{"id":4015,"date":"2024-10-27T07:30:00","date_gmt":"2024-10-27T06:30:00","guid":{"rendered":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/?p=4015"},"modified":"2024-10-30T23:30:34","modified_gmt":"2024-10-30T22:30:34","slug":"beethoven-som-miljokamp","status":"publish","type":"post","link":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/2024\/10\/27\/beethoven-som-miljokamp\/","title":{"rendered":"Beethoven som milj\u00f6kamp"},"content":{"rendered":"\n

Recension av Theodor W. Adorno Beethoven: musikens filosofi. Fragment och texter <\/em>(\u00f6vers. Sven-Olov Wallenstein), Faeton, 2024<\/p>\n\n\n

\n
\"\"<\/a><\/figure>\n<\/div>\n\n\n

Att bokf\u00f6rlaget Faeton under v\u00e5ren 2024 utgivit inte mindre \u00e4n fyra volymer av Theodor W. Adornos musikfilosofiska texter (Den nya musikens filosofi<\/em> samt tre b\u00f6cker om komposit\u00f6rerna Beethoven, Wagner och Berg) m\u00e5ste betecknas som en utomordentlig kulturg\u00e4rning. Samtliga \u00e4r f\u00f6red\u00f6mligt \u00f6versatta av Sven-Olov Wallenstein, professor i filosofi vid S\u00f6dert\u00f6rn, som \u00e4ven har f\u00f6rfattat boken Adornos musik<\/em> (\u00e4ven den utgiven i \u00e5r p\u00e5 samma f\u00f6rlag).<\/p>\n\n\n\n\n\n\n\n

Jag v\u00e4ljer i denna recension att presentera Beethoven: musikens filosofi. Fragment och texter<\/em>. Redan inledningsvis vill jag framh\u00e5lla att denna bok inneh\u00e5ller mycket av intresse \u00e4ven f\u00f6r den som inte bara \u00e4r musikfilosofiskt eller musiksociologiskt intresserad. F\u00f6r Adorno kunde musiken bara f\u00f6rst\u00e5s genom dess sammanfl\u00e4tning med samh\u00e4llet. Musiken var inte bara ett brottande med det estetiska utan \u00e4ven med samh\u00e4lleliga mots\u00e4ttningar, som den \u00e5terspeglade samtidigt som den bar p\u00e5 ett utopiskt l\u00f6fte om en f\u00f6rsonad v\u00e4rld bortom mots\u00e4ttningarna. Detta angreppss\u00e4tt lyser igenom \u00e4ven i Beethoven<\/em>. Bakom de l\u00e5nga diskussionerna av vad som kan framst\u00e5 som tekniska aspekter i Beethovens musik g\u00f6mmer sig en samh\u00e4llsdiagnostik som kastar ett fascinerande ljus \u00e4ven \u00f6ver Adornos \u00f6vriga texter och som inte minst till\u00e5ter oss att tolka centrala begrepp i hans filosofi \u2013 som exempelvis f\u00f6rsoning \u2013 p\u00e5 ett nytt s\u00e4tt. I Beethoven<\/em> tr\u00e4der en Adorno fram som p\u00e5 m\u00e5nga s\u00e4tt \u00e4r betydligt mer aktivistisk \u00e4n den mandarin i elfenbenstorn han ibland framst\u00e4lls som.<\/p>\n\n\n\n

Adorno arbetade p\u00e5 boken under en stor del av sitt liv utan att n\u00e5gonsin bli klar. Som bokens undertitel anger best\u00e5r boken d\u00e4rf\u00f6r av fragment \u2013 skisser och f\u00f6rarbeten och ett antal utdrag ur publicerade verk. M\u00e5nga av dessa utg\u00f6rs av musikaliska analyser, i synnerhet av den \u201dsena stil\u201d som vi k\u00e4nner igen fr\u00e5n Beethovens sena str\u00e5kkvartetter. Den explicita kopplingen till samh\u00e4llet \u00e4r som tydligast i f\u00f6rsta halvan av boken, d\u00e4r Adorno kontextualiserar Beethovens musik i f\u00f6rh\u00e5llande till borgerskapets kamp mot feodalsamh\u00e4llet och d\u00e4r Hegels totalitetsbegrepp figurerar flitigt. Som vanligt hos Adorno balanseras en uppskattning av progressiva aspekter med en problematisering av de ideologiska. Flera observationer balanserar mellan det dr\u00e5pliga och tr\u00e4ffs\u00e4kra, som n\u00e4r Haydns musik s\u00e4gs ha en mekanisk kvalitet som p\u00e5minner om de tidiga fabrikerna eller n\u00e4r det sm\u00e5borgerliga hos Schubert j\u00e4mf\u00f6rs med n\u00e5gon som \u201di skjort\u00e4rmarna h\u00e5ller politiska tal p\u00e5 en uteservering\u201d (s. 72).<\/p>\n\n\n\n

<\/a> Vad som m\u00e5h\u00e4nda f\u00f6rv\u00e5nar \u00e4r hur n\u00e4ra Adorno f\u00f6rbinder Beethovens musik med m\u00e4nniskans herrav\u00e4lde \u00f6ver naturen och m\u00f6jligheten att g\u00f6ra motst\u00e5nd mot detta. I en dr\u00e4pande kritik av Kants idealistiska filosofiska system, som han menar legitimerar detta herrav\u00e4lde, skriver han: \u201dF\u00f6r kantianen \u00e4r inget mer f\u00f6rhatligt \u00e4n att p\u00e5minnas om m\u00e4nniskans likhet med djuren [\u2026]. F\u00f6r det idealistiska systemet spelar djuren mer eller mindre samma roll som judarna f\u00f6r det fascistiska. Att beskylla m\u00e4nniskan f\u00f6r att vara ett djur \u2013 det \u00e4r \u00e4kta idealism\u201d (s. 130).<\/p>\n\n\n\n

Men hur \u00e4r en f\u00f6rsoning med naturen m\u00f6jlig? I ljuset av denna fr\u00e5ga f\u00e5r Adornos vid f\u00f6rsta anblicken g\u00e5tfulla passager om folksagans j\u00e4ttar och troll i slutet av boken en suggestiv lyskraft. I en central passage skriver han: \u201d\u2019Anden\u2019 hos Beethoven, det hegelska, totaliteten, \u00e4r inget annat \u00e4n den natur som blir varse sig sj\u00e4lv, det ktoniska elementet\u201d (s. 253). Detta element exemplifieras med folksagans R\u00fcbezahl och j\u00e4tten Suckelborst i en dikt av Eduard M\u00f6rike \u2013 figurer som b\u00e5de representerar naturens raseri och ett r\u00e4ttvisekrav som visar sig i deras solidaritet med djur, omtanke om de fattiga och Suckelborsts seger \u00f6ver dj\u00e4vulen. Samma element hittar Adorno i Beethovens musik.<\/p>\n\n\n\n

Dessa passager bryter p\u00e5 ett sl\u00e5ende s\u00e4tt av mot den mer v\u00e4lk\u00e4nda skildringen av f\u00f6rsoningen med naturen i Upplysningens dialektik<\/em>, det klassiska verk som Adorno skrev med Max Horkheimer. Enligt detta verk blir en f\u00f6rsoning m\u00f6jlig n\u00e4r det m\u00e4nskliga subjektet drar sig till minnes att det sj\u00e4lvt \u00e4r natur. H\u00e4r spelar den icke-m\u00e4nskliga naturen en passiv roll. Adressaten \u00e4r ist\u00e4llet det m\u00e4nskliga subjektet som \u00e5ngerfullt kommer till insikt om den skada som dess herrav\u00e4lde \u00f6ver naturen har orsakat. Mot denna bild erbjuder folksagans j\u00e4tte en bild av en natur som fortfarande lever och g\u00f6r uppror mot herrav\u00e4ldet. J\u00e4tten \u00e4r inte ett subjekt som minns att det \u00e4r natur, utan en natur som uppn\u00e5r sj\u00e4lvmedvetande. Samtidigt pekar den, trots sin oregerlighet och vrede, mot f\u00f6rsoning, mot ett utopiskt slut p\u00e5 historien. Suckelborst \u00e4r inte bara en naturkraft, utan ocks\u00e5 en m\u00e4ktig fiende till dj\u00e4vulen och en k\u00e4mpe f\u00f6r en kommande guld\u00e5lder.<\/p>\n\n\n\n

Det \u00e4r inte utan att man t\u00e4nker att skildringen av herrav\u00e4lde och f\u00f6rsoning i Upplysningens dialektik<\/em> idag beh\u00f6ver kompletteras med den alternativa bild som framtr\u00e4der i dessa passager i Beethoven<\/em>. I den katastrofala tid vi lever \u2013 vare sig vi vill kalla den antropocen eller kapitalocen \u2013 hj\u00e4lper oss dessa att f\u00f6rst\u00e5 vad det kan inneb\u00e4ra att f\u00f6rsonas med en natur som inte l\u00e4ngre \u00e4r under kontroll. Med sitt raseri och sin kamp f\u00f6r r\u00e4ttvisa pekar j\u00e4tten i folksagan ut en v\u00e4g till f\u00f6rsoning d\u00e4r kamp och sociala r\u00f6relser har en nyckelroll att spela.<\/p>\n\n\n\n

Carl Casseg\u00e5rd<\/strong> \u00e4r professor i sociologi, verksam vid G\u00f6teborgs universitet. Han har tillsammans med H\u00e5ka Th\u00f6rn givit ut I apokalypsens skugga. Milj\u00f6r\u00f6relser och industrikapitalism 1870-2020<\/a><\/em> (Daidalas, 2023).<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Recension av Theodor W. Adorno Beethoven: musikens filosofi. Fragment och texter (\u00f6vers. Sven-Olov Wallenstein), Faeton, 2024 Att bokf\u00f6rlaget Faeton under v\u00e5ren 2024 utgivit inte mindre \u00e4n fyra volymer av Theodor W. Adornos musikfilosofiska texter (Den nya musikens filosofi samt tre … Forts\u00e4tt l\u00e4sa →<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_jetpack_newsletter_access":"","_jetpack_dont_email_post_to_subs":false,"_jetpack_newsletter_tier_id":0,"_jetpack_memberships_contains_paywalled_content":false,"_jetpack_memberships_contains_paid_content":false,"footnotes":"","jetpack_publicize_message":"","jetpack_publicize_feature_enabled":true,"jetpack_social_post_already_shared":true,"jetpack_social_options":{"image_generator_settings":{"template":"highway","default_image_id":0,"font":"","enabled":false},"version":2},"jetpack_post_was_ever_published":false},"categories":[1],"tags":[134,1386,1633],"class_list":["post-4015","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-okategoriserade","tag-adorno","tag-carl-cassegard","tag-sven-olov-wallenstein"],"jetpack_publicize_connections":[],"jetpack_featured_media_url":"","jetpack_sharing_enabled":true,"jetpack_shortlink":"https:\/\/wp.me\/pRzA9-12L","_links":{"self":[{"href":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/4015","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=4015"}],"version-history":[{"count":4,"href":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/4015\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":4059,"href":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/4015\/revisions\/4059"}],"wp:attachment":[{"href":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=4015"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=4015"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=4015"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}