{"id":4598,"date":"2025-10-30T11:33:46","date_gmt":"2025-10-30T10:33:46","guid":{"rendered":"https:\/\/www.rodarummet.org\/web\/?p=4598"},"modified":"2025-10-30T11:33:48","modified_gmt":"2025-10-30T10:33:48","slug":"karlek-kapitalism","status":"publish","type":"post","link":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/2025\/10\/30\/karlek-kapitalism\/","title":{"rendered":"K\u00e4rlek & kapitalism"},"content":{"rendered":"\n
\"\"<\/figure>
\n

Foto: Shelley Friedberg@FLICKR CC BY-NC 2.0<\/sup><\/sub><\/p>\n<\/div><\/div>\n\n\n\n

Vad \u00e4r k\u00e4rlekens roll under kapitalismen? \u00c4r den enbart en ideologisk sl\u00f6ja som d\u00f6ljer hemarbetets reella oj\u00e4mlikheter, eller har k\u00e4rleken potential att \u00f6verskrida kapitalets och patriarkatets makt? Den h\u00e4r texten unders\u00f6ker den moderna k\u00e4rlekens mots\u00e4gelsefulla natur som en k\u00e4lla till f\u00f6rtryck s\u00e5v\u00e4l som frihetspotential.<\/strong><\/p>\n\n\n\n\n\n\n\n

I denna ess\u00e4 f\u00f6respr\u00e5kar jag en k\u00e4rleksetik som grund f\u00f6r radikal politisk f\u00f6r\u00e4ndring. Denna k\u00e4rleksetik definierar jag som ett \u00f6msesidigt f\u00f6rverkligande av frihet<\/em> \u2013 en frihet i form av omsorg, uttryckt i ett gemensamt erk\u00e4nnande av v\u00e5r \u00f6msesidiga s\u00e5rbarhet och individens autonomi. Denna f\u00f6rst\u00e5else av k\u00e4rlek menar jag utg\u00f6r ett kraftfullt verktyg f\u00f6r marxistisk-feministisk samh\u00e4llskritik: den blottl\u00e4gger hur kapitalismen f\u00f6rtrycker kvinnor och urholkar omsorg, men lyfter ocks\u00e5 fram k\u00e4rlekens frig\u00f6rande potential.<\/p>\n\n\n\n

\u00d6msesidig k\u00e4rlek kr\u00e4ver ett samh\u00e4lle bortom kapital och patriarkat, d\u00e4r frihet f\u00f6rverkligas genom att vi tillsammans till\u00e5ts vara s\u00e5rbara. Inspirerad av Simone de Beauvoir kallar jag denna samh\u00e4lleliga princip f\u00f6r autentisk k\u00e4rlek<\/em>. I den autentiska k\u00e4rleken uppst\u00e5r den enskilde individens autonomi endast i gemenskap med andra. I min mening utg\u00f6r detta ett politiskt ideal som pekar mot en kommunistisk ordning, d\u00e4r mellanm\u00e4nsklig omsorg inte f\u00f6rmedlas av kapitalistiska och patriarkala institutioner.<\/p>\n\n\n\n

Marxistiska feminister b\u00f6r ta k\u00e4rleken p\u00e5 allvar \u2013 inte bara som ett begrepp som synligg\u00f6r f\u00f6rtryck, utan ocks\u00e5 som en form av frihet. Att kasta ljus p\u00e5 k\u00e4rleken \u2013 eller dess fr\u00e5nvaro \u2013 \u00e4r ett s\u00e4tt att f\u00f6rst\u00e5 och kritisera det samh\u00e4lle vi lever i, och detta har blivit viktigare \u00e4n n\u00e5gonsin.<\/p>\n\n\n\n

K\u00e4rlekens mots\u00e4gelsefulla grunder<\/strong>
I kapitalismen idealiseras k\u00e4rlek som ett uttryck f\u00f6r individens autonomi: man kan inte tvinga n\u00e5gon att \u00e4lska, och det som g\u00f6rs av k\u00e4rlek anses ha ett k\u00e4nslom\u00e4ssigt egenv\u00e4rde. Detta k\u00e4rleksideal \u00e4r t\u00e4tt sammanv\u00e4vt med romantiken, borgerlig individualism och det hemmafruideal som v\u00e4xte fram under kapitalismens barndom i 1700- och 1800-talens v\u00e4stv\u00e4rld.<\/p>\n\n\n\n

Den industriella expansionen under denna period fick l\u00e5ngtg\u00e5ende konsekvenser f\u00f6r arbetarklassens h\u00e4lsa och liv. L\u00e5ga l\u00f6ner, farliga arbetsmilj\u00f6er och om\u00e4nskliga arbetsvillkor orsakade s\u00e5 h\u00f6g d\u00f6dlighet att barnaf\u00f6dandet inte r\u00e4ckte till f\u00f6r att reproducera arbetskraften. I Cannibal Capitalism<\/em> (2022) skriver Nancy Fraser att denna kris lade grunden f\u00f6r det borgerliga hemmafruidealet<\/em>. Kvinnans uppgift skulle vara att ta ansvar f\u00f6r barn, hush\u00e5ll och anh\u00f6riga, medan mannen skulle st\u00e5 f\u00f6r f\u00f6rs\u00f6rjningen. Denna struktur syftade till att stabilisera arbetarklassens h\u00e4lsa och d\u00e4rmed s\u00e4kra kapitalackumulationen \u00f6ver tid.<\/p>\n\n\n\n

Som Fraser p\u00e5pekar \u00e4r hemmafruidealet endast begripligt mot bakgrund av kapitalismens uppdelning mellan det privata och det offentliga. Kvinnors omsorgsarbete \u00e4r i kapitalismen avg\u00f6rande f\u00f6r arbetarklassens reproduktion och f\u00f6r systemets l\u00e5ngsiktiga best\u00e5nd, men genererar ingen direkt profit. D\u00e4rf\u00f6r skiljs det ofta b\u00e5de tidsligt och rumsligt fr\u00e5n l\u00f6nearbetet. Det privata framst\u00e5r som omsorgens sf\u00e4r, det offentliga som konkurrensens och produktionens. Det f\u00f6rstn\u00e4mnda betraktas som kvinnligt, det senare som manligt.<\/p>\n\n\n\n

Hemmafruidealet st\u00f6ddes i sin tur av romantikens ideologi<\/em>. Hemmafrun skulle inte enbart s\u00e4kerst\u00e4lla familjens fysiska h\u00e4lsa \u2013 lika central var hennes k\u00e4nslom\u00e4ssiga funktion. Fraser beskriver att hemmafrun under denna tid framst\u00e4lldes som \u201d\u00e4ngeln i hemmet”, eller en k\u00e4nslom\u00e4ssig fristad i en kall, hj\u00e4rtl\u00f6s och opersonlig v\u00e4rld. Den marxistiska filosofen Alva Gotby formulerar detta skarpt: hemmafruns arbete skulle utf\u00f6ras av k\u00e4rlek<\/em>. P\u00e5 s\u00e5 vis d\u00f6ljs kvinnors arbete i hemmet bakom en ideologisk sl\u00f6ja \u2013 det som utf\u00f6rs i k\u00e4rlekens namn framst\u00e5r inte som en b\u00f6rda, utan som ett uttryck f\u00f6r kvinnans fria vilja och som n\u00e5got med ett k\u00e4nslom\u00e4ssigt egenv\u00e4rde.<\/p>\n\n\n\n

Naturligtvis var detta ideal l\u00e5ngt ifr\u00e5n verkligheten f\u00f6r de flesta arbetarklassfamiljer, som saknade ekonomiska f\u00f6ruts\u00e4ttningar att leva enligt en k\u00e4rnfamiljsstruktur. F\u00f6r majoriteten av kvinnor innebar det i st\u00e4llet att den dubbla b\u00f6rdan \u2013 som arbetare b\u00e5de i hemmet och i produktionen \u2013 cementerades. Det var f\u00f6rst i och med v\u00e4lf\u00e4rdsstaternas framv\u00e4xt under 1900-talets mitt som hemmafruidealet i praktiken blev tillg\u00e4ngligt f\u00f6r delar av arbetarklassen.<\/p>\n\n\n\n

Hemmafruidealet har allts\u00e5 en komplex historia i kapitalismen. Samtidigt \u00e4r detta ideal centralt f\u00f6r att f\u00f6rst\u00e5 hur k\u00e4rlek i detta produktionss\u00e4tt h\u00e4nger ihop med ett romantiskt, heterosexuellt och patriarkalt familjeideal. H\u00e4r spelar \u00e4ven borgerlig individualism<\/em> en avg\u00f6rande roll.<\/p>\n\n\n\n

Enligt den borgerliga individualismen betraktas individen ha ett egenv\u00e4rde, en fri vilja och d\u00e4rmed makt och ansvar att styra \u00f6ver sitt liv. Marx po\u00e4ngterade d\u00e4remot att denna individualism i kapitalismen \u00e4r en ideologisk chim\u00e4r, som f\u00f6rdunklar individens materiella, historiskt betingade och sociala levnadsvillkor. I Grunddragen i kritiken av den politiska ekonomin<\/em> (1858) skriver han bland annat att det kapitalistiska produktionss\u00e4ttet, som reducerar individen till ett medel f\u00f6r produktion, aldrig fullt ut kommer kunna f\u00f6rverkliga arbetarens individuella frihet.<\/p>\n\n\n\n

En liknande princip kan s\u00e4gas g\u00e4lla f\u00f6r kvinnor. Genom deras obetalda eller underbetalda omsorgsarbete \u2013 det<\/em> reproduktiva arbetet <\/em>\u2013 g\u00f6rs exploateringen av l\u00f6nearbete m\u00f6jlig. Den institutionaliserade heterosexualiteten, idealiserad genom hemmafrun, blir en b\u00e4rande struktur f\u00f6r kapitalismens fortlevnad: utan reproduktion, ingen produktion. Samtidigt vilar detta p\u00e5 ett verkligt, om \u00e4n mots\u00e4gelsefullt, antagande om att kvinnor trots allt \u00e4r fria. I kapitalismen framst\u00e5r patriarkalt f\u00f6rtryck som ett resultat av kvinnors egna val. De underordnar sig \u2013 i k\u00e4rlekens namn.<\/p>\n\n\n\n

H\u00e4ri uppst\u00e5r allts\u00e5 k\u00e4rlekens mots\u00e4ttning. Trots att k\u00e4rleken idealiserar frihet likst\u00e4lls den med en patriarkal heterosexualitet. I ett s\u00e5dant samh\u00e4lle kan kvinnor aldrig fullt ut erk\u00e4nnas som individer \u2013 deras individualitet underordnas kapitalets behov av reproduktiv stabilitet.<\/p>\n\n\n\n

Mot denna bakgrund menar jag att kapital och patriarkat \u00e4r djupt sammanfl\u00e4tade. Kapitalismens grundl\u00e4ggande mekanism \u2013 produktionen av merv\u00e4rde genom exploatering av l\u00f6nearbete \u2013 \u00e4r i teorin k\u00f6nsneutral, men har historiskt m\u00f6jliggjorts genom separationen mellan det privata och det offentliga. Ett kapitalistiskt samh\u00e4lle utan denna uppdelning \u00e4r sv\u00e5rt att f\u00f6rest\u00e4lla sig. Dess patriarkala form \u00e4r visserligen ingen funktionell n\u00f6dv\u00e4ndighet, men likv\u00e4l en djupt inrotad historisk konsekvens av kapitalismens verkanss\u00e4tt.<\/p>\n\n\n\n

\u00c4ven om patriarkala strukturer f\u00f6regick kapitalismen och i teorin kan best\u00e5 bortom den, \u00e4r det patriarkat vi k\u00e4nner till i dag i praktiken, obegripligt utan sin relation till det kapitalistiska produktionss\u00e4ttet. Att k\u00e4rleken v\u00e4xer fram som ett mots\u00e4gelsefullt ideal just inom kapitalismen visar detta tydligt. Den lovar individuell frihet, men bidrar samtidigt p\u00e5 en ideologisk niv\u00e5 till att r\u00e4ttf\u00e4rdiga och uppr\u00e4tth\u00e5lla patriarkala strukturer.<\/p>\n\n\n\n

\u00c4ven om vi idag \u2013 \u00e5tminstone inom m\u00e5nga liberala demokratier \u2013 har formell j\u00e4mst\u00e4lldhet, kvarst\u00e5r den patriarkala heterosexualiteten som norm f\u00f6r hur det reproduktiva arbetet organiseras. Hemmafruidealet kan inte l\u00e4ngre r\u00e4ttf\u00e4rdigas, men omsorgsarbetet i det privata b\u00e4r alltj\u00e4mt p\u00e5 en k\u00e4nslom\u00e4ssig och ideologisk dimension: det f\u00f6rv\u00e4ntas idealiskt sett utf\u00f6ras av k\u00e4rlek. Hemmets sf\u00e4r \u00e4r fortfarande f\u00f6rknippad med k\u00e4nslor och femininitet, medan det offentliga pr\u00e4glas av en maskulin, k\u00e4nslom\u00e4ssig distans och konkurrens. Genom denna separation mellan det privata och det offentliga konstrueras kvinnligt och manligt som varandras motsatser \u2013 och i ett samh\u00e4lle d\u00e4r profit utg\u00f6r den h\u00f6gsta principen kommer omsorg och k\u00e4nslom\u00e4ssig n\u00e4rhet alltid att nedv\u00e4rderas och undergr\u00e4vas.<\/p>\n\n\n\n

K\u00e4rlek som frihet: fr\u00e5n Hegel till Beauvoir<\/strong>
En kritik av k\u00e4rlek i kapitalismen synligg\u00f6r detta samh\u00e4lles of\u00f6rm\u00e5ga att f\u00f6rverkliga ett av sina mest centrala l\u00f6ften: individens frihet. Just d\u00e4rf\u00f6r \u00e4r det ocks\u00e5 avg\u00f6rande att klarg\u00f6ra vad detta frihetsideal faktiskt kr\u00e4ver \u2013 och hur det besitter en emancipatorisk potential.<\/p>\n\n\n\n

Med r\u00f6tter i den borgerliga individualismen vilar kapitalismens k\u00e4rleksideal p\u00e5 f\u00f6rest\u00e4llningen att varje individ har ett egenv\u00e4rde \u2013 ett erk\u00e4nnande av och en respekt f\u00f6r den enskildes integritet och autonomi. Men i detta ideal ryms ocks\u00e5 en paradox: k\u00e4rleken blottl\u00e4gger m\u00e4nniskors s\u00e5rbarhet och \u00f6msesidiga beroende, och den f\u00f6rv\u00e4ntas skapa k\u00e4nslor av n\u00e4rhet, omtanke och gemenskap.<\/p>\n\n\n\n

Det var G. W. F. Hegel som inom v\u00e4sterl\u00e4ndsk filosofi f\u00f6rst satte ord p\u00e5 denna paradox \u2013 att k\u00e4rlek samtidigt idealiserar individens oberoende och synligg\u00f6r mellanm\u00e4nskligt beroende. Hegel menade att individer genom sina olikheter kan uppn\u00e5 en symbiotisk enhet. K\u00e4rlek \u00e4r f\u00f6r honom inte enbart en k\u00e4nsla, utan en etisk relation, d\u00e4r ens egna frihet uppst\u00e5r genom erk\u00e4nnandet av den andres. Han definierade s\u00e5ledes k\u00e4rlek som ett \u00f6msesidigt erk\u00e4nnande av varandras individualitet<\/em>.<\/p>\n\n\n\n

Hegel f\u00f6respr\u00e5kade detta som ett ideal f\u00f6r det moderna \u00e4ktenskapet: i en tid d\u00e5 traditionella familjestrukturer l\u00f6ses upp, menade han att det enbart \u00e4r k\u00e4rlek som kan binda de \u00e4kta makarna samman. Han beskrev \u00e4ven k\u00e4rlek som en slags modern kultivering av det han kallade f\u00f6r \u201dde naturliga relationerna”, det vill s\u00e4ga m\u00e4nskliga emotionella, reproduktiva och fysiska behov. K\u00e4rlek \u00e4r allts\u00e5 det som omvandlar \u201dde naturliga relationerna\u201d till en frihetsrelation.<\/p>\n\n\n\n

Att tillsammans erk\u00e4nna varandras individualitet \u00e4r dock en st\u00e4ndig balansg\u00e5ng. Hegel understr\u00f6k att en s\u00e5dan relation l\u00e4tt kan sl\u00e5 \u00f6ver till dominans, d\u00e4r den ena individens subjektivitet f\u00f6rverkligas p\u00e5 bekostnad av den andres. Detta beskriver han genom herre\u2013tr\u00e4l-dialektiken<\/em>: herren f\u00f6rnekar tr\u00e4len erk\u00e4nnande och agens, men \u00e4r beroende av tr\u00e4lens f\u00f6rm\u00e5ga till erk\u00e4nnande f\u00f6r sin egen existens. I denna insikt ligger tr\u00e4lens m\u00f6jlighet till motst\u00e5nd \u2013 han b\u00e4r p\u00e5 potentialen att undergr\u00e4va herrens makt.<\/p>\n\n\n\n

\u00c4ven om Hegel var liberal och idealist, och av dessa sk\u00e4l kritiserades av Marx, finns det en po\u00e4ng i att l\u00e4sa hans k\u00e4rleksbegrepp i relation till den moderna kapitalismen. Hans f\u00f6rst\u00e5else av k\u00e4rlek kan anv\u00e4ndas som ett kritiskt verktyg: den pekar p\u00e5 individens egenv\u00e4rde som en grund f\u00f6r gemenskap, samtidigt som detta systematiskt undergr\u00e4vs genom kapitalismens verkanss\u00e4tt. I kapitalismen framst\u00e5r oberoende (manligt) och k\u00e4nslom\u00e4ssig n\u00e4rhet (kvinnligt) som of\u00f6renligt. I Hegels modell \u00e4r dessa principer integrerade.<\/p>\n\n\n\n

Inom den feministiska id\u00e9traditionen \u00e4r det troligen Simone de Beauvoir som tydligast anv\u00e4nt Hegels k\u00e4rleksbegrepp i en kritik av patriarkal makt. I Det andra k\u00f6net <\/em>(1949) formulerar hon den k\u00e4nda tesen att kvinnan i patriarkala samh\u00e4llen konstrueras som den Andre<\/em> i relation till mannen \u2013 som det partikul\u00e4ra och avvikande i f\u00f6rh\u00e5llande till det universella och m\u00e4nskliga. Beauvoir menade att denna maktdynamik fr\u00e4mst uppr\u00e4tth\u00e5lls i heterosexuella relationer i k\u00e4rlekens namn, d\u00e4r kvinnan tilldelas sitt existensber\u00e4ttigande genom sin relation till mannen.<\/p>\n\n\n\n

Enligt Beauvoir \u00e4r d\u00e4remot inte detta ett uttryck f\u00f6r k\u00e4rlek. Hon g\u00f6r en distinktion mellan autentisk<\/em> och icke-autentisk <\/em>k\u00e4rlek. Med autentisk k\u00e4rlek avser Beauvoir en frihetsrelation \u2013 likt hur Hegel beskrev det \u2013 d\u00e4r individerna genom ett \u00f6msesidigt erk\u00e4nnande m\u00f6jligg\u00f6r varandras fulla potential komma till uttryck.<\/p>\n\n\n

\n
\"\"<\/a><\/figure>\n<\/div>\n\n\n

Den patriarkala k\u00e4rleken \u2013 d\u00e4r mannen g\u00f6r sig beroende av kvinnans ofrihet f\u00f6r att uppr\u00e4tth\u00e5lla sin makt \u2013 \u00e4r i grunden icke-autentisk. Beauvoir visar, i linje med Hegels herre-tr\u00e4l-dialektik, att denna makt \u00e4r instabil: eftersom mannen \u00e4r beroende av kvinnans underordning uppfattar han henne samtidigt som ett st\u00e4ndigt hot. D\u00e4rf\u00f6r m\u00e5ste hon kontrolleras. Hon f\u00f6rpassas till hemmets sf\u00e4r, och intar rollen som moder, hush\u00e5llerska och ett objekt f\u00f6r mannens sexuella tillfredsst\u00e4llelse. Han kan i sin tur framtr\u00e4da som en fri individ i det offentliga. P\u00e5 s\u00e5 vis \u00e4r den patriarkala, icke-autentiska k\u00e4rleken ouppl\u00f6sligt f\u00f6rbunden med uppdelningen mellan det privata och det offentliga.<\/p>\n\n\n\n

Beauvoir p\u00e5pekade dock att mannens frihet \u00e4r en illusion \u2013 i ett patriarkalt samh\u00e4lle kan varken kvinnor eller m\u00e4n f\u00f6rverkliga sin fulla m\u00e4nskliga potential. Den autentiska k\u00e4rleken, som \u00f6verskrider femininitet och maskulinitet, ligger d\u00e4rf\u00f6r i b\u00e5das intresse. Beauvoir skriver: \u201dDen dag n\u00e4r det blir m\u00f6jligt f\u00f6r kvinnan att \u00e4lska i styrka \u2026 d\u00e5 kommer k\u00e4rleken f\u00f6r henne liksom f\u00f6r mannen att bli en k\u00e4lla till liv och inte en d\u00f6dlig fara.\u201d<\/p>\n\n\n\n

Det \u00e4r Beauvoirs feministiska l\u00e4sning av Hegels k\u00e4rleksbegrepp som g\u00f6r det fruktbart att placera hans t\u00e4nkande inom ramen f\u00f6r en kritik av kapitalismens patriarkala strukturer. En av den moderna k\u00e4rlekens grundvalar \u2013 det mellanm\u00e4nskliga beroendet \u2013 nedv\u00e4rderas i kapitalismen, f\u00f6rpassas till det privata och f\u00f6rvr\u00e4ngs till en kvinnlig b\u00f6rda. En s\u00e5dan k\u00e4rlek \u00e4r i grunden icke-autentisk.<\/p>\n\n\n\n

Den autentiska k\u00e4rleken kr\u00e4ver i st\u00e4llet att s\u00e5rbarhet g\u00f6rs till ett gemensamt \u00e5tagande. Som Hegel p\u00e5pekade utg\u00f6r k\u00e4rlek en slags kultivering av grundl\u00e4ggande kroppsliga och emotionella behov och beg\u00e4r. Filosofen Axel Honneth, influerad av Hegel, menar att k\u00e4rlek handlar om att kunna uttrycka den s\u00e5rbarhet som man, i egenskap av att vara m\u00e4nniska, inte kan tillgodose sig p\u00e5 egen hand. Just detta \u00e4r den autentiska k\u00e4rlekens frig\u00f6rande potential. Genom att blottl\u00e4gga m\u00e4nniskors \u00f6msesidiga beroende av varandra pekar den mot ett annat samh\u00e4lle \u00e4n det kapitalistiska. Individens autonomi uppst\u00e5r endast genom \u00f6msesidig omsorg och s\u00e5rbarhet.<\/p>\n\n\n\n

Hegel betraktade den \u00f6msesidiga k\u00e4rleken som ett ideal f\u00f6r det moderna \u00e4ktenskapet. Jag menar i st\u00e4llet, i linje med Beauvoir, att denna form av k\u00e4rlek pekar bortom heteronormativa institutioner. Om k\u00e4rlek handlar om att se oss sj\u00e4lva i varandras s\u00e5rbarhet, kan den inte begr\u00e4nsas till en enda, sn\u00e4vt definierad relationsform.<\/p>\n\n\n\n

F\u00f6r att den autentiska k\u00e4rleken ska bli verkligt frig\u00f6rande m\u00e5ste den \u00e4ven till\u00e4mpas bortom den intima sf\u00e4rens gr\u00e4nser \u2013 den m\u00e5ste g\u00f6ras till en samh\u00e4llelig princip. P\u00e5 s\u00e5 vis \u00e4r k\u00e4rlek i grunden politisk. Till skillnad fr\u00e5n Hegel menade Beauvoir att det \u00f6msesidiga erk\u00e4nnandet av varandras frihet \u00e4r ouppl\u00f6sligt f\u00f6rbundet med frihet p\u00e5 samh\u00e4llets alla niv\u00e5er, och kr\u00e4ver en kontinuerlig, kreativ \u00e5teruppt\u00e4ckt kring vilka vi \u00e4r \u2013 bortom kvinnligt och manligt.<\/p>\n\n\n\n

K\u00e4rlekens krav p\u00e5 radikal samh\u00e4llsf\u00f6r\u00e4ndring<\/strong>
Den autentiska k\u00e4rleken kr\u00e4ver att vi genom \u00f6msesidig omsorg och s\u00e5rbarhet kan se oss sj\u00e4lva i varandra. Kapitalismen har banat v\u00e4g f\u00f6r detta ideal, men \u00e4r of\u00f6rm\u00f6get att fullt ut f\u00f6rverkliga det. \u00c4ven om det finns ljusglimtar \u2013 m\u00e4nniskor som i gemenskap med andra kan vara olika \u2013 \u00e4r det ett l\u00f6fte som st\u00e4ndigt bryts. Detta inneb\u00e4r dock att vi kan och b\u00f6r st\u00e4lla krav p\u00e5 genuin frihet. Autentisk k\u00e4rlek \u00e4r allts\u00e5, som Beauvoir skrev, en princip som pekar mot en annan samh\u00e4llsordning.<\/p>\n\n\n\n

N\u00e4r k\u00e4rlek blir en fr\u00e5ga f\u00f6r enbart den n\u00e4rmaste kretsen av anh\u00f6riga, utmanas inte det kapitalistiska produktionss\u00e4ttets institutionella grundvalar \u2013 dess uppdelning mellan det privata och det offentliga \u2013 p\u00e5 allvar. Grundproblemet \u00e4r inte enbart att k\u00e4rlek i kapitalismen f\u00f6rvr\u00e4ngs till en \u201dkvinnofr\u00e5ga\u201d och nedv\u00e4rderas d\u00e4refter. Att den f\u00f6rpassas till den privata sf\u00e4ren f\u00f6rsv\u00e5rar ocks\u00e5 \u00f6msesidig omsorg och s\u00e5rbarhet i allt samh\u00e4lleligt liv utanf\u00f6r hemmets gr\u00e4nser. I st\u00e4llet \u00f6verskrider den autentiska k\u00e4rleken det privata och det offentliga.<\/p>\n\n\n\n

Att generalisera \u00f6msesidig omsorg och s\u00e5rbarhet bortom hemmets vr\u00e5 kallar den marxistiske feministen M. E. O\u2019Brien f\u00f6r kommunistisk social reproduktion<\/em>. Enligt henne kr\u00e4ver kommunismen att m\u00e4nskliga behov tillgodoses utan att kapitalistiska institutioner fungerar som medlare. Id\u00e9n h\u00e4mtar hon fr\u00e5n Aleksandra Kollontaj, som menade att den kommunistiska moralen kr\u00e4ver kamratlig k\u00e4rlek<\/em>, det vill s\u00e4ga en gemenskapsk\u00e4rlek som bygger p\u00e5 solidaritet. I \u201dBered plats \u00e5t \u2019den bevingade Eros\u2019: brev till en ung arbetarkvinna\u201d (1932), skrev Kollontaj:
En social struktur som \u00e4r byggd p\u00e5 solidaritet och samarbete kr\u00e4ver \u2026 att det finns en h\u00f6gt utvecklad \u2019k\u00e4rlekspotential\u2019 i samh\u00e4llet, det vill s\u00e4ga att m\u00e4nniskorna \u00e4r i st\u00e5nd att k\u00e4nna \u00e4kta medk\u00e4nsla. Solidariteten kan inte existera utan detta. D\u00e4rf\u00f6r str\u00e4var den prolet\u00e4ra ideologin efter att hos varje medlem av arbetarklassen v\u00e4cka och st\u00e4rka f\u00f6rm\u00e5gan till medk\u00e4nsla f\u00f6r kamraternas beg\u00e4r och behov, till en riktig f\u00f6rst\u00e5else f\u00f6r andras \u00f6nskningar och en djupg\u00e5ende medvetenhet om sammanh\u00e5llningen med de andra medlemmarna av gemenskapen.<\/em><\/p>\n\n\n\n

Kollontaj menade att den kamratliga k\u00e4rleken inneb\u00e4r att individen kan utveckla sin fulla potential, att kvinnan betraktas som mannens j\u00e4mlike, att k\u00e4rleken f\u00e5r en m\u00e5ngfald av uttryckss\u00e4tt och att dess betydelse \u00e4ven omfattar den bredare gemenskapen. Hon ans\u00e5g att den borgerliga familjestrukturen \u2013 d\u00e4r kvinnan underkuvas mannen \u2013 f\u00f6respr\u00e5kar en falsk form av k\u00e4rlek, eftersom den inte m\u00f6jligg\u00f6r f\u00f6r individen i allm\u00e4nhet och kvinnan i synnerhet att f\u00f6rverkliga sig sj\u00e4lv och knyta meningsfulla sociala band.
I kontrast till detta framst\u00e5r den kommunistiska k\u00e4rleken enligt Kollontaj som obunden av den borgerliga moralen som reducerar k\u00e4rlek till en privatsak. Hon betraktade k\u00e4rlek i st\u00e4llet som en social, politisk och kollektiv angel\u00e4genhet. \u00c4ven om k\u00e4rleken i kapitalismen f\u00e5r en omedelbar existentiell betydelse f\u00f6r individen i de n\u00e4ra relationerna, rymmer dess grundl\u00e4ggande princip \u2013 frihet \u2013 en politisk potential som pekar mot en radikal samh\u00e4llelig omvandling bortom exploatering och f\u00f6rtryck.<\/p>\n\n\n\n

Den feministiske filosofen bell hooks har p\u00e5 ett liknande s\u00e4tt betonat att ett samh\u00e4lle byggt p\u00e5 patriarkalt, rasistiskt och klassbaserat f\u00f6rtryck i grunden \u00e4r ett k\u00e4rleksl\u00f6st samh\u00e4lle. Enligt henne \u00e4r en k\u00e4rleksetik grundbulten i kampen f\u00f6r social r\u00e4ttvisa. Den kr\u00e4ver att vi, genom samh\u00f6righet och medk\u00e4nsla, till\u00e5ts vara olika \u2013 att i hegeliansk bem\u00e4rkelse se oss sj\u00e4lva i den andre och kreativt r\u00f6ra oss mot en \u00f6ppen framtid. Som politiskt verktyg synligg\u00f6r k\u00e4rlek dominans, uppmuntrar till solidaritet och kr\u00e4ver en annan samh\u00e4llsordning.<\/p>\n\n\n\n

H\u00e4r vill jag understryka att en generaliserad k\u00e4rleksprincip inte inneb\u00e4r att de intima relationerna bortom kapitalismen skulle urvattnas p\u00e5 n\u00e4rhet och personligt erk\u00e4nnande. Snarare handlar det om att bredda intimitetens m\u00f6jligheter och att m\u00f6jligg\u00f6ra en form av s\u00e5rbarhet som inte \u00e4r medierad av f\u00f6rtryck och exploatering.<\/p>\n\n\n\n

Jag menar att det \u00e4r s\u00e4rskilt akut att lyfta fram den autentiska k\u00e4rleken som ett politiskt verktyg i en tid d\u00e5 nyfascismen vinner mark och folkmord till\u00e5ts fortg\u00e5. Det har nog aldrig varit s\u00e5 radikalt som nu att lyfta fram vikten av att kunna se varandra i v\u00e5r s\u00e5rbarhet och \u00f6msesidiga beroende. Att kasta ljus p\u00e5 den autentiska k\u00e4rleken handlar inte enbart om att f\u00e5 syn p\u00e5 hur kapitalismen konsekvent undergr\u00e4ver sina l\u00f6ften om frihet. Det handlar ocks\u00e5 om att v\u00e5ga blicka fram\u00e5t och f\u00f6rest\u00e4lla sig n\u00e5got annorlunda. <<<\/p>\n\n\n\n

Veronica Flyman<\/strong> \u00e4r doktorand i sociologi vid G\u00f6teborgs universitet d\u00e4r hon skriver p\u00e5 en avhandling om singelskap, k\u00e4rlek och alienation i det samtida Sverige.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Foto: Shelley Friedberg@FLICKR CC BY-NC 2.0 Vad \u00e4r k\u00e4rlekens roll under kapitalismen? \u00c4r den enbart en ideologisk sl\u00f6ja som d\u00f6ljer hemarbetets reella oj\u00e4mlikheter, eller har k\u00e4rleken potential att \u00f6verskrida kapitalets och patriarkatets makt? Den h\u00e4r texten unders\u00f6ker den moderna k\u00e4rlekens … Forts\u00e4tt l\u00e4sa →<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_jetpack_newsletter_access":"","_jetpack_dont_email_post_to_subs":false,"_jetpack_newsletter_tier_id":0,"_jetpack_memberships_contains_paywalled_content":false,"_jetpack_feature_clip_id":0,"_jetpack_memberships_contains_paid_content":false,"footnotes":"","jetpack_publicize_message":"","jetpack_publicize_feature_enabled":true,"jetpack_social_post_already_shared":true,"jetpack_social_options":{"image_generator_settings":{"template":"highway","default_image_id":0,"font":"","enabled":false},"version":2},"jetpack_post_was_ever_published":false},"categories":[1],"tags":[],"class_list":["post-4598","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-okategoriserade"],"jetpack_publicize_connections":[],"jetpack_featured_media_url":"","jetpack_sharing_enabled":true,"jetpack_shortlink":"https:\/\/wp.me\/pRzA9-1ca","_links":{"self":[{"href":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/4598","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=4598"}],"version-history":[{"count":4,"href":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/4598\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":4623,"href":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/4598\/revisions\/4623"}],"wp:attachment":[{"href":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=4598"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=4598"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=4598"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}