{"id":3035,"date":"2022-01-01T12:43:45","date_gmt":"2022-01-01T11:43:45","guid":{"rendered":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/?p=3035"},"modified":"2022-01-03T13:08:51","modified_gmt":"2022-01-03T12:08:51","slug":"ojamn-och-kombinerad-utveckling","status":"publish","type":"post","link":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/2022\/01\/01\/ojamn-och-kombinerad-utveckling\/","title":{"rendered":"Oj\u00e4mn och Kombinerad Utveckling"},"content":{"rendered":"

Fr\u00e5n Leo Trotskij till en icke-eurocentrisk marxism<\/h2>\n
\"\"<\/a>

Bild: Frantz Fanon Archives\/Jacobin<\/p><\/div>\n

Oktoberrevolutionen var ett radikalt brott i praktisk handling med det f\u00f6renklade stadiet\u00e4nkandet i marxistisk f\u00f6rst\u00e5else av olika samh\u00e4llstypers utvecklingsbanor. Trots det har stadiet\u00e4nkandet fortsatt att ha en stark st\u00e4llning inom teoribildningen. Mikael Omstedt speglar debatten kring teorin om Oj\u00e4mn och kombinerad utveckling som utmanar stadieteorin.<\/strong><\/p>\n

Inom den svenska v\u00e4nstern \u00e4r det nog f\u00e5 som inte har en relation till Dan Berglunds s\u00e5nger, framf\u00f6r allt bland de som likt mig tog sina f\u00f6rsta steg v\u00e4nsterut i det en g\u00e5ng s\u00e5 errar-dominerade G\u00f6teborg. Trubaduren \u2013 eller \u201cvispoeten\u201d\u2013 som under 70-talet sl\u00e4ppte tre skivor p\u00e5 KPML(r)-bolaget Prolet\u00e4rkultur innan han br\u00f6t med partiet, gav oss klassiker om arbetsplatsolyckor (De m\u00f6rdades fria republik), alkoholismens bojor (Bullen hade firat), och en n\u00e4rmast profetisk kritik av fackf\u00f6reningarnas byr\u00e5kratisering som ekade lite extra h\u00f6gt n\u00e4r den tidigare fackbasen Stefan L\u00f6ven drev igenom begr\u00e4nsningarna av strejkr\u00e4tten (Ombudsmannen). Bland Berglunds visor finns det dock en som st\u00e5r ut lite extra, knappast som den b\u00e4sta eller mest melodi\u00f6sa, utan f\u00f6r att den som ingen annan jag kan erinra mig illustrerar den ortodoxa kommunistiska tanketraditionens teoretiska och politiska begr\u00e4nsningar. Kampens v\u00e4g, ett epos i fem verser om klasskampens historia, \u00e4r kanske det mest destillerade exemplet p\u00e5 det historiska stadie-t\u00e4nkande som satte sin pr\u00e4gel p\u00e5 den \u201cofficiella\u201d marxismen under 1900-talet; fr\u00e5n den tyska socialdemokratin till de stalinistiska politrukerna.
\nVisan tar lyssnaren p\u00e5 en resa fr\u00e5n en ursprunglig kamp mellan m\u00e4nniska och natur (\u201cOch landet det grep dig med hungriga armar \/ Och k\u00e4mpade mot dig p\u00e5 liv och p\u00e5 d\u00f6d\u201d), via klassamh\u00e4llets uppkomst (\u201cMen friheten dr\u00e4nktes i piskornas v\u00e4lde \/ Privategendomen tog dig till slav\u201d), feodalismen f\u00f6rtryck (\u201cMen jorden beslagtog och snart fick du pl\u00f6ja \/ Blott f\u00f6r att g\u00f6da en rikemans\u00e4tt\u201d), och industrialismens exploatering (\u201cOch hungrig och frusen kom du till staden \/ D\u00e4r du fick jobb upp\u00e5 n\u00e4rmsta fabrik), tills dess att den anl\u00e4nder till den socialistiska revolutionen som slutgiltigt ska frig\u00f6ra arbetarklassen (\u201cM\u00e5 borgarnas h\u00e4rar marschera emot oss \/ Och k\u00e4mpa emot oss p\u00e5 liv och p\u00e5 d\u00f6d\u201d). Med klasskampen som textens motor, och med Berglunds m\u00e4ssande st\u00e4mma och stadigt rytmiska gitarr, m\u00e5las en bild av m\u00e4nniskans historia som en o\u00e5terkallelig \u00f6verg\u00e5ng fr\u00e5n ett utvecklingsstadium till n\u00e4sta; fr\u00e5n urkommunismen till slavsamh\u00e4llet, fr\u00e5n slavsamh\u00e4llet till feodalismen, fr\u00e5n feodalismen till kapitalismen, och till slut till socialismen. V\u00e4gen \u00e4r tydligt utstakad, och den leder bara i en riktning.
\n\"\"<\/a>En s\u00e5dan utvecklingsber\u00e4ttelse, d\u00e4r detaljerade analyser av konkreta historiska processer f\u00e5r ge vika f\u00f6r en f\u00f6rst\u00e5else d\u00e4r varje tidsperiod bara \u00e4r ett tillf\u00e4lligt stopp p\u00e5 en f\u00e4rd mot ett redan f\u00f6rutbest\u00e4mt m\u00e5l, m\u00e5 ha visst st\u00f6d i Karl Marx egna texter. Till exempel i f\u00f6rordet till den f\u00f6rsta upplagan av Kapitalet, d\u00e4r Marx beskrev hur \u201c[d]et industriellt mera utvecklade landet visar det mindre utvecklade endast bilden av dess egen framtid.\u201d(1<\/strong>) I s\u00e5dana ordalag hoppades Marx klarg\u00f6ra att hans analys av de engelska fabrikerna hade en giltighet ocks\u00e5 bortom landets gr\u00e4nser, men som en biprodukt av vad som kanske mest var formuleringar f\u00f6r att s\u00e4lja in en bok om England p\u00e5 den tyska marknaden lades grunden f\u00f6r en marxistisk id\u00e9tradition d\u00e4r analysen av komplexa samh\u00e4llsomvandlingar reducerades till en diagnostisering av olika utvecklingsstadier. England hade g\u00e5tt f\u00f6re i den kapitalistiska utvecklingen och medan V\u00e4steuropa redan befann sig p\u00e5 resa mot samma slutm\u00e5l reducerades resten av v\u00e4rlden till historiens v\u00e4ntrum. \u00c4ven om Marx senare i livet tog avst\u00e5nd fr\u00e5n denna mekanistiska utvecklingsmodell satte den sin pr\u00e4gel p\u00e5 mycket av 1900-talets \u201cofficiella\u201d marxism.(2<\/strong>) Hos exempelvis de tyska Socialdemokraterna urs\u00e4ktade modellen en ekonomistisk tilltro till att socialismen skulle f\u00f6das ur historiens \u201cobjektiva lagar\u201d snarare \u00e4n ur klasskampens of\u00f6ruts\u00e4gbara dynamik, och ledde till en orubblig skepticism gentemot den revolution\u00e4ra potentialen i ett s\u00e5dant \u201cunderutvecklat\u201d land som Ryssland. Sovjetisk doktrin, \u00e5 andra sidan, styrde kommunistpartierna i \u201cTredje V\u00e4rlden\u201d mot en samarbetspolitik med inhemska borgerliga krafter d\u00e4rf\u00f6r att den socialistiska revolutionen inte ans\u00e5gs kunna ske innan dessa samh\u00e4llen hade genomg\u00e5tt det kapitalistiska stadiet.<\/p>\n

Efter Berlinmurens fall och den officiella marxismens nederlag har stadiet\u00e4nkande likt detta givit br\u00e4nsle till den marxistiska traditionens akademiska kritiker. Inom de olika postkoloniala teoribildningar som v\u00e4xte sig starka inom akademin fr\u00e5n 80-talet har marxismens historiesyn ofta reducerats till blott ytterligare en version av den Eurocentriska utvecklingstron; det vill s\u00e4ga en f\u00f6rst\u00e5else av v\u00e4rldshistorien som generaliserar fr\u00e5n de specifika europeiska erfarenheterna, erfarenheter som f\u00e5r st\u00e5 modell f\u00f6r vilken typ av \u201cutveckling\u201d som kan f\u00f6rv\u00e4ntas annorst\u00e4des. Ofta var s\u00e5dan eurocentrism uttalad, som i m\u00e5nga av de id\u00e9er som kom att dominera bist\u00e5nds- och utvecklingspolitik efter andra v\u00e4rldskriget, men minst lika ofta satte en outtalad eurocentrism sin pr\u00e4gel p\u00e5 samh\u00e4llsteorier som utgick fr\u00e5n att fenomenet som studerades var uttryck f\u00f6r universella \u201cr\u00f6relselagar\u201d och sociala tendenser, vilka bara hade tagit sin mest utvecklade form i Europa. En s\u00e5dan \u201chistoricism,\u201d anser den postkolonial t\u00e4nkaren Dipesh Chakrabarty, lade grunden f\u00f6r en v\u00e4rlds\u00e5sk\u00e5dning d\u00e4r kulturella skillnader mellan samh\u00e4llen tolkades som temporala skillnader i hur l\u00e5ngt dessa hade kommit i en gemensam utvecklingsbana mot ett redan f\u00f6rutbest\u00e4mt m\u00e5l. Denna \u00e5sk\u00e5dning legitimerade Europas \u201ccivilisatoriska\u201d uppdrag i sina kolonier, och ledde till en f\u00f6rst\u00e5else av den europeiska utvecklingen sj\u00e4lvt som driven av strikt interna orsaker vilka helt enkelt kunde replikeras i de \u201cunderutvecklade\u201d l\u00e4nderna. Hela m\u00e4nskligheten var p\u00e5 v\u00e4g i samma riktning, n\u00e5gra hade bara oturen att anl\u00e4nda lite senare.(3<\/strong>) Trots att en antikolonial t\u00e4nkare som Frantz Fanon skulle argumentera f\u00f6r n\u00f6dv\u00e4ndigheten att \u201ct\u00e4nja p\u00e5 de marxistiska analyserna\u201d f\u00f6r att f\u00f6rst\u00e5 de koloniala erfarenheterna, replikerades detta tankes\u00e4tt bland de m\u00e5nga marxister som okritiskt generaliserade fr\u00e5n en europeisk modell av kapitalismen.(4<\/strong>)<\/p>\n

F\u00f6r en politisk tradition som g\u00e4rna stoltserar med sin antiimperialism kan den postkoloniala kritiken framst\u00e5 som en oprovocerad attack, f\u00f6r att inte s\u00e4ga en direkt skymf mot alla de antikoloniala k\u00e4mpar \u2013 intellektuella som Frantz Fanon och Walter Rodney, revolution\u00e4ra ledare som Ho Chi Minh och Am\u00edlcar Cabral, och hundratusentals gr\u00e4srotsaktivister\u2013 som under 1900-talet ansl\u00f6t sig till det marxistiska projektet med en tilltro till dess potential att frig\u00f6ra \u201cjordens f\u00f6rd\u00f6mda.\u201d Som en reaktion har m\u00e5nga marxister defensivt anklagat postkoloniala t\u00e4nkare f\u00f6r en kulturell relativism, och fortsatt framh\u00e4va Marx universella giltighet. Ett inflytelserikt \u2013 och kontroversiellt \u2013 f\u00f6rsvar har kommit fr\u00e5n sociologen Vivek Chibber, som i sin Postcolonial Theory and the Specter of Capital<\/em><\/a> (2013) g\u00e5r till attack mot den relativism han ser i den indiska postkoloniala \u201csubaltern studies\u201dskolan, d\u00e4r tidigare n\u00e4mnda Chakrabarty ing\u00e5r. F\u00f6r Chibber pr\u00e4glas den postkoloniala kritiken av en falsk f\u00f6rst\u00e5else av Indiens (och andra icke-v\u00e4stliga \"\"<\/a>samh\u00e4llens) historia som exceptionell och avskild fr\u00e5n de processer Marx och andra identifierade i v\u00e4st. Resultatet av en s\u00e5dan kulturell relativism, anser Chibber, blir paradoxalt nog att postkoloniala teoretiker reproducerar precis den orientalism som de s\u00e5 ofta anklagar europeiska t\u00e4nkare f\u00f6r; \u201cV\u00e4st\u201d och \u201c\u00d6st\u201d m\u00e5las upp som radikalt olika samh\u00e4llen, och medan modernistiska kvalit\u00e9er s\u00e5 som \u201crationalitet,\u201d \u201cliberalism,\u201d eller \u201cutveckling\u201d tilldelas V\u00e4st, exotifieras icke-v\u00e4stliga samh\u00e4llen n\u00e4r dess samh\u00e4llsstruktur och befolkning anses pr\u00e4glas av \u00e4ldre essentialistiska och icke-moderna kulturuttryck. Chibber f\u00f6rkastar d\u00e4rmed den postkoloniala kritiken, och argumenterar f\u00f6r en \u00e5terg\u00e5ng till en universalistisk marxism som identifierar hur b\u00e5de \u201cV\u00e4st\u201d och \u201c\u00d6st\u201d \u00e4r \u201cf\u00f6rem\u00e5l f\u00f6r samma grundl\u00e4ggande krafter och d\u00e4rf\u00f6r del av samma grundl\u00e4ggande historia.\u201d(5<\/strong>)
\nMen \u00e4ven om vissa har reagerat p\u00e5 den postkolonial kritiken med att g\u00e5 djupare in i marxismen som ett universalistiskt projekt, finns det egentligen ingen anledning att anta en h\u00e5llning av antingen\/eller. Likt Fanon n\u00e4r han uppmanade oss att \u201ct\u00e4nja\u201d p\u00e5 marxism, s\u00e5 kan vi f\u00f6rst\u00e5 Marx insikter som absolut n\u00f6dv\u00e4ndiga om \u00e4n dock otillr\u00e4ckliga f\u00f6r att analysera kapitalismens utveckling utanf\u00f6r den v\u00e4steuropeiska kontext i vilken han f\u00f6rst formulerade dem. Ist\u00e4llet f\u00f6r att dogmatiskt f\u00f6rsvara universella r\u00f6relselagar, s\u00e5 kan vi s\u00f6ka inom sj\u00e4lva den marxistiska traditionen f\u00f6r att finna f\u00f6rklaringsmodeller som inte n\u00f6dv\u00e4ndigtvis f\u00f6rkastar kritiken av eurocentrism, men som inte heller \u00f6verger marxismen som en global id\u00e9tradition. Sedan flera \u00e5r tillbaka har ett s\u00e5dant alternativ formulerats bland marxistiska forskare inom Internationella relationer vilka har \u00e5terupplivat Leo Trotskijs teorier om oj\u00e4mn och kombinerad utveckling \u2013 teorier f\u00f6rst formulerade f\u00f6r att f\u00f6rklara varf\u00f6r den socialistiska revolutionen skedde i ett \u201cunderutvecklat\u201d land som Ryssland \u2013 f\u00f6r en f\u00f6rst\u00e5else av globala processer d\u00e4r det generella och det partikul\u00e4ra inte st\u00e5r i mots\u00e4ttning gentemot varandra utan \u00e4r djupt sammankopplade.
\nFr\u00e5n att ha varit ett mer eller mindre personligt teoretiskt projekt p\u00e5drivet av professorn i Internationella relationer Justin Rosenberg<\/a> vid Sussexuniversitetet i England, s\u00e5 har de senaste tio \u00e5ren sett en explosionsartat breddning av debatten med forskare inom utvecklingsstudier, antropologi, litteraturvetenskap, kulturgeografi, och historisk sociologi som alla har s\u00f6kt sig till Trotskijs formuleringar f\u00f6r att hitta inspiration till en icke-eurocentrisk marxism.(6<\/strong>) Denna id\u00e9utveckling \u00e4r knappast en \u00e5terg\u00e5ng till n\u00e5gra slags trotskistiska profetiska sanningar, utan visar snarare hur v\u00e4nsterr\u00f6relser och intellektuella inte beh\u00f6ver v\u00e4lja mellan att antingen f\u00f6rkasta marxismen eller dogmatiskt f\u00f6rsvara en ytterst begr\u00e4nsad f\u00f6rst\u00e5else av dess universella giltighet, utan att en bred marxistisk tradition kan erbjuda teoretiska och politisk l\u00f6sningar p\u00e5 problemet med eurocentrism som till och med g\u00e5r djupare \u00e4n de postkolonial kritikerna. N\u00e4r Chibber menar att \u201d\u00d6st\u201d och \u201dV\u00e4st\u201d \u00e4r f\u00f6rem\u00e5l f\u00f6r allm\u00e4ngiltiga historiska processer och att det d\u00e4rmed inte finns n\u00e5gra problem med att generalisera fr\u00e5n Marx\u00b4 insikter om den engelska industrikapitalismen, h\u00e4vdar dessa forskare att det \u00e4r just historiens allm\u00e4ngiltiga oj\u00e4mnhet som likv\u00e4l om\u00f6jligg\u00f6r en okritisk f\u00f6rl\u00e4ngning av dessa insikter till en icke-europeisk kontext. Marx m\u00e5 ha giltighet bortom Europa, men inte i en of\u00f6r\u00e4ndrad form.
\nOm Trotskijs id\u00e9er om den permanenta revolutionen \u00e4r mer k\u00e4nda, var det hans analys av Rysslands oj\u00e4mna och kombinerade utveckling som ytterst lade grunden f\u00f6r en s\u00e5dan politisk strategi. Den ryska revolutionen var, som den italienska marxisten Antonio Gramsci p\u00e5pekade, en \u201crevolution mot Kapitalet\u201d \u2013 det vill s\u00e4ga en samh\u00e4llsomvandling i \u00f6ppet trots mot den ortodoxa marxismens stadiet\u00e4nkande, d\u00e4r socialismen skulle dyka upp f\u00f6rst i de mest utvecklade kapitalistiska samh\u00e4llena i V\u00e4steuropa.(7<\/strong>) I sin \u00f6versikt av \u201cRysslands s\u00e4rdrag,\u201d f\u00f6rkastade Trotskij en s\u00e5dan historiesyn, och tecknade konturerna av teorin om oj\u00e4mn och kombinerad utveckling som en f\u00f6rklaring till varf\u00f6r revolutionen skedde i Ryssland p\u00e5 grund av, snarare \u00e4n trots, dess relativt \u201cunderutvecklade\u201d kapitalism:
\nHistoriens lagar har ingenting gemensamt med pedantisk schematism. Oj\u00e4mnheten, den historiska processens mest allm\u00e4ngiltiga lag, uppenbarar sig i sin skarpaste och mest invecklade form i de efterblivna l\u00e4ndernas \u00f6den. Under den yttre n\u00f6dv\u00e4ndighetens piska tvingas den efterblivna kulturen att g\u00f6ra spr\u00e5ng. Ur oj\u00e4mlikhetens universella lag h\u00e4rr\u00f6r s\u00e5lunda en annan lag, som vi i brist p\u00e5 b\u00e4ttre kan kalla f\u00f6r lagen om den sammansatta utvecklingen – med vilket vi avser sammantr\u00e4ngningen av olika stadier, en kombination av olika steg, en blandning av f\u00f6r\u00e5ldrade och mer samtida former.<\/em>(8<\/strong>)<\/p>\n

M\u00e4nsklighetens historia pr\u00e4glades, enligt Trotskij, av en oj\u00e4mn utveckling, d\u00e4r olika samh\u00e4llen aldrig f\u00f6ljer efter varandra i redan utstakade utvecklingsbanor utan tar sina egna kvalitativa v\u00e4gar. Men, i stark kontrast till en ren kulturell relativism, s\u00e5 formas ett samh\u00e4lle inte i isolering, utan dess utveckling \u00e4r djupt sammankopplad med samh\u00e4llen som befinner sig p\u00e5 andra utvecklingsbanor. Kolonialism, imperialism, och kapitalistisk konkurrens \u2013 eller vad Trotskij kallade \u201cden yttre n\u00f6dv\u00e4ndighetens piska\u201d \u2013 tvingar de relativt \u201cunderutvecklade\u201d l\u00e4nderna att selektivt appropriera element fr\u00e5n de mer \u201cutvecklade\u201d f\u00f6r att inte f\u00f6rg\u00e5s i konkurrensen.
\n\u201cDen historiska efterblivenhetens privilegium,\u201d skrev Trotskij, \u201ctill\u00e5ter, eller snarare tvingar, landet att anta det som finns tillg\u00e4ngligt vid en viss tidpunkt och d\u00e4rigenom hoppa \u00f6ver en hel serie av mellanliggande stadier. Vildarna sl\u00e4ngde omedelbart bort sina b\u00e5gar och pilar och anv\u00e4nde ist\u00e4llet gev\u00e4r, utan att f\u00f6r den skull beh\u00f6va tillryggal\u00e4gga den v\u00e4g som l\u00e5g mellan dessa vapen i det f\u00f6rflutna.\u201d(9<\/strong>)
\nDen \u201ckombinerade\u201d utvecklingen var s\u00e5ledes resultatet av en oj\u00e4mnt utvecklad, men djupt sammankopplad v\u00e4rld, d\u00e4r inget samh\u00e4lle helt enkelt kunde utg\u00f6ra en modell att slaviskt f\u00f6lja eftersom varje samh\u00e4lles historiska utveckling pr\u00e4glas av komplext sammansatta element; det f\u00f6r\u00e5ldrade och det samtida, det inhemska och det internationella, det progressiva och det reaktion\u00e4ra. Det var Rysslands oj\u00e4mna och kombinerade utveckling – hur landet hade importerat avancerade kapitalistiska industrier men i en kontext pr\u00e4glad av tsarismens feodala repression – som utgjorde grogrunden f\u00f6r den explosiva samh\u00e4llsutveckling d\u00e4r revolutionen v\u00e4grade att sn\u00e4llt v\u00e4nta p\u00e5 den gradvisa utvecklingen av en liberal-demokratisk kapitalism. Den ryska historien hoppade ist\u00e4llet \u00f6ver de \u201cmellanliggande stadier\u201d som v\u00e4steuropeiska marxister s\u00e5 l\u00e4nge hade predikat som en absolut n\u00f6dv\u00e4ndig ingrediens f\u00f6r socialistisk utveckling.
\nUppm\u00e4rksamma l\u00e4sare, framf\u00f6rallt bland de som inspireras av den postkolonial kritiken, l\u00e4r omedelbara notera Trotskijs f\u00f6r\u00e5ldrade och stundtals f\u00f6rringande spr\u00e5kbruk. I sitt tal om \u201cefterbliven\u201d kultur och \u201cvildar\u201d med pil och b\u00e5ge, reproducerade Trotskij i mycket den orientalistiska och eurocentriska diskurs som den postkoloniala litteraturen med r\u00e4tta har dekonstruerat. Men, om det ofta \u00e4r i diskursanalysen som de postkoloniala teoretikerna k\u00e4nner sig riktigt hemma, finns det ingen anledning att l\u00e5ta Trotskijs spr\u00e5k f\u00f6rblinda oss f\u00f6r den radikala utmaning som hans teorier har inneburit f\u00f6r traditionella id\u00e9er om historiska utvecklingsstadier.
\n\"\"<\/a>F\u00f6r de marxistiska forskarna inom internationella relationer som p\u00e5 senare tid har \u00e5teruppv\u00e4ckt id\u00e9erna om oj\u00e4mn och kombinera utveckling, utg\u00f6r dessa en tidig version av just den typen av multi-linj\u00e4ra historiesyn som \u00e4r n\u00f6dv\u00e4ndig f\u00f6r att verkligen utmana eurocentrismens grepp \u00f6ver samh\u00e4llsvetenskapen. Trotskijs id\u00e9er, som Rosenberg p\u00e5pekar, utmanar klassiska samh\u00e4llsteorier genom att infoga relationer mellan samh\u00e4llen som en absolut n\u00f6dv\u00e4ndig best\u00e5ndsdel av varje historisk f\u00f6rklaringsmodell. Det vill s\u00e4ga, ist\u00e4llet f\u00f6r att, \u00e5 ena sidan, historisera interna f\u00f6r\u00e4ndringar \u00f6ver tid och, \u00e5 andra sidan, geografiskt j\u00e4mf\u00f6ra externa skillnader mellan samh\u00e4llen, s\u00e5 tvingas vi att f\u00f6rst\u00e5 hur interna f\u00f6r\u00e4ndringar kan ha externa, mellan-samh\u00e4lleliga orsaker. Genom att framh\u00e5lla att all samh\u00e4llsutveckling \u00e4r oj\u00e4mn men ocks\u00e5 kombinerad, tvingar oss Trotskijs teorier att \u00f6verge alla pretentioner om \u201cformandet av samh\u00e4llet som analytisk f\u00f6reg\u00e5ende dess interaktion med andra samh\u00e4llen.\u201d(10<\/strong>) Det moderna Europa v\u00e4xte fram i komplex interaktion med andra samh\u00e4llen, och det finns ingen anledning att f\u00f6ruts\u00e4tta att resten av v\u00e4rlden kommer att f\u00f6lja exakt i dess fotsp\u00e5r.<\/p>\n

Om Rosenberg tidigt lade grunden f\u00f6r en \u00e5terupplivad teori om oj\u00e4mn och kombinerad utveckling, har Alexander Anvievas och Kerem Ni\u015fanc\u0131o\u011flu i How the West Came to Rule: The Geopolitical Origins of Capitalism<\/em><\/a> (2015) visat p\u00e5 teorins f\u00f6rm\u00e5ga att utmana b\u00e5de den ortodoxa marxismen och dess post-koloniala kritiker. How the West Came to Rule \u00e4r en revisionistisk historisk unders\u00f6kning av kapitalismens uppkomst d\u00e4r oj\u00e4mn och kombinerad utveckling erbjuder de analytiska verktygen f\u00f6r att skriva en icke-eurocentrisk utvecklingsber\u00e4ttelse med mellan-samh\u00e4lleliga relationer i centrum. Fr\u00e5gan om den historiska \u00f6verg\u00e5ngen till ett kapitalistiskt samh\u00e4lle och en global ekonomi har utgjort ett av de huvudsakliga slagf\u00e4lten f\u00f6r efterkrigstidens marxistiska debatt, d\u00e4r framf\u00f6rallt tv\u00e5 perspektiv har st\u00e4llts mot varandra: v\u00e4rldssystemsteoretiker s\u00e5 som Immanuel Wallerstein (se R\u00f6da Rummet, #182-183<\/a>) och den s\u00e5 kallade \u201cpolitiska marxismen,\u201d representerade av t\u00e4nkare s\u00e5 som Robert Brenner och Ellen Meiksins Wood (se R\u00f6da Rummet, #184-185<\/a>). Medan de politiska marxisterna koncentrerade sig p\u00e5 att f\u00f6rklara kapitalismens uppkomst genom en analys av f\u00f6r\u00e4ndrade klassrelationer p\u00e5 den engelska landsbygden, konstruerade v\u00e4rldssystemsteoretikerna sin f\u00f6rklaring kring hur den europeiska kolonialismens expanderade handelsrelationer gav upphov till en kapitalism som redan fr\u00e5n b\u00f6rjan var ett globalt omfattande \u201cv\u00e4rldssystem.\u201d P\u00e5 s\u00e5 vis har debatten polariserats mellan de som identifierar interna orsakssamband och de som fokuserar p\u00e5 externa processer. Men, enligt Anievas och Ni\u015fanc\u0131o\u011flu, har b\u00e5da perspektiven misslyckats med att till fullo g\u00e5 bortom en eurocentrisk utvecklingsmodell; till och med v\u00e4rldsystemteoretikernas globala perspektiv pr\u00e4glas av en diffusionistisk analys centrerad kring Europas akt\u00f6rskap som k\u00f6pman och kolonialmakt som exploaterat och undertryckt icke-v\u00e4stliga folk, utan att sj\u00e4lvt n\u00e4mnv\u00e4rt ha f\u00f6r\u00e4ndrats i dessa v\u00e5ldsamma m\u00f6ten.
\nF\u00f6r Anievas och Ni\u015fanc\u0131o\u011flu kan kapitalismen, \u00e4ven om den f\u00f6rst uppstod i Europa, inte f\u00f6rst\u00e5s som en produkt av strikt Europeiska sociala relationer och historiska processer. \u201cKapitalismen uppkomst i Europa,\u201d skriver de, \u201cvar inte enbart ett inomeuropeiskt fenomen, utan best\u00e4mt internationellt (eller inter-samh\u00e4lleligt): d\u00e4r icke-europeiskt akt\u00f6rskap obevekligt inkr\u00e4ktade p\u00e5 och (om)formade den europeiska utvecklingens bana och natur.\u201d(11<\/strong>)
\nMed sitt v\u00e4rldshistoriska fokus sp\u00e5rar How the West Came to Rule kapitalismens ursprung i v\u00e4lk\u00e4nd europeisk kolonialism (b\u00e5de p\u00e5 andra sidan Atlanten och i Sydostasien), men s\u00e4tter ocks\u00e5 den europeiska historien i relation till starkare geopolitiska entiteter vars inflytande omformade det relativt \u201cunderutvecklade\u201d Europas v\u00e4g mot kapitalismen: fr\u00e5n mongolisk integrering av den Euroasiatiska kontinenten, som f\u00f6rde\"\"<\/a> med sig handel och teknologisk utveckling men ocks\u00e5 digerd\u00f6den med dess \u00f6desdigra konsekvenser f\u00f6r europeisk feodalism, till det Ottomanska imperiets konflikter med den Habsburgska monarkin och de italienska stadsstaterna vilket gav Nordv\u00e4steuropa ett visst geopolitiskt andrum och bidrog till ett kommersiellt strukturellt skifte fr\u00e5n Medelhavet till Atlanten. Under \u201cden yttre n\u00f6dv\u00e4ndighetens piska\u201d v\u00e4xte kapitalismen fram i England, inte f\u00f6r att England var det mest \u201cutvecklade\u201d samh\u00e4llet utan precis tv\u00e4rt om; Englands relativa \u201cunderutveckling\u201d i b\u00e5de europeisk och global j\u00e4mf\u00f6relse innebar, i Trotskijs termer, ett privilegium av historisk \u201cefterblivenhet\u201d som till\u00e4t England (och senare Europa mer generellt) att hoppa \u00f6ver utvecklingsstadier. Europeisk kapitalism var i grunden \u201csammansatt\u201d och \u201ckombinerad\u201d; resultat av en m\u00e4ngd mellansamh\u00e4lleliga relationer d\u00e4r Europa inte alltid var den dominerande parten. Samtidigt var kapitalismen sammansatt ocks\u00e5 i ett annat avseende: klassrelationen mellan arbete och kapital \u201ckombinerades\u201d med andra historiska processer och maktrelationer, s\u00e5 att vi inte kan f\u00f6rst\u00e5 kapitalismen uppkomst isolerad fr\u00e5n kolonialismen, rasismen, och patriarkatets (lika oj\u00e4mna och kombinerade) historia.
\nOm vi ser bortom Trotskijs f\u00f6r\u00e5ldrade spr\u00e5kbruk, l\u00e4gger hans teori om oj\u00e4mn och kombinerad utveckling grunden f\u00f6r en kraftfull anti-eurocentrisk marxism genom att g\u00f6ra upp med det stadiet\u00e4nkande som pr\u00e4glar inte bara Dan Berglunds Kampens V\u00e4g utan mycket av 1900-talets \u201cofficiella\u201d marxism. Id\u00e9n om oj\u00e4mn och kombinerad utveckling till\u00e5ter oss att bryta med en historiesyn d\u00e4r utvecklingsprocesser antas f\u00f6lja en v\u00e4g som redan stakats ut av det mest \u201cavancerade\u201d samh\u00e4llet, eftersom relationer mellan samh\u00e4llen p\u00e5 kvalitativt olika utvecklingsbanor n\u00f6dv\u00e4ndigtvis inneb\u00e4r en komplex och kombinerad historisk process. Den undergr\u00e4ver den eurocentristiska v\u00e4rldsbilden genom att p\u00e5visa hur \u201c\u00d6st\u201d aldrig kommer bli en enkel kopia av \u201cV\u00e4st\u201d och d\u00e4rmed inte kan f\u00f6rst\u00e5s genom att okritiskt generalisera utifr\u00e5n europeiska modeller, men samtidigt s\u00e5 problematiseras Europas egna historia. F\u00f6r Anievas och Ni\u015fanc\u0131o\u011flu utg\u00f6r detta Trotskijs viktigaste bidrag till den postkoloniala debatten, f\u00f6r om postkolonial t\u00e4nkare \u2013 i sitt motst\u00e5nd mot de stora s\u00e5 kallade \u201cmeta-ber\u00e4ttelserna\u201d om kapitalismens triumf och modernitetens uppkomst \u2013 har fokuserat p\u00e5 att uppv\u00e4rdera icke-v\u00e4stliga historiska erfarenheter, s\u00e5 har de s\u00e4llan v\u00e4nt sina analysmodeller tillbaka mot Europa sj\u00e4lvt. D\u00e4rmed har de paradoxalt nog uppr\u00e4tth\u00e5llit en v\u00e4rldsbild d\u00e4r just Europa framst\u00e5r som normen fr\u00e5n vilken andra samh\u00e4llen utg\u00f6r undantag. Men inte ens i Europa f\u00f6ljde kapitalismen en \u201cnormal\u201d utvecklingsbana. Ocks\u00e5 d\u00e4r var kapitalismens uppkomst en oj\u00e4mn och kombinerad process, pr\u00e4glad av en komplex samexistens mellan nya och f\u00f6r\u00e5ldrade element, inhemska och fr\u00e4mmande orsakssamband, kapitalistisk och mer-\u00e4n-kapitalistiska sociala relationer. Om Fanon s\u00e5ledes uppmanade marxister att \u201ct\u00e4nja\u201d p\u00e5 sina analyser f\u00f6r att f\u00f6rst\u00e5 den koloniserade v\u00e4rlden, tvingar oss teorin om oj\u00e4mn och kombinerad utveckling att t\u00e4nja p\u00e5 marxismen ocks\u00e5 i Europa.<\/p>\n

Artikelf\u00f6rfattare:<\/strong>
\nMikael Omstedt<\/strong><\/a> \u00e4r doktorand i kulturgeografi vid University of British Columbia, Kanada och g\u00e4stforskare vid Yale University, USA. Medlem i Socialistisk Politik och Democratic Socialists of America.<\/p>\n

Noter<\/strong>:
\n1 Marx, Karl. Kapitalet: kritik av den politiska ekonomin. Bok 1: Kapitalismens produktionsprocess. Ivan Bohman (\u00f6vers). Lund: A-Z, 1969[1867].
\n2 Se diskussionerna om den \u201csene Marx\u201d i Shanin, Teodor. Late Marx and the Russian road: Marx and the peripheries of capitalism.<\/a> New York: Monthly Review Press, 1983.; Anderson, Kevin B. Marx at the margins: On nationalism, ethnicity, and non-western societies<\/a>. Chicago: The University of Chicago Press, 2010.; Pradella, Lucia. Globalization and the critique of political economy: New insights from Marx\u02bcs writings<\/a>. London: Routledge, 2014.
\n3 Chakrabarty, Dipesh. Provincializing Europe<\/a>. Princeton: Princeton University Press, 2000.
\n4 Fanon, Frantz. Jordens f\u00f6rd\u00f6mda. Stockholm: Leopard F\u00f6rlag, 2013 [1961].
\n5 Chibber, Vivek. Postcolonial theory and the specter of capital.<\/a> London:Verso, 2013, 291.
\n6 M\u00e5nga av bidragen till debatten kan hittas p\u00e5 bloggen unevenandcombineddevelopment.wordpress.com<\/a>
\n7 Gramsci, Antonio. The Revolution against \u2018Capital.\u201d Avanti, 24 December 1917. Tillg\u00e4nglig p\u00e5: https:\/\/www.marxists.org\/archive\/gramsci\/1917\/12\/revolution-against-capital.htm.<\/a>
\n8 Trotskij, Leo. Ryska Revolutionens Historia, Band 1. Jan-Christer Hamberg & Per-Olof Matsson (\u00f6vers). Bokf\u00f6rlaget R\u00f6da Rummet, 1988 [1930]: 5. Tillg\u00e4nglig p\u00e5: https:\/\/marxistarkiv.se\/klassiker\/trotskij\/1930\/ryska_revolutionen_1.pdf<\/a>
\n9 Ibid.
\n10 Rosenberg, Justin. ”Why is there no international historical sociology?<\/a>.” European Journal of International Relations 12, no. 3 (2006): 325.
\n11 Anievas, Alexander, and Kerem Ni\u015fanc\u0131o\u011flu. How the west came to rule: the geopolitical origins of capitalism<\/a>. London: Pluto Press, 2015, 4.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Fr\u00e5n Leo Trotskij till en icke-eurocentrisk marxism Oktoberrevolutionen var ett radikalt brott i praktisk handling med det f\u00f6renklade stadiet\u00e4nkandet i marxistisk f\u00f6rst\u00e5else av olika samh\u00e4llstypers utvecklingsbanor. Trots det har stadiet\u00e4nkandet fortsatt att ha en stark st\u00e4llning inom teoribildningen. Mikael Omstedt … Forts\u00e4tt l\u00e4sa →<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_jetpack_newsletter_access":"","_jetpack_dont_email_post_to_subs":false,"_jetpack_newsletter_tier_id":0,"_jetpack_memberships_contains_paywalled_content":false,"_jetpack_memberships_contains_paid_content":false,"footnotes":"","jetpack_publicize_message":"","jetpack_publicize_feature_enabled":true,"jetpack_social_post_already_shared":true,"jetpack_social_options":{"image_generator_settings":{"template":"highway","default_image_id":0,"font":"","enabled":false},"version":2},"jetpack_post_was_ever_published":false},"categories":[1],"tags":[1307,1301,1303,1304,1306,1302,1308,1300,1258,1299,1305],"class_list":["post-3035","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-okategoriserade","tag-alexander-anvievas","tag-dan-berglund","tag-dipesh-chakrabarty","tag-frantz-fanon","tag-justin-rosenberg","tag-kampens-vag","tag-kerem-nisancioglu","tag-leo-trotskij","tag-mikael-omstedt","tag-ojamn-och-kombinerad-utveckling","tag-vivek-chibber"],"jetpack_publicize_connections":[],"jetpack_featured_media_url":"","jetpack_sharing_enabled":true,"jetpack_shortlink":"https:\/\/wp.me\/pRzA9-MX","_links":{"self":[{"href":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/3035","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=3035"}],"version-history":[{"count":2,"href":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/3035\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":3055,"href":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/3035\/revisions\/3055"}],"wp:attachment":[{"href":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=3035"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=3035"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=3035"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}