{"id":491,"date":"2010-10-25T12:16:53","date_gmt":"2010-10-25T11:16:53","guid":{"rendered":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/?p=491"},"modified":"2010-11-14T12:49:57","modified_gmt":"2010-11-14T11:49:57","slug":"vad-ar-socialdemokratin-kjell-ostberg","status":"publish","type":"post","link":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/2010\/10\/25\/vad-ar-socialdemokratin-kjell-ostberg\/","title":{"rendered":"Vad \u00e4r socialdemokratin? Kjell \u00d6stberg"},"content":{"rendered":"

H<\/strong>ur skall man f\u00f6rst\u00e5 socialdemokratins historiska nederlag i valet 2010, tillbakag\u00e5ngen fr\u00e5n 40 procent i valet 2002 till 35 procent 2006 och 30,66 i \u00e5r \u2013 n\u00e5gra promille mer \u00e4n moderaterna? Det \u00e4r en fr\u00e5ga som idag livligt diskuteras. M\u00e5nga lyfter fram konjunkturella f\u00f6rh\u00e5llanden: en impopul\u00e4r partiledare, moderaternas p\u00e5st\u00e5dda framg\u00e5ng med att hantera den ekonomiska krisen, of\u00f6rm\u00e5gan att vinna st\u00e4dernas medelklass, det r\u00f6d-gr\u00f6na samarbetet, en ogynnsam mediebevakning eller en bristande skicklighet att \u201dkommunicera det egna budskapet\u201d. Men det \u00e4r uppenbart att valresultat ocks\u00e5, och framf\u00f6r allt, avspeglar en mer djupg\u00e5ende kris f\u00f6r socialdemokratin \u2013 ett parti som innehaft regeringsmakten i 65 av de senaste 78 \u00e5ren och som mestadels varit lika stort som de borgerliga partierna tillsammans. Men ocks\u00e5 en kris f\u00f6r det socialdemokratiska projektet. Den socialdemokratiska v\u00e4lf\u00e4rdsstaten har inte bara st\u00e5tt som sinnebilden f\u00f6r det moderna Sverige \u2013 idag \u00e5beropar sig s\u00e5v\u00e4l Reinfelt som Sverigedemokraterna p\u00e5 Per Albin och Tage Erlanders svenska modell \u2013 det var ocks\u00e5 l\u00e4nge en sj\u00e4lvklar internationell referenspunkt i diskussionerna om v\u00e4gen till idealsamh\u00e4llena, b\u00e5de bland politiker och forskare.<\/p>\n

Dagens svenska socialdemokrati har f\u00f6rlorat sin s\u00e4rst\u00e4llning i dessa avseenden. Trots det, eller som en f\u00f6ljd av detta, har intresset f\u00f6r mer djupg\u00e5ende studier av partiets utveckling under de senaste decennierna n\u00e4stan avstannat. Ett syfte med denna artikel \u00e4r att f\u00f6rs\u00f6ka sammanfatta vad vi vet om dessa f\u00f6r\u00e4ndringar \u2013 men ocks\u00e5 att initiera en diskussion f\u00f6r att identifiera vad vi beh\u00f6ver veta mera f\u00f6r att f\u00f6ra analysen av socialdemokratin och dess kris vidare.<\/p>\n

F\u00f6rst n\u00e5gra ord om vad socialdemokratin varit \u2013 och inte varit<\/p>\n

Program<\/p>\n

Lite tillspetsat kan man kanske s\u00e4ga att partiets historiska st\u00e4llning kan f\u00f6rklaras av tv\u00e5 faktorer:\u00a0 dess organisatoriska styrka och dess f\u00f6rm\u00e5ga att ge utvecklingen av det svenska v\u00e4lf\u00e4rdssamh\u00e4llet \u2013 l\u00e4nge det mest avancerade i v\u00e4rlden \u2013 en socialdemokratisk profil.<\/p>\n

Sedan SAP efter f\u00f6rsta v\u00e4rldskriget gjort sig av med sin v\u00e4nsterflygel har betydelsen av partiets reformism skiftat inneb\u00f6rd; fr\u00e5n att gradvis ers\u00e4tta det kapitalistiska systemet till att efter f\u00f6rm\u00e5ga reformera det.<\/p>\n

Utvecklingen l\u00e5ter sig v\u00e4l avl\u00e4sas i partiets programmatiska f\u00f6r\u00e4ndring. Under trycket fr\u00e5n det nya v\u00e4nsterpartiet inf\u00f6rde socialdemokraterna 1920 en formulering i sitt partiprogram som deklarerade att man ville \u201dupph\u00e4va den privatkapitalistiska \u00e4gander\u00e4tten till produktionsmedlen och l\u00e4gga dem under samh\u00e4llets kontroll och besittning.\u201d<\/p>\n

I 1944 \u00e5rs programrevision hette det ist\u00e4llet att partiet s\u00e5 vill \u201domdana samh\u00e4llet att best\u00e4mmander\u00e4tten \u00f6ver produktionen\u00a0 l\u00e4ggs i hela folkets h\u00e4nder, att medborgarna frig\u00f6rs fr\u00e5n beroende av varje slags maktgrupper utanf\u00f6r deras kontroll och att en p\u00e5 klasser uppbyggd samh\u00e4llsordning l\u00e4mnar plats f\u00f6r en gemenskap av p\u00e5 frihetens och likst\u00e4llighetens grund samverkande m\u00e4nniskor.\u201d<\/p>\n

Det handlade allts\u00e5 inte l\u00e4ngre n\u00f6dv\u00e4ndigtvis om att avskaffa kapitalismen och klassamh\u00e4llet, men m\u00e5ls\u00e4ttningen var fortfarande att best\u00e4mmander\u00e4tten \u00f6ver produktionen skulle ligga hos medborgarna.<\/p>\n

Vid den senaste programrevisionen 2001 fick motsvarande avsnitt f\u00f6ljande formulering:<\/p>\n

\u201dSocialdemokratin vill l\u00e5ta demokratins ideal pr\u00e4gla hela samh\u00e4llsordningen och m\u00e4nniskors inb\u00f6rdes f\u00f6rh\u00e5llanden. Vi str\u00e4var efter en samh\u00e4llsordning, d\u00e4r varje individ kan p\u00e5verka b\u00e5de utvecklingen i stort och samh\u00e4llsarbetet i vardagen. Vi str\u00e4var efter en ekonomisk ordning d\u00e4r varje m\u00e4nniska som medborgare, l\u00f6ntagare och konsument kan p\u00e5verka produktionens inriktning och f\u00f6rdelning, arbetslivets organisation och arbetslivets villkor.\u201d<\/p>\n

Inga krav p\u00e5 best\u00e4mmander\u00e4tt \u00f6ver produktionen finns nu kvar. Medborgare och l\u00f6ntagare ska kunna p\u00e5verka produktionens inriktning och f\u00f6rdelning, men hur och hur mycket s\u00e4gs inte \u2013 framf\u00f6r allt saknas ambitionen att i grunden omdana samh\u00e4llet. Det handlar inte l\u00e4ngre om att l\u00e4gga makten i folkets h\u00e4nder. Man amputerar de sista delarna av sina grundl\u00e4ggande samh\u00e4llsomdanande ambitioner.<\/p>\n

Men programmen har aldrig varit styrande f\u00f6r partiets utveckling. De avspeglar ist\u00e4llet den praktik som partiet utvecklat.<\/p>\n

Praktik<\/strong><\/p>\n

I praktiken accepterade socialdemokratin tidigt kapitalismens b\u00e4rande element, marknadsekonomin och det privata \u00e4gandet.<\/p>\n

Socialdemokratins socialistiska vision, deras h\u00e4vst\u00e5ng mot ett annat samh\u00e4lle blev ist\u00e4llet den starka staten och framf\u00f6r allt den v\u00e4xande offentliga sektorn. Det var genom den medborgarna skulle f\u00e5 \u00f6kat\u00a0 inflytande \u00f6ver sin tillvaro. Det var genom den politiken skulle flytta fram sina positioner p\u00e5 marknadens bekostnad. Den offentliga sektorn gav ocks\u00e5 m\u00f6jligheter till en keynesianskt baserad arbetsmarknadspolitik, en aktiv industri- och n\u00e4ringspolitik, starka offentliga planeringsresurser, finanspolitiska resurser i form av en politiskt styrd riksbank och betydande bank- och valutaregleringar.\u00a0 Och inte minst skulle det ge utrymme f\u00f6r en stark v\u00e4lf\u00e4rdsstat. \u201dI v\u00e4lf\u00e4rdsstaten godk\u00e4nnes inte l\u00e4ngre den f\u00f6rdelning av produktionens avkastning som blir resultatet av en marknadshush\u00e5llning med fri konkurrens\u201d, kunde Ernst Wigforss uttrycka det.<\/p>\n

Under efterkrigstiden gavs, lite ov\u00e4ntat f\u00f6r en del, m\u00f6jligheter att realisera betydande delar av dessa ambitioner. En viktig orsak var att kapitalismen i den rika v\u00e4rlden efter andra v\u00e4rldskriget bejakade en betydligt mer aktiv stat som redskap f\u00f6r att \u00e5teruppbygga den s\u00f6nderslagna infrastrukturen, tillhandah\u00e5lla utbildad arbetskraft och ge medborgarna en element\u00e4r grundtrygghet. Samtidigt kunde de industrialiserade l\u00e4nderna, och Sverige mer \u00e4n andra, utnyttja den osedvanligt l\u00e5nga ekonomiska h\u00f6gkonjunkturen som dominerade \u00e4nda fram till i b\u00f6rjan av 1970-talet.\u00a0 Efterkrigstidens v\u00e4lf\u00e4rdsstat var ett internationellt fenomen som byggdes s\u00e5v\u00e4l av engelska Tories som tyska kristdemokrater.<\/p>\n

Men samtidigt st\u00e5r det klart att v\u00e4lf\u00e4rdsstaten i Sverige i stor utstr\u00e4ckning blev ett socialdemokratiskt projekt som i viktiga delar skilde sig fr\u00e5n andra l\u00e4nders. V\u00e4lf\u00e4rden gjordes generell: ATP, sjuk- och a-kassa utformades s\u00e5 att \u00e4ven medelklassen kunde k\u00e4nna trygghet vid sjukdom eller arbetsl\u00f6shet. Daghemsutbyggnaden m\u00f6jliggjorde f\u00f6r kvinnor ur alla samh\u00e4llsklasser att f\u00f6rv\u00e4rvsarbeta. Den \u00f6ppna arbetsl\u00f6sheten l\u00e5g s\u00e4llan \u00f6ver tv\u00e5 procent. Socialdemokratin lyckades bygga breda allianser f\u00f6r att st\u00e4rka v\u00e4lf\u00e4rdssamh\u00e4llet.<\/p>\n

Under framf\u00f6r allt 1960- och 70-talen intog kravet p\u00e5 \u00f6kad j\u00e4mlikhet (snart kompletterad med j\u00e4mst\u00e4lldhet) en central plats i samh\u00e4llsdebatten, skickligt utnyttjat av socialdemokratin. Kraven omsattes ocks\u00e5 i praktisk handling. De sociala reformer som genomf\u00f6rdes under en tio\u00e5rsperiod fram till mitten av 1970-talet var antagligen de mest omfattande som genomf\u00f6rts i n\u00e5got land, n\u00e5gonsin. De innefattade allt fr\u00e5n sjukf\u00f6rs\u00e4kringsreformer, miljonprogram och LAS till daghemsutbyggnad, fri abort och f\u00f6r\u00e4ldrapenning. Inkomstskillnader, l\u00f6neklyftor mellan m\u00e4n och kvinnor, f\u00f6rm\u00f6genhetsklyftor, skillnader i inkomstskillnader mellan rikta och fattiga pension\u00e4rer sj\u00f6nk p\u00e5tagligt. Klasskillnaderna avskaffades aldrig \u2013 men klyftor minskade tydligt.<\/p>\n

V\u00e4lf\u00e4rdsstaten finansierades av skattemedel, och staten och kommunerna drev skolor, \u00e4ldrev\u00e5rd, daghem och byggde bost\u00e4der i egen regi. Fram till 1980 v\u00e4xte den offentliga sektorn oavbrutet \u2013 bara under 1970-talet \u00f6kade de offentliga utgifternas andel av BNP med 50 procent. S\u00e5 skapades en stark offentlig sektor som inte direkt var underst\u00e4lld marknaden och dess profitkrav, kunde socialdemokraterna h\u00e4vda.<\/p>\n

R\u00f6relse<\/strong><\/p>\n

F\u00f6r att f\u00f6rst\u00e5 hur detta projekt var m\u00f6jligt m\u00e5ste man se att socialdemokratin hade tv\u00e5 allierade: kapitalismen och de sociala r\u00f6relserna.<\/p>\n

Den svenska socialdemokratin ledde vad som f\u00f6rmodligen var v\u00e4rldens organisatoriskt starkaste arbetarr\u00f6relse. Partiet sj\u00e4lv hade som mest \u00f6ver en miljon medlemmar, de flesta kollektivanslutna. LO hade en och en halv miljon och en organisationsgrad p\u00e5 90 procent, kvinno- och ungdomsf\u00f6rbunden tillsammans\u00a0 100 000.\u00a0 ABF, PRO, Hyresg\u00e4stf\u00f6reningen, Konsum, Unga \u00d6rnar, Reso, allt r\u00e4knades in under R\u00f6relsen med stort R. I kommunerna fanns hundratusentals socialdemokratiska f\u00f6rtroendevalda och en stark socialdemokratiskt dominerad v\u00e4lf\u00e4rdsbyr\u00e5krati. Visst uppstod snart kritik mot socialdemokratisk maktfullkomlighet och pampv\u00e4lde. Men man kan inte \u00f6verskatta betydelsen av att kunna luta sig mot en s\u00e5 v\u00e4lorganiserad folkr\u00f6relsestruktur n\u00e4r det g\u00e4llde att mobilsera f\u00f6r partiets program. Det \u00e4r utan tvekan s\u00e5 att de socialdemokratiska fackklubbarna i stor utstr\u00e4ckning byggdes upp f\u00f6r att \u00f6vervaka och bek\u00e4mpa kommunister och andra oppositionsr\u00f6relser till v\u00e4nster. Men det \u00e4r samtidigt uppenbart att de ocks\u00e5 fungerade som viktiga f\u00f6rmedlare av socialdemokratisk politisk och ideologi och var ov\u00e4rderliga st\u00f6djepunkter i valr\u00f6relser.<\/p>\n

Under 1960- och 70-talsradikaliseringen bekr\u00e4ftades att det fortfarande i stor utstr\u00e4ckning var en levande r\u00f6relse med djupa tentakler ner i samh\u00e4llet och med stor f\u00f6rm\u00e5ga att agera i samklang med tiden. 1970-talets omfattande sociala reformer kan inte f\u00f6rst\u00e5s utan samspelet mellan de radikala nya sociala r\u00f6relserna och den traditionella arbetarr\u00f6relsen, j\u00e4mst\u00e4lldhetsreformerna inte utan den nya kvinnor\u00f6relsen, arbetslivsreformerna eller LO:s f\u00f6rslag till l\u00f6ntagarfonder inte utan de vilda strejkerna.<\/p>\n

Epokskifte<\/strong><\/p>\n

Vari best\u00e5r socialdemokratins brott med det f\u00f6rflutna? Den drastiska f\u00f6r\u00e4ndring som partiet genomg\u00e5tt sedan dess m\u00e5ste naturligtvis f\u00f6rst\u00e5s i skenet av omv\u00e4lvande externa f\u00f6rskjutningar: slutet p\u00e5 den l\u00e5nga h\u00f6gkonjunkturen och de senaste decenniernas \u00e5terkommande djupa ekonomiska kriser; h\u00f6gerv\u00e5gen, det nyliberala segert\u00e5get och kapitalets beslut att s\u00e4ga upp alliansen med den reformistiska arbetarr\u00f6relsen.<\/p>\n

Det vore samtidigt djupt or\u00e4ttvist att bara se socialdemokratin som ett viljel\u00f6st offer f\u00f6r de senaste decenniernas nyliberala segert\u00e5g. Partiet har i h\u00f6gsta grad sj\u00e4lvt varit p\u00e5drivande och bejakat denna utveckling. Men till skillnad fr\u00e5n den tidigare perioden var det inte med program som bar socialdemokratiska f\u00f6rtecken, utan med en politik med sitt ursprung i liberala och nyliberala tankesmedjor.<\/p>\n

Den tredje v\u00e4gens politik, som regeringen Palme-Feldt sade sig vilja sl\u00e5 in p\u00e5 vid regeringstilltr\u00e4det 1982, visade sig leda rakt \u00f6ver i tidens nyliberala autostrada.\u00a0 Gradvis och systematiskt\u00a0 har socialdemokratin sj\u00e4lva eroderat de b\u00e4rande elementen i den reformistiska politiken. Ja, man har g\u00e5tt l\u00e4ngre \u00e4n s\u00e5, man har accepterat liberalismens grundl\u00e4ggande syn p\u00e5 konkurrens och marknadsstyrning.<\/p>\n

Visst gick det att ocks\u00e5 ur ett traditionellt reformistiskt perspektiv argumentera f\u00f6r att\u00a0 den ekonomiska krisen och den borgerliga regeringens katastrofala budgetpolitik motiverade en viss andh\u00e4mtning i den sociala reformtakten i b\u00f6rjan av 1980-talet. Men vad den socialdemokratiska regeringen gjorde var att m\u00e5lmedvetet f\u00f6ra in politiken i nyliberala banor.\u00a0 Det innebar konkret ett antal reformer som successivt f\u00f6rde \u00f6ver makt fr\u00e5n den politiska sf\u00e4ren till marknaden.<\/p>\n

H\u00f6gre vinster f\u00f6r f\u00f6retagen, inte politisk styrning, skulle f\u00e5 fart p\u00e5 ekonomin. I samma syfte avreglerades finans- och valutamarknad. Under 1990-talet \u00f6verf\u00f6rdes i realiteten Riksbankens makt fr\u00e5n politikerna till marknaden. Under slagorden om decentraliseringar och effektiviseringar inf\u00f6rdes nya marknadsinspirerade styrsystem inom\u00a0 den offentliga sektorn som ytterligare minskade den politiska styrningen. Denna avdemokratisering fortsatte sedan med att regering och riksdag lade p\u00e5 sig budgettak och budgetbeslutsprocesser med enda syfte att f\u00f6rhindra en offensiv ekonomisk politik.<\/p>\n

Samtidigt\u00a0 f\u00f6rsvagade socialdemokratin den offentliga sektorns st\u00e4llning ytterligare genom att acceptera, och sj\u00e4lva driva p\u00e5, konkurrensuts\u00e4ttningar och utf\u00f6rs\u00e4ljningar inom v\u00e5rd, skola och omsorg, eller el- och telemarknaden. Att ers\u00e4tta det generella ATP-systemet med ett i grunden marknadsberoende \u00e4r det klaraste exemplet p\u00e5 socialdemokratins nyorientering.<\/p>\n

Under 2000-talet har partiets kapitulation inf\u00f6r marknaden kanske framf\u00f6r allt bekr\u00e4ftats av villigheten att sluta upp bakom principen om att skattefinansierad verksamhet ska kunna ge vinster, ocks\u00e5 f\u00f6r utl\u00e4ndska riskkapitalbolag.<\/p>\n

P\u00e5 s\u00e5 s\u00e4tt har s\u00e5ledes partiet aktivt f\u00f6rsvagat sj\u00e4lva fundamentet f\u00f6r den reformistiska strategin. Ist\u00e4llet f\u00f6r att minska marknadens inflytande har man st\u00e4rkt den. Konsekvenserna av den gradvisa omorienteringen \u00e4r s\u00e4rskilt m\u00e4rkbar p\u00e5 n\u00e5gra omr\u00e5den<\/p>\n

Ett\u00a0 \u00e4r kampen mot arbetsl\u00f6sheten: 1990 slog den socialdemokratiska regeringen\u00a0 fast att inflationsbek\u00e4mpningen skulle \u00f6verordnas kampen mot arbetsl\u00f6sheten, en av de centrala doktrinerna inom nyliberalismen. Sverige har sedan snabbt n\u00e4rmat sig v\u00e4steuropeiska niv\u00e5er f\u00f6r arbetsl\u00f6sheten.<\/p>\n

N\u00e4ra f\u00f6rknippad med arbetsl\u00f6sheten \u00e4r fr\u00e5gan om arbetstid. Sextimmarsdagen var tidigare ett viktigt krav, bland annat fr\u00e5n kvinnof\u00f6rbundet. Partiet \u00e4r idag mot varje form av arbetstidsf\u00f6rkortning; p\u00e5 senaste partikongressen kr\u00e4vde Mona Sahlin att l\u00f6ntagarna skiulle vara beredda att arbeta ytterligare ett par \u00e5r innan pensionen<\/p>\n

En annan tydlig, och f\u00f6rutsedd, konsekvens \u00e4r de \u00f6kade samh\u00e4llsklyftorna. De \u00e4r avl\u00e4sbara p\u00e5 alla samh\u00e4llsniv\u00e5er.<\/p>\n

D\u00e4r uppe; 1950 tj\u00e4nade den ekonomiska makteliten 26 g\u00e5nger mer \u00e4n en industriarbetare, 1980, n\u00e4r j\u00e4mst\u00e4lldhetspolitiken stod i zenit hade skillnaden reducerats till nio g\u00e5nger. 2007 var den 51 g\u00e5nger.<\/p>\n

Den politiska eliten \u2013 d\u00e4r vi hittar m\u00e5nga socialdemokrater \u2013 som 1980 tj\u00e4nade tre g\u00e5nger mer \u00e4n industriarbetaren har mer \u00e4n f\u00f6rdubblat avst\u00e5ndet \u2013 till sju g\u00e5nger.<\/p>\n

Och d\u00e4r nere; n\u00e4r det g\u00e4ller allt fr\u00e5n boende till utbildning. Det \u00e4r talande att den grupp som h\u00e5rdast drabbats av socialdemokratins politik \u00e4r de ensamst\u00e5ende mammorna<\/p>\n

Lika nedsl\u00e5ende \u00e4r bokslutet \u00f6ver 15 \u00e5rs EU medlemskap. P\u00e5st\u00e5enden om att EU av socialdemokratin skulle kunna anv\u00e4ndas som plattform f\u00f6r ett socialt Europa har visat sig vara fullst\u00e4ndigt ogrundade. EU:s uppbyggnad och institutionella logik och inte minst den samf\u00f6rst\u00e5ndskultur som \u00e4r grundl\u00e4ggande f\u00f6r EU:s funktionss\u00e4tt, och som den svenska socialdemokratin varit den f\u00f6rsta att acceptera, \u00e4r avg\u00f6rande institutionella hinder f\u00f6r en radikal v\u00e4nsterpolitik. Det fr\u00e4msta bel\u00e4gget f\u00f6r detta \u00e4r att EU:s utveckling i nyliberal riktning tv\u00e4rtom\u00a0 st\u00e4rktes under den period kring sekelskiftet d\u00e5 den europeiska socialdemokratin f\u00f6rfogade \u00f6ver 12 av 15 platser i ministerr\u00e5det. Den svenska socialdemokratins kris \u00e4r en del av den europeiska.<\/p>\n

Ett arbetarparti?<\/strong><\/p>\n

Hur bidrar den ovan beskrivna utvecklingen\u00a0 till att f\u00f6r\u00e4ndra partiets klasskarakt\u00e4r?\u00a0 I vilken utstr\u00e4ckning \u00e4r det fortfarande relevant att tala om socialdemokratin som ett arbetarparti?<\/p>\n

Under 1960-talet r\u00f6stade mer \u00e4n 80 procent av de LO-ansluta arbetarna p\u00e5 socialdemokraterna, s\u00e5 sent som 2002 var det n\u00e4stan 60 procent. I det senaste valet hade andelen sjunkit till 50,7. Det n\u00e4st st\u00f6rsta \u201darbetarpartiet\u201d var\u00a0 moderaterna med 15,7\u00a0 procent. V\u00e4nsterpartiet, hade knappt tio procent av de LO-anslutna och Sverige-Demokraterna knappt sex.<\/p>\n

Samtidigt har den tydliga inriktningen p\u00e5 medelklassen l\u00f6nat sig d\u00e5ligt. L\u00e4nge var det vanligt att 40 procent av de TCO-anslutna r\u00f6stade p\u00e5 socialdemokraterna, i f\u00f6rra valet sj\u00f6nk den siffran till 34 procent och i \u00e5r till 26.<\/p>\n

Eftersom arbetarklassens andel av befolkningen samtidigt sjunkit betyder det att partiets v\u00e4ljarbas har genomg\u00e5tt en betydande f\u00f6r\u00e4ndring. 1976 var 67 procent av partiets v\u00e4ljare arbetare, 22 procent tj\u00e4nstem\u00e4n p\u00e5 l\u00e4gre- och mellanniv\u00e5 och 5 procent h\u00f6gre tj\u00e4nstem\u00e4n. I valet 2006 var 40 procent av socialdemokraternas v\u00e4ljare arbetare, i huvudsak organiserade i LO. 40 procent tj\u00e4nstem\u00e4n, i huvudsak organiserade i TCO, och nio procent h\u00f6gre tj\u00e4nstem\u00e4n.<\/p>\n

Vilka \u00e4r socialdemokraterna?<\/strong><\/p>\n

Denna utveckling har skett parallellt med ett tilltagande s\u00f6nderfall av den socialdemokratiska arbetarr\u00f6relsen. Partiet, som efter kollektivanslutningens avskaffande i b\u00f6rjan p\u00e5 1990-talet fortfarande hade en kvarts miljon medlemmar, har sedan dess tappat n\u00e4stan 2\/3 av dessa. SSU, en g\u00e5ng r\u00f6relsens plantskola framf\u00f6r andra, har idag 2 500 medlemmar, kvinnof\u00f6rbundet obetydligt mer. LO har tappat en halv miljon medlemmar de senaste tio \u00e5ren och organisationsgraden ligger f\u00f6r f\u00f6rsta g\u00e5ngen sen 1930-talet under 70 procent. \u00c4ven andra grenar av den socialdemokratiska r\u00f6relsefamiljen har kraftigt f\u00f6rsvagats. Kooperationen har genomg\u00e5tt upprepade ekonomiska kriser, vilket lett till omstruktureringar och medf\u00f6ljande f\u00f6rsvagning av den ideologiska profilen. M\u00e5nga Folkets Hus har drabbats av ekonomiska problem, \u00e5tskilliga har s\u00e5lts eller lagts ner, andra kommunaliserats. A-pressen gick i konkurs i b\u00f6rjan av 1990-talet och har inte h\u00e4mtat sig.<\/p>\n

N\u00e4r det g\u00e4ller medlemsk\u00e5rens sammans\u00e4ttning \u00e5terst\u00e5r uppgiften att g\u00f6ra en mer detaljerad analys av de drastiska f\u00f6rskjutningar som med all s\u00e4kerhet \u00e4gt rum. Klart \u00e4r att partiets medelklassifiering slagit igenom p\u00e5 alla niv\u00e5er.<\/p>\n

I Olof Palmes f\u00f6rsta regering i b\u00f6rjan av 1970-talet hade h\u00e4lften av statsr\u00e5den en bakgrund som LO-anslutna arbetare, i den socialdemokratiska regering som avgick 2006\u00a0 bara tv\u00e5.<\/p>\n

Politikens professionalisering har ocks\u00e5 inneburit att andelen \u201dpolitiska broilers\u201d, allts\u00e5 ledande f\u00f6retr\u00e4dare som saknar yrkeserfarenhet utanf\u00f6r politiken, kraftigt \u00f6kat. F\u00f6r socialdemokratin har man ocks\u00e5 myntat uttrycket \u201dpolitisk adel\u201d, allts\u00e5 det f\u00f6rh\u00e5llande att m\u00e5nga nya ledare \u00e4r barn till en \u00e4ldre generation socialdemokratiska politiker. Vid det senaste partiledarskiftet 2006 saknade b\u00e4gge huvudkandidaterna, Mona Sahlin och Per Nuder, i stort sett yrkeserfarenheter utanf\u00f6r politiken, och b\u00e4gge hade f\u00e4der med framtr\u00e4dade uppdrag inom r\u00f6relsen och den socialdemokratiskt dominerade statsf\u00f6rvaltningen.<\/p>\n

Ett tecken s\u00e5 gott som n\u00e5got p\u00e5 dessa f\u00f6rskjutningar \u00e4r hur r\u00f6relsens egalit\u00e4ra drag eroderat bort i takt med att folkr\u00f6relseidealen f\u00f6rtvinat. Tage Erlander bodde i ett hyreshus p\u00e5 Kungsholmen och Olof Palme i ett radhus i V\u00e4llingby, medan G\u00f6ran Persson efter sejouren i Sagerska palatsen valde att bygga en herrg\u00e5rdsliknande byggnad i S\u00f6rmland. De sentida finansministrarna Feldt och \u00c5sbrink gjorde efter sin avg\u00e5ng v\u00e4lavl\u00f6nade karri\u00e4rer som styrelseproffs. Det \u00e4r sv\u00e5rt att t\u00e4nka sig Str\u00e4ng eller Wigforss i den positionen.<\/p>\n

En viktig f\u00f6rklaring till socialdemokratins of\u00f6rm\u00e5ga att utvecklas ideologiskt \u00e4r deras allt s\u00e4mre f\u00f6rh\u00e5llanden till de radikala intellektuella. Under partiets dynamiska decennier var denna relation en success story. 1930-talets Myrdalare, 1950-talets sociala ingenj\u00f6rer eller 1960-talets k\u00f6nsrollsreformat\u00f6rer valde i huvudsak det socialdemokratiska partiet som plattform f\u00f6r att f\u00f6rs\u00f6ka genomf\u00f6ra sina samh\u00e4llsomvandlande ambitioner. Dessa relationer br\u00f6ts under 1960- och 70-talsradikaliseringen. Denna skedde i huvudsak utanf\u00f6r den socialdemokratiska r\u00f6relsens kontroll och samtidigt stod de socialdemokratiska politiken i fokus f\u00f6r den nya v\u00e4nsterns krav p\u00e5 en radikalisering av samh\u00e4llsutvecklingen. F\u00f6ljden av denna \u00f6msesidiga misstro, som kulminerade under IB-aff\u00e4ren och k\u00e4rnkraftsstriden under 1970-talet, blev att socialdemokratin f\u00f6rlorade i stort sett hela 68-generationen. Ist\u00e4llet fylldes det intellektuella tomrum som skapats av en helt annan str\u00f6mning \u2013 de nyliberalt influerade ekonomer som under namnet kanslihush\u00f6gern kom att dra upp riktlinjerna f\u00f6r den nya ekonomiska politik som diskuterats ovan.<\/p>\n

Samtidigt fick de unga socialdemokrater som rekryterades till politiskt arbete under 1990-talet sitt politiska medvetande format under en ekonomisk kris och massarbetsl\u00f6shet i en omfattning som inte sk\u00e5dats sedan 1930-talet. Men ist\u00e4llet f\u00f6r att tillh\u00f6ra en socialdemokrati som den som under 1930-talet formulerade en offensiv ekonomisk politik och lade grunden till det framtida v\u00e4lf\u00e4rdssamh\u00e4llet fostrades de in i ett parti som ansvarade f\u00f6r de mest omfattande sociala nedsk\u00e4rningar, privatiseringar och avregleringar som v\u00e5rt land sk\u00e5dat, och som ledde fram till gigantiska omf\u00f6rdelningar till det arbetande folkets nackdel. Samtidigt skedde en utrikespolitisk omorientering som kom att innefatta en anslutning till EU och ett st\u00f6d till v\u00e4stmakternas interventioner i Bosnien och Afghanistan. F\u00e5 av dessa \u00e5tg\u00e4rder skedde under SSU:arnas protester. Det var ur denna 90-talsgeneration G\u00f6ran Persson h\u00e4mtade sitt unga\u00a0 garde.\u00a0 Det vore or\u00e4ttvist att h\u00e4vda att Ulrika Messing, Carin J\u00e4mtin, Ibrahim Baylan, Lena Hallengren, Per Nuder eller Thomas \u00d6stros enbart utbildades i kreativ medlemsrapportering under sin tid i SSU. De l\u00e4rde sig ocks\u00e5 att f\u00f6rsvara en politik som lett till st\u00f6rre sociala skillnader \u00e4n vid n\u00e5got annat tillf\u00e4lle under det senaste halvseklet.\u00a0 Det \u00e4r d\u00e4rf\u00f6r knappast f\u00f6rv\u00e5nande att dessa inte f\u00f6rm\u00e5tt fylla tomrummet av ideologiska nyt\u00e4nkare, utan tv\u00e4rt om bidragit till bilden av partiet som id\u00e9fattigt och ideologiskt utarmat.<\/p>\n

Samtidigt \u00e4r det viktigt att notera att det f\u00f6r f\u00f6rsta g\u00e5ngen p\u00e5 flera generationer har vuxit fram en tydlig socialistisk v\u00e4nsteropposition inom socialdemokratin \u2013\u00a0 med r\u00f6tter i delar av SSU och det socialdemokratiska studentf\u00f6rbundet. Det finns idag lite som tyder p\u00e5 att partiledningen p\u00e5 allvar \u00e4r beredd att l\u00e5ta dessa str\u00f6mningar st\u00f6ra den inslagna politiken. Vad de d\u00e4remot visar \u00e4r att samtidigt som det s\u00e4llan r\u00e5tt en s\u00e5dan enighet om att socialdemokratin pr\u00e4glats av brist p\u00e5 id\u00e9er, of\u00f6rm\u00e5ga till nyt\u00e4nkande och taktiskt schackrande i st\u00e4llet f\u00f6r politisk handlingskraft, s\u00e5 p\u00e5g\u00e5r det en diskussion som i politiska mots\u00e4ttningar \u00f6vertr\u00e4ffar det mesta i partiet sedan splittringen 1917 \u2013 den diskussionen b\u00f6r alla delta i.<\/p>\n

En artikel av Kjell \u00d6stberg
\nArtikelf\u00f6rfattaren \u00e4r professor i historia vid S\u00f6dert\u00f6rns\u00a0 h\u00f6gskola och forskningsledare f\u00f6r Samtidshistoriska institutet. Ansvarig utgivare f\u00f6r tidskriften Tidsignal. Han har bland annat givit ut en biografi \u00f6ver Olof Palme i tv\u00e5 delar; I takt med tiden och N\u00e4r vinden v\u00e4nde (Leopard f\u00f6rlag)<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Hur skall man f\u00f6rst\u00e5 socialdemokratins historiska nederlag i valet 2010, tillbakag\u00e5ngen fr\u00e5n 40 procent i valet 2002 till 35 procent 2006 och 30,66 i \u00e5r \u2013 n\u00e5gra promille mer \u00e4n moderaterna? Det \u00e4r en fr\u00e5ga som idag livligt diskuteras. M\u00e5nga … Forts\u00e4tt l\u00e4sa →<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":26,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_jetpack_newsletter_access":"","_jetpack_dont_email_post_to_subs":false,"_jetpack_newsletter_tier_id":0,"_jetpack_memberships_contains_paywalled_content":false,"_jetpack_feature_clip_id":0,"_jetpack_memberships_contains_paid_content":false,"footnotes":"","jetpack_publicize_message":"","jetpack_publicize_feature_enabled":true,"jetpack_social_post_already_shared":false,"jetpack_social_options":{"image_generator_settings":{"template":"highway","default_image_id":0,"font":"","enabled":false},"version":2},"jetpack_post_was_ever_published":false},"categories":[5,15],"tags":[299,297,303,302,296,301,295,300,298],"class_list":["post-491","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-politik","category-socialism-politik","tag-daghemsutbyggnad","tag-ernst-wigforss","tag-kjell-ostberg","tag-olof-palme","tag-programrevision","tag-reformistism","tag-socialdemokratin","tag-tredje-vagen","tag-valfardsstat"],"jetpack_publicize_connections":[],"jetpack_featured_media_url":"","jetpack_sharing_enabled":true,"jetpack_shortlink":"https:\/\/wp.me\/pRzA9-7V","_links":{"self":[{"href":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/491","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/users\/26"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=491"}],"version-history":[{"count":5,"href":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/491\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":544,"href":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/491\/revisions\/544"}],"wp:attachment":[{"href":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=491"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=491"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=491"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}