{"id":4170,"date":"2025-02-02T22:50:33","date_gmt":"2025-02-02T21:50:33","guid":{"rendered":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/?p=4170"},"modified":"2025-02-02T22:56:21","modified_gmt":"2025-02-02T21:56:21","slug":"klass-karlek-och-popularlitteratur","status":"publish","type":"post","link":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/2025\/02\/02\/klass-karlek-och-popularlitteratur\/","title":{"rendered":"Klass, k\u00e4rlek och popul\u00e4rlitteratur"},"content":{"rendered":"
\n
\"\"<\/a><\/figure>\n<\/div>\n\n\n

Sally Rooney har p\u00e5 kort tid blivit en av samtidens mest omtalade f\u00f6rfattare, k\u00e4nd b\u00e5de f\u00f6r sin litter\u00e4ra r\u00f6st och sina politiska st\u00e4llningstaganden. Hennes romaner, som ofta utforskar teman som k\u00e4rlek, v\u00e4nskap och klasskillnader, har \u00f6versatts till \u00f6ver 40 spr\u00e5k och s\u00e5lts i miljontals exemplar. Trots framg\u00e5ngen \u00e4r \u00e5sikterna om hennes verk delade. Rooneys senaste roman, Intermezzo<\/em>, forts\u00e4tter att v\u00e4cka fr\u00e5gor om litteraturens politiska potential. Med ber\u00e4ttelser om unga vuxna som navigerar kapitalismens konsekvenser och komplexa relationer, v\u00e4ver Rooney in samh\u00e4llskritik i en genre som ofta avf\u00e4rdas som ytlig. Men \u00e4r det tillr\u00e4ckligt? Lotte Schack funderar<\/strong>.<\/p>\n\n\n\n

F\u00e5 samtida f\u00f6rfattare f\u00e5r lika mycket internationell uppm\u00e4rksamhet n\u00e4r de ger ut en ny roman som Sally Rooney. Hennes brittiska och irl\u00e4ndska f\u00f6rlag, Faber & Faber, har s\u00e5ld mer \u00e4n sex miljoner exemplar av hennes b\u00f6cker som \u00e4r \u00f6versatta till mer \u00e4n 40 olika spr\u00e5k. Hon har kallats sin generations r\u00f6st, den nya J.D. Salinger och ett globalt litter\u00e4rt fenomen. <\/p>\n\n\n\n\n\n\n\n

Kanske \u00e4r det inte s\u00e5 \u00f6verraskande att hon samtidigt har kallats \u00f6verskattad, och hennes b\u00f6cker har kritiserats f\u00f6r att vara banala. P\u00e5 samma vis har reaktionerna p\u00e5 hennes fj\u00e4rde bok Intermezzo som sl\u00e4pptes i \u00e5r varit delade. En av fr\u00e5gorna som v\u00e4cks \u00e4r b\u00f6ckernas politiska potential, trots att romaner som Rooneys – vilka kretsar kring teman som k\u00e4rlek och v\u00e4nskap – vanligtvis inte ses som politisk litteratur.<\/p>\n\n\n\n

Att den typen av fr\u00e5gor st\u00e4lls beror s\u00e4kert till stor del p\u00e5 att Rooney som offentlig person \u00e4r uttalad marxist och ofta uttrycker sig politisk i medierna. S\u00e4rskilt har hon blivit uppm\u00e4rksammat f\u00f6r sin solidaritet med Palestina. Hon har nekat att s\u00e4lja \u00f6vers\u00e4ttningsr\u00e4ttigheterna till ett israeliskt f\u00f6rlag, och n\u00e4r hon i \u00e5r gav ut Intermezzo<\/em> b\u00f6rjade hon boklanseringen med att kalla folkmordet i Gaza vid dess r\u00e4tta namn och uppmana publiken till att forts\u00e4tta att protestera och inte titta bort. \u201dDet \u00e4r det minsta vi kan g\u00f6ra,\u201d avslutade hon sitt tal.
Det politiska \u00e4r dock inte s\u00e4rskilt explicit i hennes romaner. Rooney har sj\u00e4lv uttryckt ambivalens inf\u00f6r litteraturens politiska potential och m\u00f6jligheten att skriva marxistisk sk\u00f6nlitteratur. I en intervju pratar hon om en scen fr\u00e5n hennes andra roman, Normala m\u00e4nniskor, d\u00e4r karakt\u00e4ren Connell k\u00e4nner sig alienerad fr\u00e5n ett litter\u00e4rt evenemang han \u00e4r p\u00e5, som ett s\u00e4tt att illustrera litteraturens varufiering. I den samtida kapitalismen, s\u00e4ger Rooney, \u00e4r b\u00f6cker en vara folk k\u00f6per f\u00f6r att kunna signalera kulturell kapital och medlemskap av en specifik klass. \u201dJag tror att det som g\u00f6r mig skeptisk kring allt detta \u00e4r att det f\u00e5r mig att k\u00e4nna att b\u00f6cker inte har n\u00e5gon potential att tala sanning till makten, att de inte har n\u00e5gon potential som politiska texter p\u00e5 grund av den roll de spelar i kulturekonomin.\u201d Eller som hon har sagt om en annan av sina b\u00f6cker d\u00e4r huvudpersonernas sv\u00e5righeter p\u00e5 en brutal bostadsmarknad pr\u00e4glar delar av handlingen: \u201cDet \u00e4r s\u00e4kert en massa m\u00e4nniskor som tyckte om Samtal med v\u00e4nner vilka \u00e4r en del av det system som aktivt exploaterar andra folks arbete. Jag \u00e4r s\u00e4ker p\u00e5 att det finns hyresv\u00e4rdar som har l\u00e4st den och tyckte den var bra. G\u00f6r det mig glad att jag har gett den typen m\u00e4nniskor tio timmars distraktion? Inte riktigt!\u201d<\/p>\n\n\n

\n
\"\"<\/a><\/figure>\n<\/div>\n\n\n

Trots det har Rooney ocks\u00e5 sagt att hon f\u00f6rs\u00f6ker skriva inom ett marxistiskt ramverk. Vad betyder detta? Rooneys romaner \u00e4r alla generationsportr\u00e4tt. Huvudpersonerna \u00e4r alltid s\u00e5dana man med ett lite st\u00f6rigt uttryck kallar millienials, allts\u00e5 folk f\u00f6dd p\u00e5 slutet av 80-talet och b\u00f6rjan av 90-talet som har vuxit upp i skuggan av finanskrisen 2008 vilken drabbade Irland, d\u00e4r Rooneys romaner utspelar sig, s\u00e4rskilt h\u00e5rt. Romanfigurerna lever med krisens effekter och p\u00e5 ett mer generellt plan med kapitalismens villkor: de f\u00f6rs\u00f6ker navigera en bostadsmarknad f\u00f6rst\u00f6rd av investerare d\u00e4r de tvingas betala allt f\u00f6r mycket i hyra, de k\u00e4mpar med att hitta n\u00e5gorlunda betalda jobb som motsvarar deras universitetsutbildningar, de hj\u00e4lper sina f\u00f6r\u00e4ldrar som har blivit alkoholiserade i krisens k\u00f6lvatten. Och s\u00e5 pratar de om detta konstant. I Normala m\u00e4nniskor<\/em> g\u00e5r Connell och den andra huvudpersonen, Marianne, en promenad f\u00f6rbi ett \u00f6vergivet byggprojekt. De pratar om att det har \u201dn\u00e5got att g\u00f6ra med kapitalismen\u201d utan att kunna s\u00e4ga exakt vad. Exflickv\u00e4nnerna Frances och Bobbi har i Samtal med v\u00e4nner l\u00e5nga chatkonversationer om hur k\u00e4rleksnarrativ gynnar kapitalismen.<\/p>\n\n\n\n

F\u00f6r en annan viktig aspekt \u00e4r att alla Rooneys b\u00f6cker \u00e4r k\u00e4rleksromaner. I centrum st\u00e5r alltid en eller fler komplicerade relationer som ska redas ut. Och h\u00e4r blir den socioekonomiska verkligheten kanske mest uttalad: oftast skapas dessa komplikationer av att de ocks\u00e5 \u00e4r klassrelationer mellan individer. Ett av de centrala relationssammanbrotten i Normala m\u00e4nniskor orsaka av att Connell f\u00e5r sparken fr\u00e5n sitt jobb p\u00e5 ett caf\u00e9 och tvingas flytta hem \u00f6ver sommaren. Anledningen att han tvingas l\u00e4mna universitetsstaden \u00e4r att han inte v\u00e5gar fr\u00e5ga sin flickv\u00e4n Marianne om han kan flytta in i hennes l\u00e4genhet, som \u00e4gs av hennes f\u00f6rm\u00f6gna familj, vilket hon tolkar som att han g\u00f6r slut. I Vackra v\u00e4rld, var \u00e4r du dejtar den framg\u00e5ngsrike f\u00f6rfattaren Alice lagerarbetaren Felix som hon bjuder att f\u00f6lja med henne till fina europeiska litteraturfestivaler d\u00e4r han k\u00e4nner sig helt malplacerad i tjusiga hotellrum och bland pretenti\u00f6sa f\u00f6rlagspersoner.<\/p>\n\n\n\n

Rooneys senaste roman Intermezzo handlar om br\u00f6derna Ivan och Peter som precis har f\u00f6rlorat sin pappa. Peter \u00e4r 33, Ivan \u00e4r 22. Peter \u00e4r en fram\u00e5tstr\u00e4vande progressiv advokat med ett rikt socialt liv, medan Ivan \u00e4r en introvert schackspelare. De tv\u00e5 har en problematisk relation som ofta f\u00f6rmedlas till l\u00e4saren genom beskrivningar av diskussioner kring Ivans syn p\u00e5 kvinnor som sk\u00e4r sig mot Peters feministiska perspektiv. Relationen kompliceras \u00e4ven av br\u00f6dernas \u00f6msesidiga avundsjuka gentemot varandra. Peter avundas Ivans n\u00e4rmare relation till deras pappa; Ivan avundas Peters succ\u00e9 i livet och dennes stabila ekonomi. I b\u00f6rjan av romanen reser Ivan till en liten ort p\u00e5 landet f\u00f6r att delta i en schackuppvisning d\u00e4r han tr\u00e4ffar en fjorton \u00e5r \u00e4ldre kvinna, Margaret, som han inleder en relation med. Peter upplever, trots sitt jobb och sin stabila ekonomi, sitt liv som totalt kaos. Han \u00e4r hoppl\u00f6st k\u00e4r i sitt ex, universitetslektorn Sylvia, som efter en trafikolycka inte l\u00e4ngre vill vara med honom. I st\u00e4llet dejtar han den 24-\u00e5riga universitetsstudent Naomi som bor i ett kollektiv, som st\u00e5r under st\u00e4ndigt hot att utrymmas av fastighets\u00e4garen, och som s\u00e4ljer sex bredvid studierna. Samtidigt k\u00e4mpar han med \u00e5ngest som han sj\u00e4lvmedicinerar med alkohol och piller.<\/p>\n\n\n

\n
\"\"<\/a><\/figure>\n<\/div>\n\n\n

\u00c4ven i Intermezzo \u00e4r det tydligt hur k\u00e4rleks-, v\u00e4nskaps- och \u00e4ven familjerelationerna formas av kapitalistiska f\u00f6rh\u00e5llande. Peter och Ivans relation pr\u00e4glas av deras ekonomiska positioner: Peters advokatjobb och Ivans gigarbeten inom programmering ger dem helt skilda f\u00f6ruts\u00e4ttningar att skapa relationer och forma sin framtid. De har ett v\u00e5ldsamt gr\u00e4l \u00f6ver en middag p\u00e5 en dyr restaurang d\u00e4r Peter har betalat. Peters relation till Naomi pr\u00e4glas av hans uppenbara \u00f6vertag: han f\u00f6r \u00f6ver pengar till henne n\u00e4r hon \u00e4r pank och n\u00e4r hennes kollektiv vr\u00e4ks flyttar hon in i hans bostadsr\u00e4tt. En intressant aspekt i ber\u00e4ttelsen \u00e4r hur klassrelationerna b\u00e5de f\u00f6rst\u00e4rks och kompliceras av andra maktrelationer. F\u00f6r Ivan och Margaret \u00e4r det inte helt sj\u00e4lvfallet vem det \u00e4r \u00e5ldersskillnaden ger makten. Margaret \u00e4r \u00e4ldre, har fast anst\u00e4llning, hus och mer pengar men f\u00f6r hennes omgivning \u00e4r det Ivan som utnyttjar henne: varf\u00f6r skulle en man i b\u00f6rjan av 20-\u00e5rs \u00e5ldern vilja vara med en 36-\u00e5rig kvinna?<\/p>\n\n\n\n

Trots bakgrunden av dessa ”hardcorerealiteter” har m\u00e5nga av Rooneys b\u00f6cker, inklusive Intermezzo, m\u00f6tt kritik f\u00f6r att vara sentimentala och \u00f6verdrivit romantiska. I den typen av romaner vinner k\u00e4rleken alltid, p\u00e5 mer eller mindre otroliga s\u00e4tt. Utan att avsl\u00f6ja f\u00f6r mycket \u00e4r det \u00e4ven s\u00e5 i Intermezzo. Vissa har tolkat detta som att k\u00e4rlek i Rooneys universum likt Alain Badious syn \u00e4r \u201den minimal form av kommunism\u201d. I k\u00e4rleksrelationen finns ett alternativ till kapitalismens alienerande och individuella relationer via den kollektivitet som uppst\u00e5r n\u00e4r individer blir till ett par. Men \u00e4r parrelationen verkligen ett kollektiv? Kan man inte ocks\u00e5 se den som ett s\u00e4tt att isolera sig fr\u00e5n de st\u00f6rre kollektiven? Och finns det inte n\u00e5got paradoxalt och romantiserande i att k\u00e4rleken som – vilket Rooney sj\u00e4lv visar och som feminister har pekat p\u00e5 g\u00e5ng efter annan – \u00e4r betingad av samtida kapitalistiska f\u00f6rh\u00e5llanden, samtidigt \u00e4r det som kan upph\u00e4va dess effekter (p\u00e5 individen)?<\/p>\n\n\n\n

De problem, romanfigurernas upplever som f\u00f6ljd av kapitalismen l\u00f6ses \u2014 i den m\u00e5n de g\u00f6r det \u2014 bara igenom de personliga relationerna. Bostadskrisen l\u00f6sas genom att flytta in hos sin partner. Mental oh\u00e4lsa botas av att bli ihop med den man \u00e4r f\u00f6r\u00e4lskad i. Kollektivt politiskt handlande \u00e4r stort sett fr\u00e5nvarande fr\u00e5n romanerna. Karakt\u00e4rerna i Normala m\u00e4nniskor g\u00e5r f\u00f6rvisso p\u00e5 demonstrationer f\u00f6r Palestina, i Intermezzo \u00e4r Sylvia organiserad i sin lokala hyresg\u00e4stf\u00f6rening, och i Vackra v\u00e4rld, var \u00e4r du<\/em> g\u00e5r Felix med i en lokal odlingsgrupp. Detta engagemang framst\u00e5r dock frikopplade fr\u00e5n karakt\u00e4rernas faktiska problem. Politiskt engagemang anv\u00e4nds allts\u00e5 som utsmyckande karakt\u00e4rsattribut eller som social kontext i Rooneys ber\u00e4ttande, men utg\u00f6r s\u00e4llan ett svar p\u00e5 de former av exploatering eller utsatthet som utg\u00f6r handlingens kontext. Denna diskrepans p\u00e5talas dock ocks\u00e5 som n\u00e5got obekv\u00e4mt f\u00f6r b\u00f6ckernas karakt\u00e4rer. Till exempel vid en demonstration i Normala m\u00e4nniskor:<\/p>\n\n\n\n

D\u00e4r i t\u00e5get k\u00e4nde Marianne att hon ville att hennes liv skulle betyda n\u00e5gonting, hon ville f\u00e5 slut p\u00e5 allt v\u00e5ld som ut\u00f6vas av de starka mot de svaga, och hon mindes en tid f\u00f6r l\u00e4nge sen d\u00e5 hon hade k\u00e4nt sig intelligent och ung och storartad att hon n\u00e4stan skulle ha kunnat \u00e5stadkomma n\u00e5gonting s\u00e5dant, men nu hade hon f\u00f6rst\u00e5tt att hon inte var ett dugg storartad och att hon skulle leva och d\u00f6 i en v\u00e4rld full av gr\u00e4nsl\u00f6st v\u00e5ld mot oskyldiga och att hon som mest bara skulle kunna hj\u00e4lpa ett f\u00e5tal m\u00e4nniskor<\/em>.<\/p>\n\n\n\n

Ja, k\u00e4rleken \u00f6vervinner de problem i de personliga relationer som skapats av politiska sp\u00e4nningar men den \u00f6vervinner inte de politiska sp\u00e4nningarna i sig. De \u00e4r kvar, b\u00e5de rent materiellt och i karakt\u00e4rernas medvetande. P\u00e5 s\u00e5 s\u00e4tt speglas Rooneys egen tvekan inf\u00f6r m\u00f6jligheten f\u00f6r att skriva marxistisk litteratur i b\u00f6ckerna sj\u00e4lva. Popul\u00e4rlitteratur \u00e4r popul\u00e4r f\u00f6r att det \u00e4r underh\u00e5llande: \u00e4r det inte mer kul l\u00e4sa en roman om k\u00e4rlek, sex och personliga konflikter, \u00e4n en roman d\u00e4r de politiska sp\u00e4nningarna uppl\u00f6ses p\u00e5 uppbyggligt vis genom r\u00e4tt kollektivt handlande?<\/p>\n\n\n\n

Genom att visa p\u00e5 hur socioekonomiska f\u00f6rh\u00e5llande formar k\u00e4rleks- och v\u00e4nskapsrelationer och hur hennes karakt\u00e4rer tolkar dessa, blir emellertid Sally Rooneys b\u00f6cker mer politiska \u00e4n mycket annan samtidslitteratur. Det \u00e4r ganska m\u00e4rkv\u00e4rdigt hur popul\u00e4ra k\u00e4rleksromaner, en genre som ofta betraktas som ytlig eller apolitisk, f\u00f6rm\u00e5r att fl\u00e4ta in samh\u00e4llskritik och en form f\u00f6r utopisk alternativ. Utopisk i den mening att k\u00e4rleken \u00f6vervinner det mesta \u2013 klasskillnader, bostadskrisen, alkoholiserade f\u00f6r\u00e4ldrar m\u00e4rkta av finanskrisen, mental oh\u00e4lsa, v\u00e5ldsamma familjemedlemmar. Kanske \u00e4r det problematisk och framf\u00f6r allt naivt att h\u00e4vda detta. Men s\u00e5 kan det ju k\u00e4nnas att vara f\u00f6r\u00e4lskad: som om allt \u00e4r m\u00f6jligt, kanske \u00e4ven kapitalismens slut. Att de politiska sp\u00e4nningarna kvarst\u00e5r visar dock p\u00e5 att det mest \u00e4r just det, en k\u00e4nsla \u2013 men som kanske kan vara b\u00f6rjan till n\u00e5got mer.<\/p>\n\n\n\n

\n\n\n\n

Lotte Schack<\/strong> \u00e4r doktorand i sociologi och skriver en avhandling om den svenska klimatr\u00f6relsen. Ing\u00e5r i R\u00f6da Rummets redaktion<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Sally Rooney har p\u00e5 kort tid blivit en av samtidens mest omtalade f\u00f6rfattare, k\u00e4nd b\u00e5de f\u00f6r sin litter\u00e4ra r\u00f6st och sina politiska st\u00e4llningstaganden. Hennes romaner, som ofta utforskar teman som k\u00e4rlek, v\u00e4nskap och klasskillnader, har \u00f6versatts till \u00f6ver 40 spr\u00e5k … Forts\u00e4tt l\u00e4sa →<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_jetpack_newsletter_access":"","_jetpack_dont_email_post_to_subs":false,"_jetpack_newsletter_tier_id":0,"_jetpack_memberships_contains_paywalled_content":false,"_jetpack_feature_clip_id":0,"_jetpack_memberships_contains_paid_content":false,"footnotes":"","jetpack_publicize_message":"","jetpack_publicize_feature_enabled":true,"jetpack_social_post_already_shared":true,"jetpack_social_options":{"image_generator_settings":{"template":"highway","default_image_id":0,"font":"","enabled":false},"version":2},"jetpack_post_was_ever_published":false},"categories":[1],"tags":[1242],"class_list":["post-4170","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-okategoriserade","tag-lotte-schack"],"jetpack_publicize_connections":[],"jetpack_featured_media_url":"","jetpack_sharing_enabled":true,"jetpack_shortlink":"https:\/\/wp.me\/pRzA9-15g","_links":{"self":[{"href":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/4170","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=4170"}],"version-history":[{"count":2,"href":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/4170\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":4176,"href":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/4170\/revisions\/4176"}],"wp:attachment":[{"href":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=4170"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=4170"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=4170"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}