{"id":2682,"date":"2020-12-19T11:41:01","date_gmt":"2020-12-19T10:41:01","guid":{"rendered":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/?p=2682"},"modified":"2020-12-20T19:39:11","modified_gmt":"2020-12-20T18:39:11","slug":"minoritetsaktioner-som-revolutionar-taktik-strategi","status":"publish","type":"post","link":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/2020\/12\/19\/minoritetsaktioner-som-revolutionar-taktik-strategi\/","title":{"rendered":"Minoritetsaktioner som revolution\u00e4r taktik\/strategi"},"content":{"rendered":"

\"\"Hur v\u00e4nstern ska f\u00f6rh\u00e5lla sig till minoritetsaktioner, som exempelvis sabotage eller mindre gruppers fysiska attacker mot polis och politiska meningsmotst\u00e5ndare, har l\u00e4nge varit en tvistefr\u00e5ga inom arbetarr\u00f6relsen \u2013 med mots\u00e4ttningar och polemik som str\u00e4cker sig \u00e4nda tillbaka till Marx och Bakunins dagar. Martin Fahlgren resonerar kring detta \u00e4mne.<\/strong><\/p>\n

De massiva protesterna och demonstrationerna mot det rasistiska polisv\u00e5ldet och rasismen i USA, den s\u00e5 kallade Black Lives Matter-r\u00f6relsen, m\u00e5ste givetvis st\u00f6djas av varje socialist och progressiv m\u00e4nniska. Men som alltid vid utbrott av radikala r\u00f6relser sker ocks\u00e5 en hel del som ur revolution\u00e4r synvinkel \u00e4r problematiskt, i synnerhet s\u00e5dant som vandalism, plundring, sabotage och annat, oftast utf\u00f6rt av en liten minoritet i marginalen av massmanifestationerna.
\nSvaret p\u00e5 hur socialister ska f\u00f6rh\u00e5lla sig till detta \u00e4r inte sj\u00e4lvklart. Vissa anser att det handlar om naturliga inslag i k\u00f6lvattnet av ber\u00e4ttigade revolter och det d\u00e4rf\u00f6r inte heller b\u00f6r ifr\u00e5gas\u00e4ttas och kritiseras. Andra g\u00e5r l\u00e4ngre och anser att \u00e4ven medvetna socialister i vissa l\u00e4gen mycket v\u00e4l kan f\u00f6reta sig spjutspetsaktioner med v\u00e5ldsinslag, s\u00e5som fysiska attacker mot polis och politiska motst\u00e5ndare.
\nVilken funktion har s\u00e5dana minoritetsaktioner? B\u00f6r revolution\u00e4rer appl\u00e5dera och st\u00f6dja dem, eller ska vi kritisera och motverka den typen av aktiviteter?
\nI denna artikel diskuteras dessa problem principiellt, men ocks\u00e5 med historiska exempel.
\nAllm\u00e4nt kan s\u00e4gas att m\u00e5nga minoritetsaktioner, s\u00e4rskilt med v\u00e5ldsinslag eller sabotage av olika slag, \u00e4r problematiska ur ett revolution\u00e4rt perspektiv. Det finns heller inget enkelt svar, som g\u00e4ller alla former av s\u00e5dana aktioner, utan man m\u00e5ste ta h\u00e4nsyn till de faktiska f\u00f6rh\u00e5llandena och vilka slags aktioner det handlar om. Men givetvis finns det allm\u00e4nna riktlinjer som kan och b\u00f6r fungera som v\u00e4gledning.<\/p>\n

Den marxistiska och den anarkistiska st\u00e5ndpunkten<\/strong>
\nInom den revolution\u00e4ra r\u00f6relsen har det alltid funnits tv\u00e5 huvudinriktningar: \u00c5 ena sidan en som haft som m\u00e5ls\u00e4ttning att organisera, mobilisera och radikalisera de breda folklagren s\u00e5 att dessa tar saken i egna h\u00e4nder via massaktioner \u2013 grundtanken \u00e4r att en revolution m\u00e5ste vara det stora folkflertalets egna verk. Bakom denna strategiska id\u00e9 ligger ocks\u00e5 en syn p\u00e5 hur st\u00f6rre grupper av m\u00e4nniskor radikaliseras \u2013 det sker inte i f\u00f6rsta hand genom propaganda och agitation eller genom \u201dexemplariska\u201d aktioner utf\u00f6rda av sm\u00e5 radikala grupper. S\u00e5dant p\u00e5verkar bara relativt f\u00e5 politiskt intresserade (och d\u00e5 heller inte sj\u00e4lvklart i \u00f6nskv\u00e4rd riktning). N\u00e4r det g\u00e4ller det stora flertalet av befolkningen s\u00e5 \u00e4r det ist\u00e4llet via egna kamperfarenheter som de flesta b\u00f6rjar ifr\u00e5gas\u00e4tta gamla \u201dsanningar\u201d om det best\u00e5ende samh\u00e4llet och s\u00f6ka efter radikala svar p\u00e5 sina fr\u00e5gor.1<\/strong>
\n\u00c5 andra sidan finns en inriktning som l\u00e4gger stor vikt vid direkta aktioner utf\u00f6rda av sm\u00e5 konspirativt organiserade grupper. Baktanken \u00e4r ofta att man via radikala, ibland spektakul\u00e4ra handlingar ska kunna avsl\u00f6ja klassamh\u00e4llet och v\u00e4cka massorna.
\nDen f\u00f6rsta inriktningen \u00e4r den som marxister (\u00e5tminstone i teorin) utg\u00e5tt fr\u00e5n. Den andra \u00e4r det fr\u00e4mst anarkister som st\u00e5tt f\u00f6r, \u00e4ven om det ocks\u00e5 funnits marxistiskt inspirerade grupper som agerat via minoritetsaktioner, samtidigt som det funnits anarkister och anarko-syndikalister som huvudsakligen \u00e4gnat sig \u00e5t massarbete och masskamp.<\/p>\n

Minoritetsaktioner kan vara av olika slag, och det finns ingen anledning att vara emot fredliga demonstrationer, bojkotter och annat som syftar till att avsl\u00f6ja eller klarg\u00f6ra vissa f\u00f6rh\u00e5llanden, exempelvis milj\u00f6problem, uttrycka st\u00f6d f\u00f6r f\u00f6rtryckta minoriteter eller strejker, protestera mot krig och upprustning, polisv\u00e5ld eller liknande. Men s\u00e5dana aktioner m\u00e5ste vara m\u00f6jliga att g\u00f6ras begripliga f\u00f6r st\u00f6rre grupper av m\u00e4nniskor och kan inte ha som m\u00e5ls\u00e4ttning att ers\u00e4tta arbetarklassens och andra exploaterade gruppers egna aktivitet.
\nGenerellt g\u00e4ller att v\u00e5ld som tillgrips av aktivister b\u00f6r undvikas, s\u00e4rskilt n\u00e4r samh\u00e4llsf\u00f6rh\u00e5llandena \u00e4r s\u00e5dana att aktionerna med stor sannolikhet framst\u00e5r som st\u00f6tande f\u00f6r \u201dvanligt folk\u201d och g\u00f6r att aktivisterna i praktiken isoleras fr\u00e5n breda befolkningslager. I ett land d\u00e4r v\u00e5ldet \u00e4r en del av vardagen (exempelvis i USA eller d\u00e4r man har en militant tradition, som i Frankrike), \u00e4r v\u00e5ldsanv\u00e4ndning mindre problematiskt, men \u00e4ven d\u00e4r b\u00f6r det anv\u00e4ndas med stor f\u00f6rsiktighet, och fr\u00e4mst i form av sj\u00e4lvf\u00f6rsvar i samband med massaktioner (strejker, demonstrationer, lokaler som attackeras av polis eller h\u00f6ger\u00adextremister, och s\u00e5 vidare).
\nDet handlar f\u00f6ljaktligen inte om att avvisa v\u00e5ldsanv\u00e4ndning i alla l\u00e4gen, men att v\u00e5ldet m\u00e5ste anv\u00e4ndas \u00e5terh\u00e5llsamt, huvudsakligen i situationer av bred folklig kamp och d\u00e5 fr\u00e4mst defensivt.
\n\u00c4ven minoritetsaktioner som inte beh\u00f6ver inbegripa v\u00e5ld och som inte l\u00f6per n\u00e5gon st\u00f6rre risk att v\u00e4cka allm\u00e4nhetens avsky, b\u00f6r tillgripas sparsamt, eftersom \u00e4ven lyckade s\u00e5dana aktioner riskerar att passivisera m\u00e4nniskor. Aktioner som utf\u00f6rs av \u201dhj\u00e4ltar\u201d, eller sm\u00e5 eliter, kan l\u00e4tt leda till att de blir en ers\u00e4ttning f\u00f6r de vanliga medborgarnas ega aktivitet som \u00e4r avg\u00f6rande f\u00f6r att n\u00e5 framg\u00e5ng, s\u00e4rskilt p\u00e5 l\u00e4ngre sikt. Och \u00e4nnu v\u00e4rre \u00e4r det om folkflertalet ogillar aktionerna och den revolution\u00e4ra r\u00f6relsen d\u00e4rmed fj\u00e4rmar sig fr\u00e5n eller st\u00f6ter bort de potentiellt aktiva massorna.
\nEn uppenbar risk med militanta aktioner utf\u00f6rda av sm\u00e5 t\u00e4tt sammanslutna grupper \u00e4r dessutom att de kan utnyttjas av provokat\u00f6rer och underl\u00e4tta inf\u00f6randet av lagar och andra \u00e5tg\u00e4rder som begr\u00e4nsar demokratin, st\u00e4rker v\u00e5ldsapparaten, \u00f6kar repressionen med mera. N\u00e4r det g\u00e4ller att bek\u00e4mpa s\u00e5dana grupper s\u00e5 har statsapparaten alltid \u00f6vertaget.
\nYtterligare en fara med illegala minoritetsaktioner (s\u00e5som v\u00e5ld riktade mot polis eller andra myndigheter, sabotage och liknande) \u00e4r att de l\u00e4tt leder till en ond spiral, d\u00e4r de som utf\u00f6r aktionerna ser sig tvungna att besvara repressionen och d\u00e4rmed drivs in i en illegal, underjordisk existens, avskild fr\u00e5n den breda masskampen, d\u00e4r den egna gruppens fortsatta existens och aktioner alltmer blir ett sj\u00e4lv\u00e4ndam\u00e5l. Exempel p\u00e5 detta \u00e4r stadsgerillorna i Europa fr\u00e5n slutet av 1960-talet.
\nEn grundtanke i marxismen \u00e4r det som Marx och Engels formulerade redan i Kommunistiska manifestet, att \u201darbetarklassens befrielse m\u00e5ste vara dess eget verk\u201d, och denna maxim b\u00f6r tolkas bokstavligt, det vill s\u00e4ga att frig\u00f6relsen inte kan \u00e5stadkommas av sm\u00e5 minoriteter utan kr\u00e4ver mass\u00adkamp. D\u00e4rf\u00f6r \u00e4r huvuduppgiften att utarbeta och till\u00e4mpa en politik som syftar till att mobilisera och radikalisera massorna – det vill s\u00e4ga arbetarklassen och andra exploaterade och f\u00f6rtryckta grupper i samh\u00e4llet. Allt som f\u00f6rsv\u00e5rar detta b\u00f6r undvikas.
\nI forts\u00e4ttningen ges n\u00e5gra exempel p\u00e5 extrema former av minoritetsaktioner, ofta v\u00e4pnat v\u00e5ld, som lett till stora bakslag.<\/p>\n

Ryssland<\/strong>
\nRent allm\u00e4nt kan s\u00e4gas att all historisk erfarenhet visar att det \u00e4r mycket sv\u00e5rt (n\u00e4rmast om\u00f6jligt) att kombinera radikala minoritetsaktioner med massarbete riktat till stora delar av befolkningen. Folkv\u00e4nnerna (narodnikerna) i slutet av 1800-talet i Ryssland \u00e4r ett exempel p\u00e5 det. Det var genom att g\u00f6ra upp med den inriktningen som marxisterna lyckades st\u00f6rta tsarismen och \u00e4ven genomf\u00f6ra en social revolution (att revolutionen senare urartade \u00e4r en annan sak).
\nDet folkv\u00e4nnerna \u00e5stadkom var att m\u00f6rda enskilda representanter f\u00f6r f\u00f6rtryckarna (bland annat en tsar). Men, eftersom de r\u00e5dande f\u00f6rtryckarna snabbt ersattes med andra, f\u00f6r\u00e4ndrade man egentligen ingenting som rubbade sj\u00e4lva systemet. Resultatet blev att f\u00f6rtrycket sk\u00e4rptes och att m\u00e5nga av narodnikerna sj\u00e4lva offrade sina liv.
\nDet var s\u00e5ledes som negativa exempel som dessa ryska terrorister gick till historien: de visade att den terroristiska v\u00e4gen var oframkomlig.<\/p>\n

Anarkisterna i Spanien<\/strong>
\nAnarkismen fick tidigt en stark st\u00e4llning i Spanien \u2013 redan fr\u00e5n mitten av 1800-talet fanns d\u00e4r fr\u00f6n till s\u00e5dana grupperingar.
\nDen spanska anarkismen har en l\u00e5ng historia av minoritetsv\u00e5ld \u2013 terroristorganisationer uppstod redan i mitten av 1870-talet.
\nHur denna terrorism fungerade i praktiken, och de konsekvenser den fick, beskrivs utf\u00f6rligt i en bok av den spanske anarko-syndikalisten C\u00e9sar M Lorenzo, som vi anv\u00e4nt oss av h\u00e4r.2<\/strong>
\n\"\"Anarkisterna b\u00f6rjade tillgripa terrorism i stor skala efter nederlaget f\u00f6r \u201dkantonupproret\u201d 1873. Men h\u00e4r b\u00f6r p\u00e5pekas att det ocks\u00e5 fanns en syndikalistisk inriktning, \u201dKollektivisterna\u201d. Dessa, som f\u00f6respr\u00e5kade en betydligt f\u00f6r\u00adsiktigare politik \u2013 f\u00f6r att skola arbetarna och bygga den fackliga organisationen \u2013 fick faktiskt majoritet vid den kongress som Internationalens spanska regionalfederation (anarko-syndikalisterna) h\u00f6ll i september 1882. Den terroristiska inriktningen var s\u00e5ledes inte allenar\u00e5dande.
\nTerrorismen fick ordentligt fart i Barcelona fr\u00e5n 1891. Aktionerna ledde till en v\u00e5ldsspiral. Inte minst blev polisf\u00f6rf\u00f6ljelserna allt mer omfattande, med bland annat godtyckliga arresteringar samt tortyr och det blev allt vanligare att \u201dmisst\u00e4nkta\u201d avr\u00e4ttades med argumentet att de f\u00f6rs\u00f6kt fly. Lorenzo kommenterar:
\nTerrorismens, kontraterrorismens och v\u00e5ldets maskineri hade kommit i g\u00e5ng p\u00e5 allvar till stor gl\u00e4dje f\u00f6r extremisterna, som trodde sig kunna v\u00e4cka folket ur dess dvala och hoppades p\u00e5 en snart utbrytande revolt, och \u00e4ven till stor gl\u00e4dje f\u00f6r alla reaktion\u00e4rer som fick tillf\u00e4lle att f\u00f6rinta arbetarr\u00f6relsen och f\u00f6rst\u00e4rka polisapparaten.
\nP\u00e5 lite sikt resulterade detta i att terrorismanh\u00e4ngarna minskade i antal och att \u201dkollektivisterna\u201d och det nybildade socialistiska partiet (och dess fackf\u00f6rening UGT) st\u00e4rktes. Och efter ett tag avtog terrorismen.
\nMen den dog inte. Kring 1919 fick den ny fart. Och nu b\u00f6rjade ocks\u00e5 \u00f6verklassen att tillgripa terror i stor omfattning, genom att rekrytera egna \u201dpistoleros\u201d som m\u00f6rdade anarkister, arbetare och andra misshagliga element.
\nDenna period avslutades med att general Primo de Rivera 1923 genomf\u00f6rde en kupp och uppr\u00e4ttade en milit\u00e4rdiktatur.
\nGivetvis var det mycket sv\u00e5rt att bedriva massarbete och masskamp under s\u00e5dana omst\u00e4ndigheter. Under diktaturen f\u00f6rbj\u00f6ds den anarko-syndikalistiska centralorganisationen CNT och dess militanter och anh\u00e4ngare f\u00f6rf\u00f6ljdes brutalt. Det gick s\u00e5 l\u00e5ngt att i b\u00f6rjan av 1930-talet trodde de flesta marxisterna att CNT var ute ur leken. De visade sig ha fel, men det \u00e4r en annan historia, och n\u00e4r CNT \u00e5teruppstod s\u00e5 var det under en period d\u00e5 det r\u00e5dde vittomfattande kamp och allm\u00e4nt revolution\u00e4rt uppsving d\u00e4r den individuella terrorismen spelade en mycket undanskymd roll.
\nN\u00e4r man studerar den spanska anarkosyndikalismen s\u00e5 framg\u00e5r tydligt att den breda masskampen fick det allt sv\u00e5rare n\u00e4r den individuella terrorn hade stor omfattning, vilket inte \u00e4r s\u00e4rskilt f\u00f6rv\u00e5nande, eftersom terrorismen ocks\u00e5 \u00e5tf\u00f6ljdes av en allt h\u00e5rdare repression.
\nUnder s\u00e5dana omst\u00e4ndigheter tenderar den individuella terrorn att bli allt v\u00e4rre och h\u00e4mndaktioner mot f\u00f6rtryckarna blir ett sj\u00e4lv\u00e4ndam\u00e5l. V\u00e5ldsspiralen skapade ett klimat d\u00e4r \u00e4ven personer i den egna r\u00f6relsen r\u00e5kade illa ut och m\u00f6rdades \u2013 om de misst\u00e4nktes vara f\u00f6rr\u00e4dare eller man helt enkelt ans\u00e5g att de hade felaktiga (f\u00f6r kampen skadliga) uppfattningar.
\nDen individuella terrorn lyckades heller inte skaka det best\u00e5ende systemet \u2013 resultatet blev i st\u00e4llet ett allt brutalare f\u00f6rtryck d\u00e4r tortyr och mord, kamouflerat som \u201dd\u00f6d under flyktf\u00f6rs\u00f6k\u201d, blev vardagsmat och d\u00e4r enskilda f\u00f6retagare, gods\u00e4gare och k\u00f6pm\u00e4n anlitade \u201degna\u201d m\u00f6rdarband f\u00f6r att terrorisera v\u00e4nstern och likvidera obekv\u00e4ma personer, inklusive konkurrenter(!) \u2013 mycket av denna terrorism tillskrevs givetvis ocks\u00e5 anarkisterna.<\/p>\n

Tyska kommunisterna 1918-23<\/strong>
\nEfter f\u00f6rsta v\u00e4rldskriget fanns i den nybildade Kommunistiska internationalens en stark ultrav\u00e4nsteristisk str\u00f6mning, inte minst i det tyska kommunistpartiet. Den yttrade sig bland annat i mycket tveksamma upprorsf\u00f6rs\u00f6k.
\nEtt s\u00e4rskilt sorgligt exempel \u00e4r \u201dMarsaktionen\u201d 1921, d\u00e5 de tyska kommunisterna f\u00f6rs\u00f6kte \u00e5stadkomma revolution genom att tillgripa sabotage, v\u00e4pnade attacker mot polisstationer och rena provokationer. De trodde sig p\u00e5 s\u00e5 s\u00e4tt kunna v\u00e4cka massorna, fast resultatet blev bara ett svidande nederlag: de \u00f6vergavs av arbetarmassorna och \u00e4ventyret slutade med att m\u00e5nga militanter hamnade i f\u00e4ngelse och partiet f\u00f6rlorade h\u00e4lften av sina medlemmar. Till bedr\u00f6velsen h\u00f6r att det tyska Kommunistpartiet inspirerades till dessa idiotier av Kominterns representanter, fr\u00e4mst ungraren Bela Kun.
\nI praktiken underminerade Marsaktionen m\u00f6jligheterna till en tysk revolution. N\u00e4r de objektiva f\u00f6ruts\u00e4ttningarna ett par \u00e5r senare var mycket gynnsamma, var partiet s\u00e5 f\u00f6rsvagat och demoraliserat att man inte f\u00f6rm\u00e5dde utnyttja situationen utan det hela slutade med ett nytt fiasko. D\u00e4rmed banade man ocks\u00e5 v\u00e4g f\u00f6r nazisterna att ta \u00f6ver.3<\/strong><\/p>\n

Stads- och landsbygdsgerillor<\/strong>
\nInspirerade av den kubanska revolutionen som segrade 1959 uppstod gerillar\u00f6relser i de flesta l\u00e4nderna i Latinamerika. Merparten slutade med sv\u00e5ra nederlag, mest k\u00e4nt \u00e4r Che Guevaras i Bolivia.
\nF\u00f6rutom i Kuba (1956-59), s\u00e5 var det bara i Nicaragua (1978-79), som gerillakampen segrade, men i b\u00e5da fallen hade man redan fr\u00e5n b\u00f6rjan haft en djup massf\u00f6rankring och den v\u00e4pnade kampen var inte bara en angel\u00e4genhet f\u00f6r sm\u00e5 minoriteter. Gerillakampen var inte heller s\u00e4rskilt l\u00e5ngvarig.
\nDe latinamerikanska erfarenheterna finns v\u00e4l dokumenterade och har diskuterats utf\u00f6rligt, exempelvis f\u00f6rdes en grundlig debatt om gerillalinjen i Fj\u00e4rde Internationalen i b\u00f6rjan av 1970-talet, med fr\u00e4mst stadsgerillan i Argentina och landsbygdsgerillan i Bolivia som exempel.4<\/strong>
\nFr\u00e5n slutet av 1960-talet bildades \u201dstadsgerillor\u201d eller terroristceller i Europa, s\u00e5som RAF\/Baader-Meinhof-ligan i Tyskland, R\u00f6da brigaderna i Italien, samt Japanska R\u00f6da Arm\u00e9n och Weathermen i USA. Dessa grupper \u00e5stadkom ingenting som hade n\u00e5gon progressiv betydelse, utan de bidrog bara till att polisbevakning, infiltration och andra repressiva \u00e5tg\u00e4rder st\u00e4rktes.
\nDe enda v\u00e4pnade grupper som kan
\ns\u00e4gas ha uppn\u00e5tt n\u00e5got \u00e4r irl\u00e4ndska IRA och baskiska ETA, men det var under speciella omst\u00e4ndigheter. Och inte minst s\u00e5 hade de redan fr\u00e5n b\u00f6rjan en verklig folklig f\u00f6rankring. Sedan kan man mycket v\u00e4l st\u00e4lla fr\u00e5gan om de inte kunde ha uppn\u00e5tt mer om de inte lagt s\u00e5 stor vikt vid den v\u00e4pnade kampen.<\/p>\n

V\u00e5ld mot poliser och politiska motst\u00e5ndare<\/strong>
\nHur b\u00f6r revolution\u00e4rer f\u00f6rh\u00e5lla sig till representanter f\u00f6r statens v\u00e5ldsapparat, exempelvis poliser, eller till strejkbrytare och andra som hamnat p\u00e5 motst\u00e5ndarsidan? Vissa, speciellt politiskt oskolade, kan frestas till att h\u00e4mnas p\u00e5 individer, till exempel misshandla poliser, politiska motst\u00e5ndare eller strejkbrytare som man lyckats f\u00e5 tag p\u00e5.
\nDetta \u00e4r ingen bra id\u00e9 och medvetna revolution\u00e4rer har f\u00f6r det mesta f\u00f6rs\u00f6kt avstyra s\u00e5dant. I strejkerna i Sverige i b\u00f6rjan av 1930-talet (som \u00c5dalen -31 och Klemensn\u00e4s i V\u00e4sterbotten \u00e5ret d\u00e4rp\u00e5) utm\u00e4rkte sig ledande lokala kommunister genom att aktivt f\u00f6rhindra misshandel av strejkbrytare och poliser.
\nEtt \u00e4nnu mer l\u00e4rorikt exempel \u00e4r hur den peruanske bondeledaren Hugo Blanco och den v\u00e4pnade bonder\u00f6relsen hanterade polisen och de v\u00e4pnade styrkorna under den v\u00e4pnade kampen i Peru p\u00e5 1960-talet. Dels s\u00e5 f\u00f6rs\u00f6kte man vinna l\u00e4gre bef\u00e4l och soldater (och man lyckades ibland \u00e4ven med detta). Dels behandlade man tillf\u00e5ngatagna humant, man varken misshandlade eller d\u00f6dade dem, utan man gav dem mat, pl\u00e5strade om dem, redogjorde f\u00f6r sin kamp och dess syften och sl\u00e4ppte dem sedan \u2013 detta skapade sympati och r\u00e4ddade f\u00f6rmodligen flera revolution\u00e4rers liv, inklusive Blancos eget, n\u00e4r de senare blev tillf\u00e5ngatagna. Det gjorde det m\u00f6jligt f\u00f6r dem att senare \u00e5teruppta kampen.<\/p>\n

Det var inte f\u00f6r s\u00e5 l\u00e4nge sedan som det var vanligt med v\u00e5ldsaktioner utf\u00f6rda av \u201dautonoma\u201d grupper \u00e4ven i Sverige. De som utf\u00f6rde dessa var fr\u00e4mst AFA och det s\u00e5 kallade \u201dsvarta blocket\u201d, vilket tog formen av stenkastning mot polis, f\u00f6nsterkrossning och annan skadeg\u00f6relse, men \u00e4ven fysiska attacker mot meningsmotst\u00e5ndare (i vissa fall till och med \u201dhembes\u00f6k\u201d och misshandel av individer) f\u00f6rekom.
\nI detta sammanhang kan n\u00e4mnas G\u00f6teborgskravallerna 2001, som f\u00f6rutom massdemonstrationer \u00e4ven \u00e5tf\u00f6ljdes av vandalism och andra v\u00e5ldsaktioner som \u201ddet svarta blocket\u201d inspire\u00adrade till och utf\u00f6rde. Enligt min mening blev konsekvenserna av v\u00e5ldsamheterna fr\u00e4mst negativa, det vill s\u00e4ga de tog udden av massdemonstrationerna och ledde till att m\u00e5nga vanliga m\u00e4nniskor passiviserades.
\nEn annan typ av minoritetsaktioner har fr\u00e5n 1990-talet och fram\u00e5t utf\u00f6rts av djurr\u00e4ttsaktivister. Deras handlingar har inte f\u00e5tt lika negativa konsekvenser som \u201dsvarta blockets\u201d, men jag betvivlar att de spelat s\u00e4rskilt stor roll f\u00f6r att \u00e4ndra allm\u00e4nhetens syn p\u00e5 det som djuraktivisterna syftat till att avsl\u00f6ja eller stoppa. De g\u00e5nger de fr\u00e4mst varit ute efter att dokumentera och sprida kunskap om missf\u00f6rh\u00e5llanden har de \u00e5 andra sidan gjort en hel del nytta, men det \u00e4r mycket tveksamt att rena sabotagehandlingar givit n\u00e5gra positiva effekter (exempelvis att sl\u00e4ppa l\u00f6s av minkar, med de konsekvenser som detta f\u00e5tt f\u00f6r b\u00e5de minkarna och djurlivet f\u00f6r \u00f6vrigt).
\nN\u00e5gon kanske menar att Gula v\u00e4starna (Frankrike) och de aktuella antirasistiska demonstrationerna och upploppen i USA efter morden p\u00e5 afroamerikaner visar att det \u00e4r helt okej med v\u00e5ldsaktioner. Men f\u00f6r det f\u00f6rsta s\u00e5 handlar det i b\u00e5da fallen om verkliga massaktioner, och USA \u00e4r dessutom ett mycket v\u00e5ldsamt samh\u00e4lle d\u00e4r i synnerhet grovt v\u00e5ld fr\u00e5n polisens sida \u00e4r en del av vardagen. Mot bakgrund av det kan man ha en viss f\u00f6rst\u00e5else f\u00f6r de plundringar med mera som f\u00f6ljt i massmanifestationernas sp\u00e5r, men \u00e4ven i s\u00e5dana fall b\u00f6r revolution\u00e4rer verka f\u00f6r att stoppa skadeg\u00f6relse och plundringar, som p\u00e5 sikt leder till att r\u00f6relsen urartar och marginaliseras i st\u00e4llet f\u00f6r att v\u00e4cka allt st\u00f6rre delar av befolkningen i kamp mot f\u00f6rtrycket och f\u00f6r ett b\u00e4ttre samh\u00e4lle.
\nPlundringar, sabotage och v\u00e5ldsamheter av olika slag, kan dessutom skr\u00e4mma m\u00e5nga m\u00e4nniskor och antingen f\u00e5 dem att avst\u00e5 fr\u00e5n att delta eller, vilket \u00e4r \u00e4nnu v\u00e4rre, att bli fientligt inst\u00e4llda till r\u00f6relsen. Detta \u00e4r n\u00e5got som reaktion\u00e4rer alltid f\u00f6rs\u00f6ker utnyttja, \u00e4ven n\u00e4r det egentligen finns litet fog f\u00f6r det, men som givetvis f\u00e5r st\u00f6rre slagkraft n\u00e4r det verkligen har \u00e4gt rum s\u00e5dana h\u00e4ndelser som kan uppr\u00f6ra \u201dvanligt\u201d folk. Just det kan man se tydligt i dagens USA, d\u00e4r Trump i sin presidentvalskampanj f\u00f6rde fram \u201dlag och ordning\u201d som en viktig fr\u00e5ga. Trumps syfte var givetvis att motverka BLM-r\u00f6relsen.<\/p>\n

Slutord om v\u00e5ldsanv\u00e4ndning<\/strong>
\nV\u00e5rt m\u00e5l \u00e4r en v\u00e4rld helt utan v\u00e5ld. V\u00e5r str\u00e4van \u00e4r en kamp som inneh\u00e5ller s\u00e5 lite v\u00e5ld som m\u00f6jligt. V\u00e4pnad kamp \u00e4r klassfiendens hemmaplan. De f\u00f6rtryckta och utsugna kan aldrig vinna \u201drent milit\u00e4rt\u201d, eftersom motst\u00e5ndaren alltid har mycket st\u00f6rre v\u00e5ldsresurser. Vi kan vinna genom att kapitalets resurser sm\u00e4lter samman, att de blir obrukbara. Ett exempel \u00e4r hur Hugo Blanco vann \u00f6ver poliser och f\u00e5ngvaktare till sin sida.
\nMen samtidigt f\u00e5r vi inte vara naiva. Tillgripande av v\u00e5ld kan bli n\u00f6dv\u00e4ndigt f\u00f6r att f\u00f6rhindra massakrer och \u00f6vergrepp. Men vi m\u00e5ste alltid str\u00e4va efter att minimera v\u00e5ldet. \u00c4ven den \u201dgoda sidan\u201d brutaliseras i ett krig. <<<\/p>\n

Alla texter som anges i noterna finns p\u00e5 webbplatsen<\/em> marxistarkiv.se<\/a><\/p>\n

Artikelf\u00f6rfattare: Martin Fahlgren<\/strong> \u00e4r medlem i Socialistisk Politik och ing\u00e5r i R\u00f6da rummets redaktion. Han \u00e4r den drivande kraften bakom webbsidan marxistarkiv.se<\/a><\/p>\n

Fotnoter<\/strong><\/p>\n

1<\/strong> Fr\u00e5gan om hur de stora massorna uppn\u00e5r ett f\u00f6rdjupat revolution\u00e4rt klassmedvetande har analyserats och diskuterats l\u00e4nge i den marxistiska r\u00f6relsen, bland annat av Ernest Mandel, se till exempel kapitlet \u201dKampen om massorna\u201d i boken Fr\u00e5n klassamh\u00e4lle till kommunism.<\/em><\/p>\n

2<\/strong> I boken Syndikalismen vid makten.<\/p>\n

3<\/strong> H\u00e4ndelserna i Tyskland har noga behandlats och analyserats av den franske marxisten Pierre Brou\u00e9 i hans doktorsavhandling om den tyska revolutionen. En svensk \u00f6vers\u00e4ttning av avsnittet om Marsaktionen finns p\u00e5 marxistarkivet. se<\/a> Den tyska revolutionen.<\/p>\n

4<\/strong> Se Argentina och Bolivia \u2013 ett bokslut<\/em> av Hugo Blanco, Peter Camejo, Joseph Hansen, med flera.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Hur v\u00e4nstern ska f\u00f6rh\u00e5lla sig till minoritetsaktioner, som exempelvis sabotage eller mindre gruppers fysiska attacker mot polis och politiska meningsmotst\u00e5ndare, har l\u00e4nge varit en tvistefr\u00e5ga inom arbetarr\u00f6relsen \u2013 med mots\u00e4ttningar och polemik som str\u00e4cker sig \u00e4nda tillbaka till Marx och … Forts\u00e4tt l\u00e4sa →<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_jetpack_newsletter_access":"","_jetpack_dont_email_post_to_subs":false,"_jetpack_newsletter_tier_id":0,"_jetpack_memberships_contains_paywalled_content":false,"_jetpack_feature_clip_id":0,"_jetpack_memberships_contains_paid_content":false,"footnotes":"","jetpack_publicize_message":"","jetpack_publicize_feature_enabled":true,"jetpack_social_post_already_shared":true,"jetpack_social_options":{"image_generator_settings":{"template":"highway","default_image_id":0,"font":"","enabled":false},"version":2},"jetpack_post_was_ever_published":false},"categories":[1],"tags":[1140,1135,1136,1138,820,1137,1134,1139],"class_list":["post-2682","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-okategoriserade","tag-afa","tag-anarko-syndikalism","tag-cnt","tag-eta","tag-hugo-blanco","tag-ira","tag-minoritetsaktioner","tag-narodnikerna"],"jetpack_publicize_connections":[],"jetpack_featured_media_url":"","jetpack_sharing_enabled":true,"jetpack_shortlink":"https:\/\/wp.me\/pRzA9-Hg","_links":{"self":[{"href":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/2682","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=2682"}],"version-history":[{"count":2,"href":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/2682\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":2748,"href":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/2682\/revisions\/2748"}],"wp:attachment":[{"href":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=2682"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=2682"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=2682"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}