{"id":3143,"date":"2022-10-13T14:01:24","date_gmt":"2022-10-13T13:01:24","guid":{"rendered":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/?p=3143"},"modified":"2022-10-13T14:45:09","modified_gmt":"2022-10-13T13:45:09","slug":"gemenskapen-dar-borta-valdet-har-hemma","status":"publish","type":"post","link":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/2022\/10\/13\/gemenskapen-dar-borta-valdet-har-hemma\/","title":{"rendered":"Gemenskapen d\u00e4r borta, v\u00e5ldet h\u00e4r hemma"},"content":{"rendered":"

Johan \u00d6restig resonerar kring det paradoxala faktum att krig och katastrofer producerar\u00a0 situationer d\u00e4r\u00a0 m\u00e4nskliga behov av sammanh\u00e5llning och gemenskap tillfredsst\u00e4lls.<\/strong>\"\"<\/a>Kriget har sina lockelser. Det \u00e4r ett b\u00e5de uppenbart och magstarkt konstaterande. Uppenbart d\u00e5 det inte g\u00e5r att undg\u00e5 den slarvigt maskerade upprymdhet som piskas upp n\u00e4r kriget \u00e4r n\u00e4ra. Magstarkt d\u00e5 det verkar cyniskt, som ett bekr\u00e4ftande av den gamla id\u00e9n om m\u00e4nniskan som mordisk av naturen. Samtidigt var intresset f\u00f6r det milit\u00e4ra l\u00e4nge p\u00e5 nedg\u00e5ng. \u00c5r 2010 beslutade riksdagen att \u00f6verge allm\u00e4n v\u00e4rnplikt och \u00f6verg\u00e5 till ett yrkesf\u00f6rsvar. N\u00e4r personalbehovet nu skulle t\u00e4ckas av frivilliga s\u00f6kanden \u00f6kade satsningarna p\u00e5 varum\u00e4rke och marknadsf\u00f6ring men med magra resultat. Kritiska milit\u00e4rforskare som Sanna Strand och Joakim Berndtsson har visat hur F\u00f6rsvarsmakten aktivt s\u00f6kte avl\u00e4gsna associationer till krig f\u00f6r att i st\u00e4llet fokusera p\u00e5 fredsbevarande insatser, beskyddande av civilbefolkningen, sj\u00e4lvf\u00f6rverkligande och \u00e4ventyr i hopp om att genom \u201dre-branding\u201d locka fler och entrepren\u00f6riellt drivna s\u00f6kande. Det s\u00e5g ut som att det svaga intresset f\u00f6r F\u00f6rsvarsmakten i allm\u00e4nhet och krigsretoriken i allm\u00e4nhet var en stabil trend. Men i och med Rysslands invasion av Ukraina kastades f\u00f6ruts\u00e4ttningarna om fullst\u00e4ndigt. Svenska Dagbladet konstaterade till exempel att n\u00e4rmare 10\u00a0000 ans\u00f6kningar till hemv\u00e4rnet str\u00f6mmade in under veckan som f\u00f6ljde p\u00e5 Rysslands invasion. D\u00e4rmed aktualiseras fr\u00e5gan om krigets lockelser \u00e5ter igen. Vad \u00e4r det med d\u00f6d som livar upp? Om det inte \u00e4r d\u00f6d, vad \u00e4r det d\u00e5 som g\u00f6r att tanken p\u00e5 krig kan v\u00e4cka s\u00e5dan l\u00e4ngtan?<\/p>\n

Krigssituationer och den samh\u00e4lleliga solidariteten
\n<\/strong>Vem \u00e4r du? Vilka \u00e4r vi? Katastrofernas historia visar att de flesta av oss \u00e4r sociala djur, hungrande efter anknytning s\u00e5v\u00e4l som efter syfte och mening. Den pekar ocks\u00e5 p\u00e5 att om detta \u00e4r vad vi \u00e4r, s\u00e5 \u00e4r vardagslivet s\u00e5 som det ser ut p\u00e5 de flesta platser i sig en katastrof som pl\u00f6tsliga avbrott d\u00e5 och d\u00e5 ger oss en chans att f\u00f6r\u00e4ndra. De \u00e4r sprickor i de v\u00e4ggar som vanligtvis h\u00e4mmar oss och det som fl\u00f6dar in genom dem kan vara enormt destruktivt \u2013 eller kreativt.
\n<\/em>Rebecca Solnit, A Paradise Built in Hell<\/em> (2010)<\/p>\n

Krigssituationer \u00e4r katastrofer. Under katastrofer s\u00e4tts allt det vi, som r\u00e5kat f\u00f6das in i n\u00e5gorlunda stabila samh\u00e4llen, vant oss vid ur spel. Det g\u00e4ller de bekv\u00e4mligheter och de s\u00e4kerhetsordningar som i b\u00e4sta fall hj\u00e4lper oss leva enkla och trygga liv. Men ocks\u00e5 de ordningar som isolerar och kanske till och med v\u00e4nder oss mot varandra. I den klassiska sociologiska studien Sj\u00e4lvmordet<\/em> argumenterar \u00c9mile Durkheim f\u00f6r att krig st\u00e4rker den sociala solidariteten i ett samh\u00e4lle p\u00e5 s\u00e4tt som bland annat leder till minskad sj\u00e4lvmordsfrekvens. F\u00f6rekomsten av en tydlig och skr\u00e4mmande yttre fiende f\u00f6renar befolkningen i en gemenskap som saknas i fredstid. Varje m\u00e4nniska, \u00e4ven de som inte beger sig till fronten, f\u00e5r en viktig roll att tillsammans med andra f\u00f6rsvara det egna samh\u00e4llet. \u00c4ven om det finns m\u00e4tproblem i Durkheims studie (Hur kan man med s\u00e4kerhet veta vad som beror p\u00e5 vad?) s\u00e5 \u00e4r det en lysande illustration av att fr\u00e5gan om krigets lockelser inte fr\u00e4mst finner sitt svar i enskilda m\u00e4nniskors natur utan framf\u00f6r allt i det sociala och historiska sammanhang de lever i.
\nKriget som katastrof producerar paradoxalt nog situationer d\u00e4r djupt m\u00e4nskliga behov av sammanh\u00e5llning, lojalitet, solidaritet, gemenskap och erk\u00e4nnande kan tillfredsst\u00e4llas. I boken A Paradise Built in Hell<\/em> visar Rebecca Solnit hur detta kan yttra sig i s\u00e5dant som att ett bostadshus rasar samman och tvingar boende i ett omr\u00e5de att v\u00e4nda sig till varandra f\u00f6r att uppr\u00e4tta ett kvartersk\u00f6k d\u00e4r en g\u00e5ng fr\u00e4mlingar bokstavligt talat f\u00f6der varandra genom att dela utrustning och r\u00e5varor. Det tar sig uttryck som att trauman, som under fredstid ofta genomlevs i det tysta och privata, blir en gemensam angel\u00e4genhet som delas av flera. Katastrofer kan, visar Solnit, rentav f\u00f6r\u00e4ndra v\u00e5r syn p\u00e5 m\u00e4nniskans natur i grunden eftersom vi p\u00e5 h\u00f6gst konkreta s\u00e4tt uppt\u00e4cker att de flesta inte v\u00e4nder sig mot andra i en sj\u00e4lvisk kamp om knappa resurser utan tv\u00e4rtom \u00e4r hj\u00e4lpsamma, gener\u00f6sa och k\u00e4rleksfulla ocks\u00e5 mot fr\u00e4mlingar.
\nJag skriver inte detta f\u00f6r att romantisera vare sig katastrofer eller krig, utan f\u00f6r att visa att krigets lockelser faktiskt inte m\u00e5ste handla om blodt\u00f6rst eller blint hat mot de andra. Att dela erfarenheten av att allt och alla man \u00e4lskar st\u00e5r p\u00e5 spel kan ge en intimitet som m\u00e5nga l\u00e4ngtar tillbaka till. Jag skriver det ocks\u00e5 f\u00f6r att lyfta fr\u00e5gan om vad detta s\u00e4ger om v\u00e5rt samh\u00e4lle i allm\u00e4nhet. Vad \u00e4r det den moderna m\u00e4nniskan ber\u00f6vas som kriget blir ett \u2013 milt uttryckt \u2013 olyckligt svar p\u00e5?<\/p>\n

Stridens omedelbara j\u00e4mlikhet<\/strong>
\nDenna fr\u00e5ga st\u00e5r i centrum f\u00f6r mycket av journalisten s arbete. Under m\u00e5nga \u00e5r har han i artiklar och b\u00f6cker \u00f6kat f\u00f6rst\u00e5elsen f\u00f6r krigets lockelser i ett vidare samh\u00e4llsperspektiv. I Tribe. On Homecoming and Belonging<\/em> intervjuar han amerikanska soldater som \u00e5terv\u00e4nt fr\u00e5n krig och ockupation i Afghanistan och Irak. Det han finner \u00e4r paradoxalt nog en l\u00e4ngtan tillbaka till striderna. De sk\u00e4l som anges \u00e4r oftast inte hat mot fienden eller n\u00e5gon ideologisk \u00f6vertygelse om behovet av ett civiliserande korst\u00e5g utan ett behov av tillh\u00f6righet, mening, f\u00f6ruts\u00e4gbarhet och emotionell intimitet. De \u00e5terv\u00e4ndande soldaterna beskriver kriget som en intensitet som de inte kommit i n\u00e4rheten av under sina liv som civila. I en situation d\u00e5 liv st\u00e5r p\u00e5 spel beh\u00f6ver ingen fundera \u00f6ver om hen \u00e4r \u00f6verfl\u00f6dig, om det finns n\u00e5got h\u00f6gre syfte med livet eller om andra beh\u00f6ver en. Krigssituationen beskrivs ocks\u00e5 som en plats d\u00e4r total j\u00e4mlikhet r\u00e5der. Det verkar m\u00e4rkligt sett till milit\u00e4rlivets strikta hierarkier. Men vad som avses \u00e4r att varje soldat liksom nollst\u00e4lls i kriget. Den status, de f\u00f6r- och nackdelar man levt med under sin uppv\u00e4xt spelar ingen roll i j\u00e4mf\u00f6relse med den lojalitet och de f\u00e4rdigheter man uppvisar i skarpa l\u00e4gen. De pengar och de kontakter du har d\u00e4r hemma r\u00e4ddar dig inte om du sviker dina kamrater. Den som vuxit upp och f\u00e5tt veta att man i andras \u00f6gon \u00e4r en f\u00f6rlorare kan i krigssituationer f\u00e5 uppr\u00e4ttelse och respekt som g\u00e5r f\u00f6rlorad n\u00e4r man \u00e5terv\u00e4nder in i klassamh\u00e4llet.<\/p>\n

\"\"<\/a>S\u00e5 h\u00e4r l\u00e5ngt kan det verka som att Jungers ber\u00e4ttelse \u00e4r sv\u00e5rsm\u00e4lt romantiserande. Men det som g\u00f6r historierna s\u00e5 kraftfulla \u00e4r att de \u00e5terges tillsammans med m\u00e5lande skildringar av trauman under och efter kriget. Posttraumatiskt stressyndrom (PTSD) \u00e4r ett tillst\u00e5nd f\u00f6rknippat med symptom som undvikande av platser, personer, situationer, k\u00e4nslor och f\u00f6rnimmelser som p\u00e5 olika s\u00e4tt p\u00e5minner om ett trauma. Det kan uppst\u00e5 hos personer som utsatts f\u00f6r eller bevittnat h\u00e4ndelser som olyckor, v\u00e5ld och \u00f6vergrepp. Problemet \u00e4r enormt bland hemv\u00e4ndande soldater. I USA begick, mellan \u00e5r 2008 och 2017, minst 6000 veteraner sj\u00e4lvmord varje \u00e5r. I en rapport fr\u00e5n National Veteran Suicide Prevention<\/em> fr\u00e5n 2019 konstateras att veteraner l\u00f6per 1,5 g\u00e5nger h\u00f6gre risk f\u00f6r sj\u00e4lvmord \u00e4n vuxna icke-veteraner. PTSD \u00f6kar denna risk kraftigt. En paradoxal sak \u00e4r att d\u00f6dligheten bland stridande amerikanska soldater minskat stadigt \u00f6ver tid, samtidigt som andelen soldater som ans\u00f6ker om st\u00f6d f\u00f6r PTSD har \u00f6kat kraftigt. Detta till skillnad mot arm\u00e9er som den israeliska d\u00e4r fallen \u00e4r mycket l\u00e4gre. Det \u00e4r kontraintuitivt eftersom vi g\u00e4rna t\u00e4nker oss att traumat i krig \u00e4r kopplat till erfarenheten av d\u00f6dligt v\u00e5ld. Det st\u00e4mmer ofta men inte alltid. F\u00f6r att f\u00f6rklara det kr\u00e4vs andra teorier. Junger argumenterar f\u00f6r vad som skulle kunna kallas en relationell teori om PTSD. Traumat ur detta perspektiv \u00e4r inte s\u00e5 mycket direkta erfarenheter av krig utan f\u00f6rlusten av den intima gemenskap som man tidigare ingick i. Detta \u00e4r en anledning till att kriget \u2013 trots att det \u00e4r ur-traumat \u2013 blir till n\u00e5got m\u00e5nga l\u00e4ngtar tillbaka till. Under kriget lever soldaterna n\u00e4ra m\u00e4nniskor som upplevt samma saker eller liknande situationer. Trauman blir d\u00e4rmed n\u00e5got man delar och d\u00e4rf\u00f6r f\u00e5r l\u00e4ttare att bearbeta. Inte olikt stammar bildas sm\u00e5 sammansvetsade grupper som delar varje del av livet med varandra. Den tydliga rollf\u00f6rdelningen i gruppen g\u00f6r ocks\u00e5 att var och en \u00e4r st\u00e4ndigt sysselsatt med viktiga uppgifter som lindrar r\u00e4dsla, \u00e5ngest och oro som, n\u00e4r man bara sitter och rullar tummarna i v\u00e4ntan p\u00e5 ett beslut av en domare, l\u00e4kare eller psykolog, annars f\u00e5r l\u00f6pa fritt och kanske ocks\u00e5 eskalera. En viktig skillnad i j\u00e4mf\u00f6relse med stamsamh\u00e4llen \u00e4r dock att de stridande inte \u00e5terv\u00e4nder tillsammans och lever med andra som genomlevt samma trauma utan splittras och kommer hem till ett sammanhang d\u00e4r f\u00e5 eller ingen har f\u00f6rst\u00e5else eller intresse f\u00f6r vad de g\u00e5tt igenom.<\/p>\n

V\u00e5ldet d\u00e4r hemma<\/strong>
\nKrigets lockelser \u00e4r relationellt ocks\u00e5 p\u00e5 ett annat s\u00e4tt. Striderna kan framst\u00e5 som n\u00e4rmast utopiska i j\u00e4mf\u00f6relse med livet i det samh\u00e4lle man kommer ifr\u00e5n och \u00e5terv\u00e4nt till. N\u00e4r vi t\u00e4nker p\u00e5 v\u00e5ld g\u00f6r vi det vanligtvis som dramatiska h\u00e4ndelser som blossar upp, kyls ned och \u00e5terg\u00e5r till vardag. Men vad vi r\u00e4knar som v\u00e5ld \u00e4r en politisk handling, eftersom en sn\u00e4v definition ber\u00f6var m\u00e4nniskor erfarenheten av att det de utsatts f\u00f6r \u00e4r or\u00e4ttf\u00e4rdigt. D\u00e4rf\u00f6r \u00e4r det viktigt att se ocks\u00e5 det v\u00e5ld som p\u00e5g\u00e5r under vad Rosa Luxemburg kallar \u201dtysta f\u00f6rh\u00e5llanden\u201d. I en kommentar till beskrivningen av den ryska revolutionen 1905 som ett blodbad som br\u00f6t av mot en l\u00e4ngre fredlig period konstaterar hon, fritt \u00f6versatt, att detta v\u00e5ld inte \u00e4r n\u00e5gonting i j\u00e4mf\u00f6relse med skadorna och d\u00f6den i fabrikerna, med sv\u00e4lten och sjukdomarna d\u00e4r hemma och annat lidande som aldrig bokf\u00f6rdes i den officiella statistiken fr\u00e5n tiden f\u00f6re revolutionen.
\nI fr\u00e5gan om krigets lockelser g\u00f6r sig detta v\u00e5ld under tysta f\u00f6rh\u00e5llanden g\u00e4llande b\u00e5de f\u00f6re och efter kriget. P\u00e5 torr akademiska kallas det \u201dsocial ackumulering av oj\u00e4mlikhet\u201d. Det betyder att den som f\u00f6ds in i ett sammanhang drabbat av faktorer som \u00f6kar risken f\u00f6r fattigdom \u2013 till exempel arbetsl\u00f6sa f\u00f6r\u00e4ldrar, missbruk och d\u00e5liga sanit\u00e4ra f\u00f6rh\u00e5llanden \u2013 l\u00f6per h\u00f6gre risk att drabbas av fler och fler negativa faktorer under livet \u2013 till exempel en st\u00f6kig skolg\u00e5ng med svaga st\u00f6dresurser, kriminalitet bland v\u00e4nner, ungdomsarbetsl\u00f6shet och svaga skolresultat, f\u00f6rtidspensionering, l\u00e5g pension och tidig d\u00f6d. Den som tv\u00e4rtom f\u00f6ds i ett sammanhang av positiva faktorer som skyddar mot fattigdom \u00e4r ben\u00e4gen att gynnas av fler och fler positiva faktorer senare under livet som ger b\u00e5de b\u00e4ttre livskvalitet och ett l\u00e4ngre liv. Resultatet \u00e4r ett slags samh\u00e4llelig maskin som producerar v\u00e4xande klyftor mellan rikare och fattigare grupper under livsloppet. I l\u00e4nder som USA, d\u00e4r det sociala skyddsn\u00e4tet \u00e4r s\u00e4rskilt svagt, s\u00e5 blir sp\u00e4nningarna explosiva. Glappet mellan en kultur som lovar att alla som inte vill vara f\u00f6rlorare kan bli vinnare om de bara arbetar f\u00f6r det och en social verklighet d\u00e4r det p\u00e5 f\u00f6rhand tycks avgjort att m\u00e5nga aldrig kan bli annat \u00e4n f\u00f6rlorare i andras \u00f6gon g\u00f6der f\u00f6rbittring, hat, sj\u00e4lvhat och lidande som g\u00f6r steget till det milit\u00e4ra b\u00e5de till en av f\u00e5 karri\u00e4rm\u00f6jligheter och till en befriande kontrast mot det v\u00e5ld under tysta f\u00f6rh\u00e5llanden som ett brutalt klassamh\u00e4lle utsatt dem f\u00f6r.
\nDet finns ocks\u00e5 sk\u00e4l att vidga id\u00e9n om vad v\u00e5ld \u00e4r till p\u00e5f\u00f6rt tigande eller aktivt ointresse inf\u00f6r de erfarenheter som hemv\u00e4ndande soldater och krigsoffer tar med sig hem. I Jungers intervjuer ber\u00e4ttar de hemv\u00e4ndande soldaterna \u00e5terkommande om ensamheten som kommer med att \u00e5terv\u00e4nda till ett liv d\u00e4r man f\u00f6rv\u00e4ntas leva som om ingenting \u00e4r annorlunda. I forskningen om PTSD framh\u00e5lls behovet av att villkorsl\u00f6st ventilera det traumatiska, att f\u00e5 erk\u00e4nnande f\u00f6r att det som genomlevts verkligen varit ett trauma och att det inte varit f\u00f6rg\u00e4ves. I en s\u00e5dan situation, n\u00e4r f\u00f6rv\u00e4ntningen \u00e4r att den hemv\u00e4ndande ska tiga och gl\u00f6mma s\u00e5 kommer en l\u00e4ngtan efter krigets gemenskap tillbaka parallellt med en k\u00e4nsla av existentiell heml\u00f6shet i det egna samh\u00e4llet.
\nDetta v\u00e5ld genom tigande \u00e4r ocks\u00e5 n\u00e5got civila krigsoffer ofta drabbas av. Ett av de brutalare exemplen lyfts fram av Jacqueline Rose i boken On Violence and On Violence Against Women<\/em>. En vanlig krigsstrategi under konflikter d\u00e4r etnicitet st\u00e5r i centrum \u00e4r systematiska v\u00e5ldt\u00e4kter. Under Balkankriget v\u00e5ldtogs m\u00e5nga kvinnor av fiendesoldater. En feministisk grupp i Belgrad, \u201dWomen in Black\u201d, kartlade detta genom intervjuer med kvinnor i flyktingl\u00e4ger. De uppt\u00e4ckte m\u00f6nstret att kvinnorna pressades att tiga om de brott de utsatts f\u00f6r eftersom det prim\u00e4ra m\u00e5let inte var att st\u00f6tta dem att bearbeta traumat utan att undvika den \u201dnationella skam\u201d som f\u00f6ljde av att barn som f\u00f6tts under kriget kan vara barn till fiender till det nyligen sj\u00e4lvst\u00e4ndiga landet. Detta exempel visar hur krig inbegriper ett slags andra v\u00e5ld. Det f\u00f6rsta v\u00e5ldet \u00e4r de officiella strider som drabbar soldater och civila. Det andra v\u00e5ldet \u00e4r det som det egna samh\u00e4llet uts\u00e4tter de drabbade f\u00f6r genom att ber\u00f6va dem r\u00e4tten att erk\u00e4nnas som drabbade. Detta blir ytterligare till ett sk\u00e4l att krig kan framst\u00e5 som lockande: de g\u00f6rs nobla, storartade och hederv\u00e4rda eftersom det fasansfulla och grymma som det egna samh\u00e4llet uts\u00e4tter sina egna och sina fiender f\u00f6r tr\u00e4ngs undan genom detta andra v\u00e5ld samtidigt som motst\u00e5ndarna demoniseras.<\/p>\n

Platser f\u00f6r att finnas och att minnas<\/strong><\/p>\n

\u201dH\u00e5ll fast vid det sv\u00e5raste. Erk\u00e4nn att det f\u00f6rflutna inte har l\u00e4mnat oss. Skriv det, andas det, f\u00f6r det \u00e4r redan vad vi g\u00f6r\u201d<\/em>. Jacqueline Rose, On Violence and On Violence Against Women.<\/p>\n

Varf\u00f6r denna text om krigets lockelser? D\u00e4rf\u00f6r att det \u00e4r l\u00e4tt att vi som vill vara del av en fredsr\u00f6relse v\u00e4ljer att vifta bort fr\u00e5gan, och d\u00e4rmed \u00f6verl\u00e4mna den till reaktion\u00e4ra krafter som har ett intresse av en bild av v\u00e5ld och fr\u00e4mlingsfientlighet som direkta avspeglingar av den m\u00e4nskliga naturen. Ur ett v\u00e4nsterperspektiv menar jag att vi har alla sk\u00e4l i v\u00e4rlden att aktivt intressera oss f\u00f6r fr\u00e5gan eftersom svaren p\u00e5 den faktiskt s\u00e4ger n\u00e5got om hur en ekosocialistisk strategi m\u00e5ste se ut. En ekosocialistisk r\u00f6relse m\u00e5ste hitta s\u00e4tt att dirigera och transformera den mobiliserande potential som ett krigshot har till en antikapitalistisk kraft. F\u00f6r att lyckas med det tror jag att vi kan anv\u00e4nda oss av kunskaper om krigets lockelser, som s\u00e5dana som Solnit, Junger och Rose bidragit med. \u00c4ven om det inte g\u00e5r att f\u00f6rneka att det finns destruktiva krafter i m\u00e4nniskor som g\u00f6r att vi, i extrema situationer, sj\u00e4lva kan beg\u00e5 eller aktivt st\u00f6tta andras v\u00e5ldshandlingar, s\u00e5 visar dessa f\u00f6rfattare att m\u00e5nga av de anledningar som g\u00f6r att krig engagerar ju inte handlar om mordiskhet och h\u00e4mndlystnad utan om s\u00e5dant som varje v\u00e4nsterr\u00f6relse betraktar som dygder, s\u00e5som solidaritet, j\u00e4mlikhet och egenmakt.
\nExemplen i texten har framf\u00f6rallt h\u00e4mtats fr\u00e5n USA, ett land som b\u00e5de i social struktur och krigshistoria \u00e4r radikalt skild fr\u00e5n l\u00e4nder som Sveriges. Men om vi ser till v\u00e5ldet under tysta f\u00f6rh\u00e5llanden \u00e5 ena sidan, och katastrofernas sammanfogande funktion \u00e5 andra sidan, s\u00e5 finns f\u00f6ruts\u00e4ttningar f\u00f6r en idealisering av krig ocks\u00e5 hos oss. Det g\u00e4ller den galopperande oj\u00e4mlikhet och det allt brutalare klassamh\u00e4lle som sk\u00f6ljer fram n\u00e4r v\u00e4lf\u00e4rdsstaten drar sig undan. Men det g\u00e4ller ocks\u00e5 den tilltagande oro som kommer med skogsbr\u00e4nder, torka, missv\u00e4xt, artd\u00f6d, virus och skenande inflation.
\nUtifr\u00e5n detta drar jag tv\u00e5 slutsatser om hur en ekosocialistisk r\u00f6relse b\u00f6r organisera sig. Det f\u00f6rsta och mest grundl\u00e4ggande \u00e4r att n\u00e4r vi socialister bygger r\u00f6relser s\u00e5 m\u00e5ste det vara s\u00e5dana som f\u00e5ngar upp vad m\u00e5nga m\u00e4nniskor ber\u00f6vas i dagens samh\u00e4lle \u2013 gemenskap, lojalitet, tillit, generositet, sp\u00e4nning, f\u00f6ruts\u00e4gbarhet, gl\u00e4dje och utveckling \u2013 och organisera dem p\u00e5 s\u00e4tt som kan ge dessa saker. En s\u00e5dan r\u00f6relse blir i direkt mening ett alternativ till det alienerande samh\u00e4lle den vill \u00f6verskrida. Det andra \u00e4r att skapa platser d\u00e4r m\u00e4nniskor f\u00e5r m\u00f6jlighet att ta plats f\u00f6r att minnas, formulera och arbeta sig igenom erfarenheter av v\u00e5ld under tysta f\u00f6rh\u00e5llanden som pr\u00e4glat oss mer \u00e4n vad vi kanske tror. P\u00e5 s\u00e5dana platser kan de undertryckta k\u00e4nslor av f\u00f6rnedring, klass-skam och s\u00e5rad stolthet omvandlas till ett politiskt medvetande om det klassamh\u00e4lle som g\u00f6r dessa erfarenheter allm\u00e4nna.<\/p>\n

Johan \u00d6restig<\/strong> \u00e4r universitetslektor och doktor i sociologi. Ing\u00e5r i R\u00f6da rummets redaktion.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Johan \u00d6restig resonerar kring det paradoxala faktum att krig och katastrofer producerar\u00a0 situationer d\u00e4r\u00a0 m\u00e4nskliga behov av sammanh\u00e5llning och gemenskap tillfredsst\u00e4lls.Kriget har sina lockelser. Det \u00e4r ett b\u00e5de uppenbart och magstarkt konstaterande. Uppenbart d\u00e5 det inte g\u00e5r att undg\u00e5 den … Forts\u00e4tt l\u00e4sa →<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_jetpack_newsletter_access":"","_jetpack_dont_email_post_to_subs":false,"_jetpack_newsletter_tier_id":0,"_jetpack_memberships_contains_paywalled_content":false,"_jetpack_memberships_contains_paid_content":false,"footnotes":"","jetpack_publicize_message":"","jetpack_publicize_feature_enabled":true,"jetpack_social_post_already_shared":true,"jetpack_social_options":{"image_generator_settings":{"template":"highway","default_image_id":0,"font":"","enabled":false},"version":2},"jetpack_post_was_ever_published":false},"categories":[1],"tags":[1351,1349,906,1275,1350,1352],"class_list":["post-3143","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-okategoriserade","tag-emile-durkheim","tag-jacqueline-rose","tag-johan-orestig","tag-rebecca-solnit","tag-sebastian-junger","tag-sjalvmord"],"jetpack_publicize_connections":[],"jetpack_featured_media_url":"","jetpack_sharing_enabled":true,"jetpack_shortlink":"https:\/\/wp.me\/pRzA9-OH","_links":{"self":[{"href":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/3143","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=3143"}],"version-history":[{"count":2,"href":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/3143\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":3179,"href":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/3143\/revisions\/3179"}],"wp:attachment":[{"href":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=3143"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=3143"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=3143"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}