![\"\"](\"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-content\/uploads\/2018\/08\/Malm2-209x300.jpg\")
I sin senaste bok tar sig Andreas Malm p\u00e5 sig uppgiften att granska och kritisera den alltmer inflytelserika teoretiska trend som g\u00f6r g\u00e4llande att vi inte kan g\u00f6ra skillnad p\u00e5 naturens och samh\u00e4llets egenskaper, samtidigt som han f\u00f6rs\u00f6ker utveckla en historiematerialistisk teori som kan erbjuda klimatr\u00f6relsen v\u00e4gledning. Carl Wil\u00e9n har l\u00e4st den.<\/strong><\/p>\n\u00c4ven om teori inte framst\u00e5r som den mest akuta uppgiften i en v\u00e4rld d\u00e4r medeltemperaturen forts\u00e4tter att stiga med en skr\u00e4mmande h\u00f6g hastighet, argumenterar Andreas Malm i sin senaste bok The Progress of this Storm<\/em> (2018) f\u00f6r att den kollektiva handlingen som \u00e4r n\u00f6dv\u00e4ndig f\u00f6r att stoppa uppv\u00e4rmningen \u00e4nd\u00e5 \u00e4r i stort behov av en begreppslig karta som med n\u00e5gorlunda precision kan g\u00f6ra situationen klarare. Annars famlar den i blindo, och det har vi inte r\u00e5d med. Malm menar att klimatf\u00f6r\u00e4ndringarna har kommit att bli ett slags lackmustest f\u00f6r samtida teorier om f\u00f6rh\u00e5llandet mellan natur och samh\u00e4lle. P\u00e5 samma s\u00e4tt som\u00a0 klimatf\u00f6r\u00e4ndringarna bara \u00e4r ytterligare en i raden av anledningar till att vi m\u00e5ste bryta med det nyliberala politiska paradigmet s\u00e5 borde detta fenomen \u00e4ven vara \u00e4nnu en spik i kistan p\u00e5 den postmoderna anti-realismen. Men den postmoderna borttr\u00e4ngningen kl\u00e4nger sig genom olika kosmetiska f\u00f6r\u00e4ndringar fast och det \u00e4r dess f\u00f6rekomst under andra namn som Malm tar p\u00e5 sig uppgiften att kritisera i sin bok. Fr\u00e5n denna utg\u00e5ngspunkt r\u00f6r sig boken sedan fr\u00e4mst l\u00e4ngs tv\u00e5 \u00f6vergripande sp\u00e5r: dels en kritisk l\u00e4sning av alla de teorier som p\u00e5 ett eller annat s\u00e4tt menar att natur och samh\u00e4lle inte l\u00e4ngre kan, eller aldrig har kunnat, h\u00e5llas is\u00e4r utan m\u00e5ste f\u00f6rst\u00e5s som sammanblandade och dels en alternativ teoretisk utg\u00e5ngspunkt, rotad i en specifik tolkning av historiematerialismen, med kapacitet att \u00f6verskrida de problem som identifieras i den kritiska unders\u00f6kningen. Den f\u00f6rsta handlar om arvet efter filosofen Ren\u00e9 Descartes. Denne f\u00f6rs\u00f6kte l\u00f6sa problemet med f\u00f6rmedlingen mellan kropp och sj\u00e4l, vilka han f\u00f6rstod \u201ddualistiskt\u201d som tv\u00e5 olika och sj\u00e4lvst\u00e4ndiga substanser. I den samtida teoretiska diskursen har \u201dcartesianismen\u201d kommit att f\u00e5 representera alla teorier som inneh\u00e5ller en eller annan slags \u201ddikotomi\u201d eller \u201dbin\u00e4r opposition\u201d, det vill s\u00e4ga motsatsf\u00f6rh\u00e5llanden d\u00e4r de tv\u00e5 termerna utesluter varandra. Latour och hans gelikar missar aldrig ett tillf\u00e4lle att identifiera sig som motst\u00e5ndare till cartesianismen eller att anklaga andra \u2013 inte minst de som menar att det existerar viktiga skillnader mellan natur och samh\u00e4lle \u2013 f\u00f6r att tillh\u00f6ra denna tradition. Men enligt Malm misslyckas Latour inte bara med att bryta sig loss fr\u00e5n cartesianismen utan landar sj\u00e4lv i en \u00e5terupprepning av Descartes egna grundl\u00e4ggande premisser. N\u00e4r Latour argumenterar f\u00f6r att det inte g\u00e5r att avg\u00f6ra vad som \u00e4r natur och vad som \u00e4r samh\u00e4lle i hotet fr\u00e5n ozonh\u00e5let, eller den globala uppv\u00e4rmningen, och menar att dessa fenomen ist\u00e4llet m\u00e5ste f\u00f6rst\u00e5s som \u201dhybrider\u201d d\u00e4r det \u00e4r meningsl\u00f6st att skilja natur fr\u00e5n samh\u00e4lle, g\u00f6r han sig enligt Malm i sj\u00e4lva verket beroende av Descartes s\u00e4tt att f\u00f6rst\u00e5 begreppen skillnad och enhet, sj\u00e4lvst\u00e4ndighet och osj\u00e4lvst\u00e4ndighet. Den orimliga slutsatsen att inga skillnader alls existerar mellan natur och samh\u00e4lle, som dras utifr\u00e5n den rimliga observationen att de i m\u00e5nga fall \u00e4r sammanblandade och sv\u00e5ra eller om\u00f6jliga att separera fr\u00e5n varandra, kan bara framst\u00e5 som giltig om de i ett f\u00f6rsta steg f\u00f6rst\u00e5s som helt olika och sj\u00e4lvst\u00e4ndiga fr\u00e5n varandra. Den outtalade begreppsliga f\u00f6ruts\u00e4ttningen f\u00f6r denna slutsats \u00e4r att olikhet uppfattas som liktydigt med sj\u00e4lvst\u00e4ndighet. P\u00e5 precis det viset s\u00e5g Descartes sj\u00e4lv det hela, och argumenterade f\u00f6r att tv\u00e5 substanser verkligen \u00e4r olika bara \u201dn\u00e4r var och en av dem kan existera utan den andra\u201d och att \u201dt\u00e4nka sig f\u00f6reningen av tv\u00e5 ting \u00e4r att t\u00e4nka sig dem som en sak\u201d (Descartes citerad i Malm, s. 50-51). Med andra ord argumenterar Malm f\u00f6r att Latour och Descartes delar uppfattningen om att olikhet \u00e4r detsamma som sj\u00e4lvst\u00e4ndighet och att f\u00f6rening \u00e4r detsamma som identitet och d\u00e4rmed ocks\u00e5 osj\u00e4lvst\u00e4ndighet. Snarare \u00e4n som ett alternativ framst\u00e5r d\u00e4rf\u00f6r den Latourianska kritiken som ett extremt svar rotat i arvet efter den extrema dualismen hos Descartes. B\u00e5da formerna av filosofisk extremism \u00e4r m\u00f6jliga bara om det absoluta motsatsf\u00f6rh\u00e5llandet mellan olikhet och sj\u00e4lvst\u00e4ndighet \u00e5 ena sidan och enhet och osj\u00e4lvst\u00e4ndighet \u00e5 andra sidan accepteras.<\/p>\n Det politiska problemet som f\u00f6ljer av det misslyckade f\u00f6rs\u00f6ket att l\u00e4mna Cartesianismen \u00e4r uppenbart: om inte det samh\u00e4lleliga kan skiljas fr\u00e5n det naturliga kan inte milj\u00f6r\u00f6relsen urskilja och attackera grunderna f\u00f6r det sociala system \u2013 kapitalismen och \u201dfossilekonomin\u201d \u2013 som har orsakat problemet.<\/p>\n Malm lyfter upp tv\u00e5 politiska problem som f\u00f6ljer Latours t\u00e4nkande p\u00e5 det h\u00e4r omr\u00e5det: utan intentionalitet \u00e4r det f\u00f6r det f\u00f6rsta inte ens m\u00f6jligt att f\u00f6rest\u00e4lla sig den massr\u00f6relse och kollektiva handling som har f\u00f6r avsikt att avskaffa den fossila ekonomin vilka kr\u00e4vs f\u00f6r att stoppa den skenande uppv\u00e4rmningen och f\u00f6r det andra \u00e4r det inte m\u00f6jligt att mobilisera en s\u00e5dan r\u00f6relse mot de handlingar som har f\u00f6r avsikt att skapa vinst genom att gr\u00e4va upp, s\u00e4lja och f\u00f6rbr\u00e4nna fossilt br\u00e4nsle.<\/p>\n Ut\u00f6ver denna kritik av olika delar av Latours t\u00e4nkande \u2013 vars omfattning h\u00e4r bara antytts (nymaterialism, hybridism, konstruktionism och posthumanism \u00e4r samtida tankeskolor med v\u00e4xande inflytande i den akademiska v\u00e4rlden som analytiskt kl\u00e4s av och ganska njutbart f\u00f6rh\u00e5nas i boken) \u2013 s\u00e5 f\u00f6rsvarar Malm en specifik tolkning av historiematerialismen med f\u00f6ruts\u00e4ttningar att ta sig an problemet med den globala uppv\u00e4rmningen. Med hj\u00e4lp av bland annat filosofen Roy Bhaskars vetenskapsfilosofi som f\u00e5tt namnet \u201dkritisk realism\u201d argumenterar Malm f\u00f6r att historiematerialismen b\u00f6r f\u00f6rst\u00e5s som en \u2013 med en f\u00f6ga estetiskt tilltalande ben\u00e4mning \u2013 \u201dsubstansmonistisk materialistisk egenskapsdualism\u201d. Detta betyder helt enkelt att v\u00e4rlden best\u00e5r av materia (en substans = monism) samtidigt som samh\u00e4llet och m\u00e4nskligheten emergerar eller uppst\u00e5r ur, och d\u00e4rf\u00f6r \u00e4r beroende av, naturen \u2013 utan att detta betyder att alla samh\u00e4llets egenskaper kan reduceras till naturen eller det materiella (naturen och samh\u00e4llet har olika egenskaper = egenskapsdualism). Genom att inneh\u00e5lla s\u00e5v\u00e4l f\u00f6rening (substansmonism) som olikhet (egenskapsdualism) \u00f6verskrider historiematerialismen de problem som den cartesianska substansdualismen och den Latourianska substansmonismen (som b\u00e5da f\u00f6ruts\u00e4tter att olikhet och enhet utesluter varandra) b\u00e4r p\u00e5. Malm noterar att historiematerialismen fr\u00e5n f\u00f6rsta b\u00f6rjan har representerat en utmaning mot det Cartesianska arvet. Utifr\u00e5n denna tolkning av historiematerialismen skulle den globala uppv\u00e4rmningen kunna f\u00f6rst\u00e5s som ett fenomen d\u00e4r det samh\u00e4lleliga (exempelvis fossilekonomin och kapitalismen) och det naturliga (exempelvis sm\u00e4ltande isar i Arktis) inte kan separeras p\u00e5 n\u00e5got enkelt s\u00e4tt, samtidigt som de samh\u00e4lleliga mekanismernas egenskaper kan identifieras \u2013 och f\u00f6r\u00e4ndras genom kollektiv handling.<\/p>\n \u201dBara i ett samh\u00e4lle som str\u00e4var efter att f\u00f6rvandla varje del av naturen till vinst kan f\u00f6rest\u00e4llningen om att naturen inte har n\u00e5gon sj\u00e4lvst\u00e4ndig existens sl\u00e5 rot\u201d, h\u00e4vdar Malm (s. 217) mot slutet av sin bok. Den teoretiska utpl\u00e5ningen av naturens sj\u00e4lvst\u00e4ndighet representerar en imitation av kapitalets f\u00f6rs\u00f6k att inordna naturen under profitens logik, och utan detta f\u00f6rs\u00f6k hade sannolikheten att en s\u00e5dan extrem teoretisk imitation f\u00e5tt f\u00e4ste och spridning enligt Malm varit l\u00e5g. Till sist ska kanske \u00e4nd\u00e5 s\u00e4gas att det finns n\u00e5got paradoxalt \u00f6ver Malms gl\u00f6dande uppg\u00f6relse med latourianism, nymaterialism, posthumanism, och ytterligare inriktningar. Som doktorand i sociologi har jag \u00e4nda sedan jag b\u00f6rjade l\u00e4sa p\u00e5 universitet st\u00f6tt p\u00e5 den typ av (i grund och botten anti-marxistisk) teori som kritiseras. I det specifika sammanhanget r\u00e5der det ingen tvekan om att Malm har bidragit med en viktig och anv\u00e4ndbar bok. Samtidigt h\u00e4vdar Malm (s. 175) att det teoretiska program som han f\u00f6rsvarar ligger i linje med klimatr\u00f6relsens faktiska praktik och att det \u00e4r en l\u00e4ttnad att klimataktivister \u00e4ven i l\u00e4nder i sj\u00e4lva hj\u00e4rtat av den v\u00e4sterl\u00e4ndska kapitalismen hittills har f\u00f6rh\u00e5llit sig likgiltiga inf\u00f6r den h\u00e4r typen av teorier, och ist\u00e4llet har fortsatt att inspireras av marxism och anarkism. Om klimatr\u00f6relsen \u00e4r likgiltig inf\u00f6r den teori som kritiseras framst\u00e5r den grundl\u00e4ggande motiveringen som presenterades ovan, att bidra med teoretiska begrepp f\u00f6r att den kollektiva handlingen inte ska ledas i fel riktning, som svag. Man kan allts\u00e5 fr\u00e5ga sig om det utifr\u00e5n ett politiskt och strategiskt perspektiv \u00e4r m\u00f6dan v\u00e4rt att l\u00e4gga ned kraft och energi p\u00e5 att kritisera en teoretisk trend som \u00e4r s\u00e5 pass begr\u00e4nsad till universitetsmilj\u00f6n \u2013 och d\u00e4rmed bara blir meningsfull i f\u00f6rh\u00e5llande till r\u00f6relsen i h\u00e4ndelse av att denna inte l\u00e4ngre skulle vara immun mot den form av postt\u00e4nkande som kritiseras. Som en av de ledande intellektuella inom klimatkampen och med osviklig f\u00f6rm\u00e5ga att koppla samman analys med ett marxistiskt grundat politisk handlingsimperativ borde kanske andra strider prioriteras? Malm \u00e4r utan tvekan p\u00e5 r\u00e4tt sida, men kanske \u00e4r han med den h\u00e4r boken p\u00e5 fel barrikad? <<<\/p>\n Carl Wil\u00e9n<\/strong> \u00e4r doktorand i sociologi och skriver en avhandling om den haitiska revolutionen 1791.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" Malm vs. konstruktionism, hybridism och nymaterialism I sin senaste bok tar sig Andreas Malm p\u00e5 sig uppgiften att granska och kritisera den alltmer inflytelserika teoretiska trend som g\u00f6r g\u00e4llande att vi inte kan g\u00f6ra skillnad p\u00e5 naturens och samh\u00e4llets egenskaper, … Forts\u00e4tt l\u00e4sa
\nI sin kritik \u00e4gnar Malm mest utrymme \u00e5t sociologen, antropologen och vetenskapsfilosofen Bruno Latour. Denne \u00e4r den ohotade huvudpersonen bland dem som h\u00e4vdar att \u2013 med Latours egna ord \u2013 \u201dnatur och samh\u00e4lle lika lite existerar som V\u00e4st och \u00d6st\u201d och att termerna inte \u201dbetecknar verkligt existerande omr\u00e5den\u201d (Latour citerad i Malm 2018, s. 46). Mot bakgrund av den vikt som skiljelinjen mellan natur och samh\u00e4lle har f\u00f6r den antikapitalistiska v\u00e4nstern \u2013 utan denna skillnad kan inte den borgerliga f\u00f6rest\u00e4llningen om att kapitalismen \u00e4r ett uttryck f\u00f6r den m\u00e4nskliga naturen kritiseras \u2013 \u00e4r det inte f\u00f6rv\u00e5nande att Latour \u00e4ven anser att \u201dkapitalismen precis som Gud inte existerar\u201d, att kapitalismen, \u00e4ven i USA, \u201dfortfarande \u00e4r marginell\u201d och att \u201dfolk snart kommer att inse att [kapitalismen] \u00e4r universell endast i sina fienders och f\u00f6respr\u00e5kares fantasi\u201d (citerad i Malm, s. 148). Graham Harman, som har \u00e5tagit sig uppgiften popularisera Latours t\u00e4nkande, ger i sin beskrivning av honom ytterligare ledtr\u00e5dar till f\u00f6rnekandet av kapitalismen: \u201dEfter att ha k\u00e4nt Latour personligen under femton \u00e5r kan jag lugnt beskriva honom \u2026 som en politiskt gener\u00f6s fransk centrist med progressiva tendenser\u201d, eller som \u201den liberalt sinnad Hobbesian \u2026\u201d (Harman citerad i Malm, s. 154). \u00c4ven om Malms kritik mot Latour och hans gelikar b\u00e5de \u00e4r djup och rik \u2013 jag kan varmt rekommendera en l\u00e4sning av den i sin helhet f\u00f6r den som \u00e4r specifikt intresserad \u2013 tror jag att essensen av hans kritik kan delas upp i tv\u00e5 olika delar.<\/p>\n![\"\"](\"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-content\/uploads\/2018\/08\/Malm3jpg-300x225.jpg\")
Den andra delen av Malms kritik har att g\u00f6ra med fr\u00e5gan om akt\u00f6rskap, eller agentskap, och m\u00f6jligheten att agera kollektivt utifr\u00e5n gemensamma m\u00e5l och avsikter. I vanliga fall brukar en viktig ingrediens i begreppet agentskap vara intentionalitet, det vill s\u00e4ga att den som handlar har f\u00f6r avsikt att uppn\u00e5 ett specifikt resultat. F\u00f6r Latour definieras emellertid agentskap som det som g\u00f6r skillnad i f\u00f6rh\u00e5llande till n\u00e5gon form av tillst\u00e5nd, vilket som helst. D\u00e4rmed undantas intentionalitet fr\u00e5n agentskapsbegreppet samtidigt som det vidgas till att kunna inbegripa i princip vad som helst som g\u00f6r skillnad i v\u00e4rlden. Det g\u00f6r det sv\u00e5rt att skilja agentskap fr\u00e5n den enkla egenskapen att ha existens \u00f6verhuvudtaget. Latours exkludering av intentionalitet blir begriplig om den relateras till (det misslyckade) f\u00f6rs\u00f6ket att l\u00e4mna det Cartesianska arvet: om intentionalitet ing\u00e5r som en grundl\u00e4ggande del av agenskapsbegreppet skulle det leda till en skillnad mellan fysiskt best\u00e4mda h\u00e4ndelser och intentionellt handlande av m\u00e4nniskor, vilket skulle betyda att en klyfta uppr\u00e4ttas mellan natur och samh\u00e4lle. Dessutom behandlar Malm ett antal exempel p\u00e5 n\u00e4r Latour omvandlar begreppet m\u00e5ls\u00e4ttning till ett mycket tunt begrepp n\u00e4r han h\u00e4vdar att \u00e4ven naturliga fenomen, som \u00e4lvar, kan ha en m\u00e5ls\u00e4ttning och av den anledningen b\u00f6r behandlas som agenter. Exempelvis argumenterar Latour f\u00f6r att Atchafalayafloden i Lousiaina har som m\u00e5l att sluka Mississippifloden, eftersom \u201df\u00f6rbindelsen mellan en mindre men djupare flod [Atchafalayafloden] och en mycket bredare men h\u00f6gre [Mississippifloden] \u00e4r det som utg\u00f6r de tv\u00e5 protagonisternas m\u00e5l \u2026\u201d (Latour citerade i Malm, s. 90).<\/p>\n![\"\"](\"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-content\/uploads\/2018\/08\/rd_industrial-production-300x153.png\")
Mot den bakgrunden \u00e4r det ironiskt att Latour h\u00e4vdar att kapitalismen p\u00e5 sin h\u00f6jd \u00e4r en marginell f\u00f6reteelse, eftersom det \u00e4r detta ekonomiska system som enligt Malm \u00e4r den praktiska f\u00f6ruts\u00e4ttningen f\u00f6r hans teori. Men i den m\u00e5n som latourianismen sprider sig till klimatr\u00f6relsen \u00e4r detta ocks\u00e5 s\u00e4rskilt olyckligt idag. \u00c4ven om m\u00e5let att stoppa uppv\u00e4rmningen vid 1,5 graders och 2 graders inte l\u00e4ngre \u00e4r realistiska \u00e4r det \u00e4nd\u00e5, som Malm p\u00e5pekar, l\u00e5ngt kvar till 8 graders uppv\u00e4rmning som skulle vara resultatet om det fossila br\u00e4nslet som hittills uppt\u00e4ckts skulle br\u00e4nnas. Detta \u00e4r skillnaden mellan ett mycket farligt och ett obeboeligt klimat. Motst\u00e5ndet mot klimatf\u00f6r\u00e4ndringar har mot denna bakgrund tv\u00e5 enkla m\u00e5l att mobilisera runt: ingen utvinning och inga utsl\u00e4pp. Med hans bok kan kampen f\u00f6r de m\u00e5ls\u00e4ttningarna undvika de teoretiska fallgropar som f\u00e5tt allt st\u00f6rre utrymme inom akademin under den senaste tiden, samtidigt som klimatr\u00f6relsen har erbjudits en viktig tolkning av historiematerialismen.<\/p>\n