Boken skulle kunna sammanfattas utifr\u00e5n ett trefaldigt syfte: att f\u00f6rklara populismens r\u00f6tter, att argumentera f\u00f6r behovet av en v\u00e4nsterpopulism och att peka ut riktningen f\u00f6r en s\u00e5dan r\u00f6relse. F\u00f6rfattarnas svar p\u00e5 den f\u00f6rsta fr\u00e5gan \u00e4r att \u201dpopulismen blir en m\u00e4ktig flod f\u00f6rst n\u00e4r m\u00e5nga k\u00e4llor till missn\u00f6je rinner samman\u201d. Det handlar om missn\u00f6je \u00f6ver f\u00f6rs\u00e4mrad samh\u00e4llsservice s\u00e5som haveriet PostNord eller t\u00e5gf\u00f6rseningar, insikten om att pensionen inte blir mycket att leva p\u00e5, h\u00e4nsynsl\u00f6sa akt\u00f6rer p\u00e5 kreditmarknaden som utnyttjar skuldsatta eller hetsjakten p\u00e5 sjukskrivna. Vad har dessa problem gemensamt? De \u00e4r alla f\u00f6rknippade med det marknadsliberala paradigm som dominerat politiken de senaste decennierna. Populismen \u00e4r, ur Greiders och Linderborgs perspektiv, en logisk reaktion mot detta paradigm.<\/p>\n
![\"\"](\"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-content\/uploads\/2018\/08\/populism-bok-193x300.jpg\")
Men det \u00e4r inte v\u00e4nstern utan h\u00f6gern som lyckats f\u00e5nga upp detta missn\u00f6je. H\u00e4r spelar media en viktig roll. Arbetarpressens tillbakag\u00e5ng har skapat en mediev\u00e4rld som domineras av borgerliga r\u00f6ster. Vidare sprider sensationsjournalistik missvisande och ibland felaktiga bilder av l\u00e4get i landet och v\u00e4rlden. Men en annan anledning \u00e4r att v\u00e4nstern har kommit att f\u00f6rknippas med etablissemanget. Bland h\u00f6gerpopulisternas fr\u00e4msta m\u00e5ltavlor finner vi partietablissemang, akademiker och skribenter som klumpas samman i termer som \u201dkulturelit\u201d. Detta \u00e4r delvis v\u00e4nsterns eget fel som enligt Greider och Linderborg fj\u00e4rmat sig fr\u00e5n arbetarklassen. Det g\u00f6r det l\u00e4ttare f\u00f6r h\u00f6gerpopulisterna att f\u00e5 geh\u00f6r f\u00f6r sin id\u00e9 om v\u00e4nstern som del av ett verklighetsfr\u00e5nv\u00e4nt etablissemang.<\/p>\n
F\u00f6rfattarna argumenterar f\u00f6r att v\u00e4nsterpopulismen beh\u00f6vs som en tredje v\u00e4g, som st\u00e5r fri fr\u00e5n den fr\u00e4mlingsfientliga och konservativa h\u00f6gerpopulismen och det marknadsliberala politiska etablissemanget. \u00d6verhetens arrogans, folkf\u00f6rakt och en ovilja att ta i fr\u00e5gor som m\u00e5nga m\u00e4nniskor upplever som akuta syres\u00e4tter en v\u00e4xande f\u00f6rbittring mot \u201deliten\u201d som h\u00f6gerpopulismen f\u00e5ngar upp. Men h\u00f6gerpopulismen kanaliserar missn\u00f6jet och vreden mot invandrare, HBTQ-personer eller medlemmar av \u201dkultureliten\u201d vilket \u00e4r missriktat d\u00e5 det, som det heter i tes 32, inte \u00e4r \u201dd\u00e4r makten finns\u201d. H\u00e4r finns en lucka att fylla och det \u00e4r d\u00e4r v\u00e4nsterpopulismen kommer in.<\/p>\n
F\u00f6rfattarnas svar p\u00e5 den tredje fr\u00e5gan, om riktningen f\u00f6r en v\u00e4nsterpopulistisk r\u00f6relse, \u00e4r att den m\u00e5ste pr\u00e4glas av bredd och m\u00e5ngfald. Vad betyder d\u00e5 detta? Det mest grundl\u00e4ggande \u00e4r att r\u00f6relsen m\u00e5ste appellera till arbetarklassen. I tes 143 formulerar Greider och Linderborg problemet genom en retorisk fr\u00e5ga: \u201dDen som undrar varf\u00f6r arbetarklassen har v\u00e4nt v\u00e4nstern ryggen, borde v\u00e4nda p\u00e5 fr\u00e5gan: Varf\u00f6r har v\u00e4nstern \u00f6vergett arbetarklassen\u201d.<\/p>\n
Hur ska d\u00e5 v\u00e4nstern \u00e4ndra p\u00e5 detta? F\u00f6r det f\u00f6rsta genom att s\u00e4tta f\u00f6rdelningspolitiska reformer h\u00f6gst upp p\u00e5 dagordningen. F\u00f6r det andra genom att avsl\u00f6ja att h\u00f6gerpopulismen inte \u00e4r riktad mot makteliten utan snarare lierad med den. F\u00f6r det tredje genom att f\u00f6rst\u00e5 och g\u00f6ra bruk av insikten att populismens lockelse springer ur \u201dpassionen\u201d. Populistiska r\u00f6relser vill och st\u00e5r f\u00f6r n\u00e5got, vilket naturligtvis framst\u00e5r som lockande i j\u00e4mf\u00f6relse med etablerade partiers beredskap att kompromissa med allt f\u00f6r att sitta kvar i riksdagen. Samtidigt varnar Greider och Linderborg f\u00f6r att passionen inte f\u00e5r glida \u00f6ver i utopism. I tes 125 skriver de att \u201dvi m\u00e5ste ha b\u00e5de plattformsaktivister som har det moraliska privilegiet att tycka r\u00e4tt och gott utan att beh\u00f6va bry sig om vilka konsekvenser det skulle f\u00e5 om deras krav omsattes i praktiken och samh\u00e4llsplanerare som v\u00e5gar g\u00f6ra sig obekv\u00e4ma med b\u00e5de humanisterna och kapitalisterna\u201d.<\/p>\n
![\"\"](\"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-content\/uploads\/2018\/08\/\u00c5sa_Linderborg_in_November_2014-4-257x300.jpg\")
Tilltalet \u00e4r med andra ord brett. F\u00f6rfattarna tycks ju mana till eftertanke och omv\u00e4rdering hos allt fr\u00e5n den radikala v\u00e4nstern till den socialdemokratiska politiker- och tj\u00e4nstemannak\u00e5ren. Det g\u00f6r att fr\u00e5gan om varifr\u00e5n denna v\u00e4nsterpopulistiska r\u00f6relse ska komma \u00e4r minst sagt oklar. \u00c4r det fr\u00e5n partier? Kr\u00e4vs det i s\u00e5 fall helt nya organisationer eller menar de att potentialen finns i befintliga partier? Eller \u00e4r det kanske facken som ska ta initiativet? Kr\u00e4ver detta att LO upph\u00e4ver sin \u201dfacklig-politiska samverkan\u201d med socialdemokraterna? En annan fr\u00e5ga \u00e4r i vilka geografiska omr\u00e5den en v\u00e4nsterpopulistisk r\u00f6relse har potential att v\u00e4xa fram. \u00c4r det storst\u00e4derna som \u00e4r sannolika centrum eller \u00e4r det snarare i omr\u00e5den som V\u00e4sternorrland d\u00e4r BB i Sollefte\u00e5 ockuperas sedan \u00f6ver ett \u00e5r tillbaka? Fr\u00e5nvaron av svar beror s\u00e4kert delvis p\u00e5 att Greider och Linderborg inte \u00e4r \u00f6verens p\u00e5 alla punkter. Men det \u00e4r lika fullt n\u00f6dv\u00e4ndiga fr\u00e5gor som beh\u00f6ver redas ut.<\/p>\n
![\"\"](\"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-content\/uploads\/2018\/08\/G\u00f6ran_Greider_in_2015-300x278.jpg\")
Ett annat problem \u00e4r en svajighet i fr\u00e5gan om migrationsfr\u00e5gans betydelse. F\u00f6rfattarna uppmanar l\u00e4saren att aldrig vara \u201dr\u00e4dd f\u00f6r att upprepa den sj\u00e4lvklara, existentiella och moraliska bottenplattan i alla fr\u00e5gor om flyktingpolitik\u201d. De avf\u00e4rdar de h\u00f6gerextremas id\u00e9er om en l\u00e5ngsam islamisering av Europa som ett pinsamt r\u00e4knefel och menar att det enda s\u00e4ttet att l\u00f6sa problemet med pappersl\u00f6sa arbetare \u00e4r genom \u00e5terkommande amnestier. Men de kritiserar ocks\u00e5 en \u201dr\u00f6d-gr\u00f6n v\u00e4nsters\u201d id\u00e9 om att vi i Sverige kan s\u00e4nka v\u00e5r standard samtidigt, med tanke p\u00e5 att m\u00e5nga m\u00e4nniskor v\u00e4nder p\u00e5 slantarna. De h\u00e4vdar ocks\u00e5 att pengar till tiggare p\u00e5 gatan \u00e4r \u201dv\u00e4lg\u00f6renhet som aldrig l\u00f6ser n\u00e5gra problem utan ist\u00e4llet f\u00f6rdjupar dem\u201d. En viktig anledning till denna svajighet tror jag \u00e4r att manifestet inte rymmer en kritik av staten. F\u00f6rfattarna har helt r\u00e4tt i att v\u00e4lg\u00f6renhet, som den till romska tiggare, \u00e4r mycket problematisk och bygger p\u00e5 icke \u00f6msesidiga beroendef\u00f6rh\u00e5llanden. Men v\u00e4lg\u00f6renheten \u00e4r ju ett humanistiskt svar p\u00e5 ett politiskt ointresse att m\u00f6ta romernas fattigdom med annat \u00e4n repression. Om det inte finns en politisk l\u00f6sning tillhands \u00f6verl\u00e4mnas tiggarnas \u00f6den till privatmoral eller civilsamh\u00e4lle. Ett v\u00e4nsterpopulistiskt svar p\u00e5 det problemet vore att kombinera solidariska insatser f\u00f6r att minska lidande med organisering f\u00f6r utvecklandet av en gr\u00e4ns\u00f6verskridande socialpolitisk strategi f\u00f6r att skapa reella alternativ till tiggeriet.<\/p>\n
Dessa problem m\u00e5ste diskuteras. Men de ska inte skymma sikten f\u00f6r den centrala insikt som ekar genom boken: en v\u00e4nster som vill leda samh\u00e4llsutvecklingen m\u00e5ste bli \u201dfolklig\u201d i meningen att de samlar tillr\u00e4ckligt m\u00e5nga f\u00f6r att \u00f6verhuvudtaget kunna rubba den superkraft som vi kallar kapitalet. Detta betyder inte att vi m\u00e5ste vara \u00f6verens i alla fr\u00e5gor, acceptera samma strategier eller dela samtliga m\u00e5l och visioner. Det betyder att vi m\u00e5ste se att vi, trots att vi utk\u00e4mpar olika strider p\u00e5 olika platser, m\u00e5ste formulera en gemensam str\u00e4van. Det betyder att vi m\u00e5ste hitta s\u00e4tt att samtala, gr\u00e4la och debattera om viktiga fr\u00e5gor p\u00e5 s\u00e4tt som g\u00f6r att vi blir fler och fler och inte \u00e4n mer splittrade. I den b\u00e4sta av v\u00e4rldar kan denna bok provocera ig\u00e5ng samtal som leder vidare i alternativa manifest och programf\u00f6rklaringar som bakar in de l\u00e4rdomar som f\u00f6ds i byggandet av folkr\u00f6relser.<\/p>\n
Johan \u00d6restig<\/strong> \u00e4r sociolog, l\u00e4rare och aktiv inom den utomparlamentariska v\u00e4nstern.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" Populistiska manifestet Sverige beh\u00f6ver en v\u00e4nsterpopulistisk r\u00f6relse. Det \u00e4r budskapet i G\u00f6ran Greiders och \u00c5sa Linderborgs gemensamt skrivna bok Populistiska manifestet: f\u00f6r knegare, arbetsl\u00f6sa, tandl\u00f6sa och 90 procent av alla andra. D\u00e4r v\u00e4vs 151 teser samman till en blandning mellan … Forts\u00e4tt l\u00e4sa