{"id":503,"date":"2010-10-25T12:48:57","date_gmt":"2010-10-25T11:48:57","guid":{"rendered":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/?p=503"},"modified":"2010-11-14T12:52:06","modified_gmt":"2010-11-14T11:52:06","slug":"de-uppskjutna-problemens-era","status":"publish","type":"post","link":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/2010\/10\/25\/de-uppskjutna-problemens-era\/","title":{"rendered":"De uppskjutna problemens era"},"content":{"rendered":"

I sp\u00e5ren av klimat- och finanskris har ett av det moderna samh\u00e4llets postulat; den ekonomiska tillv\u00e4xten, alltmer b\u00f6rjat ifr\u00e5gas\u00e4ttas. Men debatten om tillv\u00e4xten \u00e4r inte ny. Rikard Warlenius har j\u00e4mf\u00f6rt en nutida tung kritisk publikation med 1970-talets mest inflytelserika skrift i \u00e4mnet, den s\u00e5 kallade Romklubbens uppm\u00e4rksammade rapport Tillv\u00e4xtens gr\u00e4nser<\/em><\/strong>.<\/p>\n

Kapitalets kriser kommunicerar med varandra. 1968, under den allvarligaste legitimitetskrisen f\u00f6r den kapitalistiska utvecklingsmodellen p\u00e5 ett halvsekel, bj\u00f6d den samh\u00e4llsengagerade industrimannen Aurelio Peccei och den skotske vetenskapsmannen Alexander King in ett antal personer inom diplomati, industri, akademi och f\u00f6reningsliv till Pecceis villa i Rom f\u00f6r att diskutera samh\u00e4llsproblemen. De bildade Romklubben, vars f\u00f6rsta och mest uppm\u00e4rksammade rapport, Tillv\u00e4xtens gr\u00e4nser<\/em>, gavs ut 1972 och blev enormt omdiskuterad, \u00f6versatt till 30 spr\u00e5k och s\u00e5ld i \u00f6ver 12 miljoner exemplar \u2013 f\u00f6rmodligen den mest s\u00e5lda milj\u00f6boken n\u00e5gonsin.<\/p>\n

Romklubben delade den nya milj\u00f6r\u00f6relsens intresse f\u00f6r de industrialiserade l\u00e4ndernas relation till ekosystemen och ifr\u00e5gas\u00e4ttandet av konsumtionssamh\u00e4llet och den ekonomiska tillv\u00e4xten, men i \u00f6vrigt var skillnaderna stora. Milj\u00f6r\u00f6relsen var en av de m\u00e5nga progressiva och revolution\u00e4ra r\u00f6relser som v\u00e4lde fram ur \u201d1960-talets h\u00e4xkittel\u201d, som Sven-Eric Liedman tar upp i sin bok I skuggan av framtiden<\/em>, men f\u00f6r Romklubben var dessa r\u00f6relser inte en del av l\u00f6sningen p\u00e5 samtidens bekymmer utan \u00e4nnu ett symptom p\u00e5 problemet. I f\u00f6rordet till Tillv\u00e4xtens gr\u00e4nser listas samtidens \u201dproblematik\u201d som Romklubben betraktar den, och dit h\u00f6r inte bara k\u00e4rnvapen, f\u00f6roreningar, buller, sterila stadsmilj\u00f6er, alienation, maskinfetischism, knark, l\u00e5g livskvalit\u00e9, ekonomiska klyftor, byr\u00e5kratisering, arbetsl\u00f6shet och inflation utan \u00e4ven ateism, strejker, misstro mot auktoriteter och uppror mot partisystemen.<\/p>\n

P\u00e5 den politiska krisen f\u00f6ljde \u00e4ven en ekonomisk strukturkris, s\u00e4rskilt p\u00e5taglig efter oljeprischockerna 1973-74. Kapitalet s\u00f6kte l\u00f6sa energikrisen bland annat genom storsatsning p\u00e5 k\u00e4rnkraft, men det gav bara ytterligare n\u00e4ring \u00e5t milj\u00f6r\u00f6relsen. \u201dDen tilltro till teknikens m\u00f6jligheter att l\u00f6sa resursbrister och att upph\u00e4va naturens begr\u00e4nsningar f\u00f6r samh\u00e4llets utveckling, som pr\u00e4glat efterkrigstiden v\u00e4ndes fr\u00e5n 1970-talet i st\u00e4llet till en alltmera utbredd misstro mot \u2019tillv\u00e4xtpolitik\u2019. Tillv\u00e4xt st\u00e4lldes mot ekologisk h\u00e5llbar utveckling\u201d, skriver f\u00f6rfattaren Donald Sassoon. Romklubbens rapport var ett av de tyngsta inl\u00e4ggen i den debatten.<\/p>\n

Ny expansion<\/strong><\/p>\n

Men de politiska och ekonomiska kriserna \u00e5ren 1968-75 v\u00e4ndes, s\u00e4rskilt efter 1983-84, till en ny period av industrikapitalistisk expansion i global skala. Den tillv\u00e4xtkritiska kapitalismkritiken tycktes \u00f6verspelad och i st\u00e4llet gick ett nyliberalt segert\u00e5g \u00f6ver v\u00e4rlden, med start i Storbritannien 1979 d\u00e5 Margaret Thatcher valdes till premi\u00e4rminister. Fr\u00e5nvaron av starka politiska mots\u00e4ttningar efter liberalkapitalismens segert\u00e5g medf\u00f6rde, enligt Sven-Eric Liedman, att \u201dpolitiken hade begr\u00e4nsat spelrum i 1990-talets dominerande europeiska och nordamerikanska f\u00f6rest\u00e4llningsv\u00e4rld\u201d.<\/p>\n

Den l\u00e5nga expansionen tycks f\u00f6rst ha brutits de senaste tv\u00e5 \u00e5ren. H\u00f6sten 2008 utl\u00f6stes i USA en allvarlig finanskris som snart \u00f6vergick till en l\u00e5gkonjunktur och spred sig \u00f6ver v\u00e4rlden. Efter \u00f6ver 20 \u00e5r av stark tilltro till marknadens sj\u00e4lvreglerande krafter satsade v\u00e4rldens ledare nu p\u00e5 kraftfulla offentliga stimulanspaket. John Maynard Keynes teorier, som fallit i on\u00e5d under 1980- och 90-talen, dammades av.<\/p>\n

\u00c5ret innan, 2007, hade en betydligt mer l\u00e5ngsamt verkande men \u00e4nnu djupare kris f\u00e5tt stor uppm\u00e4rksamhet: klimatf\u00f6r\u00e4ndringen. Publiceringen av FN:s klimatpanel IPCC:s fj\u00e4rde utv\u00e4rderingsrapport och Al Gores film En obekv\u00e4m<\/em> sanning gav stort eko i v\u00e4rldens medier. Intresset f\u00f6r klimat- och resurskrisen d\u00e4mpades f\u00f6rst till f\u00f6ljd av den ekonomiska krisen, men m\u00e5nga f\u00f6rs\u00f6kte koppla ihop de dubbla kriserna och diskuterade hur de orsakats och b\u00f6r l\u00f6sas i samspel med varandra. Pl\u00e4deringar f\u00f6r olika varianter av \u201dGreen New Deal\u201d blev allm\u00e4nt f\u00f6rekommande i samh\u00e4llsdebatten.<\/p>\n

Och mitt under denna djupa kris uppv\u00e4cktes \u00e5ter tillv\u00e4xtkritiken. F\u00f6r \u00e4ven om en gr\u00f6n ny giv \u2013 med stora offentliga investeringar i syfte att minska samh\u00e4llets klimatp\u00e5verkan, h\u00e5lla syssels\u00e4ttningen uppe och f\u00e5 fart p\u00e5 tillv\u00e4xten \u2013 \u00e4r en utm\u00e4rkt id\u00e9 p\u00e5 kort sikt, s\u00e5 ledde utbrottet av de dubbla systemkriserna till en v\u00e4xande insikt om att s\u00e5 sm\u00e5ningom, antagligen snarare \u00e4n vi tror, m\u00e5ste \u00e4ven sj\u00e4lva den ekonomiska tillv\u00e4xten ifr\u00e5gas\u00e4ttas. Idag, precis som 1968.<\/p>\n

Det f\u00f6rmodligen fr\u00e4msta intellektuella uttrycket f\u00f6r den nya v\u00e5gens tillv\u00e4xtkritik \u00e4r Prosperity without growth? <\/em>som publicerades i mars 2009 av brittiska Sustainable Development Commission, ett regeringsorgan som agerar som oberoende r\u00e5dgivare \u00e5t regeringen. Den \u00e4r skriven av Tim Jackson, professor i h\u00e5llbar utveckling vid University of Surrey, och har v\u00e4ckt stor debatt och uppm\u00e4rksamhet. Den gavs sedermera ut i bokform och kommer ut p\u00e5 svenska i b\u00f6rjan av n\u00e4sta \u00e5r.<\/p>\n

Rapporterna skiljer sig \u00e5t. Medan Tillv\u00e4xtens gr\u00e4nser till st\u00f6rsta delen \u00e4r en redovisning av ett matematiskt, systemanalytiskt modellbygge \u00e4r Prosperity without growth? en sammanst\u00e4llning av annan forskning\u2009\u2013\u2009i huvudsak ekonomisk och sociologisk \u2013 och en diskussion om den ekonomiska tillv\u00e4xtens h\u00e5llbarhet. Men de t\u00e5l att j\u00e4mf\u00f6ras.<\/p>\n

V\u00e4rldsmodellen <\/strong><\/p>\n

F\u00f6rfattarna till Tillv\u00e4xtens gr\u00e4nser \u2013 en grupp systemvetare vid Massachusetts Institute of Technology under ledning av professor Dennis L Meadows \u2013 konstruerade en \u201dV\u00e4rldsmodell\u201d best\u00e5ende av fem element: Befolkning, industrialisering, livsmedelsproduktion, f\u00f6rbrukning av icke f\u00f6rnyelsebara naturresurser samt f\u00f6roreningar. I rapporten konstateras att samtliga element v\u00e4xer exponentiellt p\u00e5 v\u00e4rldsniv\u00e5. Exponentiell tillv\u00e4xt kan beskrivas som en r\u00e4ntefunktion. Om 100 kronor s\u00e4tts in p\u00e5 ett konto med en r\u00e4nta p\u00e5 7 procent, kommer kapitalet efter ett \u00e5r ha \u00f6kat till 107 kronor. Andra \u00e5rets r\u00e4nta kommer d\u00e5 att bli 7 procent av 107 kronor, det vill s\u00e4ga 7 kronor och 49 \u00f6re. Ju st\u00f6rre kapitalet blir, desto st\u00f6rre blir r\u00e4nteutdelningen, och efter drygt 10 \u00e5r kommer de ursprungliga 100 kronorna att ha f\u00f6rdubblats. Detta kallas f\u00f6r en positiv \u00e5terkopplingskrets. I verkligheten motverkas s\u00e5dana oftast av negativa \u00e5terkopplingskretsar, exempelvis \u00f6kar befolkningen exponentiellt bara om den positiva \u00e5terkopplingskretsen (fertiliteten) \u00e4r st\u00f6rre \u00e4n den negativa (mortaliteten).<\/p>\n

De fem elementen kopplas samman i V\u00e4rldsmodellen. I en standardk\u00f6rning av modellen extrapoleras historiska tendenser (1900-1970) fram till \u00e5r 2100 och st\u00e4lls mot k\u00e4nda eller uppskattade gr\u00e4nser f\u00f6r odlingsbar mark, naturresurser och f\u00f6roreningar. Resultatet visar att naturresurserna hastigt tar slut och framtvingar en inbromsning i industri- och livsmedelsproduktionen. Befolkningen kommer genom naturliga f\u00f6rdr\u00f6jningar att forts\u00e4tta v\u00e4xa ytterligare en tid in i v\u00e5rt \u00e5rhundrade, men hejdas genom stigande d\u00f6dstal p\u00e5 grund av f\u00f6rs\u00e4mrad livsmedelstillg\u00e5ng och h\u00e4lsov\u00e5rd. I n\u00e4sta k\u00f6rning antas naturtillg\u00e5ngarna vara dubbelt s\u00e5 stora som vid denna tid var k\u00e4nt, men d\u00e5 leder den exponentiella tillv\u00e4xten av m\u00e4nniskor och industriproduktion i st\u00e4llet till att f\u00f6roreningarna stiger s\u00e5 snabbt att d\u00f6dligheten \u00f6kar och livsmedelsproduktionen minskar. \u00c4ven n\u00e4r nya antaganden inf\u00f6rs i modellen \u2013 f\u00f6roreningskontroll, \u00f6kad produktivitet i jordbruket och f\u00f6delsekontroll \u2013\u2009leder modellen till en hastigt tillv\u00e4xt f\u00f6ljd av ett sammanbrott under 2000-talet.<\/p>\n

Forskarnas slutsats \u00e4r att inte ens de mest optimistiska antagandena om teknologiutveckling f\u00f6rm\u00e5r f\u00f6r\u00e4ndra v\u00e4rldssystemets grundl\u00e4ggande beteende. Ny teknik kan skjuta upp det ofr\u00e5nkomliga sammanbrottet men har \u201dingen inverkan p\u00e5 det v\u00e4sentliga problemet, vilket \u00e4r exponentiell tillv\u00e4xt i ett \u00e4ndligt och komplext system\u201d. F\u00f6rst om modellen testas med tv\u00e5 icke-tekniska antaganden \u00e4ndras resultatet. Om befolkningen h\u00e5lls konstant genom att fertiliteten \u00e4r densamma som mortaliteten, och kapitalstocken h\u00e5lls konstant genom att investeringstakten \u00e4r densamma som avskrivningstakten, finns f\u00f6ruts\u00e4ttningar f\u00f6r en n\u00e5gorlunda stabil utveckling under 2000-talet, \u00e4ven om de \u00e4ndliga naturresurserna sakta f\u00f6rbrukas.<\/p>\n

I bokens sista kapitel skisseras en v\u00e4rld i dynamisk j\u00e4mvikt, d\u00e4r vissa friheter har inskr\u00e4nkts \u2013 som friheten \u201datt s\u00e4tta ett obegr\u00e4nsat antal barn till v\u00e4rlden eller f\u00f6rbruka okontrollerade m\u00e4ngder av naturresurser\u201d \u2013 vilka dock har bytts mot andra friheter, som \u201dfrihet fr\u00e5n f\u00f6roreningar och \u00f6verbefolkning och fr\u00e5n hotet om sammanbrott f\u00f6r v\u00e4rldssystemet.\u201d F\u00f6rfattarna betonar att ett samh\u00e4lle i dynamisk j\u00e4mvikt inte beh\u00f6ver inneb\u00e4ra stagnation utan \u00e4r i behov av teknologiska framsteg f\u00f6r att kunna sk\u00e4nka nya friheter som inte t\u00e4r p\u00e5 \u00e4ndliga resurser, som \u201dallm\u00e4n och obegr\u00e4nsad utbildning, fritid f\u00f6r skapande verksamhet och uppfinningar, och det viktigaste av allt, den frihet fr\u00e5n hunger och fattigdom som s\u00e5 f\u00e5 m\u00e4nniskor p\u00e5 jorden kan njuta av idag\u201d.<\/p>\n

Vad som beh\u00f6ver g\u00f6ras f\u00f6r att n\u00e5 dit \u00e4r, enligt f\u00f6rfattarna, att \u201df\u00f6rsvaga de positiva \u00e5terkopplingskretsar som leder till tillv\u00e4xten\u201d. De tillst\u00e5r att \u201den s\u00e5dan l\u00f6sning har n\u00e4stan aldrig erk\u00e4nts som legitim av n\u00e5got modernt samh\u00e4lle, och den har heller aldrig praktiserats effektivt.\u201d \u00c5tg\u00e4rden saknar historisk precedens (finns inget tidigare likartat fall) och kan d\u00e4rf\u00f6r enbart diskuteras som modell. De skriver att modellen inte kan visa oss hur vi ska n\u00e5 dessa m\u00e5l, \u201dbara peka p\u00e5 en upps\u00e4ttning av sinsemellan konsistenta m\u00e5l som ligger inom m\u00f6jligheternas ram\u201d. F\u00f6rfattarna avslutar med att \u201dentr\u00e4get mana till handling\u201d f\u00f6r att ett \u201d\u00f6nskv\u00e4rt, acceptabelt tillst\u00e5nd av j\u00e4mvikt skall n\u00e5s \u00f6ver hela v\u00e4rlden\u201d.<\/p>\n

Tillv\u00e4xtens tvillingmotor<\/strong><\/p>\n

P\u00e5 ett s\u00e4tt kan Tim Jacksons rapport s\u00e4gas ta vid d\u00e4r Tillv\u00e4xtens gr\u00e4nser slutar. Medan Romklubbens rapport framf\u00f6r allt \u00e4gnar kraft \u00e5t att bevisa att tillv\u00e4xt leder till kollaps och bara \u00e4gnar ett slutkapitel \u00e5t argument f\u00f6r varf\u00f6r ett samh\u00e4lle utan tillv\u00e4xt \u00e4r m\u00f6jligt och hur det skulle kunna se ut, \u00e4r denna sistn\u00e4mnda huvudsaken i Tim Jacksons bok. H\u00e4r betas i st\u00e4llet de vanligaste argumenten mot ekonomisk tillv\u00e4xt av i rask takt redan i inledningen. Tillv\u00e4xt leder till utt\u00f6mning av naturresurser och milj\u00f6f\u00f6rst\u00f6ring (som s\u00e4rskilt akuta utmaningar n\u00e4mns klimatf\u00f6r\u00e4ndring och oljetoppen), v\u00e4xande sociala klyftor eftersom tillv\u00e4xtens nytta och kostnad f\u00f6rdelas oj\u00e4mlikt samt ger \u00f6ver en viss ekonomisk niv\u00e5 ingen h\u00f6gre m\u00e4nsklig lycka.<\/p>\n

D\u00e4rmed anses fr\u00e5gan om tillv\u00e4xtens skadliga karakt\u00e4r besvarad med ett ja och resten av rapporten unders\u00f6ker om ett samh\u00e4lle utan ekonomisk tillv\u00e4xt kan erbjuda den typ av v\u00e4lst\u00e5nd som \u00e5tminstone vi i den rika delen av v\u00e4rlden har vant oss vid. Det n\u00e5got luddiga begreppet v\u00e4lst\u00e5nd (prosperity) definieras med hj\u00e4lp av ekonomen Amartya Sens klassiska ess\u00e4 The Living Standard<\/em>. Med Sen kommer Jackson fram till att v\u00e4lst\u00e5nd inte \u00e4r samma sak som materiellt \u00f6verfl\u00f6d, och inte heller enbart kan f\u00f6rst\u00e5s som en linj\u00e4r funktion av tillg\u00e5ng till en \u00f6kad m\u00e4ngd nyttigheter. Som argument mot detta framf\u00f6rs bland annat att \u00e4godelar och inkomster har en avtagande marginalnytta f\u00f6r m\u00e4nniskors v\u00e4lm\u00e5ende: nyttan av familjens f\u00f6rsta bil \u00e4r betydligt st\u00f6rre \u00e4n av deras fj\u00e4rde. I\u00a0st\u00e4llet definieras v\u00e4lst\u00e5nd som \u201dm\u00f6jligheter till blomstring\u201d (capabilities for flourishing) \u2013 m\u00f6jligheten f\u00f6r alla att exempelvis ha god h\u00e4lsa och leva ett l\u00e5ngt liv liksom att kunna delta i samh\u00e4llsaktiviteter.<\/p>\n

En stor del av boken \u00e4gnas \u00e5t att bem\u00f6ta t\u00e4nkta inv\u00e4ndningar mot avskaffad tillv\u00e4xt\u2009\u2013\u2009som att \u00f6kad inkomst \u00e4r ett grundl\u00e4ggande villkor f\u00f6r v\u00e4lst\u00e5ndsfaktorer som f\u00f6rv\u00e4ntad livsl\u00e4ngd, god h\u00e4lsa och utbildningsniv\u00e5. Det bem\u00f6ts med statistiska uppgifter som visar att f\u00f6rv\u00e4ntad livsl\u00e4ngd, barnad\u00f6dlighet, god h\u00e4lsa och utbildningsniv\u00e5 visserligen h\u00e4nger samman trendm\u00e4ssigt med BNP per capita, men bara upp till drygt 5 000 dollar PPP (k\u00f6pkraftskorrigerad BNP), vilket kan j\u00e4mf\u00f6ras med att Sveriges BNP per capita 2009 l\u00e5g p\u00e5 cirka 38 900 dollar PPP. D\u00e4refter \u00e4r nyttan av ytterligare inkomst\u00f6kning starkt avtagande.<\/p>\n

Sv\u00e5rare att kn\u00e4cka \u00e4r vad Jackson kallar f\u00f6r \u201dtillv\u00e4xtens tvillingmotor\u201d: \u00e5 ena sidan kapitalets profitjakt som rastl\u00f6st driver fram nya, b\u00e4ttre eller billigare produkter och tj\u00e4nster och \u00e5 andra sidan en konsumentefterfr\u00e5gan som drivs av en komplex social logik, d\u00e4r konsumtion ses som v\u00e5r tids uttryck f\u00f6r ett statusspel som har funnits i alla samh\u00e4llen och som utg\u00f6r ett grundl\u00e4ggande villkor f\u00f6r socialt v\u00e4lm\u00e5ende.<\/p>\n

Att f\u00e5 tvillingmotorn att sk\u00e4ra ihop \u00e4r n\u00f6dv\u00e4ndigt, menar Jackson, och f\u00f6r att lyckas m\u00e5ste vi kunna visa att en ekonomi utan tillv\u00e4xt kan leverera syssels\u00e4ttning och v\u00e4lf\u00e4rd samt tillfredsst\u00e4lla v\u00e5ra sociala behov utan att t\u00e4ra p\u00e5 jordens resurser. Det sistn\u00e4mnda kallas f\u00f6r \u201dalternativ hedonism\u201d. Unders\u00f6kningar som visar att m\u00e4nniskor med materialistiska v\u00e4rderingar \u2013 som v\u00e4rdes\u00e4tter popularitet, image och ekonomisk framg\u00e5ng \u2013 \u00e4r mindre lyckliga \u00e4n m\u00e4nniskor med \u201dinre\u201d v\u00e4rderingar (sj\u00e4lvuppskattning, anknytning, en k\u00e4nsla av samh\u00f6righet i samh\u00e4llet) b\u00e4ddar f\u00f6r att s\u00e5dant skifte kan vara m\u00f6jligt.<\/p>\n

Den ekonomiska debatten \u00e4r d\u00e5 ett betydligt st\u00f6rre aber f\u00f6r de tillv\u00e4xtmotst\u00e5ndare som inte samtidigt \u00e4r beredda att ifr\u00e5gas\u00e4tta kapitalismen. Visst finns det starka argument f\u00f6r att dagens tillv\u00e4xtmodell inte bara \u00e4r milj\u00f6m\u00e4ssigt oh\u00e5llbar utan \u00e4ven orsakar ekonomiska och sociala problem, och det starkaste \u00e4r \u201dthe myth of decoupling\u201d. Den borgerliga milj\u00f6ekonomin vilar tungt p\u00e5 f\u00f6rest\u00e4llningen att det genom teknologi och styrmedel \u00e4r m\u00f6jligt att koppla is\u00e4r \u00f6kad tillv\u00e4xt och \u00f6kad negativ milj\u00f6p\u00e5verkan, och framh\u00e4ver g\u00e4rna Sverige som ett exempel p\u00e5 detta. H\u00e4r \u00e4r det av yttersta vikt att skilja p\u00e5 relativ och absolut is\u00e4rkoppling. Det finns historiska bel\u00e4gg f\u00f6r relativ is\u00e4rkoppling, allts\u00e5 att milj\u00f6p\u00e5verkan per BNP-enhet kan minska. Men denna relativa minskning har alltid \u00e4tits upp av en snabbare ekonomisk tillv\u00e4xt, som g\u00f6r att den absoluta milj\u00f6p\u00e5verkan \u00e4nd\u00e5 forts\u00e4tter \u00f6ka. Att Sveriges koldioxidutsl\u00e4pp har minskat sedan 1990 tyder p\u00e5 en absolut is\u00e4rkoppling, men beror i sj\u00e4lva verket p\u00e5 att \u201dv\u00e5ra\u201d utsl\u00e4pp i v\u00e4xande grad g\u00f6rs utomlands: Sveriges kolfotavtryck, m\u00e4tt som utsl\u00e4pp till f\u00f6ljd av slutkonsumtion i Sverige, har tv\u00e4rtom \u00f6kat.<\/p>\n

Jackson g\u00f6r sl\u00e5ende effektiva ber\u00e4kningar, som han menar visar att is\u00e4rkopplingshypotesen m\u00e5ste betraktas som en myt. Om den globala ekonomiska tillv\u00e4xten forts\u00e4tter att vara 1,4 procent per \u00e5r, samtidigt som de globala utsl\u00e4ppen av v\u00e4xthusgaser m\u00e5ste minska med 4,9 procent per \u00e5r enligt FN:s klimatpanel IPCC, m\u00e5ste ekonomins koldioxideffektivitet \u2013 utsl\u00e4ppen per producerad BNP-enhet \u2013 \u00f6ka med sju procent per \u00e5r. Det \u00e4r tio g\u00e5nger snabbare \u00e4n dagens hastighet, och kr\u00e4ver att koldioxideffektiviteten \u00e5r 2050 \u00e4r 21 g\u00e5nger st\u00f6rre \u00e4n idag. Redan det f\u00f6refaller sv\u00e5rt, men om \u00e4ven ett r\u00e4ttviseperspektiv anl\u00e4ggs \u2013 vilket \u00e4r grunden f\u00f6r FN:s klimatf\u00f6rhandlingar \u2013 blir uppgiften \u00e4nnu sv\u00e5rare. Om jordens f\u00f6rv\u00e4ntade nio miljarder m\u00e4nniskor \u00e5r 2050 ska leva p\u00e5 EU:s niv\u00e5, som den ser ut vid en fortsatt \u00e5rlig tillv\u00e4xt p\u00e5 tv\u00e5 procent, kr\u00e4vs att koldioxideffektiviteten \u00f6kar med elva procent varje \u00e5r vilket inneb\u00e4r att varje BNP-dollar \u00e5r 2050 m\u00e5ste vara 130 g\u00e5nger mer koldioxideffektiv \u00e4n idag! Jacksons slutsats lyder: \u201dFaktum \u00e4r att det \u00e4nnu inte finns n\u00e5got trov\u00e4rdigt socialt r\u00e4ttvist och Tim Jackson\u00a0scenario f\u00f6r fortsatt \u00f6kad tillv\u00e4xt i en v\u00e4rld med nio miljarder m\u00e4nniskor.\u201d<\/p>\n

Jag skulle g\u00e4rna h\u00f6ra inte bara milj\u00f6minister Andreas Carlgren bem\u00f6ta det argumentet, utan lika g\u00e4rna representanter f\u00f6r den r\u00f6dgr\u00f6na opposition som i lika h\u00f6g grad f\u00f6rlitar sig p\u00e5 \u201dgr\u00f6n tillv\u00e4xt\u201d.<\/p>\n

Alternativ<\/strong><\/p>\n

Detta \u00e4r ena sidan av myntet; fortsatt ekonomisk tillv\u00e4xt \u00e4r om\u00f6jlig. Men det som \u00e4nd\u00e5 g\u00f6r debatten s\u00e5 sv\u00e5r \u00e4r fr\u00e5nvaron att trov\u00e4rdiga, alternativa ekonomiska system som inte bygger p\u00e5 tillv\u00e4xt. Man beh\u00f6ver inte vara marxist f\u00f6r att inse att en ekonomi utan tillv\u00e4xt b\u00e5de \u00e4r en teoretisk och politisk utmaning. Det \u00e4r inte bara kapitalet som prisar tillv\u00e4xt; h\u00f6g ekonomisk tillv\u00e4xt var sj\u00e4lva f\u00f6ruts\u00e4ttningen f\u00f6r v\u00e4lf\u00e4rdsstatens klasskompromiss som omhuldas \u00e4ven av riksdagens v\u00e4nsterpartier. Tack vare den fanns ett \u00f6verskott att f\u00f6rdela utan att beh\u00f6va rubba \u00e4gandef\u00f6rh\u00e5llandena. Den marxistiska v\u00e4nstern, som var (och v\u00e4l fortfarande \u00e4r) skeptisk till klassamarbete och k\u00e4mpar f\u00f6r socialistiska \u00e4gande- och produktionsf\u00f6rh\u00e5llanden, beh\u00f6ver \u00e5tminstone inte av det sk\u00e4let\u00a0v\u00e4rna ekonomisk tillv\u00e4xt. H\u00e4r finns \u00e5 andra sidan en analys av tillv\u00e4xten som systemimmanent, som en ofr\u00e5nkomlig del av kapitalismen. Att vilja avskaffa tillv\u00e4xten \u00e4r d\u00e4rf\u00f6r att vilja avskaffa kapitalismen, vilket visserligen \u00e4r \u00f6nskv\u00e4rt men \u2013 visar 150 \u00e5rs erfarenheter p\u00e5 omr\u00e5det \u2013 inte heller n\u00e5got som l\u00e5ter sig g\u00f6ras i en handv\u00e4ndning. D\u00e4rf\u00f6r uppfattas h\u00e4r den g\u00e4ngse tillv\u00e4xtkritiken som t\u00e4mligen naiv.<\/p>\n

Jackson \u00e4r inte marxist men heller inte naiv kring m\u00f6jligheterna att avskaffa tillv\u00e4xten. Hans uppfattning om vad skon kl\u00e4mmer tycks fr\u00e4mst vara bristen p\u00e5 h\u00e5llbara makroekonomiska modeller. Egentligen finns bara en. Den kanadensiske ekonomen Peter Victors interaktiva systemmodell, vilken tycks p\u00e5minna en del om den V\u00e4rldsmodell som anv\u00e4nds i Tillv\u00e4xtens gr\u00e4nser, kalibreras mot statistiska data f\u00f6r viktiga variabler i den kanadensiska ekonomin: produktion, konsumtion, offentliga utgifter, investeringar, syssels\u00e4ttning, handel och s\u00e5 vidare. Variablerna k\u00f6rs genom modellen och ger utslag i form av uppskattad BNP, budgetresultat, statsskuld, arbetsl\u00f6shet, utsl\u00e4pp av v\u00e4xthusgaser och andelen fattiga fr\u00e5n och med \u00e5r 2005 och 30 \u00e5r fram\u00e5t.<\/p>\n

Han har producerat tv\u00e5 scenarion som leder till l\u00e5g ekonomisk tillv\u00e4xt och sjunkande utsl\u00e4pp. Det ena kallas Collapse<\/em> och beskriver just en ekonomisk och social kollaps d\u00e4r arbetsl\u00f6sheten, fattigdomen och statsskulden stiger med flera hundra procent. Det andra kallas Resilience<\/em> och n\u00e5s samtidigt som arbetsl\u00f6sheten och fattigdomen halveras och statsskulden sjunker mot noll. Den stora skillnaden mellan dem \u00e4r att i den andra k\u00f6rningen minskades investeringarna i den privata sektorn fr\u00e5n 20 till 12 procent, samtidigt som de offentliga investeringarna till\u00e4ts \u00f6ka. \u00c4ven \u00e5tg\u00e4rder f\u00f6r att stabilisera befolkningsm\u00e4ngden f\u00f6rutsattes men den viktigaste \u00e5tg\u00e4rden, enligt Jackson, var att arbetsl\u00f6shet kunde undvikas genom f\u00f6rkortad arbetstid. Med andra ord: endast om l\u00e5gtillv\u00e4xtmodellen kombineras med v\u00e4xande offentlig sektor och arbetstidsf\u00f6rkortning leder den till ett lyckat resultat.<\/p>\n

Jackson drar stora v\u00e4xlar p\u00e5 den lyckade datak\u00f6rningen: \u201dVad Victor p\u00e5visar \u00e4r att det kommer att finnas st\u00f6rre utrymme \u00e4ven inom de r\u00e5dande ramarna f\u00f6r att stabilisera tillv\u00e4xten \u00e4n vad tidigare f\u00f6rmodats\u201d. Jo, men att anv\u00e4nda endast en modell som underlag f\u00f6r en s\u00e5dan slutsats \u00e4r trots allt v\u00e5gat. \u00c4ven om fler modeller skulle n\u00e5 samma ekonomiska resultat \u00e5terst\u00e5r att hantera de politiska f\u00f6ljderna, som hur den \u201dprivata sektorn\u201d skulle reagera p\u00e5 en s\u00e5 omfattande \u00f6verf\u00f6ring av kapital till offentlig sektor samt en allm\u00e4n arbetstidsf\u00f6rkortning som krydda p\u00e5 det.<\/p>\n

Orubbliga \u201dlagar\u201d<\/strong><\/p>\n

F\u00f6rfattarna till den 38 \u00e5r gamla Tillv\u00e4xtens gr\u00e4nser var tv\u00e4rtom inte s\u00e4rskilt utf\u00f6rliga i sin beskrivning av de sociala och ekonomiska aspekterna av ett samh\u00e4lle utan tillv\u00e4xt. De sl\u00e5r t\u00e4mligen l\u00e4ttvindigt fast att ett annat ekonomiskt system \u00e4r m\u00f6jligt, att de kunskaper som kr\u00e4vs \u201dligger v\u00e4l inom m\u00e4nsklig f\u00f6rm\u00e5ga\u201d. F\u00f6rmodligen kan avsaknaden av utf\u00f6rlig argumentation om hur \u201drealistiskt\u201d ett samh\u00e4lle utan tillv\u00e4xt egentligen \u00e4r f\u00f6rklaras av tidsandan, som en \u00e5terspegling av en allm\u00e4nt mer optimistisk syn p\u00e5 politisk handlingsutrymme. Kanske s\u00e5gs en motivering helt enkelt som \u00f6verfl\u00f6dig\u2009\u2013\u2009just do it, ropar 1970-talet.<\/p>\n

Jacksons rapport \u00e4r d\u00e4remot skriven under en period n\u00e4r politiken har ett mer begr\u00e4nsat spelrum, d\u00e5 f\u00f6r\u00e4ndrade styrkef\u00f6rh\u00e5llanden mellan klasser har f\u00f6rflyttat makt fr\u00e5n folkstyrets till \u00e4gander\u00e4ttens dom\u00e4ner. Medan det i Tillv\u00e4xtens gr\u00e4nser \u00e4r Naturen som st\u00e5r i fokus och det \u00e4r \u00f6verskridandet av naturens gr\u00e4nser \u2013 genom att viktiga resurser tar slut eller genom f\u00f6roreningar som begr\u00e4nsar naturens livgivande kraft \u2013 som kommer att utl\u00f6sa systemkollapsen, framst\u00e5r hos Jackson snarare den samh\u00e4lleliga Strukturen som mer tvingande. Den stora utmaningen \u00e4r att \u00f6vervinna tillv\u00e4xtens tvillingmotorer\u2009\u2013\u2009profitjakten och konsumismen.<\/p>\n

J\u00e4mf\u00f6relsen mellan tillv\u00e4xtkritik d\u00e5 och nu avsl\u00f6jar inte minst nationalekonomins f\u00f6r\u00e4ndrade st\u00e4llning f\u00f6r politiskt beslutsfattande. Medan f\u00f6rfattarna till Tillv\u00e4xtens gr\u00e4nser gladeligen anv\u00e4nder argument som bryter mot den neoklassiska ekonomins grundantaganden, som att m\u00e4nskliga innovationer kan framdrivas av icke-materialistiska och kollektiva v\u00e4rden, tvingas Jackson hantera dessa ekonomiska teorier som om de vore naturlagar, lika sv\u00e5ra att runda som Newtons fysik. Att de sociala strukturer och ekonomiska \u201dlagar\u201d som styr oss m\u00e4nniskor och v\u00e5ra samh\u00e4llen framst\u00e5r som s\u00e5 orubbliga \u00e4r \u2013 oavsett om antagandet \u00e4r r\u00e4tt eller fel \u2013 onekligen en mycket stor utmaning inte bara f\u00f6r Tim Jackson, utan f\u00f6r alla som vill politisk f\u00f6r\u00e4ndring. Det f\u00f6refaller som om det var betydligt l\u00e4ttare att r\u00e4dda jorden p\u00e5 1970-talet \u00e4n p\u00e5 2000-talet.<\/p>\n

Trots att 2000-talets f\u00f6rsta decennium ligger f\u00f6r n\u00e4ra i tiden f\u00f6r en historisk reflektion kan man \u00e4nd\u00e5 ana (eller f\u00e4rgas mitt omd\u00f6me av f\u00f6rhoppningar?) att \u201dpolitikens begr\u00e4nsade spelrum\u201d snart kommer att betraktas som en historisk\u00a0 parentes. Efter de dubbla kriserna beh\u00f6ver nu \u00e5terde de stora fr\u00e5gorna st\u00e4llas. Som G\u00f6ran Greider skriver i sin bok Det m\u00e5ste finnas en v\u00e4g ut ur det h\u00e4r samh\u00e4llet<\/em>, som kom ut i v\u00e5ras: \u201dDen l\u00e5nga perioden 1979\u20132009 var de uppskjutna problemens era\u201d.<\/p>\n

Prosperity without growth?<\/em> har definitivt inte alla svaren och kan kritiseras f\u00f6r att underskatta behovet av politisk mobilisering f\u00f6r ett h\u00e5llbart ekonomiskt system, men \u00e4r samtidigt ett mycket viktigt och skarpt inl\u00e4gg i en debatt som utan rationella sk\u00e4l har varit djupfryst i 30 \u00e5r. Inte minst fyller den en stor och viktig roll som v\u00e5rtecken.<\/p>\n

En artikel av Rikard Warlenius<\/span>
\nArtikelf\u00f6rfattaren \u00e4r journalist, f\u00f6re detta chefredakt\u00f6r f\u00f6r tidningen Arbetaren och studerar f\u00f6r n\u00e4rvarande humanekologi. Han har bland annat skrivit boken V\u00e4gen till K\u00f6penhamn<\/em>, 2009. Driver bloggen Warlenius: warlenius.wordpress.com<\/a><\/p>\n

Litteratur:<\/span><\/p>\n

Jackson, Tim (2008): Prosperity without growth? The transition to a sustainable economy<\/em>. London:\u00a0 Sustainable Development Commission. Boken kommer p\u00e5 svenska som V\u00e4lf\u00e4rd utan tillv\u00e4xt<\/em> 2011 p\u00e5 Ordfront f\u00f6rlag.<\/p>\n

Greider, G\u00f6ran (2010): Det m\u00e5ste finnas en v\u00e4g ut ur det h\u00e4r samh\u00e4llet<\/em>. Ordfront<\/p>\n

Liedman, Sven-Eric (1997): I skuggan av framtiden. Modernitetens id\u00e9historia<\/em>. Albert Bonniers F\u00f6rlag<\/p>\n

Meadows, Dennis L, Donella H Meadows, J\u00f8rgen Randers, William W Behrens III (1972): Tillv\u00e4xtens gr\u00e4nser<\/em>. En rapport utarbetad f\u00f6r Romklubbens projekt \u201dM\u00e4nsklighetens situation\u201d. Bonniers<\/p>\n

Sassoon, Donald (2002): Hundra \u00e5r av socialism. V\u00e4nstern i Europa under 1900-talet<\/em>. Bokf\u00f6rlaget Atlas<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

I sp\u00e5ren av klimat- och finanskris har ett av det moderna samh\u00e4llets postulat; den ekonomiska tillv\u00e4xten, alltmer b\u00f6rjat ifr\u00e5gas\u00e4ttas. Men debatten om tillv\u00e4xten \u00e4r inte ny. Rikard Warlenius har j\u00e4mf\u00f6rt en nutida tung kritisk publikation med 1970-talets mest inflytelserika skrift … Forts\u00e4tt l\u00e4sa →<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":11,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"jetpack_post_was_ever_published":false,"_jetpack_newsletter_access":"","_jetpack_dont_email_post_to_subs":false,"_jetpack_newsletter_tier_id":0,"_jetpack_memberships_contains_paywalled_content":false,"_jetpack_memberships_contains_paid_content":false,"footnotes":"","jetpack_publicize_message":"","jetpack_publicize_feature_enabled":true,"jetpack_social_post_already_shared":false,"jetpack_social_options":{"image_generator_settings":{"template":"highway","default_image_id":0,"font":"","enabled":false},"version":2}},"categories":[27,13,26,10],"tags":[307,309,304,305,306,308,310],"class_list":["post-503","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-bocker","category-klimat","category-kultur","category-miljo","tag-ipcc","tag-prosperity-without-growth","tag-rikard-warlenius-goran-greider","tag-romklubben","tag-tillvaxtens-granser","tag-tillvaxtkritik","tag-tim-jackson"],"jetpack_publicize_connections":[],"jetpack_featured_media_url":"","jetpack_sharing_enabled":true,"jetpack_shortlink":"https:\/\/wp.me\/pRzA9-87","_links":{"self":[{"href":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/503","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/users\/11"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=503"}],"version-history":[{"count":2,"href":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/503\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":546,"href":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/503\/revisions\/546"}],"wp:attachment":[{"href":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=503"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=503"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=503"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}