{"id":3849,"date":"2024-07-12T20:00:00","date_gmt":"2024-07-12T19:00:00","guid":{"rendered":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/?p=3849"},"modified":"2024-07-19T12:17:33","modified_gmt":"2024-07-19T11:17:33","slug":"kampens-kansloliv","status":"publish","type":"post","link":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/2024\/07\/12\/kampens-kansloliv\/","title":{"rendered":"Kampens k\u00e4nsloliv"},"content":{"rendered":"
\n
\"\"<\/a><\/figure>\n<\/div>\n\n
\n
\"\"<\/a><\/figure>\n<\/div>\n\n\n

Hannah Proctor var f\u00f6rst tveksam till att kalla sin bok om politiska nederlag f\u00f6r Burnout<\/em>. Termen (som vi p\u00e5 svenska kan \u00f6vers\u00e4tta till \u2019utbr\u00e4ndhet\u2019) anv\u00e4nds i dag fr\u00e4mst f\u00f6r att beskriva en individuell psykologisk process orsakad av \u00f6verarbete, huvudsakligen bland medelklassen, i en nyliberal kapitalistisk v\u00e4rld. Men det \u00e4r inte denna form av utbr\u00e4ndhet Proctor prim\u00e4rt \u00e4r intresserad av att unders\u00f6ka. I st\u00e4llet leder hon l\u00e4sarens uppm\u00e4rksamhet mot termens ursprung. Psykoanalytikern Herbert J. Freudenberger myntade begreppet f\u00f6r att beskriva den utmattning han observerade hos sina medvolont\u00e4rer i San Franciscos och New Yorks s\u00e5 kallade free clinics. Han argumenterade f\u00f6r att utbr\u00e4ndheten inte bara uppstod ur \u00f6verarbete, utan ocks\u00e5 ur de besvikelser och skuldk\u00e4nslor som uppstod hos volont\u00e4rerna i f\u00f6rbindelse med arbetet n\u00e4r de upplevde sig inte kunna leva upp till sina politiska ideal<\/p>\n\n\n\n\n\n\n\n

Detta \u00e4r Proctors \u00e4rende i boken: vi vet att livet under kapitalismen producerar st\u00e4ndiga besvikelser och st\u00e4ndigt el\u00e4nde, men hur ska vi f\u00f6rst\u00e5 de negativa k\u00e4nslor som produceras genom politiskt arbete? Proctor insisterar p\u00e5 att vi m\u00e5ste f\u00f6rst\u00e5 dem politiskt och historiskt, snarare \u00e4n genom mainstreamdiskursens individualistiska och neurologiska f\u00f6rst\u00e5else av psyket. Detta g\u00f6r hon genom bokens \u00e5tta kapitel som alla unders\u00f6ker en k\u00e4nsla relaterad till politiska erfarenheter som hon inordnar under tre \u00f6verordnade delar. I varje kapitel f\u00f6rlitar sig Proctor p\u00e5 ett brett urval av historiska och sk\u00f6nlitter\u00e4ra texter om v\u00e4nstern. Boken \u00e4r dock inte en kronologisk genomg\u00e5ng av v\u00e4nsterns emotionella historia. I st\u00e4llet anv\u00e4nder hon, i varje kapitel, exempel fr\u00e5n olika tidsperioder och geografiska kontexter.<\/p>\n\n\n\n

I bokens f\u00f6rsta del, Historical Symptoms: Past Attachments<\/em> unders\u00f6ker Proctor hur v\u00e4nstern f\u00f6rh\u00e5ller sig till det f\u00f6rflutna genom melankoli, nostalgi och depression. Det handlar b\u00e5de om enskilda aktivisters relation till sina egna politiska erfarenheter men ocks\u00e5 om v\u00e4nsterns f\u00f6rest\u00e4llningar om de tidigare kamper som de sj\u00e4lva inte deltagit i. Genom att ber\u00e4tta om bland annat brittiska gruvarbetare involverade i strejken 1984 och italienska 1968-studentaktivister, visar hon hur de f\u00f6rh\u00f6ll sig till sina f\u00f6rlorade kamper med mots\u00e4ttningsfulla k\u00e4nslor: medan de sj\u00e4lva hade blivit f\u00f6r\u00e4ndrade p\u00e5 djupet av dessa upplevelser och k\u00e4nde att de inte kunde g\u00e5 tillbaka till de liv de levde innan, hade samh\u00e4llet omkring dem till synes l\u00e4mnat minnet om kamperna bakom sig och g\u00e5tt tillbaka till normalen.<\/p>\n\n\n\n

I den andra delen, Survival Pending Revolution: Patient Urgency<\/em> behandlas de k\u00e4nslom\u00e4ssiga utmaningar som uppst\u00e5r n\u00e4r politisk aktivism uppr\u00e4tth\u00e5lls \u00f6ver l\u00e4ngre tidsperioder: n\u00e4r aktivister riskerar att bli utbr\u00e4nda, utmattade eller \u2013 n\u00e4stan v\u00e4rst \u2013 bittra. F\u00f6rutom Freudenbergers free clinics skriver bland annat Proctor om den epidemi av vad vi idag skulle kalla utbr\u00e4ndhet och andra psykiska problem som spred sig bland bolsjevikerna efter den ryska revolutionen. Sj\u00e4lv kom jag att t\u00e4nka p\u00e5 ett citat fr\u00e5n Doris Lessings Den Femte Sanningen<\/em> d\u00e4r en medlem av det Kommunistiska Partiet reflekterar \u00f6ver en period av intensiv organisering: \u201dInte f\u00f6r f\u00f6rsta g\u00e5ngen i mitt liv gick det upp f\u00f6r mig att jag hade spenderat veckor och m\u00e5nader i frenetisk, politisk aktivitet och absolut inget uppn\u00e5tt.\u201d Politik \u00e4r h\u00e5rt arbete och kr\u00e4ver en niv\u00e5 av energi och engagemang som resultatet s\u00e4llan motsvarar. Proctor kommer dock ocks\u00e5 med exempel p\u00e5 hur aktivister har f\u00f6rs\u00f6kt motverka utbr\u00e4ndhet s\u00e5som Svarta Pantrarnas s\u00e5 kallade \u201d\u00f6verlevnadsprogram\u201d som erbj\u00f6d gratis v\u00e5rd av b\u00e5de fysisk och psykisk oh\u00e4lsa, vars r\u00f6tter de insisterade p\u00e5 m\u00e5ste f\u00f6rst\u00e5s politiskt. Den sista delen, Concepts Transformed: Anti-Adaptive Healing<\/em>, bygger vidare p\u00e5 detta och unders\u00f6ker hur aktivister med varierande resultat f\u00f6rs\u00f6kt l\u00e4ka och rehabilitera sig sj\u00e4lva efter betydande politiska besvikelser. Proctor visar hur aktivister har f\u00f6rs\u00f6kt politisera trauma och s\u00f6rjande, och anv\u00e4nda dessa till att st\u00e4rka och forts\u00e4tta kampen.<\/p>\n\n\n\n

Historieskrivningen om v\u00e4nstern tenderar ofta att antingen best\u00e5 av \u00f6verdrivna lovord som sl\u00e4tar \u00f6ver historiens sv\u00e5rare sidor, eller att vara \u00f6verdrivet fatalistiska och cyniska. I kontrast till detta skriver Proctor fram en nyanserad ber\u00e4ttelse om v\u00e4nsterns emotionella liv. Kapitlet om Bitterness <\/em>\u00e4r man bitvis tvungen att l\u00e4gga ifr\u00e5n sig, f\u00f6rf\u00e4rad \u00f6ver den grymma behandling politiska aktivister utsatt varandra f\u00f6r. Exempelvis beskriver Proctor organisationen The Weather Undergrounds sj\u00e4lvkritikssessioner, som kunde str\u00e4cka sig \u00f6ver hela dagar, som ofta genomf\u00f6rdes medan medlemmarna var p\u00e5verkade av amfetamin och LSD, och ibland genomf\u00f6rdes direkt efter v\u00e5ldsamma sammandrabbningar med polisen. Omv\u00e4nt visas det i kapitlet om Mourning hur AIDS-aktivister kanaliserade sorgen de k\u00e4nde \u00f6ver sina d\u00f6da v\u00e4nner och \u00e4lskare f\u00f6r att p\u00e5 vackra och kreativa s\u00e4tt mobilisera mot statens uteblivna \u00e5tg\u00e4rder.
Boken \u00e4r l\u00e4sv\u00e4rd bara f\u00f6r efterordet. H\u00e4r reflekterar Proctor \u00f6ver po\u00e4ngen med att skriva en bok som fokuserar p\u00e5 de negativa k\u00e4nslor som uppst\u00e5r i samband med politisk aktivism. P\u00e5 vilket s\u00e4tt kan det \u00f6verhuvudtaget bidra till kampen? Riskerar inte detta fokus p\u00e5 negativa k\u00e4nslor att bli demobiliserande? M\u00e5let med boken \u00e4r enligt Proctor att visa p\u00e5 hur sociala r\u00f6relser tidigare har arbetat sig igenom sv\u00e5ra emotionella upplevelser, f\u00f6r att dra l\u00e4rdomar om hur vi b\u00e4ttre kan ta oss igenom s\u00e5dana upplevelser och finna kraft att forts\u00e4tta k\u00e4mpa f\u00f6r en annan v\u00e4rld. H\u00e4r identifierar hon en central mots\u00e4ttning mellan politiskt arbete och psykologiska, emotionella upplevelser: d\u00e4r de flesta politiska kamper \u00e4r av br\u00e5dskande karakt\u00e4r och kr\u00e4ver omedelbar handling tar det tid och t\u00e5lamod att hantera psykologiska och emotionella problem. Detta betyder dock inte att vi kan ignorera de senare och uteslutande fokusera p\u00e5 \u201dpolitiken\u201d. Att v\u00e4nja blicken vid emotionella aspekter \u00e4r inte att avpolitisera kampen, utan att utvidga vad vi f\u00f6rst\u00e5r som politiskt. Om vi f\u00f6rst\u00e5r dessa aspekter b\u00e4ttre kan vi ocks\u00e5 hitta kollektiva s\u00e4tt att hantera dem och d\u00e4rigenom st\u00e4rka v\u00e5r f\u00f6rm\u00e5ga att forts\u00e4tta, trots de st\u00e4ndiga nederlag vi \u2013 tyv\u00e4rr \u2013 fortsatt genomlever.<\/p>\n\n\n\n

Medan jag arbetar med denna recension skriver en v\u00e4n att han precis har l\u00e4st klart Sm\u00e4rtan av Marguerite Duras som jag gav honom i f\u00f6delsedagspresent. I boken sitter Duras i ett Paris befriat fr\u00e5n nazisterna och v\u00e4ntar p\u00e5 att hennes man ska \u00e5terv\u00e4nda fr\u00e5n koncentrationsl\u00e4gret. St\u00e4mningen p\u00e5 gatorna \u00e4r gl\u00e4djefylld och triumferande: fascismen har besegrats och ockupationen \u00e4r \u00e4ntligen slut. Men bland Duras och hennes kamrater i motst\u00e5ndsr\u00f6relsen r\u00e5der paranoia, utmattning och depression. Duras\u2019 man kommer hem, \u00e4r sjuk, och har tappat mer \u00e4n h\u00e4lften av sin kroppsvikt. Duras och han \u00e4r inte f\u00f6r\u00e4lskade i varandra l\u00e4ngre. Som bokens titel indikerar \u00e4r tiden efter segern inte euforisk utan snarare sm\u00e4rtsam. \u00c4ven om Proctors bok specifikt handlar om upplevelser av politiska nederlag kan den \u00e4ven anv\u00e4ndas till att f\u00f6rst\u00e5 de motstridiga k\u00e4nslor som politiska kamper i allm\u00e4nhet ger upphov till, oavsett om de \u00e4r lyckade eller ej. Som Proctor sj\u00e4lv skriver \u00e4r boken adresserad till \u201dutbr\u00e4nda kamrater \u2013 i det f\u00f6rflutna, i nuet och i framtiden \u2013 och till alla de eldar som \u00e4nnu inte t\u00e4nts\u201d.<\/p>\n\n\n\n

Lotte Schack<\/strong><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Hannah Proctor var f\u00f6rst tveksam till att kalla sin bok om politiska nederlag f\u00f6r Burnout. Termen (som vi p\u00e5 svenska kan \u00f6vers\u00e4tta till \u2019utbr\u00e4ndhet\u2019) anv\u00e4nds i dag fr\u00e4mst f\u00f6r att beskriva en individuell psykologisk process orsakad av \u00f6verarbete, huvudsakligen bland … Forts\u00e4tt l\u00e4sa →<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_jetpack_newsletter_access":"","_jetpack_dont_email_post_to_subs":false,"_jetpack_newsletter_tier_id":0,"_jetpack_memberships_contains_paywalled_content":false,"_jetpack_memberships_contains_paid_content":false,"footnotes":"","jetpack_publicize_message":"","jetpack_publicize_feature_enabled":true,"jetpack_social_post_already_shared":true,"jetpack_social_options":{"image_generator_settings":{"template":"highway","default_image_id":0,"font":"","enabled":false},"version":2},"jetpack_post_was_ever_published":false},"categories":[1],"tags":[1616,1242],"class_list":["post-3849","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-okategoriserade","tag-hannah-proctor","tag-lotte-schack"],"jetpack_publicize_connections":[],"jetpack_featured_media_url":"","jetpack_sharing_enabled":true,"jetpack_shortlink":"https:\/\/wp.me\/pRzA9-105","_links":{"self":[{"href":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/3849","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=3849"}],"version-history":[{"count":3,"href":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/3849\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":3941,"href":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/3849\/revisions\/3941"}],"wp:attachment":[{"href":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=3849"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=3849"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=3849"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}