![\"\"](\"https:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-content\/uploads\/2026\/04\/lindgren-2.jpg\")
<\/a><\/figure>\n<\/div>\n\n\nN\u00e4r motst\u00e5nd skildras i samtida popul\u00e4rkultur antar det ofta formen av den ensamma hj\u00e4lten, allts\u00e5 en exceptionell gestalt som b\u00e4r och driver motst\u00e5ndet p\u00e5 egen hand. Mod framst\u00e5r d\u00e5 som n\u00e5gonting djupt personligt \u2013 det g\u00f6rs till en fr\u00e5ga om karakt\u00e4r, integritet och \u00f6verlevnad. Men vad h\u00e4nder med motst\u00e5ndet n\u00e4r det endast kan f\u00f6rest\u00e4llas i individuell form? I en tid d\u00e4r auktorit\u00e4r populism \u00e5terigen vinner mark och demokratiska strukturer utmanas blir fr\u00e5gan om politiskt mod angel\u00e4gen. I en oml\u00e4sning av Astrid Lindgrens Br\u00f6derna Lejonhj\u00e4rta<\/em> som en ber\u00e4ttelse om mod snarare \u00e4n om hj\u00e4ltemod unders\u00f6ker f\u00f6rfattaren Maria Broberg motst\u00e5ndets infrastruktur, och hur handlingskraft kan uppst\u00e5 n\u00e4r m\u00e4nniskor upplever sig sj\u00e4lva som en del av ett vi.<\/strong><\/p>\n\n\n\n\n\n\n\n Jag vet inte hur gammal jag var n\u00e4r jag l\u00e4ste Astrid Lindgrens Br\u00f6derna Lejonhj\u00e4rta<\/em> f\u00f6rsta g\u00e5ngen. Den gavs ut p\u00e5 Rab\u00e9n & Sj\u00f6gren h\u00f6sten 1973. Jag \u00e4r lika gammal som Olle Hellboms filmatisering fr\u00e5n 1977. Sex, sju \u00e5r vore t\u00e4nkbart. Jag l\u00e4ste boken innan jag s\u00e5g filmen, som s\u00e4ndes i SVT som miniserie f\u00f6r f\u00f6rsta g\u00e5ngen 1985. Det k\u00e4nns rimligt att g\u00e5 igenom kronologin. Br\u00f6derna Lejonhj\u00e4rta utg\u00f6r en s\u00e5dan grundl\u00e4ggande och formativ l\u00e4supplevelse f\u00f6r mig. Framf\u00f6r allt minns jag hur djupt det tog n\u00e4r Skorpan avsl\u00f6jade f\u00f6rr\u00e4daren, Guldtuppen Jossi \u2013 redan d\u00e5 f\u00f6rstod jag hur viktigt vi:et i Br\u00f6derna Lejonhj\u00e4rta var.<\/p>\n\n\n\n Br\u00f6derna Lejonhj\u00e4rta var Astrid Lindgrens tredje sista roman, och i likhet med Mio, min Mio<\/em> (1952) eller Ronja R\u00f6vardotter <\/em>(1981) skulle den kunna kallas high fantasy<\/em> \u00e4ven om den inleds i det mest diskb\u00e4nksrealistiska av realismer: Karl \u201dSkorpan\u201d Lejon, son till en ensamst\u00e5ende s\u00f6mmerska, \u00e4r lungsjuk och tillbringar sina sista dagar i k\u00f6kssoffan i en l\u00e4genhet i en gammal tr\u00e4k\u00e5k. F\u00f6r att tr\u00f6sta Karl ber\u00e4ttar hans storebror, 13-\u00e5rige Jonatan, om landet Nangijala. Platsen bortom stj\u00e4rnorna d\u00e4r det \u00e4nnu \u00e4r l\u00e4gereldarnas tid, d\u00e4rifr\u00e5n alla sagor kommer. Dit Skorpan kommer n\u00e4r hans kropp bara \u00e4r ett skal. Men, ska det visa sig, det \u00e4r Jonatan som tar sig till Nangijala f\u00f6rst, efter att ha r\u00e4ddat sin lillebror fr\u00e5n en eldsv\u00e5da. Och det \u00e4r h\u00e4r ber\u00e4ttelsen tar sin b\u00f6rjan: i K\u00f6rsb\u00e4rsdalen, d\u00e4r Jonatan \u2013 nu Lejonhj\u00e4rta \u2013 tillsammans med andra \u00e4r en del av en motst\u00e5ndsr\u00f6relse mot den env\u00e4ldige h\u00e4rskaren Tengil, som ockuperat och murat in T\u00f6rnrosdalen, den andra av Nangijalas gr\u00f6na dalar.<\/p>\n\n\n\n D\u00f6d, sjukdom, r\u00e4dsla och f\u00f6rtryck. S\u00e5 sammanfattar Googles AI-sammanfattning den b\u00e4rande tematiken i Br\u00f6derna Lejonhj\u00e4rta. Jag skulle s\u00e4ga att det \u00e4r en ber\u00e4ttelse om mod. Den b\u00f6rjar med att Skorpan \u00e4r liten och r\u00e4dd. Feg, kallar han sig sj\u00e4lv. Och den slutar i Karl Lejonhj\u00e4rtas mod. Men mer om det senare.<\/p>\n\n\n\n I dagens m\u00e5tt m\u00e4tt g\u00e5r det att beskriva Br\u00f6derna Lejonhj\u00e4rta som politisk utan att n\u00e5gon skulle protestera. Tengil f\u00f6rtrycker T\u00f6rnrosdalens folk genom v\u00e5ld och hot om v\u00e5ld.<\/p>\n\n\n\n De h\u00e5lls i schack genom att sv\u00e4ltas och utarmas ekonomiskt och socialt. De f\u00e5r inte tr\u00e4ffas, undantagstillst\u00e5nd g\u00e4ller. Men Br\u00f6derna Lejonhj\u00e4rta var inte en r\u00f6st i sin politiska samtid i b\u00f6rjan av sjuttiotalet. Tv\u00e4rtom. I Arbetet beskrev Kerstin Stj\u00e4rne romanen som en \u201df\u00f6rol\u00e4mpning mot befrielser\u00f6relser i v\u00e4rlden\u201d. I DN beskrivs ondskan som schematisk och f\u00f6renklad, st\u00e4lld mot \u201ddiktaturers komplicerade m\u00f6nster\u201d.<\/p>\n\n\n\n I en artikel i tidskriften Barnboken<\/em> fr\u00e5n 2011 beskriver Ulrika Ramstrand detta kritikermottagande mer ing\u00e5ende. \u00c4ven om Lindgren generellt hyllades som en rasande skicklig f\u00f6rfattare \u00e4r utg\u00e5ngspunkten f\u00f6r kritikerna \u2013 de kritikerr\u00f6ster som h\u00f6rdes \u2013 att Br\u00f6derna Lejonhj\u00e4rta presenterar ondskan som absolut, given och of\u00f6rklarad i st\u00e4llet f\u00f6r f\u00f6rankrad i samtida politiska strukturer och insikter. Somliga kritiker menade att Lindgrens beskrivning av ondskan luktade lite v\u00e4l mycket av otidsenlig religiositet, andra uppfattade den som ideologiskt farlig, d\u00e5 den inte tr\u00e4nar det l\u00e4sande barnet i f\u00f6rst\u00e5else av verkliga samh\u00e4llskonflikter. Detta, menar Ramstrand, m\u00e5ste f\u00f6rst\u00e5s utifr\u00e5n det tidiga 1970-talets f\u00f6rv\u00e4ntningar p\u00e5 barnlitteratur: den skulle vara politisk, pedagogisk och medveten.<\/p>\n\n\n\n Jag blev f\u00f6rv\u00e5nad n\u00e4r jag f\u00f6rst l\u00e4ste recensionscitaten. Det \u00e4r ju en v\u00e4ldigt materiell verklighet som Astrid Lindgren beskriver: r\u00e4dslan, hotet, v\u00e5ldet, f\u00f6rtrycket. Det \u00e4r inte n\u00e5got Sauron-\u00f6ga som tronar l\u00e4ngst upp i ett torn det handlar om, utan snarare en Vladimir Putin utrustad med en drake och ett stridshorn. I v\u00e5r politiska verklighet anno 2026, och med den auktorit\u00e4ra populism som breder ut sig med allt st\u00f6rre kliv, \u00e4r det inte heller s\u00e4rskilt sv\u00e5rt att f\u00f6rest\u00e4lla sig hur demokrati stegvis, men \u00e4nd\u00e5 snabbt, f\u00f6rvandlas till diktatur. Men absolut. \u00c4ven om Jonatan g\u00e5ng p\u00e5 g\u00e5ng avvisar beskrivningen av honom sj\u00e4lv som en hj\u00e4lte eller motst\u00e5ndsledare, s\u00e5 g\u00e5r det att l\u00e4sa Br\u00f6derna Lejonhj\u00e4rta som en hj\u00e4lteber\u00e4ttelse. M\u00f6jligen var det den v\u00e4ldigt idealiserande blick som Skorpan har p\u00e5 sin bror som recensenterna s\u00e5g: ett mytskapande om en enda exceptionell individ \u2013 vacker, beskyddande, stark och snillrik \u2013 som ers\u00e4tter kollektiva strukturer och organisering och reproducerar ett messianskt s\u00e4tt att t\u00e4nka politik.<\/p>\n\n\n\n I min egen oml\u00e4sning upplever jag att bilderna fr\u00e5n filmatiseringen st\u00f6r. Staffan G\u00f6testam var 25 \u00e5r gammal n\u00e4r han spelade Jonatan, en vuxen man som snarare har en f\u00f6r\u00e4ldraroll gentemot Skorpan \u00e4n en storebrorsroll, p\u00e5 samma vuxenniv\u00e5 som Jossi, Sofia eller Mattias. En tretton\u00e5ring kan vara heroisk, men passar inte lika sj\u00e4lvklart in i en hj\u00e4ltetrop som en tjugofem\u00e5ring g\u00f6r.<\/p>\n\n\n\n Men \u00e4r Jonatan verkligen en hj\u00e4lte i den bem\u00e4rkelsen? Som en enda, exceptionell individ som ers\u00e4tter kollektiva strukturer? Jag tycker inte att svaret \u00e4r sj\u00e4lvklart, och s\u00e4rskilt inte om man j\u00e4mf\u00f6r Br\u00f6derna Lejonhj\u00e4rta med mer moderna \u00e4ventyrsber\u00e4ttelser. Den mest k\u00e4nda, och den som p\u00e5 pappret kanske \u00e4r mest lik Br\u00f6derna Lejonhj\u00e4rta, \u00e4r Suzanne Collins trilogi om Katniss Everdeen, Hungerspelen<\/em>. Jag t\u00e4nker att den inte beh\u00f6ver n\u00e5gon n\u00e4rmare presentation: Katniss \u00e4r den skickliga b\u00e5g- Katniss drivs i huvudsak av viljan att skydda de individer hon \u00e4lskar, och inte n\u00e5gon \u00f6vertygelse om det gemensamma b\u00e4sta. Hennes lojalitet str\u00e4cker sig aldrig l\u00e4ngre \u00e4n till hennes familj i en vid bem\u00e4rkelse: systern, modern och hennes v\u00e4nner, och de som hon av n\u00e5gon anledning fattar tycke f\u00f6r. Men Katniss relationer \u00f6vers\u00e4tts inte till en kollektiv handling eller ett gemensamt ansvar, till skillnad fr\u00e5n vad det g\u00f6r hos Jonatan. Det \u00e4r helt sant att hon lever i en v\u00e4rld d\u00e4r gemenskap och politisk handling \u00e4r om\u00f6jliggjord. Men Katniss Everdeens individualism \u00e4r inte enbart ett svar p\u00e5 den dystopiska, postapokalyptiska och auktorit\u00e4ra staten Panems brutalitet utan ber\u00e4ttelsens sj\u00e4lva grundvillkor. Hennes funktion som ber\u00e4ttelsens hj\u00e4lte \u2013 inte den symboliska hj\u00e4lten, den som lyfts fram av motst\u00e5ndsr\u00f6relsen, utan den handlande protagonisten \u2013 f\u00f6ruts\u00e4tter hennes avst\u00e5ndstagande fr\u00e5n organiserad kollektivism och allianser.<\/p>\n\n\n\n \u201dAnd, you know, there is no such thing as society\u201d, sade en g\u00e5ng Margaret Thatcher. \u201cThere are individual men and women, and there are families, and no government can do anything except through people, and people must look to themselves first.\u201d Citatet skulle kunna illustrera Katniss plats i v\u00e4rlden, b\u00e5de sj\u00e4lvvald och dittvingad. Men det \u00e4r ocks\u00e5 sj\u00e4lva f\u00f6ruts\u00e4ttningen f\u00f6r hennes hj\u00e4lteskap. Det \u00e4r Katniss individualism som g\u00f6r att hon blir intressant f\u00f6r President Snow. Det \u00e4r hennes egenart som g\u00f6r henne till en publikfavorit, och den envisa sj\u00e4lvst\u00e4ndigheten som v\u00e4cker upproret.<\/p>\n\n\n\n Katniss g\u00f6rs allts\u00e5 till en symbol, b\u00e5de i President Snows regim och f\u00f6r motst\u00e5ndsr\u00f6relsen i Distrikt 13. Det \u00e4r ingenting hon frivilligt st\u00e4ller upp p\u00e5. Tv\u00e4rtom upplever hon det som f\u00f6rljuget. Hon vill inte vara n\u00e5gon symbol, vilket ocks\u00e5 spelar in i hennes roll som den riktiga motst\u00e5ndshj\u00e4lten. H\u00e4r finns en klar parallell till slutstriden i Br\u00f6derna Lejonhj\u00e4rta, d\u00e4r ocks\u00e5 Jonatan fungerar som en symbol. Jonatan \u00e4r pacifist och vill inte d\u00f6da, men Orvar s\u00e4ger \u00e5t honom att han m\u00e5ste rida p\u00e5 slagf\u00e4ltet, \u00e4ven om han inte vill d\u00f6da: \u201df\u00f6r att ge andra m\u00e4nniskor mod att g\u00f6ra det som han sj\u00e4lv inte kunde eller ville g\u00f6ra\u201d. Det g\u00f6r han ocks\u00e5, f\u00f6r att han ser n\u00f6dv\u00e4ndigheten i det.<\/p>\n\n\n\n H\u00e4r skulle jag kort vilja avbryta resonemanget. N\u00e4r jag blev tillfr\u00e5gad om att skriva den h\u00e4r ess\u00e4n och jag f\u00f6reslog att jag skulle skriva om Br\u00f6derna Lejonhj\u00e4rta t\u00e4nkte jag p\u00e5 kriskommunikation, som jag jobbar med till vardags och som \u00e4r kopplat till det \u201dvi\u201d som jag kunde identifiera redan som barn. Forskning visar n\u00e4mligen att m\u00e4nniskors f\u00f6rm\u00e5ga att agera i kriser \u00f6kar n\u00e4r man upplever sig sj\u00e4lv som en del av ett vi. \u00d6msesidigheten \u00e4r viktig, att det man g\u00f6r skyddar andra och att det andra g\u00f6r skyddar mig. Ingen kan g\u00f6ra allt, men insikten att alla kan g\u00f6ra n\u00e5gonting f\u00f6rst\u00e4rker handlingskraften. Jag tycker att det h\u00e4r \u00e4r en perfekt illustration av tillsammans-heten i Br\u00f6derna Lejonhj\u00e4rta. Att mod, och handling, \u00e4r relationellt. Det \u00e4r just denna \u00f6msesidighet, m\u00f6jligheten att f\u00f6rest\u00e4lla sig ett vi, som utg\u00f6r motst\u00e5ndets infrastruktur i Br\u00f6derna Lejonhj\u00e4rta. Det \u00e4r inte Jonatans glans eller heroism som f\u00e4ller Tengil, utan det faktum att ingen i K\u00f6rsb\u00e4rsdalen och T\u00f6rnrosdalen agerar i ensamhet, utan i tillsammans-het. Ingen kan g\u00f6ra allt, men alla kan g\u00f6ra n\u00e5gonting.<\/p>\n\n\n\n I Br\u00f6derna Lejonhj\u00e4rta finns ett meningsutbyte, n\u00e4r Jonatan ska ge sig av f\u00f6r att befria Orvar, motst\u00e5ndets man i T\u00f6rnrosdalen som sitter f\u00e4ngslad i Katlagrottan. Skorpan ifr\u00e5gas\u00e4tter varf\u00f6r han inte f\u00e5r f\u00f6lja med. \u201dSkorpan\u201d, s\u00e4ger Jonatan, \u201djag har en enda bror som jag vill skydda f\u00f6r allt ont. Hur kan du d\u00e5 beg\u00e4ra att jag ska ta dej med, n\u00e4r jag beh\u00f6ver all min kraft till n\u00e5gonting annat?\u201d, fr\u00e5gar Jonatan. N\u00e4r Skorpan insisterar p\u00e5 att Jonatan lika g\u00e4rna kunde sitta hemma vid elden i Ryttarg\u00e5rden och ha det bra, ger Astrid Lindgren oss ett av hennes mest k\u00e4nda citat: \u201dMen d\u00e5 sa Jonatan att det fanns saker som man m\u00e5ste g\u00f6ra, \u00e4ven om det var farligt. \u2019Varf\u00f6r d\u00e5?\u2019 undrade jag. \u2019Annars \u00e4r man ingen m\u00e4nniska utan bara en liten lort\u2019, sa Jonatan.\u201d<\/p>\n\n\n\n Det h\u00e4r meningsutbytet pekar p\u00e5 hur Jonatan fungerar som hj\u00e4lte. Hans mod skapas genom ansvaret han k\u00e4nner inf\u00f6r Skorpan, i likhet med Katniss gentemot sin lillasyster. Men det \u00e4r ocks\u00e5 socialt i det att det skapas i hans lojalitet mot byn, K\u00f6rsb\u00e4rsdalen, och i solidaritet mot de f\u00f6rtryckta i T\u00f6rnrosdalen. Jonatans drivkrafter uppst\u00e5r i hans n\u00e4ra relationer och i tron p\u00e5 n\u00e5gonting st\u00f6rre \u00e4n sig sj\u00e4lv och sina n\u00e4rmaste. Jonatan agerar dessutom aldrig i ensamhet. Han avvisar beskrivningen av sig sj\u00e4lv som en hj\u00e4lte eller en ledare, och han pekar konsekvent ut hur viktiga alla de andra i motst\u00e5ndsr\u00f6relsen \u00e4r. Det \u00e4r de som \u00e4r ledare \u2013 inte han. Han g\u00f6r det Sofia ber honom att g\u00f6ra. Han har utrymmet att handla f\u00f6r att han \u00e4r obetydlig och inte har Tengils \u00f6gon p\u00e5 sig.<\/p>\n\n\n\n Jag har, parallellt med min oml\u00e4sning av Br\u00f6derna Lejonhj\u00e4rta, ocks\u00e5 l\u00e4st Hannah Arendts M\u00e4nniskans villkor<\/em>. Jag tror att det g\u00e5r att f\u00f6rst\u00e5 varf\u00f6r Br\u00f6derna Lejonhj\u00e4rta visar en annan typ av heroism \u00e4n den individuella som vi ser i Hunger Games<\/em> om vi anv\u00e4nder oss av Arendts syns\u00e4tt d\u00e4r mod \u00e4r n\u00e5got som uppst\u00e5r relationellt och socialt.<\/p>\n\n\n\n Arendt skriver:<\/p>\n\n\n\n Mod, en egenskap som vi idag anser vara oundg\u00e4nglig f\u00f6r en hj\u00e4lte, h\u00f6r till handlande och tal som s\u00e5dana, inte i meningen av vad vi brukar kalla heroiskt mod men v\u00e4l i meningen av att vi m\u00e5ste gripa initiativet f\u00f6r att p\u00e5 n\u00e5got s\u00e4tt infoga oss i v\u00e4rlden och inleda v\u00e5r egen historia. Detta mod framspringer ingalunda med n\u00f6dv\u00e4ndighet eller prim\u00e4rt ur beredskapen att ta ansvaret f\u00f6r konsekvenserna av beg\u00e5ngna handlingar \u2013 det beh\u00f6vs mod eller dristighet redan f\u00f6r att passera tr\u00f6skeln till sitt hem f\u00f6r att g\u00e5 ut och visa vem man \u00e4r och allts\u00e5 exponera sig sj\u00e4lv.<\/em><\/p>\n\n\n\n Det \u00e4r ett s\u00e4rskilt slags mod Arendt beskriver. Individen m\u00e5ste l\u00e4mna det privata livets trygghet f\u00f6r att blotta sin unika identitet inf\u00f6r andra. Hon menar att \u00e4ven om alla m\u00e4nniskor \u00e4r fundamentalt lika, \u00e4r varje enskild person ocks\u00e5 unik och oers\u00e4ttlig. Att j\u00e4mlika, enskilda individer kan f\u00f6rst\u00e5 varandra och visa sig f\u00f6r varandra, skapar en gemensam verklighet. F\u00f6r Arendt \u00e4r grunden f\u00f6r all politisk organisering att verka i denna pluralitet. Man fr\u00e5ntr\u00e4der det privata och framtr\u00e4der i det offentliga f\u00f6r att tala och handla tillsammans.<\/p>\n\n\n\n Tengils v\u00e4lde, i en arendtsk beskrivning, \u00e4r just en s\u00e5dan som mots\u00e4ger det essentiellt m\u00e4nskliga i form av pluralitet. Jonatan ger handlingsutrymme, om \u00e4n ett litet, till de f\u00f6rtryckta i T\u00f6rnrosdalen genom att hoppa med sin h\u00e4st \u00f6ver Tengils mur. Det \u00e4r inte Jonatans g\u00e4rningar i sig som mobiliserar, utan ber\u00e4ttelsen om hans mod som cirkulerar i T\u00f6rnrosdalen. Och hans handlingar hade inte kunnat ske utan det sk\u00f6ra n\u00e4t som utg\u00f6rs av alla de andra, som Sofia och Mattias.<\/p>\n\n\n\n Hos Arendt \u00e4r mod inte hj\u00e4ltemod i en klassisk bem\u00e4rkelse, utan att tr\u00e4da fram i v\u00e4rlden och handla offentligt trots de risker som det inneb\u00e4r. Den som b\u00e4st illustrerar detta \u00e4r kanske Skorpan. Han f\u00f6rminskar sig sj\u00e4lv fr\u00e5n bokens inledning till dess slut. Han beskriver sig sj\u00e4lv som feg och r\u00e4dd. Hos honom blir modet och handlingskraften som allra mest radikal, f\u00f6r han g\u00f6r det han g\u00f6r trots sin r\u00e4dsla. N\u00e4r han och Jonatan har r\u00e4ddat Orvar och de jagas av Tengils m\u00e4n konstaterar Skorpan att det \u00e4r en ritt som avg\u00f6r T\u00f6rnrosdalens \u00f6de, men att de inte kan r\u00e4dda dem b\u00e5da. Han s\u00e4ger \u00e5t Jonatan att sl\u00e4nga av honom s\u00e5 att de hinner iv\u00e4g. \u201dV\u00e5gar du verkligen det\u201d, fr\u00e5gar Jonatan. \u201dNej, men jag vill det \u00e4nd\u00e5\u201d, svarar Skorpan. \u00c4n tydligare blir det n\u00e4r Skorpan senare st\u00f6ter ihop med K\u00f6rsb\u00e4rsdalens Sofia och Hubert, i s\u00e4llskap med f\u00f6rr\u00e4daren Jossi och han inser att duvan med meddelandet om f\u00f6rr\u00e4daren aldrig n\u00e5tt dem: \u201dMen n\u00e5gon m\u00e5ste ju hindra honom t\u00e4nkte jag. Och sen f\u00f6rstod jag: Hj\u00e4lp, det \u00e4r jag som m\u00e5ste g\u00f6ra det! Och det kunde inte v\u00e4nta. Det m\u00e5ste ske just nu. Hur illa jag \u00e4n tyckte om det, s\u00e5 m\u00e5ste jag g\u00f6ra det nu.\u201d<\/p>\n\n\n\n Skorpan kliver h\u00e4r definitivt ut ur rollen som lillebror och blir ett politiskt subjekt i arendtsk mening. Jossi, f\u00f6rr\u00e4daren, \u00e4r farlig inte bara f\u00f6r att han \u00e4r en spion, utan f\u00f6r att han \u00e4r en f\u00f6rr\u00e4dare mot den tillit som hela motst\u00e5ndsr\u00f6relsen mot Tengil vilar p\u00e5. Han f\u00f6rst\u00f6r hela tillsammans-heten genom sitt svek. Skorpans handlande kommer ur insikten att om han inte g\u00f6r det, s\u00e5 faller de andra. D\u00e5 faller allt.<\/p>\n\n\n\n Till skillnad fr\u00e5n i Hungerspelen skapar Astrid Lindgren ett k\u00e4nslolandskap i Br\u00f6derna Lejonhj\u00e4rta d\u00e4r mod f\u00f6ds ur k\u00e4rlek och solidaritet, och d\u00e4r kampen mot Tengil \u00e4r en kamp f\u00f6r livets kvalitet i st\u00e4llet f\u00f6r abstrakta principer. I Hungerspelen finns inget f\u00f6rsonande i det kollektiva, bara i de allra n\u00e4rmaste. Astrid Lindgren skapade en v\u00e4rld d\u00e4r allt motst\u00e5nd vilar p\u00e5 och f\u00f6ruts\u00e4tter relationer som g\u00e5r ut\u00f6ver de allra n\u00e4rmaste, d\u00e4r m\u00e4nniskor upplever sig sj\u00e4lva som en del av ett vi, d\u00e4r det du g\u00f6r skyddar andra. Ingen kan g\u00f6ra allt, men alla kan g\u00f6ra n\u00e5gonting.<\/p>\n\n\n\n G\u00e5r Jonatans \u201dAnnars \u00e4r man ingen m\u00e4nniska utan bara en liten lort\u201d att l\u00e4sa arendtskt? Det beror nog p\u00e5 om man tolkar hans utsaga som en kantiansk pliktetik eller inte. I en pliktetisk l\u00e4sning skulle Jonatans utsaga f\u00f6rst\u00e5s som lydnad inf\u00f6r en universell moralisk lag, en allm\u00e4ngiltig norm. Jag l\u00e4ser det dock som om Jonatan uttrycker sj\u00e4lva f\u00f6ruts\u00e4ttningen f\u00f6r sin m\u00e4nsklighet. Det \u00e4r inte en lag han f\u00f6ljer, eller en moralisk dom som han f\u00e4ller \u00f6ver andra. Det \u00e4r vad han beh\u00f6ver g\u00f6ra f\u00f6r att k\u00e4nna sig som m\u00e4nniska, ungef\u00e4r som Arendt f\u00f6rst\u00e5r handlingens n\u00f6dv\u00e4ndighet f\u00f6r m\u00e4nsklig tillblivelse.<\/p>\n\n\n\n Kanske \u00e4r det ocks\u00e5 d\u00e4rf\u00f6r han vill d\u00f6, d\u00e4r i slutet p\u00e5 Br\u00f6derna Lejonhj\u00e4rta, n\u00e4r han har blivit br\u00e4nd av Katla s\u00e5 att n\u00e5gonting d\u00e4r inuti blir f\u00f6rst\u00f6rt. Och jod\u00e5, ber\u00e4ttartekniskt \u00e4r det elegant, det d\u00e4r slutet. Vi \u00e4r tillbaka d\u00e4r boken en g\u00e5ng b\u00f6rjade, men med rollerna omv\u00e4nda: det \u00e4r Skorpan som tar Jonatan p\u00e5 ryggen och hoppar med honom, inte det motsatta. Personligen har jag aldrig tyckt om slutet. Det \u00e4r som att det inte finns n\u00e5got framtidsl\u00f6fte kvar i ber\u00e4ttelsens v\u00e4rld, i Nangijala, inte f\u00f6r br\u00f6derna i alla fall. Inte f\u00f6r Jonatan som inte klarar av att se sin plats i v\u00e4rlden efter Katlaelden, och inte f\u00f6r Skorpan som inte vill vara utan sin bror. Framtidsl\u00f6ftet finns bara i Nangilima d\u00e4r det inte finns n\u00e5gon ondska. P\u00e5 s\u00e4tt och vis tycker jag att det \u00e4r ett utk\u00f6p fr\u00e5n hela den v\u00e4rld som Lindgren byggde upp, \u00e4ven om Jonatan s\u00e4ger att Orvar och Sofia inte l\u00e4ngre beh\u00f6ver honom. Boken slutar allts\u00e5 med att br\u00f6derna l\u00e4mnar det m\u00e4nskliga tillst\u00e5ndet, b\u00e5de i en bokstavlig och i en arendtsk mening.<\/p>\n\n\n\n Jag har ingen fin tolkning p\u00e5 slutet av Br\u00f6derna Lejonhj\u00e4rta. Jag tycker inte att det finns n\u00e5gon meningsfullhet i det. Inte mer \u00e4n att Karl Lejonhj\u00e4rta inte l\u00e4ngre \u00e4r r\u00e4dd. Men nog st\u00e5r det kvar \u00e4nd\u00e5, sj\u00e4lva budskapet, det som sjuttiotalets recensenter kanske inte f\u00f6rstod: ingen kan g\u00f6ra allt, men alla kan g\u00f6ra n\u00e5got. Och l\u00e5ter man bli, fast\u00e4n man borde, s\u00e5 \u00e4r man bara en liten lort. <<<\/p>\n\n\n\n Maria Broberg<\/strong> \u00e4r f\u00f6rfattare, utbildad kulturjournalist och yrkesverksam som kommunikat\u00f6r inom offentlig sektor. Hon \u00e4r \u00e4ven kommunfullm\u00e4ktiges ordf\u00f6rande i Sorsele kommun, med s\u00e4rskilt fokus p\u00e5 glesbygds- och demokratifr\u00e5gor. I sitt sk\u00f6nlitter\u00e4ra skrivande utforskar hon fr\u00e5gor om identitet, tillh\u00f6righet, makt och beg\u00e4r, senast i romanen Nattljus<\/a> (2024).<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" N\u00e4r motst\u00e5nd skildras i samtida popul\u00e4rkultur antar det ofta formen av den ensamma hj\u00e4lten, allts\u00e5 en exceptionell gestalt som b\u00e4r och driver motst\u00e5ndet p\u00e5 egen hand. Mod framst\u00e5r d\u00e5 som n\u00e5gonting djupt personligt \u2013 det g\u00f6rs till en fr\u00e5ga om … Forts\u00e4tt l\u00e4sa
skytten och ensamvargen som erbjuder sig att ta sin systers plats i hungerspelen, den \u00e5rliga t\u00e4vlingen p\u00e5 liv och d\u00f6d som ska p\u00e5minna om regimens \u00f6vermakt. Ytligt sett har Katniss och Jonatan stora likheter. B\u00e5da v\u00e4rnar de djupt om ett yngre syskon och verkar i en f\u00f6rtryckande regim d\u00e4r r\u00e4dsla och v\u00e5ldsamma konflikter \u00e4r f\u00f6rh\u00e4rskande. B\u00e5de Jonatan och Katniss g\u00f6rs till symboler f\u00f6r motst\u00e5nd och hopp, och det f\u00f6rekommer v\u00e4nskaper som b\u00e4r de unga hj\u00e4ltarna. Men, menar jag, de skiljer sig \u00e5t p\u00e5 ett fundamentalt s\u00e4tt, och p\u00e5 ett s\u00e4tt som 70-talets recensenter missade i sin l\u00e4sning av Jonatan.<\/p>\n\n\n\n<\/a><\/figure>\n\n\n\n