{"id":2189,"date":"2019-01-03T11:25:07","date_gmt":"2019-01-03T10:25:07","guid":{"rendered":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/?p=2189"},"modified":"2019-01-03T11:26:47","modified_gmt":"2019-01-03T10:26:47","slug":"2189","status":"publish","type":"post","link":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/2019\/01\/03\/2189\/","title":{"rendered":""},"content":{"rendered":"

Ur nr 3-4\/2108:<\/em><\/strong><\/p>\n

Bolivia <\/strong>\u2013 Vad har h\u00e4nt med MAS v\u00e4nsterprojekt?<\/strong><\/h1>\n

N\u00e4r Movimiento al Socialismo (MAS) och Evo Morales segrade i Bolivias val 2005 var det mot bakgrund av en l\u00e5ng period av folklig mobilisering. Men i hur h\u00f6g grad har MAS lyckats att f\u00f6r\u00e4ndra Sydamerikas fattigaste land? Rolf Bergkvist tar pulsen p\u00e5 ett projekt som \u00e4r inne p\u00e5 sitt andra decennium.<\/strong><\/p>\n

\"\"Den 22 januari 2019 kommer Evo Morales ha suttit som Bolivias folkvalda president i 13 \u00e5r. Det \u00e4r den l\u00e4ngsta sammanh\u00e4ngande period n\u00e5gon innehaft positionen. Det har varit \u00e5r som p\u00e5 m\u00e5nga s\u00e4tt f\u00f6r\u00e4ndrat livet f\u00f6r miljoner m\u00e4nniskor. Morales presidentperiod betecknas redan av en del ekonomer som den b\u00e4sta i landets historia och med de l\u00e4ngst g\u00e5ende strukturf\u00f6r\u00e4ndringarna. Latinamerikanska sociologer anv\u00e4nder begreppet \u201dempoderamiento de los ind\u00edgenas\u201d \u2013 ungef\u00e4r en \u201dmakt\u00f6verf\u00f6ring till ursprungsfolken\u201d \u2013 den del av befolkningen som varit mest exploaterad och f\u00f6rtryckt sedan de spanska inkr\u00e4ktarna f\u00f6rsta g\u00e5ngen 1535 intog omr\u00e5det de d\u00e5 kallade \u00d6vre Peru.<\/p>\n

Siffror \u00e4r s\u00e4llan speciellt roliga, men de kan ge lite perspektiv p\u00e5 vad som f\u00f6r\u00e4ndrats. Den extrema fattigdomen har minskat fr\u00e5n 38 procent av befolkningen 2005 till 18 procent 2017. Det betyder att 1,6 miljoner m\u00e4nniskor har lyfts ur fattigdomen. En starkt v\u00e4xande ekonomi har medf\u00f6rt att produktionen av varor och tj\u00e4nster i genomsnitt per capita \u00f6kat fr\u00e5n 961 dollar under perioden 1994-2005 till 2 392 dollar under \u00e5ren 2006-2017. Enligt V\u00e4rldsbanken fyrdubblades Bolivias BNP fr\u00e5n 9,5 miljarder dollar 2005 till 37,5 miljarder dollar 2017. Sedan 2013 har landet haft den h\u00f6gsta \u00e5rliga tillv\u00e4xten i hela Sydamerika.<\/p>\n

Med en progressiv omf\u00f6rdelningspolitik (fr\u00e4mst en kraftig beskattning av de utl\u00e4ndska energi- och gruvbolagens vinster) har skillnaden mellan de rikaste och de fattigaste minskat. \u00c5r 2005 hade den rikaste tiondelen en inkomst som var 128 g\u00e5nger vad den fattigaste tiondelen fick. 2018 var den rikaste tiondelens inkomst 47 g\u00e5nger den fattigaste tiondelens. 2005 betecknades 35 procent (3,5 miljoner) som tillh\u00f6rande \u201cmedelklassen\u201d \u2013 2017 har siffran officiellt stigit till 58 procent, 6,5 miljoner m\u00e4nniskor av en total folkm\u00e4ngd p\u00e5 drygt 11 miljoner. Konsumtionen har f\u00e5tt sig en kraftig skjuts upp\u00e5t, vilket exempelvis kan illustreras med att f\u00f6rs\u00e4ljningen p\u00e5 stormarknaderna sexdubblats, en konsekvens av medel- och \u00f6verklassens v\u00e4xande aptit p\u00e5 importerade varor.<\/p>\n

Valsegrarna som f\u00f6ljde p\u00e5 upproren<\/strong>
\nDen nya konstitution som antogs 2009 \u00e4r en av de viktigaste f\u00f6r\u00e4ndringarna. F\u00f6r f\u00f6rsta g\u00e5ngen erk\u00e4nns de 36 ursprungsfolken i landet. Bolivia har med detta blivit en flernationell stat. Grundlagen fastst\u00e4ller \u00e4ven autonomi p\u00e5 s\u00e5v\u00e4l departementsniv\u00e5 som regional- och kommunal niv\u00e5. Staten tilldelas en st\u00f6rre kontroll \u00f6ver ekonomin och en folkvald president till\u00e5ts bara att sitta p\u00e5 posten under tv\u00e5 fem\u00e5rsperioder.<\/p>\n

Den positiva ekonomiska och sociala utvecklingen har f\u00f6ljt p\u00e5 \u00f6vertygande valsegrar tre g\u00e5nger i rad. H\u00f6sten 2005 vann Evo Morales presidentvalet f\u00f6r f\u00f6rsta g\u00e5ngen med 54 procent av r\u00f6sterna, 2009 steg hans segersiffra till 64 procent och 2014 vann han med 62 procent Till det ska l\u00e4ggas tv\u00e5 folkomr\u00f6stningar: dels en \u201d\u00e5terkallandeomr\u00f6stning\u201d 2008 (d\u00e4r Morales st\u00e4llde sin plats till f\u00f6rfogande innan omr\u00f6stningen om den nya konstitutionen) som vanns med 67 procent av r\u00f6sterna och dels folkomr\u00f6stningen som 2009 antog landets nya grundlag d\u00e4r 61 procent r\u00f6stade f\u00f6r den nya konstitutionen.
\nValsegrarna fr\u00e5n 2005 till 2014 kom efter sex \u00e5r av organiserad folklig kamp mot nyliberal politik, \u00e4ven om historien ber\u00e4ttats tidigare t\u00e5l den att upprepas. Revolutionsv\u00e5gen inleddes med att den d\u00e5varande presidenten, Hugo Banzer, i september 1999 tvingade fram ett avtal som privatiserade vattendistributionen i staden Cochabamba. Under 40 \u00e5r fram\u00e5t fick det transnationella konsortiet Aguas del Tunari (\u00e4gt av USA-f\u00f6retaget Bechtel och Italienska Edison) \u2013 som var enda anbudsgivaren \u2013 r\u00e4tten att basa \u00f6ver dricksvattnet i staden. I januari 2000 f\u00f6rdubblades vattenavgifterna. Det folkliga \u201dVattenkriget\u201d som f\u00f6ljde organiserades av en bred koalition f\u00f6r \u201dF\u00f6rsvar av vattnet och livet\u201d d\u00e4r fabriksarbetare, b\u00f6nder, koka-odlare, milj\u00f6aktivister samlades. Till f\u00f6rsvar av det utl\u00e4ndska storbolaget skickade regeringen 1200 soldater och poliser till omr\u00e5det f\u00f6r att med v\u00e5ld krossa protesterna.<\/p>\n

\"\"Efter ett lokalt uppror med generalstrejk, barrikader och \u2013 som demokratisk kulmen \u2013 ett storm\u00f6te d\u00e4r mellan 50 000 och 100 000 m\u00e4nniskor deltog sl\u00e4ngdes Aguas del Tunari ut ur landet. Ett lokalt, sj\u00e4lvstyrande kollektiv tog ist\u00e4llet \u00f6ver vattendistributionen. Vattenkriget i Cochabamba blev omskrivet d\u00e5 det visade p\u00e5 m\u00f6jligheten att besegra m\u00e4ktiga, transnationella bolag och deras allierade i form av nyliberala regeringar. F\u00f6r kampen i Bolivia kom striden att bli ett preludium till de nationella strider som skulle f\u00f6lja.<\/p>\n

D\u00e5 Sanchez de Lozada intog presidentposten i augusti 2002 \u2013 efter att knappt besegrat Evo Morales (som fick 20,9 procent av r\u00f6sterna mot 22,5 procent f\u00f6r de Lozada) \u2013 hade 17 \u00e5r av nyliberal politik kraftigt f\u00f6rs\u00e4mrat f\u00f6rh\u00e5llandena f\u00f6r landets majoritet. 63 procent levde under den nationella fattigdomsgr\u00e4nsen och 14,4 procent f\u00f6rs\u00f6kte \u00f6verleva p\u00e5 mindre \u00e4n en dollar per dag. I slutet av 2005, d\u00e5 bruttonationalprodukten per person var l\u00e4gre \u00e4n vad den varit 1978, uttryckte ekonomer fr\u00e5n Internationella valutafonden, IMF, sin \u201df\u00f6rv\u00e5ning\u201d \u00f6ver att Bolivia, trots sina (av IMF dikterade) omstruktureringsprogram, efter 20 \u00e5r inte gjort n\u00e5got framsteg i att minska fattigdomen.
\nRedan i b\u00f6rjan av 2003 flammade de folkliga protesterna upp p\u00e5 nytt, efter att USA hotat att avbryta allt bist\u00e5nd om inte elimineringen av kokaodlingarna \u00e5terupptogs. 30 000 kokaodlande b\u00f6nder demonstrerade och v\u00e4gblockader stoppade trafiken i Potos\u00ed, Chapare och Yungas. I februari inf\u00f6rde regeringen en skatteh\u00f6jning \u2013 beordrad av IMF \u2013 som m\u00f6ttes av omfattande protester. Aymara-ungdomar angrepp presidentpalatset med stenkastning, delar av polisen, som v\u00e4grade att sl\u00e5 ned protesterna (utan sj\u00e4lva deltog i dem), besk\u00f6ts av presidentgardet. Repressionen var snabb och total. Inom 24 timmar d\u00f6dades 29 demonstranter och 205 skadades. Men president S\u00e1nchez de Lozada tvingades att dra tillbaka skatteh\u00f6jningen. \u00c4nd\u00e5 var detta bara inledningen till det som skulle bli det nationella upproret i september och oktober.<\/p>\n

Kampuppsving<\/strong>
\nRegeringens plan att exportera gas via en chilensk hamn utl\u00f6ste det som senare f\u00e5tt beteckningen \u201df\u00f6rsta gaskriget\u201d. Sedan landet f\u00f6rlorade sin kust till Chile under Stilla havskriget 1879-83 har Bolivia haft ett kyligt f\u00f6rh\u00e5llande till grannlandet. Den 8:e september 2003 f\u00f6renade sig 10 000 Aymara-b\u00f6nder fr\u00e5n h\u00f6glandet med kvarterskommitt\u00e9erna i den fattiga f\u00f6rstaden El Alto (Federaci\u00f3n de Juntas Vecinales, FEJUVES), studenter och bussf\u00f6rare f\u00f6r att marschera ned till La Paz. Samtidigt inleddes den f\u00f6rsta av en rad strejker i El Alto. Den samlande parollen var ett Nej till export av boliviansk gas via Chile. D\u00e4rut\u00f6ver st\u00e4lldes en m\u00e4ngd krav fr\u00e5n de olika grupper som ingick. Det uppror som kom att intensifieras fram till 18 oktober, d\u00e5 presidenten l\u00e4mnade ett omringat palats och fl\u00f6gs till Miami av sina utl\u00e4ndska sympatis\u00f6rer och uppdragsgivare, var kanske det mest omfattande i landets historia. Det kom att dag f\u00f6r dag, vecka f\u00f6r vecka, v\u00e4xa i omfattning och radikaliseras politiskt. Det utm\u00e4rktes av sj\u00e4lvorganisering och demokratiska, \u00f6ppna storm\u00f6ten d\u00e4r de som deltog i kampen sj\u00e4lva tog beslut om att g\u00e5 vidare f\u00f6r att st\u00f6rta landets president. Kvarterskommitt\u00e9erna i El Alto, koka-odlarnas f\u00f6rening, gruvfacket i Huanuni-gruvan (som med sin bev\u00e4pning med dynamit ankn\u00f6t till minnena fr\u00e5n 1952 \u00e5rs revolution), Aymara- och Quechua-byarna som effektivt stoppade alla trafik p\u00e5 landets v\u00e4gar under drygt en m\u00e5nad, lokala bondeorganisationer \u2013 listan \u00f6ver alla de faktiska organisationer som ledde upproret kan g\u00f6ras mycket l\u00e5ng.
\nMen \u2013 och det \u00e4r det som m\u00e5ste betonas \u2013 det fanns inte ett enda Parti , en enda Organisation eller en Ledare som ensamt ledde kampen, det fanns flera stycken. Lyckligtvis var dessa organisat\u00f6rer under kampens g\u00e5ng f\u00f6rm\u00f6gna att formulera en nationell plattform f\u00f6r revolutionen: en nationalisering av gasf\u00e4lten f\u00f6r att anv\u00e4nda naturrikedomarna f\u00f6r att f\u00e5 slut p\u00e5 fattigdomen och en konstituerande f\u00f6rsamling f\u00f6r att skapa en ny grundlag f\u00f6r ett demokratiskt Bolivia.<\/p>\n

Den nya regeringen under Carlos Mesa Gisbert blev ett mellanspel. Hans \u201dmandat\u201d var att genomf\u00f6ra de tre centrala kraven fr\u00e5n \u201dGaskriget\u201d: nationalisera gastillg\u00e5ngarna, sammankalla en konstituerande f\u00f6rsamling, och st\u00e4lla Gonzalo S\u00e1nchez de Lozada och hans n\u00e4rmaste m\u00e4n inf\u00f6r r\u00e4tta f\u00f6r de drygt 70 d\u00f6dade under upproret.
\nEfter drygt ett och ett halvt \u00e5r, d\u00e5 misstron mot den borgerlige presidenten bit f\u00f6r bit f\u00f6rst\u00e4rktes i takt med att han i praktiken v\u00e4grade att genomf\u00f6ra n\u00e5got av kraven, valde folkr\u00f6relserna att g\u00e5 till aktion. Det \u201dAndra gaskriget\u201d b\u00f6rjade den 16 mars 2005 med en stor demonstration som Fejuve, federationen av kvarterskommitt\u00e9erna i El Alto, arrangerade. Samma dag inledde tusentals b\u00f6nder under MAS ledning en marsch mot La Paz. Den 23 maj sammanstr\u00e5lade de olika protestdemonstrationerna i huvudstaden. Efter tv\u00e5 och en halv vecka med permanent mobilisering slutade det \u201dandra gaskriget\u201d med Mesas avg\u00e5ng och en interimspresident som utlyste valet av ny president i december. Det historiska valet av Evo Morales \u2013 aymara, bondeledare, kokaodlare, och ledare f\u00f6r Movimiento al Socialismo (MAS) \u2013 med det st\u00f6rsta st\u00f6d n\u00e5gon kandidat n\u00e5gonsin f\u00e5tt i ett presidentval, vilar p\u00e5 denna sex \u00e5r l\u00e5nga, folkliga kamp.<\/p>\n

Begr\u00e4nsningar<\/strong>
\nMen trots sina positiva resultat och den politiska retorik som anv\u00e4nts har den utvecklingsmodell som MAS implementerat sina begr\u00e4nsningar. Den \u00f6kade konsumtionen har inte varit ett resultat av en v\u00e4xande inhemsk produktion inom jordbruk och industri av livsmedel och av andra konsumtionsvaror. Det har handlat om en \u00f6kad varuimport och fortsatt export av r\u00e5varor. Landet \u00e4r fortfarande ett kapitalistiskt klassamh\u00e4lle med en underordnad plats i den globala ekonomin och \u2013 kan man till\u00e4gga \u2013 det fattigaste i Sydamerika.
\nDetta g\u00f6r modellen p\u00e5 l\u00e4ngre sikt problematisk. De sociala reformer som f\u00f6rb\u00e4ttrat livet f\u00f6r en majoritet av befolkningen har till stor del finansierats av den r\u00e5varuboom, som gynnade exporten fr\u00e5n de latinamerikanska l\u00e4nderna mellan 2003 till 2014. F\u00f6r Bolivia har det framf\u00f6r allt handlat om gas till Brasilien och Argentina och viss mineralexport. N\u00e4r priset fallit p\u00e5 dessa r\u00e5varor har den import som varit n\u00f6dv\u00e4ndig f\u00f6r att h\u00e5lla konsumtionen och v\u00e4lf\u00e4rden uppe medf\u00f6rt v\u00e4xande underskott i handelsbalansen som betalats av en krympande valutareserv. I augusti i \u00e5r hade den minskat till 9,17 miljarder dollar (motsvarande 27 procent av BNP), j\u00e4mf\u00f6rt med 15 miljarder dollar 2014 (motsvarande 45 procent av BNP). Detta \u00e4r modellens akillesh\u00e4l, det som kan g\u00f6ra den oh\u00e5llbar p\u00e5 l\u00e5ng sikt.<\/p>\n

Hur vill regeringen g\u00e5 vidare?<\/strong>
\nAtt d\u00f6ma av de initiativ regeringen tagit handlar det om att forts\u00e4tta och bredda utvinningen av r\u00e5varor f\u00f6r export. I april tillk\u00e4nnagav det statliga gruvbolaget Yacimientos Bolivianos de Litio, YBL, en \u00f6verenskommelse med det tyska, privat\u00e4gda ACI Systems Gmbh, att producera och marknadsf\u00f6ra litiumbatterier. Med grannl\u00e4nderna Chile och Argentina bildar Bolivia en litium-triangel som tros inneh\u00e5ll de st\u00f6rsta reserverna i v\u00e4rlden. Bolivias litium-reserver i Salar de Uyuni \u00e4r st\u00f6rst, men landet ligger betydligt efter sina grannar d\u00e5 det g\u00e4ller industriell produktion och utveckling. Priserna p\u00e5 litium (som anv\u00e4nds i batterier fr\u00e5n mobiltelefoner till \u2013 p\u00e5 sikt \u2013 elbilar) har mer \u00e4n f\u00f6rdubblats de senaste \u00e5ren fr\u00e5n 10 000 dollar per ton till omkring 25 000 dollar idag. Evo Morales vision inf\u00f6r framtiden verkar vara att utveckla en industriell produktion kontrollerad av det statliga bolaget, men i n\u00e4ra samarbete med utl\u00e4ndska bolag. I maj meddelades det att ocks\u00e5 det kinesiska bolaget Maison Engineering vunnit ett kontrakt f\u00f6r att bygga en fabrik f\u00f6r litiumutvinning i Salar de Uyuni. Nu \u00e4r det inte s\u00e4kert att det h\u00e4r kommer att lyckas. F\u00f6r tio \u00e5r sedan sa samma regering att m\u00e5nadsproduktionen av litiummalm skulle uppn\u00e5 40 ton \u00e5r 2011, men 2018 produceras fortfarande bara 10 ton\/m\u00e5nad. Detta kan j\u00e4mf\u00f6ras med Chiles \u00e5rsproduktion om 70 000 ton (5 800 ton\/m\u00e5nad) eller Argentinas 30 000 ton (2 500 ton\/m\u00e5nad).<\/p>\n

Samtidigt hotas den tidigare exporten till grannl\u00e4nderna. Bolivias viktigaste inkomst h\u00e4r kommer fr\u00e5n ett 20-\u00e5rigt kontrakt med Brasilien om gasleveranser. Enligt kontraktet ska Bolivia leverera mellan 24 och 30 miljoner kubikmeter naturgas per dag. Det motsvarar ungef\u00e4r h\u00e4lften av den gas landet exporterar. Kontraktet g\u00e5r ut 2019 och ska omf\u00f6rhandlas under n\u00e4sta \u00e5r. Brasiliens nya extremh\u00f6ger president, Jair Bolsonaro, har redan markerat att den nya regeringen kommer att f\u00f6rs\u00f6ka f\u00f6rhandla fram ett f\u00f6r Bolivias del kraftigt f\u00f6rs\u00e4mrat gasavtal. Den politiska h\u00f6gerutvecklingen i b\u00e5de Brasilien och Argentina f\u00e5r allts\u00e5 konsekvenser \u00e4ven i Bolivia.<\/p>\n

Inf\u00f6r valet 2019<\/strong>
\nSom n\u00e4mnts inneh\u00e5ller den nya konstitutionen, som antogs i folkomr\u00f6stningen 2009, ett uttryckligt f\u00f6rbud mot omval av en president mer \u00e4n en g\u00e5ng (artikel 168). N\u00e4r Morales omvaldes till president f\u00f6r andra g\u00e5ngen (2014) h\u00e4vdade ledningen f\u00f6r MAS att detta var till\u00e5tet eftersom hans omval 2009 skedde under en tidigare konstitution. Omvalet 2014 var allts\u00e5 det f\u00f6rsta enligt det nya regelverket. Inf\u00f6r valet 2019 \u00e4r det argumentet inte l\u00e4ngre giltigt. MAS besl\u00f6t d\u00e4rf\u00f6r redan 2015 att genom en ny folkomr\u00f6stning f\u00e5 bort f\u00f6rbudet mot obegr\u00e4nsade omval.
\nFolkomr\u00f6stningen h\u00f6lls den 21 februari 2016 och innebar det f\u00f6rsta valnederlaget f\u00f6r MAS sedan 2005. 51,3 procent r\u00f6stade nej till en f\u00f6r\u00e4ndring av konstitutionen, 48,7 procent r\u00f6stade ja. Valdeltagandet var 84,45 procent. Att nejsidan segrade i de delar av landet d\u00e4r den borgerliga oppositionen alltid haft sina starkaste f\u00e4sten, (Santa Cruz, Tarija, Beni och Pando) var kanske ingen \u00f6verraskning, men \u00e4ven i det fattiga Potos\u00ed, som tidigare var ett urstarkt MAS-f\u00e4ste, vann nej-sidan med \u00f6ver 53 procent av r\u00f6sterna. En bidragande orsak till nederlaget var sannolikt en serie av korruptionsskandaler \u00e5ret innan inom delar av statsapparaten och kring avtal mellan staten och privata (inhemska och utl\u00e4ndska) bolag.<\/p>\n

Men Morales och ledningen f\u00f6r MAS gav inte upp. H\u00f6sten 2017 v\u00e4nde man sig till konstitutionsdomstolen f\u00f6r att komma f\u00f6rbi grundlagen \u2013 och d\u00e5 var man fr\u00e5mg\u00e5ngsrik. Den 28 november 2017 godk\u00e4nde konstitutionsdomstolen, trots resultatet i folkomr\u00f6stningen, en beg\u00e4ran av MAS att till\u00e5ta omval av sittande president utan n\u00e5gon begr\u00e4nsning. I beslutet h\u00e4nvisade domstolen till den interamerikanska konventionen om m\u00e4nskliga r\u00e4ttigheter och gjorde \u201dtolkningen\u201d att det skulle inneb\u00e4ra en allvarlig kr\u00e4nkning av dessa r\u00e4ttigheter om man begr\u00e4nsar en presidents m\u00f6jlighet till omval. Evo Morales \u201dm\u00e4nskliga r\u00e4ttighet\u201d att f\u00e5 bli vald en tredje eller fj\u00e4rde eller femte g\u00e5ng \u00f6verskuggar enligt domstolen artikel 168 i landets egen konstitution och resultaten i de b\u00e5da folkomr\u00f6stningarna. Kritiken mot beslutet har varit omfattande, inte bara fr\u00e5n h\u00f6geroppositionen utan \u00e4ven fr\u00e5n v\u00e4nster \u2013 och bara n\u00e5gra dagar senare visade en majoritet av befolkningen \u00e5terigen vad man ans\u00e5g om beslutet.<\/p>\n

\"\"S\u00f6ndagen den 3 december 2017 h\u00f6lls allm\u00e4nna val av domare (Bolivia \u00e4r \u2013 p\u00e5 ett positivt s\u00e4tt \u2013 unikt i detta avseende) till H\u00f6gsta Domstolen, Konstitutionsdomstolen, och milj\u00f6domstolen. Inf\u00f6r valen uppmanade h\u00f6geroppositionen till protest genom att avge ogiltiga eller blanka r\u00f6stsedlar. Resultatet blev att 50 procent av valsedlarna som l\u00e4mnades var ogiltiga och 17 procent blanka, bara omkring 30 procent av valsedlarna var giltiga. Till det ska l\u00e4ggas att de domare som kandiderade alla nominerats av parlamentet d\u00e4r MAS har en betryggande majoritet.<\/p>\n

De p\u00e5 v\u00e4nsterkanten som f\u00f6rsvarar Morales och partiledningens man\u00f6ver att bryta mot den grundlag man sj\u00e4lv f\u00f6reslagit och resultatet i folkomr\u00f6stningen 2017 har ibland h\u00e4nvisat till andra l\u00e4nder; har inte EUs starka kvinna, Tysklands nyliberala regeringschef Angela Merkel, suttit p\u00e5 sin post \u00e5r efter \u00e5r efter \u00e5r? Vissa har \u00e4ven p\u00e5 ett n\u00e4rmast mytiskt s\u00e4tt f\u00f6rs\u00f6kt g\u00f6ra g\u00e4llande att bara med Evo Morales som president kan den positiva utvecklingen g\u00e5 vidare; han \u201df\u00f6rkroppsligar\u201d de positiva f\u00f6r\u00e4ndringar som genomf\u00f6rts, bara med han som president kan det forts\u00e4tta.<\/p>\n

Men, som jag f\u00f6rs\u00f6kt visa ovan, var de folkliga segrarna under \u00e5ren av uppror inte en mans verk \u2013 de var resultatet av organiserad masskamp med m\u00e5nga ledare. Detta borde vara den viktiga erfarenheten att bygga vidare p\u00e5. Det \u00e4r inte genom att kopiera det reellt existerande kapitalistiska samh\u00e4llets styrelseformer, som det blir m\u00f6jligt att l\u00e5ngsiktigt bygga det vi kallar socialism. Om vi verkligen vill f\u00f6r\u00e4ndra samh\u00e4llet i grunden kan det knappast bygga p\u00e5 tilliten till \u201dstarka ledare\u201d \u2013 det m\u00e5ste snarare handla om att st\u00e4rka och bredda demokratin genom att utveckla en direkt kontroll och direkt maktut\u00f6vning av samh\u00e4llets gr\u00e4sr\u00f6tter; det vill s\u00e4ga arbetarklassen i bred bem\u00e4rkelse.<\/p>\n

Ett \u00e5r i f\u00f6rv\u00e4g \u00e4r det sv\u00e5rt att f\u00f6ruts\u00e4ga hur presidentvalet i oktober 2019 slutar. Trots protesterna de senaste \u00e5ren \u00e4r det fullt m\u00f6jligt att valet kommer att vinnas av Evo Morales. Delvis som ett resultat av de \u00e5r av v\u00e4lst\u00e5nd som revolterna 2000 till 2003 f\u00f6rde med sig, delvis som ett resultat av splittringen p\u00e5 den borgerliga sidan d\u00e4r sex till sju nyliberalt pr\u00e4glade politiker f\u00f6r n\u00e4rvarande verkar vilja kandidera. <<<\/p>\n

Artikelf\u00f6rfattare:
\nRolf Bergkvist<\/strong> \u00e4r Latinamerikak\u00e4nnare och flitig medarbetare i R\u00f6da rummet.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Ur nr 3-4\/2108: Bolivia \u2013 Vad har h\u00e4nt med MAS v\u00e4nsterprojekt? N\u00e4r Movimiento al Socialismo (MAS) och Evo Morales segrade i Bolivias val 2005 var det mot bakgrund av en l\u00e5ng period av folklig mobilisering. Men i hur h\u00f6g grad … Forts\u00e4tt l\u00e4sa →<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_jetpack_newsletter_access":"","_jetpack_dont_email_post_to_subs":false,"_jetpack_newsletter_tier_id":0,"_jetpack_memberships_contains_paywalled_content":false,"_jetpack_feature_clip_id":0,"_jetpack_memberships_contains_paid_content":false,"footnotes":"","jetpack_publicize_message":"","jetpack_publicize_feature_enabled":true,"jetpack_social_post_already_shared":true,"jetpack_social_options":{"image_generator_settings":{"template":"highway","default_image_id":0,"font":"","enabled":false},"version":2},"jetpack_post_was_ever_published":false},"categories":[1],"tags":[816,815,819,818,555,817],"class_list":["post-2189","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-okategoriserade","tag-bolivia","tag-evo-morales","tag-litium","tag-mas","tag-rolf-bergkvist","tag-vattenkriget-i-cochabamba"],"jetpack_publicize_connections":[],"jetpack_featured_media_url":"","jetpack_sharing_enabled":true,"jetpack_shortlink":"https:\/\/wp.me\/sRzA9-2189","_links":{"self":[{"href":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/2189","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=2189"}],"version-history":[{"count":2,"href":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/2189\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":2197,"href":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/2189\/revisions\/2197"}],"wp:attachment":[{"href":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=2189"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=2189"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=2189"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}