{"id":2335,"date":"2019-06-17T19:59:59","date_gmt":"2019-06-17T18:59:59","guid":{"rendered":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/?p=2335"},"modified":"2019-06-17T20:02:08","modified_gmt":"2019-06-17T19:02:08","slug":"2335","status":"publish","type":"post","link":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/2019\/06\/17\/2335\/","title":{"rendered":""},"content":{"rendered":"

Ur nr 1-2\/2019<\/em><\/strong><\/h4>\n

Rosa Luxemburg och det revolution\u00e4ra partiet<\/strong><\/h1>\n

\"\"Rosa Luxemburg tecknas ibland ytligt som anh\u00e4ngare av en frihetlig form av socialism och st\u00e4lls d\u00e5 g\u00e4rna i skarp kontrast till den f\u00f6rment mer auktorit\u00e4ra bolsjevismen under Lenins inflytande. Eric Blanc lyfter fram aspekter som ger en mer komplex och i flera avseenden dystrare bild av hennes st\u00e5ndpunkter och g\u00e4rning.<\/strong><\/h3>\n

Denna artikel g\u00f6r en f\u00f6rnyad analys av Rosa Luxemburgs s\u00e4tt att n\u00e4rma sig fr\u00e5gan om partiet genom att analysera de f\u00f6rbisedda erfarenheterna av hennes politiska ingripande och organisatoriska praktik i Polen. Jag ifr\u00e5gas\u00e4tter myten att Rosa Luxemburg f\u00f6respr\u00e5kade ett \u201dhela klassens parti\u201d, \u201dspontanism\u201d eller en konsekvent partidemokrati. Hennes parti \u2013 Kungad\u00f6met Polen och Litauens socialdemokratiska parti (SDKPiL) \u2013 visar sig ha ett perspektiv och en praktik utan n\u00e5gra genomg\u00e5ende strategiska skillnader mellan Luxemburg och Lenin ang\u00e5ende det revolution\u00e4ra partiets roll. I praktiken var den mest betydelsefulla skillnaden mellan deras partier att bolsjevikerna var effektivare \u00e4n SDKPiL under arbetarnas masskamp under och efter 1905 \u00e5rs revolution.<\/p>\n

Partiet och spontaniteten<\/strong>
\nEn av Luxemburgs och hennes partis viktigaste politiska styrkor var utan tvekan deras betoning av arbetarklassens aktioner. Det var till stor del SDKPiL:s outtr\u00f6ttliga agitation bland arbetarna som gjorde att det er\u00f6vrade en folklig bas under 1905-1906. Dessutom gav Luxemburgs ber\u00f6mda broschyr om masstrejken ett klart alternativ till den europeiska socialdemokratins f\u00f6rh\u00e4rskande prioritering av organisering och skolning f\u00f6re handling. Luxemburg h\u00e4vdade att revolutionen 1905 pekade p\u00e5 v\u00e4gen fram\u00e5t f\u00f6r arbetarr\u00f6relsen i hela Europa och v\u00e4rlden och formulerade tre sammanh\u00e4ngande teser:
\n1. Arbetarklassens majoritet skulle storma ut p\u00e5 den politiska scenen innan den var helt organiserad och skolad av socialdemokratin (det vill s\u00e4ga \u201dspontant\u201d).
\n2. De flesta arbetare skulle inte komma fram till revolution\u00e4ra slutsatser via partiets publikationer eller tal utan genom sina erfarenheter under dessa tumultartade politiska omv\u00e4lvningar.
\n3. Det fr\u00e4msta s\u00e4ttet f\u00f6r marxistiska partier att p\u00e5 ett effektivt s\u00e4tt k\u00e4mpa f\u00f6r arbetarmakt var s\u00e5ledes att fr\u00e4mja massaktioner och \u2013 under sj\u00e4lva kampen \u2013 ge den ledning och organisation.
\nEtt or\u00e4kneligt antal f\u00f6rfattare har p\u00e5 ett problematiskt s\u00e4tt st\u00e4llt denna strategi mot Lenins p\u00e5st\u00e5dda elitism och hans toppstyrda f\u00f6rtruppsparti. Bruno Naarden h\u00e4vdar s\u00e5ledes att Luxemburg talade f\u00f6r en \u201dspontanitetsteori\u201d, vars \u201dk\u00e4nnetecken\u201d var ett \u201df\u00f6rh\u00e4rligande av massornas spontanitet\u201d. Denna st\u00e5ndpunkt, p\u00e5st\u00e5r f\u00f6rfattaren, \u201dvisade hur l\u00e5ngt bort hon stod\u201d fr\u00e5n bolsjevikerna och hur \u201dhennes uppfattning n\u00e4rmade sig anarkisternas och syndikalisternas\u201d.[1]
\nDenna falska oenighet har ifr\u00e5gasatts av olika akademiker och aktivister, som konstaterar att Lenin delade entusiasmen f\u00f6r \u201dspontana\u201d massaktioner och att Luxemburg var \u00f6vertygad om att det revolution\u00e4rt marxistiskt partiet var ett oumb\u00e4rligt medel f\u00f6r att leda de upproriska massorna till er\u00f6vringen av makten. [2] Den inriktning p\u00e5 massaktioner som bolsjevikerna till\u00e4mpade 1917 var i sj\u00e4lva verket en forts\u00e4ttning p\u00e5 de perspektiv som Luxemburg uttryckte 1906.<\/p>\n

Partibygget i det tsaristiska Ryssland<\/strong>
\nMen till och med f\u00f6rfattare som konstaterar likheten i Lenins och Luxemburgs st\u00e5ndpunkter h\u00e4vdar i allm\u00e4nhet att det f\u00f6re 1917 fanns grundl\u00e4ggande skillnader i deras syn p\u00e5 det revolution\u00e4ra partiets natur och roll. Enligt denna analys vidh\u00f6ll Luxemburg, till skillnad fr\u00e5n Lenin, Andra internationalens \u00e5sikt att partiet skulle omfatta hela klassen (inte bara dess f\u00f6rtrupp) och att revolution\u00e4rer inte skulle organisera sig \u00e5tskilt fr\u00e5n de reformistiska socialisterna. Enligt Chris Harmans inflytelserika redog\u00f6relse f\u00f6respr\u00e5kade Luxemburg en modell av \u201dhela klassens parti\u201d: \u201dAlla str\u00f6mningar inom klassen m\u00e5ste representeras inom det. Varja splittring av det skulle betraktas som en splittring av klassen. \u00c4ven om centraliseringen erk\u00e4ndes som n\u00f6dv\u00e4ndig s\u00e5 fruktade man att den kunde bli en centralisering \u00f6ver och mot klassens spontana aktivitet.\u201d[3] I motsats till Lenin och hans sj\u00e4lvst\u00e4ndiga bolsjevikparti, p\u00e5st\u00e5s det, v\u00e4grade Luxemburg bryta organisatoriskt med reformisterna, och hoppades f\u00f6rg\u00e4ves att det n\u00e4ra f\u00f6rest\u00e5ende revolution\u00e4ra upproret skulle \u00f6vervinna opportunismen i partiet och dess ledning.[4]
\n\u00c4ven om det \u00e4r ber\u00e4ttigat att kritisera Luxemburg (och andra radikaler i tyska socialdemokratiska partiet, SPD) f\u00f6r att de underl\u00e4t att organisera SPD:s v\u00e4nster som en avgr\u00e4nsad str\u00f6mning f\u00f6re 1914, s\u00e5 f\u00f6ljer det d\u00e4rmed inte att detta misstag \u00e5terspeglade en strategisk mots\u00e4ttning med Lenin ang\u00e5ende partibygget. Den grundl\u00e4ggande bristen i denna tolkning \u00e4r att den inte kan f\u00f6rklara den \u201dleninistiska\u201d karakt\u00e4ren p\u00e5 Luxemburgs organisation i Polen. SDKPiL hade faktiskt alla de k\u00e4nnetecken som i allm\u00e4nhet s\u00e4gs vara bolsjevismens best\u00e4mda s\u00e4rdrag: organisatoriskt \u00e5tskild fr\u00e5n reformisterna, politisk sammanh\u00e5llning och\/eller h\u00e5rd centralisering.
\nDet faktum att b\u00e5de Luxemburgs och Lenins partier i det tsaristiska Ryssland s\u00e5g helt annorlunda ut \u00e4n det tyska SPD berodde inte p\u00e5 n\u00e5gon brytning med den \u201dortodoxa\u201d marxismen. Ingen i Ryssland kr\u00e4vde ett \u201dparti av ny typ\u201d, av den enkla anledningen att den socialdemokratiska \u201dortodoxin\u201d redan f\u00f6rkunnade att partiet skulle organisera klassens mest utvecklade skikt p\u00e5 basis av ett marxistiskt program.[5] Den tyska socialdemokratins f\u00f6rfall till reformism berodde till stor del p\u00e5 att det under SPD:s f\u00f6rsta decennier av fredlig utveckling hade uppst\u00e5tt ett skikt konservativa partifunktion\u00e4rer. Det \u00e4r viktigt att komma ih\u00e5g denna insikt, eftersom Kautskys teorier inte s\u00e4llan f\u00e5r skulden f\u00f6r partiets reformism. Men l\u00e5ngt fr\u00e5n att vara anh\u00e4ngare till Kautsky, var de flesta ledarna i SPD byr\u00e5kratiska \u201dpraktiker\u201d som var ointresserade av socialistisk teori.[6] F\u00f6r att se hur ett parti som leddes av \u201dortodoxa\u201d socialdemokrater s\u00e5g ut i praktiken ska man unders\u00f6ka det tsaristiska kejsard\u00f6met, inte Tyskland.
\nDe uppenbara skillnader som fanns mellan de socialistiska partierna i det tsaristiska Ryssland och deras motsvarigheter i Europa, var i grund och botten ett resultat av den ryska absolutismen.[7] Marxister var eniga om att f\u00f6rh\u00e5llandena under tsarismen utesl\u00f6t alla f\u00f6rs\u00f6k att anta det tyska SPD:s organisatoriska struktur \u2013 eller speciella politiska fokus. Och varken Lenin eller Luxemburg h\u00e4vdade n\u00e5gon g\u00e5ng under \u00e5ren innan kriget att deras typ av partiorganisation i det tsaristiska kejsard\u00f6met skulle kopieras av revolution\u00e4rer i Tyskland eller resten av Europa.
\nBristen p\u00e5 politisk frihet gynnade dessutom helt andra styrkef\u00f6rh\u00e5llanden mellan reformister och revolution\u00e4rer inom den socialistiska r\u00f6relsen i det ryska tsard\u00f6met. Den feodalt absolutistiska staten och fr\u00e5nvaron av politisk frihet i Ryssland gjorde att det inte v\u00e4xte fram starka reformistiska str\u00f6mningar eller uppstod byr\u00e5kratiserade apparater inom arbetarr\u00f6relsen. Den besv\u00e4rliga fr\u00e5ga \u2013 som st\u00e4lldes i Tyskland och i hela V\u00e4steuropa \u2013 om hur en revolution\u00e4rt marxistisk minoritet faktiskt skulle kunna \u00f6vervinna ett socialistiskt masspartis byr\u00e5kratiserade ledning, st\u00e4lldes helt enkelt inte under tsarismen. \u00c4ven inom Luxemburgs och Lenins gemensamma \u201dortodoxa\u201d ramar var det givetvis oundvikligt med alla m\u00f6jliga sorters konkreta mots\u00e4ttningar om det b\u00e4sta s\u00e4ttet att agera politiskt under de speciella f\u00f6rh\u00e5llandena i det tsaristiska Ryssland. Men en analys av Luxemburgs partis teori och praktik i Polen visar att hennes v\u00e4lbekanta debatter med Lenin inte \u00e5terspeglar n\u00e5gra best\u00e5ende meningsskillnader.
\nP\u00e5 grundval av sin inflytelserika polemik mot Lenin 1904, framh\u00e5lls ofta Luxemburg som en konsekvent f\u00f6respr\u00e5kare av partidemokrati gentemot de p\u00e5st\u00e5tt \u201dauktorit\u00e4ra\u201d bolsjevikerna. \"\"Men i praktiken var SDKPiL definitivt ett av de minst demokratiska socialistiska partierna i hela tsard\u00f6met. Nettl anm\u00e4rker att Luxemburgs egna uppfattningar i det polska partiet knappast st\u00f6dde s\u00e5dana krav p\u00e5 mer \u2019demokrati\u2019. Ist\u00e4llet f\u00f6r att kontrollera lokalorganisationerna ignorerade hon dem helt enkelt helt och h\u00e5llet. \u00c5 andra sidan f\u00f6rs\u00f6kte Luxemburgs n\u00e4ra allierade i partiets ledning vid denna tidpunkt, Leo Jogiches, senare inf\u00f6ra ett lika h\u00e5rt kontrollsystem som Lenins, \u00e4ven om han inte valde att utveckla n\u00e5gon filosofi kring denna centralism.[8]
\nI synnerhet efter 1905 uppstod flera interna oppositioner i SDKPiL som utmanade partiets politiska linje och interna funktionss\u00e4tt, bara f\u00f6r att f\u00f6rtalas, isoleras och\/eller uteslutas med hj\u00e4lp av organisatoriska man\u00f6vrar fr\u00e5n ledningen. En s\u00e4rskilt vidrig metod som Luxemburg och hennes ledning anv\u00e4nde var att upprepade g\u00e5nger avsl\u00f6ja de riktiga namnen p\u00e5 fraktionsmotst\u00e5ndare som verkade under pseudonym, och d\u00e4rmed uts\u00e4tta dem f\u00f6r statens f\u00f6rtryck.[9] \u201dDen systematiska anv\u00e4ndningen av f\u00f6rtal och intriger hade blivit en metod f\u00f6r att beh\u00e5lla makten i SDKPiL\u201d, konstaterar den schweiziske historikern Jean-Fran\u00e7ois Fayet. [10]
\nMassupproret och de relativt friare f\u00f6rh\u00e5llanden som revolutionen 1905 ledde till, fick de flesta socialistiska partierna i det tsaristiska kejsard\u00f6met \u2013 inklusive bolsjevikerna \u2013 att ta betydande steg mot intern demokrati.[11] Men SDKPiL gick i rakt motsatt riktning. 1906 avvisade partiet alla motioner fr\u00e5n ledare bland partiets basmedlemmar om ett mer demokratiskt funktionss\u00e4tt, och st\u00e4rkte ist\u00e4llet de centraliserande tendenserna genom att anta en ny partistruktur som gav en exempell\u00f6s makt till femmannaledningen i exil.[12] SDKPiL styrdes p\u00e5 ett alltmer diktatoriskt s\u00e4tt av Leo Jogiches och Feliks Dzier\u017cy\u0144ski \u2013 en dynamik som skulle varit om\u00f6jlig utan Luxemburgs konsekventa hj\u00e4lp och ideologiska st\u00f6d.[13]
\nOch \u00e4ven om det f\u00f6rvisso g\u00e5r att hitta stycken i Luxemburgs tyska skrifter som tonar ner skillnaden mellan partiet och klassen, eller argumenterar mot organisatorisk splittring fr\u00e5n reformisterna, s\u00e5 \u00e5terspeglades inte dessa tvetydigheter i SDKPiL:s praktik, och inte heller var de normen i hennes polska skrifter. Fundera till exempel \u00f6ver Luxemburgs r\u00e4ttf\u00e4rdigande av SDKPiL:s of\u00f6rsonlighet mot sin fr\u00e4msta politiska rival, det Polska socialistpartiet (PPS):
\nFaktum \u00e4r att f\u00f6rekomsten av ett strikt prolet\u00e4rt parti \u2013 som grundar sina principer p\u00e5 en teoretisk f\u00f6rst\u00e5else av sina aktiviteter, som inte kompromissar om taktik, som \u00e4r orubbligt i till\u00e4mpningen och f\u00f6rsvaret av alla sina uppfattningar, som inte \u00e4r tillg\u00e4ngligt f\u00f6r n\u00e5gon sorts halvhj\u00e4rtad socialism \u2013 har effekter och en inverkan l\u00e5ngt ut\u00f6ver sin egen organisation. Det p\u00e5verkar hela tiden socialismens \u00f6vriga fraktioner och schatteringar., och hela arbetarr\u00f6relsen. S\u00e5 m\u00e5nga anklagelser som slungades mot de \u201dof\u00f6rsonliga\u201d Guesdisterna i Frankrike f\u00f6r att de under decennier f\u00f6rkastade enhet med alla andra socialistiska grupper! Historien visade att de hade r\u00e4tt \u2013 det visade sig att ett socialistiskt partis styrka inte best\u00e5r av att p\u00e5 ett ytligt s\u00e4tt lappa ihop en massa medlemmar, och inte heller av ymniga kassakistor eller ett \u00f6verfl\u00f6d av v\u00e4rdel\u00f6sa flygblad, utan av best\u00e4mda och tydliga uppfattningar, enighet och intellektuell harmoni inom dess led, samst\u00e4mmighet mellan ord och handling. [14]
\nS\u00e5 \u00e4ven om Luxemburg f\u00f6respr\u00e5kade organisatorisk enhet mellan mensjeviker och bolsjeviker, s\u00e5 avvisade hon p\u00e5 samma g\u00e5ng all organisatorisk sammanslagning av SDKPiL och PPS-V\u00e4nster (det namn som PPS tog efter att ha uteslutit sin nationalistiskt separatistiska minoritet 1906), trots det faktum att PPS-V\u00e4nster genomg\u00e5ende stod till v\u00e4nster om mensjevikerna. Medan Luxemburgs parti vidmakth\u00f6ll en separat organisatorisk struktur under hela perioden f\u00f6re 1917, s\u00e5 var bolsjevikerna faktiskt mycket mindre konsekventa. Det var mensjevikerna, inte bolsjevikerna, som hade tagit initiativ till splittringen av RSDAP 1903, genom att v\u00e4gra att underkasta sig majoritetsbesluten vid den andra kongressen. 1906 \u00e5terf\u00f6renades de tv\u00e5 str\u00f6mningarna. Till och med efter att bolsjevikerna inledde den faktiska splittringen 1912 s\u00e5 f\u00f6rs\u00f6kte de ta med hela delar av mensjevikerna i sitt RSDAP, under en period till och med s\u00e5dana som Georgij Plechanov som \u00f6ppet st\u00f6dde en strategisk allians mellan arbetarna och den liberala borgarklassen.
\nAtt avg\u00f6ra vilka politiska skillnader som var till\u00e5tna, och vilka tendenser som faktiskt kunde samexistera i ett marxistiskt parti eller fraktion, var en sv\u00e5r fr\u00e5ga som inte kunde besvaras med n\u00e5gra f\u00e4rdiga formler. Dessa komplicerade problem gl\u00f6ms alltf\u00f6r ofta bort idag, och det leder till en \u00f6verf\u00f6renklad syn p\u00e5 bolsjevismens utveckling.
\nM\u00e5nga f\u00f6rfattare har h\u00e4vdat att det avg\u00f6rande elementet f\u00f6r bolsjevikernas framg\u00e5ng 1917 var dess \u201dleninistiska\u201d organisationsstruktur, men Luxemburgs partis of\u00f6rm\u00e5ga att leda den polska revolutionen till seger 1918-1919 kan tyckas visa att det inte r\u00e4cker med att det existerar ett avskilt revolution\u00e4rt marxistiskt parti f\u00f6r att arbetarklassen ska er\u00f6vra makten. Luxemburgs parti saknade varken en separat struktur eller en enhetlig orientering mot den revolution\u00e4ra marxismen \u2013 men det visade sig of\u00f6rm\u00f6get att spela den ledande roll f\u00f6r massorna som bolsjevikerna spelade, trots de gynnsamma f\u00f6rh\u00e5llanden som fanns f\u00f6r en socialistisk revolution i Polen efter kriget.<\/p>\n

Monopolism och enhetsfron<\/strong>t
\nOm SDKPiL:s fr\u00e4msta politiska nackdel efter 1914 var dess fortsatta motst\u00e5nd mot ett polskt oberoende, s\u00e5 var dess st\u00f6rsta strategiska svaghet under de f\u00f6reg\u00e5ende \u00e5ren ett allm\u00e4nt motst\u00e5nd mot stora enhetsfrontsorganisationer i handling med PPS. Luxemburg och SDKPiL f\u00f6rs\u00f6kte till\u00e4mpa de \u201dortodoxa\u201d tyska marxisternas modell, enligt vilken arbetarklassens enhet m\u00e5ste uppn\u00e5s direkt genom partiet. Enligt denna \u00e5sikt skulle det bara finnas ett arbetarparti, till vilket arbetarnas samtliga massorganisationer (fackf\u00f6reningar etc.) skulle knytas politiskt och organisatoriskt.
\nDenna linje \u2013 som jag kommer att kalla \u201dmonopolism\u201d \u2013 var kanske t\u00e4nkbar i Tyskland, men den var problematisk p\u00e5 platser som Polen och det centrala Ryssland d\u00e4r det fanns flera relativt sm\u00e5 socialistiska organisationer. H\u00e4r gjorde masskampens dynamik det n\u00f6dv\u00e4ndigt med enhet i handling mellan olika politiska str\u00f6mningar och det kr\u00e4vdes massorganisationer utanf\u00f6r partiet (fabrikskommitt\u00e9er, fackf\u00f6reningar, arbetarr\u00e5d) f\u00f6r att samordna aktionerna och organisera bredare skikt av arbetare som inte tillh\u00f6rde n\u00e5got parti.
\nKort sagt fanns det en stor mots\u00e4ttning mellan den marxistiska \u201dortodoxin\u201d och den viktigaste form f\u00f6r organisering av arbetarna som spred sig \u00f6ver det tsaristiska kejsard\u00f6met under och efter revolutionen 1905. Till en b\u00f6rjan var \u201dmonopolismen\u201d ocks\u00e5 stark bland bolsjevikerna, vilket ledde fram till deras \u00f6k\u00e4nda krav att sovjeten i St Petersburg 1905 skulle f\u00f6lja RSDAP:s ledning och anta dess program. Men i slutet av 1905 och s\u00e4rskilt senare, visade de sig till slut p\u00e5 ett flexibelt s\u00e4tt kunna anpassa sin praktik till masskampens verkliga dynamik. \u00c4ven om begreppet \u201denhetsfront\u201d inte myntades f\u00f6rr\u00e4n efter oktoberrevolutionen, hade bolsjevikerna och m\u00e5nga andra marxister anv\u00e4nt denna metod under mer \u00e4n ett decennium. [15]
\nSkillnaden mot Luxemburgs parti \u00e4r sl\u00e5ende. Liksom resten av tsard\u00f6met upplevde Polen spontana krav p\u00e5 enhet fr\u00e5n den revolterande arbetarklassen 1905. Ut\u00f6ver att bilda tillf\u00e4lliga f\u00f6renade kommitt\u00e9er p\u00e5 m\u00e5nga arbetsplatser, inledde Polens fyra socialistiska partier (SDKPiL, PPS, Bund och PPS-Proletariat) ofta gemensamma samordnade strejker och demonstrationer och organiserade sj\u00e4lvf\u00f6rsvar p\u00e5 stads\u00f6vergripande niv\u00e5. Men g\u00e5ng p\u00e5 g\u00e5ng ingrep SDKPiL:s h\u00f6gsta ledning f\u00f6r att s\u00e4tta stopp f\u00f6r dessa enhetsfronter, och f\u00f6rkunnade att de programmatiska skillnaderna utesl\u00f6t samordning med PPS. [16] F\u00f6r att bara n\u00e4mna ett exempel: efter att SDKPiL i L\u00f3d\u017a i slutet av 1905 hade n\u00e5tt en \u00f6verenskommelse om att organisera en strejk mot regeringen tillsammans med PPS (eftersom de inte var starka nog att organisera den p\u00e5 egen hand), ingrep den h\u00f6gsta partiledningen f\u00f6r att upph\u00e4va \u00f6verenskommelsen, vilket slutligen ledde till att ledande SDKPiL-kadrer i L\u00f3d\u017a avgick i protest mot vad de kallade sitt partis \u201dbyr\u00e5kratisering\u201d.[17]
\nDet \u00e4r sv\u00e5rt att \u00f6verdriva hur skadlig denna brist p\u00e5 aktionsenhet visade sig vara f\u00f6r den polska revolutionen. Ledaren f\u00f6r SDKPiL i Warszawa, Stanislaw Gutt, skrev 1905: \u201dom proletariatet idag hamnar i strid, genom att g\u00e5 i skilda grupper ist\u00e4llet f\u00f6r som en kompakt avdelning, s\u00e5 \u00e4r det v\u00e5rt fel, och vi kommer i framtiden tvingas att st\u00e5 till svars inf\u00f6r historien.\u201d[18]
\nDen 27 december 1905, d\u00e5 tsard\u00f6met var uppslukat av generalstrejker och uppror, utf\u00e4rdade PPS-Proletariat ett upprop att Polen skulle f\u00f6lja det centrala Ryssland och uppr\u00e4tta arbetarr\u00e5d (sovjeter), och menade att det var det enda t\u00e4nkbara s\u00e4ttet att med framg\u00e5ng \u00f6vervinna den \u201dfruktansv\u00e4rda skada\u201d som den r\u00e5dande oenigheten inom den polska arbetarr\u00f6relsen hade orsakat:
\nAlla socialistiska partier har f\u00f6ljande paroll inskriven p\u00e5 sina fanor: \u201dProlet\u00e4rer i alla l\u00e4nder, f\u00f6rena er!\u201d Men det \u00e4r l\u00e4tt att skriva denna paroll \u2013 men sv\u00e5rare att genomf\u00f6ra den \u2026. I [det tsaristiska] Polen finns det s\u00e5 m\u00e5nga som fyra olika socialistiska organisationer, och alla ropar: \u201dF\u00f6lj oss, bara vi kan leda dig till Himmelriket\u201d \u2026 [men] det finns bara ett s\u00e4tt att besegra regeringen, det \u00e4r v\u00e5r solidaritet och enhet i handling\u2026. [F\u00f6r att uppn\u00e5 denna enhet kr\u00e4vs] ett de arbetardeputerandes r\u00e5d som ska inneh\u00e5lla representanter fr\u00e5n alla fabriker, verkst\u00e4der och yrken, och representanter fr\u00e5n alla socialistiska partier. [19]
\nMen detta r\u00e5d \u2013 som f\u00f6reb\u00e5dade Trotskijs analys av sovjeterna som \u201denhetsfrontens h\u00f6gsta form\u201d \u2013 kritiserades skarpt av SDKPiL. [20] Det gav ut ett flygblad som f\u00f6rkunnade att kravet p\u00e5 r\u00e5d i Polen \u201dbara kan skapa f\u00f6rvirring i de revolution\u00e4ra leden och skada arbetarnas sak.\u201d Syftet med sovjeterna i det centrala Ryssland, h\u00e4vdade flygbladet, var inte \u201datt f\u00f6rena arbetar fr\u00e5n olika partier\u201d, utan ist\u00e4llet \u201dknyta samman det socialdemokratiska partiet med de omedvetna, m\u00f6rka, tr\u00f6ga massorna.\u201d R\u00e5den kunde inte \u201dr\u00e5da bot p\u00e5 gisslet\u201d med den polska arbetarr\u00f6relsens splittring, eftersom proletariatet \u201dm\u00e5ste ha ett program och ett klassparti\u201d, och \u201dutan ett program \u00e4r det om\u00f6jligt att k\u00e4mpa mot den tsaristiska regeringen eller k\u00e4mpa mot kapitalisterna\u201d. D\u00e4rf\u00f6r gick det bara att uppn\u00e5 enhet och seger genom att f\u00f6rklara f\u00f6r arbetarna att endast SDKPiL representerade deras \u201dverkliga krav och intressen\u201d.[21]
\nMots\u00e4ttningen mellan \u201dmonopolism\u201d och masskampens dynamik var inte mindre uppenbar vad g\u00e4llde fackf\u00f6reningarna. Under 1905 och 1906 upplevde Polen en explosiv tillv\u00e4xt av fackf\u00f6reningarna \u2013 mer \u00e4n 20 procent av Polens arbetare ansl\u00f6t sig under dessa \u00e5r till fackf\u00f6reningarna, den \u00f6verl\u00e4gset h\u00f6gsta siffran i hela tsard\u00f6met. Medan PPS st\u00f6dde icke partianknutna fackf\u00f6reningar som var \u00f6ppna f\u00f6r alla arbetare oavsett partianslutning, s\u00e5 organiserade SDKPiL ist\u00e4llet sina egna separata socialdemokratiska fackf\u00f6reningar som instruerades att inte samarbeta med andra fackf\u00f6reningar. Dessa \u201dpartifackf\u00f6reningar\u201d var organisatoriskt knutna till SDKPiL, erk\u00e4nde dess politiska ledarskap och gav tio procent av medlemsavgifterna till partiet. Resultatet blev f\u00f6ruts\u00e4gbart nog skadligt, inte bara f\u00f6r arbetarr\u00f6relsens enhet utan ocks\u00e5 f\u00f6r SDKPiL:s inflytande, eftersom deras fackf\u00f6reningar hela tiden representerade mycket f\u00e4rre arbetare \u00e4n de icke partianknutna fackf\u00f6reningar som PPS och senare PPS-V\u00e4nster f\u00f6respr\u00e5kade.[22]<\/p>\n

Sammanfattning<\/strong>
\nRosa Luxemburgs deltagande inom den polska socialistiska r\u00f6relsen var djupt mots\u00e4gelsefullt, och i slut\u00e4ndan tragiskt. Utan hennes enorma revolution\u00e4ra prestige och politiska styrka \u00e4r det osannolikt att det sekteristiska SDKPiL n\u00e5gonsin kunde ha spelat en s\u00e5 inflytelserik roll under den polska och europeiska historien. Luxemburgs och hennes polska partis tragedi var att deras engagemang i proletariatets frig\u00f6relse undergr\u00e4vdes av sekteristiska och dogmatiska str\u00f6mningar som bidrog till nederlagen f\u00f6r de polska arbetarnas revolutioner 1905 och 1918-1919. En verklig balansr\u00e4kning \u00f6ver Luxemburgs arv kan inte bara rikta in sig p\u00e5 hennes positiva p\u00e5verkan i Tyskland och p\u00e5 andra st\u00e4llen \u2013 det m\u00e5ste ocks\u00e5 inse att den roll hon spelade i Polen var synnerligen problematisk.<<<\/p>\n

Artikelf\u00f6rfattare:
\nEric Blanc \u00e4r historiker i Oakland, Kalifornien. Han har skrivit Anti-Colonial Marxism: Oppression & Revolution in the Tsarist Borderlands (Brill Publisher ).<\/strong><\/p>\n

Fr\u00e5n den australiensiska socialistiska webbplatsen Links, 10 mars 2018.
\n\u00d6vers\u00e4ttning fr\u00e5n engelska: G\u00f6ran K\u00e4llqvist.<\/p>\n

NOTER<\/strong>
\n1. Naarden, Bruno, Socialist Europe and Revolutionary Russia: Perception and Prejudice, 1848\u20131923, Cambridge: Cambridge University Press 1992, s 144. \u00c4ven Jack Conrad skriver att Luxemburg \u201dvidh\u00f6ll en spontanitetsteori \u2026 Eftersom hon hade en ben\u00e4genhet att bagatellisera organisationen och \u00f6verbetona spontaniteten, och var f\u00f6re 1914 ovillig att uppr\u00e4tta en verklig, disciplinerad v\u00e4nsterfraktion inom SDP. Till skillnad fr\u00e5n Lenin och bolsjevikerna, f\u00f6rst\u00e5s.\u201d (Conrad, Jack, Party and Programme, London: Storbritanniens kommunistparti 2006, s 22.)
\n2. Se till exempel Harman, Chris, \u201dParty and Class\u201d, International Socialism, 1968\u20131969, s 26.
\n3. Ibid, s 30.
\n4. Det h\u00e4vdar Gluckstein, Donny, \u201dClassical Marxism and the Question of Reformism\u201d, International Socialism, 2014, och Rose, John, \u201dLuxemburg, M\u00fcller and the Berlin Workers\u2019 and Soldiers\u2019 Councils\u201d, International Socialism, 2015.
\n5. Lih, Lars T, Lenin Rediscovered: \u2018What Is to Be Done?\u2019 In Context, Leiden: Brill 2006.
\n6. 1909 h\u00e4vdade Kautsky s\u00e5ledes att det tyska parti- och fackf\u00f6reningsledarna \u201dhar blivit s\u00e5 uppslukade av den enorma apparatens administrativa behov att de har f\u00f6rlorat allt sinne f\u00f6r helheten, allt intresse f\u00f6r n\u00e5got som ligger utanf\u00f6r deras egna expeditioner\u201d. (Citerat i Day och Gaido, Witnesses to Permanent Revolution: The Documentary Record, Leiden: Brill 2009, s 52).
\n7. Det enda undantaget bekr\u00e4ftar regeln: I Finland, den enda del av det tsaristiska kejsard\u00f6met med omfattande politiska friheter och ett lagligt socialistiskt parti, hade det finska socialdemokratiska partiet samma organisatoriska form och legalistiskt parlamentariska inriktning som det tyska SPD.
\n8. Nettl, J P, Rosa Luxemburg, London: Oxford University Press 1966, s 288.
\n9. Denna metod anv\u00e4ndes till exempel mot Kelles-Krauz 1904 (Snyder, Timothy, Nationalism, Marxism, and Modern Central Europe: A Biography of Kazimierz Kelles-Krauz, 1872\u20131905, Cambridge, MA.: Ukrainian Research Institute of Harvard University 1997, s 184\u20135) och mot Radek 1912 (Nettl 1966, s 586\u2013587).
\n10. Fayet, Jean-Fran\u00e7ois, Karl Radek (1885\u20131939): Biographie Politique, Bern: Peter Lang 2004, s 144.
\n11. P\u00e5 samma s\u00e4tt l\u00e4mnade bolsjevikerna sin tidigare betoning av en h\u00e5rd centralisering av partiet \u2013 fr\u00e5n \u00e5tminstone 1905 fram till det ryska inb\u00f6rdeskriget var den bolsjevikiska tendensens organisatoriska praktik avsev\u00e4rt l\u00f6sligare \u00e4n den strikta centralisering som Iskra t\u00e4nkte sig 1900-1903
\n12. Blobaum, Robert, Feliks Dzier y ski and the SDKPiL: A Study of the Origins of Polish Communism, East European Monographs, 154, Boulder, CO.\/New York: Columbia University Press 1984, s 34\u20135.
\n13. Fayet 2004, Blobaum 1984, och Nettl 1966, m fl.
\n14. Luxemburg, Rosa, \u2018Likwidacja\u2019, Przegl d Socjaldemokratyczny, 1908, nr 1, s 62.
\n15. Se till exempel Trotskijs analys av bolsjevikernas enhetsfrontstaktik under 1917 (Trotskij, Vad h\u00e4rn\u00e4st? Det tyska proletariatets \u00f6desfr\u00e5gor, p\u00e5 marxistarkiv.se, s 31\u201334).
\n16. Arnowska, Anna, Geneza Roz\u0142amu w Polskiej Partii Socjalistycznej, 1904\u20131906, Warszawa: Pastwowe Wydawnictwo Naukowe 1965, s 162, 198, 243, 324.
\n17. Michta, Norbert, Rozbie no ci i roz\u0142am w SDKPiL, Warszawa: Ksika i Wiedza 1987, s 142\u2013143.
\n18. Citeras i Sobczak, Jan (red.), Rewolucja 1905 roku w Kr\u00f3lestwie Polskim (partie\u2013masy\u2013do wiadczenia mi dzynarodowe): materia\u0142y sympozjum naukowego, Warszawa: Akademia Nauk Spo\u0142ecznych PZPR 1988, s 64.
\n19. Odezwa Komitet Centralny Pol. Par. Soc. \u2018Proletaryat\u2019, Warszawa, 27 Grudnia 1905 r. (Dokumenty ycia spo\u0142ecznego, Biblioteka Narodowa).
\n20. \u201dPrecis som fackf\u00f6reningen \u00e4r enhetsfrontens element\u00e4ra form i den ekonomiska kampen s\u00e5 \u00e4r sovjeterna enhetsfrontens h\u00f6gsta form under de f\u00f6rh\u00e5llanden som r\u00e5der d\u00e5 proletariatet g\u00e5r in i en period av kamp om den direkta makten.\u201d (Trotskij, Vad h\u00e4rn\u00e4st?…, s 38.)
\n21. Odezwa Komitet Warszawski Socjaldemokracji Kr\u00f3lestwa Polskiego i Litwy, Warszawa, 12 Lutego 1906 (Dokumenty ycia spo\u0142ecznego, Biblioteka Narodowa). Tv\u00e4rtemot vad detta flygblad p\u00e5stod s\u00e5 f\u00f6renade sovjeterna i St Petersburg och p\u00e5 andra st\u00e4llen verkligen olika socialistiska partier (RSDAP:s olika delar, socialistrevolution\u00e4rerna, icke-ryska marxister, etc.). Efter revolutionen 1917 st\u00f6dde b\u00e5de Luxemburg och SDKPiL arbetarr\u00e5den, men inte f\u00f6rr\u00e4n 1922\u20131923 antog det polska kommunistpartiet teorin om och praktiken med arbetarnas enhetsfront.
\n22. Kochaski, Aleksander och Ignacy Orzechowski, Zarys dziej\u00f3w ruchu zawodowego w Kr\u00f3lestwie Polskim, 1905\u20131918, Warszawa: Ksika i Wiedza 1964.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Ur nr 1-2\/2019 Rosa Luxemburg och det revolution\u00e4ra partiet Rosa Luxemburg tecknas ibland ytligt som anh\u00e4ngare av en frihetlig form av socialism och st\u00e4lls d\u00e5 g\u00e4rna i skarp kontrast till den f\u00f6rment mer auktorit\u00e4ra bolsjevismen under Lenins inflytande. Eric Blanc … Forts\u00e4tt l\u00e4sa →<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_jetpack_newsletter_access":"","_jetpack_dont_email_post_to_subs":false,"_jetpack_newsletter_tier_id":0,"_jetpack_memberships_contains_paywalled_content":false,"_jetpack_memberships_contains_paid_content":false,"footnotes":"","jetpack_publicize_message":"","jetpack_publicize_feature_enabled":true,"jetpack_social_post_already_shared":true,"jetpack_social_options":{"image_generator_settings":{"template":"highway","default_image_id":0,"font":"","enabled":false},"version":2},"jetpack_post_was_ever_published":false},"categories":[9,5,15],"tags":[914,919,915,913,84,917,918,916],"class_list":["post-2335","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-historia","category-politik","category-socialism-politik","tag-bolsjevikerna","tag-det-revolutionara-partiets-roll","tag-enhetsfront","tag-eric-blanc","tag-rosa-luxemburg","tag-rsdap","tag-sdkpil","tag-sovjeter"],"jetpack_publicize_connections":[],"jetpack_featured_media_url":"","jetpack_sharing_enabled":true,"jetpack_shortlink":"https:\/\/wp.me\/sRzA9-2335","_links":{"self":[{"href":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/2335","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=2335"}],"version-history":[{"count":2,"href":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/2335\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":2339,"href":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/2335\/revisions\/2339"}],"wp:attachment":[{"href":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=2335"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=2335"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=2335"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}