{"id":2705,"date":"2020-12-19T23:57:00","date_gmt":"2020-12-19T22:57:00","guid":{"rendered":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/?p=2705"},"modified":"2020-12-20T19:35:56","modified_gmt":"2020-12-20T18:35:56","slug":"vad-blev-det-av-det-goda-arbetet","status":"publish","type":"post","link":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/2020\/12\/19\/vad-blev-det-av-det-goda-arbetet\/","title":{"rendered":"Vad blev det av \u201ddet goda arbetet\u201d?"},"content":{"rendered":"

\u201dVi \u00e4r inga maskiner\u201d, det var gruvarbetarna p\u00e5 LKAB:s f\u00e4ltrop n\u00e4r de vid \u00e5rsskiftet 1969-1970 lade ner arbetet. D\u00e4refter f\u00f6ljde ocks\u00e5 en tid n\u00e4r kampen f\u00f6r arbetets inneh\u00e5ll var i blickpunkten. Men var befinner vi oss idag? Jan-Olov Carlsson kan se tillbaka p\u00e5 flera decennier av fackligt f\u00f6rtroendemannaskap p\u00e5 Volvo Lastvagnar i Ume\u00e5, en tidsperiod n\u00e4r <\/strong>det f\u00f6rhatliga l\u00f6pande bandet s\u00e5v\u00e4l f\u00f6rsvunnit som kommit tillbaka.<\/strong>\"\"<\/strong><\/p>\n

Det har alltid f\u00f6rts en kamp om villkoren i arbetet. Fokus har dock skiftat \u00f6ver tid. Det man f\u00f6rst t\u00e4nker p\u00e5 \u00e4r arbetsmilj\u00f6fr\u00e5gor, l\u00f6ner, arbetstider, semester och andra allm\u00e4nna villkor. Sett \u00f6ver tid har ocks\u00e5 stora framg\u00e5ngar kunnat uppn\u00e5s. Kollektivavtalets betydelse kan inte nog understrykas, som ett resultat av kollektiv kamp.
\nJag tror tyv\u00e4rr att sj\u00e4lvbilden om den svenska reformismens historiska framg\u00e5ngar underminerar den kamp som m\u00e5ste f\u00f6ras f\u00f6r att vidmakth\u00e5lla och, i \u00e4nnu h\u00f6gre grad, f\u00f6rst\u00e4rka arbetarklassen position i samh\u00e4llet. Fortfarande s\u00e4gs det att vi har en av v\u00e4rldens starkaste och b\u00e4st organiserade fackf\u00f6reningsr\u00f6relse. \u00c4nd\u00e5 befinner vi oss p\u00e5 ett sluttande plan utan n\u00e5gon logisk slutpunkt. Det finns ingen botten som utg\u00f6r en slags trygghet i form av \u201dhit, men inte l\u00e4ngre\u201d. Brutaliseringen av arbetets villkor \u00e4r en del av marknadslogiken. Globaliseringen blir b\u00e5de f\u00f6rklaringen och urs\u00e4kten.<\/p>\n

Den fr\u00e5ga som jag ska ber\u00f6ra ligger lite vid sidan om kampen f\u00f6r arbetets materiella villkor. Kampen f\u00f6r v\u00e4rdiga och humana villkor i arbetet \u00e4r alltid aktuell, men har ingen naturlig plats i f\u00f6rhandlingsordningen eller partsrelationen. N\u00e4r d\u00e5varande Metallindustriarbetarf\u00f6rbundet antog dokumentet om Det goda arbetet p\u00e5 kongressen 1985 var det som ett eko fr\u00e5n gruvarbetarstrejken, skogsarbetarstrejken, s\u00f6mmerskestrejken, st\u00e4derskestrejken, och andra strider som p\u00e5gick fr\u00e5n 1969 till mitten av 1970-talet och som alla hade inslag av en kamp f\u00f6r m\u00e4nniskov\u00e4rdet. LO-kongressen 1991 antog ett dokument om Det h\u00e5llbara arbetet. Sedan kantrade utvecklingen \u00e5t ett annat h\u00e5ll. De offensiva f\u00f6resatserna om ett b\u00e4ttre arbetsliv blev till en f\u00f6rsvarskamp mot en v\u00e5g av f\u00f6rs\u00e4mringar p\u00e5 arbetsmarknaden, inte minst kring otrygga anst\u00e4llningsformer. Den negativa utvecklingen har blivit s\u00e5 i\u00f6gonfallande att LO-kongressen 2016 beslutade att ett program om \u201ddet goda arbetet i en ny tid\u201d ska tas fram.<\/p>\n

Dokument och rapporter \u00e4r en sak. Det \u00e4r vad som har h\u00e4nt som r\u00e4knas. Jag har ingen bred kunskap kring detta. Jag vet vad som har h\u00e4nt p\u00e5 den arbetsplats d\u00e4r jag tillbringat i princip hela mitt vuxna liv. Det inneb\u00e4r att det jag beskriver kommer att handla om arbetets villkor ur en relativt privilegierad klassposition. Villkoren f\u00f6r tillsvidareanst\u00e4llda arbetare inom exportindustrin \u00e4r v\u00e4sentligt annorlunda \u00e4n f\u00f6r timanst\u00e4llda, inhyrda eller pappersl\u00f6sa vid sidan av den ordinarie reglerade arbetsmarknaden. Villkoren f\u00f6r alla med os\u00e4kra och otrygga anst\u00e4llningar \u00e4r en av klasskampens akuta k\u00e4rnfr\u00e5gor idag. Om detta handlar inte min spaning; d\u00e4r finns det rapporter och reportage som beskriver en l\u00e5ngt mer brutal verklighet \u00e4n den vid l\u00f6pande bandet inom bilindustrin. F\u00f6r den som inte kommit i kontakt med Ellinor Torps utm\u00e4rka Vi, skuggorna, rekommenderas en l\u00e4sning.<\/p>\n

Likafullt handlar \u00e4ven min ber\u00e4ttelse om makt och inflytande, om likabehandling och m\u00e4nniskov\u00e4rde. En rimlig fr\u00e5ga man kan st\u00e4lla sig \u00e4r: g\u00e5r det att uppn\u00e5 \u201ddet goda arbetet\u201d inom ramen f\u00f6r det kapitalistiska samh\u00e4llet? \u00c4r tanken p\u00e5 en humanisering av arbetet och ett kollektivt sj\u00e4lvf\u00f6rverkligande f\u00f6r stora delar av arbetarklassen bara en naiv illusion? Kort sagt, \u00e4r det n\u00e5gon mening att ens f\u00f6rs\u00f6ka? Det \u00e4r kring dessa fr\u00e5gor jag ska f\u00f6rs\u00f6ka f\u00f6ra ett h\u00f6gst subjektivt resonemang.
\nMina erfarenheter best\u00e5r av drygt fyra decennier p\u00e5 samma arbetsplats. Hur representativ de \u00e4r i f\u00f6rh\u00e5llande till andra arbetsplatser inom industrin och likartade verksamheter har jag sv\u00e5rt att bed\u00f6ma. Detta till trots tror jag \u00e4nd\u00e5 att de ger en del perspektiv kring vad som har h\u00e4nt inom produktionssf\u00e4ren och hur fr\u00e5gor kring arbete och arbetets organisering f\u00f6r\u00e4ndrats \u00f6ver tid.<\/p>\n

Synen p\u00e5 arbetet
\n<\/strong>Som enskild individ, arbetare eller tj\u00e4nsteman, som forskare eller som debatt\u00f6r kan du ut\u00f6va visst inflytande f\u00f6r att p\u00e5verka arbetets utformning, men endast till en liten del. Avg\u00f6rande \u00e4r givetvis den fackliga organisationens f\u00f6rm\u00e5ga att driva p\u00e5 och k\u00e4mpa sig till en f\u00f6r\u00e4ndring mot de r\u00e5dande f\u00f6ruts\u00e4ttningarna. Dessa f\u00f6ruts\u00e4ttningar varierar f\u00f6rst\u00e5s \u00f6ver tid.
\nTaylorismen och Scientific Management innebar en dramatisk f\u00f6r\u00e4ndring av arbetets organisering. Den moderna arbetsdelningen hade slagit rot. Sl\u00f6seriet med m\u00e4nskligt arbete skulle upph\u00f6ra, och produktivitetsvinsterna skulle \u00e4ven komma de arbetande tillgodo. Sj\u00e4lva arbetsdelningen var i sig inget nytt. Redan Marx polemiserade p\u00e5 sin tid mot Adam Smith klassiska exempel p\u00e5 n\u00e5ltillverkningen d\u00e4r \u201dEn person drar ut metalltr\u00e5den, en annan r\u00e4tar ut den, en tredje sk\u00e4r av den, en fj\u00e4rde v\u00e4ssar den, en femte slipar den vid toppen f\u00f6r att kunna s\u00e4tta p\u00e5 huvudet\u2026\u201d<\/p>\n

\"\"

N\u00e5ltillverkning<\/p><\/div>\n

Marx s\u00e5g arbetsdelningens utbredning i produktionen som grundl\u00e4ggande f\u00f6r arbetarnas alienation: \u201dProlet\u00e4rernas arbete har genom maskineriets utveckling och arbetsdelningen f\u00f6rlorat all sj\u00e4lvst\u00e4ndig karakt\u00e4r och d\u00e4rmed all lockelse f\u00f6r arbetaren\u201d, heter det i Kommunistiska manifestet.
\nMen just genom att arbetsdelningen sattes i ett samh\u00e4lleligt perspektiv, som en v\u00e4g till utveckling och v\u00e4lst\u00e5nd, blev den en viktig komponent i den svenska arbetarr\u00f6relsens politiska t\u00e4nkande. Jag skrev f\u00f6r ett 20-tal \u00e5r sedan en ess\u00e4 i R\u00f6da Rummet med titeln \u201dDet onda arbetet \u2013 om s\u00f6kandet efter den goda utopin\u201d<\/a>. D\u00e4r f\u00f6rs\u00f6kte jag unders\u00f6ka hur arbetets ideologi format fackf\u00f6reningsr\u00f6relsen kamp, eller kanske snarare brist p\u00e5 kamp, f\u00f6r v\u00e4rdiga villkor i arbetet. Baserat p\u00e5 de erfarenheter vi hade av en framg\u00e5ngsrik period av facklig arbetet kring fr\u00e5gan om arbetets organisering var ess\u00e4n ett uttryck f\u00f6r en optimistisk bed\u00f6mning om m\u00f6jligheterna att p\u00e5verka arbetets autonomi. Det visade sig senare att det endast handlade om en kort parentes innan motreaktionen kom…<\/p>\n

Arbetarr\u00f6relsens ideologi \u00e4r pr\u00e4glad av arbetssamh\u00e4llets lutherska moral att arbete \u00e4r en plikt och samh\u00e4llelig skyldighet. Arbetet \u00e4r den viktigaste socialisationsprocessen som vuxen, det \u00e4r d\u00e4r identiteten formas och utvecklas. Arbetet ger en klassbest\u00e4mning. Det kan vara allt mellan ett n\u00f6dv\u00e4ndigt ont till en arena f\u00f6r sj\u00e4lvf\u00f6rverkligande.<\/p>\n

Margareta Ouidhus har i boken V\u00e4gen till j\u00e4mlikhet<\/em> analyserat den svenska arbetarr\u00f6relsens syn p\u00e5 dessa fr\u00e5gor under det f\u00f6rra seklet. F\u00f6ga f\u00f6rv\u00e5nande \u00e4r det dominerande syns\u00e4ttet att meningen med arbetet \u00e4r att producera effektivt och rationellt f\u00f6r att sedan f\u00f6rdela \u00f6verskottet s\u00e5 j\u00e4mnt som m\u00f6jligt. Man kan kalla detta f\u00f6r produktivitetslinjen. Mot detta har det funnits en annan id\u00e9tradition, en emancipatorisk id\u00e9 om att arbetet ocks\u00e5 kan vara ett s\u00e4tt f\u00f6r m\u00e4nniskor att f\u00f6rverkliga sig sj\u00e4lva, att arbetet kan ha en vidare mening f\u00f6r arbetaren. Den id\u00e9traditionen har gjort sig g\u00e4llande under perioder p\u00e5 1900-talet: under 20-talet, 40-talet och fr\u00e5n 60-talet och fram\u00e5t. Den emancipatoriska traditionen har ocks\u00e5 varit betydligt mer framtr\u00e4dande inom arbetarr\u00f6relsens politiska gren \u00e4n dess fackliga. Svensk fackf\u00f6reningsr\u00f6relse har traditionellt varit produktivitetsivrare via teknikutveckling, strukturrationalisering och tidm\u00e4tningssystem som MTM. Det har skapat ett f\u00f6rhandlingsutrymme f\u00f6r l\u00f6ne\u00f6kningar och f\u00f6rb\u00e4ttringar av allm\u00e4nna villkor i kollektivavtalen.
\nDe stora arbetarstriderna i slutet av 60-talet och in p\u00e5 70-talet, som jag n\u00e4mnde inledningsvis, hade starka inslag av frig\u00f6relse och inflytande. Det var explosioner av vrede mot usla arbetsf\u00f6rh\u00e5llanden och inhumana villkor. Dessa utbrott var impulsen till att den emancipatoriska id\u00e9traditionen \u00e5ter hamnade i politikens fokus. Det var f\u00f6rh\u00e5llandena p\u00e5 arbetsplatsen, vardagens slit f\u00f6r hundratusentals arbetare, som fick en avg\u00f6rande betydelse f\u00f6r utvecklingen under n\u00e5gra decennier.
\nEtt avsnitt ur socialdemokraternas partiprogram fr\u00e5n 1975 kan illustrera detta:<\/p>\n

Varje m\u00e4nniska har r\u00e4tt till ett arbete som kan upplevas meningsfullt. Arbetet m\u00e5ste ing\u00e5 i ett socialt sammanhang, d\u00e4r arbetets frukter anv\u00e4nds f\u00f6r att tillfredsst\u00e4lla individuella och gemensamma behov. D\u00e4rf\u00f6r m\u00e5ste best\u00e4mmander\u00e4tten \u00f6ver produktionen l\u00e4ggas i hela folkets h\u00e4nder. Produktionen m\u00e5ste organiseras s\u00e5 att varje m\u00e4nniska blir bem\u00f6tt med aktning och respekt f\u00f6r sitt arbete.<\/em><\/p>\n

Denna emancipatoriska syn p\u00e5 arbetet underst\u00f6ddes av den arbetsr\u00e4ttsliga lagstiftningen inom en rad omr\u00e5den. Sett genom den tidens glas\u00f6gon var de f\u00f6rsiktiga och kompromissande, men idag k\u00e4nns de som oerh\u00f6rda landvinningar.
\nDet k\u00e4nns avl\u00e4gset. Det var \u00e4nd\u00e5 bara n\u00e5gra \u00e5r f\u00f6re jag b\u00f6rjande som mont\u00f6r av lastbilshytter p\u00e5 Volvo Lastvagnar i Ume\u00e5 vid 70-talets slut. Om jag, utifr\u00e5n mina egna erfarenheter, g\u00f6r en bed\u00f6mning av hur debatten om arbetets karakt\u00e4r f\u00f6r\u00e4ndrats under de senaste fyra decennierna s\u00e5 landar det ungef\u00e4r s\u00e5 h\u00e4r:
\n1980-talet:<\/em> starkt influerat av den emancipatoriska id\u00e9traditionen, men med betydande inslag av produktivitetst\u00e4nkande, det vill s\u00e4ga ett nytt s\u00e4tt att organisera arbetet f\u00f6rutsp\u00e5ddes vara mer effektivt och rationellt.
\n90-talet:<\/em> en gradvis men tydlig sv\u00e4ngning till produktivitetslinjen genom Toyotismens och lean-konceptets utbredning inom svensk industri.
\n00-talet: Inom ramen f\u00f6r industriavtalet och med h\u00e4nvisning till f\u00f6rsvaret av svensk industris konkurrenskraft styrs fr\u00e5gan om makt och inflytande i arbetsorganisationsfr\u00e5gor \u00e5t sidan.
\n10-talet:<\/em> Kapitalets dominans \u00f6ver arbetets karakt\u00e4r och utformning st\u00e5r ohotad. \u00d6kad betoning av \u201dr\u00e4tten att leda och f\u00f6rdela\u201d och fr\u00e5n fackf\u00f6reningsr\u00f6relsen sida en individualisering i synen p\u00e5 arbetet med kompetensutveckling och anst\u00e4llningsbarhet i fokus.
\nSpaning f\u00f6r 20-talet:<\/em> Den snabba teknikutvecklingen som brukar g\u00e5 under beteckningen Industri 4.0, det vill s\u00e4ga den fj\u00e4rde industriella revolutionen, kan inneb\u00e4ra en f\u00f6r\u00e4ndrad syn p\u00e5 arbetsdelningen. De industrif\u00f6retag som f\u00f6rm\u00e5r att integrera kompetens som den nya tekniken f\u00f6ruts\u00e4tter rakt in i produktionsprocessen kommer att f\u00e5 avsev\u00e4rda f\u00f6rdelar. En s\u00e5dan utveckling talar f\u00f6r en utvidgning av arbetsinneh\u00e5ll och autonomi och d\u00e4rmed mot inhyrning av arbetskraft och andra tempor\u00e4ra kontrakt som baseras p\u00e5 enkla och kompetensfattiga arbetsuppgifter. En ny d\u00f6rr \u00f6ppnas f\u00f6r offensiva fackliga initiativ.<\/p>\n

Bilbranschen s\u00e4tter trenderna
\n<\/strong>Trenderna inom industrin kring utveckling i arbetet s\u00e4tts oftast av bilbranschen. I Sverige fick det sociotekniska syns\u00e4ttet ett viktigt avtryck n\u00e4r Volvo 1974 invigde Kalmarverken. D\u00e4r fr\u00e5ngicks det traditionella l\u00f6pande bandet och ist\u00e4llet flyttades bilarna p\u00e5 batteridrivna vagnar som styrdes av slingor i golvet. Fabriken byggdes med stora f\u00f6nsterytor f\u00f6r maximalt ljusinsl\u00e4pp. Arbetarna delades in i mindre grupper med ambition att man p\u00e5 s\u00e5 vis skulle kunna p\u00e5verka hur arbetet b\u00e4st (mest rationellt!) skulle kunna utf\u00f6ras.
\nSociotekniken h\u00e4mtade inspiration ur en sammanj\u00e4mkning mellan Human Relations-skolan och den mer teknikorienterade Scientific Management. Grundtesen \u00e4r att m\u00e4nniska och teknik m\u00e5ste samverka och industriella organisationer m\u00e5ste tillvarata m\u00e4nniskors kreativitet och tillgodose det m\u00e4nskliga behovet av uppmuntran och motivation.
\nEtt steg l\u00e4ngre gick Volvo under den korta tid som Uddevallaverken var ig\u00e5ng och producerade personbilar. Med st\u00f6d fr\u00e5n forskare ville man utveckla ett effektivt fl\u00f6de med utg\u00e5ngspunkt fr\u00e5n reflexiv produktion, god ergonomi och l\u00e4rande i ett utvecklat lagarbete.
\nDet h\u00e4r var f\u00f6rst\u00e5s inget unikt f\u00f6r Volvo. M\u00e5nga st\u00f6rre industrif\u00f6retag var sysselsatta med samma tankar. En rationell utg\u00e5ngspunkt var f\u00f6rst\u00e5s arbetskraftsfr\u00e5gan \u2013 hur skulle industrin kunna konkurrera om den framtida arbetskraften om unga m\u00e4nniskor s\u00e5g fabriksarbetet som ont slit och utan framtid?
\nDet var ocks\u00e5 utg\u00e5ngspunkten f\u00f6r mitt eget engagemang i fr\u00e5gan fr\u00e5n n\u00e5gon g\u00e5ng i mitten av 80-talet. Jag var d\u00e5 facklig gruppordf\u00f6rande p\u00e5 monteringen och influenserna av de diskussioner som f\u00f6rdes om ny arbetsorganisationen var m\u00e4rkbara i v\u00e5rt fackliga arbete. N\u00e5gra \u00e5r tidigare hade den mest element\u00e4ra formen er\u00f6vrats, arbetsrotation, utan att det var uttryck f\u00f6r n\u00e5got annat \u00e4n att motverka tristessen att st\u00e5 och g\u00f6ra samma arbete varje dag.
\nF\u00f6r att ta ytterligare steg fram\u00e5t best\u00e4mde vi tillsammans med ledningen f\u00f6r monteringen att starta ett st\u00f6rre utvecklingsarbete. Det innefattade allt fr\u00e5n att jag tillsammans med monteringschefen bes\u00f6kte skolor och diskuterade med eleverna om deras f\u00f6rv\u00e4ntningar p\u00e5 framtida arbete, till att bes\u00f6ka forskargruppen som var ig\u00e5ng med att bidra till starten av Volvos Uddevallafabrik. Konkret blev det en serie olika id\u00e9er om att bryta ner den traditionella line-monteringen till fabriks- och arbetsplatsutformningar som gav m\u00f6jlighet till ett v\u00e4sentligt mycket st\u00f6rre arbetsinneh\u00e5ll \u00e4n tidigare, och \u00e4ven f\u00f6rs\u00f6k till att ge grupparbete ett inneh\u00e5ll. Givetvis skedde samma utveckling p\u00e5 andra delar av fabriken utifr\u00e5n de f\u00f6ruts\u00e4ttningar som pressning, svetsning och m\u00e5lning av lastbilshytter gav, men jag begr\u00e4nsar min beskrivning till den verksamhet jag sj\u00e4lv befann mig i, n\u00e4mligen montering av hytter.
\nDe f\u00f6rsta sp\u00e5ren kring fr\u00e5gor om f\u00f6r\u00e4ndrad arbetsorganisation p\u00e5 fabriken hade blivit m\u00e4rkbara redan 1973. D\u00e5 var det ett fackligt uppvaknande i dess mest element\u00e4ra form. Sedan dess har m\u00e5nga partssammansatta arbetsgrupper varit ig\u00e5ng, m\u00e5nga publikationer har f\u00f6rfattats, ett stort antal forskare har gjort bes\u00f6k, otaliga m\u00f6ten har diskuterat tusen och en detalj. Lite i skuggan av de mer v\u00e4lk\u00e4nda exemplen, som Volvo Uddevalla, lyckades metallklubben p\u00e5 Volvo Lastvagnar i Ume\u00e5 g\u00e5 ett steg l\u00e4ngre i s\u00e5v\u00e4l praktiskt genomf\u00f6rande som tecknande av ett l\u00e5ngtg\u00e5ende kollektivavtal om inflytande i den arbetsorganisatoriska utvecklingen. Ett avtal som ocks\u00e5 innefattade ett st\u00f6djande l\u00f6nesystem.<\/p>\n

Frihet p\u00e5 rastg\u00e5rden<\/strong>
\nDet viktiga i sammanhanget \u00e4r f\u00f6rst\u00e5s i vilken utstr\u00e4ckning detta faktiskt p\u00e5verkade m\u00f6jligheterna till utveckling i arbetets autonomi f\u00f6r dem som utf\u00f6rde produktionsarbetet. G\u00e5r det att uppn\u00e5 n\u00e5got annat \u00e4n rent kosmetiska f\u00f6r\u00e4ndringar, eller g\u00e5r det rent av att uppn\u00e5 v\u00e4sentliga f\u00f6r\u00e4ndringar?
\nP\u00e5 den fr\u00e5gan svarar jag: jovisst g\u00e5r det att \u00e5stadkomma stora och viktiga f\u00f6r\u00e4ndringar i arbetss\u00e4tt och produktionsuppl\u00e4gg lokalt p\u00e5 en fabrik, s\u00e5vida man inte hotar det grundl\u00e4ggande villkoret att f\u00f6rbli konkurrenskraftig och fr\u00e4mja en fortl\u00f6pande produktivitetsutveckling. Detta \u00e4r n\u00e5got av fr\u00e5gans paradox. F\u00e5ngade i den f\u00f6retagsekonomiska logikens f\u00e4ngelse finns det en relativt stor frihet p\u00e5 rastg\u00e5rden. Om, och n\u00e4r denna logik av kostnadseffektivisering och rationalisering inte f\u00f6ljs, d\u00e5 upph\u00f6r ocks\u00e5 friheten att utveckla arbetet.<\/p>\n

I v\u00e5rt fall p\u00e5gick en intressant period under hela nittiotalet och n\u00e5gra \u00e5r in p\u00e5 det nya millenniet. D\u00e4refter blev det en radikalt annorlunda utvecklin\"\"g p\u00e5 Volvos Ume\u00e5fabrik och som ocks\u00e5 motsvarades av de stora trenderna inom industrin. Men innan vi kommer dit, till\u00e5ter jag mig att saxa ur en ess\u00e4 som jag skrev 2003 till Arbetarens bilaga Radar om just denna period och som f\u00e5ngar en del av de framg\u00e5ngar vi faktiskt uppn\u00e5tt:<\/p>\n

Arbetet \u00e4r grupporganiserat d\u00e4r varje grupp tar ett helhetsansvar f\u00f6r sin produkt. Produktionslayouten \u00e4r designad i kortfl\u00f6den f\u00f6r att skapa f\u00f6ruts\u00e4ttningar till en alternativ monteringsfilosofi \u00e4n det l\u00f6pande bandet. Alla metallare har haft en avtalad r\u00e4tt till att f\u00e5 utvecklas i att kunna montera en hel lastbilshytt med alla tillh\u00f6rande justeringar och tester, kontroller och administrativa arbetsuppgifter. Det \u00e4r ett avancerat arbete fj\u00e4rran fr\u00e5n l\u00f6pande bandets temposlaveri, ett arbete d\u00e4r vanmakt ersatts av yrkesarbetets stolthet. Som st\u00f6d till denna utveckling har det funnits ett l\u00f6nesystem som v\u00e4rderat utvecklingen i arbetet och som medf\u00f6rt att Volvoarbetarna i Ume\u00e5 haft en b\u00e4ttre l\u00f6neutveckling \u00e4n de flesta andra industriarbetsplatser den senaste fem\u00e5rsperioden.<\/em><\/p>\n

Det som varit p\u00e5 monteringen har i minst lika h\u00f6g grad g\u00e4llt f\u00f6r den \u00f6vriga fabriken d\u00e4r lastbilshytterna pressas, svetsas och m\u00e5las. Det \u00e4r inget himmelrike \u2013 det \u00e4r fortfarande en svensk industriarbetsplats med drygt tv\u00e5tusen metallarbetare som beskrivs. Men i j\u00e4mf\u00f6relse med m\u00e5nga andra arbetsplatser finns det en st\u00f6rre sj\u00e4lvaktning och starkare sj\u00e4lvk\u00e4nsla bland metallarna. En del skulle nog ocks\u00e5 vilja p\u00e5st\u00e5 att det finns en styrka och okuvlighet som b\u00f6rjar bli ovanlig inom arbetarklassen. Resultatet har ocks\u00e5 blivit en arbetsplats med ett gott rykte av en kombination av faktorer som arbetsinneh\u00e5ll, l\u00f6n, utvecklingsm\u00f6jligheter, trygghet och arbetstider.<\/em><\/p>\n

Volvos Lastvagnars hyttfabrik i Ume\u00e5 har varit ett exempel p\u00e5 att det med medvetet fackligt arbete g\u00e5r att flytta fram positionerna n\u00e4r det g\u00e4ller arbetssituationen, inflytande och egenkontroll i arbetet.<\/em><\/p>\n

Nederlaget
\n<\/strong>Det som h\u00e4nde d\u00e4refter var ett total omkullkastande, ett generalangrepp p\u00e5 det arbete som p\u00e5b\u00f6rjats f\u00f6r att skapa meningsfulla och utvecklande arbeten. F\u00f6retaget hade f\u00f6rberett angreppet genom att s\u00e4ga upp de lokala avtal som bidragit till att uppn\u00e5 b\u00e4ttre arbetsvillkor och inflytande. Avtalen sades upp eftersom Metallklubben inte accepterade de f\u00f6rs\u00e4mrade villkor som f\u00f6retaget ville f\u00e5 igenom p\u00e5 \u201dfrivillig\u201d v\u00e4g.
\nJag kommer mycket v\u00e4l ih\u00e5g ett stort fackf\u00f6reningsm\u00f6te fr\u00e5n den h\u00e4r tiden. Vi hade kallat till m\u00f6te i matsalen. Lokalen \u00e4r spr\u00e4ngfylld. Packade som sillar tr\u00e4ngde 500- 600 personer ihop sig. Resten fick st\u00e5 utanf\u00f6r i korridoren d\u00e4r vi hade monterat upp h\u00f6gtalare. F\u00f6retaget har just sagt upp det lokala avtalet om arbetsorganisation och l\u00f6nesystem. Det r\u00e5dde kampst\u00e4mning. Informationen om att Metallklubbens f\u00f6rhandlare har tvingat in f\u00f6retaget i f\u00f6rhandlingsrummet togs emot entusiastiskt. \u00c4nnu var inte slaget f\u00f6rlorat. Fr\u00e5n Metallf\u00f6rbundet har det kommit en ombudsman som i ett brandtal framh\u00f6ll Metallklubbens framg\u00e5ngar som ett f\u00f6red\u00f6me. Han betonade att den kanske sista utposten f\u00f6r Metalls vision om \u201dDet goda arbetet\u201d inte fick falla. Appl\u00e5der. M\u00f6tet beslutade att ge f\u00f6rhandlingarna en f\u00f6rnyad chans.<\/p>\n

\"\"Det blev l\u00e5nga och utdragna f\u00f6rhandlingar. Nya arbetsgrupper tillsattes. F\u00f6retaget hade strategin klar: hela produktionslayouten skulle f\u00f6r\u00e4ndras, arbetsorganisationen skulle i grunden st\u00f6pas om. Den nygamla tesen om det l\u00f6pande bandets \u00f6verl\u00e4gsenhet f\u00f6rf\u00e4ktades av diverse konsulter som sprang omkring och deltog i projektet. Efter n\u00e5gra \u00e5r var transformationen klar. Ett 20-tal kortfl\u00f6den som var designade f\u00f6r lagarbete, maximal arbetsbreddning och stor arbetsutvidgning hade ersatts av flera hundra meter l\u00e5ngt l\u00f6pande band med ett 70-tal arbetsstationer. Objektet, lastbilshytten, r\u00f6rde sig l\u00e5ngsamt fram\u00e5t och under en cykeltid p\u00e5 tre minuter skulle ett antal artiklar monteras.<\/p>\n

Man ska inte underskatta hur en nedn\u00f6tningsprocess i ett utdraget f\u00f6rlopp \u00f6ver tid demoraliserar ett kollektiv. Den kollektiva kampk\u00e4nslan som fr\u00e5n b\u00f6rjan var stark p\u00e5 fabriken hade inga uttryck i kampmetoder som finns tillg\u00e4ngliga i det ordinarie fackliga arbetet. Fredsplikten, som instiftades med Saltsj\u00f6badsavtalet 1939, fr\u00e5ntog den lokala fackliga organisationen m\u00f6jligheter att vidta strids\u00e5tg\u00e4rder. Arbetsr\u00e4tten \u00e4r p\u00e5 arbetsgivarens sida. \u00c4ven om Medbest\u00e4mmandelagen f\u00f6reskriver en skyldighet f\u00f6r arbetsgivare att f\u00f6rhandla g\u00e4ller fortfarande arbetsgivarens oinskr\u00e4nkta makt att leda och f\u00f6rdela arbetet.
\nHade striden om arbetets organisering skett n\u00e5gra decennier tidigare skulle det sannolikt lett till en spontan arbetsnedl\u00e4ggelse eller liknande kamputtryck. Vi ska komma ih\u00e5g att n\u00e4r Medbest\u00e4mmandelagen instiftades 1976 var det som en eftergift f\u00f6r den vrede och frustration som de \u201dvilda strejkernas\u201d var uttryck f\u00f6r. Men i lika h\u00f6g grad var lagen en tydlig reglering av fredsplikten och med sanktioner och b\u00f6ter f\u00f6r de arbetare som inte h\u00f6ll sig till reglerna. B\u00f6tesbeloppet som i b\u00f6rjan var 200 kronor \u00e4r idag utan maxbelopp och dessutom har strejkr\u00e4tten undergr\u00e4vts ytterligare i ny lagstiftning.<\/p>\n

\"\"Att endast f\u00f6rfoga \u00f6ver en knuten n\u00e4ve i fickan leder inte till fackliga segrar. Och n\u00e4r tiden g\u00e5r utan att det inte finns n\u00e5gra exempel p\u00e5 fackliga strider som leder till framg\u00e5ng p\u00e5verkar det klassmedvetandet och arbetarklassen kollektiva sj\u00e4lvf\u00f6rtroende. Det finns anledning att p\u00e5minna sig Tage Erlanders uttalande om att \u201dDet kanske \u00e4r s\u00e5 att arbetarr\u00f6relsen en g\u00e5ng per generation beh\u00f6ver en stor strid\u201d.<\/p>\n

Fackf\u00f6reningsr\u00f6relsens ledning, inte minst IF Metalls, har ist\u00e4llet f\u00f6r att mobilisera till kamp, f\u00f6rs\u00f6kt ligga steget f\u00f6re i anpassningen till de nya villkoren i den globaliserade ekonomin. V\u00e5rt lokala fackliga nederlag sammanf\u00f6ll tidsm\u00e4ssigt med hur Industriavtalet bef\u00e4stes inom industrin. Dess mantra var \u201dI takt med Europa, det vill s\u00e4ga f\u00f6r att klara svensk industris konkurrenskraft m\u00e5ste l\u00f6neutvecklingen v\u00e4xlas ner till den takt som konkurrentl\u00e4nderna har. I detta l\u00e5g ocks\u00e5 en bek\u00e4nnelse till att produktivitetsutvecklingen m\u00e5ste uppr\u00e4ttas j\u00e4mf\u00f6rt med konkurrentl\u00e4nderna och d\u00e5 l\u00e5g det n\u00e4ra till hands att intresset f\u00f6r Lean och Toyotismen blev starkt inom de fackliga ledningarna.
\nI v\u00e4lformulerade tal p\u00e5 fackliga kongresser uppmanas de lokala facken att g\u00e5 ut och vinna kriget om det \u201dgoda arbetet\u201d. Dagen efter forts\u00e4tter generalstaben att f\u00f6rhandla om kapitulationsvillkoren. Demobiliseringen av den fackliga kampen har kommit att inneb\u00e4ra att en hel generation av arbetare saknar egna och andras erfarenheter av kollektiv kamp.<\/p>\n

Vi har befunnit oss p\u00e5 ett sluttande plan under en l\u00e5ng tid. Villkoren i arbetet har gradvis f\u00f6rs\u00e4mrats. De enk\u00e4ter som har gjorts under de senaste decennierna kring industriarbetarnas upplevelse av utveckling i arbetet pekar p\u00e5 en l\u00e5g grad av egenkontroll, starkt bundet och styrt arbete, h\u00f6gre f\u00f6rekomst av kortcykliga arbeten, avsaknad av kompetensutveckling, och s\u00e5 vidare. Att det sammanfaller med olika praktiska avtryck av lean-konceptet och en markant \u00f6kning av bemanningsanst\u00e4llda torde inte komma som n\u00e5gon \u00f6verraskning. Denna negativa utveckling har varit som mest tydlig inom bil- och elektronikindustrin.
\nDet beh\u00f6ver inte betyda att allting blivit ett el\u00e4nde. Inom stora delar av industrin har den fysiska arbetsmilj\u00f6n blivit avsev\u00e4rt uppgraderad; ventilation, belysning, hj\u00e4lpmedel och arbetsredskap har genomg\u00e5tt stora f\u00f6rb\u00e4ttringar under \u00e5rens lopp. Inflytandet \u00f6ver arbetets organisering och m\u00f6jligheterna att p\u00e5verka sin egen arbetssituation har d\u00e4remot n\u00e5tt till bottenniv\u00e5. Egenmakten har minimerats genom standardiserade arbeten, regelstyrning och inte minst genom att logistikfl\u00f6den har blivit best\u00e4mmande \u00f6ver m\u00e4nsklig aktivitet. Utrymmet f\u00f6r engagemang och kreativitet \u00e4r begr\u00e4nsat. Till den arbetsdelning som finns mellan traditionella arbetar- och tj\u00e4nstemannafunktioner kan vi addera en liknande arbetsdelning inom arbetarkollektivet. Teamleaders, samordnare, kvalitetskoordinat\u00f6rer, produktionstekniskt st\u00f6d och liknande funktioner och roller som fortfarande ligger inom industriarbetarnas avtalsomr\u00e5de dr\u00e4nerar arbetsinneh\u00e5llet f\u00f6r majoriteten av arbetarna. F\u00f6r n\u00e5gra blir det karri\u00e4rv\u00e4gar f\u00f6r att befria sig fr\u00e5n sj\u00e4lva produktionsarbetet. N\u00e4r arbetsorganisationen utgick fr\u00e5n ett sociotekniskt syns\u00e4tt var ambitionen att integrera s\u00e5dana arbetsuppgifter i det direkta produktionsarbetet som ett s\u00e4tt till arbetsberikning f\u00f6r all produktionspersonal.<\/p>\n

Inom arbetslivsforskning, oavsett om den bedrivs inom sociologin, arbetspsykologin eller den kliniska medicinen r\u00e5der det knappast n\u00e5gon oklarhet \u00f6ver att m\u00e4nniskor som har ett arbete med h\u00f6ga krav men med begr\u00e4nsade m\u00f6jligheter att p\u00e5verka sin arbetssituation har de s\u00e4msta psykosociala f\u00f6ruts\u00e4ttningarna och \u00e4r i riskzonen f\u00f6r oh\u00e4lsa och utslagning, arbetsmilj\u00f6f\u00f6rb\u00e4ttringar till trots. Vi ska komma ih\u00e5g att de l\u00f6pande banden p\u00e5 2020-talet i allt v\u00e4sentligt \u00e4r en mycket mer stressande arbetssituation \u00e4n den monteringslina jag f\u00f6rst st\u00e4llde mig vid i slutet av 1970-talet. Decennier av jakt p\u00e5 det sl\u00f6seri i form icke n\u00f6dv\u00e4ndiga kroppsr\u00f6relser och steg, icke v\u00e4rdeskapande materialhantering etc och
\nsom p\u00e5 \u201dleanspr\u00e5k\u201d kallas \u201dwaist\u201d har eliminerat de andh\u00e4mtningspauser i form arbetstid som inte var belagd med arbete i de mindre effektiva line-uppl\u00e4ggen. Den tiden \u00e4r f\u00f6rbi. Den totala belastningen i arbetet har \u00f6kat genom h\u00e5rdare arbetstempo och \u00f6kade krav p\u00e5 resultat. Arbetet har blivit mer pressat och arbetaren mer stressad.<\/p>\n

Alla f\u00f6rs\u00f6k att uppn\u00e5 motivation, laganda, \u00e4garskap eller vad det f\u00f6r stunden kallas \u00e4r d\u00f6mda till att bli sm\u00e5 uppflammande irrbloss som snabbt slocknar om strukturerna kring arbetets organisering och arbetsledning f\u00f6rblir intakta.
\nUtifr\u00e5n ett s\u00e5dant resonemang skulle varje f\u00f6rs\u00f6k att f\u00f6rb\u00e4ttra de dagliga villkoren genom exempelvis olika initiativ kring inflytande och autonomi kunna avf\u00e4rdas som meningsl\u00f6sa aktiviteter. Men d\u00e5 gl\u00f6mmer man en v\u00e4sentlig del i formerandet av klassmedvetande: \u00f6kad egenmakt i arbetet kan ge upphov till st\u00e4rkt sj\u00e4lvk\u00e4nsla och positiv sj\u00e4lvbild p\u00e5 individuell, men framf\u00f6r allt p\u00e5 kollektiv, niv\u00e5. Erfarenheter av fackliga aktiviteter som st\u00e4rker arbetets position i f\u00f6rh\u00e5llande till kapitalet \u00e4r en n\u00f6dv\u00e4ndig f\u00f6ruts\u00e4ttning f\u00f6r att p\u00e5 allvar utmana de best\u00e5ende maktstrukturerna. Det \u00e4r kring denna utg\u00e5ngspunkt den fackliga strategin m\u00e5ste utvecklas.<\/p>\n

I den fackliga byr\u00e5kratins id\u00e9v\u00e4rld utg\u00e5r inte maktperspektivet fr\u00e5n klassbegreppet, fr\u00e5n sociala och politiska r\u00f6relser. Den subjektiva faktorn, arbetarklassen, har f\u00f6rlorat sin betydelse. All vikt l\u00e4ggs vid de skenbart objektiva faktorerna, till exempel ny teknik, och d\u00e4rf\u00f6r blir \u201dkompetensfr\u00e5gor\u201d och \u201dkompetensutveckling\u201d fackliga mantra som upprepas i tid och otid.
\nEn som har satt fingret p\u00e5 det n\u00f6dv\u00e4ndiga \u00e4r den franske filosofen och marxisten Jacques Bidet:
\nMen fr\u00e5n samma dag man ger upp tanken p\u00e5 att handla utifr\u00e5n ett radikalt annorlunda m\u00e5l riskerar man att sudda ut den exakta gr\u00e4nsen mellan vad som \u00e4r en n\u00f6dv\u00e4ndig omvandling av det kapitalistiska samh\u00e4llet och vad som bara \u00e4r en anpassning till de nya villkoren i den kapitalistiska konkurrensen.<\/em><\/p>\n

Framtidsspaning
\n<\/strong>Utvecklingen g\u00e5r inte r\u00e4tlinjigt mot avgrunden. P\u00e5 samma s\u00e4tt som det \u00e4r viktigt att se de stora dragen och tendenserna, m\u00e5ste man ocks\u00e5 kunna se var det skapas f\u00f6nster f\u00f6r en utveckling i delvis annorlunda riktning och d\u00e4r arbetets autonomi har betydelse.<\/p>\n

F\u00f6r n\u00e5gra \u00e5r sedan startades ett utvecklingsarbete p\u00e5 n\u00e5gra av Volvos fabriker i Sverige. Jag blev tidigt inblandad i detta eftersom det ursprungligen byggde p\u00e5 en f\u00f6rhandling p\u00e5 koncernniv\u00e5. Vi st\u00e4llde krav p\u00e5 \u00e5tg\u00e4rder f\u00f6r att f\u00f6r\u00e4ndra arbetssituationen f\u00f6r v\u00e5ra medlemmar. V\u00e5ra egna unders\u00f6kningar och enk\u00e4ter pekade entydigt i riktning att utarmningen av arbetsinneh\u00e5ll n\u00e5tt en kritisk punkt.
\nDet sammanf\u00f6ll i tid med att f\u00f6retaget sj\u00e4lv b\u00f6rjat intressera sig f\u00f6r vad som kr\u00e4vs f\u00f6r att produktionsprocessen ska kunna till\u00e4gna sig den snabba utvecklingen kring automation, elektrifiering, digitalisering, AI, Internet of Things, och annat i det teknikskifte som f\u00f6rknippas med Industri 4.0. Det \u00e4r l\u00e4tt att uppfatta att utvecklingen kring den nya tekniken \u00e4r n\u00e5got som endast p\u00e5verkar varor och tj\u00e4nster. Det \u00e4r inte lika uppenbart att det ocks\u00e5 kommer att f\u00e5 stor betydelse f\u00f6r produktionsprocesserna, det vill s\u00e4ga hur v\u00e5rt arbete kan och ska utf\u00f6ras. Exempelvis inneb\u00e4r m\u00f6jligheten att f\u00e5 information i realtid om vad som h\u00e4nder i produktionsprocessen en p\u00e5verkan p\u00e5 hur arbetet ska utf\u00f6ras, att automation kr\u00e4ver nya kompetenser \u00e4ven bland operat\u00f6rer och s\u00e5 vidare.
\nKring dessa s\u00e5 olika utg\u00e5ngspunkter kunde ett sp\u00e4nnande arbete p\u00e5b\u00f6rjas f\u00f6r att unders\u00f6ka hur ett lag av operat\u00f6rer i produktionen kan uppn\u00e5 autonomi, det vill s\u00e4ga utf\u00f6ra arbetet fritt fr\u00e5n st\u00f6dfunktioner. Vad kr\u00e4vs f\u00f6r att uppn\u00e5 detta? G\u00e5r det att skapa f\u00f6ruts\u00e4ttningar? Arbetet har p\u00e5g\u00e5tt n\u00e5gra \u00e5r och kan inte s\u00e4gas vara avslutat. En slutsats som delas av b\u00e5da parter \u00e4r att den traditionella arbetsdelningen med n\u00f6dv\u00e4ndighet m\u00e5ste upph\u00e4vas. Mycket mer skulle kunna s\u00e4gas kring detta, men jag n\u00f6jer mig med att konstatera att vi, ur ett fackligt perspektiv, aldrig kan avtr\u00e4da v\u00e5r roll i dessa fr\u00e5gor. \u00c4ven om inte heller detta arbete handlar om att \u00e4ndra den grundl\u00e4ggande maktrelationen mellan arbete och kapital, \u00e4r det en n\u00f6dv\u00e4ndig f\u00f6ruts\u00e4ttning f\u00f6r att st\u00e4rka arbetarnas position i det dagliga arbetet.<\/p>\n

Frihetens rike<\/strong>
\nKampen f\u00f6r v\u00e4rdiga villkor i arbetet \u00e4r en uppgift som \u00e4r st\u00f6rre \u00e4n enskilda f\u00f6rhandlingsfr\u00e5gor kring l\u00f6ner, pensionsavs\u00e4ttningar eller arbetstidsf\u00f6rl\u00e4ggning. Det handlar om helheten, om klassens position, men ocks\u00e5 att som individ m\u00f6tas av respekt f\u00f6r det kunnande och de arbetsuppgifter som utf\u00f6rs.
\nKortsiktighetens princip, det ot\u00e5liga kapitalets avkastningskrav, \u00e4r f\u00f6r\u00f6dande f\u00f6r arbetet. Jakten p\u00e5 kortsiktiga och gynnsamma placeringar driver utvecklingen av arbetslivet mer \u00e4n all sammantagen forskning och kunskap om vad som borde g\u00f6ras. Det finns ett starkt och omedelbart samband mellan den globaliserade hyperkapitalism och arbetets ofrihet. Kampen f\u00f6r v\u00e4rdiga villkor i arbetet m\u00e5ste till sin karakt\u00e4r ocks\u00e5 vara systemkritisk.<\/p>\n

Marx skrev om frihetens rike och n\u00f6dv\u00e4ndighetens rike ocks\u00e5 med anspelning p\u00e5 arbetes karakt\u00e4r och inte bara som en metafor f\u00f6r socialismen och kapitalismen. I Martin H\u00e4gglunds omtalade bok V\u00e5rt enda liv \u2013 om sekul\u00e4r tro och andlig frihet<\/em> finns ett resonemang som lyfter detta som det kanske mest betydelsefulla i Marx arbeten, och med st\u00f6rre inneb\u00f6rd och betydelse \u00e4n exempelvis v\u00e4rdel\u00e4ran. H\u00e4gglund menar att Marx, till skillnad fr\u00e5n vad de flesta ansett, inte bek\u00e4nner sig till allm\u00e4n arbetsv\u00e4rdesl\u00e4ra som f\u00f6ruts\u00e4tter att arbetet \u00e4r den n\u00f6dv\u00e4ndiga k\u00e4llan till all rikedom. H\u00e4gglund menar vidare att en utveckling av Marx kritik av det kapitalistiska m\u00e5ttet p\u00e5 v\u00e4rde kr\u00e4vs en omv\u00e4rdering av m\u00e5ttet p\u00e5 v\u00e4rde.
\nDet skadar inte att reflektera \u00f6ver arbetets karakt\u00e4r, kring vad som \u00e4r ett socialt n\u00f6dv\u00e4ndigt arbete och vad som kan vara en arena av sj\u00e4lvf\u00f6rverkligande. N\u00e4r vi mekaniskt upprepar allas r\u00e4tt till arbete i kampen mot arbetsl\u00f6sheten \u00e4r det egentligen allas r\u00e4tt till en anst\u00e4llning och inkomst vi menar. L\u00f6nearbetet har ett totalt grepp \u00f6ver de flesta m\u00e4nniskors tid. Ett s\u00e4tt att underminera detta grepp \u00e4r att k\u00e4mpa f\u00f6r kortare arbetstid s\u00e5 att l\u00f6nearbetet inte blir den socialt dominerande tiden. Att f\u00f6rsvaga l\u00f6nearbetets konturer \u00e4r att f\u00f6rsvaga sj\u00e4lva kapitalismen. Genom att verka f\u00f6r aktiviteter och uttryck som ing\u00e5r i frihetens rike \u2013 sociala samarbeten, f\u00f6reningsliv, skapande och sj\u00e4lvf\u00f6rverkligande aktiviteter \u2013 bidrar vi till att vidga klyftan mellan samh\u00e4lle och kapitalism.<\/p>\n

Ett perspektiv p\u00e5 fackligt arbete
\n<\/strong>Kring millennieskiftet hade LO en ambition att p\u00e5verka id\u00e9debatten. Olle Sahlstr\u00f6m anst\u00e4lldes som ombudsman f\u00f6r LO-id\u00e9debatt, intressanta seminarier och debatter anordnades och en ambiti\u00f6s utgivning av en skriftserie p\u00e5gick under n\u00e5gra \u00e5r. I det f\u00f6rsta numret av skriftserien skrev Olle Sahlstr\u00f6m en mycket t\u00e4nkv\u00e4rd ess\u00e4 om karakt\u00e4ren p\u00e5 fackf\u00f6reningsr\u00f6relsen.
\nHan gjorde en \u00e5tskillnad mellan facklig organisation och facklig r\u00f6relse utifr\u00e5n ett perspektiv om maktut\u00f6vande eller makter\u00f6vrande.
\nDen fackliga organisationen \u00e4r maktut\u00f6vande: demokratisynen blir teknisk, formell och m\u00e5lrationell – representativ, effektiv, beslutsf\u00f6r, centraliserad. Demokrati blir ett nyttov\u00e4rde.
\nDen fackliga r\u00f6relsen \u00e4r makter\u00f6vrande: demokratisynen blir delaktighet, direktdemokrati och mer v\u00e4rderationell ut ett frihetsperspektiv. Demokrati blir en frihetskraft. En maktut\u00f6vande fackf\u00f6rening anv\u00e4nder honn\u00f6rsord som tillv\u00e4xt och f\u00f6rdelningspolitik. En makter\u00f6vrande fackf\u00f6rening har honn\u00f6rsord som frig\u00f6relse och m\u00e4nniskov\u00e4rde. Om den maktut\u00f6vande fackf\u00f6reningen s\u00e4ger att medlemmen \u00e4r maktl\u00f6s f\u00f6r att hon \u00e4r fattig, s\u00e4ger den makter\u00f6vrande fackf\u00f6reningen att medlemmen \u00e4r fattig f\u00f6r hon saknar makt.<\/p>\n

Det \u00e4r en nyttig kontrastering. Organisation och r\u00f6relse f\u00f6ruts\u00e4tter varandra \u2013 men det finns konfliktytor. Idag handlar det om vilket av dessa vi ska betona, organisation eller r\u00f6relse. F\u00f6r min del \u00e4r svaret tvekl\u00f6st r\u00f6relse. I allt det jag f\u00f6rs\u00f6kt beskriva i fr\u00e5ga om kampen f\u00f6r v\u00e4rdiga villkor i arbetet, det som jag under st\u00f6rre delen av mitt fackliga arbete f\u00f6rknippat med Det goda arbetet, handlar om makter\u00f6vring, om att \u00f6ka egenmakt och autonomi f\u00f6r arbetare i produktionen. Det g\u00e5r att sammanfatta i den ledstj\u00e4rna som jag har verkat efter som fackligt f\u00f6rtroendevald: \u201dObrottsligt lojal med arbetet, inte n\u00f6dv\u00e4ndigtvis med arbetsgivaren\u201d.<\/p>\n

Det har inte blivit en framg\u00e5ngssaga. Det har varit ett fackligt liv.<\/p>\n

Artikelf\u00f6rfattare: Jan-Olov Carlsson<\/strong> \u00e4r facklig ordf\u00f6rande p\u00e5 Volvo Lastvagnar i Ume\u00e5.\u00a0 Medlem i V\u00e4nsterpartiet och Socialistisk Politik.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

\u201dVi \u00e4r inga maskiner\u201d, det var gruvarbetarna p\u00e5 LKAB:s f\u00e4ltrop n\u00e4r de vid \u00e5rsskiftet 1969-1970 lade ner arbetet. D\u00e4refter f\u00f6ljde ocks\u00e5 en tid n\u00e4r kampen f\u00f6r arbetets inneh\u00e5ll var i blickpunkten. Men var befinner vi oss idag? Jan-Olov Carlsson kan … Forts\u00e4tt l\u00e4sa →<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"jetpack_post_was_ever_published":false,"_jetpack_newsletter_access":"","_jetpack_dont_email_post_to_subs":false,"_jetpack_newsletter_tier_id":0,"_jetpack_memberships_contains_paywalled_content":false,"_jetpack_memberships_contains_paid_content":false,"footnotes":"","jetpack_publicize_message":"","jetpack_publicize_feature_enabled":true,"jetpack_social_post_already_shared":true,"jetpack_social_options":{"image_generator_settings":{"template":"highway","default_image_id":0,"font":"","enabled":false},"version":2}},"categories":[1],"tags":[1156,1157,1164,1163,1158,1162,1159,1160,1155,1161],"class_list":["post-2705","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-okategoriserade","tag-det-goda-arbetet","tag-gruvarbetarstrejken","tag-jacques-bidet","tag-martin-hagglund","tag-skogsarbetarstrejken","tag-socioteknik","tag-sommerskestrejken","tag-staderskestrejken","tag-vi-ar-inga-maskiner","tag-volvo-lastvagnar-i-umea"],"jetpack_publicize_connections":[],"jetpack_featured_media_url":"","jetpack_sharing_enabled":true,"jetpack_shortlink":"https:\/\/wp.me\/pRzA9-HD","_links":{"self":[{"href":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/2705","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=2705"}],"version-history":[{"count":2,"href":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/2705\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":2754,"href":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/2705\/revisions\/2754"}],"wp:attachment":[{"href":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=2705"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=2705"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=2705"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}