Fr\u00e5n vitt skilda politiska positioner kritiseras EU ofta f\u00f6r bristande demokrati och tungrodd byr\u00e5krati. Kritiken riktas bland annat mot expertstyret i Bryssel och dess kr\u00e5ngliga och otillg\u00e4ngliga administrativa och juridiska processer. Men fr\u00e5gan \u00e4r om byr\u00e5kratin i sig egentligen \u00e4r ett s\u00e5 stort problem som det utm\u00e5las eller om en av EU:s fr\u00e4msta l\u00f6sningar p\u00e5 byr\u00e5krati\u00f6verskottet \u2013 det som brukar kallas f\u00f6r n\u00e4tverksstyrning \u2013 \u00e4r ett \u00e4nnu st\u00f6rre demokratiskt hot genom sin marknadstillv\u00e4nda karakt\u00e4r? I den h\u00e4r texten diskuterar Vanja Carlsson byr\u00e5krati som styrform med utg\u00e5ngspunkt i kritiken av EU och dess administrativa apparat.<\/strong><\/p>\n Byr\u00e5krati som styrform \u00e4r den absolut mest framtr\u00e4dande modellen f\u00f6r offentlig sektor under 1900-talet. Byr\u00e5kratin har beskrivits som en grundpelare i moderna samh\u00e4llen och som grundl\u00e4ggande f\u00f6r den kapitalistiska utvecklingen. Det byr\u00e5kratiska organisationsidealet h\u00e4rleds vanligtvis till sociologen Max Weber som utvecklade teorier om m\u00e5lrationella organisationer och konstaterade att dessa i huvudsak k\u00e4nnetecknas av: Kritik av byr\u00e5kratin som styrform \u00e4r kanske lika gammal som fenomenet sj\u00e4lv. Byr\u00e5kratin har kritiserats f\u00f6r sin tr\u00f6ghet och stelbenthet. Den har ocks\u00e5 anklagats f\u00f6r att l\u00e4gga sig i, och samtidigt att vara likgiltig inf\u00f6r, m\u00e4nniskors privatliv. Det har ocks\u00e5 riktats b\u00e4rande kritik som innefattar f\u00f6rs\u00f6k till nya l\u00f6sningar p\u00e5 samh\u00e4lleliga styrningsproblem.<\/p>\n N\u00e4r byr\u00e5kratiska processer inte upplevs leda till den effektivitet som beskrivs i idealtypiska byr\u00e5kratiska organisationsmodeller uttrycks en misstro mot byr\u00e5krater och den l\u00e5ga graden av ansvarighet och transparens.<\/p>\n I kritiken mot byr\u00e5krati finns ett ofta \u00e5terkommande antagande om att dess k\u00e4nnetecken st\u00e5r i ett direkt motsatsf\u00f6rh\u00e5llande till f\u00f6r\u00e4ndring. I en sentida kritik utifr\u00e5n feministiska perspektiv betonas denna utg\u00e5ngspunkt och huvudargumentet \u00e4r att styrning pr\u00e4glad av tydliga hierarkier om\u00f6jligg\u00f6r arbete f\u00f6r j\u00e4mlika sociala relationer. H\u00e4r betonas att byr\u00e5kratins upptagenhet vid hierarkier, rationalitet och expertis f\u00f6rhindrar progressivitet och en utveckling mot \u00f6kad j\u00e4mst\u00e4lldhet. Byr\u00e5kratin som maktordning antas allts\u00e5 motverka demokrati i s\u00e5v\u00e4l konkret som principiell mening och den hierarki som en byr\u00e5kratisk organisation innefattar antas \u00e5terskapa oj\u00e4mlikhet p\u00e5 b\u00e5de organisations- och samh\u00e4llsniv\u00e5. Genom att skapa \u00e5tskillnad institutionaliseras olikhet och oj\u00e4mlikhet, och en oj\u00e4mn f\u00f6rdelning av resurser och arbetsuppgifter legitimeras. Den feministiskt grundade kritiken efterfr\u00e5gar mindre regelstyrning, mer flexibilitet och fler situationsanpassade beslut och bed\u00f6mningar. I denna kritik betraktas de offentliga institutionernas byr\u00e5krati ocks\u00e5 som n\u00e4rmast helt igenom anti-politisk eftersom konflikter i en byr\u00e5krati betraktas som tillf\u00e4lliga avvikelser vilka b\u00f6r elimineras med hj\u00e4lp av administrativa tekniker. Kritiken bygger p\u00e5 ett antagande om att politik handlar om sociala relationer och att det politiska f\u00f6ruts\u00e4tter n\u00e4rhet, erk\u00e4nnande av konfliktdimensioner och en omsorg om andras erfarenheter, vilket f\u00f6rhindras av byr\u00e5kratins grundl\u00e4ggande utformning. Byr\u00e5kratin isolerar och separerar m\u00e4nniskor fr\u00e5n varandra genom regelstyrda roller och administrativa procedurer. P\u00e5 s\u00e5 s\u00e4tt verkar byr\u00e5kratiska processer inskr\u00e4nkande p\u00e5 sociala relationer och p\u00e5 den politiska sf\u00e4ren.<\/p>\n N\u00e4tverksstyrning som alternativ?<\/strong> N\u00e4tverksstyrningens generella int\u00e5g framst\u00e4lls i s\u00e5v\u00e4l offentliga debatter som i forskning som en l\u00f6sning p\u00e5 flera olika styrproblem. Den lyfts bland annat fram som en m\u00f6jlighet f\u00f6r exempelvis EU att, trots begr\u00e4nsade befogenheter, involvera akt\u00f6rer i genomf\u00f6randet av politiska m\u00e5ls\u00e4ttningar. Den framst\u00e4lls ocks\u00e5 som en l\u00f6sning p\u00e5 den allm\u00e4nna kritik som riktats mot att en byr\u00e5kratisk styrning \u00e4r kr\u00e5nglig, tr\u00f6g och inhuman.<\/p>\n Samtidigt g\u00e5r det att ifr\u00e5gas\u00e4tta huruvida n\u00e4tverksstyrning utg\u00f6r ett reellt brott med byr\u00e5kratins effektivitets- och j\u00e4mlikhetsproblem. Fr\u00e5gan \u00e4r om det inte skapar \u00e4nnu st\u00f6rre demokratiska problem? De n\u00e4tverk som EU f\u00f6respr\u00e5kar inkluderar ofta n\u00e4ringslivet och principiella demokratiproblem uppst\u00e5r omedelbart n\u00e4r privata akt\u00f6rer deltar i den offentliga politikens beslutsfattande. Den politiska legitimiteten f\u00f6r n\u00e4tverk f\u00f6ruts\u00e4tter d\u00e4rut\u00f6ver att deltagandet sker p\u00e5 lika villkor och utan inb\u00f6rdes hierarki. Forskningsstudier visar att kamouflerade former av informella hierarkier har en ben\u00e4genhet att uppst\u00e5 i n\u00e4tverk som best\u00e5r av akt\u00f6rer fr\u00e5n olika sektorer. I den h\u00e4r sortens beslutsprocesser har de akt\u00f6rer med st\u00f6rst ekonomiskt kapital st\u00f6rre tolkningsutrymme \u00e4n andra. Sociala fr\u00e5gor tenderar att hamna i skuggan av tillv\u00e4xtfr\u00e5gor som en konsekvens av detta oj\u00e4mlika tolkningsf\u00f6retr\u00e4de. Det borde inte \u00f6verraska n\u00e5gon att styrning som bygger deltagande p\u00e5 ekonomiska incitament och som involverar n\u00e4ringslivet i beslutsfattandet tenderar att prioritera tillv\u00e4xtperspektiv och tr\u00e4nga undan sociala v\u00e4rden. Styrning genom ekonomiska incitament f\u00f6ruts\u00e4tter att det finns ekonomiska intressen och att dessa intressen f\u00f6retr\u00e4ds av akt\u00f6rer i n\u00e4tverket. Om det \u00e4r demokratin vi vill skydda beh\u00f6ver vi d\u00e4rf\u00f6r f\u00f6rh\u00e5lla oss kritiskt till hur n\u00e4tverksstyrningen fungerar i praktiken.<\/p>\n En central kritik mot byr\u00e5krati \u00e4r att ju h\u00f6gre grad av formella och administrativa system, desto h\u00f6gre grad av inneh\u00e5llslig irrationalitet. I det ofta karikerade extremfallet blir byr\u00e5kratin ett system som bara arbetar f\u00f6r sin egen fortsatta existens, bortkopplad fr\u00e5n den politik den egentligen \u00e4r satt att tj\u00e4na.<\/p>\n Men st\u00e4lld i relation till n\u00e4tverksstyrningen b\u00e4r tv\u00e4rtom den byr\u00e5kratiska styrformen p\u00e5 en potential att leda politik i en annan, potentiellt mer radikal, riktning. Byr\u00e5kratins egenskaper \u00e4r till exempel s\u00e4rskilt gynnsamma f\u00f6r ett j\u00e4mst\u00e4lldhetspolitiskt f\u00f6r\u00e4ndringsarbete i de situationer d\u00e4r det i ett utg\u00e5ngsl\u00e4ge saknas en legitimitet f\u00f6r j\u00e4mst\u00e4lldhetsfr\u00e5gor. Om det finns ett etablerat motst\u00e5nd mot j\u00e4mst\u00e4lldhet kan byr\u00e5kratins hierarkier och tydlighet m\u00f6jligg\u00f6ra att ett j\u00e4mst\u00e4lldhetsarbete \u00f6verhuvudtaget kan etableras. Sannolikt fr\u00e4mjas generellt politiska fr\u00e5gor som r\u00f6r informella maktrelationer av en explicit byr\u00e5kratisk styrning.<\/p>\n Byr\u00e5kratin som organisationsform medf\u00f6r allts\u00e5 inte per automatik att byr\u00e5kratiska processer, s\u00e5som kontroll och regelefterlevnad, tr\u00e4nger undan substantiella aspekter av politik. \u00c4ven om det \u00e4r troligt att hierarkiska organisationer i m\u00e5nga fall \u00e5terspeglar samh\u00e4lleliga hierarkier, vilket \u00e4r ett b\u00e4rande element i den feministiskt grundade kritiken, s\u00e5 kan en hierarkisk organisering ocks\u00e5 fr\u00e4mja ett j\u00e4mst\u00e4lldhetsarbete som utmanar etablerade id\u00e9er om k\u00f6n och makt. En byr\u00e5kratisk organisation eller administration \u00e5terskapar inte p\u00e5 egen hand de strukturer av \u00f6ver- respektive underordning som existerar i samh\u00e4llet. D\u00e4remot \u00e4r de hierarkier som skapas i n\u00e4tverk mindre synliga, mer informella och d\u00e4rf\u00f6r ocks\u00e5 sv\u00e5rare att kontrollera, kritisera och motverka. Vi m\u00e5ste vara klarsynta n\u00e4r vi kritiserar EU-byr\u00e5kratin. EU:s n\u00e4tverksl\u00f6sning har \u00f6kat den privata sektorns inflytande \u00f6ver den offentliga politiken och det \u00e4r ett l\u00e5ngt st\u00f6rre demokratiskt problem \u00e4n m\u00e4ngden pappersarbete eller antal tj\u00e4nstem\u00e4n i Bryssel. <<<\/p>\n Artikelf\u00f6rfattare<\/strong> Fr\u00e5n Brysselbyr\u00e5krati till n\u00e4ringslivs-n\u00e4tverk? Fr\u00e5n vitt skilda politiska positioner kritiseras EU ofta f\u00f6r bristande demokrati och tungrodd byr\u00e5krati. Kritiken riktas bland annat mot expertstyret i Bryssel och dess kr\u00e5ngliga och otillg\u00e4ngliga administrativa och juridiska processer. Men fr\u00e5gan \u00e4r om byr\u00e5kratin … Forts\u00e4tt l\u00e4sa
\n– tydlig horisontell arbetsf\u00f6rdelning och specialisering
\n– tydliga regler, procedurer och m\u00e5l
\n– h\u00f6g grad av skriftlig administration i syfte att m\u00f6jligg\u00f6ra kontroll
\n– hierarki med klart definierade ansvarsomr\u00e5den.<\/p>\n
\nN\u00e4tverksstyrning framh\u00e5lls generellt i s\u00e5v\u00e4l politiken som i styrningslitteraturen som byr\u00e5kratins motsats. Inom denna styrform deltar och samverkar representanter fr\u00e5n samh\u00e4llets olika sektorer i beslutsfattande och genomf\u00f6rande av politik. N\u00e4tverken antas vara horisontellt arrangerade och pr\u00e4glade av samarbeten och konsensus mellan \u00f6msesidigt beroende akt\u00f6rer. N\u00e4tverksstyrning betraktas som mer flexibel och effektiv \u00e4n byr\u00e5kratisk styrning. P\u00e5 EU-niv\u00e5 har det bland annat varit till n\u00e4tverksstyrningen som man har v\u00e4nt sig f\u00f6r att undvika en alltf\u00f6r byr\u00e5kratisk struktur. \u00c4ven om EU utg\u00f6r en enorm administrativ apparat s\u00e5 styrs samtidigt flera politikomr\u00e5den, framf\u00f6r allt inom det sociala omr\u00e5det och d\u00e4ribland j\u00e4mst\u00e4lldhetspolitiken, genom icke-bindande best\u00e4mmelser s\u00e5som rekommendationer eller resolutioner. \u00c4ven styrning genom ekonomiska incitament \u2013 med en betoning p\u00e5 frivilligt deltagande \u2013 \u00e4r vanligt. Den h\u00e4r formen av styrning anv\u00e4nds f\u00f6r att p\u00e5verka medlemsstaterna i socialpolitiska fr\u00e5gor utan att utmana deras autonomi. Genom att en stor del av exempelvis arbetsmarknads-, utvecklings-, och j\u00e4mst\u00e4lldhetspolitiken styrs genom \u00f6verenskommelser mellan samarbetande partnerskap och n\u00e4tverk legitimeras styrningen ofta utifr\u00e5n ett demokratiperspektiv.<\/p>\n
\n\u00e4r doktor i offentlig f\u00f6rvaltning.
\nF\u00f6rvaltningsh\u00f6gskolan vid G\u00f6teborgs universitet.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"