{"id":3205,"date":"2022-12-28T17:36:55","date_gmt":"2022-12-28T16:36:55","guid":{"rendered":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/?p=3205"},"modified":"2022-12-30T02:31:14","modified_gmt":"2022-12-30T01:31:14","slug":"kvickhet-kristendom-och-kritik-en-introduktion-till-terry-eagleton","status":"publish","type":"post","link":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/2022\/12\/28\/kvickhet-kristendom-och-kritik-en-introduktion-till-terry-eagleton\/","title":{"rendered":"Kvickhet, kristendom och kritik: En introduktion till Terry Eagleton"},"content":{"rendered":"\n
\"\"<\/a><\/figure>\n\n\n\n

Man \u00e4r inte kristen bara f\u00f6r att man \u00e4r marxist, inte marxist bara f\u00f6r att man \u00e4r rolig och inte rolig bara f\u00f6r att man \u00e4r kristen, men f\u00f6rh\u00e5llandet mellan dessa tre egenskaper \u00e4r en nyckel till Terry Eagletons t\u00e4nkande. Det menar Ola Sigurdson i sitt bidrag till R\u00f6da rummets serie \u00f6ver samtida marxism<\/strong>.<\/p>\n\n\n\n

I en intervju ber\u00e4ttar den brittiske litteraturvetaren Terry Eagleton om n\u00e4r han som sexton\u00e5ring bar en knapp som f\u00f6respr\u00e5kade nedrustning av k\u00e4rnvapen. Detta slags politiska budskap s\u00e5gs inte med blida \u00f6gon av vare sig skola eller kyrka, vilket resulterade i att han av sin rektor s\u00e4ndes till skolpr\u00e4sten f\u00f6r en \u201dallvarlig tillr\u00e4ttavisning\u201d. Skolpr\u00e4sten var<\/p>\n\n\n\n\n\n\n\n

dominikanbrodern Herbert McCabe som, \u00e5tminstone vid detta tillf\u00e4lle, var l\u00e5ngt mer politisk radikal \u00e4n den unge Eagleton. H\u00e4r inleddes en v\u00e4nskap som skulle vara \u00e4nda till McCabes d\u00f6d 2001. McCabe var en katolsk filosof och teolog \u2013 en framst\u00e5ende f\u00f6retr\u00e4dare f\u00f6r vad som kallas analytisk thomism och en formidabel historieber\u00e4ttare \u2013 vars p\u00e5verkan p\u00e5 ett antal namnkunniga f\u00f6rfattare och akademiker i Storbritannien, inklusive Eagleton, knappast kan \u00f6verskattas. I ett f\u00f6rord till After Theory<\/em> fr\u00e5n 2003 skriver Eagleton att inflytandet fr\u00e5n McCabe \u201ds\u00e5 genomgripande pr\u00e4glar mitt resonemang att det \u00e4r om\u00f6jligt att lokalisera\u201d. Att h\u00e4r inleda med denna episod syftar inte bara till att n\u00e4mna en viktig intellektuell och personlig v\u00e4nskap, utan samlar ocks\u00e5 n\u00e5gra signifikanta k\u00e4nnetecken hos Eagletons egen akademiska produktion: politisk radikalitet, bildning, teologiska reflektioner och, inte minst, hans retoriska kvickhet som \u00e4r besl\u00e4ktad med McCabes prosa. Kvickhet, kristendom och kritik i sp\u00e4nningsfylld f\u00f6rening \u2013 s\u00e5 skulle man kunna karakt\u00e4risera Eagletons t\u00e4nkande.<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

Liv och verk<\/strong>
L\u00e5t oss b\u00f6rja med n\u00e5gra biografiska data. Terence \u201dTerry\u201d Eagleton f\u00f6ddes 1943 i en katolsk arbetarklassfamilj med irl\u00e4ndska r\u00f6tter i Salford, Lancashire, precis utanf\u00f6r Manchester. Han har sj\u00e4lv omvittnat i memoarerna The Gatekeeper<\/em> att den katolska milj\u00f6n kom att p\u00e5verka hela hans t\u00e4nkande, s\u00e5v\u00e4l politiskt som existentiellt. Karmelitnunnorna visade honom rent praktiskt att ett annat liv var m\u00f6jligt. 1961 flyttade han till Cambridge f\u00f6r att l\u00e4sa engelsk litteratur vid Trinity College och sedan vidare till Jesus College 1964 d\u00e4r han var doktorand och forskarassistent. H\u00e4r kom han att handledas av den framst\u00e5ende kulturteoretikern Raymond Williams. I Cambridge mognade hans socialistiska engagemang, men han var ocks\u00e5 aktiv i kretsen kring den v\u00e4nsterkatolska intellektuella tidskriften Slant och skrev n\u00e5gra tidiga b\u00f6cker med teologiskt inneh\u00e5ll. 1969 flyttade han till Oxford, f\u00f6rst som forskare och l\u00e4rare. 1992 blev han professor i engelsk litteratur.
I Oxford skrev han vad som f\u00f6rmodligen \u00e4r hans mest l\u00e4sta akademiska verk, n\u00e4mligen Literary Theory: An Introduction<\/em>, publicerad 1983. H\u00e4r etablerade han sig som en av de mest inflytelserika marxistiska litteraturvetarna i den engelskspr\u00e5kiga v\u00e4rlden. Litteratur \u00e4r en social institution och som s\u00e5dan p\u00e5verkar den ocks\u00e5 det sociala livet. Tesen i Literary Theory \u00e4r d\u00e4rf\u00f6r att litter\u00e4r teori oundvikligen \u00e4r politisk och inte neutral. F\u00f6r Eagleton \u00e4r den marxistiska litteraturteorin emellertid inte en statisk l\u00e4ra; i Literary Theory tar han ocks\u00e5 upp och anv\u00e4nder sig av insikter fr\u00e5n bland annat strukturalism, psykoanalys och dekonstruktion. Med hj\u00e4lp av dessa \u00e4r det m\u00f6jligt att bedriva ideologianalys av litter\u00e4ra verk.
Cambridge och Oxford \u00e4r Englands tv\u00e5 mest prestigefyllda universitet och det \u00e4r intressant att notera att det \u00e4r vid dessa traditionstyngda institutioner som den katolske arbetarpojken fr\u00e5n Salford g\u00f6r en kometkarri\u00e4r som marxistisk litteraturteoretiker. Marxismen l\u00e5g visserligen i tiden under denna period, men f\u00f6r Eagleton var hans marxism inte bara ett f\u00f6rem\u00e5l f\u00f6r diskussion vid f\u00f6rel\u00e4sningar och seminarier utan kom ocks\u00e5 till uttryck i ett politiskt engagemang i n\u00e5gra olika socialistiska organisationer. Marxism var f\u00f6r honom lika mycket ett politiskt engagemang som en form av teoretisk analys.<\/p>\n\n\n\n

Det \u00e4r p\u00e5 2000-talet som Eagleton etablerar sig p\u00e5 allvar som en offentlig intellektuell med en vass penna. 2006 kritiserade han nyateisten Richard Dawkins i en recension av hans b\u00e4sts\u00e4ljare The God Delusion<\/em> f\u00f6r Dawkins fatala okunnighet om \u00e4mnet han skriver om; 2007 publicerade han ett nytt f\u00f6rord till boken Ideology d\u00e4r han anklagade f\u00f6rfattaren Martin Amis f\u00f6r rasism, vilket kom att bli ett \u00e4mne f\u00f6r het debatt i pressen; 2010, med anledning av fotbolls-VM, h\u00e4vdade han att fotboll snarare \u00e4n religion i dag var \u201dfolkets opium\u201d. Det finns fler exempel.<\/p>\n\n\n

\n
\"\"<\/a><\/figure>\n<\/div>\n\n\n

Runt sekelskiftet utvidgas Eagletons f\u00f6rfattarverksamhet, b\u00e5de vad betr\u00e4ffar \u00e4mnesval och tilltal. Fr\u00e5n att ha varit k\u00e4nd som specialist inom litteraturvetenskap tar Eagleton steget fullt ut till att bli en intellektuell som str\u00e4var efter en \u00f6vergripande kunskap om existensen och samh\u00e4llet i samma anda som Raymond Williams, Susan Sontag, J\u00fcrgen Habermas, Julia Kristeva eller Michel Foucault, f\u00f6r att n\u00e4mna n\u00e5gra av de namn som Eagleton sj\u00e4lv anv\u00e4nder f\u00f6r att karakt\u00e4risera den intellektuelles typ. Han slutar inte att publicera b\u00f6cker om litter\u00e4ra och politiska teman, men samtidigt skriver han ocks\u00e5 sk\u00f6nlitteratur, sj\u00e4lvbiografi och betraktelser \u00f6ver egenarten hos det irl\u00e4ndska folket eller skillnaden mellan Storbritannien och USA, liksom bredare kulturteoretiska skrifter samt, p\u00e5 sistone, en strid str\u00f6m av mer eller mindre popul\u00e4ra b\u00f6cker som behandlar livets mening, terrorism, ondska, hopp, kultur, materialism, offer, tragedi, teologi med mera. Under hela sin karri\u00e4r har han presenterat marxismen i bokform och senast 2011 publicerade han den bok vars provokativa titel i sin svenska \u00f6vers\u00e4ttning heter Varf\u00f6r Marx hade r\u00e4tt<\/em>. I dessa b\u00f6cker visar Eagleton upp sin suver\u00e4na bel\u00e4senhet, stilistiska f\u00f6rm\u00e5ga och polemiska \u00e5dra \u00e4ven om han, f\u00f6r n\u00e5gon som \u00e4r insatt i ett \u00e4mne, kan tyckas r\u00f6ra vid vissa ting med alltf\u00f6r l\u00e4tt hand. B\u00f6cker som Materialism<\/em> fr\u00e5n 2017 \u00e4r f\u00f6rvisso inte riktade till den akademiska fackdiskussionen om nymaterialism, Ludwig Wittgenstein eller historisk materialism. Den har helt visst sina kritiska po\u00e4nger men saknar de ing\u00e5ende argument som man kan finna i en bok som Sweet Violence: The Idea of the Tragic<\/em> fr\u00e5n 2002 eller Trouble with Strangers: A Study of Ethics<\/em> fr\u00e5n 2008. Innan vi avf\u00e4rdar Eagletons mer popul\u00e4ra b\u00f6cker som alltf\u00f6r popul\u00e4ra b\u00f6r vi dock f\u00f6rs\u00f6ka f\u00f6rst\u00e5 vilken roll de spelar i Eagletons f\u00f6rfattarskap. Det g\u00f6rs enklast genom att betrakta Eagletons stil, s\u00e4rskilt hans kvickhet, det f\u00f6rsta av de teman som karakt\u00e4riserar hans f\u00f6rfattarskap.<\/p>\n\n\n

\n
\"\"<\/a><\/figure>\n<\/div>\n\n\n

Kvickhet<\/strong>
Eagletons stil har s\u00e4kerligen bidragit till att han kunnat etablera sig som en offentlig intellektuell som n\u00e5r m\u00e5nga l\u00e4sare. Med retorisk bravur lyckas han ofta plocka ned sina meningsmotst\u00e5ndare fr\u00e5n deras f\u00f6rment h\u00f6ga h\u00e4star. Stilen i sig \u00e4r inte oviktig f\u00f6r en politisk t\u00e4nkare som Eagleton, eftersom han \u00e4r intresserad av att kommunicera inte bara med sina akademiska kolleger utan med vad som kan kallas den bildade allm\u00e4nheten. S\u00e4ttet Eagleton skriver p\u00e5 \u00e4r inte utan sin egen politiska signifikans.
Hur ska man karakt\u00e4risera Eagletons stil? Tilltalet, s\u00e4rskilt i de polemiska artiklarna, k\u00e4nnetecknas snarare av en viss ironisk syrlighet \u00e4n ett m\u00e4strande eller direkt elakt tilltal, \u00e4ven om offret f\u00f6r Eagletons ironier f\u00f6rmodligen inte skulle h\u00e5lla med. Eagleton har genomg\u00e5ende en f\u00f6rk\u00e4rlek f\u00f6r den retoriska figur som brukar kallas litotes, eller med andra ord underdrift. Ett typiskt s\u00e4tt f\u00f6r Eagleton att driva ett resonemang \u00e4r att illustrera en h\u00f6gtflygande teori med n\u00e5got vardagligt, g\u00e4rna drastiskt exempel eller med andra ord att konkretisera det h\u00f6ga med hj\u00e4lp av det l\u00e5ga. J\u00e4mf\u00f6r till exempel Eagletons karakt\u00e4ristik av en postmodern syn p\u00e5 ideologins natur i samh\u00e4llet: \u201dVi kan inte kalla Pol Pot f\u00f6r en tr\u00e5ngsynt stalinist eftersom detta skulle inneb\u00e4ra n\u00e5got slags metafysisk visshet om vad det skulle inneb\u00e4ra att inte vara en tr\u00e5ngsynt stalinist.\u201d
Eagleton erk\u00e4nner sj\u00e4lv att hans tidiga akademiska produktion knappast k\u00e4nnetecknas av n\u00e5gon s\u00e4rskild litter\u00e4r finess. Snarare \u00e4r de litet torra, fulla av teknisk jargong, p\u00e5 ett s\u00e4tt som vi k\u00e4nner igen fr\u00e5n mycket akademisk prosa. Men den senare produktionen \u00e4r vad som skulle kunna kallas f\u00f6r kvick, just genom det flitiga anv\u00e4ndandet av litoteser och sk\u00e4mt. Det \u00e4r som sagt ocks\u00e5 f\u00f6renat med en pedagogisk ambition och Eagleton lyckas ofta finna l\u00e4ttfattliga illustrationer av komplicerade teser. I en introduktion till Slavoj Z\u030ciz\u030cek f\u00f6rklarar Eagleton bland annat att det reala hos Jacques Lacan p\u00e5minner om den kraft med vilken en ok\u00e4nd himlakropp p\u00e5verkar de identifierbara satelliter som kretsar kring den. En v\u00e4lfunnen bild f\u00f6r en notoriskt sv\u00e5r id\u00e9.
Den sene Eagletons str\u00e4van efter att f\u00f6rklara komplexa id\u00e9er med hj\u00e4lp av sk\u00e4mt, underdrifter och slagf\u00e4rdiga illustrationer \u00e4r en retorisk strategi som han delar med Herbert McCabe. \u00c4ven hos McCabe, som till sin akademiska profession var analytisk filosof, finner vi en vardagsspr\u00e5klig och d\u00e4rf\u00f6r icke-teknisk prosa \u00e4ven i diskussioner av ganska komplicerade filosofiska problem. Ocks\u00e5 h\u00e4r finner vi exakt samma stildrag som hos Eagleton, n\u00e4mligen f\u00f6rk\u00e4rleken f\u00f6r underdriften, och ibland finner vi till och med liknande sk\u00e4mt hos de b\u00e5da. Det \u00e4r mycket troligt att Eagleton l\u00e5tit sig p\u00e5verkas av McCabes s\u00e4tt att skriva. Men det \u00e4r som sagt inte bara en fr\u00e5ga om stil, eller r\u00e4ttare sagt s\u00e5 har ocks\u00e5 stilen ett politiskt syfte. I The Function of Criticism<\/em> fr\u00e5n 1984 menar Eagleton att det h\u00f6r till den socialistiske intellektuelles uppgifter att p\u00e5 ett resolut s\u00e4tt popularisera komplexa id\u00e9er. Den socialistiske intellektuelle (allts\u00e5 Eagleton sj\u00e4lv) m\u00e5ste kunna utbyta id\u00e9er med m\u00e4nniskor som inte \u00e4r akademiskt bel\u00e4sta i ett medium som b\u00e5da delar, och detta m\u00e5ste ske utan varje form av nedl\u00e5tenhet fr\u00e5n den intellektuelle. H\u00e4r blir, inte ov\u00e4ntat, humor ett viktigt medel f\u00f6r ett s\u00e5dant meningsutbyte, eftersom humorn f\u00f6rm\u00e5r avnaturalisera den alltf\u00f6r v\u00e4lk\u00e4nda v\u00e4rlden och d\u00e4rmed l\u00e5ta den f\u00f6rlora n\u00e5got av sin sj\u00e4lvklarhet.
Samma sak g\u00e4ller de teorier som han sj\u00e4lv och andra akademiker h\u00e5ller sig med: Eagleton f\u00f6rsvarar deras legitimitet och menar att det \u00e4r om\u00f6jligt att g\u00e5 tillbaka till en f\u00f6rteoretisk naivitet. Men det betyder inte att behovet av kritik ocks\u00e5 av dessa teorier f\u00f6rsvinner. I Eagletons prosa m\u00f6ter vi emellan\u00e5t en \u00e5terkommande gestalt som kallas f\u00f6r \u201dthe bar room bore\u201d och som \u00e4r den tr\u00e5km\u00e5ns vilken det g\u00e4ller att undvika att f\u00e5ngas in av p\u00e5 puben f\u00f6r att inte fastna i hans \u00e4ndl\u00f6sa, klagande monologer. \u201dThe bar room bore\u201d anv\u00e4nds av Eagleton inte bara f\u00f6r att illustrera helvetets natur utan ocks\u00e5 de teoretiker vars abstrusa prosa skapar ett hermetiskt system, om\u00f6jligt att tr\u00e4nga in i f\u00f6r den utomst\u00e5ende. Humorns emancipatoriska potential ska givetvis inte \u00f6verdrivas \u2013 och Eagleton har sj\u00e4lv reflekterat \u00f6ver dess ambivalenta natur i boken Humour<\/em> fr\u00e5n 2019 \u2013 men samtidigt \u00e4r det tydligt att Eagletons egen retoriska praktik har ett demokratiskt-pedagogiskt liksom ett ideologikritiskt syfte.
Allt \u00e4r inte humor i Eagletons b\u00f6cker, men anv\u00e4ndningen av en tillg\u00e4nglig stil liksom f\u00f6rs\u00f6ket att uttrycka ofta sv\u00e5rforcerade id\u00e9er och teorier p\u00e5 enklare prosa skulle kunna f\u00f6rst\u00e5s som ett f\u00f6rs\u00f6k att motverka den fragmentarisering av samh\u00e4llet som tvingar in akademikern i ett specialistfack. Konsekvensen av det skulle vara att grundl\u00e4ggande fr\u00e5gor om den m\u00e4nskliga tillvaron slutade st\u00e4llas i den offentliga diskussionen. Eagletons kvicka stil \u00e4r med andra ord en medveten retorisk strategi f\u00f6r att undvika akademisk jargong och f\u00f6ra ett samtal i offentligheten. Ett av de \u00e4mnen som han \u00e5terkommande uppm\u00e4rksammar \u00e4r religion, s\u00e4rskilt kristendom, och dess kritiska sj\u00e4lvreflektion som kallas teologi.
<\/p>\n\n\n\n

Kristendom<\/strong>
Bland alla b\u00f6cker Eagleton skrivit har han ocks\u00e5 skrivit en introduktion till Nya testamentets fyra evangelier f\u00f6r serien \u201dRevolutions<\/em>\u201d p\u00e5 Verso books, samma serie d\u00e4r Z\u030ciz\u030cek introducerar Mao, Robespierre och Trotskij. Denna lilla bok kan tj\u00e4na som en god ing\u00e5ng till Eagletons engagemang i teologiska fr\u00e5gor, eftersom Jesus h\u00e4r framst\u00e4lls som ett f\u00f6rkroppsligande av det komiska genom att utn\u00e4mnas till \u201dett sjukt sk\u00e4mt till fr\u00e4lsare\u201d. Vad menas med det? Enligt Eagleton att Jesus bryter mot den f\u00f6rv\u00e4ntan p\u00e5 vad en fr\u00e4lsare ska vara: han var varken den messias som Seloterna eller Faris\u00e9erna v\u00e4ntade p\u00e5, eller en v\u00e4rldens fr\u00e4lsare av n\u00e5got konventionellt slag. Varf\u00f6r det? Framf\u00f6r allt p\u00e5 grund av korsf\u00e4stelsen. \u201dId\u00e9n om en korsf\u00e4st messias \u00e4r en lika absurd oxymoron som f\u00f6rest\u00e4llningen om en \u00f6mhj\u00e4rtad tyrann.\u201d Att utn\u00e4mna Jesus till en oxymoron, allts\u00e5 en retorisk figur som f\u00f6renar tv\u00e5 varandra mots\u00e4gande p\u00e5st\u00e5enden, anknyter till den ovanst\u00e5ende diskussionen av humorns potentiellt emancipatoriska effekter. Genom att bryta med alla f\u00f6rv\u00e4ntningar \u2013 inte bara de judiska utan ocks\u00e5 de romerska \u2013 iscens\u00e4tter evangeliernas ber\u00e4ttelse om Jesus, b\u00e5de p\u00e5 ett konkret och ett symboliskt plan, ett ifr\u00e5gas\u00e4ttande av de f\u00f6rv\u00e4ntningar som man kan ha p\u00e5 en fr\u00e4lsare. Den figur som Eagleton h\u00e4r f\u00e5r fatt p\u00e5 beskriver vad som i teologin brukar kallas f\u00f6r \u201dvetekornets lag\u201d \u2013 genom d\u00f6d till liv \u2013 och som \u00e4r en central tanke i evangelierna. I st\u00e4llet f\u00f6r att bekr\u00e4fta f\u00f6rv\u00e4ntningarna kommer sj\u00e4lva horisonten f\u00f6r l\u00e4rjungarnas f\u00f6rv\u00e4ntningar att f\u00f6r\u00e4ndras, genom att de \u201dfattar sk\u00e4mtet\u201d och inser att den \u00e4r st\u00f6rst i himmelriket som tj\u00e4nar de andra. Med andra ord skulle man kunna s\u00e4ga att evangeliernas Jesus f\u00f6r Eagleton f\u00f6rkroppsligar samma slags demokratiskt-pedagogiska och ideologikritiska syfte som litotesens avnaturaliserande funktion.
Sedan 2000-talets begynnelse har teologiska reflektioner kommit att vara allt mer n\u00e4rvarande i Eagletons olika skrifter. Detta har bland annat f\u00f6ranlett G\u00f6ran Therborn att anm\u00e4rka att Eagleton verkar ha \u00e5terv\u00e4nt till sin ungdoms v\u00e4nsterkatolicism. Mot detta har Eagleton sj\u00e4lv inv\u00e4nt att det knappast r\u00f6r sig om n\u00e5got dramatiskt \u00e5terv\u00e4ndande, utan i sj\u00e4lva verket har intresset funnits d\u00e4r hela tiden. Men n\u00e4r det intellektuella klimatet har f\u00f6r\u00e4ndrats, har ocks\u00e5 m\u00f6jligheterna att artikulera teologiska fr\u00e5gor i en akademisk och offentlig diskussion \u00f6kat. Eagleton anser sig inte vara mindre radikal f\u00f6r den skull, utan bygger snarare vidare p\u00e5 en emancipatorisk potential som alltid funnits i det evangeliska budskapet. Det betyder inte att religion, inklusive kristendom, skulle st\u00e5 fri fr\u00e5n att hems\u00f6kas av tr\u00e5ngsynthet, \u00f6nsket\u00e4nkande och f\u00f6rtryck, tv\u00e4rtom. Men att reducera religionen till detta vore b\u00e5de att g\u00f6ra det alltf\u00f6r enkelt och att missa en emancipatorisk k\u00e4lla. Eagleton \u00e4r naturligtvis varken den ende eller den f\u00f6rsta att p\u00e5peka n\u00e4rheten mellan vissa religi\u00f6sa och radikala politiska r\u00f6relser \u2013 t\u00e4nk p\u00e5 Ernst Bloch \u2013 men det som \u00e4r distinkt hos hans egen infallsvinkel \u00e4r att han, likt McCabe, vill f\u00f6rena tradition med radikalitet. Han p\u00e5pekar ocks\u00e5 att den samtida v\u00e4nstern inte verkar ha s\u00e5 gott om id\u00e9er om den framtida emancipationen att man har r\u00e5d att vara s\u00e5 indolent vad betr\u00e4ffar religion: kanske kan man l\u00e4ra sig n\u00e5got? Till sist menar Eagleton ocks\u00e5 att religionen st\u00e4ller existentiella fr\u00e5gor om d\u00f6d, lidande, k\u00e4rlek och s\u00e5 vidare som marxismen aldrig st\u00e4ller. Marxism \u00e4r, menar han, inte en teori om allting, och d\u00e4rf\u00f6r finns det ett v\u00e4rde med fler perspektiv p\u00e5 den m\u00e4nskliga tillvaron.
Det finns allts\u00e5 flera anledningar att v\u00e4nda sig till religion och teologi, enligt Eagleton. Vad \u00e4r det d\u00e5 som k\u00e4nnetecknar den f\u00f6rening mellan tradition och radikalitet som han med McCabe vill f\u00f6retr\u00e4da? L\u00e5t mig h\u00e4r uppm\u00e4rksamma tre drag. Till att b\u00f6rja med handlar det, f\u00f6r Eagletons del, om att g\u00f6ra b\u00e4ttre reda f\u00f6r gudsbegreppet. Mycket av den allm\u00e4nna diskussionen om Gud liknar Gud vid ett slags \u201dmega-fabrik\u00f6r\u201d. Man f\u00f6rest\u00e4ller sig Gud som chefen som best\u00e4mmer hur unders\u00e5tarna ska leva och t\u00e4nka. Med detta \u00e4r ingen verklig Gud, enligt Eagleton, utan en avgud. I den kristna traditionen \u00e4r Gud inte en existens bland andra, fast mycket st\u00f6rre, utan sj\u00e4lva existensen. Gud \u00e4r horisonten mot vilken allting utspelar sig och sj\u00e4lva frihetens k\u00e4lla, inte en neurotisk despot som konkurrerar med sina unders\u00e5tar. Gud existerar inte f\u00f6r n\u00e5got s\u00e4rskilt syfte, utan \u201djust for the hell of it\u201d. H\u00e4r \u00e4r det det thomistiska arvet fr\u00e5n McCabe som spelar in: Thomas av Aquino, i linje med hela den f\u00f6rmoderna teologiska traditionen, f\u00f6rest\u00e4llde sig aldrig Gud som en gubbe p\u00e5 ett moln eller en mega-fabrik\u00f6r utan som n\u00e5got som \u00f6verskrider m\u00e4nniskans fattningsf\u00f6rm\u00e5ga och som inte kan liknas vid n\u00e5got skapat, men som utg\u00f6r en f\u00f6ruts\u00e4ttning f\u00f6r allting skapat och ett f\u00f6rem\u00e5l f\u00f6r m\u00e4nniskans yttersta l\u00e4ngtan.
Att Gud inte \u00e4r en konkurrent med m\u00e4nniskan betyder ocks\u00e5 att Gud inte f\u00e5r uppfattas som en kontrast till det skapade. I en signifikant formulering fr\u00e5n The Idea of Culture<\/em> (2000) skriver Eagleton att kulturen f\u00f6rvandlar naturen, men att naturen s\u00e4tter gr\u00e4nsen f\u00f6r denna f\u00f6rvandling, f\u00f6r att komma ifr\u00e5n ett statiskt konkurrensf\u00f6rh\u00e5llande mellan natur och kultur. Denna passage handlar inte alls om religion utan om just relationen mellan natur och kultur, men inte desto mindre finner vi h\u00e4r samma struktur som i en thomistisk f\u00f6rst\u00e5else av relationen mellan natur och n\u00e5d: \u201dn\u00e5den f\u00f6rst\u00e5r inte naturen utan fullbordar den\u201d. Detta \u00e4r, skulle man kunna s\u00e4ga, en genomg\u00e5ende struktur i den thomistiska teologins f\u00f6rest\u00e4llning om relationen mellan skapelsen och dess Skapare, som kan j\u00e4mf\u00f6ras med mer kontrastiva versioner av denna relation i senmedeltida och tidigmoderna teologin. Denna teologiska underbyggnad \u00e5terkommer hos Eagleton i m\u00e5nga sammanhang, som synes ocks\u00e5 de som inte \u00e4r uttryckligen teologiska. Eagletons version av revolution \u00e4r en revolution som inte enbart inneb\u00e4r en diskontinuitet mellan f\u00f6re och efter: det finns ingen anledning att tro att alla de f\u00f6rhoppningar som m\u00e4nniskor g\u00f6r sig om ett b\u00e4ttre liv m\u00e5ste komma p\u00e5 skam som missriktade \u00e4ven om en radikal samh\u00e4llsomv\u00e4lvning skulle ske. Allt kommer inte att f\u00f6r\u00e4ndras. Att borsta t\u00e4nderna f\u00f6rblir s\u00e4kert en lika l\u00e5ngtr\u00e5kig syssels\u00e4ttning efter revolutionen som f\u00f6re. Det finns ingen anledning att inte ringa brandk\u00e5ren om det brinner, bara f\u00f6r att brandk\u00e5ren i det kapitalistiska samh\u00e4llet \u00e4r borgerlig. Att det finns en kontinuitet mellan f\u00f6re och efter inneb\u00e4r allts\u00e5 att m\u00e4nniskans fr\u00e4mlingskap inte \u00e4r totalt, och samma eskatologiska vision delar den thomistiska teologin, som h\u00e4vdar att den omv\u00e4nda m\u00e4nniskan inte \u00e4r en totalt annan m\u00e4nniska \u00e4n m\u00e4nniskan f\u00f6re omv\u00e4ndelsen.
Det betyder inte att Eagleton menar att den postrevolution\u00e4ra framtiden bara \u00e4r en forts\u00e4ttning p\u00e5 samtiden, fast b\u00e4ttre. \u00c4ven om det inte \u00e4r totalt, finns det ett fr\u00e4mlingskap hos m\u00e4nniskan som framf\u00f6r allt manifesterar sig sj\u00e4lv i v\u00e5r ben\u00e4genhet att investera i v\u00e5r egen olycka. Det som f\u00f6renar den kristna teologin med marxismen och \u00e4ven psykoanalysen \u00e4r att id\u00e9n om att det finns en efterh\u00e4ngsen tendens till sj\u00e4lvbedr\u00e4geri vid m\u00e4nniskans rot, vilket inneb\u00e4r att emancipation m\u00e5ste f\u00f6rst\u00e5s, inte bara som en yttre befrielse utan ocks\u00e5 som en inre f\u00f6rvandling. Talet om synd, alienation eller borttr\u00e4ngning ger uttryck \u00e5t liknande erfarenheter och uppm\u00e4rksammar behovet av radikal f\u00f6r\u00e4ndring av sj\u00e4lvet s\u00e5v\u00e4l som samh\u00e4llet och d\u00e4rf\u00f6r ocks\u00e5 en radikal intervention f\u00f6r att f\u00e5 det r\u00e5dande systemet ur balans. P\u00e5 ett st\u00e4lle kallar Eagleton detta f\u00f6r en \u201dtragisk humanism\u201d vars insikt best\u00e5r i att m\u00e4nskligheten endast kan bli hel \u201dgenom en process av sj\u00e4lvf\u00f6rnekelse och radikal f\u00f6rnyelse\u201d. Eagleton h\u00e4nvisar \u00e5terkommande, till exempel i sin egen Hope without Optimism<\/em> (2015), till filosofen och psykoanalytikern Jonathan Lears bok Radical Hope: Ethics in the Face of Cultural Devastation<\/em>. Lear skiljer mellan optimism och hopp och menar att det senare inte best\u00e5r i en dr\u00f6m om att allt ska bli b\u00e4ttre utan snarare i en str\u00e4van efter en forts\u00e4ttning trots allt, \u00e4ven om sj\u00e4lva f\u00f6ruts\u00e4ttningarna f\u00f6r det liv man hittills levt har f\u00f6rsvunnit. S\u00e5v\u00e4l Lear som Eagleton menar att ett s\u00e5dant hopp f\u00f6ruts\u00e4tter n\u00e5got som \u00f6verskrider m\u00e4nniskans egen horisont, om det s\u00e5 m\u00e5 vara hoppet om det framtida, klassl\u00f6sa samh\u00e4llet, Guds rike eller ett subjekt som f\u00f6rm\u00e5r vara troget sitt eget beg\u00e4r.
Den kristna traditionen har under \u00e5rhundraden f\u00f6rs\u00f6kt f\u00f6rena k\u00e4rleken till v\u00e4rlden med insikten om m\u00e4nniskans fr\u00e4mlingskap och f\u00f6r Eagleton handlar det om att inom teologi s\u00e5v\u00e4l som inom politik f\u00f6rena tradition med radikalitet eller kontinuitet med diskontinuitet. \u00c4ven Eagletons radikala politik har allts\u00e5 ett distinkt thomistiskt drag j\u00e4mf\u00f6rt med till exempel Slavoj Z\u030ciz\u030ceks mer lutherskt kontrastiva t\u00e4nkande om revolutionens f\u00f6re och efter. F\u00f6r Eagleton \u00e4r kristendom b\u00e5de en k\u00e4lla till affirmation av denna v\u00e4rlden och en kritik av den. Detta klingar v\u00e4l med hans syn p\u00e5 marxism.<\/p>\n\n\n

\n
\"\"<\/a><\/figure>\n<\/div>\n\n\n

Kritik<\/strong>
Enligt G\u00f6ran Therborn kan man skilja mellan marxism som politisk filosofi, som ett slags praktisk politik och som ekonomisk teori. Eagletons eget politiska engagemang har inte varit i fokus i den h\u00e4r presentationen av hans t\u00e4nkande, och vad g\u00e4ller de andra tv\u00e5 \u00e4r det uteslutande politisk filosofi snarare \u00e4n ekonomisk teori som kommer till uttryck i hans f\u00f6rfattarskap. Vad erbjuder d\u00e5 marxismen f\u00f6r politiska insikter enligt Eagleton? Vilken Karl Marx \u00e4r det som intresserar honom? H\u00e4r kan vi v\u00e4nda oss till Varf\u00f6r Marx hade r\u00e4tt fr\u00e5n 2011 med en sidoblick p\u00e5 diskussionen om Marx i Materialism. Po\u00e4ngen med att p\u00e5st\u00e5 att Marx hade r\u00e4tt \u2013 f\u00f6rutom en viss f\u00f6rk\u00e4rlek f\u00f6r provokativa p\u00e5st\u00e5enden \u2013 \u00e4r inte att p\u00e5st\u00e5 att Marx skulle vara ofelbar. Po\u00e4ngen \u00e4r framf\u00f6r allt att i den kapitalistiska samtiden med dess skriande or\u00e4ttvisor har en s\u00e5 genomgripande politisk kritik som marxismen st\u00e5r f\u00f6r knappast mist sin relevans. Men i globaliseringens tidevarv framst\u00e5r det alltmer som om n\u00e5got trov\u00e4rdigt alternativ till det r\u00e5dande kapitalistiska system egentligen inte finns. Kapitalismens triumf best\u00e5r bland annat i att den framst\u00e4ller sig sj\u00e4lv som den enda v\u00e4gen och m\u00e4nniskors el\u00e4nde som n\u00e5got naturgivet.
Vad marxismen erbjuder \u00e4r en kritisk analys av varf\u00f6r m\u00e4nniskor \u00e4r ben\u00e4gna att investera i sitt eget el\u00e4nde. Den utg\u00f6r allts\u00e5 en kulturell, politisk och social analys och inte bara ett moraliskt f\u00f6rkastande av or\u00e4ttvisor och lidande. D\u00e4rf\u00f6r \u00e4r det ocks\u00e5 m\u00f6jligt att bedriva en marxistisk analys av de stater som utgivit eller utger sig f\u00f6r att vara marxistiska, som Sovjetunionen och Kina, men som lika mycket som de kapitalistiska l\u00e4nderna bidragit till sina befolkningars el\u00e4nde. Eagleton \u00e4r tydlig med att marxismen som politisk filosofi varken inneb\u00e4r ett f\u00f6rkastande av de framsteg man kan finna i liberala samh\u00e4llen \u2013 till exempel r\u00f6str\u00e4tt och kvinnors lika r\u00e4ttigheter \u2013 eller ett bejakande av de \u00f6vergrepp som skett i de marxistiska staternas namn. Dess \u00e4rende kan allts\u00e5 inte identifieras med n\u00e5gon av de stater som till\u00e4gnat sig dess namn och misskrediterat dess syfte. Om vi str\u00e4var efter ett samh\u00e4lle d\u00e4r frihet snarare \u00e4n f\u00f6rtryck r\u00e5der, f\u00f6rs\u00f6ker marxismen fril\u00e4gga de materiella betingelser som ett s\u00e5dant samh\u00e4lle vilar p\u00e5. Till skillnad fr\u00e5n en hel del liberal politisk filosofi \u00e4r marxismen inte endast intresserad av vad som \u00e4r r\u00e4tt eller fel utan ocks\u00e5 hur man bygger ett samh\u00e4lle d\u00e4r det \u00e4r m\u00f6jligt att realisera ett gott liv. \u00c5tminstone sedan Aristoteles har den politiska filosofin reflekterat \u00f6ver vilka individuella och sociala betingelser som m\u00e5ste vara p\u00e5 plats f\u00f6r att det ska vara m\u00f6jligt att realisera ett gott liv. Eagleton skulle kunna karakt\u00e4riseras som en aristotelisk marxist, d\u00e4r marxismen bidrar med en f\u00f6rdjupad social analys i form av ideologikritik.
Marxismen inneb\u00e4r vidare inte med n\u00f6dv\u00e4ndighet n\u00e5gon deterministisk historiesyn, enligt Eagleton, men en insikt om att samh\u00e4llen f\u00f6r\u00e4ndras genom klasskamp. Samh\u00e4llen \u00e4r inga harmoniska helheter vars historia utvecklas genom en friktionsfri process. Tv\u00e4rtom \u00e4r konflikt och kris v\u00e4sentliga kategorier f\u00f6r att f\u00f6rst\u00e5 historien. Historiens utveckling \u00e4r diskontinuerlig just p\u00e5 grund av de konflikter som genererar samh\u00e4llets inre mots\u00e4gelser; den \u00e4r ironisk, om man s\u00e5 vill, eftersom dess nuvarande ordning f\u00f6der sin egen antites. Men det \u00e4r precis vid s\u00e5dana konflikter som en samh\u00e4llsf\u00f6r\u00e4ndring \u00e4r m\u00f6jlig, en f\u00f6r\u00e4ndring till det b\u00e4ttre, om de r\u00e4tta betingelserna finns p\u00e5 plats och m\u00e4nniskor tar tillf\u00e4llet i akt. Det r\u00e4cker allts\u00e5 inte med att stanna i s\u00e4ngen hela dagen och hoppas p\u00e5 att revolutionen ska komma. Samh\u00e4llsf\u00f6r\u00e4ndring \u00e4r i st\u00e4llet en konsekvens av samverkan mellan de materiella betingelserna och m\u00e4nniskors handlingar. Om betingelserna \u00e4r kapitalistiska, \u00e4r det ocks\u00e5 dessa \u2013 inklusive deras framsteg \u2013 som m\u00e5ste anv\u00e4ndas f\u00f6r att fr\u00e4mja den socialistiska saken. Dessa betingelser \u00e4r ofta djupt olyckliga och f\u00f6rtryckande, men inte desto mindre \u00e4r det ocks\u00e5 de som den politiska analysen och f\u00f6r\u00e4ndringen m\u00e5ste utg\u00e5 ifr\u00e5n f\u00f6r att l\u00f6sa upp samh\u00e4llets mots\u00e4gelser. Varken kapitalism eller kommunism \u00e4r historiska n\u00f6dv\u00e4ndigheter, men om det f\u00f6rra snarare \u00e4r en historisk realitet \u00e4r det senare en str\u00e4van efter en mer r\u00e4ttvis framtid, inte en prognos om hur framtiden kommer att se ut. Det g\u00e5r inte att undkomma att historien \u00e4r tragisk, vilket, som vi redan sett ovan, inneb\u00e4r att Eagleton vill skilja mellan optimism och hopp. Skillnaden mellan hopp och optimism \u00e4r just att vi i hoppet erk\u00e4nner att historien \u00e4r en tragedi, men inte med n\u00f6dv\u00e4ndighet en hoppl\u00f6s s\u00e5dan. \u201dFramtiden \u00e4r \u00f6ppen, men inte helt och h\u00e5llet. Vad som helst kan inte h\u00e4nda.\u201d Marx \u00e4r n\u00e5got s\u00e5 ovanligt som en vision\u00e4r som ocks\u00e5 \u00e4r en nykter realist, menar Eagleton.
Marxismen bygger p\u00e5 att m\u00e4nniskor \u00e4r f\u00f6r\u00e4nderliga v\u00e4sen som d\u00e4rf\u00f6r kan t\u00e4nkas leva mer fredliga och r\u00e4ttvisa liv under andra omst\u00e4ndigheter \u00e4n den endemiska konkurrens som r\u00e5der under kapitalismen. Men inte heller f\u00f6r\u00e4nderligheten \u00e4r absolut; det finns anledning att tala om en m\u00e4nsklig natur, och s\u00e5 gjorde ocks\u00e5 Marx i sina tidiga verk. Det \u00e4r sj\u00e4lva kroppsligheten som g\u00f6r att vi \u00e4r materiella varelser med vissa behov och beg\u00e4r, b\u00e5de aktiva och passiva varelser som str\u00e4var efter att uttrycka sig sj\u00e4lva och som inte klarar sig utan andra. I flera b\u00f6cker, inte minst i Materialism, utvecklar Eagleton en filosofisk antropologi i konversation inte bara med Marx utan ocks\u00e5 Thomas av Aquino, Friedrich Nietzsche, Ludwig Wittgenstein och Maurice Merleau-Ponty. V\u00e5r kroppslighet delar vi med andra m\u00e4nniskor. Den utg\u00f6r en materiell f\u00f6ruts\u00e4ttning f\u00f6r att det \u00e4r relevant att tala om en gemensam m\u00e4nsklighet, \u00e4ven om vi inte delar kultur och spr\u00e5k. Om v\u00e5r kroppsliga konstitution t\u00e4nks som sj\u00e4lva f\u00f6ruts\u00e4ttningen f\u00f6r v\u00e5r f\u00f6rm\u00e5ga till f\u00f6r\u00e4ndring kan den inte ses som motsatsen till att ha en viss natur. Sj\u00e4lva friheten ligger i att kunna utveckla sina m\u00e4nskliga f\u00f6rm\u00e5gor och tillfredsst\u00e4lla sina m\u00e4nskliga behov f\u00f6r deras egen skull och inte bara som ett medel f\u00f6r ett yttre m\u00e5l. D\u00e4rf\u00f6r ska det kommunistiska samh\u00e4llet inte ses som motsatsen till ett samh\u00e4lle d\u00e4r individuella uttrycksm\u00f6jligheter och m\u00e4nsklig blomstring \u00e4r till\u00e5tna, utan som dess fullbordan. Men h\u00e4r sker det individuella uttrycket inte p\u00e5 bekostnad av utan tillsammans med andra. F\u00f6r att detta ska bli m\u00f6jligt kr\u00e4vs att de sociala institutionerna f\u00f6r\u00e4ndras.
Mycket mer skulle kunna s\u00e4gas om vilket slags marxism Eagleton f\u00f6retr\u00e4der. Ska man karakt\u00e4risera denna skulle man kunna kalla den f\u00f6r en humanistisk marxism, den tragiska humanismens marxism, med st\u00f6rst intresse f\u00f6r den unge Marx skrifter. \u00c4ven om det f\u00f6rekommer en hel del marxistisk sekund\u00e4rlitteratur i Eagletons b\u00f6cker \u00e4r det \u00e4nd\u00e5 tydligt att Eagleton placerar in Marx i en st\u00f6rre rad av t\u00e4nkare fr\u00e5n tidigare och senare \u00e5rhundraden. Marx har bidragit med v\u00e4sentliga insikter f\u00f6r att f\u00f6rst\u00e5 den grundfr\u00e5ga som pr\u00e4glar Eagletons ouvre, n\u00e4mligen varf\u00f6r m\u00e4nniskor har en fallenhet f\u00f6r att bidra till sin egen olycka, men Marx \u00e4r inget orakel som f\u00f6ruts\u00e4ger framtiden. Eagleton \u00e4r sj\u00e4lv ingen doktrin\u00e4r marxist som f\u00f6rv\u00e4ntar sig alla svar fr\u00e5n Marx. Snarare blir Marx en viktig diskussionspartner i de polemiska fronter som h\u00f6r till Eagletons egen tid: mot vad han uppfattar som en postmodern relativism, mot en alltf\u00f6r optimistisk liberal framstegstro och mot en naiv och f\u00f6rment upplysningsfilosofi. N\u00e4r han i introduktionen till den nya upplagan av Ideology <\/em>kritiserar Martin Amis f\u00f6r rasism och v\u00e4nder sig emot f\u00f6rest\u00e4llningen om ett krig mot terrorismen \u00e4r det inte f\u00f6r att han sj\u00e4lv skulle sympatisera med islamisk fundamentalism eller f\u00f6r att han vill moralisera. I st\u00e4llet menar han att vad vi mest av allt beh\u00f6ver just nu \u00e4r en historisk och materialistisk analys av betingelserna f\u00f6r deras (och v\u00e5ra egna) v\u00e4rderingar och id\u00e9er. Om vi verkligen vill f\u00f6r\u00e4ndring \u00e4r insikten om hur den kommer till st\u00e5nd \u2013 och hur v\u00e4stv\u00e4rlden \u00e4r involverad i att den kommer till st\u00e5nd \u2013 mer v\u00e4rd \u00e4n ensidiga och h\u00f6gtravande moraliska f\u00f6rd\u00f6manden.<\/p>\n\n\n

\n
\"\"<\/a><\/figure>\n<\/div>\n\n\n

Avslutning<\/strong>
Kvickhet, kristendom och kritik. \u00c4ven om hela Eagletons t\u00e4nkande knappast kan sp\u00e5ras tillbaka till McCabe finner vi h\u00e4r ett incitament till att l\u00e5ta dessa tre st\u00e5 i dynamisk sp\u00e4nning med varandra. Givetvis menar Eagleton att de g\u00e5r att separera: man \u00e4r inte kristen bara f\u00f6r att man \u00e4r marxist, inte marxist bara f\u00f6r att man \u00e4r rolig och inte rolig bara f\u00f6r att man \u00e4r kristen. Men de utesluter inte heller varandra. Den marxistiska formen av materialism \u00e4r inte en mekanistisk filosofi som reducerar allting till d\u00f6d materia, utan en teori om m\u00e4nskligt handlande och insikten om att alla v\u00e5ra moraliska, religi\u00f6sa eller andliga st\u00e4llningstaganden vilar p\u00e5 en materiell bas, eftersom vi \u00e4r kroppsliga varelser. Hos r\u00f6r det sig om en sp\u00e4nningsfylld enhet: sj\u00e4lva marxismen \u00e4r katolskt pr\u00e4glad i hans \u00e5terkommande betoning av kontinuitet och diskontinuitet. D\u00e4rf\u00f6r \u00e4r det inte s\u00e5 enkelt som att Eagleton \u00e4r en marxist som h\u00e4ndelsevis r\u00e5kar vara kvick och kristen. Det som f\u00f6renar dessa tre s\u00e4rdrag hos honom \u00e4r att alla tre b\u00e4r p\u00e5 insikter om den genomg\u00e5ende fr\u00e5gan hos hela hans f\u00f6rfattarskap: varf\u00f6r \u00e4r m\u00e4nniskor ben\u00e4gna att investera i sitt eget el\u00e4nde?<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

Ola Sigurdson <\/strong>\u00e4r professor i tros- och livs\u00e5sk\u00e5dningsvetenskap vid Institutionen f\u00f6r litteratur, id\u00e9historia och religion, G\u00f6teborgs universitet. Bland hans publikationer m\u00e4rks Theology and Marxism in Eagleton and Z\u030ciz\u030cek<\/em> (2012), Gudomliga komedier: Humor, subjektivitet, transcendens<\/em> <\/strong>(tre volymer 2021) och Atmosf\u00e4rer: En introduktion<\/em> (2023). Sigurdson \u00e4r ocks\u00e5 verksam som kulturskribent och \u00f6vers\u00e4ttare.<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Man \u00e4r inte kristen bara f\u00f6r att man \u00e4r marxist, inte marxist bara f\u00f6r att man \u00e4r rolig och inte rolig bara f\u00f6r att man \u00e4r kristen, men f\u00f6rh\u00e5llandet mellan dessa tre egenskaper \u00e4r en nyckel till Terry Eagletons t\u00e4nkande. … Forts\u00e4tt l\u00e4sa →<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_jetpack_newsletter_access":"","_jetpack_dont_email_post_to_subs":false,"_jetpack_newsletter_tier_id":0,"_jetpack_memberships_contains_paywalled_content":false,"_jetpack_memberships_contains_paid_content":false,"footnotes":"","jetpack_publicize_message":"","jetpack_publicize_feature_enabled":true,"jetpack_social_post_already_shared":true,"jetpack_social_options":{"image_generator_settings":{"template":"highway","default_image_id":0,"font":"","enabled":false},"version":2},"jetpack_post_was_ever_published":false},"categories":[1,21],"tags":[1016,1388,1389,90,722,1280,1393,1392,1391],"class_list":["post-3205","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-okategoriserade","category-religion","tag-goran-therborn","tag-herbert-mccabe","tag-ola-sigurdson","tag-richard-dawkins","tag-slavoj-zizek","tag-terry-eagleton","tag-thomas-av-aquino","tag-thomistisk-teologi","tag-vansterkatolicism"],"jetpack_publicize_connections":[],"jetpack_featured_media_url":"","jetpack_sharing_enabled":true,"jetpack_shortlink":"https:\/\/wp.me\/pRzA9-PH","_links":{"self":[{"href":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/3205","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=3205"}],"version-history":[{"count":6,"href":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/3205\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":3237,"href":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/3205\/revisions\/3237"}],"wp:attachment":[{"href":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=3205"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=3205"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=3205"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}