![\"\"](\"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-content\/uploads\/2020\/05\/Joker-202x300.jpg\")
<\/strong><\/p>\n<\/p>\n
I Todd Phillips film Joker, f\u00e5r vi f\u00f6lja den misslyckade st\u00e5uppkomikern Arthur Flecks transformation till \u00e4rkeskurken Jokern. Men lika mycket som filmen m\u00e5lar ett r\u00f6rande psykologiskt portr\u00e4tt av Jokern skildrar den 1980-talets nyliberala h\u00e4rjningar och dess konsekvenser. I varsin text n\u00e4rmar sig Catharina Th\u00f6rn och Tobias Pontara Arthur Fleck och det Gotham han lever i.<\/strong><\/p>\n Vi ser huvudpersonen sitta vid ett sminkbord i en lokal f\u00f6r hyrclowner. I bakgrunden h\u00f6rs en radio d\u00e4r ett nyhetsankare ber\u00e4ttar att sopstrejken g\u00e5r in p\u00e5 sin artonde dag med tusentals sopor som samlats p\u00e5 h\u00f6g i staden. H\u00e4lsoministeriet har utlyst undantagstillst\u00e5nd f\u00f6r f\u00f6rsta g\u00e5ngen p\u00e5 decennier. Spridda r\u00f6ster intervjuas som talar om hur sopansamlingarna p\u00e5verkar kundernas m\u00f6jligheter att ta sig in i aff\u00e4rerna och att \u00e4ven stadens finare omr\u00e5den b\u00f6rjar se ut som slum. En intervjuad man menar att nationalgardet borde kallas in och rensa upp. Samtidigt sitter Arthur Fleck och sminkar sin clownmask f\u00f6r n\u00e4sta arbete. Han studerar sitt ansikte i spegeln och drar upp munnen till ett leende. Det konstgjorda leendet varar inte l\u00e4nge, kort d\u00e4rp\u00e5 drar han ist\u00e4llet mungiporna ned\u00e5t i en ledsen min. Kameran f\u00e5ngar en t\u00e5r som rinner ned l\u00e4ngst med kinden och f\u00f6rst\u00f6r sminket runt \u00f6gat.<\/p>\n Redan innan Joker<\/em> haft premi\u00e4r h\u00f6sten 2019 var den f\u00f6rem\u00e5l f\u00f6r en infekterad debatt. Att den \u00f6k\u00e4nde superskurken och kaosmakaren Joker fr\u00e5n Batman-filmerna skulle ges en bakgrundshistoria v\u00e4ckte farh\u00e5gor om glorifiering av ensamma vita m\u00e4ns v\u00e5ld. Och \u00e4ven om filmen rider p\u00e5 de senaste \u00e5rens uppsving av superhj\u00e4ltefilmer, som produceras i strid str\u00f6m med enorma budgetar och st\u00e4ndigt nya publikrekord, \u00f6verskrider den genrens gr\u00e4nser, ja rent av anv\u00e4nder sig av genren f\u00f6r att v\u00e4nda p\u00e5 perspektiven.<\/p>\n D\u00e4r Batman-filmerna hyllar rikemanssonen Bruce Wayne, alias Batman, f\u00f6r hans h\u00f6gteknologiska prylar och f\u00f6rm\u00e5ga att p\u00e5 smarta s\u00e4tt f\u00e5nga skurkar p\u00e5 egen hand \u2013 placerar Joker sin huvudkarakt\u00e4r i ett Gotham pr\u00e4glat av strejker, accelererande oj\u00e4mlikhet och nedsk\u00e4rningar i offentlig sektor. Och medan Batman-filmerna drivs fram\u00e5t av sina snygga actionscener, biljakter och spektakul\u00e4ra slagsm\u00e5l ber\u00e4ttas historien om Arthur Fleck, alias Joker, med en socialrealistisk underton d\u00e4r ensamhet, fattigdom och v\u00e5ld k\u00e4nns in p\u00e5 bara kroppen. Joker \u00e4r ingen superhj\u00e4ltefilm – det \u00e4r ist\u00e4llet en historia om klass, utanf\u00f6rskap, nedsk\u00e4rningar och uppror. Bytet av klassperspektiv ger ocks\u00e5 en helt annan bild av det mord, som enligt Batman-mytologin skapade Batman, r\u00e5nmordet p\u00e5 Bruce Waynes f\u00f6r\u00e4ldrar d\u00e5 han bara var ett barn. F\u00f6r\u00e4ldrarna m\u00f6rdades p\u00e5 en gata n\u00e4r de var p\u00e5 v\u00e4g hem fr\u00e5n ett teaterbes\u00f6k \u2013 ett slumpartat r\u00e5nmord som ger en bild av en stad pr\u00e4glad av godtyckligt v\u00e5ld och otrygghet. Mordet kommer sedan att bli den vuxne Bruce Waynes drivkraft att rensa stadens gator fr\u00e5n kriminella. I Joker portr\u00e4tteras ist\u00e4llet Bruce Waynes far, Thomas Wayne, som en arrogant \u00f6verklassman som m\u00f6rdas av politiska sk\u00e4l under ett upplopp vid filmens slut.<\/p>\n Filmen kan ocks\u00e5 ses som en kontrafaktisk historia om staden New York som genomgick ett nyliberalt st\u00e5lbad p\u00e5 1980-talet med nedsk\u00e4rningar inom offentlig sektor och \u00f6kande arbetsl\u00f6shet. Regiss\u00f6ren Todd Phillips har varit m\u00e5n om att placera Arthur Fleck i klassiska New York milj\u00f6er vid 1980-talets mitt och vi f\u00e5r f\u00f6lja honom p\u00e5 veckovisa bes\u00f6k till socialkontoret, i nedklottrade tunnelbanor och uppf\u00f6r den l\u00e5nga trappan till det slitna hyreshuset d\u00e4r han delar l\u00e4genhet med sin mor. Och n\u00e4r Arthur Fleck beg\u00e5r sin f\u00f6rsta v\u00e5ldshandling \u00e4r den inspirerad av verkliga h\u00e4ndelser, men \u00e5terigen skildrat med ett annat klassperspektiv. 1984 sk\u00f6t Bernhard Goetz fyra unga afro-amerikanska m\u00e4n i New Yorks tunnelbana efter att de trakasserat honom. Skjutningen fick en enorm uppm\u00e4rksamhet och Goetz kom att hyllas av vita konservativa som h\u00e4vdade r\u00e4tten till sj\u00e4lvf\u00f6rsvar och n\u00f6dv\u00e4ndigheten att b\u00e4ra vapen. H\u00e4ndelsen anses ocks\u00e5 haft stor betydelse f\u00f6r inf\u00f6randet av New Yorks h\u00e5rdf\u00f6ra nolltolerans mot brottslighet \u2013 en strategi som kritiserats f\u00f6r att gynna den vita medelklassen p\u00e5 bekostnad av fattig svart arbetarklass.<\/p>\n I Joker har de fyra afro-amerikanska m\u00e4nnen bytts ut mot tre vita berusade \u00f6verklassm\u00e4n som f\u00f6rst trakasserar en kvinna f\u00f6r att sedan ge sig p\u00e5 Arthur Fleck som i tumultet skjuter en av dem f\u00f6r att d\u00e4refter, mer \u00f6verlagt, \u00e4ven skjuta de tv\u00e5 andra. I filmen blir inte Arthur Fleck likt Bernhard Goetz hyllad av konservativa grupper f\u00f6r sin r\u00e4tt till sj\u00e4lvf\u00f6rsvar \u2013 h\u00e4r blir ist\u00e4llet skjutningen den utl\u00f6sande faktorn som startar ett uppror bland Gothams fattiga.<\/p>\n S\u00e5 kan ocks\u00e5 Joker ses som en film om d\u00f6dl\u00e4ge och transformation. Vid ett m\u00f6te med sin socialarbetare f\u00e5r Arthur veta att nedsk\u00e4rningar i offentlig sektor tvingar socialkontoret att l\u00e4gga ned. Han blir d\u00e4rmed av med s\u00e5v\u00e4l sina samtalssessioner som sina mediciner. Artikelf\u00f6rfattare:<\/strong> Vid en f\u00f6rsta anblick framst\u00e5r han mest som ett stycke sedimenterad filmhistoria, som en man vars personlighet best\u00e5r uteslutande av karakt\u00e4rsdrag h\u00e4mtade fr\u00e5n rollkarakt\u00e4rer i andra filmer. Det tv\u00e5ngsm\u00e4ssiga och gl\u00e4djel\u00f6sa skrattet har sin tidigaste cinematiska f\u00f6rlaga i den stelopererade och evigt leende lord Gwynplaine i Paul Lenis stumfilmsmelodram The Man Who Laughs<\/em> fr\u00e5n 1928. Det v\u00e5rdsl\u00f6sa lekandet med pistoler hemma i vardagsrummet och dragningskraften till det d\u00f6dliga v\u00e5ldet k\u00e4nner vi igen fr\u00e5n den \u00f6k\u00e4nde antihj\u00e4lten Travis Bickle i Martin Scorseses Taxi Driver<\/em> (1976). Med den genuint osympatiske Rupert Pupkin i King of Comedy<\/em> (Scorsese, 1982) delar Fleck flera s\u00e4rdrag: b\u00e5da bor ensamma med sin mamma, b\u00e5da \u00e4r fixerade vid tanken p\u00e5 att sl\u00e5 igenom som st\u00e5 upp-komiker och liksom Pupkin h\u00e4nger sig Fleck \u00e5t ett dagdr\u00f6mmeri som gr\u00e4nsar till det patologiska. I ett Gotham pr\u00e4glat av avgrundsdjupa or\u00e4ttvisor och tilltagande politiskt kaos st\u00e5r Fleck illa rustad – socialt och ekonomiskt – men kanske mest av allt psykologiskt. I den aura av hudl\u00f6shet och n\u00e4rmast brutala ensamhet som utstr\u00e5lar fr\u00e5n honom framst\u00e5r det tv\u00e5ngsm\u00e4ssiga skrattet som den ultimata f\u00f6rbannelsen. Inte bara skr\u00e4mmer det bort m\u00e4nniskor runt omkring honom. Det blockerar \u00e4ven varje f\u00f6rs\u00f6k att ge uttryck \u00e5t den vulkaniska sj\u00e4lsliga sm\u00e4rta som kokar inom honom. Sittande vid sin adoptivmor Pennys sjuks\u00e4ng konstaterar Fleck att han inte varit lycklig en enda minut av sitt liv. Trots det kan \u201dHappy\u201d, som hans adoptivmor kallar honom, inte gr\u00e5ta.<\/p>\n Men vart tar d\u00e5 all den sorg, sm\u00e4rta och f\u00f6rtvivlan v\u00e4gen som kv\u00e4vs av det gl\u00e4djel\u00f6sa skrattet?<\/p>\n I filmen finns en stark antites till s\u00e5v\u00e4l Jokerns v\u00e5ldsamma handlingar och kompulsiva skrattande som den v\u00e5g av kollektivt (och p\u00e5 m\u00e5nga s\u00e4tt ber\u00e4ttigat) hat mot de rika som sveper genom Gotham. Denna antites kommer till uttryck i Hildur Gu\u00f0nad\u00f3ttirs musik i filmen, en musik som k\u00e4nnetecknas av ett \u00e5terkommande tema i vilket den lilla tersen spelar en helt avg\u00f6rande roll, allts\u00e5 det musikaliska intervall som i den v\u00e4sterl\u00e4ndska musiktraditionen utg\u00f6r k\u00e4rnan i tonarter av mollkarakt\u00e4r. I en klangdr\u00e4kt dominerad av djupa str\u00e5kar bildar detta \u201dmolltema\u201d en ljudande fond av br\u00e5ddjup f\u00f6rtvivlan till de skeenden som utspelar sig framf\u00f6r \u00f6gonen p\u00e5 oss. Musiken erbjuder oss p\u00e5 detta s\u00e4tt omedelbar auditiv tillg\u00e5ng till ett underkuvat inre hulkande, en borttr\u00e4ngd subjektivitet som inte bara \u00e4r Flecks egen utan i vidare mening \u00e4ven tillh\u00f6r det alltmer ursp\u00e5rade samh\u00e4lle han \u00e4r en del av.<\/p>\n Efter att Fleck har beg\u00e5tt sina f\u00f6rsta tre mord p\u00e5 de unga Wall Street-killarna i Gothams tunnelbana upps\u00f6ker han en offentlig toalett d\u00e4r han utf\u00f6r en p\u00e5 samma g\u00e5ng stiliserad och extatiskt h\u00e4nf\u00f6rande dans. M\u00e4rkligt nog \u00e4r det ocks\u00e5 i denna scen han kommer Gu\u00f0nad\u00f3ttirs musik som n\u00e4rmast. F\u00f6r h\u00e4r f\u00f6rvandlas pl\u00f6tsligt cellons tungsinta mollters fr\u00e5n att vara kommenterande bakgrundsmusik till att ist\u00e4llet omsluta den nyblivne m\u00f6rdarens improviserade ritual i ett skyddande h\u00f6lje av emotionell innerlighet. Det d\u00f6dliga v\u00e5ldet p\u00e5 samma g\u00e5ng mots\u00e4gs och ber\u00e4ttigas av den \u00f6verv\u00e4ldigande estetiska kraft som str\u00f6mmar genom musiken och genom dansens r\u00f6relse. Scenen \u00e4r helt central i filmen, f\u00f6r vad vi h\u00e4r bevittnar \u00e4r den transfigurationsakt i vilken den obetydlige, osynlige och f\u00f6rsynte Fleck \u00f6msar skinn och blir till den fruktade Jokern.<\/p>\n Genom sina v\u00e5ldsd\u00e5d hamnar Arthur Fleck i h\u00e4ndelsernas centrum och utan att han sj\u00e4lv helt f\u00f6rst\u00e5r det f\u00f6rvandlas han succesivt till en ledargestalt f\u00f6r den uppretade folkmassan och det eskalerande klasskriget mot Gothams ekonomiska elit. Liksom Pupkin och Bickle f\u00e5r han mot slutet av filmen uppleva hur hans djupa l\u00e4ngtan efter att bli sedd g\u00e5r i uppfyllelse. Scenen d\u00e4r Jokern, st\u00e5ende p\u00e5 en brinnande polisbil, tar emot den entusiastiska massans hyllningar \u00e4r p\u00e5 samma g\u00e5ng intensivt r\u00f6rande och djupt bekl\u00e4mmande. Och \u00e4ven om filmen avslutas med att huvudpersonen \u00e5ter sp\u00e4rras in p\u00e5 mentalsjukhus s\u00e5 vet ju alla superhj\u00e4lte- och serietidnings\u00e4lskare att Jokerns storhetstid ligger framf\u00f6r honom. Det \u00e4r allts\u00e5 n\u00e4r den k\u00e4nslige och omt\u00e4nksamme Arthur Fleck tar det avg\u00f6rande steget och blir till den amoraliske Jokern som framg\u00e5ngen och k\u00e4nslan av tillh\u00f6righet infinner sig.<\/p>\n Men trots den intensiva n\u00e4rvaron i den transfigurativa \u201dtoalettscenen\u201d \u00e4r det ocks\u00e5 h\u00e4r Fleck och det samh\u00e4lle som hyllar honom slutligen l\u00e4mnar musiken bakom sig. F\u00f6r det tragiska och p\u00e5 samma g\u00e5ng \u00f6msinta anslaget i denna musik \u00e4r lika of\u00f6renligt med det r\u00e5a v\u00e5ldets i grunden fascistiska estetik som med den f\u00f6rfalskade gl\u00e4ttighet vilken representeras av den cyniske programledaren Murray Franklin (en karakt\u00e4r som, snarare \u00e4n Fleck, tycks vara Rupert Pupkins egentliga arvtagare). Den l\u00e5gm\u00e4lda n\u00e4rvaro som genomsyrar Gu\u00f0nad\u00f3ttirs musik \u00e4r inte bara ett uttryck f\u00f6r Flecks inkapslade k\u00e4nsloliv, utan \u00e4ven en borttr\u00e4ngd politisk kraft, en politisk subjektivitet, som pressats ut i det individuella och kollektiva medvetandets yttermarker. F\u00f6r oss som \u00e5sk\u00e5dare \u00e4r musiken desto mer p\u00e5taglig. Det \u00e4r vi som f\u00e5r ta del av den existentiella n\u00e4rvaro som m\u00e4nniskorna i Gotham City tycks ha f\u00f6rvisat fr\u00e5n sin livsv\u00e4rld. Nu n\u00e4r vi sitter hemma i sj\u00e4lvvald eller p\u00e5tvingad karant\u00e4n kanske vi till och med b\u00f6rjar lyssna till den borttr\u00e4ngda musiken i v\u00e5r egen v\u00e4rld. <<<\/p>\n Artikelf\u00f6rfattare:<\/strong> Tv\u00e5 l\u00e4sningar av Joker I Todd Phillips film Joker, f\u00e5r vi f\u00f6lja den misslyckade st\u00e5uppkomikern Arthur Flecks transformation till \u00e4rkeskurken Jokern. Men lika mycket som filmen m\u00e5lar ett r\u00f6rande psykologiskt portr\u00e4tt av Jokern skildrar den 1980-talets nyliberala h\u00e4rjningar och … Forts\u00e4tt l\u00e4sa \u201dDom skiter i s\u00e5na som dig, Arthur. Dom skiter i s\u00e5na som mig ocks\u00e5.\u201d<\/em><\/strong><\/h2>\n
\nSocialarbetaren konstaterar torrt: \u201dDom skiter i s\u00e5na som dig, Arthur. Dom skiter i s\u00e5na som mig ocks\u00e5:\u201d
\nSom v\u00e4ntat slutar det inte v\u00e4l f\u00f6r Arthur. Han f\u00f6rlorar sig till sitt nya alias som v\u00e5ldsverkare, inl\u00e5st p\u00e5 mentalsjukhus. Det som framstod som en v\u00e4g ut visade sig vara en \u00e5terv\u00e4ndsgr\u00e4nd. <<<\/p>\n
\nCatharina Th\u00f6rn<\/strong> \u00e4r docent i kulturstudier vid Institutionen f\u00f6r Kulturvetenskaper vid G\u00f6teborgs Universitet. Hon forskar om stadsutveckling och oj\u00e4mlikhet.<\/p>\nVem \u00e4r egentligen <\/strong><\/em>
\nArthur Fleck?<\/strong><\/em><\/h2>\n
\n![\"\"](\"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-content\/uploads\/2020\/05\/joker-7-300x200.jpg\")
Men Fleck \u00e4r inte bara summan av andra rollkarakt\u00e4rers egenskaper. Faktum \u00e4r att han skiljer sig ganska markant fr\u00e5n sina f\u00f6reg\u00e5ngare. Till skillnad fr\u00e5n den narcissistiske och manipulative Pupkin \u00e4r Fleck en i grunden k\u00e4nslig och omt\u00e4nksam person. Och den dragning till d\u00f6dligt v\u00e5ld han delar med Bickle \u00e4r, \u00e5tminstone till att b\u00f6rja med, mer ett resultat av olyckliga omst\u00e4ndigheter \u00e4n av den egenm\u00e4ktiga r\u00e4ttskipning som utm\u00e4rker Bickle. Likheterna \u00e4r kanske st\u00f6rst med Gwynplaine, men i Flecks liv saknas helt den sociala trygghet som Gwynplaine trots allt \u00e5tnjuter genom k\u00e4rleken och omtanken fr\u00e5n den blinda Dea.<\/p>\n
\nTobias Pontara<\/strong> \u00e4r professor i musikvetenskap vid G\u00f6teborgs universitet. Han har nyligen givit ut boken Andrei Tarkovsky\u2019s Sounding Cinema: Music and Meaning from Solaris to The Sacrfice<\/a><\/em> (Routledge 2020).<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"