{"id":3084,"date":"2022-04-14T09:44:20","date_gmt":"2022-04-14T08:44:20","guid":{"rendered":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/?p=3084"},"modified":"2022-04-14T09:44:20","modified_gmt":"2022-04-14T08:44:20","slug":"pa-spaning-efter-socialismen","status":"publish","type":"post","link":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/2022\/04\/14\/pa-spaning-efter-socialismen\/","title":{"rendered":"P\u00e5 spaning efter socialismen"},"content":{"rendered":"

S\u00e4llan har radikala krafter och socialistiska id\u00e9er varit s\u00e5 tillbakatr\u00e4ngda som idag. \u201dDet \u00e4r l\u00e4ttare att f\u00f6rest\u00e4lla sig jordens underg\u00e5ng \u00e4n slutet f\u00f6r kapitalismen\u201d,<\/em> som filosofen Slavoj \u017di\u017eek i frustration uttryckt det. Pelle Dragsteds bok Nordisk Socialism \u2013 p\u00e5 v\u00e4g mot en demokratisk ekonomi<\/em>, om vad det \u00e4r f\u00f6r socialistiskt samh\u00e4lle vi str\u00e4var efter och hur vi n\u00e5r dit, \u00e4r i det l\u00e4get ett v\u00e4lkommet debattinl\u00e4gg. Anders Karlsson har l\u00e4st den.<\/strong><\/p>\n

\"\"<\/a>Datumet 19 juli 1979 har f\u00f6r alltid etsat sig fast i mitt minne. Jag \u00e4gnade mig d\u00e5 \u00e5t min stora passion schack, vid Junior-SM i Bor\u00e5s, n\u00e4r nyheten kom att Sandinisterna segrat och tagit makten i Nicaragua. Somozaregimen, Latinamerikas mest l\u00e5nglivade diktatur, hade g\u00e5tt i graven. I efterhand sl\u00e5r det mig att den d\u00e5 relativt nybakade, \u00f6vertygade socialistynglingen som var jag noterade det hela som n\u00e5got av en sj\u00e4lvklarhet, att det var historiens g\u00e5ng att antikapitalistiska krafter ob\u00f6nh\u00f6rligt skulle flytta fram sina positioner p\u00e5 v\u00e4gen mot en framtida socialistisk v\u00e4rld.<\/p>\n

Min reaktion speglade den tidsanda \u2013 och faktiska utvecklingsdrag \u2013 som till stor del varit dominerande \u00e4nda sedan Andra v\u00e4rldskrigets slut. Det var under en period d\u00e5 v\u00e4nstern besatt problemformuleringsprivilegiet, ett uttryck som myntades av f\u00f6rfattaren Lars Gustavsson i samband med Svenska Arbetsgivarf\u00f6reningens kongress 1980. Att det var prim\u00e4rt vi inom v\u00e4nstern som angav tonen i den politiska debatten, formulerade perspektiven och fr\u00e5gest\u00e4llningarna, och sj\u00e4lvs\u00e4kert s\u00e5g det som att det var vi som hade den historiska vinden i ryggen \u2013 inte minst bottnande i den utvecklingsg\u00e5ng som redan Marx och Engels skisserade i Kommunistiska Manifestet, d\u00e4r produktivkrafternas tillv\u00e4xt, f\u00f6rfining och internationalisering under kapitalismen n\u00e4rmast per automatik skulle st\u00e4lla socialismen p\u00e5 dagordningen. Betecknande \u00e4r hur statsminister Erlander, under en utfr\u00e5gning med partiledarna under valr\u00f6relsen 1968, som en sj\u00e4lvklarhet deklarerade att \u201dalla m\u00e5ste ju anpassa sig till ett st\u00f6rre inflytande f\u00f6r samh\u00e4llet\u201d.<\/p>\n

Ynglingen jag var sommaren 1979 skulle bara vetat vad de kommande dryga 40-\u00e5ren av samh\u00e4llsf\u00f6r\u00e4ndring skulle b\u00e4ra med sig; att han idag kan blicka ut \u00f6ver en v\u00e4rld d\u00e4r endast tv\u00e5 nationer \u2013 Kuba och Nordkorea \u2013 tydligt kan ses som icke-kapitalistiska (och d\u00e4r det i fallet med Nordkoreas j\u00e4rnh\u00e5rda diktatur, precis som med Pol Pots Kampuchea 1975-79, om\u00f6jligt kan uppfattas som n\u00e5got historiskt framsteg). Och nog skulle han blivit m\u00e4kta f\u00f6rv\u00e5nad \u00f6ver att stalinismens fall i \u00d6steuropa och Kina inte f\u00f6ljdes av n\u00e5gon utveckling mot socialismen utan ist\u00e4llet innebar kapitalismens \u00e5teruppr\u00e4ttande. Och dessutom skulle han s\u00e4kert ruska vilset p\u00e5 huvudet inf\u00f6r att den svenska v\u00e4lf\u00e4rdsstaten f\u00f6rvandlats till en arena f\u00f6r privata bolags vinstmaximering. Omtumlad kanske han dristar sig att utropa – Var blev ni av ljuva dr\u00f6mmar om en rimligare v\u00e4rld? Och det var med den bakgrunden i bagaget som jag satte mig att l\u00e4sa danske Pelle Dragsteds bok Nordisk Socialism \u2013 p\u00e5 v\u00e4g mot en demokratisk ekonomi (<\/em>Verbal F\u00f6rlag<\/a>). Dragsted sj\u00e4lv \u00e4r en m\u00e5ng\u00e5rig aktivist och f\u00f6re detta ledamot av Folketinget, representerande Enhedslisten. Hans \u00e4rende \u00e4r att g\u00f6ra upp med s\u00e5v\u00e4l socialdemokratins som kommunismens historiska tillkortakommanden och skissera en m\u00f6jlig tredje v\u00e4g mot den h\u00e4grande socialismen<\/p>\n

Anledningen till att Dragsted gett sin bok namnet \u201dNordisk socialism\u201d handlar om att han vill betona de, som han menar, socialistiska drag som varit typiska f\u00f6r de nordiska l\u00e4nderna. Han syftar fr\u00e4mst p\u00e5 de v\u00e4lf\u00e4rdssystem som fr\u00e5n 1930-talet v\u00e4xte fram inom dessa l\u00e4nder d\u00e4r omr\u00e5den som utbildning, v\u00e5rd\/omsorg, energi, vatten\/avlopp och bost\u00e4der helt eller till stora delar hamnade vid sidan om marknaden och kapitalets drivkrafter. Han tar d\u00e4rtill bland annat upp olika former av kooperativ verksamhet samt pekar p\u00e5 att en del av den finansiella sektorn kom att utg\u00f6ras av icke-vinstdrivande konstruktioner (exempelvis de svenska Sparbankerna) Den \u00f6vriga v\u00e4rlden \u2013 f\u00f6rutom n\u00e5gon referens till Titos Jugoslavien 1950-1980 och en kortare kommentar till Mitterands Frankrike 1981-83 \u2013 lyser n\u00e4stan helt med sin fr\u00e5nvaro i Dragsteds bok. Jag tror dock att det \u00e4r v\u00e4sentligt att vi b\u00e4r med oss de fragment av socialism i nationella samh\u00e4llsbyggen som trots allt existerat \u00e4ven utanf\u00f6r Norden under efterkrigstiden, n\u00e5got jag \u00e5terkommer till senare.<\/p>\n

Dragsted har bundit ihop sin framst\u00e4llning utifr\u00e5n fem delar. I del ett, Diagnosen \u2013 Kapitalismen \u00e4r oligarkisk och oh\u00e5llbar<\/em>, fokuserar han p\u00e5 att systemet, \u00e4ven i det tidigare relativt j\u00e4mlika Norden, under de senaste dryga 40-\u00e5ren medf\u00f6rt extremt vidgade sociala klyftor och urholkad v\u00e4lf\u00e4rd. I takt med att kapitalet internationaliserats har de tidigare socialdemokratiska modellernas s\u00e4rdrag allt mer suddats ut. Dragsted framh\u00e5ller h\u00e4r ocks\u00e5 att inom den r\u00e5dande kapitalismens ramar \u2013 med tillv\u00e4xt och kapitalackumulation som den basala motorn \u2013 kan vi inte l\u00f6sa den akuta klimatkrisen.<\/p>\n

Del tv\u00e5 Reformerad kapitalism, revolution eller erosion<\/em> argumenterar mer systematiskt mot de historiska socialdemokratiska och kommunistiska f\u00f6rs\u00f6ken, I kontrast till dem lyfter han fram erosion som den grundl\u00e4ggande f\u00f6r\u00e4ndringsmekanismen. Erosion i detta sammanhang \u00e4r ett begrepp som utvecklades av den amerikanska sociologiprofessorn Erik Olin Wright (1947-2019). Det handlar om att samh\u00e4llet p\u00e5 ett grundl\u00e4ggande s\u00e4tt m\u00e5ste f\u00f6r\u00e4ndras, men enligt Olin Wright b\u00f6r det ske gradvis och inte genom ett fullst\u00e4ndigt brott med den gamla strukturen utan snarare genom att det inf\u00f6rs en m\u00e4ngd olika icke-kapitalistiska aktiviteter i det som Olin-Wright kallar det kapitalistiska ekosystemet. Det \u00e4r aktiviteter vars utveckling m\u00e5ste underst\u00f6djas f\u00f6r att p\u00e5 sikt f\u00e5 till st\u00e5nd en kvalitativ f\u00f6r\u00e4ndring.<\/p>\n

Den tredje delen Den gemensamma ekonomin \u2013 en del av v\u00e5r historia<\/em> tecknar en bild av de offentliga sektorernas utveckling i de nordiska l\u00e4nderna samt \u00f6vriga icke-kapitalistiska inslag i de ber\u00f6rda ekonomierna \u2013 och d\u00e5 fr\u00e4mst de kooperativa id\u00e9erna och dess implementering.
\nNordisk demokratisk socialism<\/em>, bokens fj\u00e4rde del, \u00e4r en mer explicit argumentation \u00f6ver en m\u00f6jlig socialistisk konstruktion. Dragsted f\u00f6rsvarar d\u00e4rvid den r\u00e5dande parlamentariska demokratin i f\u00f6rh\u00e5llande till den r\u00e5dsdemokratiska modellen: \u201dId\u00e9erna om till exempel r\u00e5dsdemokrati, baserad p\u00e5 arbetarr\u00e5d p\u00e5 f\u00f6retagen, ger som jag ser det inget svar p\u00e5 hur till exempel pension\u00e4rer, egenf\u00f6retagare eller andra grupper utanf\u00f6r arbetsmarknaden ska s\u00e4kras inflytande\u201d. Han karakt\u00e4riserar den politiska demokratin som en i sig ofullst\u00e4ndig demokrati, citerande LO-ekonomen Rudolf Meidner: \u201dVi kan inte f\u00f6r\u00e4ndra samh\u00e4llet i grunden utan att ocks\u00e5 f\u00f6r\u00e4ndra \u00e4gandet\u201d. En av bokens st\u00f6rre beh\u00e5llningar \u00e4r ett avsnitt under rubriken Marknadsekonomi eller demokratisk planering<\/em>. Dragsted l\u00e5ter h\u00e4r skilda socialisters tankeg\u00e5ngar komma till tals. Sj\u00e4lv v\u00e4nder han sig endast tydligt mot den modell av kommandoplanering som var f\u00f6rh\u00e4rskande i det forna \u00d6steuropa, utifr\u00e5n den uppenbara sv\u00e5righeten att i en komplex ekonomi p\u00e5 politiskt v\u00e4g centralt s\u00e4tta priser inom detaljhandeln: \u201dDen f\u00f6rsta fem\u00e5rsplanen omfattade 300 specifika produkter. 1960 hade antalet stigit till 15 000 och p\u00e5 1980-talet var antalet produkter som Gosplan skulle planera produktionen av uppe i tolv miljoner\u201d (Gosplan var den sovjetiska planmyndigheten).<\/p>\n

F\u00f6rfattaren betonar att det p\u00e5 m\u00e5nga s\u00e4tt m\u00e5ste till mycket mer av planering \u00e4n vad vi ser idag, och d\u00e5 framf\u00f6r allt inom milj\u00f6omr\u00e5det. Kanske \u00e4r vi ocks\u00e5 s\u00e5 ink\u00f6rda i det r\u00e5dande marknadst\u00e4nkandet att vi inte ens reflekterar \u00f6ver det egentligen absurda faktum att det inte finns n\u00e5gon central plan \u00f6ver den exakta utbyggnaden av de svenska f\u00f6rnyelsebara energik\u00e4llorna utan att det ytterst \u00f6verl\u00e5ts till enskilda investerare? Det f\u00e5r mig att t\u00e4nka tillbaka p\u00e5 Miljonprogrammet inom den svenska bostadssektorn 1965-1975. \u00c5rligen togs det d\u00e5 i riksdagen beslut i detalj om hur m\u00e5nga enheter som skulle uppf\u00f6ras, var det skulle byggas och vilken typ av boendeform. Fr\u00e5gan om hur vi ska balansera den demokratiska planeringen kontra anv\u00e4ndandet av marknadsmekanismer finner knappast sitt exakta svar i skriftliga dokument h\u00e4r och nu, utan \u00e4r snarare en sak att prova sig fram till under framtida socialistiska samh\u00e4llens uppbyggnad.<\/p>\n

Del fem \u00e4gnas \u00e5t Tio reformer p\u00e5 v\u00e4g mot en demokratisk socialism<\/em>. Det f\u00f6rfattaren f\u00f6resl\u00e5r \u00e4r bland annat sex genomgripande f\u00f6r\u00e4ndringar (och i det mer konkreta \u00e4r det Danmark han syftar p\u00e5, samtidigt som det han skriver naturligtvis i det \u00f6vergripande har en generell b\u00e4ring, ocks\u00e5 utanf\u00f6r Danmark och \u00e4ven Norden).<\/p>\n

Expandera den demokratiska sektorn<\/em>. Det handlar om att kooperativa \u00e4garformer ska premieras genom bland annat f\u00f6rk\u00f6psr\u00e4tt f\u00f6r de anst\u00e4llda n\u00e4r icke-demokratiska f\u00f6retag byter \u00e4gare, b\u00e4ttre tillg\u00e5ng till kapital genom en offentlig kooperativ investeringsfond, skattel\u00e4ttnader och omf\u00f6rdelning av betydande delar av n\u00e4ringslivsst\u00f6den.<\/p>\n

En modern fondsocialism<\/em>. Dragsted vill se en demokratiskatt p\u00e5 f\u00f6retag med \u00f6ver 100 anst\u00e4llda, som \u00e4r t\u00e4nkt att betalas genom en \u00e5rlig nyemission av aktier motsvarande tv\u00e5 procent av aktiekapitalet. Det \u00e4r inte fr\u00e5gan om n\u00e5gon centralt administrerad fond utan suver\u00e4na fonder p\u00e5 varje enskilt f\u00f6retag. Styrelsen v\u00e4ljs av de anst\u00e4llda inom f\u00f6retaget och tanken \u00e4r att de anst\u00e4llda genom sitt kollektiva aktiekapital med tiden ska uppn\u00e5 ett avsev\u00e4rt inflytande.<\/p>\n

Tillbaka till gemenskapen \u2013 nytt och demokratiskt offentligt \u00e4gande<\/em>. F\u00f6rfattaren f\u00f6resl\u00e5r att all \u201dkritisk infrastruktur\u201d \u2013 som exempelvis telen\u00e4tet, hamnar och flygf\u00e4lt \u2013 \u00f6verf\u00f6rs i gemensam \u00e4go. Han vill inf\u00f6ra vinstf\u00f6rbud inom v\u00e4lf\u00e4rden och d\u00e4rtill att en ny modell ska st\u00e4rka medarbetarnas och medborgarnas direkta inflytande inom den offentlig sektorns institutioner. Det Dragsted fr\u00e4mst skjuter in sig p\u00e5 \u00e4r byr\u00e5krati och toppstyrning med New Public Management som varit den dominerande trenden under senare decennier.<\/p>\n

Ett demokratiskt tv\u00e5kammarsystem i stora f\u00f6retag<\/em>, Dragsted vill att den ena kammaren ska utg\u00f6ras av representanter f\u00f6r kapital\u00e4garna och den andra av representanter f\u00f6r de anst\u00e4llda. De beslut som fattas m\u00e5ste d\u00e4rvid godk\u00e4nnas av b\u00e4gge kamrarna.<\/p>\n

Demokratisering av finanssektorn och investeringarna<\/em>. P\u00e5 statlig niv\u00e5 vill f\u00f6rfattaren skapa ett offentligt bankalternativ. Dessutom f\u00f6respr\u00e5kar han en grundlig debatt om hur den icke-demokratiska finanssektorn p\u00e5 sikt ska avvecklas, medan han ser en uppdelning av de stora finansiella koncernerna som ett f\u00f6rsta viktigt steg. D\u00e4rtill menar Dragsted att majoriteten av de offentliga pensionsfondernas styrelseledam\u00f6ter ska utses genom allm\u00e4nna val.<\/p>\n

Full syssels\u00e4ttning och en offentlig jobbgaranti<\/em>. Denna jobbgaranti ska s\u00e4kerst\u00e4lla att ingen tvingas g\u00e5 arbetsl\u00f6s under en l\u00e4ngre tid. F\u00f6rfattaren anger anl\u00e4ggningsarbeten och extra anst\u00e4llningar inom v\u00e4lf\u00e4rden som exempel p\u00e5 denna typ av jobb. Tanken \u00e4r att de som omfattas av denna \u00e5tg\u00e4rd ska \u00e5terg\u00e5 till sina vanliga syssels\u00e4ttningar n\u00e4r deras arbetskraft \u00e5terigen efterfr\u00e5gas.<\/p>\n

Nordisk socialism \u00e4r en v\u00e4lskriven bok med seri\u00f6sa resonemang runt en m\u00f6jlig v\u00e4g mot ett socialistiskt samh\u00e4lle. Det \u00e4r l\u00e4nge sedan n\u00e5gon tog ett s\u00e5dant helhetsgrepp, d\u00e4rf\u00f6r \u00e4r den ett synnerligt v\u00e4lkommet bidrag. Dragsted uttrycker ocks\u00e5 att han bara ser den som \u201db\u00f6rjan p\u00e5 en diskussion\u201d. F\u00f6rfattaren r\u00f6r sig \u00e4ven bortom de egna konkreta visionerna och st\u00e4ller sig fr\u00e5gan \u201dKan man f\u00f6rest\u00e4lla sig \u00e4nnu mer l\u00e5ngtg\u00e5ende f\u00f6r\u00e4ndringar i riktning mot det stats- och penningl\u00f6sa samh\u00e4lle som de tidiga socialisterna dr\u00f6mde om?\u201d och svarar att en demokratisk gemenskapsekonomi utifr\u00e5n hans egna intentioner inte ska ses som n\u00e5got l\u00e5st l\u00e4ge utan snarare som en plattform mot \u00e4n vidare f\u00f6r\u00e4ndringar: \u201dTv\u00e4rtom kommer den att ge oss nya och mer omfattande erfarenheter av att driva verksamheter demokratiskt och av att flytta makt fr\u00e5n den planl\u00f6sa marknaden till en demokratisk planering\u201d.<\/p>\n

Sj\u00e4lvklart finns det dock en hel del att kritisera. En springande punkt \u00e4r att f\u00f6rfattaren g\u00f6r avkall p\u00e5 det som \u00e5tminstone f\u00f6r mig \u00e4r n\u00e5got av socialismens grundbult: att ingen ska kunna leva p\u00e5 n\u00e5gon annans arbete<\/em>. Det handlar om att han f\u00f6rordar att \u00e4ven renodlat privata f\u00f6retag med anst\u00e4llda \u00e4ven p\u00e5 l\u00e5ng sikt ska ges en plats i en demokratisk ekonomi \u2013 och s\u00e5ledes inte enbart statliga-, kommunala-, regionala-, kooperativa- och enpersonsf\u00f6retag. Dragsteds argument \u00e4r att det \u00e4r en form av pluralism, som syftar till att f\u00f6rhindra uppkomsten av en farlig statlig maktkoncentration. Men som socialister ser vi ju sj\u00e4lvklart alla former av utsugning som n\u00e5got att bek\u00e4mpa, oavsett om det \u00e4ger rum inom ett st\u00f6rre eller ett mindre f\u00f6retags regi. Kontentan blir, som jag ser det, en ofullst\u00e4ndig ekonomisk demokrati och en parallell kan dras till att alla av oss s\u00e4kerligen f\u00f6rordar en fullst\u00e4ndig politisk demokrati, inte n\u00e5gon allm\u00e4n och lika r\u00f6str\u00e4tt med vissa f\u00f6rhinder.<\/p>\n

Dessutom f\u00f6respr\u00e5kar inte Dragsted n\u00e5got renodlat f\u00f6rstatligande av stora f\u00f6retag utan snarare en modell av fondsocialism och\/eller maktdelning enligt ett tv\u00e5kammarsystem mellan kapital\u00e4gare och anst\u00e4llda. Det framkommer mest mellan raderna att f\u00f6rfattaren ser det som ett m\u00f6jligt s\u00e4tt att undkomma en ekonomiskt f\u00f6r\u00f6dande samh\u00e4llskonflikt. Men om vi ska str\u00e4va efter att f\u00f6r\u00e4ndra egendomsf\u00f6rh\u00e5llandena i grunden kan vi knappast r\u00e4kna med n\u00e5got annat \u00e4n en omfattande strid p\u00e5 kniven, minns bara kapitalets mobiliserande aktivitet mot det \u00e4ndock s\u00e5 harml\u00f6sa svenska l\u00f6ntagarfondsf\u00f6rslaget.<\/p>\n

Dragsteds n\u00e5got f\u00f6rsiktiga socialiseringstankar upplever jag h\u00e4nger ihop med hans pl\u00e4dering f\u00f6r gradvisa f\u00f6r\u00e4ndringar och inte n\u00e5gra radikala brott. Ett visst samband ser jag ocks\u00e5 till hans m\u00e5ngordiga tal om \u201dnordisk socialism\u201d. Visst var den v\u00e4lf\u00e4rd som byggdes upp efter andra v\u00e4rldskriget icke-kapitalistisk, men sorgligt nog har de anst\u00e4lldas inflytande och makt i den offentliga sektorn aldrig varit kvalitativt mer p\u00e5taglig \u00e4n i den privata sf\u00e4ren \u2013 och inte heller ett uttryck f\u00f6r n\u00e5gon form av socialism.<\/p>\n

Det finns en rad exempel under efterkrigstiden p\u00e5 samh\u00e4llen som \u00e5tminstone uppvisar\/uppvisat fragment av socialism<\/em>, och d\u00e4r till skillnad mot i Norden ocks\u00e5 ekonomins k\u00e4rna i form av det privata \u00e4gandet i n\u00e4ringslivet p\u00e5 ett avg\u00f6rande s\u00e4tt inbegripits. Det \u00e4r f\u00f6rs\u00f6k som p\u00e5 olika s\u00e4tt \u00f6verskridit s\u00e5v\u00e4l socialdemokratin som stalinismen, erfarenheter som det b\u00e5de finns anledning att kritiskt utv\u00e4rdera och h\u00e4mta inspiration fr\u00e5n. P\u00e5 rak arm erinrar jag mig sju exempel av betydelse, h\u00e4r ytterst schematiskt skisserade:<\/p>\n

Jugoslavien 1950-1980-talet<\/strong>: \u00c5r 1948 kom det till en brytning mellan Sovjet och Jugoslavien. Det tidigare \u2013 under sin ledare Tito \u2013 t\u00e4mligen f\u00f6ljsamma stalinistiska landet kom nu att sl\u00e5 in p\u00e5 en till viss del annan kurs. Viktigast var det s\u00e5 kallade sj\u00e4lvf\u00f6rvaltningssystemet som inf\u00f6rdes 1950. Dess grund var att de anst\u00e4llda p\u00e5 de ekonomiska enheterna sj\u00e4lva skulle v\u00e4lja ledning, best\u00e4mma hur stor del av \u00f6verskottet som \u00f6ronm\u00e4rktes till l\u00f6ne\u00f6kningar kontra investeringar, med mera. Det utgjorde en form av arbetarr\u00e5d \u2013 den enda utvecklade nationella modell av det slag som vi n\u00e5gonsin sett (det existerade p\u00e5 papperet i Ryssland 1917-1918, men i realiteten enbart fl\u00e4ckvis). Det var samtidigt som enpartisystemet bibeh\u00f6lls medan det mesta av den centrala planeringen avskaffades. Jugoslavien kom d\u00e4rf\u00f6r att tona fram som n\u00e5got av ett marknadssocialistiskt experiment. Reformen med sj\u00e4lvf\u00f6rvaltning genomf\u00f6rdes emellertid helt och h\u00e5llet uppifr\u00e5n och det \u00e4r oklart vilken faktiskt makt som de anst\u00e4llda egentligen fick.<\/p>\n

Kuba 1959-<\/strong>: Den 1:a januari 1959 f\u00f6ll den kubanska Batistadiktaturen n\u00e4r v\u00e4pnade enheter ur 26-julir\u00f6relsen kunde t\u00e5ga in i Havanna. 26-julir\u00f6relsen hade vid makt\u00f6vertagandet inget tydligt socialistiskt program men kom snabbt, utifr\u00e5n en stegrande konflikt med USA, att radikaliseras. \u00c5r 1961 utropade Fidel Castro revolutionen som socialistisk och allt privat \u00e4gande kom under 1960-talet att rensas bort. Kubas positiva s\u00e4rdrag \u2013 i f\u00f6rh\u00e5llande till de stalinistiska systemen \u2013 \u00e4r att de breda folklagren genom den s\u00e5 kallade Folkmaktsmodellen p\u00e5 ett helt annat s\u00e4tt dras in i samh\u00e4llets beslutsfattande. Basen i modellen \u00e4r kommitt\u00e9er i bostadsomr\u00e5dena, vilka kan ses som en form av deltagande demokrati. Det som liknar stalinismen \u00e4r dock enpartisystemet, ett visst m\u00e5tt av repression mot olikt\u00e4nkande och att man som anst\u00e4lld inte har m\u00f6jlighet att ut\u00f6va n\u00e5gon direkt makt.<\/p>\n

Portugal 1974-1976<\/strong>: I april 1974 f\u00f6ll slutligen landets fascistdiktatur. Det kom att bli startskottet till en s\u00e4llan sk\u00e5dad samh\u00e4llseruption d\u00e4r fattigb\u00f6nder ockuperade de vidstr\u00e4ckta godsen och arbetarklassen en m\u00e4ngd fabriker, samtidigt som det \u00f6vergripande styret hamnade i h\u00e4nderna p\u00e5 en radikaliserad milit\u00e4r officersr\u00f6relse. Denna h\u00f6gladdade situation saknade dock ett tydligt politiskt ledarskap och de etablerade krafterna kunde snart sl\u00e5 tillbaka och uppr\u00e4tta en typisk borgerlig demokrati av v\u00e4steuropeiskt snitt.<\/p>\n

Nicaragua 1979-1990<\/strong>: 1979 st\u00f6rtades Somozadiktaturen. De nya makthavarna \u2013 Sandinistfronten \u2013 genomf\u00f6rde en jordreform. Man tog \u00e4ven kontroll \u00f6ver bankv\u00e4sende och utrikeshandel, samtidigt som andra betydande delar av n\u00e4ringslivet f\u00f6rblev i privat \u00e4go. Inget enpartisystem inr\u00e4ttades och massorganisationerna bar tydliga kubanska drag. USA kom att finansiera h\u00f6gergerillan Contras, vilken genom sin terror allvarligt skadade det fattiga landets ekonomi. Det l\u00e5gintensiva kriget bidrog till att Sandinisterna vid valet 1990 f\u00f6rlorade makten.<\/p>\n

\"\"<\/a>

Nicaragua 1979<\/p><\/div>\n

Frankrike 1981-1983<\/strong>: Socialistpartiets Francois Mitterand segrade 1981 i presidentvalet. Han slog in p\u00e5 en kurs som innebar omfattande ingrepp i det ekonomiska livet n\u00e4r bankv\u00e4sendets ryggrad samt en hel del storf\u00f6retag f\u00f6rstatligades. Den ekonomiska maktens motst\u00f6t kom bland annat att innefatta investeringsstrejker och en pressande kapitalflykt. Mitterands regering, som inte alls gjorde n\u00e5gra f\u00f6rs\u00f6k att i sin f\u00f6r\u00e4ndringsvilja mobilisera arbetarklassen, hamnade snart i ett finansiellt gungfly och slog redan 1983 till fullst\u00e4ndig retr\u00e4tt.<\/p>\n

Venezuela 2005-2013<\/strong>: Den tidigare milit\u00e4ren Hugo Ch\u00e1vez segrade i presidentvalet 1998 \u2013 med l\u00f6ften om en \u201dbolivariansk revolution\u201d. Det var dock f\u00f6rst vid sitt tal p\u00e5 F\u00f6rsta maj 2005 som han lanserade sin vision om en \u201dsocialism f\u00f6r det 21:a \u00e5rhundradet\u201d. Basen f\u00f6r Ch\u00e1vez reformprojekt var landets fossila sektor och vid denna tid ett mycket h\u00f6gt oljepris. Det utgjorde grunden f\u00f6r en l\u00e5ng rad sociala f\u00f6rb\u00e4ttringar och effektiv fattigdomsbek\u00e4mpning. Regimen f\u00f6rstatligade en del f\u00f6retag underst\u00f6dde fabriksockupationer och kastade ut den gamla styrande byr\u00e5kratin fr\u00e5n det statliga oljebolaget PDVSA, men det \u00e4gde inte rum utifr\u00e5n n\u00e5gon medveten \u00f6vergripande ekonomisk omstruktureringsplan. Regimen l\u00f6pte inte linan ut, samtidigt som betydande delar av borgarklassen p\u00e5 en m\u00e4ngd s\u00e4tt kastade grus i maskineriet. P\u00e5 s\u00e4tt och vis gick Ch\u00e1vez f\u00f6r l\u00e5ngt f\u00f6r kapitalismen, men inte tillr\u00e4ckligt l\u00e5ngt f\u00f6r socialismen. Efter hans d\u00f6d har \u201dsocialismen f\u00f6r 21:a \u00e5rhundradet\u201d uppl\u00f6sts i intet.<\/p>\n

Rojava 2015<\/strong>: De syriska kurderna riktade n\u00e5dast\u00f6ten mot IS-kalifatet vid slaget om Kobane under h\u00f6sten 2014. D\u00e4refter har man \u2013 med det styrande partiet PYD i spetsen \u2013 inom samf\u00e4lligheten Rojava i nord\u00f6stra Syrien f\u00f6rs\u00f6kt att bygga upp en alternativ samh\u00e4llsmodell d\u00e4r inspirationsk\u00e4llan \u00e4r den amerikanske anarkisten Murray Bookchins (1921-2006) visioner om en makt grundad p\u00e5 direktdemokrati.\"\"<\/a> Med kvarters- och byenheter i botten \u00e4r Rojava p\u00e5 det s\u00e4ttet organiserat nedifr\u00e5n och upp och d\u00e4r ett socioekonomiskt system med producentkooperativ som utg\u00f6r den centrala enheten v\u00e4xer fram. Styret i Rojava s\u00e4ger sig f\u00f6respr\u00e5ka en typ av blandekonomi och distanserar sig fr\u00e5n den form av kommandoplanering som var dominant i det forna \u00d6steuropa. Mot bakgrund av det r\u00e5dande kriget, fattigdomen \u2013 och det turkiska hotet \u2013 sker dock sj\u00e4lvklart all vision\u00e4r str\u00e4van under o\u00e4ndliga sv\u00e5righeter.<\/p>\n

Jag menar att det finns all anledning att n\u00e4rmare studera de h\u00e4r n\u00e4mnda exemplen p\u00e5 relativt storskaliga f\u00f6rs\u00f6k till samh\u00e4llsomvandling i socialistisk riktning och f\u00f6ra in erfarenheter d\u00e4rifr\u00e5n i den diskussion om v\u00e4gen till socialism som Dragsteds bok stimulerar till. <<<\/p>\n

Artikelf\u00f6rfattare<\/strong>
\nAnders Karlsson<\/strong> ing\u00e5r i R\u00f6da rummets redaktion och \u00e4r skribent i Internationalen.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

S\u00e4llan har radikala krafter och socialistiska id\u00e9er varit s\u00e5 tillbakatr\u00e4ngda som idag. \u201dDet \u00e4r l\u00e4ttare att f\u00f6rest\u00e4lla sig jordens underg\u00e5ng \u00e4n slutet f\u00f6r kapitalismen\u201d, som filosofen Slavoj \u017di\u017eek i frustration uttryckt det. Pelle Dragsteds bok Nordisk Socialism \u2013 p\u00e5 v\u00e4g … Forts\u00e4tt l\u00e4sa →<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"jetpack_post_was_ever_published":false,"_jetpack_newsletter_access":"","_jetpack_dont_email_post_to_subs":false,"_jetpack_newsletter_tier_id":0,"_jetpack_memberships_contains_paywalled_content":false,"_jetpack_memberships_contains_paid_content":false,"footnotes":"","jetpack_publicize_message":"","jetpack_publicize_feature_enabled":true,"jetpack_social_post_already_shared":true,"jetpack_social_options":{"image_generator_settings":{"template":"highway","default_image_id":0,"font":"","enabled":false},"version":2}},"categories":[1],"tags":[321,1015,1322,1320,1319,1321],"class_list":["post-3084","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-okategoriserade","tag-anders-karlsson","tag-erik-olin-wright","tag-fondsocialism","tag-nordisk-socialism-pa-vag-mot-en-demokratisk-ekonomi","tag-pelle-dragsted","tag-revolution-eller-erosion"],"jetpack_publicize_connections":[],"jetpack_featured_media_url":"","jetpack_sharing_enabled":true,"jetpack_shortlink":"https:\/\/wp.me\/pRzA9-NK","_links":{"self":[{"href":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/3084","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=3084"}],"version-history":[{"count":2,"href":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/3084\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":3091,"href":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/3084\/revisions\/3091"}],"wp:attachment":[{"href":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=3084"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=3084"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=3084"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}