![\"\"](\"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-content\/uploads\/2022\/10\/underdog-omslag.jpeg\")
<\/a>I den nyutkomna boken Kritik av underdog-metafysiken<\/em> sp\u00e5rar Johan S\u00f6derberg k\u00e4llorna till det kulturkrig som pr\u00e4glar samh\u00e4llsdebatten. Han finner att v\u00e4nstern, genom att orientera sig mot fr\u00e5gor om m\u00e5ngkultur och identitet, har banat v\u00e4g f\u00f6r ett nyliberalt systemskifte p\u00e5 b\u00e5de id\u00e9ernas och politikens omr\u00e5den. Alexander Kirchhoff har l\u00e4st boken.<\/strong><\/p>\nVetenskapsteoretikern Johan S\u00f6derbergs bok Kritik av underdog-metafysiken <\/em>(Celanders f\u00f6rlag<\/a>) \u00e4r en v\u00e4ltajmad id\u00e9historisk ess\u00e4 med bakgrund i den allt mindre krypande \u2013 snarare frammarscherande \u2013 extremh\u00f6ger som f\u00e5r mer och mer politiskt inflytande i Sverige och runt om i v\u00e4rlden. Alexander Kirchhoff<\/strong> \u00e4r utbildad politisk filosof som jobbar inom folkbildningen.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" Kritik av underdog-metafysiken I den nyutkomna boken Kritik av underdog-metafysiken sp\u00e5rar Johan S\u00f6derberg k\u00e4llorna till det kulturkrig som pr\u00e4glar samh\u00e4llsdebatten. Han finner att v\u00e4nstern, genom att orientera sig mot fr\u00e5gor om m\u00e5ngkultur och identitet, har banat v\u00e4g f\u00f6r ett nyliberalt … Forts\u00e4tt l\u00e4sa
\nBoken \u00e4r ett f\u00f6rs\u00f6k att reda ut uppkomsten av det vi till vardags brukar referera till som kulturkriget, en politisk kamp d\u00e4r vi p\u00e5 ena sidan ser identitetsv\u00e4nstern och progressiva liberaler och p\u00e5 den andra konservativa krafter och den identit\u00e4ra h\u00f6gern. Men bokens k\u00e4rnber\u00e4ttelse kretsar inte kring den konfrontationen i sig, \u00e5tminstone inte de strider som sker p\u00e5 opinionssidorna i dagens medielandskap. I st\u00e4llet fokuserar S\u00f6derberg p\u00e5 det nyliberala n\u00e4tverk av opinionsbildare och tankesmedjor som inte f\u00f6rbundit sig till n\u00e5gon av dessa sidor men som utifr\u00e5n sin centrala drivkraft att nedmontera v\u00e4lf\u00e4rdssamh\u00e4llet eldat p\u00e5 kulturkriget genom att \u00f6msom st\u00e4lla sig p\u00e5 vardera sida i konflikten. Det som startade som en progressiv liberalism har efter skiftningar i politiska omst\u00e4ndigheter p\u00e5 senare \u00e5r glidit \u00f6ver i en alltmer auktorit\u00e4r form. F\u00f6r att f\u00f6rst\u00e5 den utvecklingen menar S\u00f6derberg att vi beh\u00f6ver ta oss an en rad interna fraktionsstrider inom v\u00e4nstern p\u00e5 framf\u00f6r allt 60- och 70-talet som i detta sammanhang inte blivit s\u00e4rskilt sk\u00e4rsk\u00e5dade. Ur dessa strider uppkom en rad olika id\u00e9str\u00f6mningar och handlingsprogram som gjorde tydligt avkall p\u00e5 den tidigare v\u00e4nsterns fr\u00e4msta id\u00e9tradition marxismen, och d\u00e5 s\u00e4rskilt dess fokus p\u00e5 klasskampen. Inom ramen f\u00f6r denna post-marxistiska str\u00f6mning (den \u201dandra nya v\u00e4nstern\u201d i bokens vokabul\u00e4r) identifierar S\u00f6derberg boktitelns underdog-metafysik, som k\u00e4nnetecknas av att st\u00e4llningstagandet f\u00f6r marginaliserade grupper f\u00f6rl\u00e4ngdes till sanningsanspr\u00e5kets dom\u00e4n. I sin k\u00e4rna best\u00e5r den av en radikal maktkritik grundad i l\u00e4sningar av Foucault och Nietzsche, som lite tillspetsat landar i ett kategoriskt framh\u00e5llande av det normbrytande och marginaliserade. Problemet \u00e4r varken maktkritiken eller uppm\u00e4rksammandet av marginaliserade grupper \u2013 b\u00e5da i grunden sunda f\u00f6rh\u00e5llningss\u00e4tt \u2013 utan det avkall p\u00e5 en allm\u00e4ngiltig och rationell m\u00e5ttstock f\u00f6r att avg\u00f6ra r\u00e4ttvise- och f\u00f6rdelningsanspr\u00e5k som kan knytas till samma underdog-metafysik.
\nDetta ledde till att v\u00e4nstern alltmer orienterade sig mot identitetsbaserade kamper och m\u00e5ngkulturfr\u00e5gor. Den retorik som hade sin grund i underdog-metafysiken bidrog till att utkristallisera polariserade gruppidentiteter och p\u00e5 s\u00e5 s\u00e4tt fragmentera basen f\u00f6r klassolidaritet. Detta dels genom att g\u00f6ra identitetsmark\u00f6rer bortanf\u00f6r den klassbaserade till de centrala, dels genom att i f\u00f6rl\u00e4ngningen ge id\u00e9m\u00e4ssig och politisk ammunition \u00e5t en identitetspolitisk motreaktion fr\u00e5n h\u00f6gern. Den senare \u00e4r den vi s\u00e5 tydligt kan se idag och som p\u00e5 ett effektivt s\u00e4tt har \u00e4tit sig in i den v\u00e4ljark\u00e5r som tidigare varit v\u00e4nstern och arbetarr\u00f6relsen trogen i s\u00e5v\u00e4l parlamentariska val som vid aktivistiska kampanjer. I ljuset av detta menar S\u00f6derberg att den kritik mot nyliberalismen som kommer fr\u00e5n v\u00e4nstern \u00e4r b\u00e5de missvisande och ofullst\u00e4ndig. Det har att g\u00f6ra med att den oftast inte tar fasta p\u00e5 b\u00e5da sidorna av janusansiktet, den progressiva och den auktorit\u00e4ra nyliberalismen, men ocks\u00e5 att den s\u00e4llan formuleras som en sj\u00e4lvkritik. En s\u00e5dan sj\u00e4lvkritik \u00e4r ett n\u00f6dv\u00e4ndigt steg f\u00f6r att kunna \u00f6verbrygga den klyfta som nu finns mellan arbetarklassen och de v\u00e4nsterintellektuella. Kritiken beh\u00f6ver f\u00f6r det f\u00f6rsta best\u00e5 i att reflektera \u00f6ver och ta ansvar f\u00f6r hur id\u00e9utvecklingen inom v\u00e4nstern varit med och lagt grunden f\u00f6r nyliberalismens framg\u00e5ngar det senaste halvseklet, s\u00e4rskilt den senare sv\u00e4ngen mot en auktorit\u00e4r form med st\u00f6d i identit\u00e4ra krafter. F\u00f6r det andra i att inte l\u00e5ta kurs\u00e4ndringen som redan h\u00e5ller p\u00e5 att ske inom v\u00e4nstern landa i en vad S\u00f6derberg kallar \u201dtom\u201d klassanalys som f\u00f6rs\u00f6ker reducera bort alla de andra identiteter som knyter ihop oss som m\u00e4nniskor. I kampen mot det brittiska imperiets \u00f6verh\u00f6ghet var identiteterna som irl\u00e4ndare och katoliker viktiga solidaritetsskapare men som kunde h\u00e5llas ihop under en klassanalys som hade utrymme f\u00f6r ytterligare inneh\u00e5ll \u00e4n enbart arbete och kapital. Genom att erk\u00e4nna partikul\u00e4ra identitetsmark\u00f6rer kan vi n\u00e4rma oss de universella v\u00e4rden v\u00e4nstern str\u00e4var mot.
\nDet \u00e4r l\u00e4tt att h\u00e5lla med n\u00e4r S\u00f6derberg p\u00e5pekar att det vore ett strategiskt misstag f\u00f6r v\u00e4nstern att l\u00e5ta h\u00f6gerns sammanblandning av postmodernism och marxism till en \u201dkulturmarxistisk\u201d r\u00f6ra st\u00e5 oemotsagd, eller \u00e4n v\u00e4rre h\u00e5rdnackat f\u00f6rsvara postmodernismen, oavsett om den kommer fr\u00e5n en gn\u00e4llig kanadensisk psykolog popul\u00e4r i internets m\u00f6rka vr\u00e5r eller fr\u00e5n v\u00e5r inhemska Timbroh\u00f6ger. Oavsett om du tycker det finns f\u00f6rtj\u00e4nster eller ej i de teorier som lite slarvigt brukar buntas ihop som postmodernism s\u00e5 \u00e4r id\u00e9n att marxism \u00e4r synonymt med postmodernismen skrattretande och intellektuellt imbecill. Plus att det, som S\u00f6derberg noterar, kommer ge de h\u00f6gerkonservativa kritiker av den progressiva nyliberalismen som nu blivit h\u00f6gljudda en allt f\u00f6r stark och of\u00f6rtj\u00e4nt legitimitet.
\nEn annan viktig po\u00e4ng som g\u00f6rs av S\u00f6derberg \u00e4r att din klassposition p\u00e5verkar vilka effekter en \u00f6kad immigration kommer g\u00f6ra g\u00e4llande f\u00f6r dig i din vardag. F\u00f6r \u00f6verklassen och (den \u00f6vre) medelklassen inneb\u00e4r den fr\u00e4mst billigare arbetskraft, nya kulturformer att konsumera och ett ut\u00f6kat kulinariskt landskap. Arbetarklassen f\u00e5r givetvis ocks\u00e5 ta del av detta \u2013 i viss m\u00e5n \u2013 men de hamnar \u00e4ven n\u00e4rmare de faktiska problem som kan uppst\u00e5 vid \u00f6kad immigration. D\u00e4rf\u00f6r uppst\u00e5r det en friktionsyta som h\u00f6gernationalistiska krafter kan k\u00f6ra in en kil i, genom att adressera den konkreta frustration som d\u00e4rmed vuxit i delar av arbetarklassen, och som v\u00e4nstern har misslyckats med att bem\u00f6ta p\u00e5 ett konstruktivt s\u00e4tt.
\nS\u00f6derberg beskriver en medveten strategi fr\u00e5n nyliberalt h\u00e5ll som \u00e4mnar att underminera det \u201dsolidariska rum\u201d som kunnat bildas inom stater genom socialf\u00f6rs\u00e4kringssystem och andra skattefinansierade skyddsn\u00e4t. Genom att m\u00e4rka ut och underbl\u00e5sa konflikter mellan olika grupper i samh\u00e4llet (etniska, geografiska och sociala), d\u00e4r exempelvis vissa grupper pekas ut som snyltare alternativt moraliskt eller kulturellt avvikande, g\u00e5r det att uts\u00e4tta det solidariska rummet f\u00f6r en intern belastning \u2013 med en \u00f6kad migration som en extra vedklabbe p\u00e5 elden \u2013 och p\u00e5 s\u00e5 s\u00e4tt urholka viljan att uppr\u00e4tth\u00e5lla rummets politisk-ekonomiska struktur.
\nI grunden har S\u00f6derberg skrivit en mycket l\u00e4sv\u00e4rd och id\u00e9m\u00e4ssigt utmanande bok f\u00f6r v\u00e4nstern b\u00e5de i Sverige och internationellt. Den f\u00f6r fram en rad viktiga och ofta \u00f6vertygande argument och analyser som v\u00e4nstern g\u00f6r v\u00e4l i att ta p\u00e5 allvar och som borde inf\u00f6rlivas i framtida politiska strategier och praxis. Det g\u00e4ller i synnerhet uppmaningen att \u00e5terg\u00e5ngen till ett klassbaserat fokus inte ska f\u00f6ljas av ett totalt f\u00f6rkastande av andra identitetsmark\u00f6rer, utan snarare best\u00e5 i ett aktivt inf\u00f6rlivande av partikul\u00e4ra identiteter i analysen och spr\u00e5kbruket. S\u00f6derberg skyggar inte heller f\u00f6r att stundtals utdela svidande sj\u00e4lvkritik mot v\u00e4nstern, s\u00e4rskilt den post-marxism som han bel\u00e4gger med en stor del av skulden f\u00f6r den framv\u00e4xande vita identitetspolitiska str\u00f6mningen med dess nationalistiska och fascistiska f\u00f6rtecken. \u00c4ven f\u00f6r de som kommer anse att kritiken som riktas mot delar av v\u00e4nstern \u00e4r allt f\u00f6r h\u00e5rd, s\u00e5 tror jag att den st\u00e4ller en hel del fordrade fr\u00e5gor och framf\u00f6r t\u00e4nkv\u00e4rda om \u00e4n obekv\u00e4ma p\u00e5st\u00e5enden.
\nDet \u00e4r uppenbart att ett gediget forskningsarbete och en djup kunskap om k\u00e4llmaterialet ligger till grund f\u00f6r S\u00f6derbergs bok. H\u00e4r uppkommer dock den fr\u00e4msta kritiken jag har mot boken, som tyv\u00e4rr \u00e4r ett tr\u00e5kigt klagom\u00e5l att framf\u00f6ra d\u00e5 det kommer ur en i grunden lovv\u00e4rd egenskap. S\u00f6derberg \u00e4r n\u00e4mligen allt f\u00f6r noggrann i sitt refererande och tillhandah\u00e5llande av k\u00e4llor f\u00f6r sina p\u00e5st\u00e5enden och argument. Detta leder till att du som l\u00e4sare stundtals drunknar i namn, begrepp, grupperingar och \u00e5rtal p\u00e5 ett s\u00e4tt som inte bara g\u00f6r det till l\u00e5ngsam l\u00e4sning, trots ett annars mycket rakt och tydligt spr\u00e5k, utan \u00e4ven skymmer argumentationen bakom en frenetisk referensiver. F\u00f6r \u00e4ven om spr\u00e5ket undviker det akademiska skrivandets v\u00e4rsta avarter s\u00e5 finns det en tendens att fotnoterna lite f\u00f6r ofta t\u00e4cker n\u00e4rmare halva sidan. Dessutom \u00e4r det ibland s\u00e5 m\u00e5nga olika namn p\u00e5 t\u00e4nkare och skolor p\u00e5 kort tid att de blir sv\u00e5ra att h\u00e5lla is\u00e4r. Till bokens f\u00f6rsvar ska dock s\u00e4gas att S\u00f6derberg b\u00f6rjar varje kapitel med en sammanfattning av det kommande argumentet och att den \u00e4ven knyts ihop med ett avslutande kapitel som tydligt kokar ner huvudpunkterna i resonemanget p\u00e5 ett ber\u00f6mv\u00e4rt s\u00e4tt. Detta g\u00f6r att boken i slut\u00e4ndan \u00e4r b\u00e5de givande och relativt l\u00e4ttillg\u00e4nglig.<\/p>\n