindre njugg. Svenska Helsingforskommitt\u00e9n f\u00f6r m\u00e4nskliga r\u00e4ttigheter har sedan 1998 finansierat \u00f6ver 95 procent av hela sin verksamhet med bidrag fr\u00e5n Sida f\u00f6r projekt p\u00e5 Balkan och i f\u00f6re detta Sovjetunionen. Enda undantagen var \u00e5ren 2000 och 2001 d\u00e5 organisationen dessutom fick pengar fr\u00e5n EU-kommissionen f\u00f6r ”st\u00f6d till oberoende medier i Serbien och
\nMontenegro inf\u00f6r valen”.(28)<\/p>\n
Kommitt\u00e9ns styrelse har en intressant sammans\u00e4ttning. Ordf\u00f6rande \u00e4r advokat Percy Bratt. Han ledde under flera \u00e5r p\u00e5 nittiotalet F\u00f6reningen Ordfront. Bland \u00f6vriga ledam\u00f6ter finns ett par av de jurister som
\nstarkt engagerat sig f\u00f6r att, som det heter, f\u00f6rnya folkr\u00e4tten, Ove Bring och Gustaf Lind. H\u00e4r finns ocks\u00e5 tre svenskar som varit involverade i den jugoslaviska uppl\u00f6sningsprocessen: Bo Pelln\u00e4s,
\n\u00f6verste, fredsf\u00f6rhandlare och OSSE-representant, Eric \u00d6stberg, f\u00f6re detta \u00e5klagare vid Haagtribunalen, och Jan af Sill\u00e9n, tidigare Sveriges ambassad\u00f6r i Belgrad. Samt Barbro Hedvall, ledarskribent p\u00e5 Dagens
\nNyheter, och Arne Ruth, tidigare chefredakt\u00f6r. En av suppleanterna \u00e4r Maciej Zaremba.<\/p>\n
Jag p\u00e5st\u00e5r inte att n\u00e5gon av dessa personer g\u00e5r i n\u00e5gons ledband. Bo Pelln\u00e4s har offentligt kritiserat den svenska regeringens fria f\u00f6rh\u00e5llande till folkr\u00e4tten och det larm om folkmord i Kosovo som f\u00f6regick angreppet mot Jugoslavien 1999.(29)<\/p>\n
Jag skriver om de strukturella villkoren f\u00f6r opinionsbildning i Sverige. Helsingforskommitt\u00e9n \u00e4r ett typfall. Organisationens sammans\u00e4ttning och finanser avsl\u00f6jar en p\u00e5g\u00e5ende sammanfl\u00e4tning av massmedier, professionella v\u00e4lg\u00f6rare och statsmakt. Allt fler av de grymheter och t\u00e5rar som kommer oss till del fr\u00e5n Balkan och andra delar av v\u00e4rlden silas genom detta n\u00e4t. Tankekontrollen \u00e4r inte p\u00e5 n\u00e5got s\u00e4tt fullkomlig – eller ens s\u00e4rskilt kontrollerad – men s\u00e5 l\u00e4nge f\u00f6rloppet fortskrider blir
\n\u00f6ppningarna f\u00f6r avvikande meningar ofr\u00e5nkomligen allt tr\u00e4ngre. Skallet mot Ordfront ekade som v\u00e4rst i denna sociala milj\u00f6.<\/p>\n
Inf\u00f6r det senaste kriget mot Irak var beslutsfattarna p\u00e5 b\u00e5da sidorna av Atlanten oeniga. Det vidgade tillf\u00e4lligt utrymmet f\u00f6r kritiskt material i massmedierna. N\u00e4sta g\u00e5ng kan endr\u00e4kt r\u00e5da igen. D\u00e5 kommer de likriktade k\u00e4nslostormarna att fara fram genom informationskanalerna som vid krigen p\u00e5 Balkan. Varje skribent och redakt\u00f6r vet efter striden om Ordfront vad som g\u00e4ller: r\u00e4tten att s\u00e4ga emot \u00e4r dyrk\u00f6pt p\u00e5 marknaden f\u00f6r f\u00f6rutfattade meningar.<\/p>\n
Noter<\/strong><\/p>\n Mikael Nyberg<\/em><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" \u2013 Vad s\u00e4ger den om den ideologiska maktens mekanismer i dagens Sverige? I det borgerliga samh\u00e4llets sj\u00e4lvbild har ”offentligheten” en framtr\u00e4dande plats. D\u00e4r samlas medborgarna f\u00f6r att sakligt samtala om gemensamma angel\u00e4genheter. Anders Ehnmark brukar se framf\u00f6r sig ett torg … Forts\u00e4tt l\u00e4sa ![\"\"](\"http:\/\/www.mikaelnyberg.nu\/grafik\/blank.gif\"){kind=spacer}
1. http:\/\/www.riia.org\/pdf\/int_affairs\/inta_315.pdf<\/a>
\n2. DN 040513.
\n3. http:\/\/www.riia.org\/pdf\/int_affairs\/inta_315.pdf<\/a>
\n4. DN 031103, 031114.
\n5. Expressen 031113.
\n6. Svar p\u00e5 fr\u00e5ga fr\u00e5n Bj\u00f6rn Kumm, P1 040205<\/a>
\n7. DN 041101.
\n8. DN 031113.
\n9. Ove Bring, Leif Ericsson, Gustaf Lind, Gerald Nagler, Percy Bratt, Arne
\nRuth, Robert H\u00e5rd: ”Regeringen duckar f\u00f6r n\u00f6dv\u00e4ndigt v\u00e5ld”, SvD 000621.
\n10. Columbia Journalism Review, January\/February 1998.
\n11. DN 031103.
\n12. DN 031113.
\n13. Ordfront magasin, 7-8\/2003.
\n14. Utdrag ur Merlinos intervju finns p\u00e5 ett flertal hemsidor p\u00e5 internet, t ex http:\/\/archives.econ.utah.edu\/archives\/pen_l\/1999m04\/msg00741.htm<\/a>
\n15. DN 031114.
\n16. http:\/\/archives.econ.utah.edu\/archives\/pen_l\/1999m04\/msg00741.htm<\/a>
\n17. P1 040205<\/a>
\n18. Daily Mirror 920807.
\n19. DN 031113.
\n20.
\nOfficiell transkribering av domarens sammanfattning av m\u00e5let, The High
\nCourt of Justice, Queen’s Bench Division, 14th March, 2000.
\n21. Journal of Human Rights, June 2002.
\n22. Zaremba, DN 031114.
\n23. DN 040416.
\n24. DN 040513.
\n25. DN 040517.
\n26. Clart\u00e9 3\/2003.
\n27. Financial Times 990819.
\n28. \u00c5rsrapporter fr\u00e5n Svenska Helsingforskommitt\u00e9n.<\/a>
\n29. DN 040208.<\/p>\n