{"id":3293,"date":"2023-04-21T21:22:40","date_gmt":"2023-04-21T20:22:40","guid":{"rendered":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/?p=3293"},"modified":"2023-04-21T23:08:06","modified_gmt":"2023-04-21T22:08:06","slug":"zizek-en-hast-utan-ryttare","status":"publish","type":"post","link":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/2023\/04\/21\/zizek-en-hast-utan-ryttare\/","title":{"rendered":"\u017di\u017eek En h\u00e4st utan ryttare"},"content":{"rendered":"
\n
\"\"<\/a><\/figure>\n<\/div>\n\n\n

F\u00e5 samtida filosofers ansikten \u00e4r s\u00e5 k\u00e4nda som Slavoj \u017di\u017eek. Men bakom de yviga gesterna, de karakt\u00e4ristiska sniffande l\u00e4tena och de spektakul\u00e4ra, ibland skandal\u00f6sa, kommentarerna till politiska fr\u00e5gor d\u00f6ljer sig ett lika egensinnigt som viktigt bidrag till den politiska teorin. I detta bidrag till serien samtida marxistiska t\u00e4nkare introducerar Ludvig Sunnemark \u017di\u017eek och hans id\u00e9er om ideologi och subjektivitet.
<\/strong><\/p>\n\n\n\n

N\u00e5got som framst\u00e5r som n\u00e4rmast obligatoriskt att n\u00e4mna i alla texter som f\u00f6rs\u00f6ker introducera Slavoj \u017di\u017eek \u00e4r att han ofta ben\u00e4mns som \u201dthe Elvis of cultural theory\u201d. Med detta menas att han har en stj\u00e4rnstatus och en offentlig persona som f\u00e5 v\u00e4nstert\u00e4nkare idag \u2013 eller n\u00e5gonsin f\u00f6r den delen \u2013 kan m\u00e4ta sig med. Hans b\u00f6cker hamnar p\u00e5 b\u00e4sts\u00e4ljarlistor, han upptr\u00e4der inf\u00f6r uts\u00e5lda teatrar och aulor varhelst han h\u00e5ller f\u00f6redrag, och deltar flitigt i massmedia, TV och film. Det \u00e4r b\u00e5de l\u00e4tt och sv\u00e5rt att f\u00f6rst\u00e5 varf\u00f6r. <\/p>\n\n\n\n\n\n\n\n

Han bidrar ofta med tankev\u00e4ckande \u2013 och inte s\u00e4llan kontroversiella \u2013 synpunkter p\u00e5 samtida politiska utvecklingar. Hans resonemang \u00e4r ofta fullproppade med underh\u00e5llande popul\u00e4rkulturella referenser och obscena sk\u00e4mt. Hans \u00f6ver lag excentriska och buttra personlighet \u00e4r sv\u00e5r att tycka illa om.
Samtidigt \u00e4r \u017di\u017eeks egentliga politiska t\u00e4nkande \u2013 bortom debattinl\u00e4gg och tv-soffor \u2013 notoriskt sv\u00e5rf\u00f6rst\u00e5eligt och sv\u00e5rsammanfattat. Ut\u00f6ver att han \u00e4r oerh\u00f6rt produktiv s\u00e5 fr\u00e5ng\u00e5r han i sina texter ofta medvetet konventionell akademisk disposition; snarare \u00e4n att l\u00e4gga fram systematiska argument utifr\u00e5n tydligt formulerade fr\u00e5gest\u00e4llningar redog\u00f6r han sina resonemang som en slags associativ kedja. D\u00e4rtill utg\u00f6r hans prim\u00e4ra filosofiska referenspunkter \u2013 Hegels idealism, Lacans psykoanalys, och den v\u00e4stmarxistiska ideologikritiken \u2013 n\u00e5gra av den v\u00e4sterl\u00e4ndska id\u00e9historiens mest avancerade och sv\u00e5rgenomtr\u00e4ngliga tankegods. Samtidigt \u00e4r det detta t\u00e4nkande som ligger till grund f\u00f6r hans politiska uttalanden, liksom hans akademiska inflytande, vilket \u00e4r minst lika stort som hans popul\u00e4rkulturella popularitet; den excentriska stilen och den specialiserade begreppsapparaten \u00e4r motiverad just eftersom \u017di\u017eeks projekt syftar till att etablera en genomgripande kritik av den sociala verkligheten, b\u00e5de som f\u00f6rest\u00e4llning och som historisk realitet. F\u00f6r ett s\u00e5 grundl\u00e4ggande ifr\u00e5gas\u00e4ttande, gjort i polemik med s\u00e5v\u00e4l den r\u00e5dande kapitalismens g\u00e4ngse f\u00f6rest\u00e4llningsv\u00e4rld som de senaste trettio \u00e5rens mest framst\u00e5ende v\u00e4nstert\u00e4nkare, kr\u00e4vs en stilistik och en begreppsapparat som fr\u00e5ng\u00e5r det konventionella. I denna text ska jag f\u00f6rs\u00f6ka ge en kort och koncis introduktion till hans syn p\u00e5 ideologi <\/em>och subjektivitet<\/em> \u2013 tv\u00e5 begrepp som f\u00f6r honom \u00e4r oerh\u00f6rt centrala \u2013 just i syfte att redog\u00f6ra f\u00f6r hans fundamentala kritik av den sociala verkligheten. Innan allt detta \u00e4r det emellertid p\u00e5 sin plats med en kort biografi.<\/p>\n\n\n\n

Kort biografi<\/strong>
Slavoj \u017di\u017eek f\u00f6ds 1949 i Ljubljana, som d\u00e5 \u00e4r en del av socialistiska Jugoslavien. Han b\u00f6rjar studera filosofi p\u00e5 universitetet i Ljubljana i slutet p\u00e5 sextiotalet, under en period av relativ liberalisering av den jugoslaviska kulturella och intellektuella milj\u00f6n. \u017di\u017eek \u00e4r under sina kandidat- och masterstudier huvudsakligen intresserad av Frankfurtskolans ideologikritik men v\u00e4nder sig under det sena sjuttiotalet, tillsammans med de j\u00e4mn\u00e5riga studiekamraterna Mladen Dolar och Rastko Mocnik, till anti-humanistisk marxism, representerad av framf\u00f6r allt Louis Althusser, och Jacques Lacans psykoanalys, vilket grundl\u00e4gger det som senare kommer att kallas f\u00f6r den Ljubljanska psykoanalytiska skolan. Efter sin doktorsexamen 1981 tar \u017di\u017eeks intresse f\u00f6r psykoanalys honom till Paris, d\u00e4r han studerar under Lacans sv\u00e4rson Jacques-Alain Miller och skaffar sig en andra doktorgrad 1985. H\u00e4r genomg\u00e5r han ocks\u00e5 sj\u00e4lv en omfattande psykoanalys.
<\/p>\n\n\n

\n
\"\"<\/a><\/figure>\n<\/div>\n\n\n

Det resterande \u00e5ttiotalet blir \u017di\u017eek ocks\u00e5 en centralfigur i den demokratiska oppositionen mot den r\u00e5dande Jugoslaviska socialistiska regimen, som efter Titos d\u00f6d blivit alltmer instabil och repressiv. Genom sin verksamhet p\u00e5 universitetet i Ljubljana och sitt aktiva skrivande f\u00f6r bland annat studenttidskrifter \u00e4r \u017di\u017eek drivande i r\u00f6relsen och aktivt engagerad f\u00f6r avskaffandet av den socialistiska diktaturen och inf\u00f6randet av parlamentarisk demokrati. Under Sloveniens f\u00f6rsta presidentval 1989 st\u00e5r han som det Liberala Demokratiska Partiets kandidat, men lyckas bara f\u00e5 9,68% av r\u00f6sterna.
Samma \u00e5r sl\u00e4pper \u017di\u017eek ocks\u00e5 sin f\u00f6rsta bok p\u00e5 engelska, The Sublime Object of Ideology<\/em>. Boken blir snabbt omdiskuterad f\u00f6r sitt excentriska sammanf\u00f6rande av tysk idealism, strukturalistisk marxism och lacaniansk psykoanalys, sin polemik mot samtida \u201dpostmoderna\u201d v\u00e4nstert\u00e4nkare, och sina vidlyftiga och illustrativa exempel fr\u00e5n popul\u00e4rkultur. Det \u00e4r med andra ord med detta verk som \u017di\u017eek grundl\u00e4gger sitt akademiska, politiska, och kulturella inflytande, och de teman som introduceras i The Sublime Object blir sedermera v\u00e4gledande f\u00f6r majoriteten av \u017di\u017eeks senare verk. \u017di\u017eek f\u00f6ljer upp The Sublime Object med ett dussintal b\u00f6cker under nittiotalet och etablerar sig gradvis som en central r\u00f6st inom samtida v\u00e4nsterteoretiska debatter och blir flitigt refererad till av periodens humanister och samh\u00e4llsvetare.<\/p>\n\n\n\n


Under denna period \u00e4r \u017di\u017eek i huvudsak upptagen med att popularisera och vidareutveckla Lacans psykoanalys, bland annat genom filmanalys, vilket han g\u00f6r med besked. Det \u00e4r senare, framf\u00f6r allt under det tidiga tjugohundratalet, som \u017di\u017eek v\u00e4nder sig mot mer explicit politiska teman. D\u00e5 b\u00f6rjar \u017di\u017eek skriva b\u00f6cker som inte enbart r\u00f6r sig kring rent teoretiska debatter inom de psykoanalytiska och ideologikritiska f\u00e4lten; med bland annat Welcome to the Desert of the Real <\/em>(2002), Iraq: The Borrowed Kettle<\/em> (2004), Violence <\/em>(2008), First as Tragedy, Then as Farce <\/em>(2009), och Living in the End Times<\/em> (2010) b\u00f6rjar han g\u00e5 i mer aktiv dialog med samtida sociala och politiska r\u00f6relser, s\u00e5som den globala r\u00e4ttviser\u00f6relsen, klimatr\u00f6relsen och Occupy Wall Street-r\u00f6relsen, och bidrar med insiktsfulla kommentarer om samtida politiska utvecklingar. Det \u00e4r ocks\u00e5 under denna period som hans massmediala och popul\u00e4rkulturella status byggs upp: ut\u00f6ver att delta flitigt i TV-program och debatter s\u00e5 tar han plats p\u00e5 vita duken, i filmerna \u017di\u017eek!<\/em> (2005), The Pervert\u2019s Guide to Cinema<\/em> (2006) och The Pervert\u2019s Guide to Ideology<\/em> <\/strong>(2012), vilket bidrar till ett k\u00e4ndisskap l\u00e5ngt bortom akademin.
<\/p>\n\n\n

\n
\"\"<\/a><\/figure>\n<\/div>\n\n\n

P\u00e5 senare \u00e5r har v\u00e4rldsomsp\u00e4nnande f\u00f6redragsturn\u00e9er och massmediala framtr\u00e4danden kommit att dominera \u017di\u017eeks g\u00e4rning. Under samma period har den dagspolitiska delen av hans t\u00e4nkande d\u00e4rf\u00f6r kommit att f\u00e5 ett visst f\u00f6retr\u00e4de, \u00e4ven om verk som Less Than Nothing (2012) och Absolute Recoil (2014) ocks\u00e5 vidareutvecklat de rent filosofiska aspekterna av hans t\u00e4nkande ytterligare. H\u00e4r har \u017di\u017eek ocks\u00e5 gjort sig k\u00e4nd f\u00f6r uttalanden som av m\u00e5nga upplevs som kontroversiella och provocerande. Exempelvis sa \u017di\u017eek inf\u00f6r 2016 \u00e5rs amerikanska presidentval att han f\u00f6redrar Donald Trump framf\u00f6r Hillary Clinton, vilket v\u00e4ckte stor uppm\u00e4rksamhet. \u017di\u017eek f\u00f6rklarade senare att han enbart tyckte detta d\u00e5 han s\u00e5g valet av Trump som potentiellt fruktbart f\u00f6r uppbyggandet av en stark v\u00e4nsteropposition, men att han ocks\u00e5 \u00e5ngrat sitt uttalande. Ocks\u00e5 \u017di\u017eeks diskussion av invandringsv\u00e5gen till Europa under 2015 har varit kontroversiell, \u00e4ven om han i grund och botten ser sig som tydlig f\u00f6rsvarare av solidaritet med utomeuropeiska flyktingar och invandrare. Slutligen kan ocks\u00e5 den mycket m\u00e4rkliga \u201ddebatt\u201d som \u017di\u017eek hade med Jordan Peterson i Toronto 2019 n\u00e4mnas som exempel p\u00e5 \u017di\u017eeks tendens till uppm\u00e4rksamhetst\u00f6rstande och provocerande mediaframtr\u00e4danden. Inf\u00f6r en aula fullproppad med fan boys debatterade Peterson och Zizek begreppet \u201dlycka\u201d i f\u00f6rh\u00e5llande till kapitalism och marxism, d\u00e4r Peterson antogs f\u00f6retr\u00e4da kapitalismen och Zizek marxismen. \u00c4ven om detta \u00e4r en i grunden m\u00e4rklig utg\u00e5ngspunkt f\u00f6r debatt (d\u00e5 kapitalismen \u00e4r ett reellt existerande samh\u00e4llsekonomiskt system och marxismen \u00e4r en metod f\u00f6r samh\u00e4llsanalys och -kritik) s\u00e5 blev det ocks\u00e5 snabbt uppenbart att det fanns f\u00f6ga grund f\u00f6r fruktbar dialog. Petersons mycket bristf\u00e4lliga f\u00f6rst\u00e5else av marxism bem\u00f6ttes av en ovilja fr\u00e5n Zizek att helt och h\u00e5llet identifiera sig med marxismen som filosofisk str\u00f6mning, vilket ledde till m\u00e4ngder av missf\u00f6rst\u00e5elser och sidosp\u00e5r.<\/p>\n\n\n\n


Ist\u00e4llet f\u00f6r att fastna vid dagspolitiska uttalanden, mediastunts, och provokationer ska jag i den h\u00e4r texten \u00e4gna mig \u00e5t fr\u00e5gan om hur \u017di\u017eek f\u00f6rst\u00e5r sina tv\u00e5 mest centrala begrepp: ideologi och subjekt. Detta inte bara f\u00f6r att presentera en \u017di\u017eek som f\u00f6r vissa kanske \u00e4r ok\u00e4nd, utan ocks\u00e5 f\u00f6r att det \u00e4r inom detta omr\u00e5de som \u017di\u017eeks bidrag faktiskt \u00e4r som st\u00f6rst: f\u00f6rutom en nyutveckling och popularisering av Hegel och Lacan bidrar \u017di\u017eek med en genomgripande och i\u00f6gonfallande kritik av den sociala verkligheten, vars relation till konkret politisk praktik \u00e4r omdiskuterad, ambivalent och d\u00e4rf\u00f6r ocks\u00e5 intressant. F\u00f6r detta har jag i huvudsak riktat in mig mot \u017di\u017eeks mest substantiella filosofiska b\u00f6cker, f\u00f6rst och fr\u00e4mst The Sublime Object of Ideology och The Ticklish Subject<\/em> (1999). Redog\u00f6relsen kan emellertid s\u00e4gas vara giltig f\u00f6r \u017di\u017eeks filosofiska projekt i stort. De teman och positioner han st\u00e4ndigt \u00e5terkommer till var hyfsat v\u00e4lutvecklade redan d\u00e5, och som s\u00e5v\u00e4l han sj\u00e4lv som hans kritiker \u00e5terkommande p\u00e5pekar s\u00e5 skriver han st\u00e4ndigt samma bok, om och om igen.<\/p>\n\n\n\n

\u017di\u017eek som Marxist<\/strong>
\u017di\u017eeks filosofiska g\u00e4rning best\u00e5r \u2013 som antytts ovan \u2013 i att utveckla en triangul\u00e4r dialog mellan tysk idealism (fr\u00e4mst s\u00e5som den uttrycks av Hegel), v\u00e4stmarxism (fr\u00e4mst den ideologikritiska traditionen, fr\u00e5n Theodor Adorno till Fredric Jameson, via Louis Althusser), och (kanske framf\u00f6r allt) Jacques Lacans psykoanalytiska skolbildning. Flertalet g\u00e5nger i sina b\u00f6cker skriver \u017di\u017eek att det i huvudsak handlar om att f\u00f6rdjupa den ideologikritiska traditionen med hj\u00e4lp av insikter fr\u00e5n Lacan, samt att \u00e5teraktualisera Hegels historie- och subjektsfilosofi genom att placera denna i dialog med Lacan \u2013 tv\u00e5 delprojekt han uppfattar som ouppl\u00f6sligt integrerade och \u00f6msesidigt f\u00f6rst\u00e4rkande.
\u017di\u017eek \u00e4r med andra ord ingen traditionell marxist. Det \u00e4r till och med tveksamt om man kan betrakta honom som marxist i f\u00f6rsta hand. \u00c4ven om Karl Marx och senare marxistiska t\u00e4nkare f\u00f6rekommer som centrala referenspunkter i de flesta av hans verk s\u00e5 f\u00e5r de ofta se sig korrigerade av \u017di\u017eek, med hj\u00e4lp av insikter h\u00e4mtade fr\u00e5n Lacan och Hegel. Den marxism som \u017di\u017eek anv\u00e4nder sig av och bek\u00e4nner sig till \u00e4r ocks\u00e5 relativt frikopplad fr\u00e5n Marx ekonomiska vokabul\u00e4r. \u017di\u017eek diskuterar s\u00e4llan rent ekonomiska f\u00f6r\u00e4ndringar i det samtida produktionss\u00e4ttet, och n\u00e4r han v\u00e4l g\u00f6r det s\u00e5 \u00e4r det oftast i mycket generella ordalag. Diskussioner kring, s\u00e4g, formell och reell subsumption, konstant kontra variabelt kapital, eller profitkvotens fallande tendens \u00e4r s\u00e4llan f\u00f6rekommande i \u017di\u017eeks b\u00f6cker. Men detta skall inte ses som ett ekonomiskt ointresse eller okunskap hos \u017di\u017eek. Det finns teoretiska anledningar till dessa val, vilka ligger till grund f\u00f6r hans f\u00f6rst\u00e5else av ideologi. F\u00f6r \u017di\u017eek \u00e4r n\u00e4mligen inte Marx stora innovation att han genom sin kritik av den politiska ekonomin avsl\u00f6jar de faktiska sociala relationer och arbetsf\u00f6rh\u00e5llanden som g\u00f6mmer sig bakom varuformens illusoriska sken. Innovationen best\u00e5r snarare i hur Marx beskriver hur en s\u00e5dan f\u00f6rmodad illusion \u2013 varufetischismens \u201dmagi\u201d och varuutbytets reella abstraktioner \u2013 kan bli socialt verksam just i egenskap av illusion. Som \u017di\u017eek skriver i Violence (2007: 11, min \u00f6vers\u00e4ttning):<\/p>\n\n\n\n


”Marx po\u00e4ng \u00e4r inte i huvudsak att [\u2026] demonstrera hur varornas teologiska vansinnesdans faktiskt uppst\u00e5r ur det \u2019verkliga livets\u2019 antagonismer. Snarare \u00e4r hans po\u00e4ng att en ordentlig f\u00f6rst\u00e5else av den f\u00f6rra (den materiella produktionens och det mellanm\u00e4nskliga samspelets sociala verklighet) \u00e4r om\u00f6jlig utan en f\u00f6rst\u00e5else av den senare: det \u00e4r kapitalets sj\u00e4lvpropellerande metafysiska dans som styr, som \u00e4r nyckeln till verkliga utvecklingar och katastrofer. D\u00e4ri ligger kapitalismens grundl\u00e4ggande systemiska v\u00e5ld.”<\/em><\/p>\n\n\n\n


Sj\u00e4lva avsl\u00f6jandet \u00e4r f\u00f6r \u017di\u017eek en n\u00f6dv\u00e4ndig men i slut\u00e4ndan ganska banal insikt. Det verkligt intressanta existerar i l\u00e4nken mellan \u201dde verkliga relationerna\u201d och \u201dillusionen\u201d som \u00e4mnar t\u00e4cka \u00f6ver dem: varf\u00f6r ger de \u201dverkliga\u201d relationerna upphov till just denna illusion och hur kan illusionen bli verksam som social struktur, givet de betingelser som denna l\u00e4nk mellan verklighet och illusion s\u00e4tter? Det \u00e4r m\u00e5ngt och mycket via en s\u00e5dan Marxl\u00e4sning som \u017di\u017eek bygger upp sin ideologikritik. Fr\u00e5gan om ideologi \u00e4r f\u00f6r \u017di\u017eek en fr\u00e5ga om hur n\u00e5got som i slut\u00e4ndan \u00e4r fiktivt, illusoriskt eller abstraherat \u2013 exempelvis varufetischismen eller pengaformens abstraktioner \u2013 likv\u00e4l kan ges makt att strukturera hela den sociala verkligheten, inte s\u00e4llan samtidigt som en stor del av m\u00e4nniskorna i samh\u00e4llet f\u00f6rst\u00e5r att det handlar om just illusioner eller falskheter. Vi vet att pengar egentligen bara \u00e4r papper, mynt, och siffror i datorsystem. Vi vet att det handlar om en v\u00e5ldsam abstraktion fr\u00e5n egentliga processer av arbete och produktion. Samtidigt agerar vi, reflexm\u00e4ssigt och kontinuerligt, som om pengarna faktiskt har de magiska och fetischistiska egenskaper som vi vet att de egentligen inte har. Ideologin \u00e4r f\u00f6r \u017di\u017eek namnet p\u00e5 det underliggande raster av den sociala verkligheten som orsakar detta beteende, best\u00e5ende av fiktioner, abstraktioner, och illusioner som likv\u00e4l \u00e4r h\u00f6gst reella i den m\u00e5n de f\u00e5r oss att handla p\u00e5 s\u00e4rskilda vis.
Ideologin representerar h\u00e4r en fundamental symbolisk och affektiv ordning utan vilken samh\u00e4llet \u00e4r om\u00f6jlig att f\u00f6rest\u00e4lla sig. Den f\u00f6reskriver s\u00e4rskilda s\u00e4tt att handla och installerar v\u00e4rdesystem, prioriteringar, och beg\u00e4r, huvudsakligen p\u00e5 en niv\u00e5 bortom v\u00e5rt medvetna resonerande. Varf\u00f6r \u00e4r samh\u00e4llet om\u00f6jligt att f\u00f6rest\u00e4lla sig utan denna ordning, enligt \u017di\u017eek? F\u00f6r att svara p\u00e5 detta beh\u00f6ver vi ge oss in p\u00e5 \u017di\u017eeks f\u00f6rh\u00e5llande till Lacan. D\u00e4rigenom kan vi ocks\u00e5 f\u00e5 en mer grundlig f\u00f6rst\u00e5else av hans syn p\u00e5 ideologi och subjektskap.<\/p>\n\n\n\n

Ideologi som symptom<\/strong>
F\u00f6r att f\u00f6renkla det n\u00e5got kan det s\u00e4gas att Lacan menar att m\u00e4nniskan till sin natur \u00e4r en ofullst\u00e4ndig och fragmentarisk varelse, driven av drifter som aldrig helt kan tillfredsst\u00e4llas. I och med detta k\u00e4nnetecknas det m\u00e4nskliga subjektskapet i grunden av negativitet<\/em>, av brist p\u00e5 enhet och sj\u00e4lvidentitet. Alla f\u00f6rest\u00e4llningar om sj\u00e4lvf\u00f6rst\u00e5else, enhet, och identitet (kort och gott, om ett helhetligt \u201djag\u201d) kan p\u00e5 grund av detta bara p\u00e5dyvlas oss utifr\u00e5n \u2013 som bilder, fantasier, eller subjektspositioner, inom ramarna f\u00f6r det som Lacan kallar det imagin\u00e4ra <\/em>och symboliska<\/em>. Detta medf\u00f6r emellertid att varje enskild m\u00e4nniska ofr\u00e5nkomligen blir alienerad inf\u00f6r sig sj\u00e4lv samt att hen tvingas avst\u00e5 den njutning (jouissance<\/em>) som \u00e4r associerad med de ursprungliga, undermedvetna drifterna. Varje f\u00f6rest\u00e4llning en person har om sig sj\u00e4lv, om sin egen identitet och existens, har sitt ursprung i n\u00e5got som \u00e4r hen externt, som per definition m\u00e5ste underkuva hens undermedvetna drifter och s\u00e4tta in hen i ett koherent sammanhang. Denna process \u00e4r, enligt Lacan och \u017di\u017eek, att betrakta som en slags kastration. Den frambringar en fundamentalt instabil struktur: de positioner, identiteter, bilder och egenskaper som p\u00e5dyvlas mig kan om\u00f6jligen \u00f6verskriva och stilla de drifter som pr\u00e4glar subjektivitetens urtillst\u00e5nd. Vi s\u00f6ker st\u00e4ndigt kompensera f\u00f6r den saknad och alienation som \u00e4r grundvillkoret f\u00f6r v\u00e5r sociala existens: vi s\u00f6ker hela tiden efter det tillst\u00e5nd av enhet och njutning som \u00e4r associerat med det ursprungliga subjektskapet. Denna saknad, som ligger till grund f\u00f6r en stor del av v\u00e5ra beg\u00e4r och handlingar och som st\u00e4ndigt manipuleras och utnyttjas av ideologisk-politiska system och av konsumtionssamh\u00e4llet under kapitalismen, ben\u00e4mns av Lacan och \u017di\u017eek som l\u2019objet petit a <\/em>(denna franska term \u00f6vers\u00e4tts normalt inte, men skulle i direkt \u00f6vers\u00e4ttning till svenska bli \u201dobjektet lilla a\u201d). Just p\u00e5 grund av att denna saknad aldrig helt och h\u00e5llet kan repareras \u2013 v\u00e5ra beg\u00e4r s\u00f6ker st\u00e4ndigt efter ett f\u00f6rlorat imagin\u00e4rt objekt som aldrig kan \u00e5terfinnas \u2013 s\u00e5 hotar det traumatiska tomrum som \u00e4r m\u00e4nniskans k\u00e4rntillst\u00e5nd, det som Lacan ben\u00e4mner som det Reala <\/em>och som f\u00f6r \u017di\u017eek utg\u00f6r subjektets ursprungliga position, alltid att \u00e5terv\u00e4nda och destabilisera varje social position.
Som ren varelse betraktad saknar m\u00e4nniskan d\u00e4rf\u00f6r f\u00f6rm\u00e5ga till socialt agentskap. I sig sj\u00e4lv \u00e4r m\u00e4nniskan bara ett stort tomrum, en stor brist, vars beg\u00e4r efter sj\u00e4lvf\u00f6rverkligande aldrig kan realiseras. F\u00f6r att ens kunna agera socialt, och d\u00e4rmed kunna bilda ett samh\u00e4lle, \u00e4r det n\u00f6dv\u00e4ndigt att m\u00e4nniskor f\u00f6rses med en subjektsposition \u2013 en identitet med tillh\u00f6rande roller, v\u00e4rderingar, och beg\u00e4r, given utifr\u00e5n en spr\u00e5klig meningsstruktur och ett \u00f6vergripande ideologiskt system \u2013 som kan f\u00f6rringa eller f\u00f6rtr\u00e4nga denna ursprungliga brist och f\u00f6rse oss med beg\u00e4rsobjekt som tillf\u00e4lligt kan ers\u00e4tta l\u2019objet petit a. Likt hur en neuros fungerar som ett symptom som p\u00e5 en och samma g\u00e5ng sl\u00e4tar \u00f6ver och signalerar f\u00f6rekomsten av ett underliggande trauma blir ideologins funktion h\u00e4r att \u201derbjuda oss den sociala verkligheten som s\u00e5dan som en flykt fr\u00e5n en slags traumatisk, real k\u00e4rna\u201d. Samh\u00e4llet blir d\u00e4rf\u00f6r bara m\u00f6jligt i den m\u00e5n ideologin tr\u00e4der in som ett supplement, en h\u00f6gst fragil undermedveten sammans\u00e4ttning f\u00f6r socialt handlande p\u00e5dyvlad oss av institutioner och materiella strukturer, tillhandah\u00e5llandes roller, f\u00f6rest\u00e4llningar, och logiker, i syfte att avleda oss fr\u00e5n varandets ursprungliga negativitet och in i en greppbar men i slut\u00e4ndan illusorisk socialitet. Det som ger ideologin dess makt och roll springer d\u00e4rf\u00f6r just ur dess fiktiva, illusoriska eller abstraherade natur. Dess funktion framtr\u00e4der inte trots dessa egenskaper. Det \u00e4r just p\u00e5 grund av att den kan skapa en verksam illusion, att den m\u00f6jligg\u00f6r en sublimering \u2013 en omvandling av otill\u00e5tna impulser till ett socialt och kulturellt accepterat skapande \u2013 av subjektskapets grundl\u00e4ggande ofullst\u00e4ndighet och dess tillh\u00f6rande drifter, som ideologin blir verksam.
Men just p\u00e5 grund av detta \u00e4r varje ideologi ocks\u00e5 per definition ofullst\u00e4ndig, liksom de subjektspositioner den placerar oss i och de beg\u00e4r och beteenden som den installerar i oss. Den kan aldrig helt och h\u00e5llet sublimera eller sl\u00e4ta \u00f6ver det Realas traumatiska k\u00e4rna och kommer alltid att frambringa interna mots\u00e4gelser som riskerar att hota den inifr\u00e5n. I likhet med Ernesto Laclau och Chantal Mouffe anv\u00e4nder \u017di\u017eek ordet \u201dantagonism\u201d f\u00f6r att beteckna dessa mots\u00e4ttningar och begr\u00e4nsningar som hotar att undergr\u00e4va varje ideologi, vilket d\u00e4rmed ocks\u00e5 kopplar ideologins ofullst\u00e4ndighet till politiska strider och m\u00f6jligheter. Ur ideologins sprickor och ofullst\u00e4ndigheter, menar \u017di\u017eek, finns n\u00e4mligen m\u00f6jligheter f\u00f6r ideologikritik.
Allt detta kan tyckas likna subjektsfilosofin hos poststrukturalistiskt influerade t\u00e4nkare som Ernesto Laclau och Judith Butler, som med emfas menar att varje social identitet, liksom de ideologier och meningssystem de \u00e4r inbegripna i, aldrig till fullo kan inf\u00f6rliva de kroppar de f\u00f6rs\u00f6ker adressera. De sociala meningssystemen kommer alltid att st\u00f6ta p\u00e5 motst\u00e5nd och rivaliserande meningssystem som undergr\u00e4ver dess f\u00f6rs\u00f6k att till fullo beteckna och best\u00e4mma det sociala f\u00e4ltet. F\u00f6r \u017di\u017eek \u00e4r dock ursprunget till ideologins misslyckande att till fullo tilltala och inf\u00f6rliva subjekten inte prim\u00e4rt historiskt \u2013 det vill s\u00e4ga, ideologins brister uppst\u00e5r inte ur historiskt situerade kamper mellan hegemona och subalterna subjekt, mellan \u00f6ver- och underordnade kollektiv. Snarare \u00e4r ideologins gr\u00e4ns given utifr\u00e5n subjektets grundl\u00e4ggande och eviga ofullst\u00e4ndighet.
Allt detta betingar \u017di\u017eeks f\u00f6rst\u00e5else av ideologikritik, som \u00e4r v\u00e4sensskild fr\u00e5n den \u201dtraditionella\u201d marxistiska ideologif\u00f6rst\u00e5elsen. Enligt den traditionella f\u00f6rst\u00e5elsen kretsar ideologin kring ett falskt medvetande, kring falska f\u00f6rest\u00e4llningar, \u00f6vertygelser, och lojaliteter som via media och utbildningssystem installeras i arbetaren f\u00f6r att se till att hen inte inser sanningen om hur hen exploateras av kapitalisterna. En ideologikritik blir enligt denna syn synonym med att rasera falska f\u00f6rest\u00e4llningar om samh\u00e4llet i syfte att bereda v\u00e4g f\u00f6r en insikt om samh\u00e4llets verkliga beskaffenhet. \u017di\u017eek mots\u00e4tter sig detta av i huvudsak tv\u00e5 anledningar. F\u00f6r det f\u00f6rsta \u00e4r fr\u00e5gan om huruvida ideologin \u00e4r sann eller falsk irrelevant. Som beskrivits ovan \u00e4r ideologin verksam p\u00e5 en omedveten niv\u00e5, best\u00e5ende av meningssystem, roller, och beg\u00e4r som \u00e4r n\u00f6dv\u00e4ndiga f\u00f6r att samh\u00e4llet ens ska vara m\u00f6jligt. F\u00f6r denna funktion spelar det ingen direkt roll huruvida ideologin kretsar kring en evig tillv\u00e4xtsnorm, en allsm\u00e4ktig solgud, eller vetenskaplig socialism \u2013 det viktiga \u00e4r att den f\u00f6rm\u00e5r m\u00e4nniskor att handla p\u00e5 ett f\u00f6ruts\u00e4gbart s\u00e4tt som uppr\u00e4tth\u00e5ller samh\u00e4llets systematik, tj\u00e4nar dess maktrelationer, och reproducerar ideologins imagin\u00e4ra funktion, s\u00e5som den beskrivits ovan. Som jag visade tidigare med exemplet om pengar spelar det d\u00e4rf\u00f6r heller ingen direkt roll huruvida de sociala akt\u00f6rerna aktivt tror p\u00e5 ideologin. Det som spelar roll \u00e4r dess reflexiva och kontinuerliga handlande. Ideologin fungerar inte genom att f\u00f6rvr\u00e4nga den sociala verkligheten. Dess funktion \u00e4r att konstituera den sociala verkligheten som ett t\u00e4nkbart, men st\u00e4ndigt bristf\u00e4lligt, objekt. F\u00f6r det andra s\u00e5 f\u00f6ruts\u00e4tter den \u201dtraditionella\u201d marxistiska ideologikritiken att vi kan str\u00e4va mot ett ideologil\u00f6st samh\u00e4lle och att v\u00e4gen dit \u00e5tminstone delvis g\u00e5r via ett avt\u00e4ckande av samh\u00e4llets egentliga relationer. \u017di\u017eek menar i kontrast till detta att vi aldrig kan st\u00e4lla oss utanf\u00f6r ideologin, varken som samh\u00e4lle eller som en analytisk positionering. I sj\u00e4lva verket utg\u00f6r varje uttalande som p\u00e5st\u00e5r sig vara \u201dideologil\u00f6st\u201d ett ideologiskt uttalande par excellence. Ideologin \u00e4r en n\u00f6dv\u00e4ndig f\u00f6ruts\u00e4ttning f\u00f6r socialt agentskap liksom samh\u00e4llet i sig \u2013 den kan aldrig helt och h\u00e5llet fr\u00e5ng\u00e5s. D\u00e4rf\u00f6r kan vi aldrig heller skapa ett ideologil\u00f6st samh\u00e4lle.
\u017di\u017eeks ideologikritik kretsar i st\u00e4llet kring ett f\u00f6rs\u00f6k att \u201dkorsa fantasin\u201d \u2013 traversing the fantasy. Detta syftar som sagt inte till att redog\u00f6ra f\u00f6r samh\u00e4llets egentliga relationer, och d\u00e4rigenom dekonstruera ideologin. Det \u00e4r snarare en process som motsvarar den psykoanalytiska analysprocessen och syftar till att f\u00e5 oss att inse att ideologins f\u00f6reslagna objekt, handlingsm\u00f6nster, och samh\u00e4lleliga m\u00e5l i sj\u00e4lva verket \u00e4r tillf\u00e4lliga och fragila lappverk. Den syftar till att f\u00e5 oss att se den \u201dgrundl\u00e4ggande fantasi\u201d som v\u00e5r f\u00f6rbindelse till ideologiska meningssystemen utg\u00f6r som just en fantasi. Detta sker i huvudsak genom ett slags perspektivskifte (en \u201dparallax view\u201d) som till\u00e5ter oss att se hur ideologins Stora Andre (dess Gud, parti, osynliga hand, et cetera) ocks\u00e5 \u00e4r splittrad av begr\u00e4nsningar och ofullst\u00e4ndigheter och att den Store Andre d\u00e4rf\u00f6r inte kan ge oss tillg\u00e5ng till l\u2019objet petit a p\u00e5 det s\u00e4tt som vi \u00f6nskar. Snarare, inser vi, \u00e4r v\u00e5r relation till den Store Andre konstruerad genom fantasin om l\u2019objet petit a \u2013 fantasin att vi genom att koppla oss upp mot ideologin kan ers\u00e4tta den njutning som karakt\u00e4riserar det f\u00f6rsymboliska stadiet. Detta inneb\u00e4r, enligt \u017di\u017eek, per definition en slags \u201dsubjektiv destituering\u201d \u2013 en mycket sm\u00e4rtsam process varvid vi tvingas konfronteras med v\u00e5r grundl\u00e4ggande ofullst\u00e4ndighet, d\u00e4r vi tvingas inse att v\u00e5ra identiteter och grupptillh\u00f6righeter \u00e4r godtyckliga och of\u00f6rm\u00f6gna att fullst\u00e4ndigt omfamna oss. Med denna subjektiva destituering menar \u017di\u017eek att vi kan \u201dvidr\u00f6ra det Reala\u201d \u2013 genom v\u00e5r f\u00f6rlust av identitet kastas vi ned i en avgrund d\u00e4r vi kommer n\u00e4ra den osignifierbara eller obeskrivbara upplevelse av total negativitet som det Reala utg\u00f6r.
\u00d6versatt till n\u00e5got mer konkreta politiska termer kan detta s\u00e4gas inneb\u00e4ra tv\u00e5 sammanl\u00e4nkade slutsatser. Dels den immanenta kritiken, en n\u00e4rl\u00e4sning av och interaktion med ideologiska texter och institutioner, d\u00e4r vi kan sp\u00e5ra just dess bristf\u00e4lligheter och mots\u00e4ttningar \u2013 allts\u00e5 dess of\u00f6rm\u00e5ga att skapa en vattent\u00e4t fantasi om samh\u00e4llet \u2013 vilket liknar insikten om den Store Andres of\u00f6rm\u00e5ga att ge oss tillg\u00e5ng till l\u2019objet petit a. Dels den genuint historiska och politiska Handlingen (the Act)<\/em>, en v\u00e5ldsam, revolution\u00e4r process som m\u00f6jligg\u00f6r ett historiskt brott och uts\u00e4tter en given ideologisk ordning f\u00f6r en total omkastning, vilket liknar upplevelsen av \u201dsubjektiv destituering\u201d som \u017di\u017eek beskriver. S\u00e5dana handlingar \u00e4r, enligt \u017di\u017eek, det enda som kan frambringa egentlig social f\u00f6r\u00e4ndring.
Det finns emellertid ingen n\u00f6dv\u00e4ndig koppling mellan dessa slutsatser. Genom den f\u00f6rra kan vi identifiera samh\u00e4llets konstitutiva brister och mots\u00e4ttningar och d\u00e4rigenom uts\u00e4tta den r\u00e5dande ideologin f\u00f6r kritik och sp\u00e5ra m\u00f6jliga \u00f6ppningar f\u00f6r uppror. D\u00e4remot kan den immanenta kritiken aldrig helt staka ut riktningen f\u00f6r den politiska Handlingen. Den politiska Handlingen ser \u017di\u017eek, i linje med exempelvis Walter Benjamin och Alain Badiou, som n\u00e5got i grund och botten of\u00f6ruts\u00e4gbart \u2013 ett historiskt skeende som helt bryter med den f\u00f6reg\u00e5ende sociala logiken och som d\u00e4rmed inte kan sp\u00e5ras inom den. Efter <\/em>att ett s\u00e5dant skeende \u00e4gt rum kan vi emellertid se dess f\u00f6ruts\u00e4ttningar och f\u00f6reg\u00e5ngare. I sj\u00e4lva verket kan en Handling s\u00e4gas utg\u00f6ra en uppr\u00e4ttelse f\u00f6r alla f\u00f6reg\u00e5ende revolution\u00e4ra projekt och organiseringsv\u00e5gor. D\u00e4remot ligger det i Handlingens natur att den sl\u00e5r upp en spricka i den sociala och ideologiska ordningen och exponerar den f\u00f6r en radikalt of\u00f6ruts\u00e4gbar och icke-linj\u00e4r tidslighet. Detta \u00e4r detsamma som ett \u201dvidr\u00f6rande av det Reala\u201d som \u017di\u017eek menar karakt\u00e4riserar \u201dkorsandet av fantasin\u201d \u2013 den r\u00e5dande sociala ordningens best\u00e4ndighet raseras och exponeras f\u00f6r en radikal \u00f6ppenhet, varvid ett nytt ideologiskt system kan ta vid.<\/p>\n\n\n\n

Avslutning<\/strong>
\u00c4ven om \u017di\u017eek kanske fr\u00e4mst gjort sig k\u00e4nd f\u00f6r allm\u00e4nheten genom sitt kommenterande av dagspolitiska skeenden och samtida politiska r\u00f6relser har han kritiserats f\u00f6r en viss brist p\u00e5 stadga och konkretion i sitt egentliga politiska t\u00e4nkande, s\u00e4rskilt vad g\u00e4ller hans svar p\u00e5 Lenins centrala fr\u00e5ga om vad som b\u00f6r g\u00f6ras \u2013 fr\u00e5gan om egentlig politisk organisering, om att konstruera stridbara politiska subjekt, om att analysera, kritisera och mobilisera utifr\u00e5n det r\u00e5dande systemets konstitutiva konflikter. Som framg\u00e5tt ovan utg\u00e5r \u017di\u017eek i huvudsak fr\u00e5n psykoanalytiska kategorier \u00e4ven n\u00e4r han f\u00f6rs\u00f6ker grundl\u00e4gga en teori f\u00f6r politisk f\u00f6r\u00e4ndring. Dessa kategoriers konkreta politiska motsvarigheter kan tyckas relativt sv\u00e5rgripbara. Vad ska vi g\u00f6ra med ett tal om att \u201dfrikoppla oss fr\u00e5n fantasin om l\u2019objet petit a\u201d n\u00e4r vi f\u00f6rs\u00f6ker organisera v\u00e5r arbetsplats eller v\u00e5rt grannskap?<\/p>\n\n\n

\n
\"\"<\/a><\/figure>\n<\/div>\n\n\n


En liknande kritik kan ocks\u00e5 riktas mot \u017di\u017eeks tal om den politiska Handlingens totala of\u00f6ruts\u00e4gbarhet, s\u00e4rskilt n\u00e4r denna l\u00e4ses mot hans ofta skoningsl\u00f6sa kritik av samtida sociala r\u00f6relser och dess f\u00f6rmodade of\u00f6rm\u00e5ga att uppn\u00e5 n\u00e5gon egentlig f\u00f6r\u00e4ndring. Riskerar inte allt detta att framst\u00e5 som defaitistiskt och handlingsf\u00f6rlamande? Om revolution\u00e4r utveckling knappast kan planeras eller sp\u00e5ras, och om social och politisk organisering som faktiskt existerar f\u00f6rst och fr\u00e4mst syftar till begr\u00e4nsade f\u00f6r\u00e4ndringar av det r\u00e5dande systemet p\u00e5 ett s\u00e5dan vis som i slut\u00e4ndan \u00e5terskapar dess funktion, vad ska vi d\u00e5 med ideologikritik och politisk organisering till?
Givetvis finns det oerh\u00f6rt mycket mer att s\u00e4ga om \u017di\u017eeks syn p\u00e5 ideologi (och s\u00e4kerligen har han en hel rad med dr\u00e4pande svar p\u00e5 ovan n\u00e4mnda kritik). Han har trots allt skrivit femtio b\u00f6cker d\u00e4r han f\u00f6rs\u00f6ker f\u00f6rklara sin syn p\u00e5 saken. Jag hoppas emellertid att redog\u00f6relsen h\u00e4r kan erbjuda en grundf\u00f6rst\u00e5else f\u00f6r vad \u017di\u017eek menar n\u00e4r han pratar om ideologi, vad detta har f\u00f6r implikationer f\u00f6r mer konkret politisk verksamhet, samt vad hans relation till marxismen \u00e4r, och att detta lockar till vidare l\u00e4sning.<\/p>\n\n\n\n

Ludvig Sunnemark <\/strong>\u00e4r doktorand i sociologi vid Universitetet i Oslo och medlem i Socialistisk Politik<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

F\u00e5 samtida filosofers ansikten \u00e4r s\u00e5 k\u00e4nda som Slavoj \u017di\u017eek. Men bakom de yviga gesterna, de karakt\u00e4ristiska sniffande l\u00e4tena och de spektakul\u00e4ra, ibland skandal\u00f6sa, kommentarerna till politiska fr\u00e5gor d\u00f6ljer sig ett lika egensinnigt som viktigt bidrag till den politiska teorin. … Forts\u00e4tt l\u00e4sa →<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_jetpack_newsletter_access":"","_jetpack_dont_email_post_to_subs":false,"_jetpack_newsletter_tier_id":0,"_jetpack_memberships_contains_paywalled_content":false,"_jetpack_memberships_contains_paid_content":false,"footnotes":"","jetpack_publicize_message":"","jetpack_publicize_feature_enabled":true,"jetpack_social_post_already_shared":true,"jetpack_social_options":{"image_generator_settings":{"template":"highway","default_image_id":0,"font":"","enabled":false},"version":2},"jetpack_post_was_ever_published":false},"categories":[1],"tags":[1440,208,1442,1437,1423,1441,1439,1438],"class_list":["post-3293","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-okategoriserade","tag-althusser","tag-hegel","tag-lobjet-petit-a","tag-lacan","tag-ludvig-sunnemark","tag-objektet-lilla-a","tag-the-sublime-object-of-ideology","tag-zizek"],"jetpack_publicize_connections":[],"jetpack_featured_media_url":"","jetpack_sharing_enabled":true,"jetpack_shortlink":"https:\/\/wp.me\/pRzA9-R7","_links":{"self":[{"href":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/3293","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=3293"}],"version-history":[{"count":5,"href":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/3293\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":3309,"href":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/3293\/revisions\/3309"}],"wp:attachment":[{"href":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=3293"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=3293"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=3293"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}