{"id":2471,"date":"2020-05-15T00:21:53","date_gmt":"2020-05-14T23:21:53","guid":{"rendered":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/?p=2471"},"modified":"2020-05-15T01:26:51","modified_gmt":"2020-05-15T00:26:51","slug":"2471","status":"publish","type":"post","link":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/2020\/05\/15\/2471\/","title":{"rendered":""},"content":{"rendered":"

Zombies, kapitalets v\u00e5ld och den b\u00e5ngstyriga kroppen<\/strong><\/h2>\n

I den femte delen av R\u00f6da rummets serie Nutida marxistiska t\u00e4nkare presenterar Johan \u00d6restig den kanadensiske teoretikern och aktivisten David McNallys t\u00e4nkande.<\/strong><\/p>\n

\"\"David McNally \u00e4r professor i historia vid universitetet i Houston, USA, och har sedan slutet av 1980-talet publicerat sju b\u00f6cker och \u00f6ver sextio vetenskapliga artiklar. Ursprungligen kommer han fr\u00e5n Kanada d\u00e4r han f\u00f6rutom sitt akademiska arbete varit m\u00e5ng\u00e5rig aktivist inom bland annat New Socialist Group<\/em>. Hans g\u00e4rning h\u00e5ller sig dock inte inom ramarna f\u00f6r n\u00e5got avgr\u00e4nsat vetenskapligt \u00e4mne eller forskningsomr\u00e5de. Genom \u00e5ren har han behandlat \u00e4mnen som kapitalismens uppkomst, marknadssocialism, f\u00f6rh\u00e5llandet mellan spr\u00e5k, kultur och kroppsarbete, finanskrisen \u00e5r 2008 och fr\u00e5gan om hur v\u00e5r fascination f\u00f6r monster, vampyrer och zombies \u00e4r kopplade till kapitalismen. Spretigheten f\u00f6ljer av att McNally i f\u00f6rsta hand betraktar sig som socialist och aktivist. R\u00f6relser st\u00e4lls st\u00e4ndigt inf\u00f6r nya situationer och problem. Det \u00e4r d\u00e5 marxistens skyldighet att bist\u00e5 i anstr\u00e4ngningarna att bringa teoretisk klarhet kring dessa problem. I ett inspelat tal under relesaefesten f\u00f6r hans bok Global Slump: The Economics and Politics of Crisis and Resistance<\/em> (2010) konstaterar McNally att den dagliga markkontakten med fackliga aktivister eller r\u00f6relser som organiserar migrantarbetare g\u00f6r att han g\u00e5r in i sitt skrivande b\u00e5de med \u00f6kad \u00f6dmjukhet och st\u00e4rkt pliktk\u00e4nsla. I r\u00f6relserna p\u00e5minns han om den direkta l\u00e4nken mellan den kapitalism han och andra marxister analyserar och striderna, segrarna, gemenskapen, f\u00f6rlusterna, sorgerna och lidandet i det vardagliga motst\u00e5ndet.<\/p>\n

F\u00f6r McNally \u00e4r dialektik inte en fastslagen metod som kan sammanfattas i f\u00f6renklande scheman som r\u00f6relsen mellan tes, antites och syntes. Dialektik inneb\u00e4r att teori utvecklas genom \u201dimmanent kritik\u201d. Svaret p\u00e5 fr\u00e5gor som vad kapitalism \u00e4r m\u00e5ste s\u00f6kas genom att studera studieobjektets egen r\u00f6relse. Det \u00e4r d\u00e4rf\u00f6r som Marx inleder Kapitalet<\/em> med en analys av varan. Vad \u00e4r det f\u00f6rsta vi ser i ett kapitalistiskt system om inte ett \u00f6verfl\u00f6d av varor? Marx visar att detta svar inte \u00e4r slutgiltigt utan att det bara v\u00e4cker nya sv\u00e5ra fr\u00e5gor. Existensen av varor f\u00f6ruts\u00e4tter en l\u00e5ng rad villkor, exempelvis f\u00f6rekomsten av bruksv\u00e4rde, bytesv\u00e4rde, l\u00f6nearbete och pengar. Vart och ett av dessa villkor best\u00e5r av inbyggda mots\u00e4ttningar som g\u00f6r det kapitalistiska systemet skakigt och krisben\u00e4get.<\/p>\n

Genom denna kritik visar Marx inte bara att varusamh\u00e4llet f\u00f6ruts\u00e4tter exploatering av l\u00f6nearbete. Han visar ocks\u00e5 att konstant r\u00f6relse \u00e4r ett livsvillkor f\u00f6r kapitalism och att denna r\u00f6relse hotas av systemets inneboende mots\u00e4ttningar. En vara \u00e4r ju v\u00e4rdel\u00f6s om den inte s\u00e4ljs. F\u00f6r att den ska kunna s\u00e4ljas m\u00e5ste den produceras p\u00e5 s\u00e4tt som i j\u00e4mf\u00f6relse med konkurrenter \u00e4r billigare och effektivare. Detta f\u00f6ruts\u00e4tter en lydig arbetskraft, tillg\u00e5ng till billiga r\u00e5varor, teknik, krediter och annat som vi ju av erfarenhet vet inte kommer som p\u00e5 best\u00e4llning. Tv\u00e4rtom uppst\u00e5r, ur kapitalistens perspektiv, obalanser och st\u00f6rningar som sl\u00e5r ut enskilda f\u00f6retag, branscher och i samband med storskaliga kriser ocks\u00e5 hotar hela systemets fortlevnad. Dialektik blir i denna mening ett s\u00e4tt att t\u00e4nka och f\u00f6rst\u00e5 r\u00f6relse, vilket \u00e4r s\u00e4rskilt anv\u00e4ndbart i analyser av det kapitalistiska systemet som allts\u00e5 f\u00f6ruts\u00e4tter r\u00f6relse och expansion.<\/p>\n

Kapitalismens v\u00e5ld<\/strong>
\nBorgerlig ideologi d\u00f6ljer relationen mellan arbete och exploatering \u00e5 ena sidan och vinster och \u00f6verfl\u00f6d \u00e5 den andra. Under de senaste decennierna har det talats om en teknologisk revolution som frig\u00f6r m\u00e4nniskan fr\u00e5n kroppsarbete. Men kapitalismens behov av att nyttja och flytta kroppar f\u00f6rsvinner inte. Om n\u00e5gon tvivlade blev det tydligt n\u00e4r Coronaviruset br\u00f6t ut och fick hela samh\u00e4llen att stanna upp. Den utmattning och psykiska oh\u00e4lsa som f\u00f6ljer av det som kallas emotionellt arbete \u00e4r, trots att det handlar om tj\u00e4nsteyrken, p\u00e5tagligt kroppsliga erfarenheter av exploatering. Det \u00e4r ocks\u00e5 kroppar som slits i de gruvor som bildar den materiella f\u00f6ruts\u00e4ttningen till h\u00f6gteknologisk produktion. Det \u00e4r \u00e4ven de kroppar som under minuti\u00f6s \u00f6vervakning paketerar och flyttar varor i j\u00e4tten Amazons lagerlokaler. Ett b\u00e4rande tema i McNallys arbeten \u00e4r avsl\u00f6jandet av de kroppsliga erfarenheter som f\u00f6ljer av att leva i ett kapitalistiskt samh\u00e4lle. P\u00e5 det mest grundl\u00e4ggande planet har det att g\u00f6ra med att kapitalistisk produktion av v\u00e4rde f\u00f6ruts\u00e4tter exploatering av m\u00e4nskligt arbete. Kapitalismens historia handlar om att producera arbetskraft genom att ber\u00f6va majoriteten av m\u00e4nniskor alla alternativa f\u00f6rs\u00f6rjningss\u00e4tt f\u00f6rutom att s\u00e4lja sitt arbete. D\u00e4rmed blir kroppen och dess funktionsduglighet livsviktig. En m\u00e4nniskas kropp blir d\u00e4rmed inte bara den enskildas angel\u00e4genhet utan en vara som arbetsk\u00f6pare och stat p\u00e5 olika s\u00e4tt s\u00f6ker kontrollera och disciplinera. Liberala ber\u00e4ttelser om kapitalismen tenderar att utesluta denna aspekt eller att framst\u00e4lla fall av grymma arbetsvillkor som undantag.<\/p>\n

Denna liberalismens blindhet \u00e4r temat f\u00f6r McNallys f\u00f6rsta bok, Political Economy and the Rise of Capitalism<\/em> (1988). Boken, som \u00e4r en vidareutveckling av hans doktorsavhandling, tar sig an fr\u00e5gan om kapitalismens uppkomst. I likhet med Marx b\u00f6rjar McNally sin analys med det vi har omedelbart framf\u00f6r oss. H\u00e4r identifierar han ett f\u00f6rh\u00e4rskande s\u00e4tt att t\u00e4nka som han kallar \u201ddet liberala perspektivet\u201d. Enligt detta perspektiv, som popul\u00e4rt kallas nyliberalism, s\u00e5 utvecklades kapitalismen ur hundratals \u00e5r av konkurrens mellan k\u00f6pm\u00e4n och fabrikanter som agerade i enlighet med sina rationellt kalkylerade egenintressen. \u00d6ver tid gav denna handel och produktion upphov till nya former av v\u00e4lst\u00e5nd, en anhopning av resurser samt ideologiska och kulturella t\u00e4nkes\u00e4tt som gradvis eroderade den gamla feodala ordningen. Kapitalismens uppkomst f\u00f6rklaras d\u00e4rmed som ett slags urvalsprocess d\u00e4r konkurrensen vaskade fram de mest produktiva, rationella och progressiva sociala grupperna till historiens segrare. Genom denna lins betraktades den klassiska politiska ekonomin, med Adam Smith och David Ricardo som centralfigurer, som de som ber\u00e4ttade historien om k\u00f6pm\u00e4nnens och fabrikanternas segert\u00e5g och legitimerade deras klassintressen. I denna analys av nuet visar McNally att det liberala perspektivet inte bara bygger p\u00e5 f\u00f6rest\u00e4llningar om hur kapitalismen faktiskt uppstod utan ocks\u00e5 handlar om att etablera en rak linje mellan den klassiska politiska ekonomin och den neoklassiska ekonomiska teori som blev f\u00f6rh\u00e4rskande under 1900-talet. Historieskrivningen blir allts\u00e5 ett slags skapelseber\u00e4ttelse som ger legitimitet \u00e5t den neoklassiska teori som bildade k\u00e4rnan i det nyliberala politiska projektet.<\/p>\n

I n\u00e4sta steg av analysen visar McNally hur det liberala perspektivet bygger p\u00e5 allvarliga tankefel. I linje med bland andra historikern Robert Brenner v\u00e4nder han blicken fr\u00e5n st\u00e4derna till den engelska landsbygden och de revolutionerande f\u00f6r\u00e4ndringarna av jordbruket. Enclosurer\u00f6relsen, som fr\u00e5n ungef\u00e4r 1450 och fram\u00e5t drev igenom inh\u00e4gnader av jordegendom, ber\u00f6vade stora grupper deras levebr\u00f6d som b\u00f6nder och tvingade in dem i st\u00e4derna. Denna koncentrering av jord\u00e4gande \u00f6ppnade ocks\u00e5 f\u00f6r en kommersialisering av jordbruket som successivt \u00f6vergick till att i huvudsak producera livsmedel f\u00f6r en marknad, inte minst f\u00f6r att f\u00f6da den v\u00e4xande arbetarklass som saknade jordegendom. Utan denna oerh\u00f6rda och djupg\u00e5ende f\u00f6r\u00e4ndring av jordbruket s\u00e5 hade handelsm\u00e4ns och fabrikanters m\u00f6jligheter stannat p\u00e5 en v\u00e4ldigt begr\u00e4nsad niv\u00e5. Po\u00e4ngen, enligt McNally, \u00e4r att ingen social kategori i sig sj\u00e4lv, hur fylld av beg\u00e5vning den \u00e4n \u00e4r, har kraften att st\u00f6pa om samh\u00e4llet till ett nytt ekonomiskt system.<\/p>\n

R\u00e4dda min kropp fr\u00e5n kirurgerna<\/strong>
\nEtt inte s\u00e5 litet problem med det liberala perspektivet \u00e4r att det v\u00e5ld och tv\u00e5ng som pr\u00e4glade kapitalismens framv\u00e4xt osynligg\u00f6rs. Det \u00e4r antagligen sv\u00e5rt f\u00f6r oss idag, i ett samh\u00e4lle d\u00e4r l\u00f6nearbete tas f\u00f6r givet, att f\u00f6rst\u00e5 vidden av det motst\u00e5nd som f\u00f6ljde av proletariseringen, inte minst fr\u00e5n de hantverksskickliga arbetare som f\u00f6rlorade status, stolthet och frihet. Villkoren i de framv\u00e4xande fabrikerna var fruktansv\u00e4rda. I fabriker slets kroppar s\u00f6nder i en omfattning som vi har sv\u00e5rt att ens f\u00f6rest\u00e4lla oss. Arbetare som hade mage att komma sent eller inte arbeta i den takt som kr\u00e4vdes hotades med b\u00e5de b\u00f6ter och olika former av fysiska bestraffningar.<\/p>\n

\"\"P\u00e5 vilka s\u00e4tt \u00e4r popul\u00e4rkultur uttryck f\u00f6r dessa erfarenheter? Detta \u00e4r temat i boken Monsters of the Market: Vampires, Zombies and Global Capitalism<\/em> (2011). I denna bok, som gav McNally Isaac Deutscher-priset \u00e5r 2012, f\u00f6rdjupar sig f\u00f6rfattaren i det moderna samh\u00e4llets fascination f\u00f6r monsterber\u00e4ttelser, i synnerhet vampyrer och zombies. En popul\u00e4r f\u00f6rest\u00e4llning \u00e4r att intresset f\u00f6r dessa ber\u00e4ttelser har att g\u00f6ra antingen med en m\u00e4nsklig natur programmerad f\u00f6r att k\u00e4nna skr\u00e4ck vid \u00e5synen av hotfulla rovdjur eller med f\u00f6rmodern vidskepelse som trots upplysningen dr\u00f6jer sig kvar. \u00c4ven om McNally erk\u00e4nner att dessa f\u00f6rklaringar har betydelse lyfter han ist\u00e4llet fram hur materiella villkor under kapitalismen ger upphov till dessa ber\u00e4ttelser. Ett \u00e5terkommande tema i dessa monsterhistorier \u00e4r stympade och deformerade kroppar. Han pekar bland annat p\u00e5 hur zombie-sagor i kolonier ofta inbegrep en figur som McNally kallar \u201dzombie-arbetaren\u201d. S\u00e5 kom exempelvis zombiehistorierna p\u00e5 Haiti att framst\u00e4lla monstren som rakt igenom reducerade till ting. De var levande d\u00f6da arbetare ber\u00f6vade p\u00e5 allt det som vi f\u00f6rknippar med en personlighet: minne, identitet och f\u00f6rm\u00e5gan till sj\u00e4lvst\u00e4ndigt handlande. En s\u00e4rskilt intressant passage i boken best\u00e5r av en marxistisk l\u00e4sning av Mary Shelleys bok Frankenstein, eller den moderne Prometheus<\/em>. En vanlig tolkning av Shelleys roman \u00e4r att den handlar om m\u00e4nskligt storhetsvansinne i en historisk period d\u00e5 teknik och vetenskap m\u00f6jligg\u00f6r enorm \u00f6del\u00e4ggelse. \u00c4ven om detta \u00e4r ett centralt tema s\u00e5 f\u00f6rklarar det inte andra viktiga aspekter av romanen.<\/p>\n

Frankenstein \u00e4r ocks\u00e5 en ber\u00e4ttelse om kapitalism och klass. McNally b\u00f6rjar med en analys av det faktum att doktor Frankenstein s\u00e4tter samman sitt monster med kroppsdelar fr\u00e5n olika m\u00e4nniskor. Han menar att detta \u00e4r direkt kopplat till de historiska omst\u00e4ndigheter under vilka Shelley skrev sin roman. Under denna tid v\u00e4xte inte bara st\u00e4der och fabriker fram utan ocks\u00e5 den medicinska vetenskapen. Med l\u00e4kekonsten v\u00e4xte ocks\u00e5 efterfr\u00e5gan p\u00e5 kroppar och organ att obducera. Detta medf\u00f6rde bland annat att staten, i samband med offentliga avr\u00e4ttningar av brottslingar, \u00f6verl\u00e4mnade kroppen till l\u00e4kare och studenter som inf\u00f6r publik obducerade den nyss avr\u00e4ttade m\u00e4nniskan. McNally f\u00f6rst\u00e5r denna ritual som en hotfull och skr\u00e4ckinjagande maktdemonstration fr\u00e5n de h\u00e4rskande klasserna riktad mot publiken, n\u00e5got som v\u00e4ckte vrede och avsky bland \u00e5sk\u00e5darna. Det var inte ovanligt att folkmassor stormade avr\u00e4ttningsplatsen, tog kroppen och f\u00f6rde den utom r\u00e4ckh\u00e5ll f\u00f6r l\u00e4karens skalpell. En annan f\u00f6reteelse under denna period var gravplundringar. Det \u00f6kade priset p\u00e5 organ ledde till att kroppar gr\u00e4vdes upp, styckades och s\u00e5ldes. Under en period av Shelleys liv plundrades s\u00e5 mycket som \u00f6ver tusen gravar i England och Skottland varje \u00e5r. Rika m\u00e4nniskor hanterade detta genom kistor av sv\u00e5rforcerad metall och \u00f6vervakade gravplatser. Men f\u00f6r de fattiga innebar det fasa och kanske framf\u00f6rallt den skymfande insikten om att inte ens n\u00e4r de \u00e4r d\u00f6da l\u00e4mnas deras kroppar ifred av de h\u00e4rskande klasserna. Shelleys Frankenstein var d\u00e4rmed helt tidsenlig: \u201dUnder en period d\u00e5 anatomi hade blivit en blixtbelysning av konflikter kring varufiering av livet och d\u00f6den skulle denna fiktion om prolet\u00e4ra kroppar som stals, styckades och sattes samman p\u00e5 monstru\u00f6sa s\u00e4tt b\u00e4ra p\u00e5 en stark symbolisk laddning\u201d.<\/p>\n

Frankensteins monster f\u00f6rst\u00e5s ocks\u00e5 som en monstru\u00f6s reinkarnation av styckade arbetares kroppar. \u201dI anatomikern Frankensteins sammans\u00e4ttning av monstret, \u00e5terskapar Shelley p\u00e5 ett fantasifullt s\u00e4tt den process genom vilken arbetarklassen skapades: f\u00f6rst dissekerade (bortslitna fr\u00e5n jord och byagemenskaper), sedan ihopsatta till en skr\u00e4ckinjagande kollektiv entitet\u201d. Denna figur \u00e4r skr\u00e4mmande av \u00e5tminstone tv\u00e5 sk\u00e4l. Ur de arbetande klassernas perspektiv \u00e4r det tanken p\u00e5 stympade kroppar som v\u00e4cker fasa. I ett samh\u00e4lle d\u00e4r majoriteten m\u00e5ste s\u00e4lja sin arbetskraft blir en vanst\u00e4lld kropp lika med underg\u00e5ng. Ur de h\u00e4rskande klassernas perspektiv \u00e4r detta monster en p\u00e5minnelse om risken f\u00f6r att dessa av exploatering stympade kroppar sluter sig samman och kollektivt utkr\u00e4ver h\u00e4mnd.<\/p>\n

En s\u00e5dan marxistisk l\u00e4sning g\u00f6r ocks\u00e5 att ett i boken helt centralt tema ges utrymme och f\u00f6rklaring. Boken om Frankensteins monster \u00e4r n\u00e4mligen inte r\u00e4tt och sl\u00e4tt en skr\u00e4cknovell utan en sorglig historia om fr\u00e4mmandeskap och ensamhet. Monstret drivs av l\u00e4ngtan efter erk\u00e4nnande och samh\u00f6righet. Detta visar sig inte bara i hans \u00f6nskan om att Frankenstein ska skapa ocks\u00e5 ett kvinnligt monster. Efter de f\u00f6rsta morden s\u00f6ker monstret skydd i ett skjul intill en stuga i de djupa skogarna. Genom springor i v\u00e4ggarna f\u00f6ljer monstret familjen De Laceys liv i hemlighet. Han utvecklar k\u00e4nslor f\u00f6r dem och b\u00f6rjar hj\u00e4lpa dem om n\u00e4tterna, till exempel genom att h\u00e4mta ved. Det faktum att monstret hj\u00e4lper familjen under natten \u00e4r enligt McNally en allegori f\u00f6r tendensen att det arbete som ligger bakom framst\u00e4llningen av en vara \u00e4r dolt f\u00f6r den som k\u00f6per och s\u00e4ljer varan. Shelley l\u00e5ter faktiskt monstret anv\u00e4nda ekonomen Adam Smiths uttryck om en hj\u00e4lpande \u201dosynlig hand\u201d f\u00f6r att peka ut hur familjen De Laceys drog f\u00f6rdel av en fr\u00e4mlings arbete.<\/p>\n

Kritik av id\u00e9n om ett spr\u00e5k utan kroppar<\/strong>
\nDessa ber\u00e4ttelser fr\u00e5n det tidiga industrisamh\u00e4llet kan verka avl\u00e4gsna. V\u00e5r samtid \u00e4r fylld av id\u00e9er om hur den tekniska utvecklingen g\u00f6r att kroppen och dess begr\u00e4nsningar spelar allt mindre roll. Automatisering och datorkraft har f\u00f6ranlett profetior om \u201dpostindustrialism\u201d,\u201dkunskapssamh\u00e4llet\u201d eller \u201dkognitiv kapitalism\u201d. I boken Bodies of Meaning: Langugage, Labor and Liberation<\/em> (2000) talar McNally om ett \u201dbortgl\u00f6mmande av kroppen\u201d. Det nu som analysen b\u00f6rjar i h\u00e4r \u00e4r de str\u00f6mningar som oprecist samlas under epitetet postmodern teori. Dessa str\u00f6mningar, s\u00e5som poststrukturalism och postmarxism, f\u00f6renas av att s\u00e4tta spr\u00e5ket i centrum f\u00f6r filosofin och den politiska teorin. Ett centralt arbete som f\u00f6ddes ur denna bredare r\u00f6relse \u00e4r Ernesto Laclaus och Chantal Mouffes Hegemonin och den socialistiska strategin<\/em> (1985). Inspirerade av Ludwig Wittgensteins senare arbeten menade de att sociala fenomen endast blir meningsfulla genom \u201ddiskursiv artikulering\u201d. Med det menas att inget fenomen \u00e4r p\u00e5 f\u00f6rhand givet utan skapas i sociala praktiker d\u00e4r vi tillskriver det mening genom att tala om det. En huvuduppgift f\u00f6r v\u00e4nstern blir d\u00e5 att, genom breda allianser med andra r\u00f6relser och krafter, utmana hegemonin i det borgerliga samh\u00e4llet, det vill s\u00e4ga den diskursiva ordning som konstruerar det r\u00e5dande som n\u00e5got gott eller n\u00f6dv\u00e4ndigt ocks\u00e5 f\u00f6r de som exploateras och f\u00f6rtrycks.<\/p>\n

Till skillnad fr\u00e5n m\u00e5nga andra marxister avf\u00e4rdar McNally inte postmodern teori r\u00e4tt och sl\u00e4tt. D\u00e4remot landar han i att t\u00e4nkare som Jacques Derrida behandlar fr\u00e5gan om vad spr\u00e5k \u00e4r p\u00e5 ett brutalt s\u00e4tt genom att inte p\u00e5 allvar unders\u00f6ka hur spr\u00e5ket \u00e4r kopplat till kroppar och materiella f\u00f6rh\u00e5llanden. Denna undantr\u00e4ngning av kroppen \u00e4r, menar McNally, helt i linje med samtida id\u00e9er om att datorisering och informationsteknik inneb\u00e4r \u201dslutet f\u00f6r arbetet\u201d eller att kroppens begr\u00e4nsningar \u00f6verskridits. Ironiskt nog leder detta s\u00e4tt att t\u00e4nka till att postmodern teori, som ju skulle s\u00f6ka sig bortom ett eurocentriskt perspektiv, osynligg\u00f6r det faktum att v\u00e4sterlandets frig\u00f6relse fr\u00e5n kroppens begr\u00e4nsningar vilar p\u00e5 exploateringens intensifiering av kroppar och naturresurser om det s\u00e5 \u00e4r de ton\u00e5riga flickor som blir blinda av att l\u00f6da kretskort i Filippinerna eller f\u00f6rgiftningen av grundvattnet i Silicon Valley.<\/p>\n

Efter denna kritiska l\u00e4sning g\u00e5r McNally vidare till att skissera vad han kallar en sociomateriell f\u00f6rst\u00e5else av spr\u00e5k. Spr\u00e5ket m\u00e5ste v\u00e4vas samman med de materiella omst\u00e4ndigheter och kroppsliga egenskaper som ger upphov till det. Det g\u00f6r han genom att v\u00e4nda sig till t\u00e4nkare som bland andra Marx, Charles Darwin, Sigmund Freud, Michail Bachtin och Walter Benjamin och till str\u00f6mningar som feministisk materialism. Det dessa har gemensamt \u00e4r att de alla p\u00e5 olika s\u00e4tt bidragit till en f\u00f6rst\u00e5else om m\u00e4nniskor som \u201dhistoriska kroppar\u201d. Darwin och evolutionsteorin visar hur m\u00e4nniskor \u00e4r biologiska varelser som utvecklats genom en evolutionsprocess. Detta inneb\u00e4r att m\u00e4nniskor b\u00e4r med sig behov och egenskaper som, \u00e4ven om de inte l\u00e5ter sig reduceras till en enkel \u201dm\u00e4nsklig natur\u201d, p\u00e5verkar vilka vi \u00e4r, vad vi beg\u00e4r och vad vi g\u00f6r. Men \u00e4ven om v\u00e5ra kroppar p\u00e5 s\u00e4tt och vis \u00e4r evolverade biologiska maskiner s\u00e5 \u00e4r de ocks\u00e5 \u201dplatser f\u00f6r dynamiska sociala processer\u201d. Marx och Freud f\u00f6renas i att de erk\u00e4nner betydelsen av m\u00e4nniskans biologiska egenskaper utan att f\u00f6r den skull landa i biologisk determinism. Det faktum att m\u00e4nniskan \u00e4r en biologisk varelse f\u00e5r exempelvis en helt central betydelse under industrialiseringen genom att de arbetare som utf\u00f6r arbetet i de framv\u00e4xande fabrikerna har behov av vila, mat, sex, umg\u00e4nge och omv\u00e4xling.
\nMen biologin best\u00e4mmer inte vilka vi \u00e4r. M\u00e4nniskor \u00e4r historiska och sociala varelser som f\u00f6r\u00e4ndrar sina livsomst\u00e4ndigheter, behov och f\u00f6rv\u00e4ntningar p\u00e5 sig sj\u00e4lva, livet och samh\u00e4llet. Po\u00e4ngen h\u00e4r \u00e4r att de f\u00f6r\u00e4nderliga villkor som v\u00e5ra kroppar lever under p\u00e5verkar v\u00e5rt s\u00e4tt att uppleva och tala om v\u00e4rlden och oss sj\u00e4lva. Spr\u00e5ket kan inte f\u00f6rst\u00e5s frikopplat fr\u00e5n dessa villkor.<\/p>\n

Men \u00e4ven om v\u00e5ra historiska kroppar \u00e4r bundna till biologiska och historiska villkor s\u00e5 betyder det inte att dessa villkor kontrollerar oss. Tv\u00e4rtom producerar kollisionen mellan biologiska, historiska, sociala och individuella faktorer ett slags b\u00e5ngstyrighet. Via spr\u00e5kforskare som Valentin Voloshinov och Michail Bachtin beskriver McNally kroppen som en plats f\u00f6r \u201dof\u00f6ruts\u00e4gbart meningsskapande\u201d. Hur tvingande de biologiska, historiska och sociala villkoren \u00e4n upplevs s\u00e5 f\u00f6der de alltid motst\u00e5nd. Beg\u00e4r som det r\u00e5dande systemet inte kan tillgodose v\u00e4cks, till exempel genom att arbetarklassen ser och l\u00e4ngtar efter de h\u00e4rskande klassernas \u00f6verfl\u00f6d. M\u00e4nniskor skapar platser f\u00f6r att ge utrymme f\u00f6r dessa beg\u00e4r och det kan, om det sprider sig, \u00f6ppna upp f\u00f6r en kris f\u00f6r det kapitalistiska systemet som s\u00e5dant. Men, menar McNally, i synnerhet Bachtin \u00f6verskattade potentialen i dessa motr\u00f6relser. Med hj\u00e4lp av Walter Benjamin visar han hur kapitalismen trots allt har en fantastisk f\u00f6rm\u00e5ga att g\u00e5ng p\u00e5 g\u00e5ng kommersialisera dessa motr\u00f6relser s\u00e5 att de blir del av ist\u00e4llet f\u00f6r ett alternativ till varusamh\u00e4llet.<\/p>\n

En \u00f6ppen marxism<\/strong>
\nDet ska s\u00e4gas att McNally \u00e4r or\u00e4ttvis i sin l\u00e4sning, inte minst av den str\u00f6mning som kallas poststrukturalism som ju p\u00e5 olika s\u00e4tt intresserat sig f\u00f6r b\u00e5de kroppen och motst\u00e5ndspraktiker. Men det ska inte skymma sikten f\u00f6r det viktiga som McNally \u00e5stadkommer med sin dialektiska kritik. I Bodies of Meaning l\u00e5ter han faktiskt inte n\u00e5got begrepp eller n\u00e5gon teori st\u00e5 kvar som ohotad segrare. Tv\u00e4rtom visar han att varje t\u00e4nkare och teori som presenteras i boken brottas med mots\u00e4gelser och begr\u00e4nsningar som de inte kan l\u00f6sa inom ramen f\u00f6r sitt eget system. Detta speglar en allm\u00e4n egenskap hos McNallys marxism. Oavsett om studieobjektet \u00e4r kapitalismens uppkomst, popul\u00e4rkulturella f\u00f6rest\u00e4llningar om monster eller f\u00f6rh\u00e5llandet mellan kroppsliga erfarenheter och spr\u00e5k s\u00e5 \u00e4r v\u00e4gen fram\u00e5t \u03c1. Ett f\u00f6r\u00e4nderligt studieobjekt som kapitalismen kr\u00e4ver att begreppen uts\u00e4tts f\u00f6r st\u00e4ndig pr\u00f6vning av och j\u00e4mf\u00f6relse med andra teorier p\u00e5 s\u00e4tt som tvingar t\u00e4nkandet bortom sina egna gr\u00e4nser. Det f\u00f6ruts\u00e4tter \u00f6dmjukhet, nyfikenhet och v\u00e4gran att stelna i tv\u00e4rs\u00e4ker dogmatism. <<<\/p>\n

Artikelf\u00f6rfattare<\/strong>
\nJohan \u00d6restig<\/strong> \u00e4r sociolog, l\u00e4rare och aktiv inom den utomparlamentariska v\u00e4nstern.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Zombies, kapitalets v\u00e5ld och den b\u00e5ngstyriga kroppen I den femte delen av R\u00f6da rummets serie Nutida marxistiska t\u00e4nkare presenterar Johan \u00d6restig den kanadensiske teoretikern och aktivisten David McNallys t\u00e4nkande. David McNally \u00e4r professor i historia vid universitetet i Houston, USA, … Forts\u00e4tt l\u00e4sa →<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_jetpack_newsletter_access":"","_jetpack_dont_email_post_to_subs":false,"_jetpack_newsletter_tier_id":0,"_jetpack_memberships_contains_paywalled_content":false,"_jetpack_memberships_contains_paid_content":false,"footnotes":"","jetpack_publicize_message":"","jetpack_publicize_feature_enabled":true,"jetpack_social_post_already_shared":true,"jetpack_social_options":{"image_generator_settings":{"template":"highway","default_image_id":0,"font":"","enabled":false},"version":2},"jetpack_post_was_ever_published":false},"categories":[1],"tags":[453,1025,1028,1027,78,906,1030,1026,1029],"class_list":["post-2471","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-okategoriserade","tag-chantal-mouffe","tag-david-mcnally","tag-ernesto-laclau","tag-frankenstein","tag-jacques-derrida","tag-johan-orestig","tag-michail-bachtin","tag-monsters-of-the-market","tag-valentin-voloshinov"],"jetpack_publicize_connections":[],"jetpack_featured_media_url":"","jetpack_sharing_enabled":true,"jetpack_shortlink":"https:\/\/wp.me\/sRzA9-2471","_links":{"self":[{"href":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/2471","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=2471"}],"version-history":[{"count":2,"href":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/2471\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":2476,"href":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/2471\/revisions\/2476"}],"wp:attachment":[{"href":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=2471"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=2471"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=2471"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}