{"id":2989,"date":"2021-12-29T12:51:48","date_gmt":"2021-12-29T11:51:48","guid":{"rendered":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/?p=2989"},"modified":"2021-12-29T12:51:48","modified_gmt":"2021-12-29T11:51:48","slug":"ett-rop-pa-omsesidig-hjalp-klimatrorelsen-och-aterupprattandet-av-tron-pa-kollektiv-handling","status":"publish","type":"post","link":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/2021\/12\/29\/ett-rop-pa-omsesidig-hjalp-klimatrorelsen-och-aterupprattandet-av-tron-pa-kollektiv-handling\/","title":{"rendered":"Ett rop p\u00e5 (\u00f6msesidig) hj\u00e4lp: klimatr\u00f6relsen och \u00e5teruppr\u00e4ttandet av tron p\u00e5 kollektiv handling"},"content":{"rendered":"
\"\"

Bild: Allt \u00e5t alla<\/a><\/p><\/div>\n

Klimatr\u00f6relsen domineras idag av protester, opinionsbildning och teoretiserande. \u00c4ven om alla dessa former av motst\u00e5nd \u00e4r n\u00f6dv\u00e4ndiga s\u00e5 bidrar de inte till det som \u00e4r varje radikal r\u00f6relses viktigaste uppgift: att samla och organisera ett v\u00e4xande antal m\u00e4nniskor i en massr\u00f6relse. Johan \u00d6restig argumenterar f\u00f6r att organisering enligt principen om \u00f6msesidig hj\u00e4lp kan bli arenor f\u00f6r att solidariskt l\u00f6sa gemensamma problem i vardagen och en \u00f6vningsplats f\u00f6r sj\u00e4lvorganisering.<\/strong><\/p>\n

Klimatdebatten \u00e4r m\u00e4rklig. Fullst\u00e4ndigt motstridiga f\u00f6rh\u00e5llningss\u00e4tt tr\u00e4ngs med varandra. N\u00e5gra av dem \u00e4r pessimistiska. En s\u00e5dan \u00e4r alarmism. V\u00e4rlden brinner, l\u00e4get \u00e4r akut. Tiden rinner ut och snart \u00e4r det f\u00f6r all framtid f\u00f6rsent. En annan \u00e4r fatalism. Den globala uppv\u00e4rmningens effekter \u00f6kar desperationen i v\u00e4rlden s\u00e5 att de oj\u00e4mlikheter och det f\u00f6rtryck vi ser nu kommer accentueras: murar och bunkrar skyddar de rika medan de fattiga f\u00f6rg\u00e5s i torka och br\u00e4nder eller i oundvikliga inb\u00f6rdeskrig. Vi h\u00f6r ocks\u00e5 nihilister skratta \u00e5t tanken p\u00e5 en fossilfri v\u00e4rld och v\u00e4ljer att gasa p\u00e5 s\u00e5 l\u00e4nge de kan. Andra f\u00f6rh\u00e5llningss\u00e4tt \u00e4r optimistiska. Bland dem ser vi en teknikfetischistisk tilltro till att v\u00e5r tids exponentiellt \u00f6kande innovationstakt g\u00f6r att det bara \u00e4r en tidsfr\u00e5ga tills ny teknik uppfinns som en g\u00e5ng f\u00f6r alla l\u00f6ser mots\u00e4ttningen mellan massproduktion och ekologisk h\u00e5llbarhet. En mindre dr\u00f6msk optimism \u00e4r den politiska pragmatismen. H\u00e4r handlar det om tron p\u00e5 att vi sitter i samma b\u00e5t. Tv\u00e4rpolitiska f\u00f6rhandlingar och kompromisser p\u00e5 nationell och internationell niv\u00e5 kommer f\u00f6rr eller senare leda till insikt om klimatkrisens allvar och konsensus kring ett kraftfullt politiskt svar p\u00e5 den. Den allm\u00e4nna f\u00f6rvirringen \"\"syres\u00e4tts av klimatf\u00f6rnekelsens paradoxala livskraft. Som Andreas Malm och The Zetkin Collective visar i boken White Skin, Black Fuel: On the Danger of Fossil Fascism<\/a> s\u00e5 \u00e4r bandet mellan den fascistiska traditionen och det fossila kapitalet s\u00e5 starkt att klimatf\u00f6rnekelsen rentav kan \u00f6ka n\u00e4r den globala uppv\u00e4rmningens effekter sl\u00e5r h\u00e5rdare mot samh\u00e4llet.<\/p>\n

Men det finns faktiskt n\u00e5got gemensamt hos dessa disparata f\u00f6rh\u00e5llningss\u00e4tt: folkets kollektiva kraft \u00e4r fr\u00e5nvarande. I boken Hope Without Optimism<\/a> menar Terry Eagleton att pessimism och optimism f\u00f6renas av att de \u00e4r p\u00e5 f\u00f6rhand givna antaganden. De bygger p\u00e5 att allt till sist kommer sluta i helvete eller fr\u00e4lsning. B\u00e5da \u00e4r uttryck f\u00f6r en kv\u00e4vande uppgivenhet kring m\u00f6jligheten att m\u00e4nniskor aktivt ska f\u00f6r\u00e4ndra v\u00e4rlden genom kollektiv handling. D\u00e5 \u00e5terst\u00e5r ju bara att luta sig tillbaka i f\u00f6rvissningen om att framtiden, vad vi \u00e4n g\u00f6r, redan \u00e4r avgjord. Denna misstro mot kollektiv handling \u00e4r inte bara ett stort problem f\u00f6r klimatr\u00f6relsen, den finns ocks\u00e5 inom den. F\u00f6r hur m\u00e5nga \u00e4r vi inte som, trots att vi forts\u00e4tter k\u00e4mpa, med allt j\u00e4mnare mellanrum k\u00e4nner uppgivenhet? Detta sl\u00e5r l\u00e4tt \u00f6ver i generaliserande antaganden om m\u00e4nniskans natur. Vi \u00e4r f\u00f6r sj\u00e4lviska, irrationella eller empatil\u00f6sa f\u00f6r att agera innan det \u00e4r f\u00f6rsent.<\/p>\n

Vad klimatr\u00f6relsen beh\u00f6ver odla \u00e4r d\u00e4rf\u00f6r inte pessimism eller optimism utan hopp. Eagleton menar att det som utm\u00e4rker hopp \u00e4r att det inte \u00e4r n\u00e5gon grundmurad utg\u00e5ngspunkt utan att det st\u00e4ndigt st\u00f6ps om, f\u00f6rst\u00e4rks och f\u00f6rsvagas. Hoppet \u00e4r grundat i ett slags beg\u00e4r efter n\u00e5got som den r\u00e5dande ordningen inte tillfredsst\u00e4ller. I klimatfr\u00e5gan kan det handla om beg\u00e4ret efter att leva n\u00e4ra och i samklang med naturen eller efter m\u00f6jligheten att styra utvecklingen mot andra m\u00e5l \u00e4n det om evig tillv\u00e4xt. Men hoppet \u00e4r inte gr\u00e4nsl\u00f6st utan alltid f\u00f6rankrat i erfarenheter och bed\u00f6mningar om vad som med avstamp i nuet faktiskt \u00e4r m\u00f6jligt att uppn\u00e5. Hoppet blir d\u00e5 ett fram\u00e5tsyftande s\u00f6kande efter tecken och tendenser som \u00f6ppnar f\u00f6r b\u00e5de radikala och realistiska visioner om hur samh\u00e4llet kan f\u00f6r\u00e4ndras till det b\u00e4ttre.<\/p>\n

Den viktiga slutsatsen av detta \u00e4r att hopp inte \u00e4r n\u00e5got som bara finns d\u00e4r. P\u00e5 samma s\u00e4tt som att hopp kan undermineras s\u00e5 kan det ocks\u00e5 skapas. I denna text ska jag argumentera f\u00f6r att organisering enligt principen om \u00f6msesidig hj\u00e4lp har potential att skapa just det hopp som klimatr\u00f6relsen beh\u00f6ver f\u00f6r att bli den massr\u00f6relse den m\u00e5ste bli f\u00f6r att rubba det fossila kapitalet och m\u00f6ta en katastroft\u00e4tare framtid med samarbete och solidaritet.<\/p>\n

F\u00f6r en klimatr\u00f6relse bortom protest, pragmatism och utopism<\/strong>
\nJag vill p\u00e5st\u00e5 att det idag \u00e4r s\u00e5 att klimatr\u00f6relsen oavsiktligt bidrar till undergr\u00e4vandet av tron p\u00e5 kollektiv handling p\u00e5 grund av f\u00f6r sn\u00e4va former f\u00f6r organisering och mobilisering. Klimatr\u00f6relsen \u00e4r i m\u00e5ngt och mycket en protestr\u00f6relse. M\u00e4nniskor i olika delar av v\u00e4rlden sluter sig samman som en reaktion mot statens och kapitalets passivitet och f\u00f6rs\u00f6ker \u00f6vertyga eller tvinga makthavare att f\u00f6ra en ny politik: Stoppa skogssk\u00f6vlingen i Amazonas! \u00d6ppna inga nya kolkraftverk! Det \u00e4r fullt naturligt. I ett samh\u00e4llssystem d\u00e4r de allra flesta m\u00e4nniskor saknar direkt inflytande \u00f6ver den politik som f\u00f6rs s\u00e5 m\u00e5ste de s\u00e4tta sitt hopp till dem som sitter vid makten.<\/p>\n

Ett stort problem med protester \u00e4r dock att de kan motverka sitt syfte om de inte ger resultat. Inledningen av en protestv\u00e5g pr\u00e4glas av entusiasm. Fler och fler ansluter sig till demonstrationer, undertecknar namninsamlingar eller deltar i och f\u00f6rsvarar civil olydnads-aktioner. Men om protesterna \u00e4r resultatl\u00f6sa s\u00e5 riskerar entusiasmen och deltagarantalet att sjunka i en ned\u00e5tg\u00e5ende spiral. En liknande fara finns med opinionsbildning. R\u00f6relser som Friday\u00b4s for Future och Extinction Rebellion s\u00e4tter stor tilltro till kunskap. Om m\u00e4nniskor i allm\u00e4nhet och beslutsfattare i synnerhet \u201dlyssnar p\u00e5 vetenskapen\u201d s\u00e5 v\u00e4cks de fr\u00e5n sin slummer och skrider till handling. Men \u00e4r det verkligen s\u00e4kert? I en kr\u00f6nika i The Guardian<\/a> argumenterar Leo Barasi f\u00f6r att det inte \u00e4r klimatf\u00f6rnekelse eller okunskap som \u00e4r det viktigaste sk\u00e4let till m\u00e4nniskors passivitet. M\u00e5nga av oss h\u00e5ller klimatfr\u00e5gan p\u00e5 avst\u00e5nd, inte f\u00f6r att vi inte tror att den \u00e4r allvarlig, utan just f\u00f6r att vi f\u00f6rst\u00e5r att den hotar v\u00e5r existens samtidigt som vi inte tror p\u00e5 att politiken kan r\u00e4dda oss.<\/p>\n

H\u00e4r kanske n\u00e5gra inst\u00e4mmer och f\u00f6rordar att klimataktivister ist\u00e4llet g\u00e5r in i etablerade organisationer \u2013 partier, fackf\u00f6reningar, myndigheter eller NGOs \u2013 f\u00f6r att \u201dp\u00e5verka inifr\u00e5n\u201d. Men dessa organisationer bidrar ocks\u00e5 till misstron mot kollektiv handling. Genom att dela in f\u00f6rtroendevalda och anst\u00e4llda i ett skikt och mer eller mindre passiva medlemmar i ett annat s\u00e5 ser man till att de flesta drar sig tillbaka, ofta med en v\u00e4xande k\u00e4nsla av avst\u00e5nd till de f\u00f6rtroendevalda. Hur m\u00e5nga har inte erfarenheten av att engagerat och hoppfullt ha g\u00e5tt till ett m\u00f6te f\u00f6r att under och efter\u00e5t drabbas av en v\u00e4xande k\u00e4nsla av att inte beh\u00f6vas eller tillf\u00f6ra n\u00e5got? Hur m\u00e5nga har inte frustrerat konstaterat att de fr\u00e5gor som man i praktiken \u00e4gnar sig \u00e5t \u00e4r futtiga i j\u00e4mf\u00f6relse med de akuta fr\u00e5gor som gjorde att man engagerade sig i organisationen?<\/p>\n

En mental tillflyktsort f\u00f6r desillusionerade \u00e4r teoretiserande och utopism, det vill s\u00e4ga odlandet av f\u00f6rest\u00e4llningar om ett radikalt annorlunda samh\u00e4lle i en avl\u00e4gsen framtid. Ett exempel \u00e4r Aaron Bastanis \u201dhelautomatiska lyxkommunism<\/a>\u201d. Ist\u00e4llet f\u00f6r att acceptera en pessimistisk bild av vad vi har att v\u00e4nta oss s\u00f6ker Bastani efter en \u00f6ppning f\u00f6r en framtid d\u00e4r teknikutvecklingen l\u00f6st energiproblemet och d\u00e4r produktionen socialiserats s\u00e5 att m\u00e4nskligheten kan leva i ett j\u00e4mnt f\u00f6rdelat \u00f6verfl\u00f6d. Det blir l\u00e4tt s\u00e5 att teoretiserande och utopism \u00f6kar t\u00e4nkarnas och dr\u00f6mmarnas mentala avst\u00e5nd till konkret r\u00f6relsebyggande och aktivism. Om t\u00e4nkandet och dr\u00f6mmandet blir det som en r\u00f6relse framf\u00f6rallt associeras med bland utomst\u00e5ende s\u00e5 kommer den dessutom att uppfattas som provocerande irrelevant.<\/p>\n

Missf\u00f6rst\u00e5 mig inte. Protester, pragmatiskt p\u00e5verkansarbete, teoretiserande och utopism \u00e4r oundg\u00e4ngliga delar f\u00f6r alla r\u00f6relser med m\u00e5let att \u00e5stadkomma samh\u00e4llsf\u00f6r\u00e4ndringar. Men det \u00e4r n\u00e5got viktigt som saknas och det \u00e4r strategier f\u00f6r att samla, skapa band mellan och direkt engagera ett v\u00e4xande antal m\u00e4nniskor. D\u00e4rf\u00f6r menar jag att det finns en stor potential i att bygga n\u00e4tverk f\u00f6r sj\u00e4lvorganisering enligt principen om \u00f6msesidig hj\u00e4lp. Om vi ser oss omkring s\u00e5 uppt\u00e4cker vi snart embryon till s\u00e5dana n\u00e4tverk p\u00e5 m\u00e5nga st\u00e4llen runtom i v\u00e4rlden.<\/p>\n

Den solidariska impulsen<\/strong>
\nOm det \u00e4r n\u00e5got vi vet om livet i en upphettad v\u00e4rld s\u00e5 \u00e4r det att den blir katastroft\u00e4tare. Extrema v\u00e4derfenomen, torka, epidemier, br\u00e4nder och \u00f6versv\u00e4mningar leder redan nu till att m\u00e4nniskor sv\u00e4lter, drunknar, insjuknar, krigar och flyr. Vad g\u00f6r m\u00e4nniskor n\u00e4r allt \u00e4r p\u00e5 v\u00e4g att skita sig? Som ett misantropiskt eko fr\u00e5n Thomas Hobbes Leviathan<\/a> h\u00f6rs ofta att samh\u00e4llet, s\u00e5 snart det inte h\u00e5lls samman av en tvingande ordning, sl\u00e5r \u00f6ver i ett allas krig mot alla d\u00e4r v\u00e5ld, murar, hamstrande och bunkrar blir det nya (natt)svarta. Men \u00e4r det verkligen en r\u00e4ttvis bild? I boken A Paradise Built in Hell: The Extraordinary Communities that Arise in Disaster<\/a> skriver Rebecca Solnit en helt annan historia. Hon g\u00e5r igenom ett antal katastrofer fr\u00e5n tidigt 1900-tal fram till orkanen Katrina som \u00e5r 2005 \u00f6delade stora delar av New Orleans. I dessa exempel ser Solnit vad man skulle kunna kalla en solidarisk impuls \u00e5terkomma. N\u00e4r ett omr\u00e5de l\u00e4ggs under vatten reser m\u00e4nniskor fr\u00e5n andra omr\u00e5den f\u00f6r att med b\u00e5t komma de strandade till unds\u00e4ttning. N\u00e4r bostadshus faller samman sluter sig grannar samman och uppr\u00e4ttar tillf\u00e4lliga k\u00f6k f\u00f6r att f\u00f6rse varandra med mat och h\u00e5lla varandra s\u00e4llskap. I fallet Katrina visar Solnit hur massmedia, polis och politiker beskrev situationen som fullst\u00e4ndigt kaotisk d\u00e4r stadsbilden dominerades av plundringar, g\u00e4ngv\u00e5ldt\u00e4kter, r\u00e5n och mord. Men paradoxalt nog innebar katastrofen att m\u00e5nga m\u00e4nniskor tv\u00e4rtom levde upp, kom n\u00e4rmare varandra och upplevde en st\u00f6rre meningsfullhet.
\n\"\"Liknande fenomen ser vi, om vi letar, v\u00e4rlden \u00f6ver ocks\u00e5 idag. I den nyligen utkomna antologin Pandemic Solidarity: Mutual Aid during the Covid-19 Crisis<\/a> ber\u00e4ttas historier om hur m\u00e4nniskor runt om i v\u00e4rlden svarade p\u00e5 pandemin. Sydkoreanska funktionshindrade organiserade sig f\u00f6r att h\u00e4va en social distansering som f\u00f6r dem innebar att de i praktiken ber\u00f6vades sin r\u00e4tt till personliga assistenter och isolerades ensamma i sina bost\u00e4der. Brasilianska feminister byggde lokala center d\u00e4r kvinnor utsatta f\u00f6r v\u00e5ld i hemmet kunde samlas f\u00f6r att st\u00f6tta och skydda varandra. Grekiska sjuksk\u00f6terskor och l\u00e4kare uppr\u00e4ttade autonoma v\u00e5rdcentraler d\u00e4r patienter inte bara fick v\u00e5rd de annars inte hade r\u00e5d med utan ocks\u00e5 m\u00f6jlighet att aktivt hj\u00e4lpa till i v\u00e5rdandet av andra.
\nDessa exempel ska inte tolkas som en naivt optimistisk motsvarighet till en misantropisk m\u00e4nniskosyn. M\u00e4nniskor \u00e4r inte goda eller onda. Ist\u00e4llet vill jag understryka att hur m\u00e4nniskor agerar i sv\u00e5ra situationer inte \u00e4r p\u00e5 f\u00f6rhand avgjort. Det finns en solidarisk impuls och n\u00e4r vi uppt\u00e4cker den hos oss sj\u00e4lva och andra s\u00e5 v\u00e4cks ocks\u00e5 hopp. Vi ser att f\u00f6rm\u00e5gan till en solidarisk samvaro inte \u00e4r n\u00e5got abstrakt ideal utan att det redan vilar n\u00e5gonstans inom oss. Men f\u00f6r att inte denna impuls ska falna lika snabbt som den blossade upp beh\u00f6ver den uppmuntras, f\u00f6rsvaras och organiseras.<\/p>\n

Den \u00f6msesidiga hj\u00e4lpens best\u00e5ndsdelar<\/strong>
\n\u00d6msesidig hj\u00e4lp kan f\u00f6rst\u00e5s som en strategi f\u00f6r att s\u00e4tta den solidariska impulsen i system. I boken Mutual Aid: Building Solidarity during this Crisis (and the next<\/a>) argumenterar aktivisten Dean Spade f\u00f6r att en s\u00e5dan strategi inte bara erbjuder solidariska l\u00f6sningar p\u00e5 omedelbara problem utan ocks\u00e5 b\u00e4r p\u00e5 en potential att l\u00e5ngsiktigt bygga en r\u00f6relse som \u00f6kar v\u00e5ra chanser att ta makten \u00f6ver framtiden. Vad menas d\u00e5 med \u00f6msesidig hj\u00e4lp? En f\u00f6rsta princip \u00e4r att vi ska gr\u00e4va d\u00e4r vi st\u00e5r. Ist\u00e4llet f\u00f6r att l\u00e4gga allt fokus p\u00e5 processer som sker eller beslut som fattas l\u00e5ngt ifr\u00e5n oss ska vi unders\u00f6ka vilka problem som dessa processer och beslut leder till h\u00e4r och nu. Det kan handla om v\u00e4ldigt handfasta saker som att dela den utrustning eller de kunskaper som kr\u00e4vs f\u00f6r att f\u00f6rebygga och i v\u00e4rsta fall hantera en \u00f6versv\u00e4mning i bostadsomr\u00e5det. Men det kan ocks\u00e5 handla om att bryta den oro och ensamhet som m\u00e5nga k\u00e4nner inf\u00f6r en oviss framtid genom att skapa m\u00f6tesplatser som ger en k\u00e4nsla av trygghet och gemenskap.\"\"
\nEn andra princip \u00e4r att vi ska vidga solidariteten i samh\u00e4llet samtidigt som vi sprider en medvetenhet om r\u00f6tterna till de problem m\u00e4nniskor st\u00e5r inf\u00f6r. En av v\u00e5r tids stora faror ligger i det upplevda avst\u00e5ndet mellan m\u00e4nniskor. M\u00e5nga k\u00e4nner inte bara agg mot etablissemanget utan ser sig som fr\u00e4mlingar ocks\u00e5 i relation till grannar, kollegor, klasskamrater osv. I boken The Twittering Machine<\/a> visar Richard Seymour hur detta fr\u00e4mlingskap f\u00f6rst\u00e4rks p\u00e5 plattformar som Twitter och Facebook. Detta genom att algoritmer \u00e4r utformade f\u00f6r att bl\u00e5sa upp skillnader i \u00e5sikter s\u00e5 att de eskalerar till enkelsp\u00e5righet och of\u00f6rsonliga konflikter. F\u00f6r att m\u00e4nniskor ska agera tillsammans m\u00e5ste detta fr\u00e4mlingskap utmanas. N\u00e4tverk f\u00f6r \u00f6msesidig hj\u00e4lp kan \u00e5stadkomma det om de lyckas h\u00e5lla tr\u00f6sklarna l\u00e5ga f\u00f6r m\u00e4nniskor att g\u00e5 med i dem. M\u00f6ts vi i v\u00e5rt gemensamma behov av mat f\u00f6r dagen, av verktyg och redskap eller av trygghet och gemenskap kan vi kanske uppt\u00e4cka att vi har mer gemensamt \u00e4n vad v\u00e5r kl\u00e4dstil, v\u00e5ra matvanor och v\u00e5ra l\u00f6st formulerade \u00e5sikter om det ena eller andra l\u00e5ter p\u00e5skina.
\nEn tredje princip \u00e4r att vi aktivt ska se till att de m\u00e4nniskor som blir del av n\u00e4tverken ocks\u00e5 kan bidra p\u00e5 meningsfulla s\u00e4tt. D\u00e5 kan \u00f6msesidig hj\u00e4lp bryta den uppdelning mellan beh\u00f6vande och beh\u00f6vda som k\u00e4nnetecknar b\u00e5de v\u00e4lg\u00f6renhet och v\u00e4lf\u00e4rdstj\u00e4nster. De flesta av oss har n\u00e5gon g\u00e5ng upplevt den k\u00e4nsla av utsatthet och f\u00f6rnedring som kommer med att beh\u00f6va hj\u00e4lp men inte vara beh\u00f6vd. En kortare period g\u00e5r en s\u00e5dan ensidig relation bra men med tiden s\u00e5rar det b\u00e5de ens stolthet och sj\u00e4lvbild och \u00f6kar avst\u00e5ndet mellan m\u00e4nniskor. \u00d6msesidig hj\u00e4lp grundar sig p\u00e5 \u00f6vertygelsen om att behovet av att vara beh\u00f6vd \u00e4r allm\u00e4nm\u00e4nskligt och att en r\u00f6relse m\u00e5ste ge ocks\u00e5 svagare grupper viktiga roller att spela. De som tar emot nya m\u00e5ste d\u00e4rf\u00f6r ta ansvar f\u00f6r att i samr\u00e5d med dem det g\u00e4ller hitta fram till uppgifter som de har lust och f\u00f6rm\u00e5ga till ist\u00e4llet f\u00f6r att erbjuda p\u00e5 f\u00f6rhand framtagna roller som m\u00e5nga inte kan inta.<\/p>\n

I en kommande artikel ska jag fokusera p\u00e5 rent praktiska aspekter av att arbeta med \u00f6msesidig hj\u00e4lp. En viktig k\u00e4lla h\u00e4r \u00e4r just Spade, som \u00e4gnar n\u00e4rmare h\u00e4lften av boken \u00e5t fr\u00e5gor som hur man undviker att en r\u00f6relse blir kuppad, hur engagemang h\u00e5lls vid liv, hur deltagare kan tr\u00e4na sin f\u00f6rm\u00e5ga att ta ansvar i samarbetet och mycket annat. Jag ska ocks\u00e5 s\u00e4ga n\u00e5got mer om n\u00e5gra av de initiativ i Sverige som helt eller delvis arbetar med \u00f6msesidig hj\u00e4lp. Det g\u00e4ller till exempel F\u00f6rbundet Tillsammansskapet<\/a>, som presenteras i en tidigare artikel i R\u00f6da Rummet<\/a> av Mikael M Karlsson. De har bland annat arbetat fram utbildningar f\u00f6r organisering av lokalsamh\u00e4llen. Vidare har F\u00f6rbundet Allt \u00e5t Alla<\/a> etablerat allm\u00e4nningar f\u00f6r att skapa m\u00f6tesplatser p\u00e5 kvartersniv\u00e5. Ytterligare ett inspirerande exempel \u00e4r hur lokalinv\u00e5narna i den sk\u00e5nska byn R\u00f6st\u00e5nga organiserat sig<\/a> f\u00f6r att v\u00e4nda en negativ trend av utflyttning och nedl\u00e4ggningar. Dessa exempel har alla sina begr\u00e4nsningar och problem men de pekar \u00e4nd\u00e5 ut en riktning som fler r\u00f6relser borde r\u00f6ra sig i.
\nSom avslutning ska jag f\u00f6rs\u00f6ka sammanfatta vad klimatkampen skulle kunna vinna p\u00e5 en strategi f\u00f6r \u00f6msesidig hj\u00e4lp. F\u00f6r det f\u00f6rsta \u00e4r den ett s\u00e4tt att skapa naturliga m\u00f6tesplatser f\u00f6r m\u00e4nniskor som inte redan k\u00e4nner varandra. Ett stort hinder f\u00f6r varje aspirerande massr\u00f6relse \u00e4r att aktivister n\u00e4rmast framst\u00e5r som en egen folkgrupp utan direkt kontakt med de i ens omgivning som st\u00e5r utanf\u00f6r r\u00f6relsen. F\u00f6r det andra minskar det avst\u00e5ndet mellan m\u00e5l och medel. De allra flesta m\u00e4nniskor befinner sig p\u00e5 l\u00e5ngt h\u00e5ll ifr\u00e5n makten. Det \u00e4r d\u00e4rf\u00f6r sv\u00e5rt att se om protester, opinionsbildning och p\u00e5verkansarbete \u00f6verhuvudtaget har n\u00e5gon politisk effekt. I kontrast till detta \u00e4r \u00f6msesidig hj\u00e4lp en form av direkt aktion: resultatet av organisering och mobilisering blir omedelbart synligt b\u00e5de f\u00f6r de som k\u00e4mpar och f\u00f6r andra i lokalsamh\u00e4llet. F\u00f6r det tredje kan de omedelbara resultaten st\u00e4rka klimatr\u00f6relsens legitimitet. En r\u00f6relse som begr\u00e4nsar sig till en kritik av den r\u00e5dande ordningen och h\u00e4nvisar till vaga och avl\u00e4gsna alternativ som \u201dnedv\u00e4xt\u201d eller \u201dhelautomatisk lyxkommunism\u201d riskerar framst\u00e5 som antingen bittra gn\u00e4llspikar eller patetiska dr\u00f6mmare i m\u00e5nga m\u00e4nniskors \u00f6ron. En klimatr\u00f6relse som protesterar, formulerar framtidsvisioner och samtidigt organiserar sig direkt i lokalsamh\u00e4llet har st\u00f6rre chanser att vinna andras sympatier och st\u00f6d eftersom man visar ett genuint intresse och engagemang f\u00f6r andras behov h\u00e4r och nu. F\u00f6r det fj\u00e4rde kan klimatr\u00f6relsen \u00f6ka chanserna att fler m\u00e4nniskor i framtiden svarar p\u00e5 hoten i en upphettad v\u00e4rld med samarbete och solidaritet ist\u00e4llet f\u00f6r att sluta upp bakom reaktion\u00e4ra r\u00f6relser. En anledning till det \u00e4r att \u00f6msesidig hj\u00e4lp kan f\u00f6rst\u00e5s som det H\u00e5kan Th\u00f6rn har kallat \u201dnutopi\u201d. Det handlar om att skapa en situation som fungerar som \u201den negation av den r\u00e5dande ordningen som samtidigt [\u00f6verskrider och pekar] bortom den\u201d. Genom att skapa platser d\u00e4r andra normer \u00e4n de f\u00f6rh\u00e4rskande g\u00e4ller f\u00e5r vi direkt erfarenhet av att en annan v\u00e4rld \u00e4r m\u00f6jlig. En annan och kanske viktigare anledning \u00e4r att n\u00e4tverk som f\u00f6ljer principen om \u00f6msesidig hj\u00e4lp tr\u00e4nar fler och fler i samarbete, beslutsfattande och genomf\u00f6rande och l\u00e5ter de som deltar v\u00e4nja sig vi k\u00e4nslan av att vara betydelsefulla och beh\u00f6vd av andra. Det kan minska antalet m\u00e4nniskor i samh\u00e4llet som upplever sig som \u00f6verfl\u00f6diga och l\u00e4gga grunden f\u00f6r ett slags mental beredskap inf\u00f6r mer dramatiska situationer som en katastroft\u00e4tare framtid kan f\u00f6ra med sig. F\u00f6r det femte skulle n\u00e4tverk f\u00f6r \u00f6msesidig hj\u00e4lp kunna st\u00e4rka maktbasen hos klimatr\u00f6relsen s\u00e5 att chanserna f\u00f6r segrar \u00f6kar vid de oundvikliga kraftm\u00e4tningar med stat och kapital som kommer utspelas. Ett v\u00e4lorganiserat civilsamh\u00e4lle kan, f\u00f6r att anv\u00e4nda ett begrepp fr\u00e5n den revolution\u00e4ra arbetarr\u00f6relsen, fungera som dubbelmakt. Grundtanken med denna strategi \u00e4r att varje r\u00f6relse med m\u00e5let att omst\u00f6rta den r\u00e5dande ordningen m\u00e5ste bygga upp en egen parallell maktstruktur som g\u00f6r r\u00f6relsen mindre beroende av etablerade institutioner. Genom egna medier, bildningsf\u00f6rbund, organisationer och m\u00f6tesplatser etableras en motmakt gentemot staten och kapitalet. En viktig aspekt \u00e4r att strukturen f\u00f6r dubbelmakt ska utformas enligt principerna f\u00f6r det samh\u00e4lle som man vill skapa i framtiden.<\/p>\n

Antagligen verkar denna id\u00e9 om en strategi f\u00f6r \u00f6msesidig hj\u00e4lp hoppl\u00f6st grandios och naiv. Men jag p\u00e5st\u00e5r inte att f\u00f6rverkligandet av den \u00e4r l\u00e4tt, g\u00e5r snabbt eller sker friktionsfritt. Tv\u00e4rtom \u00e4r insikten jag vill f\u00f6rmedla att den uppgift vi har framf\u00f6r oss \u00e4r enorm och att vi beh\u00f6ver t\u00e5lamod, kreativitet, beslutsamhet, \u00f6ppenhet och, kanske framf\u00f6rallt, varandra f\u00f6r att lyckas. Ist\u00e4llet f\u00f6r att ge upp p\u00e5 f\u00f6rhand m\u00e5ste vi aktivt knyta nya band med och inkludera de m\u00e5nga som idag st\u00e5r utanf\u00f6r r\u00f6relsen och uppt\u00e4cka att hoppet och tron p\u00e5 kollektiv handling inte \u00e4r en f\u00f6ruts\u00e4ttning f\u00f6r utan resultatet av v\u00e5ra anstr\u00e4ngningar.<\/p>\n

Artikelf\u00f6rfattare:
\n<\/strong>Johan \u00d6restig<\/strong> \u00e4r universitetslektor och doktor i sociologi. Ing\u00e5r i R\u00f6da Rummets redaktion<\/p>\n

 <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Klimatr\u00f6relsen domineras idag av protester, opinionsbildning och teoretiserande. \u00c4ven om alla dessa former av motst\u00e5nd \u00e4r n\u00f6dv\u00e4ndiga s\u00e5 bidrar de inte till det som \u00e4r varje radikal r\u00f6relses viktigaste uppgift: att samla och organisera ett v\u00e4xande antal m\u00e4nniskor i en … Forts\u00e4tt l\u00e4sa →<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_jetpack_newsletter_access":"","_jetpack_dont_email_post_to_subs":false,"_jetpack_newsletter_tier_id":0,"_jetpack_memberships_contains_paywalled_content":false,"_jetpack_memberships_contains_paid_content":false,"footnotes":"","jetpack_publicize_message":"","jetpack_publicize_feature_enabled":true,"jetpack_social_post_already_shared":true,"jetpack_social_options":{"image_generator_settings":{"template":"highway","default_image_id":0,"font":"","enabled":false},"version":2},"jetpack_post_was_ever_published":false},"categories":[1],"tags":[1276,341,1278,906,1274,1277,1279,1275,1280],"class_list":["post-2989","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-okategoriserade","tag-aaron-bastani","tag-andreas-malm","tag-dean-spade","tag-johan-orestig","tag-klimatdebatten","tag-leo-barasi","tag-omsesidig-hjalp","tag-rebecca-solnit","tag-terry-eagleton"],"jetpack_publicize_connections":[],"jetpack_featured_media_url":"","jetpack_sharing_enabled":true,"jetpack_shortlink":"https:\/\/wp.me\/pRzA9-Md","_links":{"self":[{"href":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/2989","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=2989"}],"version-history":[{"count":2,"href":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/2989\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":3005,"href":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/2989\/revisions\/3005"}],"wp:attachment":[{"href":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=2989"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=2989"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=2989"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}