Ur Fj\u00e4rde Internationalen 3\/1985<\/p>\n\n\n\n
G\u00e5r marxism ihop med utopier? Inneb\u00e4r \u201dutopi\u201d f\u00f6rnekande av vetenskapen? Inte n\u00f6dv\u00e4ndigtvis, eftersom den konkreta utopin \u2014 socialismen \u2014 inneb\u00e4r en strikt vetenskaplig analys av de objektiva m\u00f6jligheterna av en framtid i frihet, av de faktiska villkoren f\u00f6r en radikal omformning av samh\u00e4llslivet. Samtidigt g\u00e5r det inte att f\u00f6rneka att den socialistiska utopin ocks\u00e5 b\u00e4r i sig en \u201dsamh\u00e4llelig valm\u00f6jlighet\u201d, ett val av grundl\u00e4ggande inst\u00e4llning, ett sammanh\u00e4ngande system av v\u00e4rdeomd\u00f6men, vars utg\u00e5ngspunkter vi kan finna i Marx och Engels egna verk, t\u00e4tt sammanl\u00e4nkad med deras kritisk-vetenskapliga analys.<\/p>\n\n\n\n\n\n\n\n
Lenin skrev 1903: Vi m\u00e5ste uppfinna den p\u00e5 nytt som ett m\u00e5l i kampen f\u00f6r framtiden. Att formulera en s\u00e5dan socialistisk utopi inneb\u00e4r inte att spekulera abstrakt och godtyckligt utan att f\u00f6rest\u00e4lla sig en universell och fri m\u00e4nsklig samh\u00e4llsgemenskap, p\u00e5 grundval av de objektiva m\u00f6jligheter som mots\u00e4gelserna i den industriella civilisationen skapat, liksom den samtidiga krisen f\u00f6r den nutida kapitalismen och de byr\u00e5kratiska efterkapitalistiska samh\u00e4llena. Marx kritiserade sin tids utopiska socialister, fr\u00e4mst f\u00f6r att han f\u00f6rkastade deras syn p\u00e5 sig sj\u00e4lva som arbetarnas v\u00e4lg\u00f6rare snarare \u00e4n f\u00f6r det socialistiska inneh\u00e5llet i deras utopier. \u00c4nd\u00e5 inneh\u00e5ller det han skrivit, om \u00e4n i fragmentarisk form, denna utopisk-revolution\u00e4ra dimension som alltid avf\u00e4rdats av alla hans akademiska och\/eller reformistiska kritiker, i \u201drealismens\u201d namn.<\/p>\n\n\n\n F\u00f6r dem var Marx stora misstag att det fanns kvar en \u201drest av utopism\u201d i hans verk, i synnerhet i Kommunistiska Manifestet<\/em>. \u201dFaktum \u00e4r\u201d skrev Bernstein, \u201datt Marx var \u00f6verens med de l\u00f6sningar som utopisterna f\u00f6reslog, och enbart understr\u00f6k det otillr\u00e4ckliga i deras metoder och argument\u201d. Ett av de utm\u00e4rkande dragen n\u00e4r socialdemokrater och stalinister utarmat och f\u00f6rflackat marxismen under 1900-talet var just att detta utopiska f\u00f6reb\u00e5dande av framtiden doldes och avl\u00e4gsnades. I st\u00e4llet sattes en sn\u00e4v och inskr\u00e4nkt syn p\u00e5 social f\u00f6r\u00e4ndring, begr\u00e4nsad till att g\u00e4lla enbart juridiska och ekonomiska fr\u00e5gor och till produktionen. I dag kan vi, med en omskrivning av en gammal formel som Lenin anv\u00e4nde, s\u00e4ga att utan revolution\u00e4r utopi \u2014 ingen revolution\u00e4r praktik.2<\/sup> Enligt min \u00e5sikt \u00e4r det viktigt att i denna kamp f\u00f6r att \u00e5terst\u00e4lla den explosiva utopiska spr\u00e4ngkraften hos marxismen ta upp en underjordisk tradition till ompr\u00f6vning. Det g\u00e4ller den romantiska kritiken av den kapitalistiska civilisationen som skulle kunna vara en de mest intressanta k\u00e4llorna f\u00f6r en radikal syn p\u00e5 den socialistiska framtidens inneh\u00e5ll.<\/p>\n\n\n\n De f\u00f6rsta som kritiserade det moderna borgerliga samh\u00e4llet, den kapitalistiska civilisationen som den industriella revolutionen skapade var \u2014 ett halvt \u00e5rhundrade f\u00f6re Marx \u2014 de romantiska f\u00f6rfattarna. Den romantiska antikapitalismen f\u00f6ddes under andra halvan av 1700-talet, men den har f\u00f6rblivit en v\u00e4sentlig best\u00e5ndsdel i den moderna kulturen fram till i dag. Det som brukar betecknas som \u201dRomantiken\u201d inom konst och litteratur och som hade sin h\u00f6jdpunkt i b\u00f6rjan av 1800-talet \u00e4r bara en av dess m\u00e5nga och extremt olikartade uttryck. Som en allomfattande v\u00e4rlds\u00e5sk\u00e5dning, ett s\u00e4tt att t\u00e4nka, en grundl\u00e4ggande struktur av k\u00e4nslor finner man den inte bara hos det fantastiskas diktare och poeter3<\/sup>, utan ocks\u00e5 bland ekonomer som Sismondi, sociologer som T\u00f6nnies, politiska r\u00f6relser som de ryska populisterna (narodnikerna).<\/p>\n\n\n\n Det som v\u00e4sentligen utm\u00e4rker den romantiska antikapitalismen \u00e4r en genomgripande kritik av den moderna industriella (borgerliga) civilisationen (inklusive arbets- och produktionsprocessen) i vissa f\u00f6rkapitalistiska sociala och kulturella v\u00e4rdens namn. Att man h\u00e4nvisar till ett (verkligt eller inbillat) f\u00f6rflutet inneb\u00e4r inte n\u00f6dv\u00e4ndigtvis att inriktningen \u00e4r reaktion\u00e4r eller bak\u00e5tstr\u00e4vande: Den kan vara revolution\u00e4r lika v\u00e4l som konservativ. B\u00e5da dessa inriktningen har funnits inom romantiken, fr\u00e5n dess uppkomst till det n\u00e4rvarande.4<\/sup> Ibland kan det revolution\u00e4ra och det konservativa till och med m\u00f6tas hos samma t\u00e4nkare.5<\/sup><\/p>\n\n\n\n Den f\u00f6rsta v\u00e5gen av romantisk antikapitalism var en reaktion p\u00e5 den industriella revolutionen och dess ekonomiska, sociala och kulturella f\u00f6ljdverkningar under 1800-talet. Men dess kritik av industrisamh\u00e4llet och industriarbetet har intresse och giltighet l\u00e5ngt ut\u00f6ver det rent historiska. Det g\u00e4ller inte bara till speciella missf\u00f6rh\u00e5llanden, \u00f6vergrepp och or\u00e4ttvisor som var begr\u00e4nsade till denna f\u00f6rsta period \u2014 som utarmningen av arbetarna, barnarbetet, barbarisk laissez-faire, de om\u00e4nskligt str\u00e4nga Fattiglagarna \u2014 utan g\u00e4ller ocks\u00e5 mer allm\u00e4nna, genomg\u00e5ende, v\u00e4sentliga och best\u00e5ende k\u00e4nnetecken hos den moderna (industriella\/ kapitalistiska) civilisationen, fr\u00e5n slutet av 1700-talet till den dag som i dag \u00e4r, 1985.<\/p>\n\n\n\n Den romantiska kritiken \u00e4r s\u00e4llan systematisk eller klart uttryckt och det \u00e4r inte ofta den h\u00e4nvisar direkt till kapitalismen som s\u00e5dan. I tysk sociologi och samh\u00e4llsfilosofi vid slutet av 1800-talet kan vi finna n\u00e5gra trevande f\u00f6rs\u00f6k att systematisera: De st\u00e4ller \u201dkultur\u201d, en upps\u00e4ttning traditionella sociala, moraliska eller kulturella v\u00e4rderingar ur det f\u00f6rflutna, i motsats till \u201dcivilisationen\u201d, den moderna, \u201dsj\u00e4ll\u00f6sa\u201d, materiella, tekniska och ekonomiska utvecklingen. Eller \u201dGemeinschaft\u201d (Gemenskap), den gamla samh\u00e4llsgemenskapen av direkta sociala relationer, mot \u201dGesellschaft\u201d (Samh\u00e4lle), en samling m\u00e4nniskor hopf\u00f6rda p\u00e5 ett mekaniskt och onaturligt s\u00e4tt av begr\u00e4nsade nyttoskal.<\/p>\n\n\n\n Det centrala drag hos den industriella (borgerliga) civilisationen som Romantiken kritiserar \u00e4r inte utsugningen av arbetarna eller den sociala oj\u00e4mlikheten, \u00e4ven om dessa ocks\u00e5 kan f\u00f6rd\u00f6mas, i synnerhet av romantiker med v\u00e4nstersympatier, utan det \u00e4r kvantifieringen av livet<\/em>, det vill s\u00e4ga att bytesv\u00e4rdet, det kalla ber\u00e4knandet av pris och profit och marknadslagarna f\u00e5tt ett totalt herrav\u00e4lde \u00f6ver hela samh\u00e4llskroppen. De flesta av de antikapitalistiska romantikerna k\u00e4nner intuitivt att alla de andra negativa dragen hos det moderna samh\u00e4llet h\u00e4rr\u00f6r ur denna avg\u00f6rande k\u00e4lla till ruttenhet. Det kan vara kulten av guden Pengar, nedg\u00e5ngen f\u00f6r alla kvalitativa v\u00e4rden \u2014 sociala, religi\u00f6sa, etiska, kulturella eller estetiska \u2014 uppl\u00f6sningen av kvalitativa band mellan m\u00e4nniskorna, fantasins och romantikens d\u00f6d, den trista likriktningen av livet, de rent nyttoinriktade relationerna m\u00e4nniskorna emellan, och mellan natur och m\u00e4nniskor \u2014 allts\u00e5 s\u00e5dana som g\u00e5r att kvantitativt ber\u00e4kna. Att samh\u00e4llslivet f\u00f6rgiftades av pengar och luften av industrir\u00f6k uppfattades av m\u00e5nga romantiker som parallella f\u00f6reteelser, med samma onda r\u00f6tter.<\/p>\n\n\n\n L\u00e5t oss ta ett exempel p\u00e5 hur romantiken d\u00f6mde ut kapitalismens moderna tider: Charles Dickens, som var en av Karl Marx favoritf\u00f6rfattare trots att han inte hade n\u00e5got som helst med socialistiska id\u00e9er att g\u00f6ra. Enligt Marx tillh\u00f6r Dickens \u201dnutidens lysande br\u00f6draskap av sk\u00f6nlitter\u00e4ra f\u00f6rfattare i England, vilkas m\u00e5lande och v\u00e4ltaliga texter har bringat v\u00e4rlden mer politiska och sociala sanningar \u00e4n alla yrkespolitikerna, skriftst\u00e4llarna och moralisterna tillsammans…!\u201d Marx l\u00e4gger fram denna uppfattning i en artikel i New York Daily Tribune<\/em> i augusti 1854. Samma \u00e5r gavs Dickens bok H\u00e5rda tider<\/em> (Hard Times) ut. Den uttrycker ovanligt klart den romantiska kritiken av industrisamh\u00e4llet. I H\u00e5rda tider finns ett magnifikt portr\u00e4tt av industri\u00e5lderns kvantifierande <\/em>och kyliga anda. Den kapitalistiske fabriks\u00e4garen och parlamentsledamoten Thomas Gradgrind har alltid en \u201dlinjal, m\u00e5ttstock och multiplikationstabellen … i fickan\u201d. Han \u00e4r alltid \u201dberedd att m\u00e4ta och v\u00e4ga varje stycke m\u00e4nniskonatur och tala om exakt vad den \u00e4r v\u00e4rd\u201d. F\u00f6r Gradgrind \u00e4r allt \u201denbart en fr\u00e5ga om siffror, om enkel aritmetik\u201d och han organiserar uppfostran av barn strikt enligt den sunda principen att \u201dvad som inte kan anges i siffror, eller k\u00f6pas p\u00e5 den billigaste marknaden och s\u00e4ljas p\u00e5 den dyraste, fanns inte och skulle aldrig finnas.\u201d Gradgrinds filosofi, nationalekonomins, nyttofilosofins och den klassiska liberalismens k\u00e4rva v\u00e4rlds\u00e5sk\u00e5dning, sade att \u201dallting skulle betalas. Ingen skulle n\u00e5gonsin bist\u00e5 n\u00e5gon annan utan vederlag. Tacksamheten skulle avskaffas och de dygder som stammar fr\u00e5n den skulle icke finnas. Varje tum av m\u00e4nsklighetens tillvaro, fr\u00e5n f\u00f6delse till d\u00f6d, skulle vara en f\u00f6rs\u00e4ljning \u00f6ver disk\u201d.<\/p>\n\n\n\n Men H\u00e5rda tider handlar inte bara om hur sj\u00e4len mals s\u00f6nder. Den ber\u00e4ttar ocks\u00e5 hur den industriella (kapitalistiska) civilisationen har f\u00f6rdrivit egenskaper som romantik, f\u00e4rg och fantasi fr\u00e5n m\u00e4nniskors materiella tillvaro och bara l\u00e4mnat kvar en trist, tr\u00f6ttsam, enformig, tr\u00e5kig och gr\u00e5 rutin. Den moderna industristaden Coketown (Koksstaden) beskriver Dickens som \u201den stad av maskiner och h\u00f6ga skorstenar ur vilka o\u00e4ndliga ormar av r\u00f6k ringlade sig\u201d. D\u00e4r fanns \u201dflera stora gator, alla mycket lika varandra, och m\u00e5nga sm\u00e5 gator, \u00e4nnu mera lika varandra, d\u00e4r det bodde m\u00e4nniskor, i samma grad lika varandra, som alla gick ut och in p\u00e5 samma tider… f\u00f6r att g\u00f6ra samma arbete, och f\u00f6r vilka varje dag var likadan som g\u00e5rdagen och morgondagen och varje \u00e5r var maken till det f\u00f6rra och det f\u00f6ljande”. Tid och rum verkar ha mist all kvalitativ omv\u00e4xling, varje kulturell m\u00e5ngfald f\u00f6r att bli en enda kontinuerlig struktur som formats av maskinernas oupph\u00f6rliga verksamhet.<\/p>\n\n\n\n Det \u00e4r i ett s\u00e5dant sammanhang som arbetets problem i det moderna kapitalistiska samh\u00e4llet unders\u00f6ks. Romantikerna s\u00f6rjer det gamla f\u00f6rkapitalistiska hantverket som g\u00e5tt tillbaka och f\u00f6rsvunnit, d\u00e4r skaparkraft och fantasi var n\u00f6dv\u00e4ndiga best\u00e5ndsdelar av arbetet. De beskriver och analyserar hur rent kvantitativ produktion \u00e4r f\u00f6rh\u00e4rskande, det d\u00f6da maskineriets herrav\u00e4lde \u00f6ver levande m\u00e4nniskor, arbetsdelningens sj\u00e4lsd\u00f6dande effekter, det motbjudande, mekaniska och livl\u00f6sa slitet, f\u00f6rnedringen hos arbetaren som ber\u00f6vas sin m\u00e4nsklighet. Den romantiska utopin \u00e4r v\u00e4sentligen bak\u00e5tblickande<\/em>: den avser att \u00e5teruppr\u00e4tta de gamla s\u00e4tten att leva, f\u00f6rkapitalistiska produktionss\u00e4tt, hantverksarbete, organiska sm\u00e5samh\u00e4llen, \u00e5ldriga moraliska, religi\u00f6sa, eller kulturella v\u00e4rden. F\u00f6r romantiska revolution\u00e4rer g\u00e4ller det emellertid inte s\u00e5 mycket att \u00e5terv\u00e4nda<\/em> till det f\u00f6rflutna som att ta en omv\u00e4g genom det f\u00f6rg\u00e5ngna till framtiden, till en Ny Moralisk V\u00e4rld.6<\/sup><\/p>\n\n\n\n Till synes har Marx inget med romantiken att g\u00f6ra. Han avf\u00e4rdar alla dr\u00f6mmar om att \u00e5terv\u00e4nda till f\u00f6rkapitalistisk produktion som \u201dreaktion\u00e4ra\u201d. Han hyllar industrikapitalismens historiskt progressiva roll, inte bara f\u00f6r att den utvecklat gigantiska produktivkrafter utan tidigare motstycke, utan ocks\u00e5 f\u00f6r att den skapat allm\u00e4ngiltighet, den enhetliga v\u00e4rldsekonomin som \u00e4r en n\u00f6dv\u00e4ndig f\u00f6ruts\u00e4ttning f\u00f6r den framtida, socialistiska m\u00e4nskligheten. Han hyllar ocks\u00e5 kapitalismen f\u00f6r att den slitit is\u00e4r de sl\u00f6jor som d\u00f6ljer utsugningen i f\u00f6rkapitalistiska samh\u00e4llen, med appl\u00e5der av detta slag har en ironisk udd: Genom att inf\u00f6ra mer brutala, \u00f6ppna och cyniska utsugningsformer fr\u00e4mjar det kapitalistiska produktionss\u00e4ttet utvecklingen av de f\u00f6rtrycktas klassmedvetande och klasskamp. Marx antikapitalism \u00e4r inte en abstrakt negation av den moderna industriella (borgerliga) civilisationen utan syftar till \u00f6verskridandet<\/em> av den, det vill s\u00e4ga att den avskaffas samtidigt som det b\u00e4sta den \u00e5stadkommit bevaras i en utveckling fram mot ett h\u00f6gre produktionss\u00e4tt och en h\u00f6gre livsform (socialismen). Hans angreppss\u00e4tt \u00e4r dialektiskt: Han ser kapitalismen som ett system som \u201df\u00f6rvandlar varje ekonomiskt framsteg till en social katastrof\u201d. Det \u00e4r i analysen av de sociala katastrofer den kapitalistiska industrin framkallar (liksom i sitt intresse f\u00f6r f\u00f6rkapitalistiska samh\u00e4llsgemenskaper) som han, \u00e5tminstone i n\u00e5gon utstr\u00e4ckning, \u00e5terf\u00f6renar sig med den romantiska traditionen.<\/p>\n\n\n\n B\u00e5de Marx och Engels uppskattade och stod i intellektuell tacksamhetsskuld till de romantiska kritikerna av industrikapitalismen. Deras arbete var i betydande grad p\u00e5verkat av, inte bara romantiska ekonomer som Sismondi \u2014 som ofta st\u00e4lls mot och j\u00e4mf\u00f6rs med Ricardo i Marx ekonomiska skrifter \u2014 eller den ryske populisten Michajlovskij som de brevv\u00e4xlade med i tjugo \u00e5r, utan ocks\u00e5 av f\u00f6rfattare som Dickens och Balzac, av samh\u00e4llsfilosofer som Carlyle och historiker som Morgan som unders\u00f6kt antika samh\u00e4llen \u2014 f\u00f6r att inte tala om romantiska socialister som Fourier eller Moses Hess.<\/p>\n\n\n\n Marx och Engels intresse f\u00f6r primitiva jordbrukssamh\u00e4llen h\u00e4nger samman med deras \u00f6vertygelse att dessa \u00e5ldriga samh\u00e4llsbildningar hyste samh\u00e4lleliga kvalit\u00e9er som den moderna civilisationen f\u00f6rlorat, kvalit\u00e9er som f\u00f6reb\u00e5dar vissa drag hos det framtida kommunistiska samh\u00e4llet. I ett brev till Engels fr\u00e5n 1868 f\u00f6rklarar Marx b\u00e5de likheten och skillnaden mellan sin historieuppfattning och den traditionella romantiska: Medan romantikens reaktion mot Upplysningen satte medeltiden som ideal, bestod den nya reaktionen i att n\u00e5 bortom medeltiden till varje nations primitiva tids\u00e5lder, det vill s\u00e4ga till de gamla j\u00e4mlika samh\u00e4llsgemenskaperna.<\/p>\n\n\n\n Marx kritik av den industriella\/kapitalistiska civilisationen inskr\u00e4nker sig inte till det privata \u00e4gandet av produktionsmedlen. Den \u00e4r mycket mer genomgripande, radikal och allomfattande. Det \u00e4r hela den r\u00e5dande formen f\u00f6r industriell produktion och hela det moderna borgerliga samh\u00e4llet som s\u00e4tts i fr\u00e5ga. Och det \u00e4r h\u00e4r vi finner m\u00e5nga argument och attityder som liknar romantikernas. Faktum \u00e4r att den romantiska antikapitalismen \u00e4r Marx bortgl\u00f6mda k\u00e4lla, en k\u00e4lla som \u00e4r lika betydelsefull f\u00f6r hans arbete som tysk ny-hegelianism eller fransk materialism.<\/p>\n\n\n\n Kritiken av hur livet delas in i m\u00e4tbara delar i (det borgerliga) industrisamh\u00e4llet \u00e4r v\u00e4sentlig i Marx ungdomsskrifter.7<\/sup> Han h\u00e4vdar att under kapitalismen tenderar pengarna att f\u00f6rst\u00f6ra och l\u00f6sa upp alla om\u00e4nskliga och naturliga egenskaper genom att underordna dem under deras strikt kvantifierbara m\u00e5tt: \u201dm\u00e4ngden av pengar blir mer och mer sin egen m\u00e4ktiga <\/em>utm\u00e4rkande egenskap, d\u00e5 den reducerar varje annan storhet till sin egen abstraktion reducerar den sig sj\u00e4lv till sin r\u00f6relse som kvantitativ <\/em>storhet.\u201d Utbytet mellan m\u00e4nskliga egenskaper \u2014 k\u00e4rlek f\u00f6r k\u00e4rlek, f\u00f6rtroende f\u00f6r f\u00f6rtroende \u2014 ers\u00e4tts av det abstrakta utbytet av pengar mot en vara. Arbetaren sj\u00e4lv blir enbart en vara, en el\u00e4ndig varelse som \u201db\u00e5de fysiskt och andligen ber\u00f6vats sin m\u00e4nsklighet\u201d och tvingas leva i moderna h\u00e5lor som \u00e4r v\u00e4rre \u00e4n de primitiva eftersom de \u201df\u00f6rgiftats av civilisationens d\u00f6dsbringande andedr\u00e4kt\u201d. Precis som en aff\u00e4rs\u00e4gare som s\u00e4ljer \u00e4dla stenar \u201dbara ser dess handelsv\u00e4rde och inte stenens sk\u00f6nhet och dess speciella natur\u201d, f\u00f6rlorar m\u00e4nniskor i det kapitalistiska samh\u00e4llet sina materiella och andliga sinnen och ers\u00e4tter dem helt med en k\u00e4nsla av \u00e4gande<\/em>. Att vara<\/em>, att fritt uttrycka livets rikedom genom social och kulturell verksamhet, offras mer och mer f\u00f6r att ha<\/em>, att hopa penningar, gods eller kapital.<\/p>\n\n\n\n Dessa motiv i den unge Marx skrifter \u00e4r mindre p\u00e5fallande i Kapitalet<\/em>, men de finns \u00e4ven d\u00e4r: I flera avsnitt j\u00e4mf\u00f6r Marx den moderna kapitalistiska civilisationens anda, som enbart intresserar sig f\u00f6r att tillverka flera varor, f\u00f6rbilliga dem och ackumulera kapital \u2014 det vill s\u00e4ga f\u00f6r \u201dkvantitet och bytesv\u00e4rde\u201d \u2014 med den klassiska antikens som uteslutande f\u00e4ste sig vid \u201dkvalitet och bruksv\u00e4rde\u201d.8<\/sup> Kapitalets huvud\u00e4mne \u00e4r naturligtvis utsugningen<\/em> av arbetet, hur de kapitalistiska \u00e4garna av produktionsmedel utvinner merv\u00e4rde. Men den inneh\u00e5ller ocks\u00e5 en radikal kritik av det moderna industriarbetets sj\u00e4lva v\u00e4sen<\/em>. Anklagelsen mot det kapitalistiska\/industriella arbetets om\u00e4nskliga karakt\u00e4r \u00e4r \u00e4nnu klarare uttryckt i Kapitalet \u00e4n i ungdomsskrifterna. Utan tvivel finns det en koppling mellan denna kritik och den romantisk-antikapitalistiska. Till skillnad fr\u00e5n m\u00e5nga romantiska t\u00e4nkare dr\u00f6mmer inte Marx om att \u00e5teruppr\u00e4tta det medeltida hantverket, men likv\u00e4l uppfattar han industriarbetet som socialt och kulturellt underl\u00e4gset j\u00e4mf\u00f6rt med de m\u00e4nskliga kvalit\u00e9erna hos det f\u00f6rkapitalistiska arbetet: \u201dKunskapen, omd\u00f6met och viljan som, om \u00e4n i aldrig s\u00e5 liten utstr\u00e4ckning, ut\u00f6vas av den sj\u00e4lvst\u00e4ndige bonden eller hantverkaren … har g\u00e5tt f\u00f6rlorade f\u00f6r\u201d den moderne industriarbetaren som bara utf\u00f6r en liten del av arbetet.<\/p>\n\n\n\n I liknande anda skriver han i Grundrisse<\/em> att under industrikapitalismen \u201df\u00f6rlorar arbetet alla konstens k\u00e4nnem\u00e4rken … \/och\/ blir mer och mer en rent abstrakt verksamhet, en rent mekanisk verksamhet\u201d. N\u00e4r han analyserar denna f\u00f6rnedring pekar Marx f\u00f6rst p\u00e5 arbetsdelningen, som \u201df\u00f6rvandlar arbetaren till ett f\u00f6rkrympt missfoster, genom att tvinga fram skicklighet i en detalj p\u00e5 bekostnad av en v\u00e4rld av produktiv f\u00f6rm\u00e5ga och instinkt.\u201d I detta sammanhang citerar han den konservative romantiske ekonomen David Urqhart: \u201dAtt splittra upp en m\u00e4nniska \u00e4r att avr\u00e4tta honom om han f\u00f6rtj\u00e4nar en s\u00e5dan dom, att l\u00f6nnm\u00f6rda honom om han inte g\u00f6r det … Uppsplittringen av arbetet \u00e4r l\u00f6nnmord p\u00e5 ett helt folk\u201d. Sedan kommer maskinen, i sig ett framsteg, men under det nuvarande produktionss\u00e4ttet en f\u00f6rbannelse f\u00f6r arbetaren: Den \u201dber\u00f6var arbetet allt intresse\u201d och \u201dkonfiskerar varje atom av frihet, b\u00e5de i kroppslig och intellektuell verksamhet\u201d. Tack vare den kapitalistiska maskinen blir arbetet \u201den form av tortyr\u201d och en \u201del\u00e4ndig rutin av slit och sl\u00e4p utan \u00e4nde, d\u00e4r samma mekaniska process g\u00e5s igenom om och om igen, ett Sisyfosarbete\u201d. Arbetaren f\u00f6rvandlas till blott en levande bihang till en livl\u00f6s mekanism och \u00e4r tvungen att arbeta \u201dmed regelbundenheten hos en maskindel\u201d.<\/p>\n\n\n\n I det moderna industriella\/kapitalistiska systemet f\u00f6rvandlas hela uppl\u00e4ggningen av arbetet till \u201dett organiserat s\u00e4tt att krossa arbetarens individuella livskraft, frihet och oberoende\u201d. Till denna dystra bild l\u00e4gger han en beskrivning av de materiella villkor som fabriksarbetet utf\u00f6rs under: H\u00e4r saknas utrymme, luft och ljus, milj\u00f6n \u00e4r fylld av damm och bed\u00f6vande ov\u00e4sen, m\u00e4ngder med m\u00e4nniskor d\u00f6das, leml\u00e4stas eller skadas av maskinerna och \u00e4nnu fler blir sjuka av den \u201dindustriella patologins’\u201d moderna \u00e5kommor. Kort sagt, kapitalet offrar de kulturella och naturliga kvaliteter arbetaren har som m\u00e4nniska f\u00f6r det rent kvantitativa m\u00e5let att producera mer och mer varor f\u00f6r att g\u00f6ra st\u00f6rre och st\u00f6rre vinst.<\/p>\n\n\n\n Marx socialistiska utopi<\/em> \u00e4r n\u00e4ra knuten till hans radikala kritik av den moderna industriella\/kapitalistiska civilisationen. Den \u00e4r mycket mer \u00e4n kollektiv egendom och planerad ekonomi. Den inneb\u00e4r en kvalitativ f\u00f6r\u00e4ndring, en ny samh\u00e4llskultur, en ny livsform, en annorlunda sorts civilisation som skulle \u00e5teruppr\u00e4tta \u201dde sociala och naturliga egenskapernas\u201d roll i m\u00e4nniskolivet och bruksv\u00e4rdets roll i produktionsprocessen. Den kr\u00e4ver arbetets frig\u00f6relse<\/em>, inte bara genom att \u201dexpropriat\u00f6rerna exproprieras\u201d och genom att de f\u00f6renade producenterna kontrollerar produktionsprocessen, utan ocks\u00e5 genom en total omvandling av arbetets sj\u00e4lva natur. Hur skulle detta kunna uppn\u00e5s? Ett av de viktigaste dokumenten som visar Marx \u00e5sikter om detta \u00e4r Grundrisse. H\u00e4r skriver Marx att i ett socialistiskt samh\u00e4lle skulle maskiner och tekniska framsteg drastiskt minska den \u201dn\u00f6dv\u00e4ndiga arbetstiden\u201d \u2014 det arbete som beh\u00f6vs f\u00f6r att tillfredsst\u00e4lla m\u00e4nniskornas grundl\u00e4ggande behov. St\u00f6rre delen av dagen kommer d\u00e4rf\u00f6r att vara fri f\u00f6r vad han, med Fouriers ord, kallar \u201dattraktivt arbete\u201d \u2014 det vill s\u00e4ga i verklig mening fritt arbete, arbete som \u00e4r sj\u00e4lvf\u00f6rverkligande f\u00f6r individen. S\u00e5dant arbete, s\u00e5dan produktion \u2014 som kan vara materiell likv\u00e4l som andlig \u2014 \u00e4r inte en ren lek (h\u00e4r \u00e4r Marx oense med Fourier) utan kan kr\u00e4va den st\u00f6rsta anstr\u00e4ngning och allvar \u2014 Marx n\u00e4mner komposition av musik som ett exempel. Vidare f\u00f6ruts\u00e4tter det allm\u00e4n konstn\u00e4rlig och vetenskaplig utbildning av folket.<\/p>\n\n\n\n Det skulle vara fullst\u00e4ndigt missvisande att av det som sagts h\u00e4r dra slutsatsen att Marx var en romantisk<\/em> utopist. Han h\u00e4mtade lika mycket \u2014 eller snarare mer<\/em>\u2014 fr\u00e5n Upplysningen och den klassiska politiska ekonomin som fr\u00e5n Romantikens kritik av den industriella civilisationen. Marx egen syn \u00e4r varken romantikens eller den liberala nyttofilosofins, utan det dialektiska \u00f6verskridandet av dem b\u00e5da i en ny, kritisk och revolution\u00e4r v\u00e4rlds\u00e5sk\u00e5dning.<\/p>\n\n\n\n Marx varken kommer med urs\u00e4kter f\u00f6r den borgerliga civilisationen eller st\u00e4ller sig blind f\u00f6r vad den \u00e5stadkommit. Han str\u00e4var mot en h\u00f6gre samh\u00e4llsform som f\u00f6renar b\u00e5de det moderna samh\u00e4llets tekniska framsteg och<\/em> en del av de m\u00e4nskliga kvalit\u00e9erna hos f\u00f6rkapitalistiska samh\u00e4llsgemenskaper \u2014 och samtidigt \u00f6ppnar ett nytt och gr\u00e4nsl\u00f6st f\u00e4lt f\u00f6r att berika och utveckla m\u00e4nniskolivet. En ny f\u00f6rest\u00e4llning om arbetet som en fri, icke-alienerad och skapande verksamhet \u2014 i motsats till det trista och inskr\u00e4nkta slitet i mekaniskt industriarbete \u2014 \u00e4r en k\u00e4rnpunkt i hans socialistiska utopi.<\/p>\n\n\n\n Efter Marx d\u00f6d har den f\u00f6rh\u00e4rskande tendensen i marxismen varit \u201dmoderniserande\u201d. Den har bara tagit upp den ena sidan av arvet efter Marx och utvecklat en okritisk dyrkan av tekniska framsteg, industrialism, maskinism, fordism och taylorism. Stalinismen, med dess alienerade produktivism och fixering vid den tunga industrin \u00e4r den sorgliga karikatyren av denna \u201dkalla str\u00f6m\u201d inom marxismen.<\/p>\n\n\n\n Men det finns ocks\u00e5 en \u201dvarm str\u00f6m\u201d vars radikala och allomfattande kritik av den moderna civilisationen st\u00f6djer sig b\u00e5de p\u00e5 Marx och p\u00e5 den romantiska antikapitalistiska traditionen. Denna \u201dromantiska marxism\u201d h\u00e4vdar att den socialistiska utopin inneb\u00e4r ett v\u00e4sentligt brott med det nuvarande industrisamh\u00e4llet \u2014 som ett kvalitativt annorlunda s\u00e4tt att leva och arbeta \u2014 och den ser med en viss nostalgi p\u00e5 somliga f\u00f6rkapitalistiska sociala eller kulturella former. Var p\u00e5 sitt s\u00e4tt har William Morris och Rosa Luxemburg, Gy\u00f6rgy Lukacs och Ernst Bloch, Walter Benjamin och Herbert Marcuse, Rudolf Bahro och E P Thompson tagit in delar av den romantiska traditionen i sin marxistiska teori.9<\/sup><\/p>\n\n\n\n Denna halv-romantiska marxistiska kritik av den industriella civilisationen har satt djupa sp\u00e5r i dagens Tyskland, England och USA. Den har inte bara p\u00e5verkat den nya v\u00e4nstern och 60-talets studentr\u00f6relse utan ocks\u00e5 (p\u00e5 ett mer diffust och indirekt s\u00e4tt) nyare sociala r\u00f6relser som milj\u00f6r\u00f6relsen, kvinnor\u00f6relsen och fredsr\u00f6relsen. D\u00e4rf\u00f6r \u00e4r marxismens \u201dvarma str\u00f6m\u201d p\u00e5 intet s\u00e4tt anakronistisk, otidsenlig. Tv\u00e4rtom har den n\u00e5tt som h\u00f6gst just i v\u00e5r tid och i synnerhet i Tyskland, England och USA, det vill s\u00e4ga i de l\u00e4nder d\u00e4r den moderna kapitalistiska civilisationen har n\u00e5tt sin renaste, mest systematiska och h\u00e4nsynsl\u00f6sa utveckling. En av orsakerna till detta f\u00f6rnyade intresse \u00e4r naturligtvis att den byr\u00e5kratiska (efterkapitalistiska) industriella despotismen \u00e4r s\u00e5 f\u00f6ga upplyftande. Den s\u00e5 kallade \u201dreellt existerande socialismen\u201d i \u00d6steuropa \u00e4r s\u00e5 ivrig att h\u00e4rma v\u00e4stlig teknokrati och produktivism att den knappast framst\u00e5r som n\u00e5got verkligt alternativ till det moderna borgerliga samh\u00e4llets pl\u00e5gor. <<<\/p>\n\n\n\n \u00d6vers\u00e4ttning Katarina Katz<\/em><\/p>\n\n\n\n Noter<\/p>\n\n\n\n 1<\/sup> Marx och Engels talade om sin \u201dvetenskapliga socialism\u201d i motsats till den \u201dutopiska\u201d hos tidigare socialister som bara kunnat basera sina f\u00f6rhoppningar om ett b\u00e4ttre samh\u00e4lle p\u00e5 sina f\u00f6rnuftiga och tilldragande id\u00e9er om hur detta skulle se ut (\u00f6 a).<\/p>\n\n\n\n 2<\/sup> Lenins formel lyder \u201dUtan revolution\u00e4r teori \u2013 ingen revolution\u00e4r praktik\u201d.<\/p>\n\n\n\n 3<\/sup> Som Novalis, ETA Hoffman och surrealisterna.<\/p>\n\n\n\n 4<\/sup> Det r\u00e4cker att n\u00e4mna Burne och Rousseau, Coleridge och Blake, Balzac och Fourier, Carlyle och William Morris, Heidegger och Marcuse.<\/p>\n\n\n\n 5<\/sup> Som hos Sorel.<\/p>\n\n\n\n 6<\/sup> Denna beteckning anv\u00e4ndes av bl a den brittiske socialisten Robert Owen (1771 \u2013 1858) och den owenitiska socialistiska r\u00f6relsen. Den gav ocks\u00e5 namn \u00e5t deras tidning New Moral World<\/em> (\u00f6 a).<\/p>\n\n\n\n 7<\/sup> I synnerhet i de s k Parismanuskripten <\/em>fr\u00e5n 1844. (P\u00e5 svenska i M\u00e4nniskans frig\u00f6relse<\/em>, redigerad av Sven-Eric Liedman, Aldus 1965.)<\/p>\n\n\n\n 8<\/sup> L\u00e4ngre fram i Kapitalet<\/em> diskuterar Marx den inneb\u00f6rd den grekiske diktaren Antipatros ger maskinen: Att sk\u00e4nka slavarna frihet och att p\u00e5nyttf\u00f6da den Gyllene tids\u00e5ldern \u2014 i motsats till det moderna anv\u00e4ndandet av maskiner f\u00f6r att f\u00f6rslava arbetarna och \u00f6ka kapitalets v\u00e4rde.<\/p>\n\n\n\n 9<\/sup> Se Michael L\u00f6wy \u201dMarcuse och Benjamin: the Romantic Dimension\u201d i tidskriften Telos<\/em> nr 44, 1980 och \u201dMarxism and Revolutionary Romanticism\u201d, Telos<\/em> nr 49, 1981<\/p>\n\n\n\n Michael L\u00f6wy<\/strong> \u00e4r fransk-brasiliansk marxistisk sociolog och filosof.<\/p>\n\n\n\n <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" Ur Fj\u00e4rde Internationalen 3\/1985 G\u00e5r marxism ihop med utopier? Inneb\u00e4r \u201dutopi\u201d f\u00f6rnekande av vetenskapen? Inte n\u00f6dv\u00e4ndigtvis, eftersom den konkreta utopin \u2014 socialismen \u2014 inneb\u00e4r en strikt vetenskaplig analys av de objektiva m\u00f6jligheterna av en framtid i frihet, av de faktiska … Forts\u00e4tt l\u00e4sa
Om m\u00e4nniskan helt saknade f\u00f6rm\u00e5gan att dr\u00f6mma, om hon inte d\u00e5 och d\u00e5 kunde n\u00e5 ut\u00f6ver de n\u00e4rvarande och i sin fantasi se en f\u00e4rdig bild av det verk hon just p\u00e5b\u00f6rjat, d\u00e5 skulle det vara om\u00f6jligt att f\u00f6rst\u00e5 varf\u00f6r hon skulle ta itu med ett s\u00e5 h\u00e5rt och j\u00e4ttelikt arbete.<\/em>
Har inte detta \u00e4nnu st\u00f6rre giltighet f\u00f6r v\u00e5r egen tid<\/em> d\u00e4r vi st\u00e4lls inf\u00f6r den s\u00e5 kallade \u201dverkligt existerande socialismens\u201d djupa kris, det vill s\u00e4ga inf\u00f6r en bild av det efterkapitalistiska samh\u00e4llet som verkligen inte \u00e4r tilltalande. I v\u00e5ra dagar kan det, mindre \u00e4n n\u00e5gonsin f\u00f6rut, finnas revolution\u00e4r handling i nuet utan en revolution\u00e4r dr\u00f6m om framtiden. Den vetenskapliga socialismen m\u00e5ste (ocks\u00e5) bli utopisk<\/em>1<\/sup> och s\u00f6ka efter alternativa modeller f\u00f6r en fri sammanslutning av producenter \u2014 som Marx talade om \u2014 bortom de byr\u00e5kratiska \u201dsocialistiska staterna\u201d. Socialismen existerar (\u00e4nnu) inte som en verklighet i nuet.<\/p>\n\n\n\n