{"id":3397,"date":"2023-06-22T05:09:00","date_gmt":"2023-06-22T04:09:00","guid":{"rendered":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/?p=3397"},"modified":"2023-06-22T09:30:50","modified_gmt":"2023-06-22T08:30:50","slug":"sprakets-gata","status":"publish","type":"post","link":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/2023\/06\/22\/sprakets-gata\/","title":{"rendered":"Spr\u00e5kets g\u00e5ta"},"content":{"rendered":"
\n
\"\"<\/a><\/figure>\n<\/div>\n\n\n

Vad kan Svante P\u00e4\u00e4bos och hans forskarteams kartl\u00e4ggning av neandertalares DNA l\u00e4ra oss om m\u00e4nniskan? I dialog med socialpsykologisk teori f\u00f6resl\u00e5r Lars-Erik Berg att svaret p\u00e5 fr\u00e5gan b\u00f6rjar i spr\u00e5ket. Det \u00e4r f\u00f6rst genom samspelet mellan artfr\u00e4nder via ett mer avancerat spr\u00e5k som den abstraktionsf\u00f6rm\u00e5ga uppst\u00e5r som g\u00f6r det m\u00f6jligt att f\u00f6rest\u00e4lla sig att en annan v\u00e4rld kan v\u00e4nta p\u00e5 andra sidan backkr\u00f6net.<\/strong>

Nobelpriset i medicin\/fysiologi gick 2022 till Svante P\u00e4\u00e4bo. Han har kartlagt neandertalarnas och denisovam\u00e4nniskornas DNA-system s\u00e5 l\u00e5ngt det g\u00e5tt, och kunnat sp\u00e5ra vilka biologiska inflytanden som neandertalarna har haft p\u00e5 oss Homo sapiens. Vidare forskning p\u00e5 Denisova v\u00e4ntar ocks\u00e5. P\u00e4\u00e4bo st\u00e4ller sig nu fr\u00e5gan varf\u00f6r Homo sapiens blev den enda \u00f6verlevaren av de tidiga m\u00e4nniskoarterna, och varf\u00f6r hennes framg\u00e5ng varit s\u00e5 exempell\u00f6s hittills. <\/p>\n\n\n\n\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

Han pekar p\u00e5 att Homo sapiens \u00e4r nyfiken, flexibel, s\u00f6kande. En orsak till framg\u00e5ngen ser han i det, och vill forts\u00e4tta studera detta fenomen. Jag vet inte vad han hoppas finna i vidare dna-analyser men det finns m\u00f6jliga hypoteser som pekar p\u00e5 villkor i vardagslivet. Kost, k\u00f6ns- och \u00e5ldersf\u00f6rdelning kan delvis studeras i kvarlevorna, i kombination med specifika skillnader mellan de tv\u00e5 arterna. Men det finns andra hypoteser som kan pr\u00f6vas. Jag vill renodla en som handlar om ordets och spr\u00e5kets makt. S\u00e5dant \u00e4r inte l\u00e4tt att studera i DNA, men man kan bygga v\u00e4lgrundade hypoteser utifr\u00e5n fysiologiska skillnader.
Homo sapiens skiljer sig fr\u00e5n neandertalare i vissa viktiga h\u00e4nseenden. B\u00e5da hade lika stor hj\u00e4rna, kanske hade neandertalare proportionellt till och med lite st\u00f6rre hj\u00e4rna. De hade ocks\u00e5 en mer kraftfull kroppsbyggnad som borde klara st\u00f6rre anstr\u00e4ngningar och p\u00e5frestningar \u00e4n Homo sapiens. Det gjorde de s\u00e4kert, eftersom en del av dem levde vid inlandsisens nedre sm\u00e4ltande kant och livn\u00e4rde sig p\u00e5 storvilt. Neandertalarna var en anatomiskt sett robust art med neurofysiologiskt goda f\u00f6ruts\u00e4ttningar f\u00f6r intelligent beteende.
P\u00e4\u00e4bo sj\u00e4lv, och andra forskare med honom, har talat om att spr\u00e5ket, och i vidare mening ett mer flexibelt och omfattande socialt liv, skulle kunna vara en indikator p\u00e5 Homo sapiens framg\u00e5ngar gentemot de andra samtidigt levande Homo-arterna. Jag tror utifr\u00e5n en specifik socialpsykologisk st\u00e5ndpunkt i fr\u00e5ga om spr\u00e5kets funktioner, att detta \u00e4r r\u00e4tt sp\u00e5r i analysen. Jag ska utveckla och precisera min tankeg\u00e5ng i n\u00e5gra komprimerade steg.
Det finns tydliga fysiologiska skillnader mellan Neander och Sapiens som har med spr\u00e5kutveckling att g\u00f6ra. Sapiens har en l\u00e5ng hals, med uppbyggnad som m\u00f6jligg\u00f6r en f\u00f6r artikulationsrikedomen gynnsam utveckling f\u00f6r st\u00e4mband och andra delar av den vokalt viktiga anatomin, munh\u00e5la och andra drag. Man vet sedan l\u00e4nge att \u00e4ven schimpanser har ett vokalt spr\u00e5k. De beh\u00e4rskar tv\u00e5 drag som \u00e4r avg\u00f6rande f\u00f6r just spr\u00e5k, inte bara signalsystem. De avger inte bara flocksignaler utan kommunicerar ocks\u00e5 individuellt fr\u00e5n en individ i flocken till en annan (eller flera utvalda). Men deras spr\u00e5k \u00e4r mycket fattigt, inte minst i j\u00e4mf\u00f6relse med Sapiens f\u00f6rm\u00e5ga till varierad artikulation. Annars har det p\u00e5st\u00e5tts att schimpansers hj\u00e4rna \u00e4r komplex nog f\u00f6r att hantera b\u00e5de spr\u00e5k och mer invecklade sociala relationer. <\/p>\n\n\n

\n
\"Svante<\/a>
Svante P\u00e4\u00e4bo<\/figcaption><\/figure>\n<\/div>\n\n\n

M\u00f6jligen \u00e4r allts\u00e5 deras korta hals och st\u00e4mbandens placering och utseende avg\u00f6rande f\u00f6r bristen p\u00e5 differentierat spr\u00e5klig beteende. S\u00e5 inte hos Homo sapiens. Den evolution\u00e4ra orsaken till v\u00e5r l\u00e5nga hals l\u00e4r vara att vi b\u00f6rjade g\u00e5 uppr\u00e4tt p\u00e5 tv\u00e5 ben f\u00f6r mycket l\u00e4nge sedan. Det gav oss b\u00e4ttre m\u00f6jlighet till visuell kontinuerlig distans, och frihet att anv\u00e4nda h\u00e4nderna till att gripa och h\u00e5lla fast. B\u00e5da f\u00f6rm\u00e5gorna \u00e4r viktiga f\u00f6r v\u00e5r intelligens. S\u00e5dant har framh\u00e5llits av till exempel Peter G\u00e4rdenfors.1<\/sup> Distansbegreppets centrala betydelse ska jag f\u00f6rdjupa nedan. B\u00e5da de h\u00e4r f\u00f6rm\u00e5gorna hade ju ocks\u00e5 neandertalarna. Men de hade troligen inte Sapiens vokala artikulationsf\u00f6rm\u00e5ga.<\/p>\n\n\n\n

Spr\u00e5kets mirakel<\/strong>
Detta om fysiologiska villkor bakom m\u00f6jligheten f\u00f6r ett rikt artikulationsregister. Nu \u00f6ver till de psykologiska aspekterna av denna fysiologiska specificitet. Spr\u00e5ket \u00e4r ett slags mirakel i den meningen att det \u00e4r vad det \u00e4r men ocks\u00e5 vad det inte \u00e4r (f\u00f6r att anknyta till Sartre, som s\u00e4ger detta om medvetandet). Spr\u00e5ket har en dubbel gestalt. N\u00e4r jag s\u00e4ger ordet \u201dstolen\u201d, s\u00e5 pekar jag p\u00e5 ett specifikt objekt, som kanske st\u00e5r i k\u00f6ket, medan jag sj\u00e4lv \u00e4r i sovrummet. Jag pekar med ordet, h\u00e4r d\u00e4r jag st\u00e5r. Men det jag pekar p\u00e5 finns ute i k\u00f6ket. Ordet \u00e4r en symbol, ett tecken f\u00f6r n\u00e5got annat \u00e4n sig sj\u00e4lvt. Ord och stol \u00e4r inte identiska i fysisk <\/em>bem\u00e4rkelse, men \u00e4r \u00e4nd\u00e5 identiska i fr\u00e5ga om mening<\/em>. F\u00f6rm\u00e5gan att koppla ihop en (vokal) signal med ett objekt f\u00f6rvandlar signalen till ett tecken, en symbol. Detta \u00e4r det mest grundl\u00e4ggande faktum som har skapat dagens v\u00e4rld f\u00f6r Sapiens. Ordet, tecknet, symbolen \u00e4r den n\u00e4st st\u00f6rsta revolutionen i jordens historia menar evolutionsbiologen Richard Dawkins, tillsammans med min egen auktoritet i fr\u00e5gan, George Herbert Mead.2<\/sup>
Det \u00e4r n\u00e4st intill ironiskt att Dawkins, en h\u00e5rdkokt naturvetare med ironiska kommentarer om illa underbyggda vetenskapliga p\u00e5st\u00e5enden, st\u00e5r p\u00e5 samma sida som filosofen och socialpsykologen Mead i p\u00e5st\u00e5endet att m\u00e4nniskans f\u00f6rm\u00e5ga till spr\u00e5klig kontakt med artfr\u00e4nder \u00e4r evolutionens m\u00e4rkligaste h\u00e4ndelse sedan livets uppkomst.3<\/sup> Dawkins framh\u00e4ver att det \u00e4r spr\u00e5ket som ligger bakom att den sociala evolutionen m\u00f6jligg\u00f6r en oj\u00e4mf\u00f6rligt st\u00f6rre hastighet i evolutionen \u00e4n vad naturen sj\u00e4lv har \u00e5stadkommit.4<\/sup> Som n\u00e4mnts antyder ocks\u00e5 P\u00e4\u00e4bo spr\u00e5k, social organisation och kultur som viktiga krafter i Sapiens er\u00f6vrande av v\u00e4rlden.
Det g\u00e5r att kortfattat precisera varf\u00f6r Dawkins och Mead, fr\u00e5n s\u00e5 olika traditioner, finner spr\u00e5ket vara s\u00e5 avg\u00f6rande f\u00f6r v\u00e5r art och dess plats p\u00e5 jorden.
I den s\u00e5 kallat interaktionistiska socialpsykologin, som h\u00e4rstammande fr\u00e5n den amerikanska filosofiska pragmatismen och fr\u00e5n Darwin, finns en tes om att det psykiska fenomenet \u201dmening\u201d \u00e4r av socialt ursprung. Mead h\u00e4vdar och f\u00f6rklarar att mening inte finns p\u00e5 f\u00f6rhand i den talandes hj\u00e4rna, varken hos arten Homo sapiens vid spr\u00e5kets ursprungliga uppkomst eller hos dess nya individer, sp\u00e4dbarnen, utan i andra individers responser p\u00e5 individens vokala uttryck. Sp\u00e4dbarn skriker och jollrar, f\u00f6r\u00e4ldrar jollrar tillbaka. D\u00e4r f\u00f6ds s\u00e5ngen, musiken, rimmet, dikten och ber\u00e4ttelsen. Allt detta h\u00f6r hemma i sk\u00f6tselsituationen, det \u00e4r h\u00e4ndelser i det ljudande som blir spr\u00e5k under barnets f\u00f6rsta \u00e5r. Omsorgspersonernas svar p\u00e5 barnets gurglande och joller skapar barnets mening med tingen i tillvaron. F\u00f6r att upprepa den viktiga tesen: Det \u00e4r inte min skalle som t\u00e4nker ut meningen i det jag s\u00e4ger, annat \u00e4n p\u00e5 s\u00e5 vis att jag tar emot och sj\u00e4lv reagerar p\u00e5 andras reaktioner p\u00e5 mitt spontana beteende; det \u00e4r f\u00f6r\u00e4ldrarnas reaktioner som ger barnet mening i dess f\u00f6rsta jollrande. V\u00e5rt medvetande f\u00f6ds i v\u00e5ra reaktioner p\u00e5 varandra, som s\u00e4ndare och mottagare i st\u00e4ndig kommunikation.<\/p>\n\n\n\n

Det h\u00e4r \u00e4r en version av en urgammal filosofisk strid. N\u00e5gra menar att medvetandet var f\u00f6rst och spr\u00e5ket f\u00f6ddes ur medvetandet. I Sverige har Peter G\u00e4rdenfors torgf\u00f6rt den uppfattningen. Hans argument har varit att det m\u00e5ste finnas n\u00e5got att tala om (tankar) innan man kan b\u00f6rja tala om dem. Min uppfattning \u00e4r den motsatta, men med till\u00e4gget att utvecklingen av spr\u00e5ket och medvetandet \u00e4r dialektiskt f\u00f6renat, med start i spr\u00e5kets begynnelsestadier, artens och individens. Tanken b\u00f6rjar i spontana vokala gester i en grupp individer, det sociala ljudandet innan spr\u00e5ket blir spr\u00e5k. Schimpanserna \u00e4r p\u00e5 v\u00e4g dit. Neander var halvv\u00e4gs framme. Men Sapiens n\u00e5dde detta evolutionens m\u00e5lsn\u00f6re, utan att riktigt veta om det f\u00f6rr\u00e4n l\u00e5ngt efter att han hade utrotat Neander.<\/p>\n\n\n\n

Fr\u00e5n skrik till ord<\/strong>
Vad \u00e4r nu konsekvensen? N\u00e5got under evolutionen unikt, som kan uttryckas i n\u00e5gra f\u00e5 satser: Ting och h\u00e4ndelser blir upplevda som meningsfulla fenomen. Men den mening jag upplever med tillvaron ligger i andra individers spontana reaktioner p\u00e5 mina vokala reaktioner p\u00e5 tillvaron. Ett fiktivt exempel fr\u00e5n f\u00f6r-m\u00e4nsklig tid: En flock schimpanser plockar mat i ett tr\u00e4d. En vuxen medlem i flocken uppt\u00e4cker ett lejon. Han har erfarenhet av lejon. Skriker av r\u00e4dsla, inte <\/em>i f\u00f6rstone f\u00f6r att medvetet varna. Men skriket fungerar \u2013 i efterhand \u2013 som varning f\u00f6r alla i flocken, \u00e4ven f\u00f6r \u201dEgo\u201d (den skrikande) sj\u00e4lv; alla har liknande respons p\u00e5 skriket. Alla tar skydd. Detta \u00e4r spr\u00e5kets allra f\u00f6rsta b\u00f6rjan, och det \u00e4r, precis som evolutionen i stort, omedvetet, spontant. Det \u00e4r efter skriket <\/em>som \u201dEgo\u201d \u2013 genom alla andras respons p\u00e5 hans skrik \u2013 kan notera att det han uttryckt blir ett \u201dord\u201d som betyder <\/em>\u201dr\u00e4dd f\u00f6r lejon\u201d.
Skriket i sig \u00e4r ingen symbol, men n\u00e4r dess effekt i flocken har uppst\u00e5tt kan det bli en. Ego har g\u00e5tt ut\u00f6ver den rent biologiska evolutionens gr\u00e4ns. Kanske uppt\u00e4cker han ocks\u00e5 att han gjort det. Socialiteten intr\u00e4der okroppsligt i den biologiska evolutionen och berikar den med en ny dimension. Detta \u00e4r den punkt som enligt Dawkins och Mead \u00e4r avg\u00f6rande f\u00f6r evolutionens intr\u00e4de i den medvetna intelligensens fas. Men schimpanser har inte alla de f\u00f6ruts\u00e4ttningar som beh\u00f6vs. Deras vokaliserande \u00e4r begr\u00e4nsat och enahanda, och deras centrala nervsystem \u00e4r kanske inte utvecklat nog f\u00f6r att hantera or\u00e4kneliga vokala gester. Jag d\u00f6pte visselbl\u00e5saren till Ego. Men han \u00e4r inte ett fullt utvecklat Ego \u00e4n. Det \u00e4r f\u00f6rst med Neander och Sapiens som Ego blir till; en m\u00e4nsklig Ego kommer medvetet kunna uttrycka sin r\u00e4dsla n\u00e4r liknande h\u00e4ndelser intr\u00e4ffar. Det f\u00f6ruts\u00e4tter att han har tillr\u00e4ckligt med \u00f6vriga neuro-egenskaper f\u00f6r att kunna notera och l\u00e4gga i ordning upplevelserna fr\u00e5n h\u00e4ndelsen med lejonet.
Detta \u00e4r inte fr\u00e5ga om sekundsnabba neurologiska skeenden. Mycket tid g\u00e5r innan \u201dmyntet trillar ner\u201d och planterar sig som medveten tanke, s\u00e4kert m\u00e5nga generationer. Man kan definiera processen s\u00e5: Uttrycket (f\u00f6r skr\u00e4ck) \u00e4r f\u00f6rst primitivt och spontant utan avsikt. Genom individers svar p\u00e5 varandra genomg\u00e5r det en progression och blir avancerat, medvetet. Den namnl\u00f6sa skr\u00e4cken blir till medveten r\u00e4dsla. Det kr\u00e4ver en l\u00e5ng social revolution inom den biologiska evolutionen. Arten Homo erectus befolkade Afrika i minst en miljon \u00e5r. M\u00e5h\u00e4nda var det under den tiden som spr\u00e5ket b\u00f6rjade utvecklas; Erectus hade liknande fysiska f\u00f6ruts\u00e4ttningar i nervsystem och hals\/munh\u00e5la som Sapiens. Och Neander kom ocks\u00e5 fr\u00e5n Afrika, en halv miljon \u00e5r f\u00f6re Sapiens. Erectus var kanske f\u00f6r\u00e4lder till oss b\u00e5da.
F\u00f6r minst en halv miljon \u00e5r sedan har P\u00e4\u00e4bos studieobjekt Neander b\u00f6rjat ta form. Neander hade m\u00e5nga fler l\u00e4ten \u00e4n Ego, och hade ocks\u00e5 en mycket st\u00f6rre hj\u00e4rna. Dessutom gick Neander p\u00e5 tv\u00e5 ben och hade h\u00e4nderna fria f\u00f6r annat \u00e4n att ta st\u00f6d mot marken. Fria h\u00e4nder \u00e4r avg\u00f6rande f\u00f6r hantverksm\u00e4ssig kreativitet. Hantverk \u00e4r handens verk. Och detta hade utvecklats avancerat redan hos Erectus f\u00f6r\u00e4lder Homo habilis. (Habilis betyder h\u00e4ndig.) Handen ger n\u00e5got annat ocks\u00e5, tillsammans med spr\u00e5ket: f\u00f6rm\u00e5gan att uppleva saker p\u00e5 distans<\/em>. N\u00e4r lejonet \u00e4ter \u00e4r det munnen som \u00e4r aktiv: direktkontakt med maten. N\u00e4r Ego (eller Neander eller Sapiens) \u00e4ter, blir handen ett transportredskap. Den etablerar ett fysiskt avst\u00e5nd mellan konsumtionen (munnen) och objektet (maten). S\u00e5 som spr\u00e5ket g\u00f6r okroppsligt. Hand och spr\u00e5k \u00e4r parh\u00e4star.
Handen blir ett annat spr\u00e5k f\u00f6r att hantera tingen, s\u00e5 att de blir objekt f\u00f6r medvetandet. Handen och spr\u00e5ket betecknar <\/em>tingen och den subjektivt upplevda v\u00e4rlden. De blir det psykiska livets f\u00f6delse, (till exempel den medvetna r\u00e4dslan och f\u00f6rsiktigheten i st\u00e4llet f\u00f6r den namnl\u00f6sa skr\u00e4cken f\u00f6r lejonet). Handen och spr\u00e5ket tillsammans ger distans till v\u00e4rlden. Detta \u00e4r en n\u00f6dv\u00e4ndig grund f\u00f6r rationellt handlande. Du re<\/em>-flekterar mot<\/em>, \u00e5terspeglar \u201dvon oben\u201d, f\u00e5r distans, till det du g\u00f6r: n\u00e4r du bakar br\u00f6d, eller startar och k\u00f6r din bil. Du har distans till alla moment i processen. Den f\u00f6religger som en kedja av rationella h\u00e4ndelser f\u00f6r dig, annars g\u00e5r det \u00e5t skogen.<\/p>\n\n\n\n

Abstraktionsf\u00f6rm\u00e5ga<\/strong>
Men distansen g\u00e4ller \u00e4ven emotionella fenomen. Det \u00e4r b\u00e5de f\u00f6rnuftigt och sk\u00f6nt att f\u00e5 upplevelser lite p\u00e5 distans. Efter att ha f\u00e5tt korgen fr\u00e5n den man \u00e4r f\u00f6r\u00e4lskad i beh\u00f6ver man f\u00e5 distans till den h\u00e4ndelsen och dess historia. Ett \u00e5r efter att ha f\u00e5tt korgen \u00e4r Sapiens m\u00f6jligen klokare och n\u00f6jdare med tillvaron; det fanns annat, och andra, i v\u00e4rlden att bekanta sig med. Men Neander \u00e5 andra sidan, skulle nog ha gl\u00f6mt hela saken, ty minnet \u00e4r beroende av spr\u00e5ket. Om Neander var svagare i b\u00e5de kognition och emotion \u00e4n Sapiens, s\u00e5 var det inte f\u00f6r att Neander hade mindre hj\u00e4rna, vilket han inte hade, utan f\u00f6r att han hade mindre spr\u00e5k f\u00f6r att samtala med sig sj\u00e4lv i sin stora hj\u00e4rna.
Distansen g\u00f6r oss handlingsberedda, vidgar v\u00e4rlden, till det obegripligt o\u00e4ndliga. Sapiens trodde f\u00f6r 500 \u00e5r sedan att jorden var v\u00e4rldens centrum. I dag tror en del Sapiens att det kanske finns fler universum bortom v\u00e5rt eget, som i f\u00f6rrg\u00e5r var o\u00e4ndligt, men nu kanske \u00e4r en liten del av multiversum.
Flytta nu tillbaka fr\u00e5n det avl\u00e4gsna multiversum till mig h\u00e4r i rummet och stolen i k\u00f6ket. Det \u00e4r i distansen mellan de tv\u00e5 lokalerna som f\u00f6rnuftet fr\u00e5n spr\u00e5ket b\u00f6rjar. Man kan ocks\u00e5 finna andra egenheter som ligger insydda i distansen. En \u00e4r att Sapiens f\u00f6rm\u00e5r urskilja likhet <\/em>och skillnad <\/em>i ett st\u00e4ndigt v\u00e4xande universum. \u201dStolen\u201d i k\u00f6ket \u00e4r ett exemplar av stolarnas m\u00e5ngvarierade universum, d\u00e4r alla har vissa best\u00e4mda likheter <\/em>med varandra, men d\u00e4r de samtidigt \u00e4r olika <\/em>varandra. Spr\u00e5ket ger mig den karta d\u00e4r jag kan urskilja allt detta.
Utan spr\u00e5ket \u00e4r jag handikappad i att urskilja objekten i v\u00e4rlden, och d\u00e4rmed i att hantera dem p\u00e5 ett rationellt s\u00e4tt. \u201dStolen\u201d \u00e4r inte bara ett objekt p\u00e5 visst avst\u00e5nd. N\u00e4r jag urskiljer stolarnas likheter och olikheter med varandra, s\u00e5 skapar jag begreppet stol. Ett begrepp \u00e4r ett omistligt viktigt verktyg f\u00f6r att hantera och utnyttja v\u00e4rlden. Med begreppet f\u00f6r \u201dstol\u201d i minnet kan jag tillverka stolar genom ett p\u00e5 f\u00f6rhand uppgjort schema.
Begrepp f\u00f6r tingen f\u00f6ruts\u00e4tter abstraktionsf\u00f6rm\u00e5ga. Abstrakt betyder \u201dutlyft ur\u201d, det vill s\u00e4ga distanserad fr\u00e5n. Och n\u00e4r jag abstraherar kan jag ocks\u00e5 generalisera, f\u00f6r jag ser flera stolar och deras likheter med varandra. Abstraktion och generalisering \u00e4r baser f\u00f6r m\u00e4nsklig intelligens. De f\u00f6ds genom spr\u00e5ket. Och handens assistans f\u00f6r spr\u00e5ket.
Sapiens kunde f\u00f6r ett par hundra tusen \u00e5r sedan uppt\u00e4cka och begreppsligg\u00f6ra och till slut sj\u00e4lv b\u00e5de skapa och t\u00e4mja, elden. Den utg\u00f6r enligt vissa forskare en annan viktig f\u00f6ruts\u00e4ttning f\u00f6r Sapiens rationella effektivitet i v\u00e4rlden. Eller betrakta almtr\u00e4dets f\u00f6rm\u00e5ga att vara bra material f\u00f6r pilb\u00e5gar. Med en bra pilb\u00e5ge kunde Sapiens konkurrera med Neander. Han kunde skjuta ihj\u00e4l honom, s\u00e5 att han inte l\u00e4ngre var konkurrent om vildsvinen. Neander hade svag och l\u00e5ngsam utveckling av sitt samh\u00e4lle i stort och av sm\u00e5 enskildheter i det, till exempel vapentekniken. Det har P\u00e4\u00e4bo och humanpaleontologer visat.
P\u00e4boo talar om att Sapiens visar st\u00f6rre nyfikenhet f\u00f6r v\u00e4rlden \u00e4n Neander. \u00d6versatt till min f\u00f6rest\u00e4llningsram inneb\u00e4r det: Sapiens har ett m\u00e5ngvarierat spr\u00e5k och d\u00e4rigenom en f\u00f6rm\u00e5ga att bygga upp st\u00f6rre grupper. Men spr\u00e5ket ger honom ocks\u00e5 f\u00f6rest\u00e4llningen om alternativ. Distansens begreppsligg\u00f6rande av likhet och olikhet \u00f6ppnar f\u00f6r alternativa verkligheter<\/em>: d\u00e4r borta p\u00e5 distans, p\u00e5 andra sidan, d\u00e4r gr\u00e4set \u00e4r gr\u00f6nare och vildsvinen fetare. Dit drar vi! Innan Neander hinner f\u00f6re oss!
Distanseringsf\u00f6rm\u00e5gan har tv\u00e5 ytterligare v\u00e4lsignelser i bagaget: Om det finns distans, s\u00e5 finns ocks\u00e5 n\u00e4rhet<\/em>. De \u00e4r dialektiskt f\u00f6rbundna. Om inte n\u00e4rhet finns s\u00e5 kan jag inte uppleva distans, och omv\u00e4nt. J\u00e4mf\u00f6r lejonets m\u00e5ltid med Nobelfestens. Den senare har tusen (estetiska) former av distans. Samma sak med f\u00e4rger. Om allt \u00e4r vitt, s\u00e5 kan jag inte uppleva f\u00e4rg alls, f\u00f6rmodligen kan jag d\u00e5 inte uppleva n\u00e5got visuellt alls. Och mina \u00f6gon kommer f\u00f6rtvina inom n\u00e5gra generationer. Den yttre milj\u00f6n f\u00f6rvandlar den inre. Och omv\u00e4nt. Sapiens gjorde om milj\u00f6n med hj\u00e4lp av den inre spr\u00e5kf\u00f6rankrade milj\u00f6n i grupp och individ. Idag st\u00e5r Sapiens b\u00e4vande inf\u00f6r denna omvandling, som hotar att f\u00f6rg\u00f6ra honom sj\u00e4lv.
Vad vore v\u00e5r f\u00f6rm\u00e5ga att studera universum ovanf\u00f6r oss respektive universum inom oss, det osynligt lilla, om vi inte kunde begreppsligg\u00f6ra det som \u00e4r p\u00e5 distans och det mycket n\u00e4raliggande?
Det finns \u00e4nnu en fantastisk egenskap i distansf\u00f6rm\u00e5gan. Distans inte bara i spatiala avst\u00e5nd, utan ocks\u00e5 i tiden<\/em>. Eller r\u00e4ttare sagt, den temporala distansf\u00f6rm\u00e5gan skapar v\u00e5r f\u00f6rm\u00e5ga att uppleva tiden som en meningsfull r\u00e4cka av h\u00e4ndelser. Historien skapas i tiden genom spr\u00e5ket. N\u00e5got h\u00e4nde ig\u00e5r<\/em>. Det \u00e4r distanserat fr\u00e5n nu<\/em>. Sm\u00e5 barns tidsuppfattning \u00e4r instruktiv f\u00f6r oss vuxna. Genom barn f\u00f6rst\u00e5r vi att tiden ingalunda \u00e4r n\u00e5got sj\u00e4lvklart, utan kr\u00e4ver omsorgsfull kognitiv tr\u00e4ning i spr\u00e5ket f\u00f6r att kunna upplevas organiserat. Det tar l\u00e5ng tid f\u00f6r barn att tr\u00e4na sig in i att det finns ig\u00e5r och nu, innan de kan l\u00e4ra sig att f\u00f6regripa <\/em>n\u00e5got, det vill s\u00e4ga uppfinna ett imorgon<\/em>.
Man kan till\u00e4mpa denna sistn\u00e4mnda hypotes om tidsuppfattningens och spr\u00e5kets samband p\u00e5 den vanligaste analysen av skillnaden mellan Neander och Sapiens. Neander och hans f\u00f6rf\u00e4der levde under ungef\u00e4r 400 000 \u00e5r i Europa men gjorde f\u00e5 avg\u00f6rande nya uppfinningar under denna tid. Sapiens etablerade p\u00e5 f\u00f6rsvinnande kort tid en dominans i Europa, sedan de en kort tidrymd tidigare hade invandrat fr\u00e5n Afrika. Det \u00e4r som om Sapiens f\u00f6rkroppsligar begreppsligg\u00f6randet av tiden. J\u00e4mf\u00f6rt med Neanders tid s\u00e5g tiden f\u00f6r Sapiens redan d\u00e5 ut som en knapp resurs som m\u00e5ste utnyttjas rationellt. <<
<\/p>\n\n\n\n

NOTER<\/span> <\/p>\n\n\n\n

1. G\u00e4rdenfors, P. (2000) Hur Homo blev sapiens; om t\u00e4nkandets evolution<\/em>. Nora: Nya Doxa.<\/p>\n\n\n\n

G\u00e4rdenfors, P. (2017) Den sv\u00e5ra konsten att se sig sj\u00e4lv<\/em>. Stockholm: Natur & Kultur.<\/p>\n\n\n\n

2. Utan att det framg\u00e5r tror jag Dawkins h\u00e5ller livets allra f\u00f6rsta uppkomst och\/eller genernas f\u00f6rm\u00e5ga att f\u00f6r\u00f6ka sig av sig sj\u00e4lv och bilda DNA som den allra st\u00f6rsta uppfinningen. Mead skrev inte om biologi p\u00e5 genniv\u00e5, men framst\u00e4ller spr\u00e5kets uppkomst som en f\u00f6r jorden omv\u00e4lvande h\u00e4ndelse. Kunskapen om gener var outvecklad p\u00e5 hans tid. Han dog 1931.<\/p>\n\n\n\n


3. Dawkins, R. (2006) The Selfish Gene<\/em>. New York: Oxford University Press.<\/p>\n\n\n\n

Mead, G. H. (1934 [1969]) Mind, Self and Society<\/em>. Chicago: University of Chicago Press. Mead, G. H. (1977)
On Social Psychology <\/em>(ed. Anselm Strauss) Chicago: University of Chicago Press. Transworld Publishers.troductory Essays; 1977, part IV.<\/p>\n\n\n\n

4. Dawkins, R. (2009) The greatest Show on Earth<\/em>. London: Transworld Publishers, kapitel 12.<\/p>\n\n\n\n

Artikelf\u00f6rfattare:
Lars-Erik Berg <\/strong>\u00e4r professor emeritus i socialpsykologi, H\u00f6gskolan i Sk\u00f6vde. Han \u00e4r f\u00f6rfattare till ett flertal b\u00f6cker bland annat Socialitetens psykologi: spr\u00e5ket som m\u00e4nniskans livsform,<\/em> 2018.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Vad kan Svante P\u00e4\u00e4bos och hans forskarteams kartl\u00e4ggning av neandertalares DNA l\u00e4ra oss om m\u00e4nniskan? I dialog med socialpsykologisk teori f\u00f6resl\u00e5r Lars-Erik Berg att svaret p\u00e5 fr\u00e5gan b\u00f6rjar i spr\u00e5ket. Det \u00e4r f\u00f6rst genom samspelet mellan artfr\u00e4nder via ett mer … Forts\u00e4tt l\u00e4sa →<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"jetpack_post_was_ever_published":false,"_jetpack_newsletter_access":"","_jetpack_dont_email_post_to_subs":false,"_jetpack_newsletter_tier_id":0,"_jetpack_memberships_contains_paywalled_content":false,"_jetpack_memberships_contains_paid_content":false,"footnotes":"","jetpack_publicize_message":"","jetpack_publicize_feature_enabled":true,"jetpack_social_post_already_shared":true,"jetpack_social_options":{"image_generator_settings":{"template":"highway","default_image_id":0,"font":"","enabled":false},"version":2}},"categories":[1],"tags":[1502,1504,1505,1474,1503,90,1475],"class_list":["post-3397","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-okategoriserade","tag-denisovamanniskan","tag-george-herbert-mead","tag-interaktionistisk-socialpsykologi","tag-lars-erik-berg","tag-peter-gardenfors","tag-richard-dawkins","tag-svante-paabo"],"jetpack_publicize_connections":[],"jetpack_featured_media_url":"","jetpack_sharing_enabled":true,"jetpack_shortlink":"https:\/\/wp.me\/pRzA9-SN","_links":{"self":[{"href":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/3397","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=3397"}],"version-history":[{"count":3,"href":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/3397\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":3453,"href":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/3397\/revisions\/3453"}],"wp:attachment":[{"href":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=3397"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=3397"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=3397"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}