{"id":4142,"date":"2025-02-08T12:18:10","date_gmt":"2025-02-08T11:18:10","guid":{"rendered":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/?p=4142"},"modified":"2025-02-08T12:26:42","modified_gmt":"2025-02-08T11:26:42","slug":"vem-tar-risken-nar-marknaden-avregleras","status":"publish","type":"post","link":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/2025\/02\/08\/vem-tar-risken-nar-marknaden-avregleras\/","title":{"rendered":"Vem tar risken n\u00e4r marknaden avregleras?"},"content":{"rendered":"
\n
\"\"<\/a><\/figure>\n<\/div>\n\n\n

De v\u00e4xande problemen med fusk och arbetslivskriminalitet i den svenska byggsektorn skylls ofta p\u00e5 utl\u00e4ndska akt\u00f6rer. Men denna f\u00f6rklaring f\u00f6rbiser svenska f\u00f6retags roll och de inhemska politiska beslut som har bidragit till att skapa en billig, exploaterbar och svagt organiserad arbetskraft. Med utg\u00e5ngspunkt i den d\u00f6dliga arbetsplatsolyckan i Sundbyberg 2023 belyser Maria Wallstam behovet av en djupg\u00e5ende f\u00f6r\u00e4ndring, inte bara av regleringar och lagstiftning, utan ocks\u00e5 av de politiska och ekonomiska strukturer som har gett upphov till de kortsiktiga spekulativa akt\u00f6rer som idag dominerar i byggsektorn.<\/strong><\/p>\n\n\n\n

Den 11 december 2023 intr\u00e4ffade Sveriges d\u00f6dligaste arbetsplatsolycka sedan Estoniakatastrofen n\u00e4r fem arbetare omkom p\u00e5 en byggarbetsplats i Sundbyberg. Projektledare var byggherrebolaget Magnolia, men ansvarig f\u00f6r arbetsmilj\u00f6 och s\u00e4kerhet var huvudentrepren\u00f6ren Andersson Company AB, ett f\u00f6retag med en diger historia av arbetsmilj\u00f6relaterade anm\u00e4rkningar.<\/p>\n\n\n\n\n\n\n\n

\u00c4ven om Andersson Company formellt sett ocks\u00e5 var ansvariga f\u00f6r sj\u00e4lva byggprocessen visade det sig att de hade kontrakterat ut bygg- och planeringsarbetet p\u00e5 119 olika underleverant\u00f6rer i fem olika led. Vid olyckstillf\u00e4llet var 55 arbetare fr\u00e5n 19 olika underleverant\u00f6rer n\u00e4rvarande p\u00e5 platsen. De avlidna arbetarna, som kom fr\u00e5n Ukraina, Ryssland, Afghanistan och Sverige, hade anst\u00e4llts av tv\u00e5 olika underentrepren\u00f6rer och tv\u00e5 av arbetarna saknade skriftliga anst\u00e4llningsavtal.<\/p>\n\n\n\n

Olyckan var exceptionell, men arbetsf\u00f6rh\u00e5llandena var det inte. L\u00e5nga kedjor av underentrepren\u00f6rer, brott mot arbetsr\u00e4tt och kollektivavtal, svartarbete och otrygga arbetsf\u00f6rh\u00e5llanden har blivit det nya normala p\u00e5 byggarbetsplatser runt om i Sverige. Det \u00f6kande antalet utl\u00e4ndska arbetstagare i byggbranschen \u00e4r s\u00e4rskilt s\u00e5rbara f\u00f6r exploatering och arbetsolyckor och de lever ofta under d\u00e5liga f\u00f6rh\u00e5llanden, utan socialt skyddsn\u00e4t och med l\u00e4gre l\u00f6n \u00e4n svenska arbetare. \u00c4ven om byggbranschen alltid har haft problem med os\u00e4kra anst\u00e4llningar har det skett en dramatisk f\u00f6rs\u00e4mring de senaste \u00e5rtiondena. P\u00e5 bara 30 \u00e5r har sektorn g\u00e5tt fr\u00e5n v\u00e4lbetalda, kvalificerade jobb med h\u00f6g facklig anslutning till fler otrygga jobb, sjunkande facklig anslutning och fler arbetsr\u00e4ttsliga brott. Detta har lett till en oh\u00e5llbar kappl\u00f6pning mot botten n\u00e4r det g\u00e4ller arbetsf\u00f6rh\u00e5llanden, ofta med kriminella inslag.<\/p>\n\n\n\n

Under 2022 gick byggfo\u0308retag, fackliga organisationer, byggherrar, branschorganisationer med flera samman och tillsatte en gemensam \u201cbyggmarknadskommission\u201d med uppdrag att kartla\u0308gga de ra\u030adande f\u00f6rh\u00e5llandena pa\u030a den svenska byggmarknaden. Byggmarknadskommissionen kom fram till tre huvudorsaker till problemen: EU:s utvidgning 2004, h\u00f6gkonjunkturen p\u00e5 2010-talet som \u201cskapade utrymme f\u00f6r oseri\u00f6sa akt\u00f6rer,\u201d och f\u00f6retagens \u00f6kade anv\u00e4ndning av underentrepren\u00f6rer. Men beh\u00f6ver \u00f6ppnare gr\u00e4nser n\u00f6dv\u00e4ndigtvis leda till dessa problem? \u00c4r det verkligen h\u00f6gkonjunkturen som har skapat utrymme f\u00f6r oseri\u00f6sa akt\u00f6rer? Och varf\u00f6r har f\u00f6retagen minskat antalet egenanst\u00e4llda arbetare? Ett historiskt perspektiv visar varf\u00f6r det \u00e4r viktigt att blicka tillbaka f\u00f6r att f\u00f6rst\u00e5 v\u00e4gen fram\u00e5t.<\/p>\n\n\n\n

Det g\u00e5r att bygga annorlunda<\/strong>
I b\u00f6rjan av 1900-talet var byggsektorn inte helt olik den idag. Statlig finansiering var obefintlig och byggherrarna var tvungna att f\u00f6rlita sig p\u00e5 krediter fr\u00e5n marknadsakt\u00f6rer. Dessa l\u00e5n hade ofta korta l\u00f6ptider och fluktuerande r\u00e4ntor. Detta gjorde bostadsproduktionen starkt procyklisk med regelbundna upp- och nedg\u00e5ngar: bost\u00e4der byggdes bara n\u00e4r det fanns krediter och n\u00e4r bostadsbristen ledde till h\u00f6gre hyror. Under de periodiska byggboomarna kom kortsiktiga spekulativa byggherrar in p\u00e5 marknaden, men s\u00e5 snart krediterna stramades \u00e5t eller hyrorna sj\u00f6nk gick m\u00e5nga av dessa i konkurs. Branschen var os\u00e4ker f\u00f6r f\u00f6retag och riskabel f\u00f6r arbetare, med farliga arbetsplatser, s\u00e4songsarbete och h\u00f6g arbetsl\u00f6shet under vintern. Arbetarna anlitades ofta via mellanh\u00e4nder som tog en del av l\u00f6nen. Vanliga var ocks\u00e5 slumpackord d\u00e4r l\u00e4gsta pris eller l\u00f6n avgjorde vem som fick jobbet. Om man hade riktigt otur fick man inte ens betalt. De spekulativa byggherrarna var \u00f6k\u00e4nt op\u00e5litliga som arbetsgivare.<\/p>\n\n\n\n

Det var i denna kontext som tanken uppkom att arbetarna sj\u00e4lva skulle kunna ta \u00f6ver byggverksamheten. Startskottet var 1917 d\u00e5 ett antal fackf\u00f6reningar fick i uppdrag att uppf\u00f6ra provisoriska bost\u00e4der \u00e5t Stockholms stad under en period av akut bostadsbrist. I b\u00f6rjan av 1920-talet bildade fackf\u00f6reningarna sina egna produktionsbolag, s\u00e5 kallade byggnadsgillen, i Stockholm, G\u00f6teborg, Malm\u00f6 och senare i ett dussintal andra st\u00e4der. Gillena \u00e4gdes av fackf\u00f6reningar och enbart arbetare anslutna till dem anst\u00e4lldes. Tanken var att tj\u00e4na samh\u00e4llet och bygga till l\u00e4gsta m\u00f6jliga kostnad utan n\u00e5gon vinst eller parasitiska mellanh\u00e4nder. \u00c5r 1967 gick tolv gillen samman med fackf\u00f6renings\u00e4gda anl\u00e4ggningsbolag och bildade Bostadsproduktion AB (BPA), som med 14 000 anst\u00e4llda blev Sveriges n\u00e4st st\u00f6rsta byggbolag efter Skanska.<\/p>\n\n\n

\n
\"\"<\/a><\/figure>\n<\/div>\n\n\n

Missn\u00f6je med den spekulativa byggnationen ledde \u00e4ven offentliga och kooperativa byggherrar till att bygga i egen regi med egen arbetskraft. Stockholms kooperativa byggbolag (SKB) och statliga myndigheter hade tidigt egna anst\u00e4llda byggarbetare. Kommunala bostadsbolag f\u00f6ljde trenden p\u00e5 1940-talet. Den kommunala egenproduktionen n\u00e5dde sin h\u00f6jdpunkt p\u00e5 1970-talet, d\u00e5 17 kommunala byggenheter var aktiva. M\u00e5nga hade egna fabriker f\u00f6r insatsvaror som betongelement, marmor och plank samt heltidsanst\u00e4lld personal f\u00f6r planering och projektering, byggnation, VVS, el, m\u00e5lning och tr\u00e4dg\u00e5rdsarbete.<\/p>\n\n\n\n

P\u00e5litlig statlig finansiering innebar ocks\u00e5 en grad av f\u00f6rutbest\u00e4mdhet som gjorde l\u00e5ngsiktig planering m\u00f6jlig. Under efterkrigstiden tog staten \u00f6ver en stor del av risken f\u00f6r bostadsbyggandet. I en statlig utredning fr\u00e5n 1966 resonerar man att \u201dom det ekonomiska l\u00e4get i framtiden skulle anses n\u00f6dv\u00e4ndigg\u00f6ra r\u00e4nteh\u00f6jningar, borde dessa inte g\u00e5 ut \u00f6ver bostadsbyggandet med dess behov av stabila r\u00e4ntevillkor som fast bas f\u00f6r kalkylerna.\u201d11<\/a><\/sup> I denna anda uppr\u00e4ttades ett system med garanterad r\u00e4nta och f\u00f6rm\u00e5nliga statliga l\u00e5n f\u00f6r bostadsbyggande tillsammans med \u00e5tg\u00e4rder f\u00f6r att fr\u00e4mja rationalisering och begr\u00e4nsa spekulation i b\u00e5de mark och bost\u00e4der.<\/p>\n\n\n\n

Var allt perfekt? Knappast. Byggbranschen pr\u00e4glades \u00e4ven d\u00e5 av tuffa arbetsf\u00f6rh\u00e5llanden och arbetet var delvis s\u00e4songsberoende med os\u00e4kra anst\u00e4llningar. L\u00e5nen var inte bara f\u00f6rdelaktiga f\u00f6r offentlig sektor. De privata anl\u00e4ggningsf\u00f6retagen som hade stora resurser, riksomfattande verksamhet och teknisk kompetens gynnades av utvecklingen mot st\u00f6rre projekt under efterkrigstiden. Dessa bolag v\u00e4xte till sig under miljonprograms\u00e5ren och byggde upp vertikalt integrerade produktionskedjor med kontroll \u00f6ver viktiga insatsvaror. Detta gav dem en synnerligen stor makt \u00f6ver byggprocessen och lade grunden f\u00f6r den oligopolistiska byggmarknad vi har idag, d\u00e4r ett f\u00e5tal f\u00f6retag dominerar.<\/p>\n\n\n\n

Men, p\u00e5 den tiden byggde \u00e4ven privata byggbolag i stor utstr\u00e4ckning med egen arbetskraft. Starka fackf\u00f6reningar och en exceptionellt h\u00f6g organisationsgrad f\u00f6rsv\u00e5rade ocks\u00e5 exploateringen av arbetare genom f\u00f6rl\u00e4ngda arbetsdagar eller s\u00e4nkta l\u00f6ner. Kombinationen av dessa faktorer innebar att byggbolagen, inklusive de privata, generellt prioriterade produktivitetsutveckling framf\u00f6r exploatering av billig arbetskraft och spekulativa aff\u00e4rsstrategier, samtidigt som de statliga subventionerna s\u00e4kerst\u00e4llde fortsatt l\u00f6nsamhet och minimerade os\u00e4kerheten. Det var en aff\u00e4rsmodell mer inriktad p\u00e5 \u00f6kad produktivitet \u00e4n spekulation som \u2013 genom tryggare jobb och h\u00f6gre l\u00f6ner \u2013 \u00e4ven gynnade arbetstagaren.<\/p>\n\n\n\n

Tv\u00e5 \u00e5rtionden fram\u00e5t, hundra \u00e5r tillbaka<\/strong>
P\u00e5 1970-talet b\u00f6rjade marknadsliberala id\u00e9er att p\u00e5verka bostadspolitikens riktning. Alla akt\u00f6rer, inklusive fackf\u00f6renings\u00e4gda BPA, blev mer fokuserade p\u00e5 l\u00f6nsamhet. Byggkonkurrensutredningen 1974 ledde till nya best\u00e4mmelser om finansiering av bostadsbyggandet, vilket bland annat innebar att man inte l\u00e4ngre kunde erh\u00e5lla f\u00f6rm\u00e5nliga statliga l\u00e5n om man byggde i egen regi. Upphandling i konkurrens var n\u00f6dv\u00e4ndig. Samtliga kommunala byggbolag lades kort d\u00e4refter ned. Avregleringen av kreditmarknaden cirka tio \u00e5r senare ledde till \u00f6kad konkurrens mellan l\u00e5ngivare, spekulation och risktagande. Mellan 1986 och 1989 f\u00f6rdubblade banker och finansinstitut sin utl\u00e5ning, bostadsmarknaden \u00f6verhettades och 1990 utl\u00f6stes en fullfj\u00e4drad fastighets- och bankkris.<\/p>\n\n\n

\n
\"\"<\/a><\/figure>\n<\/div>\n\n\n

De avg\u00f6rande f\u00f6r\u00e4ndringarna skedde i k\u00f6lvattnet av 90-talskrisen, de f\u00f6rm\u00e5nliga statliga l\u00e5nen avskaffades och bostadsproduktionen blev helt beroende av marknadsfinansiering. Samtidigt ersattes m\u00e5let om full syssels\u00e4ttning med ett inflationsm\u00e5l, vilket innebar att penningpolitiken och f\u00f6r\u00e4ndringar i r\u00e4ntan, i st\u00e4llet f\u00f6r expansiv finanspolitik, blev det fr\u00e4msta verktyget f\u00f6r att reglera ekonomin. I praktiken betydde detta att den ekonomiska politikens inverkan p\u00e5 byggsektorn skiftade fr\u00e5n att vara kontracyklisk till att \u00e5terigen bli starkt procyklisk. I st\u00e4llet f\u00f6r att, metaforiskt uttryckt, bromsa i nedf\u00f6rsbackarna och gasa i uppf\u00f6rsbackarna, gjorde man nu det motsatta. Det kombinerade resultatet av dess \u00e4ndringar var att produktionen och syssels\u00e4ttningen inom byggsektorn blev allt mer os\u00e4ker och utsatta f\u00f6r marknadens nycker och fluktuerande r\u00e4ntor.<\/p>\n\n\n\n

Medan andra inhemska tillverkningsindustrier flyttade sina fabriker till l\u00e4nder med l\u00e5ga l\u00f6ner och svag arbetslagstiftning n\u00e4r den globala konkurrensen h\u00e5rdnade var detta inte en m\u00f6jlighet f\u00f6r den platsbundna byggsektorn. F\u00f6r att hantera den \u00f6kade ekonomiska os\u00e4kerheten, reducerade byggherrar och byggentrepren\u00f6rer antalet heltidsanst\u00e4llda arbetare och b\u00f6rjade ist\u00e4llet anlita underleverant\u00f6rer och bemanningspersonal i st\u00f6rre utstr\u00e4ckning. I praktiken innebar det att en del av den ekonomiska risken f\u00f6rsk\u00f6ts fr\u00e5n f\u00f6retag till arbetare, som nu fick betala f\u00f6r konjunktursv\u00e4ngningar med sina jobb och uppeh\u00e4llen.<\/p>\n\n\n\n

Denna trend f\u00f6rst\u00e4rktes genom en rad politiska beslut som urholkade arbetsr\u00e4tten och f\u00f6rsvagade fackf\u00f6reningarna. Sedan 1990-talet har man \u00e5terigen legaliserat bemanningsf\u00f6retag (1993), avskaffat Arbetslivsinstitutet (2007), f\u00f6renklat reglerna f\u00f6r f\u00f6retagsbeskattning (2009-2010), slopat revisionsplikten f\u00f6r mindre bolag (2010) och gjort en rad nedsk\u00e4rningar p\u00e5 Arbetsmilj\u00f6verket, vilket har minskat deras m\u00f6jligheter att g\u00f6ra arbetsplatsinspektioner. Man tog \u00e4ven bort skattereduktionen f\u00f6r fackf\u00f6reningsavgiften och h\u00f6jde egenavgifterna till a-kassan 2007, vilket f\u00f6rsvagade fackf\u00f6reningsr\u00f6relsen och dess m\u00f6jligheter att s\u00e4kerst\u00e4lla trygga arbetsf\u00f6rh\u00e5llanden.<\/p>\n\n\n\n

Under samma period har rasifierade statushierarkier f\u00f6rst\u00e4rkts, vilket har bidragit till att normalisera den p\u00e5g\u00e5ende och brutala exploatering av migranter. Staten har spelat en nyckelroll i denna process, som n\u00e4r den borgerliga regeringen gjorde villkoren f\u00f6r arbetstillst\u00e5nd mer arbetsgivarstyrda 2007. Det innebar i praktiken att migrantarbetare blev knutna till sin arbetsgivare de f\u00f6rsta tv\u00e5 \u00e5ren, vilket gjorde det sv\u00e5rare att rapportera missf\u00f6rh\u00e5llanden utan att riskera utvisning. Samtidigt har de allt str\u00e4ngare asylreglerna gjort fler migranter pappersl\u00f6sa och d\u00e4rmed alltmer s\u00e5rbara f\u00f6r exploaterande arbetsgivare. Avhumanisering av migranter och en syn p\u00e5 deras liv och arbetskraft som mindre v\u00e4rd sker inte bara genom explicit rasistisk retorik, diskriminering och lagstiftning, det sker ocks\u00e5 genom mer implicita processer, till exempel olika former av stereotyper, tystnad och acceptans.<\/p>\n\n\n\n

Under tidigt 2000-tal hade byggsektorn \u00e5terg\u00e5tt till det laissez-faire-tillst\u00e5nd som r\u00e5dde hundra \u00e5r tidigare. Bostaden hade \u00e5terigen blivit en spekulativ vara och sektorn kom \u00e5terigen att domineras av privata och vinstdrivande byggherrar, procyklisk produktion med snabba upp- och nedg\u00e5ngar, volatila markpriser, kortsiktigt spekulationskapital, \u00e5terkomsten av ett skikt av mellanh\u00e4nder och alltmer otrygga arbetsf\u00f6rh\u00e5llanden. Vid slutet av 1990-talet fanns ingen facklig, statlig eller kommunal byggverksamhet kvar. Det fackf\u00f6renings\u00e4gda BPA hade g\u00e5tt i konkurs och den statliga byggverksamheten lades ned. Fackf\u00f6reningarna var f\u00f6rsvagade och \u00e5terigen st\u00e4lldes arbetare mot arbetare i en ond spiral mot botten.<\/p>\n\n\n\n

Sundbyberg och den nya byggmarknaden<\/strong>
Byggarbetsplatsen i Sundbyberg \u00e4r ett typexempel p\u00e5 den r\u00f6ra av kortsiktiga akt\u00f6rer som nu dominerar byggmarknaden. \u00c4ven om byggnaden fortfarande h\u00f6ll p\u00e5 att uppf\u00f6ras hade den redan haft tre olika \u00e4gare n\u00e4r olyckan intr\u00e4ffade. Marken och byggr\u00e4tterna \u00e4gdes ursprungligen av H\u00f6kerum Bygg, som s\u00e5lde den till Magnolia Properties i juni 2021. Fastigheten s\u00e5ldes igen, 6 m\u00e5nader senare till CBRE Investments, men Magnolia stannade kvar som projektledare. Magnolias aff\u00e4rsmodell, som de kallar \u201cforward funding\u201d, g\u00e5r ut p\u00e5 att k\u00f6pa mark med byggr\u00e4tter och f\u00f6rhandla fram en totalentreprenad med ett byggf\u00f6retag. Magnolia hittar sedan en investerare som g\u00e5r med p\u00e5 att k\u00f6pa fastigheten till ett fastst\u00e4llt pris. Magnolias vinst \u00e4r i princip skillnaden mellan de kombinerade kostnaderna f\u00f6r mark och totalentreprenad och det pris som investeraren avtalat.<\/p>\n\n\n\n

Magnolias aff\u00e4rsmodell bygger p\u00e5 markspekulation och framg\u00e5ngsrika manipulationer av kreditv\u00e4rderingar, obligationsmarknader och kontraktsvillkor \u2013 en definitionsm\u00e4ssigt os\u00e4ker och kortsiktig aff\u00e4rsmodell som inte prioriterar l\u00e5ngsiktig f\u00f6rvaltning av byggnader, rationalisering av byggprocessen eller uppr\u00e4ttande av goda arbetsf\u00f6rh\u00e5llandena. Magnolias intresse f\u00f6r arbetsmilj\u00f6risker p\u00e5 byggarbetsplatserna \u00e4r begr\u00e4nsat till hur det p\u00e5verkar deras aff\u00e4rer och varum\u00e4rke. Som de sj\u00e4lva skriver i sin \u00e5rsredovisning 2022, \u00e4r det \u201cviktigt f\u00f6r aff\u00e4ren att s\u00e4kerhetsst\u00e4lla en god arbetsmilj\u00f6. Sekund\u00e4rt p\u00e5verkas \u00e4ven Magnolia Bostads varum\u00e4rke om bolagets entrepren\u00f6rer saknar en trygg arbetsmilj\u00f6.\u201d Som ett av v\u00e4rldens st\u00f6rsta kapitalf\u00f6rvaltningsf\u00f6retag har CBRE ett \u00e4nnu mindre intresse f\u00f6r bygget i Sundbyberg, som utg\u00f6r en n\u00e4stan obefintlig del i deras globala fastighetsportf\u00f6lj p\u00e5 147 miljarder dollar.<\/p>\n\n\n\n

Huvudentrepren\u00f6ren, Andersson Company, har inte p\u00e5verkats av \u00e4ndringarna i finansieringsvillkor p\u00e5 samma direkta s\u00e4tt som byggherrar, eftersom de utf\u00f6r tj\u00e4nster f\u00f6r fasta priser. Men deras aff\u00e4rsmodell \u00e4r inte helt olik Magnolias, den g\u00e5r ut p\u00e5 att pressa priser och l\u00f6ner genom l\u00e5nga led av underleverant\u00f6rer. De har under sina verksamma \u00e5r byggt 2000 bost\u00e4der, men har sj\u00e4lva bara 23 anst\u00e4llda. Detta aff\u00e4rsuppl\u00e4gg \u00e4r m\u00f6jligt eftersom f\u00f6r best\u00e4llare som CBRE och Magnolia \u00e4r byggprojekt bara poster i deras balansr\u00e4kningar. Staten bryr sig inte om att reglera f\u00f6retag som dessa och har under de senaste \u00e5rtiondena f\u00f6renklat f\u00f6r aff\u00e4rsuppl\u00e4gg som bygger p\u00e5 tillg\u00e5ngen till billig och svagt organiserad arbetskraft.<\/p>\n\n\n\n

Hissolyckan i Sundbyberg orsakades av bristande kontroll, vilket g\u00f6r Andersson Company direkt ansvarig. Men situationen speglar ett st\u00f6rre politiskt-ekonomiskt landskap som fr\u00e4mjar kortsiktiga akt\u00f6rer som vill tj\u00e4na snabbt p\u00e5 fastighetsaff\u00e4rer. Det \u00e4r moraliskt f\u00f6rkastligt, men egentligen handlar det inte om etik, utan om hur kapitalismen fungerar. Kapitalistiska f\u00f6retags rationella intresse, oavsett om de \u00e4r svenska eller utl\u00e4ndska, \u00e4r att maximera sin l\u00f6nsamhet inom de ramar som politiska och ekonomiska maktf\u00f6rh\u00e5llanden till\u00e5ter. Om spekulativa aff\u00e4rsuppl\u00e4gg \u00e4r l\u00f6nsamma, anpassar sig f\u00f6retagen till detta. Om underleverant\u00f6rer till\u00e5ts, utnyttjas de och om ingen bryr sig om hur migranter exploateras, och om det till och med uppmuntras, utnyttjar f\u00f6retagen det f\u00f6r att s\u00e4nka l\u00f6nerna och f\u00f6rbise arbetsmilj\u00f6n.<\/p>\n\n\n\n

Den svenska bygghistorien visar dock p\u00e5 att det g\u00e5r att bygga annorlunda \u2013 utan vinst och i egen regi. Bost\u00e4der beh\u00f6ver inte ses som varor, och marknadens sv\u00e4ngningar kan kontrolleras. Problemen i byggsektorn \u00e4r inte oundvikliga eller utl\u00e4ndska, de \u00e4r inhemska politiska produkter. Men politik och lagar speglar alltid maktf\u00f6rh\u00e5llanden, och det finns inga enkla tekniska eller r\u00e4ttsliga l\u00f6sningar. Ist\u00e4llet kr\u00e4vs det organisering. Det r\u00e4cker inte bara med att migranter organiserar sig, utan vi beh\u00f6ver en st\u00f6rre politisk r\u00f6relse f\u00f6r att f\u00f6r\u00e4ndra de politiskt-ekonomiska strukturerna som orsakar olyckor likt den i Sundbyberg. Och f\u00f6r detta kr\u00e4vs det, som organisat\u00f6rerna inom Solidariska Byggare p\u00e5pekar i sin bok om den nya arbetsmarknaden N\u00e5got har h\u00e4nt (Federativs, 2023), att \u00e4ven \u201cicke-migrantarbetare solidariserar sig med migrerande arbetare.\u201d<\/p>\n\n\n\n

\n\n\n
  1. SOU 1966:44<\/a>, s. 15. \u21a9\ufe0e<\/a><\/li><\/ol>\n\n\n

    Maria Wallstam<\/strong> \u00e4r doktorand vid Institutet f\u00f6r Bostads- och Urbanforskning (IBF), Uppsala universitet d\u00e4r hon forskar p\u00e5 byggbranschens politiska ekonomi. Tillsammans med
    Bostadsforskningskollektivet Fundament \u00e4r hon f\u00f6rfattare till boken     Kris i Bostadsfr\u00e5gan<\/a><\/em>
    (Daidalos, 2023).<\/p>\n\n\n\n

    <\/p>\n\n\n\n

    L\u00e4s ocks\u00e5: Bostadspolitik f\u00f6r vem?<\/a><\/strong><\/p>\n\n\n\n

    <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

    De v\u00e4xande problemen med fusk och arbetslivskriminalitet i den svenska byggsektorn skylls ofta p\u00e5 utl\u00e4ndska akt\u00f6rer. Men denna f\u00f6rklaring f\u00f6rbiser svenska f\u00f6retags roll och de inhemska politiska beslut som har bidragit till att skapa en billig, exploaterbar och svagt organiserad … Forts\u00e4tt l\u00e4sa →<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_jetpack_newsletter_access":"","_jetpack_dont_email_post_to_subs":false,"_jetpack_newsletter_tier_id":0,"_jetpack_memberships_contains_paywalled_content":false,"_jetpack_memberships_contains_paid_content":false,"footnotes":"[{\"content\":\"SOU 1966:44<\/a>, s. 15.\",\"id\":\"11b79d25-37f0-4b6b-9eaa-b7aac1305504\"}]","jetpack_publicize_message":"","jetpack_publicize_feature_enabled":true,"jetpack_social_post_already_shared":false,"jetpack_social_options":{"image_generator_settings":{"template":"highway","enabled":false},"version":2},"jetpack_post_was_ever_published":false},"categories":[1],"tags":[1621,1064],"class_list":["post-4142","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-okategoriserade","tag-maria-wallstam","tag-stale-holgersen"],"jetpack_publicize_connections":[],"jetpack_featured_media_url":"","jetpack_sharing_enabled":true,"jetpack_shortlink":"https:\/\/wp.me\/pRzA9-14O","_links":{"self":[{"href":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/4142","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=4142"}],"version-history":[{"count":4,"href":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/4142\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":4303,"href":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/4142\/revisions\/4303"}],"wp:attachment":[{"href":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=4142"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=4142"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=4142"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}