{"id":3213,"date":"2022-12-30T00:19:11","date_gmt":"2022-12-29T23:19:11","guid":{"rendered":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/?p=3213"},"modified":"2022-12-30T00:20:29","modified_gmt":"2022-12-29T23:20:29","slug":"en-kritik-av-den-feministiska-familjekritiken","status":"publish","type":"post","link":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/2022\/12\/30\/en-kritik-av-den-feministiska-familjekritiken\/","title":{"rendered":"En kritik av den feministiska familjekritiken"},"content":{"rendered":"\n

Familjen \u00e4r ett centralt element f\u00f6r den kapitalistiska reproduktionen. Evelina Johansson Wil\u00e9n resonerar utifr\u00e5n samtida debatter om hur dagens och g\u00e5rdagens feminister f\u00f6rh\u00e5llit sig till denna institution.<\/strong><\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/a>
Chuck Patch, \u201cM in the kitchen\u201d, 1975. CC BY-NC 2.0 (Bilden \u00e4r redigerad)<\/em><\/sup><\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Det senaste \u00e5ret har flera av de s\u00e5 kallade svenska kulturdebatterna cirkulerat kring moderskapet och k\u00e4rnfamiljen. I debatten som f\u00f6ljde p\u00e5 utgivningen av ess\u00e4boken Kvinnomanualen<\/em> (2022) av Anna Bj\u00f6rklund, v\u00e4cktes till exempel fr\u00e5gan om huruvida det p\u00e5g\u00e5r ett slags konservativ v\u00e4ndning hos yngre generationer av kvinnor, d\u00e4r k\u00e4rnfamiljen \u2013 som bland den \u00e4ldre generationens feminister betraktats som en plats d\u00e4r risken \u00e4r stor att kvinnor dubbelarbetar och uts\u00e4tts f\u00f6r psykiskt och sexuellt v\u00e5ld \u2013 i st\u00e4llet ses som en trygg hamn i en alltmer obegriplig och skr\u00e4mmande v\u00e4rld. F\u00f6r\u00e4ldraskapet eller mer specifikt modersrollen har \u00e4ven tidigare varit fokus f\u00f6r feministiska debatter. Hemmafrutrenden som v\u00e4xte sig stark under 2010-talet, n\u00e4r den yngre generationen i <\/p>\n\n\n\n\n\n\n\n

rapport efter rapport (och bloggpost efter bloggpost) visade sig vara betydligt mer intresserad av familjebildning och vackra hem \u00e4n tidigare generationer, v\u00e4ckte frustration hos de feminister som k\u00e4mpat f\u00f6r att f\u00e5 kvinnorna ut fr\u00e5n hemmen och den kv\u00e4vande heterosexuella tv\u00e5samma monogamin. Likas\u00e5 v\u00e4cktes klagok\u00f6ren n\u00e4r Nina Bj\u00f6rk i en kr\u00f6nika i Dagens Nyheter beskrev sin \u00e5ngest inf\u00f6r att l\u00e4mna sina barn p\u00e5 f\u00f6rskolan f\u00f6r att h\u00e4mta dem utmattade och griniga efter den l\u00e5nga arbetsdagens slut och \u2013 genom sitt ifr\u00e5gas\u00e4ttande av \u00e5tta timmars arbetsdag \u2013 inledde det som har kommit att kallas f\u00f6r \u201ddagisdebatten\u201d (Dagens Nyheter, 30 oktober 2005). M\u00e5nga f\u00f6rf\u00e4rades av att Bj\u00f6rk, som de en g\u00e5ng sett som en central feministisk f\u00f6rk\u00e4mpe, konstaterade att \u201dbarn finns och barn tar tid\u201d och f\u00f6respr\u00e5kade ett samh\u00e4lle d\u00e4r vi f\u00e5r mer tid att vara med v\u00e5ra familjer och barn (se till exempel Dagens Nyheter, 21 november 2005). F\u00f6r hur kan familjen, som en g\u00e5ng betraktades som ett kvinnans f\u00e4ngelse och en av kapitalismens grundl\u00e4ggande f\u00f6ruts\u00e4ttningar, pl\u00f6tsligt bli kvinnans nyckel till frihet och till och med en plats f\u00f6r antikapitalistisk kamp? Var inte feminismens m\u00e5l, \u00e5tminstone f\u00f6r dess marxistiska gren, att avskaffa familjen snarare \u00e4n att \u2013 i likhet med samtida antifeministiska r\u00f6relser \u2013 sjunga dess lov?<\/p>\n\n\n\n

Som en reaktion p\u00e5 den \u00f6kade familjevurmen har \u00e4ven den feministiska familjekritiken f\u00e5tt ett uppsving. Fr\u00e5gan om avskaffandet av familjen behandlas bland annat i tidskriften Fronesis<\/em> temanummer \u201dFamiljen\u201d som kom 2015. 2018 gav Verso ut boken Xenofeminism<\/em> av Helen Hester som \u00e4r ett radikalt angrepp p\u00e5 den kapitalistiska k\u00e4rnfamiljen och i artikeln \u201dAbolition of the family: the most infamous feminist proposal<\/em>\u201d i tidskriften Feminist Theory<\/em> f\u00f6respr\u00e5kar Kathi Weeks \u00e5teruppv\u00e4ckande av den feministiska familjekritiken (2021). \u00c4ven om jag h\u00e5ller med Hester och Weeks \u2013 eller f\u00f6r att vara mer precis Friedrich Engels, Karl Marx och i synnerhet Aleksandra Kollontaj \u2013 om att familjen har en central roll i uppr\u00e4tth\u00e5llandet av kapitalismen s\u00e5 kommer jag likv\u00e4l att argumentera f\u00f6r att en radikal familjekritik med upph\u00e4vandet av familjen som m\u00e5l \u00e4r missriktad. Detta betyder dock inte att vad som idag utg\u00f6r och definieras som en familj, och vilka som till\u00e5ts vara familjer och vilka som inte g\u00f6r det, inte \u00e4r en politiskt br\u00e4nnande fr\u00e5ga som \u00e4r relevant f\u00f6r b\u00e5de feminister och marxister att unders\u00f6ka kritiskt.<\/p>\n\n\n

\n
\"\"<\/a>
Aleksandra Kollontaj<\/figcaption><\/figure>\n<\/div>\n\n\n

Den marxistiska familjekritiken v\u00e4xte fram under 1800-talet men var kanske som starkast under 1970-talet. Inspirerade av en marxistisk analys beskrivs k\u00e4rnfamiljen som en social form som v\u00e4xt fram under kapitalismen i och med dess radikala \u00e5tskiljande av den ekonomiska och den privata sf\u00e4ren, d\u00e4r det produktiva arbetet sker utanf\u00f6r familjen. Weeks beskriver hur denna kritik emellertid kom att f\u00f6rlora kraft under de efterf\u00f6ljande \u00e5rtiondena under 1900-talet. Den nyliberala omstruktureringen av samh\u00e4llet, d\u00e4r m\u00e4nniskor blev mer beroende av sina familjer f\u00f6r att klara sig, i kombination med det kulturella skyttegravskrig d\u00e4r feminister blev alltmer ifr\u00e5gasatta fick till f\u00f6ljd att de flesta feminister gjorde avkall p\u00e5 anspr\u00e5ket p\u00e5 att avskaffa k\u00e4rnfamiljen. Ett s\u00e5dant politiskt projekt framstod helt enkelt som alltf\u00f6r radikalt. I och med den \u201drefamilialisering\u201d (det vill s\u00e4ga familjens \u00f6kade ansvar f\u00f6r v\u00e5rd och omsorg) som f\u00f6ljde med nyliberalismens nedrustning av v\u00e4lf\u00e4rdsstaten, blev feministiska visioner om en familjefri framtid helt enkelt obegripliga f\u00f6r merparten medborgare, och kanske s\u00e4rskilt f\u00f6r kvinnor. Detta st\u00e4mmer f\u00f6rmodligen \u00e4n mer idag. Som Elin Grelsson Almestad skriver i sitt bidrag i Fronesis, inneb\u00e4r \u00f6kad os\u00e4kerhet p\u00e5 arbetsmarknad, bostadsmarknad och i ekonomin att kvinnor blir alltmer beroende av familjen: \u201dRent materiellt inneb\u00e4r s\u00e5v\u00e4l bostadsbrist som os\u00e4kra anst\u00e4llningar och l\u00e5ga pensioner att vi blir mindre fria att g\u00e5 in i och ut ur relationer. I m\u00e5nga fall, framf\u00f6r allt f\u00f6r kvinnor, inneb\u00e4r den l\u00e5ga pensionen att partnern m\u00e5ste g\u00e5 in med f\u00f6rs\u00f6rjningsst\u00f6d\u201d (s.167). \u00c4ven om den ekonomiska utvecklingen riskerar att g\u00f6ra familjelivet mer betungande f\u00f6r kvinnor blir allts\u00e5 samtidigt avsaknaden \u2013 eller uppgivandet \u2013 av familjen ot\u00e4nkbart, d\u00e5 livet skulle bli \u00e4n tyngre utan den. Siffror fr\u00e5n den svenska Statistikmyndigheten<\/a> skulle kunna tolkas i linje med denna analys. 2021 skiljdes 23\u00a0647 par, vilket \u00e4r 1972 skilsm\u00e4ssor f\u00e4rre \u00e4n det f\u00f6reg\u00e5ende \u00e5ret.<\/p>\n\n\n

\n
\"\"<\/a>
Angela Davis<\/figcaption><\/figure>\n<\/div>\n\n\n

F\u00f6rutom yttre tryck st\u00f6tte de familjekritiska feministerna \u00e4ven p\u00e5 intern feministisk kritik under slutet av 1970-talet och i b\u00f6rjan av 1980-talet. Den feministiska familjekritiken anklagades f\u00f6r att representera en alltf\u00f6r strukturalistisk analys, d\u00e4r variationen och betydelsen av familjen i olika sammanhang och f\u00f6r att olika grupper m\u00e4nniskor inte beaktades. Till exempel argumenterade svarta feminister som Angela Davis och Patricia Hill Collins f\u00f6r att familjen f\u00f6r dem var en omistlig plats f\u00f6r motst\u00e5nd mot samh\u00e4llets rasistiska strukturer, snarare \u00e4n att p\u00e5 n\u00e5got otvetydigt s\u00e4tt utg\u00f6ra en plats f\u00f6r f\u00f6rtryck. Anspr\u00e5k p\u00e5 att avskaffa familjen beskrevs som ett rakt igenom vitt perspektiv p\u00e5 saken, d\u00e4r tilltron till staten och samh\u00e4llet var st\u00f6rre \u00e4n inom andra marginaliserade grupper i samh\u00e4llet. Som en reaktion p\u00e5 denna kritik skiftade feministers kravet p\u00e5 familjens avskaffande till kampen f\u00f6r b\u00e4ttre, mer j\u00e4mlika och inkluderande familjer. Det var inte familjen i sig som beh\u00f6vde r\u00f6jas ur v\u00e4gen, utan snarare den destruktiva och oj\u00e4mlika familjen. Detta \u00e4r inte minst tydligt i en svensk kontext d\u00e4r j\u00e4mst\u00e4lldhetspolitik och familjepolitik under hela 1900-talet har varit t\u00e4tt sammanbundna. Reformer som inf\u00f6randet barnbidrag och f\u00f6r\u00e4ldraf\u00f6rs\u00e4kring, avskaffandet av sambeskattningen och utbyggnad av offentlig barnomsorg \u00e4r exempel p\u00e5 denna inriktning som f\u00f6rb\u00e4ttrade kvinnans st\u00e4llning i samh\u00e4llet och inom familjen, utan att \u00e4ndra det faktum att huvuddelen av arbetet i hemmet vilade p\u00e5 kvinnan. Det \u00e4r denna form av feministiska familjereformism som Weeks kritiserar, d\u00e5 hon menar att den i det l\u00e5nga loppet uppr\u00e4tth\u00e5ller kapitalismen.<\/p>\n\n\n

\n
\"\"<\/a>
Patricia Hill Collins<\/figcaption><\/figure>\n<\/div>\n\n\n

\u00c4ven om Weeks erk\u00e4nner att feministiska anspr\u00e5k p\u00e5 att upph\u00e4va k\u00e4rnfamiljen kan verka helt fr\u00e4mmande f\u00f6r kvinnor som lever och \u00e4r beroende av \u2013 och i b\u00e4sta fall \u00e4r lyckliga och finner politisk kraft i \u2013 sina k\u00e4rnfamiljer, s\u00e5 menar hon att familjekritiken av ett flertal anledningar fortfarande har en r\u00e4ttm\u00e4tig plats och \u00e4r en rimlig politisk m\u00e5ls\u00e4ttning. Weeks text \u00e4r rik, och jag kommer endast att sammanfatta de centrala po\u00e4ngerna h\u00e4r.<\/p>\n\n\n\n

Weeks kritiserar k\u00e4rnfamiljen f\u00f6r att naturalisera hierarkier och begr\u00e4nsa bredden i v\u00e5ra sociala relationer. Det som utanf\u00f6r familjen skulle beskrivas som en maktrelation framst\u00e5r i st\u00e4llet som baserat p\u00e5 naturliga k\u00e4nslor, omsorg och k\u00e4rlek. Till exempel beskrivs kvinnans hemarbete som n\u00e5gonting hon utf\u00f6r f\u00f6r att hon \u00e4lskar sina barn, snarare \u00e4n som ett resultat av en k\u00f6nad arbetsdelning. Dessutom argumenterar Weeks f\u00f6r att k\u00e4rnfamiljen tenderar att producera en individualistisk personlighetsstruktur som uppr\u00e4ttas genom att ta spj\u00e4rn mot m\u00e4nniskor som inte ing\u00e5r i k\u00e4rngruppen. I k\u00e4rnfamiljen skapas ens identitet genom privategendom och privatliv. P\u00e5 s\u00e5 vis kan familjen ses som ett antisocialt arrangemang som distanserar oss fr\u00e5n alternativa former av social tillvaro och i f\u00f6rl\u00e4ngningen leder till ett minskat samh\u00e4llsengagemang. Medan familjen blir f\u00f6rem\u00e5l f\u00f6r omsorg, blir de som befinner sig utanf\u00f6r familjen ett hot mot den trygghet som uppr\u00e4ttats inom den sn\u00e4va familjekretsen. Weeks menar att st\u00f6rre sammanslutningar, d\u00e4r omsorgsarbetet inte knyts till modellen \u201dmamma, pappa, barn\u201d skulle kunna motverka denna slutna individualism. Resonemanget ekar av Kollontajs f\u00f6rhoppning om proletariatets nya kollektivistiska k\u00f6nsmoraliska kodex, d\u00e4r familjen undergr\u00e4vs till f\u00f6rm\u00e5n f\u00f6r ett mer kollektivt levnadss\u00e4tt. Som f\u00f6rfattarna till The care manifesto<\/a><\/em> skriver s\u00e5 har \u201dv\u00e5ra omsorgscirklar blivit sm\u00e4rtsamt sn\u00e4va\u201d (2020, s.17, min \u00f6vers\u00e4ttning). Dessutom utg\u00f6r familjen, menar Weeks, en central del av uppr\u00e4tth\u00e5llandet av kapitalismen, d\u00e4r fr\u00e4mst kvinnors \u2013 vilket den sociala reproduktionsteorin tydligt visar \u2013 obetalda arbete utnyttjas:<\/p>\n\n\n\n

[D]en enorma m\u00e4ngd tid, skicklighet och energi som \u00e4gnas \u00e5t barnomsorg, \u00e4ldreomsorg, v\u00e5rd av sjuka, v\u00e5rd av handikappade, egenv\u00e5rd och samh\u00e4llsomsorg, utan vilken det ekonomiska systemet inte skulle existera, tillhandah\u00e5lls i stort sett gratis, och till en oproportionerlig del av kvinnor, som l\u00e4mnas utanf\u00f6r inkomstgenererande arbete. Det faktum att rikare individer kan anv\u00e4nda sitt klassprivilegium f\u00f6r att k\u00f6pa sig ur denna k\u00f6nade situation genom att anst\u00e4lla andra f\u00f6r att utf\u00f6ra sitt hush\u00e5llsbaserade reproduktiva arbete l\u00f6ser inte problemet med majoriteten som l\u00e4mnas att k\u00e4mpa p\u00e5 egen hand f\u00f6r att hitta s\u00e4tt att kombinera arbete och familj, f\u00f6r att generera inkomst och reproducera oss sj\u00e4lva och v\u00e5ra samh\u00e4llen (Weeks 2021, min \u00f6vers\u00e4ttning).<\/em><\/p>\n\n\n\n

D\u00e5 familjen b\u00e4r en s\u00e5dan tung b\u00f6rda f\u00f6r att samh\u00e4llet ska fungera, s\u00e5 \u00e4r det enligt Weeks inte konstigt att s\u00e5 mycket v\u00e5ld f\u00f6rsigg\u00e5r innanf\u00f6r hemmets v\u00e4ggar. Hemmet \u00e4r alltj\u00e4mt en av de farligaste platserna som en kvinna kan befinna sig p\u00e5. Utifr\u00e5n ett globalt perspektiv inneb\u00e4r dessutom det \u201dlivspussel\u201d som v\u00e4sterl\u00e4ndska kvinnor f\u00f6rs\u00f6ker l\u00e4gga, i f\u00f6rs\u00f6ket att kombinera karri\u00e4r och familj i en alltmer krympande v\u00e4lf\u00e4rdsstat, att andra familjer trasas s\u00f6nder och samman. Enligt sociologen Arlie Russell Hochschild<\/em> m\u00f6jligg\u00f6rs livspusslet i ett stort antal k\u00e4rnfamiljer i v\u00e4st genom en global omsorgskedja d\u00e4r mindre bemedlade kvinnor fr\u00e5n fattigare l\u00e4nder migrerar till v\u00e4st f\u00f6r att g\u00f6ra det hemarbete som yrkesarbetande kvinnor i v\u00e4st inte har tid att utf\u00f6ra (Hochschild 2004).<\/p>\n\n\n\n

S\u00e5 varf\u00f6r kritisera kritiken av en institution som tycks h\u00e5lla kapitalismen och kvinnan p\u00e5 \u201dsin plats\u201d, samtidigt som den motverkar m\u00f6jligheten till solidaritet med m\u00e4nniskor som inte \u00e4r v\u00e5ra n\u00e4rmaste sl\u00e4ktingar? Weeks beskriver hur familjekritiken inte handlar om att bryta s\u00f6nder enskilda familjer, utan snarare om att kritisera det samh\u00e4lle som beh\u00f6ver familjen. Samtidigt l\u00e4gger hon allt sitt krut p\u00e5 att visa hur familjen \u00e4r med och \u00e5terskapar och uppr\u00e4tth\u00e5ller maktf\u00f6rh\u00e5llanden och s\u00e4tter stort hopp till att andra former av gemenskaper skulle fostra andra m\u00e4nniskor med st\u00f6rre politisk motst\u00e5ndskraft. Mina inv\u00e4ndningar mot Weeks och familjekritiken mer i allm\u00e4nhet har att g\u00f6ra med att familjen f\u00e5r f\u00f6r stort fokus i detta argument. Allt f\u00f6r stor tilltro s\u00e4tts till vad ett upph\u00e4vande av k\u00e4rnfamiljen som norm och institution skulle inneb\u00e4ra.<\/p>\n\n\n\n

L\u00e5t oss b\u00f6rja med argumentet om att familjen i sig skapar antisociala och individualistiska m\u00e4nniskor. F\u00f6r Weeks \u00e4r detta inte ett historiskt argument. Utsagan g\u00f6r snarare g\u00e4llande att det handlar om en inneboende logik i alla k\u00e4rnfamiljer. Men \u00e4r det verkligen s\u00e5 sj\u00e4lvklart att k\u00e4rnfamiljen i sig \u00f6verallt och alltid resulterar i antisociala och individualistiska individer? Eller att k\u00e4rnfamiljen oundvikligen leder till bristande kollektivism? \u00c4r det om\u00f6jligt att t\u00e4nka sig familjer d\u00e4r en tydlig gr\u00e4ns mellan vi och dom inte reproduceras och d\u00e4r familjeliv inte utesluter ett samh\u00e4llsengagemang? Jag tror inte det. Snarare \u00e4n att sp\u00e5ra utvecklingen av det individualistiska samh\u00e4llet till familjen som s\u00e5dan, kan den skyddande funktion som familjen har f\u00e5tt i v\u00e5r samtid f\u00f6rst\u00e5s i relation till ett i \u00f6vrigt alltmer individualistiskt samh\u00e4lle d\u00e4r m\u00e4nniskor sluter sig till familjen f\u00f6r att i b\u00e4sta fall stundvis erfara och odla andra v\u00e4rden \u00e4n de samh\u00e4lleligt r\u00e5dande. \u00c4ven om denna \u201dv\u00e4ndning in\u00e5t\u201d kan resultera i mindre samh\u00e4llsengagemang kommer detta inte n\u00f6dv\u00e4ndigtvis ur familjen som s\u00e5dan, utan snarare fr\u00e5n det samh\u00e4lle i vilket den existerar. V\u00e4ndningen mot familjen \u00e4r ett symptom, men det \u00e4r inte sj\u00e4lvklart att det \u00e4r familjen i sig som \u00e4r sjukdomen. Som klimatkrisen har visat, s\u00e5 kan ocks\u00e5 omsorgen om barn och deras framtid leda till att vuxna engagerar sig politiskt. Oron inf\u00f6r vilken framtid ens barn kommer f\u00e5, och medvetenheten om att en stabil k\u00e4rnfamilj inte skyddar mot sm\u00e4ltande glaci\u00e4rer och skogsbr\u00e4nder, kan leda till ett engagemang f\u00f6r det kollektiva snarare \u00e4n en retr\u00e4tt fr\u00e5n det. Barn som har politiskt aktiva f\u00f6r\u00e4ldrar kan d\u00e4rf\u00f6r uppfostras att rikta sig ut\u00e5t, snarare \u00e4n in\u00e5t. En strikt uppdelning mellan k\u00e4rnfamilj och kollektivt medvetande \u00e4r inte sj\u00e4lvklar.<\/p>\n\n\n\n

Mina inv\u00e4ndningar ovan liknar den som b\u00e5de Davis och Hill Collins formulerar, d\u00e4r de v\u00e4nder sig mot en alltf\u00f6r homogen bild av familjer och hur de fungerar. Men jag menar \u00e4ven att det finns ett problem som g\u00e5r djupare, vilket har att g\u00f6ra med tendensen att f\u00f6rst\u00e5 k\u00e4rnfamiljen som genomkapitalistisk. Som Nancy Fraser framh\u00e5llit i en diskussion av kapitalismens beroende av en icke-kapitalistisk utsida (det vill s\u00e4ga sf\u00e4rer i samh\u00e4llet som inte \u00e4r helt inlemmade i kapitalismen), s\u00e5 k\u00e4nnetecknas den omsorg som sker i familjer av att den delvis m\u00f6jligg\u00f6r kapitalismens fortlevnad. Kapitalismen bygger p\u00e5 ett utnyttjande av icke-kapitalistiska krafter. Som Marx sj\u00e4lv konstaterade \u00e4r produktionen av arbetskraften i sig inte kapitalistisk. Samtidigt betyder det faktum att k\u00e4rnfamiljen inte \u00e4r inlemmad i kapitalismen att den b\u00e4r p\u00e5 en potential att erbjuda motst\u00e5nd mot kapitalistiska v\u00e4rden (Fraser 2022). Kapitalismen beh\u00f6ver den omsorg som familjen m\u00e5ste ge barnet f\u00f6r att det ska \u00f6verleva, men samtidigt kan denna omsorg fungera som ett motv\u00e4rde mot kapitalismens ekonomism. Det \u00e4r denna dubbelhet som Weeks tycks missa. I hennes kritik framst\u00e5r i st\u00e4llet familjen som helt och h\u00e5llet kapitalistisk, och den motst\u00e5ndspotential som kan sp\u00e5ras i de sp\u00e4nningar som finns inom kapitalismen och mellan dess insida och utsida \u00e4r som bortbl\u00e5sta.<\/p>\n\n\n\n

Men hur d\u00e5 f\u00f6rst\u00e5 familjen som en plats f\u00f6r patriarkal v\u00e5ldsut\u00f6vning? Vore inte detta i sig en anledning att kritisera k\u00e4rnfamiljen och s\u00f6ka andra former av samvaro? Mycket av det v\u00e5ld som f\u00f6rsigg\u00e5r inom familjen \u00f6kar n\u00e4r de ekonomiska villkoren f\u00f6r ett flertal medborgare f\u00f6rs\u00e4mras. V\u00e5ld i familjen har inte p\u00e5 n\u00e5got enkelt s\u00e4tt \u201dett privat ursprung\u201d \u00e4ven om det inte \u00e4r en slump att m\u00e4nniskors frustration \u00f6ver sina liv tenderar att direkt p\u00e5verka deras n\u00e4rmaste anh\u00f6riga. Men det \u00e4r inte bara inom familjen som m\u00e4nniskors aggressioner kommer till uttryck i en vardag som blir alltmer pressad, och kvinnor uts\u00e4tts f\u00f6r manlig maktut\u00f6vning b\u00e5de i sitt yrkesliv, i politiska organisationer och i offentligheten. Ett avskaffande av k\u00e4rnfamiljen i sig skulle inte leda till att v\u00e5ldet mot kvinnor upph\u00f6r.<\/p>\n\n\n\n

Vad g\u00e4ller den reproduktion av kapitalismen som reproduktionen av liv onekligen inneb\u00e4r, g\u00e5r denna dessutom mycket v\u00e4l att t\u00e4nka sig inom ramarna f\u00f6r mer kollektiva levnadss\u00e4tt som de feministiska familjekritikerna f\u00f6resl\u00e5r. Det blir allts\u00e5 inte bara k\u00e4rnfamiljens reproduktion av arbetare som blir ett problem, utan produktionen av liv i ett kapitalistiskt samh\u00e4lle \u00f6verhuvudtaget. Produktion av liv inneb\u00e4r \u2013 inom kapitalistiska ramar \u2013 en reproduktion av en kapitalistisk ordning. Att som vissa r\u00f6relser (som delar av milj\u00f6r\u00f6relsen och queerr\u00f6relsen) v\u00e4gra reproduktion helt och h\u00e5llet skulle leda till total nihilism, d\u00e4r alternativet till kapitalismen \u00e4r en v\u00e4rld utan m\u00e4nniskor. H\u00e4r g\u00e5r hela po\u00e4ngen med varf\u00f6r vi k\u00e4mpar politiskt \u2013 det vill s\u00e4ga f\u00f6r att skapa villkor f\u00f6r ett gott liv f\u00f6r oss sj\u00e4lva och v\u00e5ra medm\u00e4nniskor \u2013 f\u00f6rlorat. Vaga id\u00e9er om att \u201dr\u00e4dda planeten\u201d (som vore det sj\u00e4lva planeten som beh\u00f6ver r\u00e4ddning) d\u00e4r sj\u00e4lva m\u00e4nniskan gl\u00f6ms bort har f\u00f6rlorat siktet p\u00e5 den r\u00e4ttvisedimension som \u00e4r en central drivkraft f\u00f6r det socialistiska projektet.<\/p>\n\n\n\n

\u00c4ven om den feministiska familjekritiken p\u00e5 ett f\u00f6rtj\u00e4nstfullt s\u00e4tt visar p\u00e5 vilket s\u00e4tt k\u00e4rnfamiljen har vuxit fram och kommit att bli sammantvinnad med kapitalismen, och hur den har anv\u00e4nts b\u00e5de f\u00f6r att f\u00f6rtrycka kvinnor och andra grupper, misslyckas den genom att vara alltf\u00f6r upptagen av inom vilka sociala former vi reproducerar oss snarare \u00e4n att st\u00e4lla sig fr\u00e5gan om i vilket st\u00f6rre sammanhang vi g\u00f6r det. K\u00e4rnfamiljen blir h\u00e4r n\u00e5gonting statiskt, snarare \u00e4n en form av sammanslutning som oundvikligen \u00e4r betingad av sin samtid men som samtidigt kan \u00e4ndra skepnad och funktion. Utan att vara ett f\u00f6rsvar eller en romantisering av k\u00e4rnfamiljen, som b\u00e5de kan vara en plats f\u00f6r vila, k\u00e4rlek och omsorg, stress, hat och v\u00e5ld, ifr\u00e5gas\u00e4tter jag allts\u00e5 den politiska radikaliteten i den radikala familjekritiken. Medan Weeks f\u00f6respr\u00e5kar en kritik av det samh\u00e4lle som beh\u00f6ver familjen, \u00e4r mitt f\u00f6rslag att kritiken snarare borde riktas mot de villkor inom vilka vi skapar alla v\u00e5ra sociala sammanhang, och inte bara familjen.<\/p>\n\n\n\n

Evelina\u00a0 Johansson Wil\u00e9n<\/strong> \u00e4r bitr\u00e4dande lektor vid H\u00f6gskolan i Halmstad. Medlem i Socialistisk politik och ing\u00e5r i R\u00f6da rummets redaktion.<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

Referenser<\/strong><\/p>\n\n\n\n

Bj\u00f6rk, Nina (2005) \u201dVi \u00e4r p\u00e5 helt fel sp\u00e5r\u201d<\/a>, Dagens Nyheter, 30 oktober.<\/p>\n\n\n\n

Bj\u00f6rklund, Anna (2022) Kvinnomanualen<\/em>. Stockholm: Baazar f\u00f6rlag.<\/p>\n\n\n\n

Care Collective (2020) The Care manifesto. The Politics of Interdependence.<\/em> London: Verso books.<\/p>\n\n\n\n

Collins Patricia Hill (1998) \u2018It\u2019s All in the Family: Intersections of Gender, Race, and Nation<\/em>\u2019.\u00a0Hypatia, 13(3).<\/p>\n\n\n\n

Davis, Angela (2019 [1981) Women, Race, and Class<\/em>. London: Penguin Modern Classics.<\/p>\n\n\n\n

Fraser, Nancy (2022) Cannibal capitalism. How our system is devouring democracy, care, and the planet \u2013 and what we can do about i<\/em>t. London: Verso books.<\/p>\n\n\n\n

Grelsson Almestad, Elin: \u201dFamiljens och kapitalets uppl\u00f6sning<\/em>\u201d, Fronesis, temanummer Familjen, nr 50-51.<\/p>\n\n\n\n

Hester, Helen (2018) Xenofeminism<\/em>. London: Verso.<\/p>\n\n\n\n

Hochschild, Arlie Russell (2004) \u201dLove and gold<\/em>\u201d i A. R. Hochschild, & B. Ehrenreich (Eds.), Global women: Nannies, maids, and sex workers in the new economy<\/em>. New York: Owl Books.<\/p>\n\n\n\n

Statistikmyndigheten (2022) Skilsm\u00e4ssor i Sverig<\/a>e.<\/p>\n\n\n\n

Ulmanen Petra (2005) \u201dHemmafrudebatten tur och retur<\/a><\/em>\u201d, Dagens Nyheter, 21 november (https:\/\/www.dn.se\/kultur-noje\/hemmafrudebatten-tur-och-retur\/).<\/p>\n\n\n\n

Weeks, Kathi (2021)\u201dAbolition of the familiy: the most infamous feminist proposa<\/em>l<\/a>\u201d Feminist Theory, <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Familjen \u00e4r ett centralt element f\u00f6r den kapitalistiska reproduktionen. Evelina Johansson Wil\u00e9n resonerar utifr\u00e5n samtida debatter om hur dagens och g\u00e5rdagens feminister f\u00f6rh\u00e5llit sig till denna institution. Det senaste \u00e5ret har flera av de s\u00e5 kallade svenska kulturdebatterna cirkulerat kring … Forts\u00e4tt l\u00e4sa →<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_jetpack_newsletter_access":"","_jetpack_dont_email_post_to_subs":false,"_jetpack_newsletter_tier_id":0,"_jetpack_memberships_contains_paywalled_content":false,"_jetpack_memberships_contains_paid_content":false,"footnotes":"","jetpack_publicize_message":"","jetpack_publicize_feature_enabled":true,"jetpack_social_post_already_shared":true,"jetpack_social_options":{"image_generator_settings":{"template":"highway","default_image_id":0,"font":"","enabled":false},"version":2},"jetpack_post_was_ever_published":false},"categories":[148,14,23,11],"tags":[1397,1399,1394,1400,1071,1396,1395,866,447,1401,1239],"class_list":["post-3213","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-debatt","category-feminism","category-kapitalism","category-social-valfard","tag-aleksandra-kollontaj","tag-angela-davis","tag-anna-bjorklund","tag-arlie-russell-hochschild","tag-evelina-johansson-wilen","tag-helen-hester","tag-kathi-weeks","tag-nancy-fraser","tag-nina-bjork","tag-patricia-hill-collins","tag-social-reproduktionsteori"],"jetpack_publicize_connections":[],"jetpack_featured_media_url":"","jetpack_sharing_enabled":true,"jetpack_shortlink":"https:\/\/wp.me\/pRzA9-PP","_links":{"self":[{"href":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/3213","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=3213"}],"version-history":[{"count":1,"href":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/3213\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":3218,"href":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/3213\/revisions\/3218"}],"wp:attachment":[{"href":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=3213"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=3213"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=3213"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}