![\"\"](\"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-content\/uploads\/2021\/10\/31649533117_7840da84b6_o-300x225.jpg\")
<\/p>\n<\/p>\n
En gigarbetarna f\u00f6rv\u00e4ntas vara st\u00e4ndigt beredd, i v\u00e4ntan p\u00e5 att ett jobb dyker upp p\u00e5 appen. De<\/span><\/span><\/span><\/span>n paradoxala kombinationen <\/span><\/span>av <\/span><\/span><\/span><\/span>of\u00f6ruts\u00e4gbarhet och enformighet k\u00e4nnetecknar arbetet som <\/span><\/span>Anders Teglund beskriver i sin bok om hans tid som cykelbud \u00e5t Foodora. Johan \u00d6restig har l\u00e4st den.<\/span><\/span><\/span><\/span><\/b><\/p>\n Anders Teglunds bok <\/span><\/span>Cykelbudet <\/i><\/span><\/span>framst\u00e5r p\u00e5 ytan som en bok om en tillf\u00e4llig klassresa ned\u00e5t. Teglund, som verkar som musiker och f\u00f6rl\u00e4ggare i G\u00f6teborg, drabbades h\u00e5rt av den nedst\u00e4ngning som f\u00f6ljde med Corona-restriktionerna. Pandemin var ju en ovanlig kris i<\/span><\/span><\/p>\n den meningen att verksamheter s\u00e5som restauranger och kulturarenor, som vanligen inte brukar p\u00e5verkas i krisers inledningsfas, denna g\u00e5ng var de som klappade ihop f\u00f6rst. I den inledande delen av boken f\u00f6ljer vi Teglunds egen resa fr\u00e5n inst\u00e4llda spelningar och utgivningar och misslyckade f\u00f6rs\u00f6k till digitala evenemang till beslutet att s\u00f6ka tillf\u00e4lligt arbete som cykelbud hos gig-f\u00f6retaget Foodora. Gig fanns det trots allt gott om. F\u00f6r med pandemin kom en explosionsartat \u00f6kad efterfr\u00e5gan p\u00e5 hemlevererad mat till alla de som inte ville uts\u00e4tta sig sj\u00e4lva f\u00f6r smittorisk genom restaurangbes\u00f6k. <\/span><\/span><\/p>\n I rapporten <\/span><\/span>Apparna och arbetet: om gigifieringen av arbetsmarknaden<\/i><\/span><\/span> skiljer f\u00f6reningen Gigwatch ut sex k\u00e4nnetecken f\u00f6r gigarbete. Ett f\u00f6rsta k\u00e4nnetecken \u00e4r att arbetet sker \u201don demand\u201d, det vill s\u00e4ga arbetsdagen bryts upp i flera olika moment och arbetaren f\u00f6rv\u00e4ntas vara st\u00e4ndigt till hands f\u00f6r att arbeta n\u00e4r ett gig dyker upp. Tiden d\u00e5 du v\u00e4ntar \u00e4r ofta obetald. Vidare f\u00e5r man betalt per arbetsuppgift. I regel saknas fast timl\u00f6n. Ytterligare ett k\u00e4nnetecken \u00e4r att arbete tilldelas via en digital plattform ofta kopplad till en app i telefonen d\u00e4r en konsument best\u00e4ller en tj\u00e4nst av dig om det s\u00e5 \u00e4r mat, flytthj\u00e4lp eller barnpassning. Gig-arbetare m\u00e5ste ofta ocks\u00e5 st\u00e5 f\u00f6r egna arbetsredskap. P\u00e5 Foodora kan det handla om att sj\u00e4lv ordna en cykel, moped eller bil att ta sig fram med. Det \u00e4r arbetaren sj\u00e4lv som m\u00e5ste st\u00e5 f\u00f6r underh\u00e5ll, reparation och service. <\/span><\/span>Gig-arbete r\u00e4knas ofta ocks\u00e5 som egenanst\u00e4llningar, vilket friar f\u00f6retagen fr\u00e5n g\u00e4llande arbetslagstiftning eller ansvar f\u00f6r exempelvis olyckor eller sjuk- och semesterers\u00e4ttning. Sist men inte minst inneb\u00e4r gig-arbete att varje individ konkurrerar med andra individer om arbete. Genom att st\u00e4ndigt ha arbetskraft som st\u00e5r redo p\u00e5 olika platser i en stad att snabbt ta ett p\u00e5hugg s\u00e5 kan f\u00f6retagen minimera v\u00e4ntetiderna. <\/span><\/span><\/span>Teglunds bok ger inblick i vad dessa aspekter av gig-arbete kan betyda i praktiken. <\/span><\/span><\/p>\n Teglund skildrar arbetet som Foodora-bud som pr\u00e4glat av en m\u00e4rklig kombination av of\u00f6ruts\u00e4gbarhet och enformighet. Ovissheten kommer av att m\u00e4ngden gig per pass inte g\u00e5r att veta p\u00e5 f\u00f6rhand. Ibland \u00e4r v\u00e4dret b\u00e4ttre och de flesta g\u00e5r sj\u00e4lva till restaurangerna och h\u00e4mtar sin mat. Pl\u00f6tsligt kommer ett skyfall och gigen blir pl\u00f6tsligt f\u00f6r m\u00e5nga f\u00f6r att hinna med. Sen kan det ocks\u00e5 vara s\u00e5 att f\u00f6retaget av oklara sk\u00e4l drar ner p\u00e5 antalet pass som man f\u00e5r g\u00f6ra. Ett annat sp\u00e4nningsmoment \u00e4r eventuellt strul med fordonen. Om cykeln f\u00e5r punktering eller kanske rentav blir stulen under en leverans s\u00e5 m\u00e5ste budet rapportera in giltig anledning till fr\u00e5nvaro f\u00f6r att slippa varning och kan f\u00f6rlora mycket inkomst i v\u00e4ntan p\u00e5 att \u00e5ter ha ett fordon. Monotonin kommer av att arbetet best\u00e5r av en evig loop av v\u00e4ntan p\u00e5 best\u00e4llningar att acceptera, av trampande till restaurangen och \u00e4nnu ett frustrerande v\u00e4ntande p\u00e5 att den ska bli f\u00e4rdig, av trampande hem till kunden och ett flyktigt \u00f6verl\u00e4mnande av maten och sedan p\u00e5 det igen. <\/span><\/span><\/span><\/p>\n Boken \u00e4r till att b\u00f6rja med en ber\u00e4ttelse om konsekvenserna av ett arbetsliv som skiljer kropp fr\u00e5n huvud. Teglund beskriver p\u00e5 ett b\u00e5de naivt och \u00e4rligt s\u00e4tt tanken p\u00e5 allt cyklande som n\u00e5got tillfredsst\u00e4llande: ett radikalt brott fr\u00e5n kulturarbetarens stillasittande arbete d\u00e4r skapande mest hela tiden f\u00e5r ge plats \u00e5t att skriva stipendieans\u00f6kningar och redovisa resultat. N\u00e4r han cyklar blir han bara kropp, sl\u00e4pper alla tankar och g\u00e5r upp i att g\u00f6ra pass p\u00e5 pass tills han tar ut sig sj\u00e4lv. Men problemet med klassamh\u00e4llet \u00e4r ju att denna kroppsliga urladdning ofta sker bortom arbetarens kontroll. N\u00e5gon annan dikterar n\u00e4r och hur snabbt min kropp ska anv\u00e4ndas. Det \u00e4r inte bara frustrerande f\u00f6r en kulturarbetare som Teglund som identifierar sig som en kreativ person. Han visar ocks\u00e5 hur hans kollegor pl\u00e5gas, som Mubarak som dr\u00f6mmer om att g\u00f6ra en podcast d\u00e4r han filosoferar kring existentiella fr\u00e5gor. Jag ser paralleller till Jacques Ranci\u00e9res bok <\/span><\/span><\/span>Proletarian Nights <\/i><\/span><\/span><\/span>fr\u00e5n 1981 som skildrar arbetare i 1800-talets Frankrike som trots ett n\u00e4st intill outh\u00e4rdligt arbetsliv med l\u00e5nga arbetsdagar \u00e4nd\u00e5 \u00e4gnar stora delar av n\u00e4tterna \u00e5t att m\u00e5la, g\u00f6ra musik, skriva poesi eller politiska manifest. Detta, Ett \u00e5terkommande tema b\u00e5de i Teglunds betraktelser och i de intervjuer han \u00e5terger \u00e4r den dagliga f\u00f6rnedringen. Det handlar om det ov\u00e4rdiga i att sp\u00f6kas ut i en rosa clownkostym, i att f\u00f6rv\u00e4ntas st\u00e5 ut med utsk\u00e4llningar av arbetsledare och kunder, att viftas ut som en byracka av restaurang\u00e4gare eller ta emot h\u00e5nfulla kommentarer eller rentav hot fr\u00e5n f\u00f6rbipasserande p\u00e5 gatorna. Det handlar ocks\u00e5 om f\u00f6rnedringen i att vara \u00f6verallt men \u00e4nd\u00e5 inte ses som en m\u00e4nniska. Teglund beskriver b\u00e5de irriterat och bekymrat hur vanligt det \u00e4r att buden m\u00f6ts av kunder som tar emot sin mat i bara underkl\u00e4der. Det \u00e4r som om buden, till skillnad fr\u00e5n andra fr\u00e4mmande m\u00e4nniskor, inte kan g\u00f6ra en generad. Skammen som bud \u00e4r allts\u00e5 inte bara den egna \u00f6ver att g\u00f6ra n\u00e5got som andra ser ner p\u00e5 utan ocks\u00e5 sekund\u00e4rskammen \u00f6ver kunders oblyga ov\u00e4rdighet: <\/span><\/span><\/span>\u201dN\u00e4r revolutionen kommer ska vi rada upp alla kalsongkillar mot en mur. Och dra p\u00e5 dem varsitt par vanliga byxor med sk\u00e4rp\u201d<\/span><\/span>. Bland buden ser Teglund uppgivenhet. Kanske konstaterar man att det inte finns n\u00e5got alternativ, att allt annat skulle inneb\u00e4ra att man fick det \u00e4nnu s\u00e4mre. Eller s\u00e5 t\u00e4nker man p\u00e5 jobbet som tillf\u00e4lligt, i v\u00e4ntan att f\u00e5 g\u00f6ra det man verkligen \u00e4r kallad till att g\u00f6ra. <\/span><\/span><\/span><\/p>\n Detta inledande kompakta m\u00f6rker blandas en bit in i boken upp med strimmor av hopp och det som g\u00f6r boken verkligt intressant \u00e4r just att den inte stannar i \u00e4nnu en el\u00e4ndesskildring. Teglund m\u00f6ter andra bud med viljan att organisera sig fackligt. Kollegor som nyligen kommit till Sverige p\u00e5pekar att Teglund som svensk och vit med ett brett kontaktn\u00e4t har mycket mindre att f\u00f6rlora \u00e4n de sj\u00e4lva. Han m\u00e5ste ta initiativet. Efter en del v\u00e5nda och tvekan blir han del av en l\u00e5ngsamt v\u00e4xande facklig r\u00f6relse bland Foodora-buden i G\u00f6teborg. Sida efter sida f\u00f6ljer sedan med skildringar av hur kontakt med Transportarbetarf\u00f6rbundet uppr\u00e4ttas, hur krav formuleras, hur medlemsantalet \u00f6kar, hur arbetsk\u00f6parsidan reagerar och hur kampen f\u00f6r ett helt\u00e4ckande kollektivavtal blir b\u00e5de utdraget och frustrerande. Boken lyfter h\u00e4r fr\u00e5gor om vad ett v\u00e4rdigt arbete \u00e4r och hur facklig organisering kan bli ett s\u00e4tt inte bara att f\u00f6rb\u00e4ttra materiella villkor utan att ocks\u00e5 v\u00e4nda f\u00f6rnedring och f\u00f6rbittring till stolthet och solidaritet.<\/span><\/span><\/span><\/p>\n Det \u00e4r inte fr\u00e5gan om n\u00e5gon solskenshistoria. Arbetet i gig-sektorn \u00e4r fortfarande b\u00e5de os\u00e4kert, h\u00e5rt och l\u00e5gavl\u00f6nat. Gigwatch varnar rentav f\u00f6r att arbetsmarknaden i stort kan st\u00e5 inf\u00f6r en gigifiering d\u00e4r modellen exporteras till ett v\u00e4xande antal branscher. Men Teglunds bok l\u00e4mnar oss med n\u00e5gra viktiga slutsatser. Avsl\u00f6janden om usla arbetsvillkor \u00e4r inte tillr\u00e4ckligt f\u00f6r att \u00e4ndra p\u00e5 dessa villkor. F\u00f6r det kr\u00e4vs t\u00e5lmodig och l\u00e5ngsiktig organisering bland de som utf\u00f6r arbetet. Denna organisering \u00e4r inte bara ett medel f\u00f6r att uppn\u00e5 b\u00e4ttre villkor. Den \u00e4r ocks\u00e5 ett sj\u00e4lv\u00e4ndam\u00e5l p\u00e5 s\u00e5 s\u00e4tt att den kan omvandla k\u00e4nslor av ensamhet, skam, f\u00f6rnedring och bitterhet till stolthet, erk\u00e4nnande, samh\u00f6righet och solidaritet. Ett stort problem idag \u00e4r att vi tycks mer upptagna av att hitta saker som skiljer v\u00e5r egen grupp fr\u00e5n andra \u00e4n att se vad som f\u00f6renar oss. En r\u00f6relse som reser mur p\u00e5 mur mot andra grupper \u00e4r d\u00f6md till obetydlighet. Jag uppskattar hur \u00e4rligt och naket Teglund beskriver sin egen \u00e4ngslan och tvekan inf\u00f6r att k\u00e4mpa fackligt. Han \u00e4r ju privilegierad, han \u00e4r ju svensk, han \u00e4r ju egentligen musiker och inte arbetare. Men samh\u00f6righeten och identifikationen \u00e4r ju inget som bara finns d\u00e4r fr\u00e5n b\u00f6rjan. Den uppst\u00e5r genom organisering. Formulerandet av krav, utvecklingen av strategier och kampmetoder och erfarenheter av att motarbetas av ledningen \u00f6ppnar f\u00f6r en f\u00f6renande identitet att v\u00e4xa fram, d\u00e4r de skillnader som tidigare framstod som stora pl\u00f6tsligt framst\u00e5r som mindre betydliga. De bud som tidigare swishade f\u00f6rbi varandra som fr\u00e4mlingar med endast en rosa mundering gemensamt kan nu stanna upp, h\u00e4lsa och uppt\u00e4cka sig sj\u00e4lva i den andra. Det \u00e4r en blygsam men helt n\u00f6dv\u00e4ndig b\u00f6rjan f\u00f6r varje viktig r\u00f6relse.<\/span><\/span><\/span><\/p>\n Johan \u00d6restig<\/strong> \u00e4r sociolog och l\u00e4rare vid Ume\u00e5 universitet. \u00c4mnet f\u00f6r hans doktorsavhandling var hur oj\u00e4mlikhet i h\u00e4lsa p\u00e5verkar pensionering. Han har tillsammans med Jonas Olofsson skrivit boken ”Evolutionsteori och m\u00e4nniskans natur<\/em>” (Natur & Kultur, 2015). Ing\u00e5r i R\u00f6da rummets redaktion.<\/span><\/span><\/span><\/span><\/p>\n \n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" En gigarbetarna f\u00f6rv\u00e4ntas vara st\u00e4ndigt beredd, i v\u00e4ntan p\u00e5 att ett jobb dyker upp p\u00e5 appen. Den paradoxala kombinationen av of\u00f6ruts\u00e4gbarhet och enformighet k\u00e4nnetecknar arbetet som Anders Teglund beskriver i sin bok om hans tid som cykelbud \u00e5t Foodora. Johan … Forts\u00e4tt l\u00e4sa ![\"\"](\"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-content\/uploads\/2021\/10\/Proletarian-Nights-182x300.jpg\")
att de trots slavliknande villkor bara m\u00e5ste ta sig tid att skapa, vittnar om det brutala och om\u00e4nskliga i ett arbetsliv som f\u00f6rnekar m\u00e4nniskor deras inneboende skaparkraft. Jag l\u00e4ser Teglunds bok som en l\u00e4ngtan efter ett annat s\u00e4tt att arbeta d\u00e4r det kroppsliga och det kreativa f\u00f6renas och balanseras med egenkontroll<\/span><\/span><\/span><\/p>\n