{"id":4444,"date":"2025-07-15T23:21:00","date_gmt":"2025-07-15T22:21:00","guid":{"rendered":"https:\/\/www.rodarummet.org\/web\/?p=4444"},"modified":"2025-07-16T12:26:51","modified_gmt":"2025-07-16T11:26:51","slug":"den-amerikanska-vansterns-stora-wokekrig","status":"publish","type":"post","link":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/2025\/07\/15\/den-amerikanska-vansterns-stora-wokekrig\/","title":{"rendered":"Den amerikanska v\u00e4nsterns stora wokekrig"},"content":{"rendered":"
\n
\"\"<\/a><\/figure>\n<\/div>\n\n\n

Det p\u00e5g\u00e5r i skrivande stund en uppslitande debatt inom amerikansk v\u00e4nster om rasism, klass och politisk strategi. I debattens epicentrum finner vi ett kontroversiellt ord, begreppet \u201cwoke\u201d, och en kontroversiell marxist, sociologen Vivek Chibber \u00e5 andra sidan. I den h\u00e4r utblicken unders\u00f6ker R\u00f6da rummets redaktionsmedlemmar Mikael Omstedt och Carl Wil\u00e9n hur Chibbers f\u00f6rkastande av woke har satt honom p\u00e5 kollisionskurs med andra marxister. De unders\u00f6ker hur \u201cwokekriget\u201d har utvecklat sig, hur det relaterar till tidigare debatter inom samtida amerikansk marxism och vad som egentligen st\u00e5r p\u00e5 spel.<\/strong><\/p>\n\n\n\n\n\n\n\n

<\/strong><\/p>\n\n\n\n

Sedan Donald Trump f\u00f6r andra g\u00e5ngen installerades som amerikansk president i januari 2025 har hans administration v\u00e4nt kikarsiktet mot landets kvarvarande bastioner av liberal offentlighet, inte minst universitetsv\u00e4rlden och den offentliga \u00e4mbetsmannak\u00e5ren. \u00c4ven om Trump aldrig har haft s\u00e4rskilt mycket till \u00f6vers f\u00f6r liberala och demokratiska institutioner, har han nu b\u00e5de b\u00e4ttre sj\u00e4lvf\u00f6rtroende och st\u00f6rre makt, s\u00e5v\u00e4l \u00f6ver det Republikanska partiet som den amerikanska statsapparaten. Detta inflytande har han inte tvekat att anv\u00e4nda sig av. Han har underbl\u00e5st extremh\u00f6gerns f\u00f6rakt \u00f6ver den fria pressen och det sj\u00e4lvst\u00e4ndiga r\u00e4ttsv\u00e4sendet. Han har avskedat offentliganst\u00e4llda och dragit in universitetens bidrag n\u00e4r de v\u00e4grat att underkasta sig hans direktiv. Han har beordrat att myndigheter ska sluta str\u00e4va efter m\u00e5ngfald och inkludering. Han har annullerat det presidentdekret fr\u00e5n 1965 som f\u00f6rbj\u00f6d diskriminering hos f\u00f6retag med federala kontrakt. Och han har dragit tillbaka visum f\u00f6r internationella studenter engagerade i Palestinar\u00f6relsen och d\u00e4rmed undergr\u00e4vt liberala ideal som yttrande- och f\u00f6rsamlingsfrihet.<\/p>\n\n\n\n

\u00c4ven om falska anklagelser om antisemitism \u2013 som blandar ihop kritik av staten Israel med rasism mot judar \u2013 har anf\u00f6rts f\u00f6r att r\u00e4ttf\u00e4rdiga de reaktion\u00e4ra angreppen, har en av de f\u00f6r Trump l\u00e4gst h\u00e4ngande frukterna tvekl\u00f6st varit det diffusa politiska begreppet som blivit k\u00e4nt som \u201cwoke\u201d eller \u201cwokeness\u201d. Mottot \u201cstay woke\u201d (l\u00f6st \u00f6versatt som \u201ch\u00e5ll dig vaken\u201d) har djupa historiska r\u00f6tter i svart amerikansk radikalism, d\u00e4r det har signalerat en medvetenhet om rasism och diskriminering. I den samtida h\u00f6gerns vokabul\u00e4r har dock begreppet tillskrivits en symbolik l\u00e5ngt bortom dess politiska ursprung. H\u00e4r signalerar woke identitetspolitik i dess liberala s\u00e5 v\u00e4l som radikala tappning.<\/p>\n\n\n\n

Inom den amerikanska v\u00e4nstern har en sm\u00e4rtsam debatt flammat upp om hur socialister b\u00f6r f\u00f6rh\u00e5lla sig till h\u00f6gerangreppet mot woke, om vilka allianser som b\u00f6r byggas och vilka v\u00e4rden som ska f\u00f6rsvaras. I debattens mittpunkt befinner sig den indisk-amerikanske marxisten och redakt\u00f6ren f\u00f6r den Jacobin-<\/em>anknutna tidskriften Catalyst<\/a>, <\/em>Vivek Chibber. Han har med sin inte s\u00e4llan h\u00e5rda och raljanta stil anklagats f\u00f6r att vara \u2013 med den iransk-amerikanska v\u00e4nsterakademikern Laleh Khalilis ord p\u00e5 plattformen X \u2013 \u201cen brunskjorta viftandes med en r\u00f6d flagga\u201d. Andra har i st\u00e4llet slutit upp bakom Chibber. Exempelvis har den amerikanska kulturteoretikern Catherine Liu v\u00e4nt sig mot vad hon uppfattar som ett drev, d\u00e4r Chibber blivit utsatt f\u00f6r allt fr\u00e5n medvetna missf\u00f6rst\u00e5nd till rena obsceniteter.<\/p>\n\n\n\n

Bakom de vitt skilda och ibland alldeles f\u00f6r k\u00e4nslom\u00e4ssiga omd\u00f6mena f\u00f6r och emot Chibber finns v\u00e4sentliga skiljelinjer i hur fr\u00e5gan om woke ska bed\u00f6mas. Chibber har likt Trump v\u00e4nt sin kritik mot fenomenet wokeness. Men d\u00e4r Trump avf\u00e4rdar woke som en marxistisk konspiration f\u00f6rs\u00f6ker Chibber rehabilitera marxismen f\u00f6r en v\u00e4nster som han menar har tagits till gisslan av en s\u00e4rskilt destruktiv form av elitledd identitetspolitik. F\u00f6r Chibber \u00e4r det bara genom att g\u00f6ra upp med woke som v\u00e4nstern kan \u00e5terfinna sin relevans efter \u00e5rtionden av retr\u00e4tt, men enligt hans v\u00e4nsterkritiker bl\u00e5ser Chibber i en h\u00f6gerextrem hundvissla och misslyckas att ta st\u00e4llning i en politisk konflikt med tv\u00e5 tydliga sidor: \u00e5 ena sidan en alltmer fascistisk h\u00f6ger och \u00e5 andra sidan liberala institutioner, v\u00e4nsteraktivism och progressiv politik. En annan viktig inv\u00e4ndning mot Chibber har varit att han inte f\u00f6rst\u00e5r att attacken mot woke \u00e4r en attack mot de antirasistiska landvinningarna i k\u00f6lvattnet av Black Lives Matter-r\u00f6relsen, och i f\u00f6rl\u00e4ngningen mot svarta amerikaner och arbetare.<\/p>\n\n\n\n

M\u00e5let med den h\u00e4r utblicken \u00e4r inte att agera domstol i fallet Chibber eller i vad som i brist p\u00e5 b\u00e4ttre alternativ kan kallas \u201cwokekriget\u201d. I st\u00e4llet \u00e4r v\u00e5r avsikt att erbjuda en panoramabild \u00f6ver den senaste tidens debatt inom den amerikanska v\u00e4nstern, samt att granska dess antaganden om klass, makt, organisering och social f\u00f6r\u00e4ndring. En viktig slutsats \u00e4r att b\u00e5da sidorna i wokekriget har misslyckats med att st\u00e4lla fr\u00e5gan om vilka organisatoriska former som kan bidra till att kraften hos en social r\u00f6relse kan bibeh\u00e5llas \u00f6ver tid, trots att de \u00e4r r\u00f6rande \u00f6verens om v\u00e4nsterns nuvarande svaghet.<\/p>\n\n\n\n

Vivek Chibber och hans marxism<\/strong>
Eftersom det \u00e4r om\u00f6jligt att f\u00f6rst\u00e5 Chibbers roll i den p\u00e5g\u00e5ende debatten utan att k\u00e4nna till hans tidigare kontroverser b\u00f6rjar vi d\u00e4r. I ett kommande kapitel i R\u00f6da rummets antologiprojekt Samtida marxistisk teori <\/em>(Daidalos, publicering under h\u00f6sten 2025) beskriver Andreaz Wasniovski Chibber som en sociolog som i allt v\u00e4sentligt \u00e4r en \u201cdel av den analytiska marxismen\u201d. Den analytiska marxismen \u2013 som har kallats \u201cno bullshit marxism\u201d av sina anh\u00e4ngare och \u201crational choice marxism\u201d av sina belackare \u2013 uppstod under det sena 1970-talet som ett f\u00f6rs\u00f6k att kombinera marxistisk teori med avancerade samh\u00e4llsvetenskapliga metoder. Den f\u00f6rkastade m\u00e5nga centrala id\u00e9er hos den mer filosofiskt orienterade marxismen, inte minst n\u00e4rl\u00e4sning av Marx egna texter och den dialektiska metoden. <\/p>\n\n\n

\n
\"\"<\/a><\/figure>\n<\/div>\n\n\n

Chibber blev brett uppm\u00e4rksammad f\u00f6r f\u00f6rsta g\u00e5ngen i samband med hans bok Postcolonial Theory and the Spectre of Capital <\/a><\/em>(2013). I boken kritiserar Chibber den inflytelserika indiska inriktningen inom postkolonial teori k\u00e4nd som den \u201csubalterna skolan\u201d, representerad av filosofer och historiker som Ranajit Guha, Gayatri Chakravorty Spivak, Homi Bhabha och Dipesh Chakrabarty. Ett utm\u00e4rkande drag f\u00f6r denna skola \u00e4r id\u00e9n att kapitalismen misslyckades med att omst\u00f6pa klassrelationer och undanr\u00f6ja de kulturella hindren f\u00f6r sin egen utveckling i Indien och andra post-koloniala samh\u00e4llen. Dessa samh\u00e4llen kan d\u00e4rmed inte f\u00f6rst\u00e5s utifr\u00e5n europeiska glas\u00f6gon \u2013 framf\u00f6r allt inte genom att okvalificerat \u00e5beropa marxistisk teori. Chibber avf\u00e4rdar den h\u00e4r kritiken och framh\u00e5ller i st\u00e4llet att kapitalismen inte \u00e4r beroende av en viss kultur, eftersom den helt enkelt utg\u00f6rs av en ekonomisk relation d\u00e4r akt\u00f6rer underordnas en marknadslogik. F\u00f6r Chibber framst\u00e5r d\u00e4rmed den postkoloniala teorins fokus p\u00e5 kulturskillnader som reaktion\u00e4r och inte progressiv, eftersom den har \u00f6vergivit upplysningens ideal om universella sanningar till f\u00f6rm\u00e5n f\u00f6r en kulturell relativism.
Efter boken om den subalterna skolan skulle det dr\u00f6ja fram till 2022 innan Chibber p\u00e5 nytt publicerade sig i bokform, d\u00e5 tv\u00e5 nya b\u00f6cker lanserades: Confronting Capitalism <\/em>och The Class Matrix. <\/em>S\u00e4rskilt den senare boken har v\u00e4ckt uppst\u00e5ndelse. En viktig del av den boken utg\u00f6rs av Chibbers kritik av hur m\u00e5nga marxister under den andra halvan av 1900-talet blev alltmer upptagna av att s\u00f6ka f\u00f6rklaringar till kapitalismens fortlevnad, trots att Marx hade f\u00f6rutsp\u00e5tt dess fall. N\u00e4r arbetarklassen inte lyckades avskaffa kapitalismen genom en revolution s\u00f6ktes f\u00f6rklaringar i ideologi och kultur. Enligt Chibber f\u00f6rvandlar detta perspektiv klasstrukturen till en kulturell produkt. Detta perspektivskifte inom marxismen lade sedan grunden f\u00f6r vad som kommit att kallas \u201cden kulturella v\u00e4ndningen\u201d, som kritiserade marxismen f\u00f6r att i b\u00e4sta fall vara alltf\u00f6r fokuserad p\u00e5 klass och materiella f\u00f6rklaringar, och i v\u00e4rsta fall f\u00f6r att vara en del av f\u00f6rtrycket av marginaliserade grupper genom att osynligg\u00f6ra dessa.
Chibber h\u00e4vdar d\u00e4rtill att klassrelationerna under kapitalismen tenderar att leda till individuell anpassning snarare \u00e4n kollektivt motst\u00e5nd genom att uppmuntra arbetare att prioritera sin egen \u00f6verlevnad och trygghet framf\u00f6r gemensamma politik. Arbetare \u00e4r rationella och \u00f6verv\u00e4ger risker, vilket g\u00f6r att ideologins \u201cfalska medvetande\u201d<\/strong> inte \u00e4r den grundl\u00e4ggande orsaken till att de godtar status quo. Kulturella tolkningar missf\u00f6rst\u00e5r varf\u00f6r motst\u00e5ndet mot kapitalismen inte \u00e4r mer utbrett, vilket beror p\u00e5 uppgivenhet snarare \u00e4n acceptans och samtycke.<\/p>\n\n\n\n

Anti-woke<\/strong>
Under v\u00e5ren 2025 har Chibber i poddar, intervjuer och kortare ess\u00e4er utvecklat en kritik av woke. Kritiken har handlat om den s\u00e5 kallade wokeideologins id\u00e9inneh\u00e5ll, klassbas och historia samt om hur den har lyckats omst\u00f6pa bilden av v\u00e4nsterradikalism.
En central aspekt av Chibbers argument \u2013 som hans kritiker inte alltid har uppfattat \u2013 \u00e4r att han aldrig h\u00e4vdat att wokeideologin skulle ha orsakat<\/em> Trumps framg\u00e5ngar, eller ens varit en avg\u00f6rande faktor, \u00e4ven om den bidrog. Chibber menar att detta fenomen ska ses som ett symptom<\/em> p\u00e5 v\u00e4nsterns svaghet snarare \u00e4n som dess orsak. I sj\u00e4lva verket ska wokeideologin inte betraktas som v\u00e4nster \u00f6ver huvud taget, trots att konservativa intellektuella ironiskt nog beskriver denna ideologi som en central del av marxismen. Om man inte lyckas bek\u00e4mpa denna ideologi menar emellertid Chibber att den riskerar att undergr\u00e4va v\u00e4nstern p\u00e5 l\u00e5ng sikt.<\/p>\n\n\n\n

En meningsfull diskussion om fenomenet woke f\u00f6ruts\u00e4tter \u2013 som Chibber helt riktigt p\u00e5pekar \u2013 en definition som kan accepteras av b\u00e5de dess representanter och kritiker. Vad Chibber menar utm\u00e4rker wokeideologin \u00e4r att den \u00e4r f\u00f6rbunden med politik f\u00f6r social r\u00e4ttvisa utan<\/em> klassperspektiv, ekonomisk omf\u00f6rdelning och kritik av kapitalismen. <\/em>Detta betyder att woke b\u00f6r ses som en muterad form av identitetspolitik. Men i j\u00e4mf\u00f6relse med identitetspolitikens fokus p\u00e5 anti-diskriminering och representation genom f\u00f6r\u00e4ndring av institutioner (exempelvis krav p\u00e5 kvotering inom universitet och f\u00f6retag) menar Chibber att wokeideologin \u00e4r mer aggressiv, intolerant och individualistisk. F\u00f6r wokeideologins aktivister har de som inte delar deras politiska uppfattningar inte bara fel \u2013 de \u00e4r onda. Om du inte accepterar det s\u00e4tt p\u00e5 vilket exempelvis rasism uppfattas kommer du automatiskt att f\u00f6rpassas till f\u00f6rtryckarnas sida. Oavsett vad man tycker om Chibbers beskrivning av woke st\u00e5r det vid det h\u00e4r laget klart att han misslyckats med sin egen m\u00e5ls\u00e4ttning att formulera en definition som ocks\u00e5 dess representanter kan st\u00e4lla sig bakom.<\/p>\n\n\n\n

Chibber har \u00e4ven unders\u00f6kt wokeideologins historia och institutionella bas. Han ser woke som en mycket specifik klassideologi som h\u00e4rstammar fr\u00e5n ett s\u00e4rskilt skikt inom de professionella klasserna som fr\u00e4mst \u00e4r verksamma inom NGOs [non-governmental organisations] och akademin. S\u00e4rskild vikt l\u00e4gger han vid de amerikanska universiteten, inom vilka marginaliserade grupper \u2013 som kvinnor och svarta \u2013 under 1980- och 1990-talen hade vunnit ett visst inflytande. Chibber menar att det inom de h\u00e4r f\u00f6re detta exkluderade grupperna uppstod ett behov av att omdana analysen av f\u00f6rtryck och dominans s\u00e5 att den var passade in i f\u00f6rh\u00e5llande till deras nya position i klasslandskapet.<\/p>\n\n\n\n

Hand i hand med denna sociala f\u00f6r\u00e4ndring beskriver Chibber hur sj\u00e4lva inneb\u00f6rden av begreppet radikalism omst\u00f6ps. I st\u00e4llet f\u00f6r trycket fr\u00e5n en massr\u00f6relse f\u00e5r vi en id\u00e9 om att individer som tillh\u00f6r en historiskt sett marginaliserad grupp f\u00f6rtj\u00e4nar att kompenseras, vilket leder till en slags \u201cf\u00f6rtryckets olympiska spel\u201d som best\u00e5r av en pendling mellan anklagelser om or\u00e4ttvisa och v\u00e4djan om kompensation, riktad till positioner som har makt att besluta om olika former av ers\u00e4ttning. Samtidigt utmanas id\u00e9n om att kunskap tillh\u00f6r alla genom att kunskapens giltighet nu b\u00f6rjar relateras till fr\u00e5gan om vem som \u00e4r mest f\u00f6rtryckt. Den som har erfarenhet av marginalisering har en s\u00e4rskild insyn i den egna situationen samt i det f\u00f6rtryckande samh\u00e4llet i stort \u2013 de har ett s\u00e5 kallat epistemologiskt privilegium.
I k\u00f6lvattnet av denna utveckling har det uppst\u00e5tt en r\u00e4ttviseindustri d\u00e4r konsulter och NGOs tar astronomiska summor i betalt f\u00f6r att utbilda f\u00f6retag och institutioner i gott beteende. Det \u00e4r precis i det h\u00e4r sammanhanget som wokeideologins totala ignorans av klass och kapitalismen har utgjort en nyckel till framg\u00e5ng. Det hade \u2013 som Chibber beskriver saken \u2013 inte varit lika l\u00e4tt att s\u00e4lja utbildningar och workshops i antirasism och antisexism till ett f\u00f6retag om du samtidigt deltog i en r\u00f6relse som syftar till att avskaffa f\u00f6retagen snarare \u00e4n att f\u00f6r\u00e4ndra deras anst\u00e4lldas tankar och beteende.
En annan viktig del av omst\u00f6pningen av radikalismbegreppet har att g\u00f6ra med att klassperspektiv och kritik av kapitalismen b\u00f6rjar uppfattas som gammalmodiga. \u00c4ven denna f\u00f6r\u00e4ndring relaterar Chibber till det nya klasslandskapet inom akademin. I st\u00e4llet f\u00f6r en id\u00e9 om att mobilisering av arbetarklassen har en s\u00e4rskild potential att utmana, konfrontera och avskaffa kapitalismen, eftersom detta system bygger p\u00e5 att denna klass arbetar, f\u00e5r vi id\u00e9n om multipla f\u00f6rtryck och intersektionalitet. Makt och f\u00f6rtryck finns \u00f6verallt och d\u00e4rf\u00f6r blir varje kamp lika giltig. Den h\u00e4r v\u00e4rldsbilden gynnar enligt Chibber de professionella klasserna \u2013 om du arbetar inom universitet och har en radikal sj\u00e4lvbild kan du inte s\u00e4ga att den verkliga kampen finns p\u00e5 arbetsplatserna eller i fattiga bostadsomr\u00e5den, f\u00f6r det skulle inneb\u00e4ra att det \u00e4r d\u00e4r du m\u00e5ste organisera. I st\u00e4llet h\u00e4vdar du att f\u00f6rtrycket finns \u00f6verallt \u2013 till och med i l\u00e4rarrummet. Enligt Chibber misslyckas dessa aktivister ur den professionella klassen att st\u00e4lla sig fr\u00e5gan om var <\/em>det nuvarande samh\u00e4llet har sina viktigaste maktcentrum, av den enkla anledningen att svaret skulle f\u00e5 deras egna kamper att framst\u00e5 som triviala i j\u00e4mf\u00f6relse.<\/p>\n\n\n\n

Chibber har \u00e4ven f\u00f6rs\u00f6kt synligg\u00f6ra vad han menar s\u00e4rskiljer wokeideologin genom att j\u00e4mf\u00f6ra den med andra politiska r\u00f6relser och andra politiska konjunkturer. Ett s\u00e5dant exempel h\u00e4mtar han fr\u00e5n fascismens Italien. N\u00e4r Mussolini kom till makten flydde det italienska kommunistpartiets senare ledare Palmiro Togliatti till Sovjetunionen d\u00e4r han genomf\u00f6rde en f\u00f6rel\u00e4sningsserie om fascismens framv\u00e4xt i Italien. Chibber lyfter fram hur Togliattis inst\u00e4llning till nederlag skiljer sig fundamentalt fr\u00e5n hur wokeaktivister har tolkat sitt eget nederlag i det senaste presidentvalet i USA. Chibber parafraserar Togliatti: \u201cV\u00e5r st\u00f6rsta uppgift just nu \u00e4r att ta reda p\u00e5 vad vi gjorde fel. Varf\u00f6r v\u00e4nde sig italienska arbetare mot Mussolini i st\u00e4llet f\u00f6r att komma till oss?\u201d Dagens wokeaktivister ser tv\u00e4rtom Trumps triumf som arbetarklassens eget misslyckande. Deras instinkt \u00e4r att skylla p\u00e5 arbetarklassen och framh\u00e4va sin egen duktighet och godhet. \u00c4nnu v\u00e4rre: de tolkar sin egen f\u00f6rlust som en bekr\u00e4ftelse<\/em> p\u00e5 vad de hela tiden trott om arbetare \u2013 de \u00e4r f\u00f6rdomsfulla rasister och sexister.<\/p>\n\n\n\n

Ett annat exempel h\u00e4mtar Chibber fr\u00e5n medborgarr\u00e4ttsr\u00f6relsen. En av de mer intressanta tendenserna inom den senaste forskningen om medborgarr\u00e4ttsr\u00f6relsen \u00e4r enligt Chibber \u00e5teruppt\u00e4ckten av r\u00f6relsens radikala klasspolitik. Den ursprungliga medborgarr\u00e4ttsr\u00f6relsen gick aldrig med p\u00e5 att separera kampen f\u00f6r politiska r\u00e4ttigheter fr\u00e5n kampen f\u00f6r ekonomiska r\u00e4ttigheter eftersom m\u00e5nga av r\u00f6relsens viktigaste organisat\u00f6rer kom fr\u00e5n de socialistiska och kommunistiska traditionerna. F\u00f6r personer som A. Philip Randolph, Bayard Rustin, Tom Kahn och andra framstod medborgerliga r\u00e4ttigheter som endast en mindre komponent i en st\u00f6rre upps\u00e4ttning sociala och ekonomiska r\u00e4ttigheter. I b\u00f6rjan av 1970-talet f\u00f6rsvagades dock den delen av r\u00f6relsen som stod n\u00e4ra arbetarr\u00f6relsen kraftigt till f\u00f6rdel f\u00f6r den svarta eliten, vilket \u00e4ven ledde till f\u00f6r\u00e4ndrade m\u00e5l och ambitioner f\u00f6r r\u00f6relsen. Nuf\u00f6rtiden menar Chibber att antirasism mest verkar leda till krav p\u00e5 kvotering i bolagsstyrelser och universitet.<\/p>\n\n\n\n

Utifr\u00e5n de h\u00e4r analyserna och argumentet drar Chibber slutsatsen att den amerikanska eliten inte kan dr\u00f6mma om en b\u00e4ttre fiende \u00e4n just wokev\u00e4nstern. Mot wokeideologins v\u00e4nsteradvokater menar Chibber att den uttrycker en djupg\u00e5ende begr\u00e4nsning av vad som r\u00e4knas som social r\u00e4ttvisa. Mot h\u00f6gern menar han att dess framg\u00e5ng beror p\u00e5 den radikala v\u00e4nsterns svaghet, inte dess dominans. Wokekulturen \u00e4r i Chibbers analys en organiskt framvuxen ideologi som passar en smal f\u00f6re detta marginaliserad elit berusad p\u00e5 makt, vilken backas av de centrala maktcentrumen inom amerikansk politik. Detta till skillnad fr\u00e5n den v\u00e4nster Chibber sj\u00e4lv f\u00f6respr\u00e5kar, som \u00f6verger kulturkrigets skyttegravar till f\u00f6rm\u00e5n f\u00f6r en klassfokuserad politik grundad i samh\u00e4llsvetenskaplig kunskap, materialistiska klassanalyser, universella v\u00e4rden, gemensamma intressen, och breda allianser.<\/p>\n\n\n\n

Chibbers kritiker<\/strong>
N\u00e4r man lyssnar p\u00e5 Chibbers inte s\u00e4llan h\u00e5nfulla kritik kan det ibland verka som att de krafter han ben\u00e4mner som woke utg\u00f6r ett mycket st\u00f6rre hot mot den amerikanska v\u00e4nstern \u00e4n Trumpadministrationens p\u00e5g\u00e5ende attacker. Det \u00e4r allts\u00e5 knappast f\u00f6rv\u00e5nande att Chibbers kritik st\u00f6tt p\u00e5 patrull, \u00e4ven fr\u00e5n marxister. Chibber har anklagats f\u00f6r att acceptera en h\u00f6gerextrem agenda och politisk vokabul\u00e4r samt f\u00f6r att misslyckas med att v\u00e4lja sida i en s\u00e4rskilt akut politisk konjunktur. Vidare har Chibbers klassanalys kritiserats f\u00f6r att f\u00f6renkla relationen mellan materiella intressen och politiska gemenskaper p\u00e5 ett s\u00e4tt som riskerar att distansera v\u00e4nstern fr\u00e5n den verkligt p\u00e5g\u00e5ende klasskampen, d\u00e4r det s\u00e4llan \u00e4r enkelt att skilja kultur fr\u00e5n materialitet.<\/p>\n\n\n\n

Sociala medier har sv\u00e4mmat \u00f6ver av kritiker som menar att Chibber har satt sig i kn\u00e4et p\u00e5 reaktion\u00e4ra krafter. Ett illustrativt exempel \u00e4r Khalili som vi citerade i inledningen. Khalili menar att det \u00e4r f\u00f6rkastligt att \u00e5terupprepa Trumps talepunkter n\u00e4r man jobbar p\u00e5 ett universitet d\u00e4r \u201c\u2019wokestudenter\u2019 har blivit avst\u00e4ngda [p\u00e5 grund av sin Palestina-aktivism] och \u2019wokepersonal\u2019 har f\u00f6rklarats persona non grata<\/em>\u201d. Chibbers kritik g\u00f6r honom i Khalilis \u00f6gon till blott en fascist i v\u00e4nsterskrud. Det \u00e4r h\u00e5rda ord som matchar Chibbers egen debattstil. Precis som Chibber anser att anh\u00e4ngarna av woke tillh\u00f6r en inre fiende som v\u00e4nstern m\u00e5ste f\u00f6rdriva, menar kritiker som Khalili att Chibber har f\u00f6rverkat sin plats inom v\u00e4nstern. Genom att v\u00e4lja samma m\u00e5ltavla som extremh\u00f6gern har han \u00e4ven valt deras sida.<\/p>\n\n\n\n

I den mer djupg\u00e5ende kritiken av Chibber finner vi tv\u00e5 s\u00e4rskilt viktiga teman. F\u00f6r det f\u00f6rsta, enligt Chibbers kritiker, \u00e4r det tydligt att Trumps attack mot woke inte begr\u00e4nsas till ett angrepp mot elitminoriteter som vill skydda sina klassprivilegier. I ett avsnitt av v\u00e4nsterpodden The Dig<\/a> <\/em>p\u00e5 temat \u201cWokekriget\u201d \u00e4r deltagarna \u00f6verens om att den mest omedelbara kontexten f\u00f6r Trumps angrepp snarare \u00e4r Black Lives Matter-proteserna, som under 2020 samlade mellan 15 och 26 miljoner m\u00e4nniskor mot polisv\u00e5ld, rasism och nedsk\u00e4rningspolitik. Antiwokepolitiken m\u00e5ste helt enkelt f\u00f6rst\u00e5s som ett angrepp mot den r\u00f6relsen och de landvinningar den resulterade i.<\/p>\n\n\n\n

F\u00f6r det andra har Chibbers kritiker redan sedan tidigare riktat in sig p\u00e5 hans klassbegrepp. I en artikel i tidskriften Sociological Theory <\/em>fr\u00e5n 2023 angriper sociologerna Michael A. McCarthy och Mathieu Hikaru Desan den \u201cklassabstraktionism\u201d som de menar pr\u00e4glar stora delar av den Jacobin<\/em>-anknutna v\u00e4nstern, inklusive Chibber. De menar att Chibbers bok The Class Matrix <\/em>exemplifierar en nyortodox klassanalys som misslyckas med att f\u00f6rklara relationen mellan objektiva och materiella klassintressen<\/em> \u00e5 ena sidan, och den subjektiva och politiska klassformeringsprocessen <\/em>\u00e5 andra sidan. Uttryckt i mer v\u00e4lk\u00e4nda termer anser de att Chibber misslyckas med att f\u00f6rklara hur en exploaterad \u201cklass i sig\u201d omvandlas till en politisk \u201cklass f\u00f6r sig\u201d.
McCarthy och Desan menar att grundproblemet med en klasspolitik enligt Chibber \u00e4r att den blandar ihop en abstrakt analys av den strukturella betydelsen av klass under kapitalismen, med en konkret analys av den politiska betydelsen av klass som utg\u00e5ngspunkt f\u00f6r organisering. D\u00e4r v\u00e4nstern enligt Chibber helt enkelt b\u00f6r \u00f6verge woke till f\u00f6rm\u00e5n f\u00f6r en bredare klasspolitik eftersom klasstrukturen spelar en mer avg\u00f6rande roll under kapitalismen \u00e4n kulturella kategorier s\u00e5 som ras, etnicitet, genus, eller sexualitet, s\u00e5 menar McCarthy och Desan tv\u00e4rtom att det inte finns en omedelbar koppling mellan klass i strukturella (och abstrakta) och i politiska (och konkreta) termer. Mellan dessa tv\u00e5 analysniv\u00e5er finner vi i st\u00e4llet en myriad av alternativa orsakssamband och historisk-geografiska variationer som g\u00f6r att klass inte alltid \u00e4r den intressegemenskap som fr\u00e4mst definierar m\u00e4nniskors vardagsliv och politiska str\u00e4van, oavsett hur mycket socialister \u00f6nskar att s\u00e5 var fallet.
McCarthy och Desan argumenterar \u00e4ven f\u00f6r att Chibber missar att kapitalismen inte enbart pr\u00e4glas av vertikala klassrelationer mellan arbete och kapital utan \u00e4ven av horisontella relationer baserad p\u00e5 konkurrens mellan olika grupper av arbetare. Konkurrensen om jobb mellan exempelvis etniska grupper \u2013 som sp\u00e4r p\u00e5 rasism \u2013 \u00e4r inte mindre strukturell \u00e4n kampen mellan arbete och kapital. Det \u00e4r fr\u00e4mst kapitalismen sj\u00e4lv som skapar skillnader inom arbetarklassen, inte identitetspolitik eller wokeideologi. Att i detta sammanhang \u2013 likt Chibber \u2013 tro att v\u00e4nstern endast beh\u00f6ver appellera till arbetarklassens minsta gemensamma n\u00e4mnare \u00e4r att missf\u00f6rst\u00e5 b\u00e5de hur kapitalismen \u00e4r konstituerad och klasskampens konkreta uttryck. Den kanadensiska statsvetaren och marxisten William Clare Roberts g\u00e5r s\u00e5 l\u00e5ngt som att h\u00e4vda att det \u00f6verhuvudtaget inte g\u00e5r att h\u00e4rleda den korrekta politiska linjen fr\u00e5n en analys av klasstrukturen, \u00e4ven om han accepterar att klass \u00e4r en central del av kapitalismen.
Denna tidigare framf\u00f6rda kritik f\u00e5r betydelse i wokedebatten genom att den framh\u00e5ller hur de marxister som i likhet med Chibber enbart h\u00e4nvisar till en idealiserad f\u00f6rst\u00e5else av \u201carbetaren\u201d \u2013 abstraherad fr\u00e5n andra identitetsmark\u00f6rer \u2013 bortser fr\u00e5n det faktum att konkret klasspolitik ofta inneb\u00e4r mobilisering av politiska subjekt och sociala gemenskaper som inte omedelbart <\/em>definieras av klassrelationer. \u201dF\u00f6r\u00e4lder\u201d eller \u201danh\u00f6rig\u201d utg\u00f6r exempelvis ofta viktigare identitetsmark\u00f6rer \u00e4n arbetstagare i kampen mot kapitalets privatisering av skola och omsorg. N\u00e4r spontana strejker bryter ut mot arbetsgivare som exploaterar migrantarbetare eller rasifierade minoriteter \u00e4r det ofta just den upplevda rasismen som t\u00e4nder gnistan och svetsar samman kollektivet, inte fr\u00e4mst i egenskap av arbetare utan som medlemmar av en diskriminerad grupp. Andra exempel \u00e4r f\u00f6rortsbor som organiserar mot fastighetskapitalister eller lokalsamh\u00e4llen som mots\u00e4tter sig gruvbolagens exploatering. Alla dessa relationer \u00e4r uttryck f\u00f6r klasskampen s\u00e5som den existerar i konkreta situationer, men som artikuleras i termer som s\u00e4llan passar perfekt in i Chibbers mall som best\u00e5r av rena klassintressen och vilseledande identiteter.
I st\u00e4llet m\u00e5ste v\u00e4nstern omfamna en politik som erk\u00e4nner arbetarklassens strukturella differentiering och de specifika politiska krav som denna differentiering leder till och <\/em>samtidigterbjuder en solidarisk politik som kan sammanl\u00e4nka denna m\u00e5ngfald som delar av en st\u00f6rre kamp. Klasspolitik best\u00e5r aldrig i att hela \u201cklassen i sig\u201d mobiliseras \u2013 p\u00e5pekar McCarthy i podavsnittet av The Dig<\/em> som vi n\u00e4mnde ovan \u2013 utan har alltid drivits p\u00e5 av specifika undergrupper inom arbetarklassen och deras krav. Skillnaden mellan dessa tv\u00e5 alternativ blir tydligt i f\u00f6rh\u00e5llande till Black Lives Matter-r\u00f6relsen. Chibber ger en slags l\u00e4pparnas bek\u00e4nnelse till r\u00f6relsens betydelse efter mordet p\u00e5 George Floyd sommaren 2020 men raljerar \u00f6ver hur den endast kom att st\u00e4rka kraven p\u00e5 kvotering i bolagsstyrelser och universitet. McCarthy d\u00e4remot menar att v\u00e4nstern missade chansen att samlas kring en social revolt ledd av de fattigaste och mest f\u00f6rtryckta delarna av den svarta arbetarklassen, som artikulerade sin klasskamp i antirasistiska termer.<\/p>\n\n\n\n

F\u00f6r hans marxistiska kritiker \u00e4r det paradoxalt nog Chibber sj\u00e4lv som framst\u00e5r som en idealist n\u00e4r han h\u00e4vdar att v\u00e4nstern helt enkelt kan bortse fr\u00e5n kulturellt kodade skillnader. \u201cKlass f\u00f6r sig\u201d \u00e4r inte en rent ekonomisk kategori utan har lika mycket med kultur att g\u00f6ra. Kulturkriget ska d\u00e4rmed ses som ett uttryck f\u00f6r klasskampen snarare \u00e4n som en distraktion fr\u00e5n den. Det \u00e4r inget v\u00e4nstern kan v\u00e4lja bort. F\u00f6r den brittiska marxisten Alex Callinicos \u00e4r det just den skarpa uppdelning Chibber f\u00f6rsl\u00e5r mellan det materiella och det ideologiska, det ekonomiska och det kulturella som har lett honom in i en \u00e5terv\u00e4ndsgr\u00e4nd. Marx, Lenin, eller Gramsci gjorde aldrig samma misstag, f\u00f6r de var fr\u00e4mst intresserade av att intervenera politiskt. Chibber d\u00e4remot verkar fullst\u00e4ndigt sakna en \u201ck\u00e4nsla f\u00f6r politik som en arena d\u00e4r man m\u00e5ste v\u00e4lja sida\u201d, skriver Callinicos p\u00e5 plattformen X. Slutresultatet blir en \u201cabstrakt \u2018marxism\u2019 som riskerar att hamna p\u00e5 fel sida av historien\u201d.<\/p>\n\n\n\n

Filosofiprofessorn Ol\u00faf\u1eb9\u0301mi O. T\u00e1\u00edw\u00f2 \u2013 som i sin bok Elite Capture<\/a> <\/em>(2022) kritiserat just hur identitetspolitikens radikala r\u00f6tter domesticerats i elitens tj\u00e4nst \u2013 p\u00e5pekar i ovan n\u00e4mnda avsnitt av The Dig<\/em> att Chibbers idealiserade klasspolitik \u00e4r en klasspolitik som inte ens Lenin skulle ha k\u00e4nt igen. Lenin m\u00e5 inte ha varit woke i dagens termer, men han bidrog till att de partier som ville ansluta sig till den Tredje internationalen beh\u00f6vde lova att bek\u00e4mpa det egna hemlandets kolonialism och rasistiska f\u00f6rtryck. F\u00f6r Lenin kunde inte socialister ena den globala arbetarklassen genom att bortse fr\u00e5n de koloniala relationerna som splittrade den. I st\u00e4llet m\u00e5ste de angripa denna splittring vid sj\u00e4lva roten genom att organisera mot kolonialismen. Idag \u00e4r uppgiften densamma: Den amerikanska v\u00e4nstern m\u00e5ste direkt konfrontera den rasism, sexism, homo- och transfobi, osv. som splittrar arbetarklassen, inte dr\u00f6mma sig bort till en ren klasspolitik bortom kulturen. Viktiga uttryck f\u00f6r wokekulturen \u2013 s\u00e5som de m\u00e5ngfalds- och inkluderingsinitiativ som sj\u00f6sattes av m\u00e5nga privata f\u00f6retag och offentliga institutioner i efterdyningarna av Black Lives Matter-protesterna \u2013 tog ofta en individualiserad och moraliserande form men var likv\u00e4l svar p\u00e5 verklig rasism, p\u00e5pekar historikern och skribenten Keeanga-Yamahtta Taylor i samma poddavsnitt. Att i detta sammanhang delta i Trumps angrepp mot dessa initiativ \u00e4r att missf\u00f6rst\u00e5 den politiska backlashens betydelse och syften, som \u00e4r just att f\u00f6rneka den roll rasismen spelar i det amerikanska samh\u00e4llet samt att underminera v\u00e4nstern och v\u00e4lf\u00e4rdsstaten.<\/p>\n\n\n\n

Kritik, strategi och partifr\u00e5gan<\/strong>
Som framg\u00e5r av v\u00e5r utblick \u00e4r v\u00e4nsterdebatten om wokeness sv\u00e5rnavigerad. Den involverar mots\u00e4gelsefulla klassanalyser, olika strategiska bed\u00f6mningar och vitt skilda omd\u00f6men om den innevarande konjunkturen, samt d\u00e4rtill olika historiska argument. Utan att g\u00f6ra anspr\u00e5k p\u00e5 att avg\u00f6ra om Chibber eller hans kritiker har r\u00e4tt kan vi likv\u00e4l formulera n\u00e5gra allm\u00e4nt h\u00e5llna slutsatser.<\/p>\n\n\n\n

Till att b\u00f6rja med \u00e4r det tydligt att Chibber och hans kritiker inte \u00e4r \u00f6verens om vad det \u00e4r f\u00f6r fenomen de diskuterar. Chibber ser woke som en ideologi f\u00f6rankrad i en minoritetselits framv\u00e4xt, vilken har kapat alla band till massr\u00f6relser och en politik f\u00f6r arbetarklassen. Wokekulturen fungerar d\u00e4rmed som ett instrument f\u00f6r att h\u00e5lla vakt om denna elits nyligen er\u00f6vrade privilegier. Chibbers kritiker d\u00e4remot ser \u2013 i den m\u00e5n de ens anv\u00e4nder begreppet \u2013 woke som ett uttryck f\u00f6r en mycket st\u00f6rre helhet, inklusive de enorma Black Lives Matter-demonstrationerna ledda av den svarta arbetarklassen. H\u00f6gerns attacker \u00e4r d\u00e4rmed en backlash mot viktiga segrar som v\u00e4nstern m\u00e5ste f\u00f6rsvara. Mycket h\u00e4nger med andra ord p\u00e5 om vi \u00e4r beredda att acceptera Chibbers beskrivning av wokekulturen som det ideologiska uttrycket f\u00f6r en minoritetselit eller som ett svar p\u00e5 verklig rasism och f\u00f6rtryck \u2013 om \u00e4n ett otillr\u00e4ckligt s\u00e5dant som stundtals missar m\u00e5let.<\/p>\n\n\n\n

En annan central del av debatten handlar om v\u00e4nsterns strategi. F\u00f6r Chibber b\u00f6r det finnas en tydlig korrelation mellan kapitalismens klasstruktur och v\u00e4nsterns prioriteringar. Wokeideologin \u00e4r i det h\u00e4r sammanhanget trubbig i sin f\u00f6rest\u00e4llning att makten finns \u00f6verallt, vilket inneb\u00e4r att alla former av motst\u00e5nd ses som lika viktiga. \u00c4ven om Chibber menar att en socialistisk r\u00f6relse n\u00f6dv\u00e4ndigtvis m\u00e5ste vara antirasistisk och feministisk f\u00f6ljer inte att antirasism eller feminism i sig sj\u00e4lva kommer att hj\u00e4lpa oss att avskaffa kapitalismen. Chibbers kritiker d\u00e4remot anklagar honom f\u00f6r att vara idealist. Att kr\u00e4va en f\u00e4rdigf\u00f6rpackad och ren klasspolitik inneb\u00e4r i praktiken att v\u00e4nstern f\u00f6rlorar kontakten med verkliga sociala r\u00f6relser. Vi \u00e4r b\u00f6jda att h\u00e5lla med Chibbers kritiker i den h\u00e4r fr\u00e5gan, men faktum kvarst\u00e5r att ingen av dem har formulerat en alternativ id\u00e9 om prioriteringar. Debatten pr\u00e4glas i st\u00e4llet av tv\u00e5 extremer: \u00c5 ena sidan Chibbers idealism om en ren klasspolitik och \u00e5 andra sidan den lika idealistiska id\u00e9n om att allt motst\u00e5nd har samma samh\u00e4llsomst\u00f6rtande potential. I den m\u00e5n som vi \u00e4r intresserade av en anti-kapitalistisk r\u00f6relse \u00e4r det lika viktigt att undvika abstrakta id\u00e9er om arbetarklassen bortom kulturen som att faktiskt erbjuda en strategisk id\u00e9 om hur olika former av motst\u00e5nd b\u00f6r v\u00e4rderas, prioriteras och kopplas samman.<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/a><\/figure>\n\n\n\n

Sist men inte minst \u00e4r b\u00e5da sidor i debatten r\u00f6rande \u00f6verens om en sak: V\u00e4nsterns svaghet. Chibber ser wokeideologin som ett symptom p\u00e5 v\u00e4nsterns retr\u00e4tt. Hans marxistiska kritiker \u00e4r inte heller sena med att rada upp exempel p\u00e5 hur progressiva antirasistiska reformer nu undermineras. Samtidigt st\u00e4ller ingen fr\u00e5gan om vad som faktiskt h\u00e4nt med den sociala kraft som vi fick se prov p\u00e5 i de enorma Black Lives Matter-demonstrationerna. F\u00f6r Chibber \u00e4r detta en icke-fr\u00e5ga eftersom han menar att Black Lives Matter kidnappades av wokeaktivister, men \u00e4ven hans kritiker misslyckas med att f\u00f6rklara hur kraften fr\u00e5n en social r\u00f6relse kan bevaras \u00f6ver tid. Ett klassiskt svar p\u00e5 den fr\u00e5gan har varit att h\u00e4nvisa till partiformen. Medan sociala r\u00f6relser kan uppst\u00e5 och f\u00f6rsvinna under relativt kort tid kan ett parti skapa en viss stadga och riktning. Vissa av Chibbers kritiker m\u00e5 bek\u00e4nna sig till v\u00e4nstertraditioner som \u00e4r skeptiska mot partier som organisatorisk form. Likv\u00e4l kvarst\u00e5r fr\u00e5gan: Genom vilka organisatoriska former kan social r\u00f6relsers livsl\u00e4ngd f\u00f6rl\u00e4ngas p\u00e5 ett s\u00e4tt som bidrar till mer djupg\u00e5ende f\u00f6r\u00e4ndringar?<\/p>\n\n\n\n

Mikael Omstedt<\/strong> \u00e4r doktorand i kulturgeografi. Carl Wil\u00e9n<\/strong> \u00e4r doktor i sociologi. B\u00e5da ing\u00e5r i R\u00f6da rummets redaktion.
<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

Faktaruta: Wokekrigets viktigaste referenser<\/strong><\/p>\n\n\n\n

Chibber, Vivek. 2013. Postcolonial Theory and the Spectre of Captial.<\/a> <\/em>London: Verso.<\/p>\n\n\n\n

Chibber, Vivek. 2016. The Debate on Postcolonial Theory and the Specter of Capital<\/a><\/em>. London: Verso.<\/p>\n\n\n\n

Chibber, Vivek. 2022. The Class Matrix: Social Theory after the Cultural Turn<\/a>. <\/em>Cambridge, MA: Harvard University Press.<\/p>\n\n\n\n

Chibber, Vivek. 2025. \u201cThe Rise and (Likely) Fall of Wokeness.\u201d The Ideas of Letter, <\/em>n\u00e4tpublikation.<\/p>\n\n\n\n

Chibber, Vivek. 2025. \u201cThe End of Wokeness?\u201d Confronting Capitalism, <\/em>podcast.<\/p>\n\n\n\n

Chibber, Vivek. 2025. \u201cHow the Left got Lost\u201d, Doomscroll, <\/em>podcas<\/a>t.<\/p>\n\n\n\n

McCarthy, Michael A. och Mathieu Hikaru Desan. 2023. \u201cThe Problem of Class Abstractionism<\/a>\u201d. Sociological Theory, <\/em>vol. 41, nr. 1.<\/p>\n\n\n\n

Liu, Catherine. \u201cThe Left won\u2019t let go of woke: So much for the \u2018vibe shift\u2019<\/a>\u201d, Unherd, <\/em>n\u00e4tpublikation.<\/p>\n\n\n\n

Roberts, William Clare. 2022. \u201cThe Red Pill: Breaking out of The Class Matrix<\/a>\u201d. Radical Philosophy, <\/em>nr. 57\u201365.<\/p>\n\n\n\n

Roberts, William Clare. 2023. \u201cClass in Theory, Class in Practice.\u201d Crisis and Critique, <\/em>vol. 10<\/a>, nr. 1.<\/p>\n\n\n\n

T\u00e1\u00edw\u00f2, Ol\u00faf\u1eb9\u0301mi O.; Taylor, Keeanga-Yamahtta and Mike McCarthy. \u201cWoke Wars\u201d, The Dig<\/em>, podcast.<\/a><\/p>\n\n\n\n

Wasniovski, Andreaz. 2025, kommande. \u201cVivek Chibber. Till kritik av kulturalismen och f\u00f6rsvar av en materialistisk klassanalys\u201d, i Evelina Johansson Wil\u00e9n, Lotte Schack, Carl Wil\u00e9n, och Johan \u00d6restig Kling (red.) Samtida marxistisk teori. <\/em>G\u00f6teborg: Daidalos<\/a>.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Det p\u00e5g\u00e5r i skrivande stund en uppslitande debatt inom amerikansk v\u00e4nster om rasism, klass och politisk strategi. I debattens epicentrum finner vi ett kontroversiellt ord, begreppet \u201cwoke\u201d, och en kontroversiell marxist, sociologen Vivek Chibber \u00e5 andra sidan. I den h\u00e4r … Forts\u00e4tt l\u00e4sa →<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_jetpack_newsletter_access":"","_jetpack_dont_email_post_to_subs":false,"_jetpack_newsletter_tier_id":0,"_jetpack_memberships_contains_paywalled_content":false,"_jetpack_feature_clip_id":0,"_jetpack_memberships_contains_paid_content":false,"footnotes":"","jetpack_publicize_message":"","jetpack_publicize_feature_enabled":true,"jetpack_social_post_already_shared":true,"jetpack_social_options":{"image_generator_settings":{"template":"highway","default_image_id":0,"font":"","enabled":false},"version":2},"jetpack_post_was_ever_published":false},"categories":[1],"tags":[729,1258],"class_list":["post-4444","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-okategoriserade","tag-carl-wilen","tag-mikael-omstedt"],"jetpack_publicize_connections":[],"jetpack_featured_media_url":"","jetpack_sharing_enabled":true,"jetpack_shortlink":"https:\/\/wp.me\/pRzA9-19G","_links":{"self":[{"href":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/4444","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=4444"}],"version-history":[{"count":5,"href":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/4444\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":4452,"href":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/4444\/revisions\/4452"}],"wp:attachment":[{"href":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=4444"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=4444"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=4444"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}