{"id":2822,"date":"2021-03-29T20:50:41","date_gmt":"2021-03-29T19:50:41","guid":{"rendered":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/?p=2822"},"modified":"2021-04-01T01:37:20","modified_gmt":"2021-04-01T00:37:20","slug":"utopias-granser","status":"publish","type":"post","link":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/2021\/03\/29\/utopias-granser\/","title":{"rendered":"Utopias gr\u00e4nser"},"content":{"rendered":"

\u201dOm de inte gick att <\/strong>\"\"f\u00f6rest\u00e4lla sig ett alternativ till dagens v\u00e4rld, hur skulle vi d\u00e5 kunna f\u00f6r\u00e4ndra den?\u201d Utopier \u00e4r n\u00f6dv\u00e4ndiga. Men de \u00e4r otillr\u00e4ckliga, och inte bara det; de<\/strong> kan i en del versioner vara en del av det r\u00e5dande systemets ideologi.<\/strong>
\nN\u00e4r bokf\u00f6rlaget Verso 2016 genom en \u00e5terutgivning uppm\u00e4rksammade 500-\u00e5rsminnet av Thomas Mores bok Utopia<\/em> \u2013 det verk som givit upphov till termen utopi \u2013 valde man f\u00f6ljande text av China Mi\u00e9ville som inledning. Texten har tidigare varit publicerad i den brittiska tidskriften Salvage.<\/strong><\/p>\n

FN:s klimatpanel (IPCC) kr\u00e4ver en minskning av v\u00e5ra utsl\u00e4pp med en tredjedel f\u00f6r att undvika total katastrof. Revisionsfirman KPMG pekar, med f\u00f6retagens powerpointska, blytunga pratsamhet, mot samma horisont. NASA delfinansierar en rapport som varnar f\u00f6r att civilisationens systemkollaps \u201d\u00e4r sv\u00e5r att undvika\u201d.
\nVi kan forts\u00e4tta k\u00e4bbla om modellerna, men inte om att det som vi alla egentligen borde diskutera \u00e4r att slutet p\u00e5 alltihop kan sk\u00f6njas.<\/p>\n

Stanken och d\u00e5net fr\u00e5n f\u00f6rgiftade st\u00e4der, dystra underjordiska bunkrar, asklandskap\u2026 F\u00f6rfallet \u00e4r framstegens d\u00e5liga samvete, dystopier \u00e4r tillr\u00e4ttavisningar, inneboende i den utopiska traditionen. V\u00e5r l\u00e4ngtan, v\u00e5ra varningar, v\u00e5ra b\u00e4sta dr\u00f6mmar och v\u00e5ra v\u00e4rsta st\u00e5r i v\u00e4gen f\u00f6r v\u00e5rt uppvaknande.<\/p>\n

Om vi sabbar det h\u00e4r f\u00e5r vi en uttorkad, \u00f6versv\u00e4mmad, kall, het, d\u00f6d jord, fattar ni det? Det finns en hel ocean av tidiga dr\u00f6mmar om nya Edens lustg\u00e5rdar, fr\u00e5n Ursula LeGuin till Marge Piercy och otaliga andra, visioner \u00e4nda tillbaka till det som kyrkofadern Lactantius i De gudomliga instituten<\/em> f\u00f6r n\u00e4stan tv\u00e5 \u00e5rtusenden sedan kallade den \u201df\u00f6rnyade v\u00e4rlden\u201d.<\/p>\n

\u201dJorden kommer att \u00f6ppna sin fruktsamhet och sj\u00e4lv frambringa de ymnigaste frukter; de steniga bergen kommer att drypa av honung; vin ska str\u00f6mma i b\u00e4ckar och floderna fl\u00f6da av mj\u00f6lk; kort sagt, sj\u00e4lva v\u00e4rlden kommer att fr\u00f6jdas och hela naturen jubla, r\u00e4ddad och befriad fr\u00e5n ondskans, gudl\u00f6shetens, skuldens och syndernas herrav\u00e4lde.\u201d<\/p>\n

\"\"Och det \u00e4r aldrig enbart v\u00e4rlden det handlar om; f\u00f6r Lactantius, liksom f\u00f6r alla de b\u00e4sta utopierna, g\u00e4ller det \u00e4ven m\u00e4nskligheten. V\u00e4rlden kommer att fr\u00f6jdas d\u00e4rf\u00f6r att vi \u00e4ntligen kommer att f\u00e5 f\u00f6rm\u00e5gan att leva i den, fria fr\u00e5n ondskan, gudl\u00f6sheten, skulden och synderna som vi har sk\u00f6vlat den med. F\u00f6rh\u00e5llandet mellan m\u00e4nskligheten och det som vi numera kallar milj\u00f6n kommer att l\u00e4ka.<\/p>\n

Men detta rika arv har knappast hindrat otaliga ekologiska initiativ fr\u00e5n att misslyckas, inte bara att f\u00f6r\u00e4ndra v\u00e4rlden, utan \u00e4ven att \u00e4ndra agendan f\u00f6r att f\u00f6r\u00e4ndra v\u00e4rlden.<\/p>\n

Vi som vill ha en annan, b\u00e4ttre jord \u00e4r f\u00f6rst\u00e5eligt stolta \u00f6ver att h\u00e5lla alternativen levande i denna epok som kv\u00e4ver alla tankar om f\u00f6r\u00e4ndring. Vi beh\u00f6ver utopier. Det \u00e4r n\u00e4rmast sj\u00e4lvklart n\u00e4r det g\u00e4ller aktivism. Om de inte gick att f\u00f6rest\u00e4lla sig ett alternativ till dagens v\u00e4rld, hur skulle vi d\u00e5 kunna f\u00f6r\u00e4ndra den?<\/p>\n

Men utopin har sin begr\u00e4nsning – utopier kan vara giftiga. Vad \u00e4r hoppl\u00f6shetens pris egentligen? Och vad \u00e4r hoppets?<\/p>\n

1985 meddelade de styrande i Los Angeles att man skulle bygga en f\u00f6rbr\u00e4nningsanl\u00e4ggning f\u00f6r sopor i s\u00f6dra delen av den centrala staden. Detta var ett \u00e5r efter att California Waste Management hade betalat en halv miljon dollar av skattemedel till konsultfirman Cerrell Associates f\u00f6r att den skulle f\u00f6resl\u00e5 en plats f\u00f6r en s\u00e5dan kontroversiell, giftig anl\u00e4ggning. Cerrells rapport \u00e4r en lathund, en checklista som beskriver egenskaperna f\u00f6r en \u201dminsta motst\u00e5ndets\u201d personlighetsprofil. Sikta p\u00e5 de l\u00e5gutbildade, lydde uppmaningen. P\u00e5 de gamla. \u201dBostadsomr\u00e5den f\u00f6r medel- och h\u00f6ginkomsttagare\u201d, skriver man, \u201db\u00f6r \u00e5tminstone inte ligga inom en radie om en till fem miles fr\u00e5n det f\u00f6reslagna l\u00e4get\u201d.<\/p>\n

Sikta p\u00e5 de fattiga.<\/strong>
\nAtt detta \u00e4r strategin \u00e4r inte f\u00f6rv\u00e5nande. Det \u00e4r att de erk\u00e4nner som g\u00f6r att man h\u00f6jer p\u00e5 \u00f6gonbrynen. \u201dVet ni om att vi kan h\u00f6ra er?\u201d, vill man viska.<\/p>\n

Faktum \u00e4r att lokalbefolkningen gjorde motst\u00e5nd, och detta med framg\u00e5ng. Men de milj\u00f6organisationer som ibland kallas Big Ten Greens \u2013 Sierra Club, Jordens v\u00e4nner, National Resources Defense Council, Wilderness Society med flera \u2013 v\u00e4grade g\u00e5 med i motst\u00e5ndet. F\u00f6r enligt dem r\u00f6rde det sig inte om en milj\u00f6fr\u00e5ga utan om en lokal h\u00e4lsofr\u00e5ga.<\/p>\n

Big Greens svek. Om man utg\u00e5r fr\u00e5n begrepp som landsbygd<\/em> mot t\u00e4tort<\/em>, natur<\/em> mot samh\u00e4lle<\/em>, s\u00e5 blir man l\u00e4tt medskyldig till f\u00f6rtryckarnas makt \u2013 eller \u00e4nnu v\u00e4rre \u00ad\u2013 medskyldig till milj\u00f6or\u00e4ttvisor, till rasism. S\u00e5dan f\u00f6renklad, stadsfientlig utopism kan f\u00f6rena den mest konservativa nostalgikern som s\u00f6ker tr\u00f6st i en nationalpark med den mest teknikfuturistiske ny-hippien som som vill s\u00e4lja in sitt ekologiska startupbolag.<\/p>\n

F\u00f6r Lactantius var det Gud som skulle l\u00e4ka en f\u00f6rst\u00f6rd natur. Vi lever i en mer sekul\u00e4r tids\u00e5lder. Men alla avvisar inte en s\u00e5dan messianism \u2013 en del inf\u00f6rlivar den med en ny, och p\u00e5 senare tid allt ih\u00e5ligare, helhet.<\/p>\n

1968 prydde Stewart Brand omslaget till den f\u00f6rsta Whole Earth Catalogue<\/em> med en bild av den Bl\u00e5 Planeten, Rymdskeppet Jorden, en livb\u00e5t d\u00e4r vi alla kryper t\u00e4tt tillsammans. Texten intill l\u00f6d: \u201dVi \u00e4r gudar och kan lika g\u00e4rna bli bra p\u00e5 att vara det\u201d.<\/p>\n

H\u00e4r, s\u00e4ger bilden, \u00e4r Moder Jords vackra helhet. H\u00e4r, s\u00e4ger texten, \u00e4r det ekologiska subjektet \u00ad\u2013 \u201dVi\u201d. Vilket uppenbarligen l\u00e4mnar Tontos fr\u00e5ga till Lone Ranger obesvarad \u2013 den ber\u00f6mda po\u00e4ngen i det svidande, obekv\u00e4ma sk\u00e4mtet: \u201dVilka \u00e4r \u2019vi\u2019?\u201d<\/p>\n

\"\"<\/p>\n

Det finns en sj\u00e4lvbegr\u00e4nsande gr\u00f6n inst\u00e4llsamhet, en olycksb\u00e5dande anpasslighet, som blir allt vanligare inf\u00f6r sj\u00e4lva omfattningen av vad som \u00e4r att v\u00e4nta
\nMotiveringen \u00e4r att \u201dn\u00e5gon form av \u00e5tg\u00e4rder \u00e4r b\u00e4ttre \u00e4n inga alls\u201d. Av detta f\u00f6ljer l\u00f6sningar f\u00f6r att locka med n\u00e4ringslivet och v\u00e4djanden om en ekologiskt anpassad ekonomisk rationalitet. Jonathan Porritt, en framst\u00e5ende brittisk milj\u00f6aktivist, f\u00f6rklarar f\u00f6r oss att kapitalismen \u00e4r den enda v\u00e4gen.<\/p>\n

Och n\u00e4ringslivet anpassar sig utifr\u00e5n sina egna prioriteringar. Oavsett gl\u00e4fsandet fr\u00e5n deras kn\u00e4hundar till f\u00f6rnekare, har alla oljebolagen avdelningar \u00e4gnade \u00e5t klimatf\u00f6r\u00e4ndring \u2013 mindre f\u00f6r att bek\u00e4mpa f\u00f6r\u00e4ndringarna \u00e4n f\u00f6r att planera hur man ska kunna tj\u00e4na p\u00e5 dem. F\u00f6retagen invaderar ny\u00f6ppnade kommersiella territorier. Som den korta boomen f\u00f6r biobr\u00e4nslen innan industrin och marknaden mattades efter att denna t\u00e4nkta l\u00f6sning av planetens problem visat sig leda till avskogning och matuppror. Den osynliga handen f\u00f6rv\u00e4ntas st\u00e4da upp sin egen skit genom utsl\u00e4ppshandel och klimatkompensation. M\u00f6jligheterna och incitamenten f\u00f6r skumma aff\u00e4rer och uppbl\u00e5sta tilldelningar av utsl\u00e4ppsr\u00e4tter \u00f6kar, och detsamma g\u00f6r ob\u00f6nh\u00f6rligen utsl\u00e4ppen. EU:s utsl\u00e4ppsr\u00e4tter f\u00f6rblir skr\u00e4pobligationer. Nya finansiella instrument frodas: v\u00e4derderivat som g\u00f6r sj\u00e4lva klimatkaoset l\u00f6nsamt. S\u00e5 kallade \u201dkatastrofobligationer\u201d byter \u00e4gare i v\u00e4ldiga kvantiteter eftersom ett av de sista av kapitalismens olycksoffer \u00e4r skammen.<\/p>\n

Medborgare gr\u00e4mer sig \u00f6ver sitt eget avfall, vilket vi absolut b\u00f6r f\u00f6rs\u00f6ka minimera. Men i Storbritannien st\u00e5r hush\u00e5llen bara f\u00f6r tio procent av soporna. Kom ih\u00e5g att sj\u00e4lva begreppet \u201dlitter\u201d, skr\u00e4p, uppfanns av den amerikanska f\u00f6rpackningsindustrin 1953, som ett svar p\u00e5 ett lokalt f\u00f6rbud mot eng\u00e5ngsglas, f\u00f6r att l\u00e4gga \u00f6ver ansvaret p\u00e5 konsumenterna. Den hinna av atomiserad och privatiserad skuld som omger klimat- och milj\u00f6fr\u00e5gor och som vi f\u00f6rv\u00e4ntas hantera \u00e4r verkligen en fr\u00e5ga om medveten vilseledning.<\/p>\n

P\u00e5 ett h\u00f6gre plan f\u00f6rs\u00f6ker de mest medg\u00f6rliga gr\u00f6na organisationerna skyla \u00f6ver den h\u00e4rva av ekologiskt f\u00f6rfall, kapitalism och imperialism som de fastnat i. 2013 tilldelade den statliga milj\u00f6skyddsmyndigheten i USA (EPA) priset f\u00f6r nationellt klimatledarskap till Raytheon f\u00f6r att ha \u201dantagit klimatf\u00f6r\u00e4ndringarnas utmaning med sunt f\u00f6rnuft och praktiska kostnadsbesparande l\u00f6sningar\u201d. Det \u00e4r oklart om Raytheons dr\u00f6nare kommer att prydas med symbolen f\u00f6r utm\u00e4rkelsen, s\u00e5 att deras engagemang f\u00f6r h\u00e5llbarhet kan gl\u00e4nsa som en stolt guldfiskfena n\u00e4r de l\u00e5ter d\u00f6den regna \u00f6ver afghanska byar.<\/p>\n

I profitens tj\u00e4nst kan \u00e4ven skogsv\u00e5rd som antas motverka utsl\u00e4pp visa sig vara v\u00e5ld. L\u00e5ngt v\u00e4rre \u00e4n ett rent misslyckande, har FN-st\u00f6dda skogsprojekt f\u00f6r klimatkompensation \u2013 k\u00e4nda under namnet REDD (Reducing emissions from deforestation and forest degradation) \u2013 legitimerat monokulturer och jordst\u00f6lder i namn av omsorg om planeten, s\u00e5 att storf\u00f6retagen kan forts\u00e4tta sina utsl\u00e4pp. I Uganda har 22 000 b\u00f6nder f\u00f6rdrivits f\u00f6r det av FN ackrediterade New Forests Companys r\u00e4kning. I Kenya hotas Ogiek-folket av att kastas ut med v\u00e5ld fr\u00e5n Mau-skogen i ett projekt som har FN:s v\u00e4lsignelse. Och om vi beh\u00f6ver en grov metafor f\u00f6r den h\u00e4r typen av uppl\u00e4gg: Guaraquecaba Climate Action Project i Brasilien, som finansieras av Chevron, General Motors och American Electric Power, st\u00e4nger ute Guarani-folket fr\u00e5n deras egen skog genom att anv\u00e4nda v\u00e4pnade vakter som kallas \u201dFor\u00e7a Verde\u201d \u2013 Gr\u00f6na Styrkan<\/em>.
\nDetta \u00e4r milj\u00f6politik som folkf\u00f6rdrivning, det som Indigenous Environmental Network kallar kol-kolonialism.
\nOch den tunga industrins aktier g\u00e5r upp. Den senaste rapporten fr\u00e5n IPCC bekymrade inte finansmarknaden. Det v\u00e4rde marknaden forts\u00e4tter att tillskriva reserverna av olja, kol och gas ignorerar de internationella m\u00e5l enligt vilka huvuddelen av dessa reserver ska l\u00e4mnas under jord permanent. I kolbubblans v\u00e4rld \u00e4r valet katastrof antingen f\u00f6r klimatet eller f\u00f6r ekonomin\u2026 Eller naturligtvis f\u00f6r b\u00e5da.<\/p>\n

Gl\u00f6m varje skenbar m\u00e4nsklig helhet. Det st\u00e5r en annan verklig och mycket farlig helhet p\u00e5 kommandobryggan, en som alltf\u00f6r m\u00e5nga milj\u00f6aktivister har misslyckats att hantera. Som Jason Moore uttrycker det: \u201dWall Street \u00e4r ett s\u00e4tt att organisera naturen\u201d.
\nSj\u00e4lva termen \u201dantropocen\u201d, som ger med ena handen och h\u00e4vdar m\u00e4nskliga drivkrafter f\u00f6r ekologisk f\u00f6r\u00e4ndring, vilseleder med ett f\u00f6rment \u201dvi\u201d. N\u00e4r allt kommer omkring, vare sig det handlar om avskogningen av det som nu \u00e4r Storbritannien, utrotningen av megafaunan i Nordamerika, eller n\u00e5got av otaliga andra exempel, s\u00e5 har Homo sapiens, anthropos, alltid \u00e5terkopplat till \u2013cen, den ekologi som den \u00e4r en del av, och f\u00f6r\u00e4ndrat<\/p>\n

v\u00e4rlden. Och det som f\u00f6r\u00e4ndrades s\u00e5 att dessa tidigare ganska lokala effekter blev v\u00e4rldsomfattande och s\u00e5 epokg\u00f6rande att det motiverade en ny geo-kronologisk term, var inte den tunga industrins f\u00f6delse (som alltf\u00f6r ofta beskrivits som mirakul\u00f6s), utan en f\u00f6r\u00e4ndring i den politiska ekonomin vi lever under, ett accelererande kretslopp av profit och ackumulation.
\nDet \u00e4r d\u00e4rf\u00f6r som Moore och andra vidh\u00e5ller att denna potentiellt katastrofala epok inte \u00e4r \u201dantropocen\u201d utan \u201dkapitalocen\u201d.
\nUtopier \u00e4r n\u00f6dv\u00e4ndiga. Men de \u00e4r otillr\u00e4ckliga, och inte bara det; de kan i en del versioner vara en del av systemets ideologi, den d\u00e5liga helhet som organiserar oss, v\u00e4rmer klimatet och d\u00f6mer miljoner till att bli soptipparnas slavar.
\nUtopin om att vi alla \u00e4r tillsammans \u00e4r en l\u00f6gn. Klimatr\u00e4ttvisa kr\u00e4ver att man erk\u00e4nner att det inte finns n\u00e5got \u201dhela jorden\u201d, inget \u201dvi\u201d utan n\u00e5got \u201ddom\u201d. Att vi inte alla sitter i samma b\u00e5t.<\/p>\n

Vilket betyder att man m\u00e5ste ta strid mot det faktum att b\u00f6ter f\u00f6r giftiga utsl\u00e4pp som sker i omr\u00e5den med vit befolkningsmajoritet \u00e4r fem g\u00e5nger s\u00e5 h\u00f6ga som i dem d\u00e4r minoriteterna dominerar. Det betyder att man m\u00e5ste erbjuda f\u00f6rs\u00f6rjning f\u00f6r folk som \u00f6verlever genom att leta igenom giftigt avfall p\u00e5 soptippar, men ocks\u00e5 att man m\u00e5ste utmana avfallsimperialismen som skapade situationen, g\u00e5 emot nyliberalismens avfallshantering som inneb\u00e4r att fattiga l\u00e4nder t\u00e4vlar om att bli f\u00f6rvaringsplatser f\u00f6r skit.<\/p>\n

Och det betyder att st\u00e5 upp mot milit\u00e4r makt och v\u00e5ld. Tre g\u00e5nger s\u00e5 m\u00e5nga milj\u00f6aktivister och f\u00f6rk\u00e4mpar f\u00f6r r\u00e4tten till jord m\u00f6rdades under 2012 j\u00e4mf\u00f6rt med tio \u00e5r tidigare. Klimatr\u00e4ttvisa betyder att utmana Shell, inte bara f\u00f6r att de omvandlat Nigerias Ogoniland till ett halllucinationsframkallande tr\u00e4sk, ett landskap av petrokemisk Ragnar\u00f6k, utan ocks\u00e5 f\u00f6r att i \u00e5ratal ha bev\u00e4pnat den nigerianska staten, under och efter Sani Abachas regim.<\/p>\n

Vapenhandel, diktatur och mord \u00e4r milj\u00f6politik.<\/strong>
\nDe som sparkar ned\u00e5t \u00e4r beroende inte av passiviteten, utan av svagheten hos sina motst\u00e5ndare. Cerrellrapporten \u00e4r tydlig: \u201dAlla socioekonomiska grupper tenderar att uppr\u00f6ras av bygget av st\u00f6rre anl\u00e4ggningar i n\u00e4romr\u00e5det, men medelklass och h\u00f6gre samh\u00e4llsskikt har b\u00e4ttre f\u00f6ruts\u00e4ttningar f\u00f6r en framg\u00e5ngsrik opposition.\u201d
\nDe fattiga ska med andra ord vara m\u00e5ltavlan, inte d\u00e4rf\u00f6r att de inte kommer att k\u00e4mpa, utan p\u00e5 grund av att de \u00e4r s\u00e5 fattiga s\u00e5 att de inte kommer att vinna. Kampen f\u00f6r klimatr\u00e4ttvisa \u00e4r kampen f\u00f6r att visa att detta inte st\u00e4mmer.<\/p>\n

S\u00e5 vi b\u00f6rjar med att ta avst\u00e5nd fr\u00e5n detta f\u00f6rment allomfattande \u201dvi\u201d. D\u00e4rifr\u00e5n kan vi inte bara se v\u00e5r uppgift utan ocks\u00e5 \u00e5terv\u00e4nda till v\u00e5ra utopier f\u00f6r att leva upp till de b\u00e4sta av dem.<\/p>\n

Floderna av mj\u00f6lk och vin ska inte l\u00e4ngre vara \u00f6verfl\u00f6d. En s\u00e5dan l\u00e4ngtan \u00e4r inte l\u00f6jlig \u2013 den \u00e4r en glimt i \u00f6gon blickande mot m\u00e4nsklig befrielse, ett spr\u00e5ng bort fr\u00e5n n\u00f6dv\u00e4ndigheten. L\u00e5ngt ifr\u00e5n att vara bisarr blir den pl\u00f6tsligt ett element i en jordn\u00e4ra utopi som inbegriper politisk ekonomi, en l\u00e4ngtan hos dem som k\u00e4mpar utan att ha makten. I den medeltida bondeutopin Cockaigne regnar det ost. Charles Fourier f\u00f6rest\u00e4llde sig hav omvandlade till lemonad. Eller den amerikanska folks\u00e5ngen om luffarnas paradis, The Big Rock Candy Mountain. Detta \u00e4r dr\u00f6mmar om njutningar utom r\u00e4ckh\u00e5ll f\u00f6r de som dr\u00f6mmer, om minskad arbetsb\u00f6rda, om en v\u00e4rld som till\u00e5ter den utmattade m\u00e4nskligheten att vila ut.<\/p>\n

Vi kan avf\u00e4rda den mest banala kritiken av utopin. Att den inte \u00f6vertygar som planritning \u2013 som om detta \u00e4r allt den skulle kunna vara. Att den \u00e4r dyster, tr\u00e5kig, anonym, f\u00e4rgl\u00f6s och alltid likadan. Anklagelsen att den vision\u00e4ra str\u00e4van efter n\u00e5got b\u00e4ttre alltid g\u00f6r saker och ting v\u00e4rre. S\u00e5dana falska beskyllningar \u00e4r till f\u00f6r att beh\u00e5lla status quo.<\/p>\n

Man kan rikta mer befogad kritik, f\u00f6r utopiernas egen skull och f\u00f6r att uppr\u00e4tth\u00e5lla det st\u00e4ndiga ifr\u00e5gas\u00e4ttande utan vilken de riskerar att bara bli \u2013 och detta \u00e4r i sig sj\u00e4lv en s\u00e5dan typ av kritik \u2013 till s\u00e4kerhetsventiler f\u00f6r att l\u00e4tta p\u00e5 trycket.<\/p>\n

Utopia har exempelvis aldrig varit f\u00f6rbeh\u00e5llet dem som k\u00e4mpar f\u00f6r befrielse. Kolonisat\u00f6rer och expropriat\u00f6rer har i \u00e5rhundraden h\u00e4vdat att de tar god hand om jorden, gentemot lata och oansvariga inf\u00f6dingar, n\u00e4r de f\u00f6rverkligat potentialen f\u00f6r jord som de l\u00f6gnaktigt betecknat som \u00f6de, genom att f\u00e5 s\u00e5 kallade \u00f6knar att \u201dblomma\u201d. Ekologiska utopier har r\u00e4ttf\u00e4rdigat kolonisering och imperier l\u00e5ngt f\u00f6re FN:s REDD-projekt. De har r\u00e4ttf\u00e4rdigat mord.<\/p>\n

Det finns en vision om v\u00e4rlden som en hotad lustg\u00e5rd. Kv\u00e4vd av f\u00f6rgiftande tillv\u00e4xt. Tr\u00e4dg\u00e5rdssk\u00f6tsel som krig. Och uppgiften \u00e4r att \u201dskoningsl\u00f6st eliminera ogr\u00e4set som ber\u00f6var de b\u00e4ttre v\u00e4xterna n\u00e4ring, luft och solljus .\u201d<\/p>\n

De b\u00e4ttre v\u00e4xterna \u00e4r arier. Ogr\u00e4set \u00e4r judar.<\/p>\n

SS-Obergruppenf\u00fchrer och riksminister f\u00f6r jordbruk under Tredje riket, Walther Darr\u00e9, sammansm\u00e4lte vetenskapliga metoder f\u00f6r jordf\u00f6rb\u00e4ttring med nostalgi, hednisk kitsch, imperialism, jordbruksmystik och rashat, till en vision f\u00f6r gr\u00f6n f\u00f6rnyelse och jordf\u00f6rvaltning baserad p\u00e5 folkmord. Han var den m\u00e4ktigaste teoretikern f\u00f6r Blut und Boden, \u201dBlod och jord\u201d, en nazistisk eko-utopi byggd p\u00e5 ekologiskt jordbruk och \u00e5terst\u00e4llda nordiska skogar, under beskydd av renrasiga bondesoldater.
\n\"\"Tr\u00e4det kanske inte v\u00e4xte s\u00e5 som Darr\u00e9 hoppades, men dess r\u00f6tter dog inte. En hel provkarta av fascistiska grupper v\u00e4rlden \u00f6ver bedyrar fortfarande sin trohet mot ekologisk f\u00f6rnyelse, en gr\u00f6n v\u00e4rld, agiterar vitt och brett mot klimatf\u00f6r\u00e4ndring, f\u00f6roreningar och utplundring, och tar st\u00e4llning mot s\u00e5dan f\u00f6rgiftning till f\u00f6rm\u00e5n f\u00f6r en annan \u2013 raslogiken.<\/p>\n

Naturligtvis anklagar apologeterna f\u00f6r de stora f\u00f6rorenarna rutinm\u00e4ssigt milj\u00f6aktivister f\u00f6r att vara fascister. D\u00e4rmed inte sagt att milj\u00f6aktivister inte skoningsl\u00f6st b\u00f6r rensa ut varje s\u00e5dant \u00f6verlapp \u2013 definitivt tv\u00e4rtom.<\/p>\n

Man kan hitta aspekter av d\u00e5lig utopism baserad p\u00e5 undanr\u00f6jande bland mycket st\u00f6rre grupper \u00e4n hos sj\u00e4lvmedvetna h\u00f6gerextremister. Delar av det ekologiska t\u00e4nkandet har fastnat i vaga, sentimentala utopier, det som ekofeministen Chaia Heller kallar \u201dEco-la-la\u201d. Korsad med en r\u00e5 malthusianism, i den aggressiva variant som kallas djupekologi, kan denna visions gullighet f\u00f6rvandlas till brutalitet, enligt vilken problemet \u00e4r \u00f6verbefolkning, sj\u00e4lva m\u00e4nskligheten. I dess frejdigaste ytterlighet hittar vi Voluntary Human Extinction Movement, som f\u00f6respr\u00e5kar ett stopp f\u00f6r m\u00e4nsklig reproduktion. Bland de mest illasinnade hittar vi uttalanden av David Foreman fr\u00e5n \u201dEarth First!\u201d som inf\u00f6r den etiopiska sv\u00e4ltkatastrofen 1984 h\u00e4vdade: \u201dDet v\u00e4rsta vi kunde g\u00f6ra i Etiopien vore att ge bist\u00e5nd \u2013 det b\u00e4sta vore att bara l\u00e5ta naturen hitta sin egen balans, att bara l\u00e5ta folket d\u00e4r sv\u00e4lta\u201d.<\/p>\n

Detta \u00e4r en ekologisk utopi om massd\u00f6d. Vilket vi ju ocks\u00e5 kan ben\u00e4mna en apokalyps.<\/p>\n

Apokalyps och utopi \u2013 alltings slut och hoppets horisont. L\u00e5ngt ifr\u00e5n att vara motpoler har de alltid varit oskiljaktiga.
\nIbland, som hos Lactantius, antas f\u00f6rh\u00e5llandet mellan dem vara kronologiskt eller rent av best\u00e5 av orsak och verkan. Den ena, apokalypsen, n\u00e4r sl\u00f6jan rivs undan p\u00e5 den yttersta dagen, bereder v\u00e4g f\u00f6r den andra, tiden d\u00e4rbortom, en ny b\u00f6rjan.<\/p>\n

N\u00e5gonting har h\u00e4nt \u2013 nu \u00e4r de mer intimt \u00f6verlappande \u00e4n n\u00e5gonsin. Den k\u00e4rve och pessimistiske filosofen Emil Cioran f\u00f6rklarar: \u201dIdag, n\u00e4r vi resignerat inf\u00f6r det fruktansv\u00e4rda, ser vi att utopin smittas av apokalypsen\u2026 De b\u00e5da genrerna\u2026 som tidigare verkade vara s\u00e5 v\u00e4sensskilda, genomtr\u00e4nger varann och smetar av sig p\u00e5 varandra s\u00e5 att de kommer att bilda en ny\u201d. En s\u00e5dan uppgivenhet inf\u00f6r det fruktansv\u00e4rda, en s\u00e5dan genomtr\u00e4ngning \u00e4r intensivt levande i dessa djupekologers l\u00e4ngtan efter en v\u00e4rld d\u00e4r det \u00e4r m\u00e4nniskorna som huggits ner och br\u00e4nts. \u00d6del\u00e4ggelsen har blivit framtidsdr\u00f6mmen.<\/p>\n

Detta \u00e4r inte riktigt en dystopi, det \u00e4r en tredje form \u2013 en apokatopi, en utopalyps \u2013 och vi m\u00f6ter den \u00f6verallt. Vi matas med en f\u00f6rst\u00f6relsekultur, dr\u00f6mmar om fallna ruinst\u00e4der, en avfolkad v\u00e4rld som utforskas av djuren. Vi k\u00e4nner igen klich\u00e9erna. Slingrande v\u00e4xter tar \u00f6ver Wall Street som om det tillh\u00f6rde dem i st\u00e4llet f\u00f6r tv\u00e4rtom; ofantliga m\u00e4ngder avfall, berg av sopor; den utskjutande ruinen efter n\u00e5gon v\u00e4ldig knappt identifierbar bro, som ett olycksb\u00e5dande hopptorn ut i ett gapande tomrum. Etcetera.
\nDet \u00e4r som om vi \u00e4nnu l\u00e4ngtar efter att hitta n\u00e5got b\u00e4ttre bortom spillrorna, men inte l\u00e4ngre har kraften till det. Eller som ett samf\u00e4llt f\u00f6rs\u00f6k att \u00e4n en g\u00e5ng h\u00e4vda ett \u201dvi\u201d, fast nu negativt \u2013 \u201dvi\u201d \u00e4r problemet, och d\u00e4rf\u00f6r blir vi-l\u00f6sheten en storslagen l\u00f6sning. Melankolin \u00e4r falsk. Det ligger entusiasm, en befrielse fr\u00e5n ansvar i dessa f\u00f6rmenta varningar, dessa katastrofer. Apokalypsm\u00e5nglarna lurar ingen. Redan l\u00e5ngt innan Shelley f\u00f6rest\u00e4llde sig dagen d\u00e5 \u201dWestminster Abbey ska st\u00e5 som en forml\u00f6s och namnl\u00f6s ruin, mitt i ett avfolkat tr\u00e4sk\u201d<\/em>, har detta varit sk\u00f6nhetsupplevelser.<\/p>\n

Vi har alla med gapande munnar bl\u00e4ddrat bland bilderna fr\u00e5n Tjernobyl, fr\u00e5n den \u00f6vergivna japanska \u00f6n Gunkanjima, fr\u00e5n Detroits ruiner, scrollat genom tio-i-topplistan med klickbeten \u00f6ver de l\u00e4skigaste \u00f6vergivna platserna. Detta b\u00f6r inte v\u00e4cka skuldk\u00e4nslor. V\u00e5r f\u00f6rf\u00e4ran inf\u00f6r tragedierna och de brottsliga skeendena bakom s\u00e5dana bilder \u00e4r verklig \u2013 den k\u00e4nslan samexisterar med, snarare \u00e4n ers\u00e4tter v\u00e5ra skr\u00e4ckslagna fl\u00e4mtningar. Vi v\u00e4ljer inte vad som f\u00e5r oss att dra efter andan. Inte heller kan de bilder som f\u00e4ngslar oss reduceras till best\u00e4mda politiska st\u00e5ndpunkter. Men visst kan den amoraliska sk\u00f6nheten hos v\u00e5ra apokatopier sammanfalla med n\u00e5got brutalt och illvilligt, en avsky \u2013 men blandad med drag av f\u00f6rst\u00f6relselusta.<\/p>\n

\"\"Vi kan inte undg\u00e5 att tolka s\u00e5dana i\u00f6gonfallande symptomatiska kulturella f\u00f6reteelser diagnostiskt. Hur skulle vi annars f\u00f6rst\u00e5 syndafloden av filmer om syndafloden och anhopningarna \u2013 som ruinh\u00f6garna under Walter Benjamins Historiens \u00c4ngel \u2013 av texter d\u00e4r ruiner l\u00e4ggs \u00f6ver p\u00e5 ruiner?
\nSymptomen f\u00f6r\u00e4ndras med v\u00e4rlden. En svala g\u00f6r ingen sommar, oavsett hur stor budgeten \u00e4r, men man beh\u00f6ver inte vara en skarpsinnig semiotiker f\u00f6r att diagnostisera ett kulturskifte n\u00e4r Idris Elba, i Guillermo Del Toros nya film Pacific Rim, ryter: \u201d\u2013 Idag st\u00e4ller vi in apokalypsen!\u201d. Kanske har vi f\u00e5tt nog av underg\u00e5ngen, och styr med denna replik mot ett annat slags uppl\u00f6sning \u2013 apokalypsen som misslyckats. Vi \u00e4r tillbaka, med ett kraftfullt nytt hopp.
\nEtt liknande skifte visar sig i lyftet f\u00f6r geoengineering, id\u00e9er som tidigare bara var g\u00e5ngbara inom science fiction och bland excentriker. Nu smids v\u00e4rldsomfattande planer om att spruta ut syror i stratosf\u00e4ren f\u00f6r att skapa spegelmolekyler som reflekterar str\u00e5lning, att tv\u00e4tta bort koldioxid fr\u00e5n atmosf\u00e4ren, att pumpa upp vatten fr\u00e5n djupen f\u00f6r att kyla ner haven. Och dessa planer s\u00e4tts samman av nobelpristagare, diskuteras i New Yorker<\/em> och MIT Technology Review<\/em>. Ett nytt hopp, en ny vi-kan-g\u00f6ra-det-attityd, den m\u00e4nskliga handlingens \u00e5terkomst, med uppkavlade \u00e4rmar f\u00f6r att l\u00f6sa problemet. Med Vetenskapen.<\/p>\n

Detta planethackande \u00e4r dock ytterst spekulativt, kontroversiellt och \u2013 enligt aktuella studier fr\u00e5n Helmholtz Centre i Tyskland \u2013 \u00e4ven enligt de mest optimistiska prognoserna fullkomligt otillr\u00e4ckligt f\u00f6r att f\u00f6rhindra klimatkaos. Utifr\u00e5n alla rimliga kriterier \u00e4r det absurt att s\u00e5dana planer verkar mer f\u00f6rnuftiga \u00e4n att genomf\u00f6ra de samh\u00e4llsf\u00f6r\u00e4ndringar f\u00f6r att sk\u00e4ra ner utsl\u00e4ppen som \u00e4r m\u00f6jliga nu, men som skulle kr\u00e4va en omvandling av v\u00e5rt politiska system.<\/p>\n

Det \u00e4r en v\u00e4nsterklich\u00e9 att f\u00f6rklara att i v\u00e5r tid \u00e4r det l\u00e4ttare att f\u00f6rest\u00e4lla sig v\u00e4rldens underg\u00e5ng \u00e4n kapitalismens. Andreas Malm pekar p\u00e5 att med pratet om geoengineering \u00e4r det enklare att f\u00f6rest\u00e4lla sig en medveten omvandling av hela planeten \u00e4n av v\u00e5r politiska ekonomi. Det som vid f\u00f6rsta anblicken kan verka som en ny kraftfull kreativitet \u00e4r snarare en kapitulation, att ge upp inf\u00f6r status quo. Utopin inneb\u00e4r h\u00e4r ett erk\u00e4nnande av att maktens bef\u00e4stning \u00e4r ointaglig, att erk\u00e4nna den stopplinje som inte f\u00e5r \u00f6vertr\u00e4das.
\n\u00c4r detta det pris vi m\u00e5ste betala f\u00f6r att beh\u00e5lla hoppet?<\/p>\n

Sjuttio procent av arbetsstyrkan vid Union Carbides, tillf\u00e4lligt nedst\u00e4ngda, fabrik i Bhopal i Indien hade f\u00e5tt l\u00f6neavdrag f\u00f6r att det v\u00e4grat bryta mot s\u00e4kerhetsrutinerna. Bemanningen var otillr\u00e4cklig, m\u00e4tningar utf\u00f6rdes h\u00e4lften s\u00e5 ofta som f\u00f6reskrivet. Inget av de sex s\u00e4kerhetssystemen fungerade som det skulle, eller ocks\u00e5 fungerade de inte alls. Fackf\u00f6reningens protester hade ignorerats.<\/p>\n

Den 3 december 1984 v\u00e4llde 27 ton metylisocyanat ut fr\u00e5n fabriken. Mellan 8 000 och 10 000 m\u00e4nniskor dog den natten; 25 000 har d\u00f6tt sedan dess. En halv miljon skadades, 70 000 av dem permanent och i f\u00f6rf\u00e4rande grad. Andelen barn f\u00f6dda med missbildningar \u00e4r enormt h\u00f6g. Grundvattnet inneh\u00e5ller fortfarande gifter l\u00e5ngt \u00f6ver s\u00e4kra niv\u00e5er.
\nTill att b\u00f6rja med kr\u00e4vde den indiska regeringen 3,3 miljarder dollar i kompensation, vilket Union Carbide lade ner 50 miljoner dollar p\u00e5 att bestrida. 1989 betalade f\u00f6retaget vid en f\u00f6rlikning till slut 470 miljoner dollar, Femton procent av det ursprungliga beloppet. De \u00f6verlevande erh\u00f6ll som livstidskompensation mellan 300 och 500 dollar vardera. Enligt Dow-Carbides informationsansvariga Kathy Hunt 2002: \u201d500 dollar \u00e4r v\u00e4ldigt bra f\u00f6r en indier\u201d.<\/p>\n

Varf\u00f6r \u00e5terupprepa dessa f\u00f6rskr\u00e4ckliga och v\u00e4lk\u00e4nda fakta? Inte bara d\u00e4rf\u00f6r att Warren Anderson, Carbides tidigare VD, som bekant aldrig har utl\u00e4mnats till det indiska r\u00e4ttsv\u00e4sendet trots att en h\u00e4ktningsorder utf\u00e4rdats. Inte d\u00e4rf\u00f6r att Carbide \u2013 och Dow Chemicals som k\u00f6pte f\u00f6retaget 2001 \u2013 f\u00f6rnekat allt ansvar och v\u00e4grat att sanera omr\u00e5det eller svara p\u00e5 indiska domstolskallelser. Det finns ett annat sk\u00e4l.
\n1989 rapporterade Wall Street Journal<\/em> att f\u00f6retagsledare i USA var extremt oroade \u00f6ver detta f\u00f6rsta st\u00f6rre test av ett amerikanskt f\u00f6retags ansvar f\u00f6r en olycka i utvecklingsl\u00e4nderna. Slutligen, i oktober 1991, kom det kritiska \u00f6gonblicket f\u00f6r denna debatt \u2013 Indiens h\u00f6gsta domstol accepterade Carbides erbjudande, avvisade alla aktuella krav riktade mot f\u00f6retaget, och erbj\u00f6d d\u00e4rmed bolaget r\u00e4ttsligt beskydd. Och f\u00f6retagets aktiekurs slog genast i taket. F\u00f6r Wall Street ins\u00e5g att dess viktigaste krav hade tillgodosetts. Att man var p\u00e5 s\u00e4ker mark.<\/p>\n

En sammansm\u00e4ltning av apokalyps och utopi i verkliga v\u00e4rlden. Apokalyps f\u00f6r de tusenden som drunknade i sina egna lungor. Och f\u00f6r f\u00f6retagen som nu f\u00e5tt bekr\u00e4ftat att de fattiga till skillnad fr\u00e5n profiten verkligen var umb\u00e4rliga? En vardagsutopi.<\/p>\n

Detta \u00e4r \u00e4nnu en av utopins begr\u00e4nsningar. Vi lever i utopin \u2013 det \u00e4r bara det att den inte \u00e4r v\u00e5r. S\u00e5 vi lever i apokalypsen ocks\u00e5.<\/p>\n

Jorden \u2013 i v\u00e4ntan p\u00e5 ett avg\u00f6rande. Utopi? Apokalyps? \u00c4r det v\u00e4rre att hoppas eller att f\u00f6rtvivla? P\u00e5 den fr\u00e5gan kan det bara finnas ett svar: ja. Det \u00e4r v\u00e4rre att hoppas eller att f\u00f6rtvivla.
\nD\u00e5ligt hopp och d\u00e5lig f\u00f6rtvivlan \u00e4r \u00f6msesidigt beroende. Kapitalismen vinner i b\u00e5da fallen. \u201dVi\u201d kan l\u00f6sa problemen som \u201dvi\u201d skapat. Och n\u00e4r \u201dvi\u201d geo-ingeni\u00f6rer misslyckas s\u00e5 kan \u201dvi\u201d \u00f6verleva \u2013 viskar de till oss, till \u201dv\u00e5ra\u201d d\u00e5liga survivalistsamveten, preppers som hamstrar konserverade b\u00f6nor.
\nFinns det en b\u00e4ttre optimism? Och ett r\u00e4tt s\u00e4tt att f\u00f6rlora hoppet? Det beror p\u00e5 vem som hoppas, p\u00e5 vad och f\u00f6r vem \u2013 och mot vem. Vi m\u00e5ste l\u00e4ra oss att hoppas med v\u00e4ssade klor.<\/p>\n

\"\"Vi ska inte l\u00e5ta oss hunsas av krav p\u00e5 egna byr\u00e5kratiska f\u00f6rslag. Faktum \u00e4r att det inte r\u00e5der n\u00e5gon brist p\u00e5 modeller att diskutera, men den radikala kritiken av vardagen \u00e4r giltig \u00e4ven i avsaknad av alternativ. Vi kan g\u00e5 \u00e4nnu l\u00e4ngre \u2013 om vi tar utopin p\u00e5 allvar, som en total omvandling, s\u00e5 betyder sj\u00e4lva omfattningen att vi inte kan f\u00f6rest\u00e4lla oss den h\u00e4rifr\u00e5n. Det \u00e4r skapandeprocessen som kommer att till\u00e5ta oss att g\u00f6ra det. Det \u00e4r troheten mot utopin som kan st\u00f6tta v\u00e5r v\u00e4gran att g\u00e5 in p\u00e5 detaljer eller att erbjuda n\u00e5gon f\u00e4rdkarta.<\/p>\n

Vi borde dr\u00f6mma utopin s\u00e5 mycket vi kan. J\u00e4msides med en m\u00e4nsklighet vars potential fullbordats borde vi f\u00f6rest\u00e4lla oss flygande \u00f6ar, sj\u00e4lvorganiserade koralliknande bostadsomr\u00e5den, fotosyntetiserande bilar odlade av genmanipulerad benm\u00e4rg. Big Rock Candy Mountains. F\u00f6r vi kommer aldrig att blanda ihop de dr\u00f6mmarna med planritningar, och inte heller med rena absurditeter.<\/p>\n

Det utopier \u00e4r, \u00e4r nya rorschachtest. Vi h\u00e4ller ut v\u00e5ra bekymmer och id\u00e9er, och i dr\u00f6mmen viker vi papperet f\u00f6r att sedan \u00f6ppna det igen och avsl\u00f6ja h\u00e4pnadsv\u00e4ckande m\u00f6nster. Vi kan h\u00e4lla med en viss avsikt, men vad vi \u00e5stadkommer \u00e4r bortom detaljplanering. V\u00e5ra utopier ska avnjutas och beundras \u2013 de \u00e4r skapade utifr\u00e5n v\u00e5r oro och v\u00e5rt engagemang, och de s\u00e4ger n\u00e5got om v\u00e5rt nul\u00e4ge, om v\u00e5ra f\u00f6r-utopiska jag. De beh\u00f6ver tolkas. Och det g\u00e4ller \u00e4ven v\u00e5ra fienders utopier.<\/p>\n

Att f\u00f6rst\u00e5 v\u00e5ra motst\u00e5ndare betyder ocks\u00e5 att respektera dem. Jorden blir inte misshandlad d\u00e4rf\u00f6r att plundrarna \u00e4r korkade eller irrationella eller g\u00f6r ett misstag eller har otillr\u00e4ckliga data. Vi beh\u00f6ver sl\u00e5ss f\u00f6r v\u00e5r sak s\u00e5 entr\u00e4get som vi kan, och vinna diskussionen, men vi ska inte bedra oss sj\u00e4lva; oavsett sj\u00e4lvbedr\u00e4geri, skuldk\u00e4nslor eller eventuella t\u00e5rar fr\u00e5n direkt\u00f6rerna s\u00e5 \u00e4r det i profitmaximeringens v\u00e4rld rationellt f\u00f6r de samh\u00e4llsbevarande institutionerna att g\u00f6ra vad de g\u00f6r. Individer och ibland \u00e4ven organisationer kan mots\u00e4tta sig detta i vissa fall, men bara genom att bortse fr\u00e5n systemets logik. Vilket sj\u00e4lva systemet f\u00f6rst\u00e5s inte kan.<\/p>\n

Kampen f\u00f6r ekologisk r\u00e4ttvisa betyder en kamp mot detta system, eftersom det finns v\u00e4ldiga profiter att g\u00f6ra p\u00e5 or\u00e4ttvisan. Den kampen kommer inte alltid att g\u00e4lla katastrofala klimatf\u00f6r\u00e4ndringar eller jordexpropriering. Under nyliberalismen kan \u00e4ven kamp kring tillf\u00e4lliga lokala milj\u00f6fr\u00e5gor ytterst handla om makten. Protesterna som skakade Turkiet 2013 startade kring regeringens planer p\u00e5 att bebygga Geziparken, ett av stadens sista gr\u00f6nomr\u00e5den.<\/p>\n

Snarare \u00e4n att hylla samh\u00f6righeten s\u00e5 k\u00e4mpar vi b\u00e4st genom att fr\u00e4mja v\u00e5r icke-samh\u00f6righet. Det faktum att det finns olika sidor. Som bekant n\u00e4rmar vi oss en global brytpunkt. Snarare \u00e4n att hoppas p\u00e5 sammanh\u00e5llning ligger v\u00e5rt fr\u00e4msta hopp i konflikt. Som en aspekt av v\u00e5r utopism b\u00f6r vi sikta p\u00e5 denna strategi f\u00f6r mots\u00e4ttningar.<\/p>\n

Det finns d\u00e5lig pessimism s\u00e5v\u00e4l som d\u00e5lig optimism. Gentemot den surmulna uppgivenheten hos exempelvis James Lovelock s\u00e5 finns det goda vetenskapliga sk\u00e4l till att anta att vi \u00e4nnu inte slutgiltigt n\u00e5tt en punkt utan \u00e5terv\u00e4ndo. Och i vilket fall som helst, \u00e4ven en trasig v\u00e4rld \u00e4r v\u00e4rd att k\u00e4mpa f\u00f6r
\nVi beh\u00f6ver f\u00f6ra kampen till en annan brytpunkt, mot o\u00e5terkallelig social f\u00f6r\u00e4ndring, och det kr\u00e4ver en annan form av pessimism, en kompromissl\u00f6s insikt om hur illa l\u00e4get \u00e4r.<\/p>\n

Pessimism har d\u00e5ligt rykte bland aktivister som \u00e4r r\u00e4dda f\u00f6r kapitulation. Men aktivism utan den pessimism som det h\u00e5rda allvaret borde framkalla \u00e4r ren sentimentalitet.<\/p>\n

Det finns hopp. Men f\u00f6r att det ska bli verkligt och skarpt och h\u00e4rdat till ett vapen, kan vi inte bara plocka upp det i den form som det kommer till oss. Vi m\u00e5ste testa det, uts\u00e4tta det f\u00f6r tyngden fr\u00e5n en rimlig misstro som gr\u00e4nsar till f\u00f6rtvivlan. Vi beh\u00f6ver utopin, men att f\u00f6rs\u00f6ka t\u00e4nka utopiskt i den h\u00e4r v\u00e4rlden utan raseri, utan ursinne, \u00e4r en lyx vi inte kan unna oss. Inf\u00f6r vad som h\u00e4nder kan vi inte t\u00e4nka utopiskt utan att hata.<\/p>\n

Till och med v\u00e5ra visioner om v\u00e4rldens underg\u00e5ng \u00e4r f\u00f6r inskr\u00e4nkta. Skippa samh\u00e4llsapokalypserna \u2013 alltid med v\u00e5rt eget land i centrum \u2013 och hylla i st\u00e4llet den paradoxbem\u00e4ngda, h\u00e4diska utopin. Ett hopp som f\u00f6rkastar hoppet hos dem som har makten.<\/p>\n

Det \u00e4r de f\u00f6rment f\u00f6rnuftiga kritikerna som \u00e4r de mest komplett orealistiska. Som Joel Kovel s\u00e4ger, \u201dvi kan v\u00e4lja kapitalackumulation, och vi kan v\u00e4lja ekologisk h\u00e5llbarhet , men vi kan inte ha b\u00e5da tillsammans\u201d. Att tro n\u00e5got annat vore bekv\u00e4mt, om det inte vore s\u00e5 farligt.<\/p>\n

2003 sa William Stavropoulos, verkst\u00e4llande direkt\u00f6r f\u00f6r Dow \u2013 som vi minns inte har n\u00e5got ansvar f\u00f6r de kemiskt stympade offren i Bhopal \u2013 i ett pressmeddelande: \u201dAtt visa milj\u00f6ansvar \u00e4r bra f\u00f6r aff\u00e4rerna\u201d.<\/p>\n

Och det \u00e4r, i negativ bem\u00e4rkelse, den mest absurda utopin av alla.<\/p>\n

 <\/p>\n

Artikelf\u00f6rfattare: China Mi\u00e8ville<\/strong> \u00e4r fantasy- och science fictionf\u00f6rfattare och politisk aktivist. Han har f\u00f6rutom sina sk\u00f6nlitter\u00e4ra b\u00f6cker givit ut Between Equal Rights: A Marxist Theory of International Law<\/em> (2005), hans doktorsavhandling i internationell r\u00e4tt. Han \u00e4r medlem i redaktionskollektivet f\u00f6r tidskriften Salvage.<\/a><\/p>\n

\u00d6vers\u00e4ttning<\/strong>: Jan Czajkowski & Peter Jervelycke Belfrage<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

\u201dOm de inte gick att f\u00f6rest\u00e4lla sig ett alternativ till dagens v\u00e4rld, hur skulle vi d\u00e5 kunna f\u00f6r\u00e4ndra den?\u201d Utopier \u00e4r n\u00f6dv\u00e4ndiga. Men de \u00e4r otillr\u00e4ckliga, och inte bara det; de kan i en del versioner vara en del av … Forts\u00e4tt l\u00e4sa →<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"jetpack_post_was_ever_published":false,"_jetpack_newsletter_access":"","_jetpack_dont_email_post_to_subs":false,"_jetpack_newsletter_tier_id":0,"_jetpack_memberships_contains_paywalled_content":false,"_jetpack_memberships_contains_paid_content":false,"footnotes":"","jetpack_publicize_message":"","jetpack_publicize_feature_enabled":true,"jetpack_social_post_already_shared":true,"jetpack_social_options":{"image_generator_settings":{"template":"highway","default_image_id":0,"font":"","enabled":false},"version":2}},"categories":[1],"tags":[1202,1197,481,1201,1198,1196,1199,1194,1193,1200,1192,1195],"class_list":["post-2822","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-okategoriserade","tag-apokalypsen","tag-big-rock-candy-mountain","tag-china-mieville","tag-dow-chemicals","tag-fourier","tag-lactantius","tag-redd","tag-salvage","tag-thomas-more","tag-union-carbide","tag-utopia","tag-verso"],"jetpack_publicize_connections":[],"jetpack_featured_media_url":"","jetpack_sharing_enabled":true,"jetpack_shortlink":"https:\/\/wp.me\/pRzA9-Jw","_links":{"self":[{"href":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/2822","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=2822"}],"version-history":[{"count":2,"href":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/2822\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":2844,"href":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/2822\/revisions\/2844"}],"wp:attachment":[{"href":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=2822"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=2822"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=2822"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}