![\"\"](\"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-content\/uploads\/2020\/12\/V\u00e5rden-Birgot-1024x702.png\")
<\/h1>\n<\/h1>\nSkandinavien och Sverige har beskrivits som en testplats f\u00f6r marknadsanpassade styrformer. F\u00f6r omsorgsrelationer har nyliberaliseringen medf\u00f6rt att klass kommit att spela en allt st\u00f6rre roll. Samtidigt som personer ur \u00f6ver- och medelklassen har resurser att k\u00f6pa omsorgstj\u00e4nster p\u00e5 RUT-marknaden \u00f6kar det obetalda omsorgsarbetet fr\u00e5n familj och v\u00e4nner inom arbetarklassen. Lina Palmqvist ger en inblick i hur denna storskaliga ekonomiska och politiska f\u00f6r\u00e4ndring har omvandlat omsorgsrelationer och hur den upplevs i vardagen.<\/strong> Sverige som testplats f\u00f6r marknadsanpassade styrformer utg\u00f6r inte bara en storskalig ekonomisk och social f\u00f6r\u00e4ndring som ritat om kartan \u00f6ver villkoren f\u00f6r omsorgsrelationer. Denna f\u00f6r\u00e4ndring pr\u00e4glar \u00e4ven vardagen. Den nyliberala kapitalismen upplevs, den \u00e4r en levd erfarenhet. Och just som du sa om hemtj\u00e4nst s\u00e5 har bist\u00e5ndshandl\u00e4ggaren fr\u00e5gat mig ocks\u00e5, om jag inte vill ha det. Vad\u00e5 f\u00f6r? sa jag. Ja, f\u00f6r att st\u00e4da och g\u00f6ra det du g\u00f6r, f\u00f6rklarar hon d\u00e5. Men det \u00e4r ju inte det jag vill ha hj\u00e4lp med, k\u00e4nner jag<\/em>.<\/p>\n Liksom hos Kajsa finns bland andra anh\u00f6rigv\u00e5rdare en skepsis mot att anlita hemtj\u00e4nst. De uppfattar att hemtj\u00e4nsten, med dess avsaknad av helhetsperspektiv, inte kan avlasta dem i den intellektuella och emotionella omsorgen. Snarare beskriver de att hemtj\u00e4nsten blir n\u00e5got ytterligare att administrera, organisera och anpassa sig till i en redan pressad vardag. I f\u00f6rh\u00e5llande till hur livet med hemtj\u00e4nst ser ut \u00e4r anh\u00f6rigv\u00e5rdarnas skepsis inte ogrundad. F\u00f6r att sl\u00e5 vakt om r\u00e4ttvis omsorg f\u00f6r alla oavsett \u00e5lder beh\u00f6ver vi f\u00f6r det f\u00f6rsta insistera p\u00e5 en syn p\u00e5 omsorgsbehov som varierande och of\u00f6rutsedda och inte m\u00f6jliga att inr\u00e4tta i tidseffektiviserade scheman. Personer vars liv pr\u00e4glas av dessa bel\u00e4genheter beh\u00f6ver omsorgsrelationer som \u00e4r tillg\u00e4ngliga n\u00e4r behoven uppst\u00e5r f\u00f6r att kunna leva fullgoda liv i j\u00e4mlikt deltagande med andra. F\u00f6r det andra beh\u00f6ver omsorg definieras som ett arbete som kostar, d\u00e4r anh\u00f6riga, fr\u00e4mst yngre och \u00e4ldre kvinnor ur arbetarklassen, upph\u00f6r vara reservarbetskraft i den underminerade v\u00e4lf\u00e4rdens skugga. Omsorg som m\u00f6jligg\u00f6rande f\u00f6r fullt deltagande i samh\u00e4llet f\u00f6r b\u00e5de anv\u00e4ndare och omsorgsgivare \u00e4r n\u00e5got som den nyliberala kapitalismen inte kan erk\u00e4nna. Om vi vill h\u00e5lla fast vid dessa krav, och f\u00f6rs\u00f6ka f\u00e5 dem tillgodosedda, m\u00e5ste vi insistera p\u00e5 en annan politisk ordning. <<<\/p>\n Artikelf\u00f6rfattare: Referenser:<\/p>\n Andersson, Katarina (2007). Omsorg under f\u00f6rhandling: om tid, behov och k\u00f6n<\/em> Harnett, Tove, J\u00f6nson, H\u00e5kan (2016). Normalisering och r\u00e4ttigheter.<\/em> I Johansson, Kamp, Annette & Hvid, Helge (red.) (2012). Elderly care in transition: management,<\/em> Socialstyrelsen (2019a). \u00d6ppna j\u00e4mf\u00f6relser 2018 \u2013V\u00e5rd och omsorg om \u00e4ldre.<\/em> Skandinavien och Sverige har beskrivits som en testplats f\u00f6r marknadsanpassade styrformer. F\u00f6r omsorgsrelationer har nyliberaliseringen medf\u00f6rt att klass kommit att spela en allt st\u00f6rre roll. Samtidigt som personer ur \u00f6ver- och medelklassen har resurser att k\u00f6pa omsorgstj\u00e4nster p\u00e5 RUT-marknaden \u00f6kar … Forts\u00e4tt l\u00e4sa
\nEuropa s\u00e4gs befinna sig i en omsorgskris. Fler och fler uppn\u00e5r h\u00f6g \u00e5lder, vilket v\u00e4ntas leda till \u00f6verskott p\u00e5 \u00e4ldre hj\u00e4lpbeh\u00f6vande och underskott p\u00e5 omsorgsarbetare. Tillsammans med \u00e5terkommande ekonomiska kriser beskrivs f\u00f6rh\u00e5llandet som en av de st\u00f6rsta utmaningarna f\u00f6r de europeiska staternas v\u00e4lf\u00e4rdssystem. De danska sociologerna Annette Kamp och Helge Hvid (2012) menar emellertid att f\u00f6rkunnandet av den s\u00e5 kallade omsorgskrisen fungerat som ett argument f\u00f6r att f\u00f6rvandla \u00e4ldreomsorgen i Skandinavien till en testplats f\u00f6r marknadsanpassade styrformer, en nyliberal social ingenj\u00f6rskonst som g\u00e5tt allra l\u00e4ngst i Sverige.
\nDen tydligaste f\u00f6r\u00e4ndringen mot en nyliberal v\u00e4lf\u00e4rdsstat \u00e4r \u00f6ppnandet mot privata f\u00f6retag inom utbildning och omsorgsverksamhet som drivs utifr\u00e5n ett vinstintresse. Men nyliberaliseringen av v\u00e4lf\u00e4rden \u00e4r ocks\u00e5 h\u00f6gst n\u00e4rvarande i statliga och kommunala verksamheter i form av New Public Management (NPM) – den marknadsinspirerade organisationsform vars fr\u00e4msta m\u00e5l \u00e4r att kostnadseffektivisera verksamheten. H\u00f6gre effektivitet uppn\u00e5s, enligt NPM, inom \u00e4ldreomsorgen genom standardisering och fragmentering, d\u00e4r definitionen av omsorg skulle kunna formuleras som \u201dr\u00e4tt person p\u00e5 r\u00e4tt plats med r\u00e4tt uppgift och p\u00e5 r\u00e4tt tid\u201d. Omsorgen styckats upp och tas om hand av flera olika enheter och f\u00f6retag f\u00f6r att sedan pusslas ihop till \u00e5tstramade scheman.
\nN\u00e4r den tidseffektiviserade \u00e4ldreomsorgen inte r\u00e4cker till har det blivit familj och v\u00e4nner eller privata tj\u00e4nster som fyller upp luckorna. Allt pekar mot att den h\u00e4r utvecklingen inneburit att tillg\u00e5ngen till \u00e4ldreomsorg kommit att bli en fr\u00e5ga om klass. Samtidigt som personer ur \u00f6ver- och medelklassen har ekonomiska medel att k\u00f6pa omsorgstj\u00e4nster p\u00e5 RUT-marknaden \u00f6kar det obetalda omsorgsarbetet fr\u00e5n familj och v\u00e4nner inom arbetarklassen. En del av nyliberaliseringen av \u00e4ldreomsorgen kan p\u00e5 s\u00e5 vis s\u00e4gas vara en klassm\u00e4rkt refamiljisering, men den \u00e4r ocks\u00e5 k\u00f6nad och det \u00e4r kvinnor som axlar den st\u00f6rsta och tyngsta delen av det obetalda omsorgsarbetet (Szebehely & Ulmanen 2012).<\/p>\n
\nJag har i min forskning intervjuat \u00e4ldre som tar ensamt ansvar f\u00f6r omsorgen till en partner eller make\/maka med demenssjukdom. Till f\u00f6ljd av bristen p\u00e5 \u00e4ldreboenden och \u00e5tstramningen inom hemtj\u00e4nst \u00e4r detta en grupp som \u00f6kar. Anh\u00f6rigv\u00e5rdarna ber\u00e4ttar om en vardag som handlar om omsorgsgivande dygnet runt. F\u00f6rutom praktisk omsorg och hush\u00e5llssysslor, best\u00e5r deras obetalda arbete av planering och organisering men ocks\u00e5 av att ge emotionellt st\u00f6d som att lyssna, prata, st\u00f6tta och p\u00e5minna. Samtliga som jag varit i kontakt med har p\u00e5 olika s\u00e4tt f\u00f6rs\u00f6kt att f\u00e5 avlastning i sitt omsorgsansvar och de beskriver samst\u00e4mmigt sv\u00e5righeter med att f\u00e5 den typ av hj\u00e4lp de och deras n\u00e4ra beh\u00f6ver. Ett citat fr\u00e5n Kajsa 67 \u00e5r kan illustrera detta.<\/p>\n
\nJag har varit hemma hos \u00e4ldre vid hemtj\u00e4nstens bes\u00f6k och sett hur omsorgspraktiken utspelar sig. Jag har sett hur omsorgsanv\u00e4ndarna beh\u00f6ver ta p\u00e5 sig ett orimligt egenansvar f\u00f6r att fylla luckorna mellan de uppdelade och tidsbegr\u00e4nsade omsorgsinsatserna. D\u00e5 inte omsorgen finns n\u00e4rvarande f\u00f6r att st\u00f6dja de \u00e4ldre tvingas de till exempel g\u00e5 p\u00e5 toaletten sj\u00e4lv med risk f\u00f6r att ramla p\u00e5 v\u00e4gen. Jag har \u00e4ven pratat med hemtj\u00e4nstanv\u00e4ndare som har hj\u00e4lp f\u00f6r att laga mat, men eftersom hemtj\u00e4nsten inte kommer n\u00e4r de \u00e4r hungriga s\u00e5 blir det en limpsm\u00f6rg\u00e5s med kaffe ist\u00e4llet. M\u00e5nga med hemtj\u00e4nst har omfattande funktionsneds\u00e4ttningar och kan inte v\u00e4lja att g\u00f6ra saker sj\u00e4lva och de tvingas anpassa sig till hemtj\u00e4nstens schema vad g\u00e4ller b\u00e5da ovan n\u00e4mnda behov.
\nDe flesta hemtj\u00e4nstanv\u00e4ndare utf\u00f6r vad jag menar \u00e4r ett administrativt arbete som handlar om att dagligen \u201dringa och tjata\u201d om att f\u00e5 r\u00e4tt hj\u00e4lp n\u00e4r den beh\u00f6vs, av arbetare som man k\u00e4nner och litar p\u00e5. De officiella siffrorna s\u00e4ger att en hemtj\u00e4nstanv\u00e4ndare i Sverige i dag tr\u00e4ffar 16 olika omsorgsarbetare under tv\u00e5 veckor (Socialstyrelsen 2019). Vad de \u00e4ldre sj\u00e4lva \u00f6nskar \u00e4r ist\u00e4llet st\u00f6rre kontinuitet och sammanh\u00e5llen omsorg. Samtidigt som det kr\u00e4vs att omsorgsanv\u00e4ndarna \u00e4r aktiva p\u00e5 detta s\u00e4tt kr\u00e4vs ocks\u00e5 att de tar ansvar f\u00f6r ett emotionellt arbete som handlar om att finna sig i sin situation och inte vara \u201den s\u00e5dan d\u00e4r som klagar hela tiden\u201d och att uppvisa tacksamhet mot omsorgsarbetarna. Sj\u00e4lvansvaret f\u00f6r den administrativa och emotionella omsorgen \u00e4r allts\u00e5 en balansakt, d\u00e4r kravst\u00e4llande m\u00e5ste v\u00e4gas mot tacksamhet, f\u00f6r att uppr\u00e4tth\u00e5lla goda omsorgsrelationer. I f\u00f6rh\u00e5llande till tids\u00e5tstramningen, som hemtj\u00e4nstanv\u00e4ndarna inte kan p\u00e5verka, tar m\u00e5nga p\u00e5 sig ansvaret f\u00f6r att inom dessa knappa f\u00f6ruts\u00e4ttningar uppr\u00e4tth\u00e5lla goda omsorgsrelationer. Att uppfattas som besv\u00e4rlig kan inneb\u00e4ra att man missgynnas i omsorgsarbetarnas tidsjonglerande f\u00f6r att f\u00e5 den sn\u00e4va tidsekonomin att g\u00e5 ihop. Ett skarvande och pusslande som av n\u00f6dv\u00e4ndighet ofta handlar om att \u201dta tid fr\u00e5n en f\u00f6r att ge till en annan\u201d (Andersson 2007).
\nDet p\u00e5tvingade ansvar som hemtj\u00e4nstanv\u00e4ndarna axlar f\u00f6r att f\u00f6rhandla sina fragmenterade omsorgsn\u00e4tverk, kan f\u00f6rst\u00e5s som ett s\u00e4tt att uppn\u00e5 kontroll, eller k\u00e4nslan av att ha kontroll, \u00f6ver den egna livssituationen. Men det individualiserade ansvaret h\u00e4nger ocks\u00e5 ihop med att omsorgsanv\u00e4ndare allt mer kommit att ses som kunder p\u00e5 en marknad. Samtidigt som staten drar sig tillbaka fr\u00e5n en rad olika ansvarsomr\u00e5den, uppmanas vi att ta mer ansvar f\u00f6r v\u00e5r h\u00e4lsa och v\u00e5rt behov av hj\u00e4lp och agera som aktiva kunder p\u00e5 en marknad av omsorgstj\u00e4nster. Utifr\u00e5n en s\u00e5dan nyliberal definition av omsorg, som en tj\u00e4nst vi best\u00e4ller eller k\u00f6per, l\u00e4mnas vi ocks\u00e5 med ansvaret f\u00f6r v\u00e5rt val. Om en hemtj\u00e4nstanv\u00e4ndare inte \u00e4r n\u00f6jd med en utf\u00f6rare ska hen v\u00e4nda sig till n\u00e5gon annan utf\u00f6rare. Den h\u00e4r typen av exit-l\u00f6sningar rimmar inte bara illa med \u00e4ldres \u00f6nskem\u00e5l om kontinuitet. Min studie visar \u00e4ven att det ansvar som l\u00e4ggs p\u00e5 omsorgsanv\u00e4ndaren riskerar att f\u00f6rsv\u00e5ra m\u00f6jligheten att klaga eller framf\u00f6ra kritik om insatsen inte lever upp till god omsorg. H\u00e4r beh\u00f6ver vi reda ut vad omsorg egentligen \u00e4r och vad den syftar till.
\nInom socialtj\u00e4nstlagen, som reglerar omsorgen f\u00f6r personer \u00f6ver 65 \u00e5r, \u00e4r m\u00e5let att \u201d\u00e4ldre personer f\u00e5r leva ett v\u00e4rdigt liv och k\u00e4nna v\u00e4lbefinnande (och) m\u00f6jlighet att leva och bo sj\u00e4lvst\u00e4ndigt under trygga f\u00f6rh\u00e5llanden\u201d (SoL). Ingen kan mots\u00e4tta sig denna beskrivning, men vad betyder den egentligen i praktiken? Som andra forskare pekat p\u00e5 \u00e4r luddigheten i beskrivningen ett problem, men ocks\u00e5 att \u00e4ldre skiljs ut som en separat samh\u00e4llsgrupp med s\u00e4rskilda krav, eller snarare, s\u00e4nkta krav (Harnett & J\u00f6nson 2016). Detta blir tydligt i j\u00e4mf\u00f6relse med hur lagen som reglerar omsorgen f\u00f6r personer under 65 \u00e5r \u00e4r formulerad. Lagen om st\u00f6d f\u00f6r vissa funktionshindrade (LSS) har som m\u00e5ls\u00e4ttning att \u201dfr\u00e4mja j\u00e4mlikhet i levnadsvillkor och full delaktighet i samh\u00e4llslivet\u201d.
\nSamh\u00e4llet lever idag varken upp till intentionerna i SoL eller LSS och det gemensamma hotet \u00e4r den nyliberala omdefinitionen av omsorg, d\u00e4r flexibilitet, effektivitet och valfrihet i slut\u00e4ndan alltid ser ut att handla om att sl\u00e5 vakt om organisationens och f\u00f6retagens st\u00e4ndiga jakt p\u00e5 att minska kostnader. V\u00e4rdegrunder och r\u00e4ttighetslagar s\u00e4tts ur spel i ett samh\u00e4lle d\u00e4r den fria marknadens utbredning \u00e4r m\u00e5let framf\u00f6r allt.<\/p>\n
\nLina Palmqvis<\/strong>t \u00e4r fil Dr i genusvetenskap, verksam som lektor vid H\u00f6gskolan i Bor\u00e5s. Hon disputerade 2020 med avhandlingen \u00c5lderdom, omsorg och makt. Gamlas situation och omsorgsrelationer i nyliberala tider<\/em>.<\/p>\n
\ni en f\u00f6r\u00e4nderlig hemtj\u00e4nstverksamhet<\/em>. Diss. Ume\u00e5 : Ume\u00e5 universitet, 2007<\/p>\n
\nStina & Taghizadeh Larsson, Annika (red.) F\u00f6r\u00e4ndringsperspektiv p\u00e5<\/em>
\n\u00e4ldreomsorg: att leva som andra.<\/em> Malm\u00f6: Gleerup, 49-60<\/p>\n
\nmeaning and identity at work : a Scandinavian perspective<\/em>. 1. ed.
\nFrederiksberg: Copenhagen Business School Press (Szebehely & Ulmanen 2012).<\/p>\n
\nJ\u00e4mf\u00f6relser mellan kommuner och l\u00e4n<\/em>. Stockholm: Socialstyrelsen<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"