{"id":4149,"date":"2025-01-31T16:25:23","date_gmt":"2025-01-31T15:25:23","guid":{"rendered":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/?p=4149"},"modified":"2025-01-31T16:25:27","modified_gmt":"2025-01-31T15:25:27","slug":"djupdykning-ett-boksymposium-om-rorelsesocialism","status":"publish","type":"post","link":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/2025\/01\/31\/djupdykning-ett-boksymposium-om-rorelsesocialism\/","title":{"rendered":"Djupdykning – Ett boksymposium om R\u00f6relsesocialism"},"content":{"rendered":"
\n
\"\"<\/a><\/figure>\n<\/div>\n\n\n

I boken R\u00f6relsesocialism \u2013 Tjugosju teser om samh\u00e4llsf\u00f6r\u00e4ndring underifr\u00e5n <\/em>(2024) argumenterar Toivo Jokkala och Per-Anders Sv\u00e4rd f\u00f6r behovet av att \u00e5teruppt\u00e4cka kraften i kollektivt handlande underifr\u00e5n. Utg\u00e5ngspunkten \u00e4r att kollektivt handlande \u00e4r n\u00f6dv\u00e4ndigt f\u00f6r att motverkar att motverka den politiska utvecklingen, d\u00e4r h\u00f6gerauktorit\u00e4ra r\u00f6relser vinner mark och d\u00e4r dr\u00f6mmen om en r\u00e4ttvis v\u00e4rld framst\u00e5r som allt mer verklighetsfr\u00e5nv\u00e4nd. H\u00e4r publicerar vi tre kommentarer p\u00e5 boken, med ett efterf\u00f6ljande svar fr\u00e5n Jokkala och Sv\u00e4rd.<\/strong><\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

Maria Sundvall: Antikapitalism \u00e4r konsekvens av r\u00f6relsekamp, inte utg\u00e5ngspunkt.<\/strong><\/p>\n\n\n\n

Toivo Jokkala och Per-Anders Sv\u00e4rds bok \u00e4r ett efterl\u00e4ngtat bidrag till samh\u00e4llsdebatten, en appell f\u00f6r att uppv\u00e4rdera r\u00f6relsers avg\u00f6rande roll i kampen f\u00f6r samh\u00e4llsf\u00f6r\u00e4ndringar. Den \u00e4r en fantastisk introduktion f\u00f6r m\u00e4nniskor som blir intresserade av socialismen. <\/p>\n\n\n\n\n\n\n\n

Denna min kommentar \u00e4r inte f\u00f6rminskande. Det \u00e4r inte l\u00e4tt att reda ut sv\u00e5ra fr\u00e5gor p\u00e5 ett enkelt spr\u00e5k. Jokkala och Sv\u00e4rd tar verkligen upp sv\u00e5ra fr\u00e5gor, b\u00e5de f\u00f6rv\u00e4ntade fr\u00e5gor om vad som skapar v\u00e4rde, vad kapitalism och socialism \u00e4r och s\u00e5 vidare. Fr\u00e5gor som vi alla \u201degentligen\u201d st\u00e4ller oss men alltf\u00f6r s\u00e4llan talar om i politiska sammanhang. Fr\u00e5gor som till exempel \u201dhar m\u00e4nniskan en of\u00f6r\u00e4nderlig k\u00e4rna?\u201d, \u201d\u00e4r kapitalismen ett uttryck f\u00f6r den m\u00e4nskliga naturen?\u201d, \u201d\u00e4r kapitalismen i sig rasistisk?\u201d. Fr\u00e5gor som verkligen f\u00f6rtj\u00e4nar att diskuteras \u00e4ven av redan \u00f6vertygade socialister och r\u00f6relseaktivister.<\/p>\n\n\n\n

F\u00f6rfattarna \u00e4r resonerande och inriktade p\u00e5 dialog. De v\u00e4ver in historiska bakgrunder i teserna, presenterar sociologiska teorier och \u00e4r ibland uppfriskande konkreta, som n\u00e4r de n\u00e4mner barnpassning som en materiell f\u00f6ruts\u00e4ttning f\u00f6r r\u00f6relsearbete.<\/p>\n\n\n\n

Den punkt jag k\u00e4nner mig mest tveksam till \u00e4r just det p\u00e5st\u00e5ende som de sj\u00e4lva f\u00f6rutsp\u00e5r ska vara mest kontroversiellt \u2013 att r\u00f6relserna m\u00e5ste vrida sig i antikapitalistisk riktning. Deras grundargument \u00e4r att v\u00e4rldskriserna \u00e4r s\u00e5 djupt inv\u00e4vda i det ekonomiska systemet att vi m\u00e5ste konfrontera kapitalismen som s\u00e5dan. De h\u00e4vdar att den som vill beh\u00e5lla \u201dpolitisk neutralitet\u201d i r\u00f6relsearbetet i sj\u00e4lva verket redan best\u00e4mt sig f\u00f6r att f\u00f6rlora!<\/p>\n\n\n\n

Nej, jag tycker inte heller att r\u00f6relser ska vara \u201dpolitiskt neutrala\u201d \u2013 det ger intrycket att de till exempel inte skulle vara mot privatiseringar i sjukv\u00e5rden d\u00e4rf\u00f6r att det sammanfaller med vissa partiers st\u00e5ndpunkter. D\u00e4remot har jag konsekvent h\u00e5llit p\u00e5 att de r\u00f6relser jag sj\u00e4lv deltagit i \u2013 framf\u00f6r allt r\u00f6relser f\u00f6r att f\u00f6rsvara v\u00e4lf\u00e4rden \u2013 ska vara \u201dpolitiskt obundna\u201d, en h\u00e5llning som Jokkala och Sv\u00e4rd kritiserar. De antar att sk\u00e4let till st\u00e5ndpunkten \u00e4r att jag och andra vill n\u00e5 ut till s\u00e5 m\u00e5nga som m\u00f6jligt och att vi vill beh\u00e5lla fokus p\u00e5 sakfr\u00e5gorna. Det st\u00e4mmer f\u00f6rst\u00e5s i h\u00f6g grad. En r\u00f6relse som inte vill n\u00e5 ut till s\u00e5 m\u00e5nga som m\u00f6jligt har kanske redan best\u00e4mt sig f\u00f6r att f\u00f6rlora\u2026? Men att n\u00e5 ut till m\u00e5nga ska inte tolkas som att leta efter mindre kontroversiella, mer realistiska krav, f\u00f6r att f\u00e5 st\u00f6d. Det f\u00f6rsvagar bara r\u00f6relsernas kraft.<\/p>\n\n\n\n

Det centrala \u00e4r att r\u00f6relser inte ska ha n\u00e5gra andra lojaliteter \u00e4n saken de k\u00e4mpar f\u00f6r. Det handlar bland annat om f\u00f6rh\u00e5llandet mellan r\u00f6relser och parlamentariska v\u00e4nsterkrafter. N\u00e4r v\u00e4nstermajoriteter i Stockholmslandstinget under tv\u00e5 mandatperioder p\u00e5 90- och 00-talen genomf\u00f6rde omfattande nedsk\u00e4rningar av v\u00e5rden blev besvikelsen stor hos v\u00e5rdpersonalen. Borgerliga styren \u00e5terkom och genomf\u00f6rde privatiseringar och nedsk\u00e4rningar under de kommande 16 \u00e5ren. Anst\u00e4llda blev demoraliserade av b\u00e4gge blockens v\u00e5rdpolitik och valde individuella l\u00f6sningar, som att g\u00e5 till hyrbolag eller resa till Norge f\u00f6r att jobba. Det blev ocks\u00e5 ett test f\u00f6r r\u00f6relserna. Tidigare kampanjer mot nedsk\u00e4rningar och privatiseringar f\u00f6rsvann n\u00e4r v\u00e4nstern fick majoritet i landstingsval. Den kampanjorganisation jag sj\u00e4lv arbetat med sedan 2005, Gemensam V\u00e4lf\u00e4rd, har lyckats leva kvar och driva opinion mot marknadisering och nedsk\u00e4rningar, om \u00e4n ibland p\u00e5 sparl\u00e5ga. Det hindrar inte att det varit sv\u00e5rare f\u00f6r aktivister som oftare r\u00f6star till v\u00e4nster att kritisera v\u00e4nsterstyren. Till exempel var samarbetet mellan protesterande hemtj\u00e4nstpersonal och Gemensam V\u00e4lf\u00e4rd starkare under de borgerliga perioderna, trots att deras arbetsvillkor inte f\u00f6rb\u00e4ttrats s\u00e5 mycket under socialdemokratiskt styre.<\/p>\n\n\n\n

Mekanismerna \u00e4r inte s\u00e5 sv\u00e5ra att f\u00f6rst\u00e5. Verkligheten \u00e4r alltid sv\u00e5rare \u00e4n principerna. Det \u00e4r l\u00e4ttare att ha f\u00f6rst\u00e5else f\u00f6r sv\u00e5righeten att genomf\u00f6ra f\u00f6r\u00e4ndringar, n\u00e4r det \u00e4r din partikamrat som \u00e4r ansvarig i kommundelen. Det betyder inte att r\u00f6relserna ska l\u00e4gga ned sina krav \u2013 tv\u00e4rtom, det \u00e4r \u00e4nnu n\u00f6dv\u00e4ndigare att r\u00f6relserna st\u00e5r sj\u00e4lvst\u00e4ndiga och har behoven som kompass. Inte det politiska spelet.<\/p>\n\n\n\n

Att r\u00f6relserna ska vara partipolitiskt obundna kan jag \u00e4nd\u00e5 t\u00e4nka mig att vi \u00e4r ense om. Men socialismen d\u00e5, \u00e4r det inte n\u00f6dv\u00e4ndigt att de n\u00e4rmar sig socialistiska, antikapitalistiska krav? Nej, det \u00e4r de samh\u00e4lleliga missf\u00f6rh\u00e5llanden som r\u00f6relsen bildats f\u00f6r att bek\u00e4mpa och de intressen den vill f\u00f6rsvara som m\u00e5ste v\u00e4gleda. Samt insikten av att vi bara kan vinna om vi h\u00e5ller ihop, att sj\u00e4lva kraften kommer underifr\u00e5n.<\/p>\n\n\n\n

Att f\u00f6rslagen ofta kommer att rikta sig mot kapitalet och f\u00f6respr\u00e5ka kollektiva i st\u00e4llet f\u00f6r individuella l\u00f6sningar ligger i r\u00f6relsekampens natur. Jag befarar d\u00e4remot att en inriktning f\u00f6r att n\u00e4rma r\u00f6relser till socialismen g\u00f6r att man letar efter de mest t\u00e4nkbara radikala krav. Eller att socialister d\u00f6mer ut r\u00f6relser d\u00e4rf\u00f6r att de inte verkar tillr\u00e4ckligt samh\u00e4llsomst\u00f6rtande.
Det g\u00e5r ocks\u00e5 l\u00e4tt att hitta exempel p\u00e5 r\u00f6relsestrider d\u00e4r de mest orubbliga k\u00e4mparna inte alls definierar sig som socialister. Jag k\u00e4nner liberaler (numera f\u00f6re detta) som f\u00f6rsvarar flyktingars r\u00e4ttigheter l\u00e5ngt h\u00e5rdare \u00e4n ledande socialdemokrater. Att l\u00e4gga en ideologisk plattform som grund f\u00f6r r\u00f6relsen f\u00f6r den inte fram\u00e5t. Samh\u00e4llsf\u00f6r\u00e4ndringar har alltid genomf\u00f6rts av m\u00e4nniskor och grupper som radikaliserats utifr\u00e5n olika perspektiv och med olika ideologiska \u00f6vertygelser, men som sammanstr\u00e5lat i omst\u00f6rtningen.<\/p>\n\n\n\n

D\u00e4remot \u00e4r jag absolut ense om att socialister m\u00e5ste aktivera sig i r\u00f6relser, att det i sj\u00e4lva verket \u00e4r lika naturligt som att vara aktiv i ett politiskt parti. Och givetvis ska de verka f\u00f6r att sprida socialistiska analyser, f\u00f6rslag om samh\u00e4llsf\u00f6r\u00e4ndringar och erfarenheter av kollektiv organisering.<\/p>\n\n\n

\n
\"\"<\/a><\/figure>\n<\/div>\n\n\n

Ett s\u00e4rskilt ansvar faller p\u00e5 socialister i parlamentariska f\u00f6rsamlingar. P\u00e5 00-talet uppm\u00e4rksammades den s\u00e5 kallade deltagardemokratin som bland annat utvecklades i Brasilien. I en intervju 2005 beskrev v\u00e4nsterpartisten Sanna Brolin hur hennes parti arbetade med det perspektivet i den Stockholmsstadsdel d\u00e4r hon var f\u00f6rtroendevald.1<\/a><\/sup> S\u00e5 m\u00e5nga fler exempel fr\u00e5n Sverige k\u00e4nner inte jag till. I Jokkala och Sv\u00e4rds bok beskrivs det katalanska partiet och medborgarplattformen Barcelona en Com\u00fa som lyckats kombinera utomparlamentariskt r\u00f6relsearbete med att som kommunledning aktivt st\u00f6dja r\u00f6relseorganisering. Sj\u00e4lv brukar jag rekommendera Katarina Katz\u2019 bok London mot Thatcher <\/em>till l\u00e4sning.2<\/a><\/sup> D\u00e4r beskrivs hur Great London Council,, som s\u00e5 sm\u00e5ningom lades ned av Thatcher, anv\u00e4nde sin makt f\u00f6r att knyta kontakter med och st\u00f6dja lokala r\u00f6relser. I Skottland har marknadsinriktningen av sjukv\u00e5rden NHS upph\u00e4vts i samarbete med fackf\u00f6reningarna.3<\/a><\/sup> Som r\u00f6relseaktivist har jag ofta blivit frustrerad \u00f6ver att v\u00e4nstermajoriteter i kommun och landsting inte aktivt samarbetar med anst\u00e4llda, brukare och allm\u00e4nheten. Vi har f\u00e5tt h\u00f6ra att v\u00e4nsterns representanter \u201dlyssnar p\u00e5\u201d oss \u2013 i st\u00e4llet f\u00f6r \u201dvi vill samarbeta med er f\u00f6r att r\u00e4dda v\u00e5rden\u201d. De \u2013 liksom vi alla – borde studera erfarenheterna fr\u00e5n Barcelona, London och Skottland och forts\u00e4tta de diskussioner som Jokkala och Sv\u00e4rds bok stimulerar till.<\/p>\n\n\n

  1. Sundvall, M och Brolin, S. Har V\u00e4nsterpartiet n\u00e5got alternativ till nedsk\u00e4rningar? Tidsignal 1\/2005, s. 28\u201343. \u21a9\ufe0e<\/a><\/li>
  2. Katz, K. (1988). London mot Thatcher: kommunalpolitik f\u00f6r samh\u00e4llsomst\u00f6rtare.<\/a><\/em> R\u00f6da Rummet: Stockholm \u21a9\ufe0e<\/a><\/li>

  3. Tax\u00e9n, L. (2019).     Skottland visar v\u00e4gen \u2013 en annan sjukv\u00e5rd \u00e4r m\u00f6jlig.<\/a><\/em> Rapport. Arena Id\u00e9 och N\u00e4tverket Gemensam V\u00e4lf\u00e4rd. \u21a9\ufe0e<\/a><\/li><\/ol>\n\n\n
    \n\n\n\n

    Lotte Schack: Hur v\u00e4cka den slumrande organisationskraften i en tid av allt sn\u00e4vare demokrati?<\/strong><\/p>\n\n\n\n

    Hur ska vi \u00f6vervinna det deprimerande politiska l\u00e4ge vi befinner oss i? Enligt Toivo Jokkala och Per-Anders Sv\u00e4rd \u00e4r det enda s\u00e4ttet vi kan g\u00f6ra detta vad de kallar r\u00f6relsesocialism. I deras bok med samma namn argumenterar de genom tjugosju teser f\u00f6r att det som beh\u00f6vs \u00e4r en f\u00f6rst\u00e4rkt folkr\u00f6relse som k\u00e4mpar f\u00f6r f\u00f6r\u00e4ndring underifr\u00e5n. I f\u00f6rsta hand utomparlamentarisk men ocks\u00e5 med band till v\u00e4nsterpartipolitiken. Denna r\u00f6relse finns redan, b\u00e5de i uttalade socialistiska organisationer och i grupper som inte skulle beteckna sig sj\u00e4lva som socialistiska. Det som utm\u00e4rker socialismen enligt f\u00f6rfattarna \u00e4r \u201dm\u00e4nniskors sj\u00e4lvverksamhet och demokratiska organisering,\u201d vilket inneb\u00e4r att den alltid m\u00e5ste byggas upp underifr\u00e5n av m\u00e4nniskor sj\u00e4lva och inte kan inf\u00f6ras av makthavare.<\/p>\n\n\n\n

    F\u00f6rfattarna levererar en \u00f6vertygande analys av kapitalismen baserad p\u00e5 en bred l\u00e4sning av samtida antikapitalistiska teoretiker utan att hemfalla till ortodox marxistisk jargong eller f\u00f6rutbest\u00e4mda slutsatser. Boken f\u00f6r fram b\u00e5de denna analys och teserna med ett v\u00e4lskrivet och tillg\u00e4ngligt spr\u00e5k. Boken f\u00f6rtj\u00e4nar ocks\u00e5 ber\u00f6m f\u00f6r sin optimistiska anda, s\u00e4rskilt i insisterandet p\u00e5 m\u00e4nniskors f\u00f6rm\u00e5ga att t\u00e4nka och handla solidariskt, samt i framh\u00e4vandet av r\u00f6relsens historiska vinster. Genom l\u00e4sningen \u00f6vertygas man som l\u00e4sare om vikten av b\u00e5de en socialistisk analys och en r\u00f6relse som kan f\u00f6rvandla denna till handling.<\/p>\n\n\n\n

    Fr\u00e5gan jag fr\u00e4mst l\u00e4mnas kvar med \u00e4r det st\u00f6riga hur? Sociala r\u00f6relser har i en svensk kontext f\u00f6rlitat sig p\u00e5 en relativt gener\u00f6s v\u00e4lf\u00e4rdsstat som har assisterat med finansiering och som har varit villig att g\u00e5 i dialog med r\u00f6relserna och deras krav. Nu befinner vi oss dock i en tid d\u00e4r denna grund alltmer utmanas, vilket f\u00f6rfattarna sj\u00e4lva p\u00e5pekar. Ja, organiseringskraften slumrar inom oss, som det formuleras i tes nummer femton, men f\u00f6r att den ska kunna realiseras kr\u00e4vs former d\u00e4r den kan ta sig uttryck. Dessa former begr\u00e4nsas av \u00f6kad repression, tillbakadragandet av finansiellt st\u00f6d till folkbildning och v\u00e4nstermedier samt en mer fientlig inst\u00e4llning till aktivism.<\/p>\n\n\n\n

    Ett tydligt exempel p\u00e5 det f\u00f6r\u00e4ndrade politiska l\u00e4gets konsekvenser \u00e4r milj\u00f6r\u00f6relsen, en av de r\u00f6relser som inte prim\u00e4rt definierar sig som socialistisk men som enligt Jokkala och Sv\u00e4rd \u00e4nd\u00e5 har en sorts socialistisk praktik. Milj\u00f6r\u00f6relsen, som efter sin f\u00f6rnyelse kring 2018 d\u00e5 den \u00e5tnj\u00f6t ett visst m\u00e5tt av v\u00e4lvilja fr\u00e5n politiker och lyckades s\u00e4tta klimatkrisen p\u00e5 dagordningen, har snabbt hamnat i motvind. En kvinna som jobbade p\u00e5 Energimyndigheten blev av med sitt jobb f\u00f6r att hennes chef fick reda p\u00e5 att hon var ansluten till aktivistgruppen Rebellmammorna. Ulf Kristersson st\u00e4llde in ett offentligt m\u00f6te p\u00e5 grund av \u201ds\u00e4kerhetshot\u201d f\u00f6r att en aktivist fr\u00e5n Extinction Rebellion stod p\u00e5 deltagarlistan. Fler och fler klimataktivister st\u00e4lls inf\u00f6r r\u00e4tta och d\u00f6ms efter civila olydnadsaktioner. Klimatministern Romina Pourmokhtari har upprepade g\u00e5nger h\u00e5rt kritiserat aktivister f\u00f6r att anv\u00e4nda odemokratiska metoder i st\u00e4llet f\u00f6r att g\u00e5 via riksdagen.<\/p>\n\n\n\n

    Det verkar allts\u00e5 som att definitionen av legitimt demokratisk deltagande sn\u00e4vas av radikalt, och det har allvarliga f\u00f6ljder f\u00f6r r\u00f6relsen och dess aktivister. Hur skapar vi livaktiga r\u00f6relser som kan verka och k\u00e4mpa emot dessa begr\u00e4nsningar? Jag ser detta som en av de mest akuta fr\u00e5gorna f\u00f6r r\u00f6relsen idag.<\/p>\n\n\n\n

    R\u00f6relsesocialismen h\u00e4mtar sin styrka ur sin bredd: den best\u00e5r av m\u00e5nga skilda organisationer och grupper som arbetar p\u00e5 olika s\u00e4tt, med olika metoder och med varierande avst\u00e5nd till etablerade partier. Det \u00e4r dock inte helt klart hur ofta oeniga delar av r\u00f6relsen ska kunna m\u00f6tas. Jokkala och Sv\u00e4rd kritiserar sj\u00e4lva arbetarr\u00f6relsens byr\u00e5kratisering och hur den i h\u00f6g grad har \u00f6vergett socialismen som m\u00e5lbild. En av f\u00f6ljderna har varit ett v\u00e4xande avst\u00e5nd fr\u00e5n den etablerade delen av arbetarr\u00f6relsen till gr\u00e4srotsr\u00f6relserna. Vad ska vi g\u00f6ra \u00e5t detta avst\u00e5nd, och vem \u00e4r det som b\u00f6r n\u00e4rma sig vem?
    Likv\u00e4l \u00e4r detta ocks\u00e5 fr\u00e5gan n\u00e4r det kommer till r\u00f6relser som inte sj\u00e4lv definierar sig som socialistiska. Hur ska vi bygga allianser med dem? \u00c4r det verkligen tillr\u00e4ckligt att peka p\u00e5 att \u201dVarhelst m\u00e4nniskor aktivt, medvetet och solidariskt deltar i den demokratiska f\u00f6rvaltningen av sina egna angel\u00e4genheter, d\u00e4r g\u00f6r de ocks\u00e5 socialism\u201d och att \u201dSocialismens k\u00e4rna \u00e4r inte s\u00e5 mycket ett tillst\u00e5nd (en viss upps\u00e4ttning institutioner, ett visst f\u00f6rdelningsm\u00f6nster) som en praktik som f\u00f6rverkligas i demokratiskt samarbete mellan fria och j\u00e4mlika individer\u201d?<\/p>\n\n\n\n

    Detta \u00e4r sv\u00e5ra fr\u00e5gor som knappast kan f\u00f6rv\u00e4ntas besvaras till fullo i en enskild bok. Snarare beh\u00f6ver svaren nog hittas i r\u00f6relserna sj\u00e4lva, som Sv\u00e4rd och Jokkala sj\u00e4lva s\u00e4ger n\u00e4r de varnar mot att f\u00f6rs\u00f6ka att hitta ett r\u00e4tt s\u00e4tt att organisera sig p\u00e5: i en f\u00f6r\u00e4nderlig v\u00e4rld \u00e4r det viktigt med en f\u00f6r\u00e4nderlig r\u00f6relse. Denna p\u00e5minnelse \u00e4r en bra utg\u00e5ngspunkt f\u00f6r att diskutera hur vi som r\u00f6relse hanterar den nuvarande politiska situationen och de utmaningar som f\u00f6ljer av den.<\/p>\n\n\n\n

    Ludvig Sunnemark: R\u00f6relsesocialism inom och bortom en nationell horisont.<\/strong><\/p>\n\n\n\n

    \"\"<\/a><\/figure>\n\n\n\n

    Toivo Jokkala och Per-Anders Sv\u00e4rds R\u00f6relsesocialism \u2013 Tjugosju teser om samh\u00e4llsf\u00f6r\u00e4ndring underifr\u00e5n \u00e4r p\u00e5 m\u00e5nga s\u00e4tt ett uppfriskande och hoppfullt tillskott till svensk v\u00e4nsterdebatt. Till skillnad fr\u00e5n m\u00e5nga andra bidrag till s\u00e5dan debatt \u00e4r Jokkala och Sv\u00e4rds huvudsyfte inte polemik eller att ge tv\u00e4rs\u00e4kra svar p\u00e5 komplexa problem. Tv\u00e4rtom karakt\u00e4riseras deras bok av en radikal icke-dogmatism och \u00f6ppenhet vad g\u00e4ller n\u00e5gra av de k\u00e4rnfr\u00e5gor som socialister, kommunister och anarkister debatterat i \u00e5rhundraden: reform eller revolution, v\u00e5ld eller icke-v\u00e5ld, centraliserad organisering i partier eller icke-hierarkisk organisering i n\u00e4tverk.<\/p>\n\n\n\n

    Framf\u00f6r allt argumenterar Jokkala och Sv\u00e4rd f\u00f6r att den socialistiska revolutionen m\u00e5ste f\u00f6rst\u00e5s som en l\u00e4randeprocess som byggs underifr\u00e5n genom en m\u00e5ngfald av organisationstyper och strategier, d\u00e4r val av metod alltid b\u00f6r baseras p\u00e5 den historiska och strategiska situationens specifika krav. De avvisar d\u00e4rmed dogmatism och f\u00f6respr\u00e5kar en bred r\u00f6relseekologi d\u00e4r olika akt\u00f6rer, fr\u00e5n l\u00f6sa n\u00e4tverk till traditionella partier, kan spela viktiga roller beroende p\u00e5 sammanhang. Reformkamp kan exempelvis tj\u00e4na som en utg\u00e5ngspunkt f\u00f6r att driva mer systemkritiska f\u00f6r\u00e4ndringar.
    Centralt f\u00f6r deras vision \u00e4r r\u00f6relsens kollektiva beslutsfattande och sj\u00e4lvstyrande karakt\u00e4r – som b\u00e5de fungerar som ett fr\u00f6 till en framtida samh\u00e4llsorganisering och som n\u00f6dv\u00e4ndigt tryck f\u00f6r att genomf\u00f6ra de politiska f\u00f6r\u00e4ndringar som kr\u00e4vs f\u00f6r en socialistisk framtid. Denna vision grundas i en kritisk analys av kapitalismen, inspirerad av Nancy Frasers teori om hur ekonomin samspelar med bakgrundsstrukturer som patriarkat och kolonialitet. Jokkala och Sv\u00e4rd populariserar Frasers teori i en svensk kontext, och visar hur socialismens bredd innefattar kamper inom och bortom den traditionella arbetarr\u00f6relsen.<\/p>\n\n\n\n

    Emellertid finns det en del som fr\u00e5gor som f\u00f6rblir obesvarade i boken. F\u00f6r mig g\u00e4ller det framf\u00f6r allt fr\u00e5gan om internationalism och global r\u00f6relseorganisering.
    Samtida sociala r\u00f6relser \u00e4r i \u00f6kande grad organiserade p\u00e5 tv\u00e4rs \u00f6ver nationsgr\u00e4nser, framf\u00f6r allt genom gr\u00e4ns\u00f6verskridande n\u00e4tverk, men ocks\u00e5 till viss del genom internationaler och federerade sammanslutningar i stil med den socialistiska internationalismens \u201dtraditionella\u201d organisationsform. Detta eftersom att den samtida kapitalismen \u00e4r globalt och lateralt strukturerad; snarare \u00e4n att verka i separerade nationella sf\u00e4rer fungerar den genom att koppla samman lokala platser p\u00e5 tv\u00e4rs \u00f6ver nationella gr\u00e4nser samt genom att strukturera \u00f6vernationella block och samarbeten. P\u00e5 grund av detta \u00e4r de kamper och fr\u00e5gor som sociala r\u00f6relser f\u00f6r ocks\u00e5 ofta transnationellt artikulerade. Klimatf\u00f6r\u00e4ndringarna, den globala oj\u00e4mlikheten, och imperialismens frammarsch kan knappast bek\u00e4mpas i enskilda nationella utrymmen, utan kr\u00e4ver nations\u00f6verskridande organisering av grupper som befinner sig p\u00e5 olika platser i v\u00e4rlden men m\u00f6ter liknande problem och typer av f\u00f6rtryck.
    Detta \u00e4r, f\u00f6rst\u00e5s, en central po\u00e4ng i Jokkala och Sv\u00e4rds analys av kapitalismen, vilken fokuserar kapitalismens globala omfattning och \u201dkannibalistiska\u201d anspr\u00e5k (f\u00f6r att anv\u00e4nda Frasers term). Dock stannar deras reflektioner kring r\u00f6relseorganisering oftast i en svensk kontext, vilket g\u00f6r att boken till viss del pr\u00e4glas av en slags diskrepans. Boken grundar sig i en omfattande analys av den globala kapitalismen medan dess f\u00f6reslagna strategi i huvudsak r\u00f6r sig inom en svensk politisk f\u00f6rest\u00e4llningshorisont.<\/p>\n\n\n\n

    Jokkala och Sv\u00e4rd l\u00e4gger stort utrymme p\u00e5 att beskriva hur r\u00f6relsesocialismen kan l\u00f6sa problem som \u00e4r synnerligen framtr\u00e4dande i svensk politisk debatt (g\u00e4ngkriminalitet, utarmad v\u00e4lf\u00e4rd, hot mot studief\u00f6rbund och v\u00e4nstermedia, etcetera). D\u00e4rtill l\u00e4ggs stor vikt vid historiska exempel fr\u00e5n svensk arbetar- och kvinnor\u00f6relse n\u00e4r r\u00f6relsesocialismens potential ska illustreras. I den del (tes tolv) som direkt adresserar r\u00f6relseorganiseringens transnationella dimensioner, och vikten av att bygga allianser mellan arbetare p\u00e5 tv\u00e4rs \u00f6ver landsgr\u00e4nser, ges fler fr\u00e5gor \u00e4n svar. Det betonas att det \u00e4r \u201dn\u00f6dv\u00e4ndigt att arbetare globalt b\u00f6rjar s\u00f6ka s\u00e4tt att organisera sig f\u00f6r att inte l\u00e5ta sig spelas ut mot varandra\u201d, men det ges inga \u00f6vergripande eller teoretiskt informerade svar p\u00e5 hur detta skulle kunna l\u00e5ta sig g\u00f6ras. Den globala r\u00e4ttviser\u00f6relsen samt fackliga solidaritetskampanjer diskuteras som m\u00f6jliga inspirerande exempel, men utan s\u00e4rskilt omfattande reflektion kring den enorma akademiska och politiska diskussion som f\u00f6rts kring dessa r\u00f6relsers faktiska f\u00f6rm\u00e5ga att f\u00f6r\u00e4ndra den globala kapitalismen.
    I allm\u00e4nhet tycks det d\u00e4rf\u00f6r som att bokens andra del f\u00f6rst och fr\u00e4mst fokuserar p\u00e5 hur en stridbar r\u00f6relseallians ska kunna uppst\u00e5 inom ramarna f\u00f6r ett svenskt politiskt slagf\u00e4lt, delvis genom ett \u00e5teruppv\u00e4ckande av den svenska folkr\u00f6relsetraditionen. \u00c5tminstone tycks det som att det f\u00f6r Jokkala och Sv\u00e4rd \u00e4r l\u00e4ttare att f\u00f6rest\u00e4lla sig och beskriva ett s\u00e5dant politiskt projekt \u00e4n den internationella r\u00f6relsekampanj som skulle beh\u00f6vas f\u00f6r att avskaffa kapitalismen globalt.
    Fr\u00e5gan uppst\u00e5r d\u00e4rf\u00f6r hur Jokkala och Sv\u00e4rd faktiskt f\u00f6rest\u00e4ller sig att den globala kapitalismen ska kunna bek\u00e4mpas av r\u00f6relsesocialismen. Vilken typ av global eller transnationell organisering ser de framf\u00f6r sig, och hur f\u00f6rh\u00e5ller sig denna till de nationellt etablerade r\u00f6relseallianser som de i h\u00f6gre utstr\u00e4ckning diskuterar i bokens andra del? Vilken typ av internationalism skulle kunna vara v\u00e4gledande f\u00f6r ett s\u00e5dant projekt \u2013 den prolet\u00e4ra internationalismens internationella sammanslutningar mellan nationellt organiserade arbetarr\u00f6relser, eller den globala r\u00e4ttviser\u00f6relsens allianser mellan transnationella, horisontella n\u00e4tverk? Vilken position skulle de svenska folkr\u00f6relsetraditioner som Jokkala och Sv\u00e4rd ser som inspirerande och v\u00e4gledande ha inom en s\u00e5dan global r\u00f6relseformation?<\/p>\n\n\n\n

    Jag inser f\u00f6rst\u00e5s att denna relativa brist p\u00e5 diskussion av det globala till stor del \u00e4r en konsekvens av bokens tillt\u00e4nkta publik. Jokkala och Sv\u00e4rd skriver p\u00e5 svenska och v\u00e4nder sig f\u00f6rst och fr\u00e4mst till svensk offentlighet. Sj\u00e4lvklart \u00e4r det d\u00e4rf\u00f6r rimligt att l\u00e4gga kraft p\u00e5 fr\u00e5gor och argumentationsled som har s\u00e4rskild relevans i en svensk kontext. Men detta g\u00f6r denna inv\u00e4ndning \u00e4n mer relevant som just diskussionsfr\u00e5ga \u2013 vad skulle Jokkala och Sv\u00e4rd kunna skriva i en uppf\u00f6ljare, som mer direkt och ing\u00e5ende tar sig an den socialistiska r\u00f6relsens potentiellt transnationella eller globala dimensioner? Vilken internationalism ser de framf\u00f6r sig?<\/p>\n\n\n\n

    \n\n\n\n

    Toivo Jokkala och Per-Anders Sv\u00e4rd svarar: Man m\u00e5ste ”t\u00e4nka bakl\u00e4nges” i r\u00f6relsebyggandet.<\/strong><\/p>\n\n\n\n


    Vi har tagit del av l\u00e4sningarna av v\u00e5r bok med stort intresse. Vi ska h\u00e4r, utan n\u00e5gra anspr\u00e5k p\u00e5 att vara helt\u00e4ckande, f\u00f6rs\u00f6ka ge v\u00e5ra perspektiv p\u00e5 de problem som recensenterna lyfter fra<\/p>\n\n\n\n

    N\u00e4r det g\u00e4ller r\u00f6relsekrafternas partipolitiska oberoende delar vi Maria Sundvalls analys. De exempel p\u00e5 svek fr\u00e5n parlamentariska v\u00e4nstermajoriteters sida som hon anf\u00f6r \u2013 och de f\u00f6rlamande konsekvenser som dessa f\u00e5tt p\u00e5 k\u00e4mpande r\u00f6relser \u2013 hade varit utm\u00e4rkta illustrationer i v\u00e5r bok. En av v\u00e5ra huvuddrivkrafter har varit att visa p\u00e5 just betydelsen av progressiva samh\u00e4llsr\u00f6relser som inte g\u00f6r sig beroende av det dagspolitiska spelet i de parlamentariska f\u00f6rsamlingarna. Om n\u00e5got \u00f6nskar vi oss det omv\u00e4nda f\u00f6rh\u00e5llandet: En dynamik d\u00e4r v\u00e4xande r\u00f6relser s\u00e4tter dagordningen och driver de politiska partierna framf\u00f6r sig.<\/p>\n\n\n\n

    Det finns \u00e4ven po\u00e4nger i de varningar Sundvall utf\u00e4rdar mot att, i den socialistiska renl\u00e4righetens namn, d\u00f6ma ut r\u00f6relseriktningar som inte ter sig tillr\u00e4ckligt subversiva \u2013 eller att f\u00f6rs\u00f6ka trumfa igenom maximal radikalism i varje r\u00f6relsesituation. Id\u00e9m\u00e4ssig enkelsp\u00e5righet f\u00e5r inte leda till att enskilda m\u00e4nniskor som \u00e4r beredda att k\u00e4mpa tillsammans med andra st\u00f6ts bort ur r\u00f6relserna. Det \u00e4r en viktig p\u00e5minnelse att inte i den stora visionens namn gl\u00f6mma den verklighet vi har att agera i \u2013 en verklighet d\u00e4r socialismen f\u00f6r tillf\u00e4llet dessutom ter sig mer avl\u00e4gsen \u00e4n p\u00e5 l\u00e4nge.<\/p>\n\n\n\n

    Men som Sundvall sj\u00e4lv \u00e4r inne p\u00e5 kommer r\u00f6relsers krav och m\u00e5ls\u00e4ttningar i praktiken ofta p\u00e5 kollisionskurs med kapitalets makt \u2013 precis som r\u00f6relsernas kollektiva anslag g\u00e5r i direkt klinch med marknadsindividualismen. I v\u00e5r bok \u00e5terkommer vi hela tiden till po\u00e4ngen att n\u00e4stan alla sociala kamper i v\u00e5r tid ocks\u00e5 \u00e4r \u201dgr\u00e4nsstrider\u201d (Nancy Frasers term) f\u00f6r att freda \u00e5tminstone n\u00e5gra delar av livet mot kapitalets oupph\u00f6rliga intr\u00e5ngsf\u00f6rs\u00f6k. Den unga klimatr\u00f6relsen \u00e4r ett tydligt exempel: Redan de mest grundl\u00e4ggande kraven f\u00f6r att hejda den globala uppv\u00e4rmningen krockar genast med kapitalets logik. Detta \u00e4r n\u00e5got som r\u00f6relser f\u00f6rr eller senare kommer att beh\u00f6va ta de id\u00e9m\u00e4ssiga konsekvenserna av. Inte genom att knyta upp sig mot specifika politiska partier, men genom att i sin egen verksamhet och i samarbete med andra r\u00f6relser v\u00e5ga anl\u00e4gga ett antikapitalistiskt perspektiv.<\/p>\n\n\n\n

    F\u00f6r att g\u00f6ra ett litet tankehopp: F\u00f6r lite mer \u00e4n hundra \u00e5r sedan, n\u00e4r fr\u00f6na s\u00e5ddes till m\u00e5nga av de r\u00f6relseriktningar som lever kvar in i v\u00e5r tid, var demokrati inte ett sj\u00e4lvskrivet positivt v\u00e4rdeladdat ord i offentligheten. V\u00e5ra politiska f\u00f6rsamlingar fylldes till betydande del av krafter som s\u00e5g en demokratisk utveckling som ett hot mot samh\u00e4llsordningens fortbest\u00e5nd. P\u00e5 den tiden hade det i neutralitetens namn kunnat te sig ganska rimligt f\u00f6r vissa nischade reformivrande f\u00f6reningar och organisationer att s\u00e4ga \u201dVi tar inte st\u00e4llning f\u00f6r eller emot demokrati\u201d (och f\u00f6r den delen ocks\u00e5 att l\u00e5ta den h\u00e5llningen \u00e5terspeglas i den egna organisationsstrukturen). \u00c4nnu l\u00e4ngre var det troligen socialt m\u00f6jligt att i f\u00f6reningssammanhang h\u00e4vda att \u201dVi tar inte st\u00e4llning f\u00f6r eller emot kvinnors likaber\u00e4ttigande\u201d. B\u00e5da h\u00e5llningarna \u00e4r f\u00f6rst\u00e5s id\u00e9m\u00e4ssigt orimliga f\u00f6r en progressiv r\u00f6relse, och b\u00e5da hamnar i tydlig konflikt med r\u00f6relsearbetets egen inre logik. Lika utl\u00e4mnande som det en g\u00e5ng i tiden var att i offentligheten s\u00e4ga \u201dJag \u00e4r demokrat\u201d, lika sj\u00e4lvklart hoppas vi att det en dag ska bli f\u00f6r r\u00f6relsef\u00f6retr\u00e4dare att s\u00e4ga \u201dJag \u00e4r demokrat, och som en f\u00f6ljd av det f\u00f6rkastar jag kapitalismen som samh\u00e4llsform\u201d.<\/p>\n\n\n

    \n
    \"\"<\/a><\/figure>\n<\/div>\n\n\n

    Kravet p\u00e5 obundenhet i meningen \u201dinte agera p\u00e5 ett s\u00e4tt som kan inneb\u00e4ra att ta st\u00e4llning mellan h\u00f6ger och v\u00e4nster\u201d eller \u201df\u00f6rbli agnostisk i f\u00f6rh\u00e5llande till den ekonomisk-politiska skalan\u201d \u00e4r sannolikt en h\u00e5llning som kommer att h\u00e4mma r\u00f6relser allt mer fram\u00f6ver \u2013 inte minst givet hur den h\u00f6gerradikala v\u00e4ckelsen f\u00f6rflyttat, och l\u00e4r forts\u00e4tta f\u00f6rflytta, den politiska mittpunkten allt l\u00e4ngre h\u00f6gerut. Enskilda organisationer kan f\u00f6rst\u00e5s \u00e4ven framgent v\u00e4lja att inte prata om kapitalismen, men som vi f\u00f6rs\u00f6ker visa i v\u00e5r bok kan kapitalismen inte v\u00e4lja att sluta motarbeta radikala r\u00f6relsem\u00e5l. Tv\u00e4rtom \u00e4r kapitalet strukturellt of\u00f6rm\u00f6get att prioritera n\u00e5got annat \u00e4n sin egen expansion. I dag manifesteras detta i en process d\u00e4r kapitalets lagar har tagit kommandot \u00f6ver v\u00e4rldspolitiken och kastat in oss i en ohygglig spiral av milj\u00f6f\u00f6rst\u00f6ring, fascistisering och krig. F\u00f6r att l\u00e5na en boktitel av Maurizio Lazzarato blir det allt tydligare att \u201dkapitalismen hatar oss alla\u201d. I det ljuset ter det sig allt mer angel\u00e4get att uttryckligen peka ut kapitalet som en gemensam fiende till de m\u00e4nskliga m\u00e5ls\u00e4ttningar m\u00e5nga av oss delar.<\/p>\n\n\n\n

    Lotte Schack s\u00e4tter fingret p\u00e5 ett verkligt moment 22 i den samtida svenska r\u00f6relseverkligheten: R\u00f6relsernas redan svaga st\u00e4llning g\u00f6r att politiska f\u00f6r\u00e4ndringar som pressar tillbaka dem ytterligare kan klubbas igenom (till de exempel Schack sj\u00e4lv n\u00e4mner kan l\u00e4ggas inskr\u00e4nkningarna i strejkr\u00e4tten i Sverige, n\u00e5got som f\u00f6rsv\u00e5rar en facklig revitalisering genom att underk\u00e4nna ett centralt verktyg i fackf\u00f6reningarnas verktygsl\u00e5da). Vi ser framf\u00f6r oss att rakt motsatt process kan bli verklighet: I st\u00e4llet f\u00f6r den ned\u00e5tg\u00e5ende spiral vi ser i dag m\u00e5ste vi f\u00f6rs\u00f6ka anv\u00e4nda r\u00f6relseorganiseringen som h\u00e4vst\u00e5ng f\u00f6r ytterligare r\u00f6relseorganisering. I boken f\u00f6r vi en del resonemang om att r\u00f6relser m\u00e5ste f\u00f6rs\u00f6ka skapa sig en styrkeposition oberoende av staten och den sviktande uppbackningen d\u00e4rifr\u00e5n. Delvis handlar det om att \u00e5teruppt\u00e4cka den \u201ddo it yourself\u201d-anda som pr\u00e4glade de unga arbetar- och folkbildningsr\u00f6relserna. R\u00f6relserna m\u00e5ste i den processen inse hur viktig en livaktig basdemokrati och gr\u00e4srotsorientering \u00e4r f\u00f6r att de ska kunna flytta fram sina samh\u00e4llspositioner \u2013 motsatsen till den tilltagande toppstyrning och byr\u00e5kratisering som vi bland annat sett i fackf\u00f6reningsr\u00f6relsen under de senaste decennierna. P\u00e5 s\u00e5 s\u00e4tt \u00e4r det allts\u00e5, aprop\u00e5 Schacks direkta fr\u00e5ga, de etablerade organisationerna som borde n\u00e4rma sig gr\u00e4srotsperspektivet. Men det sker f\u00f6rst\u00e5s inte av sig sj\u00e4lvt \u2013 f\u00f6r att det ska h\u00e4nda kr\u00e4vs ett \u00f6kat tryck underifr\u00e5n fr\u00e5n aktiva m\u00e4nniskor s\u00e5v\u00e4l inom som utom de etablerade organisationerna.<\/p>\n\n\n\n

    Om r\u00f6relserna ska st\u00e4rkas m\u00e5ste vi ocks\u00e5 motarbeta den r\u00f6relserepressiva politiken fr\u00e5n statsmakternas sida \u2013 s\u00e5 sett \u00e4r r\u00f6relsernas relation till staten och inriktningen p\u00e5 det politiska styret verkligen inte irrelevant. P\u00e5 samma s\u00e4tt som r\u00f6relsernas villkor tenderar att inskr\u00e4nkas fr\u00e5n statsmakternas sida n\u00e4r r\u00f6relserna \u00e4r svaga m\u00e5ste en vitaliserad underifr\u00e5norganisering st\u00e4rka r\u00f6relsernas st\u00e4llning \u00e4ven i juridiska termer.<\/p>\n\n\n

    \n
    \"\"<\/a><\/figure>\n<\/div>\n\n\n

    Ludvig Sunnemark g\u00f6r den helt korrekta observationen att vi har l\u00e4ttare att f\u00f6rest\u00e4lla oss fruktbara v\u00e4gar fram\u00e5t f\u00f6r r\u00f6relserna p\u00e5 v\u00e5r invanda hemmaplan \u00e4n vad vi har att visualisera dynamiken i en internationell r\u00f6relsekampanj. Det \u00e4r ingen slump att vi beskriver det som \u201dv\u00e5rt kanske sv\u00e5raste r\u00f6relsedilemma\u201d i boken. Men n\u00e5gra prelimin\u00e4ra st\u00e5ndpunkter har vi (varav n\u00e5gra s\u00e4kert kan beh\u00f6va ompr\u00f6vas eller utvecklas om vi f\u00e5r tillf\u00e4lle att g\u00e5 \u00e4nnu djupare in i fr\u00e5gan fram\u00f6ver).<\/p>\n\n\n\n

    Precis som n\u00e4r det g\u00e4ller r\u00f6relsebyggande generellt menar vi att man m\u00e5ste \u201dt\u00e4nka bakl\u00e4nges\u201d \u00e4ven p\u00e5 denna punkt: Vilka resurser m\u00e5ste finnas p\u00e5 plats f\u00f6r att den kapitalistiska samh\u00e4llsformen en dag ska kunna \u00f6vervinnas? Och vad beh\u00f6ver vi bygga upp f\u00f6r att kunna n\u00e5 punkten d\u00e4r dessa samh\u00e4llsresurser finns?<\/p>\n\n\n\n

    N\u00e4r det g\u00e4ller r\u00f6relsef\u00f6ruts\u00e4ttningarna i det globala Syd ser de ofta v\u00e4rre ut i dag \u00e4n de gjorde i v\u00e5r del av v\u00e4rlden f\u00f6r hundra \u00e5r sedan. I gulfstaterna, f\u00f6r att ta ett flagrant exempel, r\u00e5der fortfarande det s\u00e5 kallade kafalasystemet som inneb\u00e4r att migrantarbetare i praktiken \u00e4r f\u00f6rhindrade att organisera sig fackligt. I majoriteten av Afrikas l\u00e4nder har fackligt aktiva utsatts f\u00f6r v\u00e5ld p\u00e5 grund av sitt engagemang. I flera delar av v\u00e4rlden sker \u00e5terkommande mord p\u00e5 milj\u00f6aktivister och p\u00e5 hbtq-f\u00f6rk\u00e4mpar.<\/p>\n\n\n\n

    Ett f\u00f6rsta steg i internationell r\u00f6relsesolidaritet m\u00e5ste b\u00f6rja med allianser och direkta st\u00f6dinsatser f\u00f6r att bef\u00e4sta m\u00e4nniskors r\u00e4tt att \u00f6ver huvud taget organisera sig. Det kan verka som ett modest m\u00e5l \u2013 men \u00e4nd\u00e5 l\u00e4gger r\u00f6relserna idag sl\u00e5ende lite energi p\u00e5 det i v\u00e5r del av v\u00e4rlden. Inte ens de fackliga organisationerna prioriterar fr\u00e5gan s\u00e4rskilt h\u00f6gt \u2013 trots att det ligger i alla arbetares direkta intresse att olika arbetargrupper v\u00e4rlden \u00f6ver inte spelas ut mot varandra.<\/p>\n\n\n\n

    N\u00e4r det g\u00e4ller v\u00e5r vision f\u00f6r gr\u00e4ns\u00f6verskridande r\u00f6relseorganisering kommer vi n\u00e4rmast just den globala r\u00e4ttviser\u00f6relsens id\u00e9 om allianser mellan transnationella horisontella n\u00e4tverk. Inte minst n\u00e4r det g\u00e4ller milj\u00f6- och klimatr\u00f6relsen ser vi redan ganska framg\u00e5ngsrika f\u00f6rstadier till det. Samtidigt \u00e4r det uppenbart att de nationellt organiserade arbetarr\u00f6relserna forts\u00e4tter att gravitera mot den orimliga id\u00e9n om \u201dmaximalt v\u00e4lst\u00e5nd i v\u00e5rt land\/v\u00e5r region\u201d. I samtida svensk LO-tappning, exemplifierad i v\u00e5r bok, har denna attityd urartat i \u201dHur bygger vi en konkurrenskraft i v\u00e4rldsklass?\u201d \u2013 en rent dystopisk slogan som p\u00e5 en och samma g\u00e5ng lyckas vanhedra r\u00f6relsens stolta ursprung och upph\u00f6ja slavmentaliteten till en dygd. Inget av detta betyder f\u00f6rst\u00e5s att den globala r\u00e4ttviser\u00f6relsen sitter inne med ett f\u00e4rdigt organisatoriskt recept. Inte minst n\u00e4r det g\u00e4ller just att f\u00e5 till st\u00e5nd livskraftiga fackliga samarbeten \u00e5terst\u00e5r det mesta att g\u00f6ra.<\/p>\n\n\n\n

    De initiativ vi n\u00e4mner i boken \u00e4r p\u00e5 sina s\u00e4tt blygsamma, men \u00e4nd\u00e5 inspirerande: N\u00e4r fackligt aktiva vinarbetare i Syd g\u00f6r gemensam sak med r\u00f6relseaktiva i Sverige och s\u00e4tter press p\u00e5 Systembolaget, svenska staten och svenska vinimportf\u00f6retag att ta ansvar f\u00f6r milj\u00f6 och m\u00e4nskliga r\u00e4ttigheter i hela produktionskedjan \u2013 \u00e4ven med krav p\u00e5 bojkott \u2013 visar det hur ett embryo till global organisering kan se ut.<\/p>\n\n\n\n

    Vi utesluter inte att det i framtiden kan bli l\u00e4ge f\u00f6r en regelr\u00e4tt antikapitalistisk international av fackliga och andra r\u00f6relser. F\u00f6r oss \u00e4r det dock tydligt att en s\u00e5dan m\u00e5ste byggas underifr\u00e5n, efter att l\u00e5ngt fler grupper av m\u00e4nniskor \u00e4n i dag uppn\u00e5tt de grundl\u00e4ggande m\u00f6jligheterna till organisering.<\/p>\n\n\n\n

    Globala tankesmedjor, id\u00e9sammanslutningar och kampanjn\u00e4tverk kan inr\u00e4ttas redan nu, men mer genomgripande motmaktsstrukturer f\u00f6ruts\u00e4tter att de grundl\u00e4ggande best\u00e5ndsdelarna finns p\u00e5 plats d\u00e4r m\u00e4nniskor lever och verkar.<\/p>\n\n\n\n

    \n\n\n\n

    Maria Sundvall <\/strong>\u00e4r pensionerad \u00f6verl\u00e4kare i psykiatri och medlem i Socialistisk Politik. M\u00e5ng\u00e5rig aktivist i Folkkampanjen f\u00f6r Gemensam V\u00e4lf\u00e4rd<\/a><\/p>\n\n\n\n

    Lotte Schack <\/strong>\u00e4r doktorand i sociologi och skriver en avhandling om den svenska klimatr\u00f6relsen. Ing\u00e5r i R\u00f6da Rummets redaktion.<\/p>\n\n\n\n

    Ludvig Sunnemark<\/strong> \u00e4r doktorand i sociologi vid Universitetet i Oslo och skriver en avhandling om globala sociala r\u00f6relser och kollektividentitet och konstruktionen av globala civilsamh\u00e4llen. Ing\u00e5r i R\u00f6da Rummets redaktion.<\/p>\n\n\n\n

    Toivo Jokkall<\/strong>a \u00e4r journalist och politisk skribent. Han var verksam som milj\u00f6- och klimatpolitisk r\u00e5dgivare i EU-parlamentets v\u00e4nstergrupp GUE\/NGL i Bryssel mellan 2020 och 2024. Dessf\u00f6rinnan, 2015\u20132020, var han chefredakt\u00f6r f\u00f6r tidningen Arbetaren<\/a>. Han har genom \u00e5ren varit engagerad i fackf\u00f6reningsr\u00f6relsen, milj\u00f6r\u00f6relsen och djurr\u00e4ttsr\u00f6relsen.<\/p>\n\n\n\n

    Per-Anders Sv\u00e4rd <\/strong>\u00e4r lektor i statsvetenskap vid S\u00f6dert\u00f6rns h\u00f6gskola. Han har en bakgrund i den utomparlamentariska v\u00e4nstern, globaliseringsr\u00f6relsen och djurr\u00e4ttsr\u00f6relsen. I dag skriver han regelbundet ledare och kr\u00f6nikor i tidningen Arbetaren och \u00e4r aktiv i Centrum f\u00f6r marxistiska samh\u00e4llsstudier<\/a>.<\/p>\n\n\n\n

    <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

    I boken R\u00f6relsesocialism \u2013 Tjugosju teser om samh\u00e4llsf\u00f6r\u00e4ndring underifr\u00e5n (2024) argumenterar Toivo Jokkala och Per-Anders Sv\u00e4rd f\u00f6r behovet av att \u00e5teruppt\u00e4cka kraften i kollektivt handlande underifr\u00e5n. Utg\u00e5ngspunkten \u00e4r att kollektivt handlande \u00e4r n\u00f6dv\u00e4ndigt f\u00f6r att motverkar att motverka den politiska … Forts\u00e4tt l\u00e4sa →<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_jetpack_newsletter_access":"","_jetpack_dont_email_post_to_subs":false,"_jetpack_newsletter_tier_id":0,"_jetpack_memberships_contains_paywalled_content":false,"_jetpack_feature_clip_id":0,"_jetpack_memberships_contains_paid_content":false,"footnotes":"[{\"content\":\"Sundvall, M och Brolin, S. Har V\u00e4nsterpartiet n\u00e5got alternativ till nedsk\u00e4rningar? Tidsignal 1\/2005, s. 28\u201343.\",\"id\":\"5203b528-209c-4197-9e13-6f1b775ea12e\"},{\"content\":\"Katz, K. (1988). London mot Thatcher: kommunalpolitik f\u00f6r samh\u00e4llsomst\u00f6rtare.<\/a><\/em> R\u00f6da Rummet: Stockholm\",\"id\":\"40abb1fe-3828-41a0-b42d-936645ddb7cc\"},{\"content\":\"
    Tax\u00e9n, L. (2019).     Skottland visar v\u00e4gen \u2013 en annan sjukv\u00e5rd \u00e4r m\u00f6jlig.<\/a><\/em> Rapport. Arena Id\u00e9 och N\u00e4tverket Gemensam V\u00e4lf\u00e4rd.\",\"id\":\"e582721a-3dfb-475d-a8f3-5366ce474418\"}]","jetpack_publicize_message":"","jetpack_publicize_feature_enabled":true,"jetpack_social_post_already_shared":true,"jetpack_social_options":{"image_generator_settings":{"template":"highway","enabled":false},"version":2},"jetpack_post_was_ever_published":false},"categories":[1],"tags":[1242,1423,674,1758,1757],"class_list":["post-4149","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-okategoriserade","tag-lotte-schack","tag-ludvig-sunnemark","tag-maria-sundvall","tag-per-anders-svard","tag-toivo-jokkala"],"jetpack_publicize_connections":[],"jetpack_featured_media_url":"","jetpack_sharing_enabled":true,"jetpack_shortlink":"https:\/\/wp.me\/pRzA9-14V","_links":{"self":[{"href":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/4149","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=4149"}],"version-history":[{"count":4,"href":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/4149\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":4210,"href":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/4149\/revisions\/4210"}],"wp:attachment":[{"href":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=4149"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=4149"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=4149"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}