{"id":2207,"date":"2019-01-03T18:03:00","date_gmt":"2019-01-03T17:03:00","guid":{"rendered":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/?p=2207"},"modified":"2019-01-03T18:06:48","modified_gmt":"2019-01-03T17:06:48","slug":"2207","status":"publish","type":"post","link":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/2019\/01\/03\/2207\/","title":{"rendered":""},"content":{"rendered":"

Ur nr 3-4\/2018:<\/em><\/strong><\/p>\n

Nyliberalismens tr\u00f6ga s\u00f6nderfall<\/strong><\/h1>\n

De franska ekonomerna G\u00e9rard Dum\u00e9nil och Dominique L\u00e9vy har i flera verk studerat den moderna kapitalismens utveckling. I de senare verken har s\u00e4rskilt nyliberalismen st\u00e5tt i fokus och fenomenet \u201dledningskapitalism\u201d.<\/strong> I den h\u00e4r texten diskuterar Mathias Krusell vad som egentligen menas med ledningskapitalism, p\u00e5 vilket s\u00e4tt den har f\u00f6r\u00e4ndrat maktbalansen i samh\u00e4llet och varf\u00f6r dessa f\u00f6r\u00e4ndringar \u00e4r betydelsefulla att beakta i samtida antikapitalistisk kamp.<\/strong><\/p>\n

\"\"H\u00f6sten 2018 markerar att tio \u00e5r passerat sedan den finanskris som br\u00f6t ut i USA augusti 2008 och spred sig \u00f6ver v\u00e4rlden under de f\u00f6ljande \u00e5ren. Tiden efter krisens utbrott har borgerliga ekonomer och ledarsidor \u00e5terkommande f\u00f6rutsp\u00e5tt att \u201dn\u00e4sta \u00e5r\u201d kommer inneb\u00e4ra startskottet p\u00e5 v\u00e4rldsekonomins \u00e5terh\u00e4mtning och en ny v\u00e5r f\u00f6r kapitalismen. En verklig \u00e5terh\u00e4mtning till de tillv\u00e4xtniv\u00e5er som r\u00e5dde f\u00f6re krisen har dock uteblivit och de flesta seri\u00f6sa analytiker har ist\u00e4llet accepterat att krisen utgjorde kulmen p\u00e5 den ekonomiska era som sedan mitten p\u00e5 70-talet pr\u00e4glats av finansialisering, avreglering och monetarism. Om vi kan konstatera att krisen representerar ett avslut av f\u00f6reg\u00e5ende, vad kommer att komma ist\u00e4llet och hur kommer det att ta vid? Det \u00e4r en fr\u00e5ga som givetvis \u00e4r om\u00f6jlig att besvara p\u00e5 ett slutgiltigt vis men likv\u00e4l en som den politiska v\u00e4nstern borde engagera sig mer i.<\/p>\n

Krisperioden har sedan 2008 pr\u00e4glats av ett politiskt uppr\u00e4tth\u00e5llande av nyliberala politiska strukturer trots att den ekonomiska kraften att driva p\u00e5 och r\u00e4ttf\u00e4rdiga nyliberalismen lyst med sin fr\u00e5nvaro. Kan vi i detta f\u00f6rvaltande av den ekonomiska ordningen hitta nycklar till att uppfatta stundande f\u00f6r\u00e4ndringar ur vilka nya politiska konstruktioner kan ta form inom nyliberalismens tr\u00f6ga s\u00f6nderfall.<\/p>\n

De franska ekonomerna G\u00e9rard Dum\u00e9nil och Dominique L\u00e9vy har i flera b\u00f6cker (bl a Capital Resurgent<\/em> fr\u00e5n 2004 och The Crisis of Neoliberalism<\/em> fr\u00e5n 2011) unders\u00f6kt hur den moderna kapitalismen utvecklats och passerat genom olika sociala ordningar, fr\u00e4mst med inriktning p\u00e5 nyliberalismen som den senaste av dessa ordningar. I centrum f\u00f6r deras analys st\u00e5r en tes om att det i k\u00e4rnan av nyliberalismen finns en central klassallians mellan den traditionella borgarklassen, best\u00e5ende av \u00e4gare och kapitalister, och ett v\u00e4xande \u00f6vre skikt av direkt\u00f6rer, v\u00e4lbetalda chefer och finanstj\u00e4nstem\u00e4n.<\/p>\n

Den h\u00e4r klassalliansen har varit en avg\u00f6rande faktor f\u00f6r att m\u00f6jligg\u00f6ra en \u00e5tstramnings- och avregleringspolitik under nyliberalismens genombrott, och den har ocks\u00e5 legat till grund f\u00f6r hur kapitalismen h\u00e5llit fast vid samma ekonomiska politik (p\u00e5 b\u00e5de internationell och nationell niv\u00e5) under 2000-talet fram till krisens utbrott \u00e5r 2008, trots \u00f6kad skulds\u00e4ttning och ett allt mer instabilt finanssystem. Denna klassallians har existerat inom nyliberalismen som en del av ett specifikt produktionss\u00e4tt (1<\/strong>) inom kapitalismen.<\/p>\n

Ledningskapitalism<\/strong>
\nF\u00f6r att f\u00f6rst\u00e5 nyliberalismen och kommande produktionss\u00e4tt analyserar Dum\u00e9nil och Levy f\u00f6reteelsen ledningskapitalism i sin nya bok, Managerial Capitalism – Ownership, management & the coming new mode of production (2018). D\u00e4r f\u00f6rdjupar de unders\u00f6kningen av den nyliberala alliansen mellan \u00e4gare och direkt\u00f6rer. Ledningskapitalism \u00e4r ett begrepp som omsluter den organisering av \u00e4gande inom vilken kapitalister inte sj\u00e4lva driver de f\u00f6retag och organisationer de \u00e4ger utan ist\u00e4llet anst\u00e4ller direkt\u00f6rer, chefer och annan administrativ personal f\u00f6r att utf\u00f6ra deras vilja. Den h\u00e4r formen av kapitalism slog igenom i slutet p\u00e5 1800-talet d\u00e5 f\u00f6retagsorganisationer b\u00f6rjade v\u00e4xa sig s\u00e5 stora att en st\u00f6rre m\u00e4ngd chefer och ledare kr\u00e4vdes \u00e4n vad som kunde rekryteras fr\u00e5n kapitalisternas familjer och n\u00e4rmaste v\u00e4nkrets. I och med detta kan man s\u00e4ga att ledningskapitalismen ersatte familjekapitalismen som den dominerade kapitalismen under 1800-talet.<\/p>\n

De amerikanska j\u00e4rnv\u00e4gsf\u00f6retagen brukar uppges vara starten p\u00e5 ledningskapitalismen. N\u00e4r r\u00e4ls skulle dras \u00f6ver hela den amerikanska kontinenten kr\u00e4vdes en annan typ av organisation \u00e4n vid Wedgwoods porslinsf\u00f6retag. Stora organisationer f\u00f6rde med sig stordriftsf\u00f6rdelar, och \u00f6ver tid b\u00f6rjade fler och fler f\u00f6retag g\u00e5 samman f\u00f6r att bilda moderna storf\u00f6retag.<\/p>\n

Ledningskapitalismen och mer specifikt uppkomsten av den l\u00f6neanst\u00e4llde direkt\u00f6ren (eller ledaren\/managern) har studerats tidigare, bland annat av ekonomhistorikern Alfred Chandler och den marxistiska teoretikern Nicos Poulantzas. \u201dLedarna\u201d utg\u00f6r en social grupp som p\u00e5 olika s\u00e4tt varit sv\u00e5r att f\u00e5nga i etablerade klassanalyser, och har s\u00e5ledes varit en k\u00e4lla f\u00f6r s\u00e4rskilda studier och teorier. Inom ledningskapitalismen frodas ocks\u00e5 administrativa kontrollverktyg i form av standardiserad rapportering till ledningsgrupper och j\u00e4mf\u00f6rande av olika f\u00f6retags aff\u00e4rsresultat f\u00f6r att b\u00e4st kunna placera ekonomiska resurser. Det \u00e4r en f\u00f6retagsbyr\u00e5krati som ocks\u00e5 kommit att sprida sig till andra delar av samh\u00e4llet och g\u00e5r exempelvis under namnet New Public Management inom offentlig sektor.
\nDum\u00e9nil och L\u00e9vy bidrar till historieskrivningen genom en f\u00f6rdjupad ekonomisk beskrivning av ledningskapitalismens utveckling sedan 1970-talet. Exempelvis presenterar de siffror som beskriver hur inkomstdistributionen mellan l\u00f6neinkomst har spridits mer sedan 1970-talet \u00e4n inkomstdistributionen mellan kapitalinkomster. Inkomsterna hos den \u00f6versta fraktilen av l\u00f6neanst\u00e4llda har allts\u00e5 relativt sett \u00f6kat mest under tidsperioden. Inom den h\u00e4r inkomstgruppen hittar vi verkst\u00e4llande direkt\u00f6rer och andra toppchefer men ocks\u00e5 ett \u00f6kande antal h\u00f6gt betalda finanschefer.<\/p>\n

Det h\u00e4r \u00e4r kanske inte n\u00e5got s\u00e4rskilt \u00f6verraskande avsl\u00f6jande. Vi k\u00e4nner alla till framv\u00e4xandet av h\u00f6ga bonusar och fallsk\u00e4rmsavtal inom b\u00e5de privat och offentlig sektor. Det som skiljer Dum\u00e9nils och L\u00e9vys framst\u00e4llning av utvecklingen fr\u00e5n en ordin\u00e4r folklig ilska mot or\u00e4ttvis oj\u00e4mlikhet \u00e4r att spridningen i inkomstdistributionen inte skildras som en del av ett f\u00f6rlopp d\u00e4r en oreglerad kapitalism till\u00e5ts h\u00e4rja fritt i samh\u00e4llet (s\u00e5som den ofta skildras av v\u00e4nsterr\u00f6relser i v\u00e5r samtid). Analysen visar ist\u00e4llet p\u00e5 den samtida kapitalismens \u00f6kade beroende av verktyg och resurser med f\u00f6rm\u00e5gan att styra \u00f6ver tillg\u00e5ngar och organisationer p\u00e5 ett standardiserat och strukturerat s\u00e4tt.<\/p>\n

Ledningsstyre<\/strong>
\nLedningskapitalismen har inte inneburit n\u00e5gon grundl\u00e4ggande f\u00f6r\u00e4ndring av produktionsf\u00f6rh\u00e5llandena inom kapitalismen. D\u00e4remot har den p\u00e5 ett avg\u00f6rande s\u00e4tt f\u00f6r\u00e4ndrat hur det kapitalistiska samh\u00e4llet verkar och kanske mer specifikt hur moderna f\u00f6retag inom kapitalismen \u00e4gs och hanteras.<\/p>\n

\"\"I ledningskapitalismen kan vi finna ramverket till en byr\u00e5krati som helt dresserats av kapitalismen. Ett system av ledning och styrning med avsikt att garantera \u00e4garens kontroll \u00f6ver de konstant v\u00e4xande f\u00f6retagsorganisationerna, ett organisatoriskt svar p\u00e5 ett alltmer koncentrerat \u00e4gande. Den systematiska ledningen \u00e4r, till skillnad fr\u00e5n byr\u00e5kratin, inte rationell i f\u00f6rh\u00e5llande till det byr\u00e5kratiska systemet som helhet utan ist\u00e4llet bundet till att beslut i organisationen ska fattas s\u00e5 h\u00f6gt upp som m\u00f6jligt och sedan verkst\u00e4llas ned\u00e5t.<\/p>\n

Ledningskapitalismens systematiska toppstyrning g\u00f6r emellertid \u00e4garna (kapitalisterna) alltmer beroende av de ledare och tj\u00e4nstem\u00e4n som uppr\u00e4tth\u00e5ller systemet. F\u00f6r att skapa och vidmakth\u00e5lla systemet s\u00e5 m\u00e5ste fler och fler mellanskikt i ledningskapitalismen f\u00e5 mer sj\u00e4lvst\u00e4ndighet, b\u00e5de i form av beslutsfattande inom f\u00f6retagsorganisationerna och genom \u00f6kad l\u00f6n och materiellt v\u00e4lst\u00e5nd. Dum\u00e9nil och L\u00e9vy menar att den tidiga ledningskapitalismen inledes med en klassmodell av typen till v\u00e4nster men gradvis utvecklats till den nedre modellen:<\/p>\n

Kapitalistiska \u00e4gare <\/em>
\nLedare <\/em>
\nArbetarklass<\/em><\/p>\n

Kapitalistiska \u00e4gare <-> Ledare<\/em>
\nArbetarklass<\/em><\/p>\n

F\u00f6rfattarna menar ocks\u00e5 att utvecklingen kommer att fortl\u00f6pa, det vill s\u00e4ga att ledningsskiktets maktposition inom det kapitalistiska systemet kommer att f\u00f6rst\u00e4rkas ytterligare, och att vi i denna str\u00e4van kan se konturerna till en ny ekonomisk-politisk ordning.<\/p>\n

Detta kan komma att ske p\u00e5 liknande s\u00e4tt d\u00e5 kapitalistiska handelsm\u00e4n framtr\u00e4dde och expanderade inom den europeiska feodalismen under senmedeltiden. Fr\u00e5n att ha varit en politisk klass vars makt varit helt knuten till den styrande mark\u00e4garklassen, s\u00e5 \u00f6kade deras inflytande \u00f6ver den ekonomiska produktionen och med det ocks\u00e5 den politiska sj\u00e4lvst\u00e4ndigheten. P\u00e5 ett snarlikt s\u00e4tt kommer ledare och tj\u00e4nstem\u00e4n ytterligare bryta fram ur ett maktm\u00e4ssigt beroende av en \u00e4gande kapitalistklass och ett rent (systematiskt) ledningsstyre ers\u00e4tta kapitalismen.<\/p>\n

\"\"F\u00f6rfattarna ser hur kapitalismen som ekonomiskt system blir allt mer samh\u00e4lleligt och socialt integrerat. De ekonomiska marknadsmekanismerna har institutionaliserats och byr\u00e5kratiserats genom att de har infogats juridiskt i stora frihandelsavtal, valuta\u00f6verenskommelser och andra ekonomiska samarbeten. Det \u00e4r en institutionalisering som varit avg\u00f6rande f\u00f6r att uppr\u00e4tth\u00e5lla en ekonomisk och politisk hegemoni, men det \u00e4r ocks\u00e5 ett system av institutioner inom vilket de \u00e4gande klasserna tvingas anpassa sig, vilket inneburit en maktf\u00f6rskjutning gentemot direkt\u00f6rer, ledningsstyre och f\u00f6retagsbyr\u00e5krati.<\/p>\n

Politiska m\u00f6jligheter<\/strong>
\nDet r\u00f6r sig om en analys som p\u00e5 m\u00e5nga s\u00e4tt kan utvecklas. Id\u00e9erna lyckas emellertid peka p\u00e5 en tydlig tendens inom den nyliberala eran. Trots att kapitalismen sedan strukturkrisen p\u00e5 1970-talet gjort en anstr\u00e4ngning att presentera sig som entrepren\u00f6riell, kreativ, flexibel och sm\u00e5skalig s\u00e5 p\u00e5g\u00e5r en parallell process d\u00e4r kontrollverktyg (kopplade till \u00e4gande av organisationer och tillg\u00e5ngar) utvecklats och systematiserats och d\u00e4r en s\u00e4rskild typ av l\u00f6neanst\u00e4llda ledare premierats f\u00f6r att cementera en klassallians mellan \u00e4gande och ledande av produktionsmedel i allm\u00e4nhet, och arbetsplatser och samh\u00e4llsinstitutioner i synnerhet.<\/p>\n

Klassalliansen mellan \u00e4gare och ledare har spelat en avg\u00f6rande roll under de senaste tio \u00e5ren av krisande kapitalism. F\u00f6r att hantera krisen 2008 beh\u00f6vde en rad stora finansiella institutioner intervenera och reglera kapitalismen, men inte f\u00f6r att g\u00f6ra den mindre destruktiv utan f\u00f6r att den \u00f6verhuvudtaget skulle \u00f6verleva. Dum\u00e9nil och L\u00e9vy ser h\u00e4r en tendens till hur ett ledningsstyre skulle kunna vidmakth\u00e5lla sitt samh\u00e4lleliga grepp \u00f6ver produktion och samh\u00e4lle \u00e4ven bortom ett kapitalistiskt ekonomiskt system. Det skulle vara ett makt\u00f6vertagande fr\u00e5n nyliberalism, via en administrerad nyliberalism till ett rent ledningsstyre d\u00e4r kapitalismens former och maktordning forts\u00e4tter att f\u00f6rvaltas utan en kapitalism med kraft att l\u00e4ngre driva samh\u00e4llsutvecklingen.<\/p>\n

I relation till denna utveckling uppst\u00e5r fr\u00e5gan om vilka politiska m\u00f6jligheter som finns f\u00f6r den socialistiska v\u00e4nstern. \u00c4ven om ytterligare byr\u00e5kratisering av det kapitalistiska systemet kan anses n\u00f6dv\u00e4ndigt s\u00e5 saknas ideologisk legitimitet f\u00f6r ett s\u00e5dant projekt. Dum\u00e9nil och Levy menar att koncentrationen av ekonomiska tillg\u00e5ngar hos de allra h\u00f6gsta cheferna ocks\u00e5 kan medf\u00f6ra en politisk kris inom den politiska ordningen. F\u00f6rest\u00e4llningen om att samh\u00e4llet \u00e4r meritokratiskt uppbyggt och att det \u00e4r m\u00f6jligt f\u00f6r kapabla och r\u00e4tt utbildad personal att r\u00f6ra sig upp\u00e5t bland samh\u00e4llsskikten \u00e4r av enorm betydelse f\u00f6r ledningskapitalismens politiska legitimitet.<\/p>\n

Parallellt (och till stor del kopplat till) ledningskapitalismens etablering har medelklassen vuxit, b\u00e5de i storlek och i politisk betydelse. Inom de v\u00e4xande organisationerna och administrativa kontrollfunktionerna har det funnits gott om arbetsm\u00f6jligheter, inom f\u00f6retags- eller myndighetsbyr\u00e5kratin har det funnits goda m\u00f6jligheter att g\u00f6ra framg\u00e5ngsrika karri\u00e4rer. Innan nyliberalismens genomslag var f\u00f6rdelningen av de ekonomiska resurserna \u00f6ver arbetsstyrkan n\u00e5got mer j\u00e4mlik. Ett missn\u00f6je hos medelklassens l\u00e4gre skikt betr\u00e4ffande hur deras kompetens bel\u00f6nas i relation till direkt\u00f6rer och finanstj\u00e4nstem\u00e4n bidrar till en minskande stabilitet inom nyliberalismen. Att bidra till och politiskt organisera detta missn\u00f6je har betydligt mer potens \u00e4n fruktl\u00f6s kritik av medelklassens privilegier.<\/p>\n

H\u00e4r finns ocks\u00e5 den uppenbara v\u00e4nsterpopulistiska ing\u00e5ngen att ivrigt arbeta f\u00f6r ett brett folkligt motst\u00e5nd mot klassalliansen mellan kapitalister och h\u00f6gavl\u00f6nade direkt\u00f6rer. Under senare tid har vi i Sverige sett flera lyckade politiska organiseringar med fokus mot en t\u00e4t samverkan mellan h\u00f6ga chefer inom offentlig sektor och n\u00e4ringslivet, exempelvis den offentlig-privata samverkan i byggandet av nya Karolinska.<\/p>\n

Avslutningsvis ska det ocks\u00e5 betonas att det \u00e4r centralt att de h\u00e4r politiska m\u00f6jligheterna kr\u00e4ver ett samspel mellan en lokal och en mer \u00f6vergripande politisk organisering. Ledningskapitalismens administrerande av nyliberalismens kris kan m\u00e4rkas b\u00e5de i ECB:s och IMF:s hantering av Eurokrisens h\u00e4rjningar i Grekland och Italien, samt (kanske mer gripbart) p\u00e5 allas v\u00e5ra arbetsplatser d\u00e4r anst\u00e4llda tvingas verkst\u00e4lla beslut som \u00e4r fattade i ett desperat f\u00f6rs\u00f6k att uppr\u00e4tth\u00e5lla ett oh\u00e5llbart ekonomiskt system. P\u00e5 arbetsplatserna finns m\u00f6jligheten att f\u00f6rena de anst\u00e4llda som tvingas arbeta under allt mer pressade f\u00f6rh\u00e5llanden med de som \u00e4r n\u00f6dgade att utf\u00f6ra order om \u00e5tstramning och lydnad av regler. I deras organisering utifr\u00e5n deras gemensamma behov finns potential till ett samh\u00e4lle v\u00e4rt att k\u00e4mpa f\u00f6r. <<<\/p>\n

1.<\/strong> F\u00f6rfattarna f\u00f6r ett teoretiskt resonemang i boken r\u00f6rande Marx begrepp produktionss\u00e4tt (mode of production) som det inte finns utrymme att \u00e5terge h\u00e4r. Kortfattat kan det s\u00e4gas att f\u00f6rfattarna f\u00f6rh\u00e5ller sig till produktionss\u00e4tt som den institutionella k\u00e4rnan i det tillv\u00e4gag\u00e5ngss\u00e4tt som en mindre del av befolkningen kan l\u00e4gga beslag p\u00e5 det arbete som realiserats av den st\u00f6rre delen av befolkningen. Det h\u00e4r skiljer sig fr\u00e5n klassiskt marxistisk terminologi som ser produktionss\u00e4tt som st\u00f6rre historiska kategorier, d\u00e4r kapitalismen som helhet anses vara ett produktionss\u00e4tt.<\/h4>\n

Artikelf\u00f6rfattare:
\nMathias Krusel<\/strong>l \u00e4r medlem i Allt \u00e5t alla och doktorand i ekonomisk historia.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Ur nr 3-4\/2018: Nyliberalismens tr\u00f6ga s\u00f6nderfall De franska ekonomerna G\u00e9rard Dum\u00e9nil och Dominique L\u00e9vy har i flera verk studerat den moderna kapitalismens utveckling. I de senare verken har s\u00e4rskilt nyliberalismen st\u00e5tt i fokus och fenomenet \u201dledningskapitalism\u201d. I den h\u00e4r texten … Forts\u00e4tt l\u00e4sa →<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_jetpack_newsletter_access":"","_jetpack_dont_email_post_to_subs":false,"_jetpack_newsletter_tier_id":0,"_jetpack_memberships_contains_paywalled_content":false,"_jetpack_memberships_contains_paid_content":false,"footnotes":"","jetpack_publicize_message":"","jetpack_publicize_feature_enabled":true,"jetpack_social_post_already_shared":true,"jetpack_social_options":{"image_generator_settings":{"template":"highway","default_image_id":0,"font":"","enabled":false},"version":2},"jetpack_post_was_ever_published":false},"categories":[1],"tags":[835,833,830,832,839,831,837,836,838,834],"class_list":["post-2207","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-okategoriserade","tag-capital-resurgent","tag-dominique-levy","tag-dumenil-och-levy","tag-gerard-dumenil","tag-klassallians","tag-ledningskapitalism","tag-management-the-coming-new-mode-of-production","tag-managerial-capitalism-ownership","tag-mathias-krusell","tag-the-crisis-of-neoliberalism"],"jetpack_publicize_connections":[],"jetpack_featured_media_url":"","jetpack_sharing_enabled":true,"jetpack_shortlink":"https:\/\/wp.me\/sRzA9-2207","_links":{"self":[{"href":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/2207","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=2207"}],"version-history":[{"count":2,"href":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/2207\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":2213,"href":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/2207\/revisions\/2213"}],"wp:attachment":[{"href":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=2207"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=2207"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=2207"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}