{"id":765,"date":"2011-04-29T23:28:22","date_gmt":"2011-04-29T22:28:22","guid":{"rendered":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/?p=765"},"modified":"2011-04-29T23:28:22","modified_gmt":"2011-04-29T22:28:22","slug":"palme-greider-och-rorelsen","status":"publish","type":"post","link":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/2011\/04\/29\/palme-greider-och-rorelsen\/","title":{"rendered":"PALME, GREIDER OCH R\u00d6RELSEN"},"content":{"rendered":"

En klassisk bild av Olof Palme \u00e4r n\u00e4r han sitter i en t\u00e5gkup\u00e9 \u2013 p\u00e5 hemv\u00e4g fr\u00e5n ett m\u00f6te i en av Sveriges arbetarkommuner. Tv\u00e5 \u00e4ldre kvinnor vinkar genom f\u00f6nsterrutan och Palme vinkar tillbaka med ett leende som lyser upp hela ansiktet. Bilden illustrerar v\u00e4l hur denne \u00d6stermalmspojke \u2013 med ett idogt fl\u00e4ngande land och rike kring \u2013 lyckades bli en del av arbetarr\u00f6relsen. I sin bok Ingen kommer undan Olof Palme<\/em> skjuter G\u00f6ran Greider in sig p\u00e5 att det \u00e4r om\u00f6jligt att se Palme och hans id\u00e9er frikopplade fr\u00e5n denna r\u00f6relse<\/strong><\/p>\n

Ronny \u00c5kerberg kommenterar det greiderska perspektivet och f\u00f6rs\u00f6ker placera in Palme p\u00e5 den socialdemokratiska historiska tidslinjen mellan ett socialistiskt d\u00e5 och ett nyliberalt nu.<\/strong><\/p>\n

Kanske handlar boken Ingen kommer undan Olof Palme<\/em> mer om f\u00f6rfattaren G\u00f6ran Greider \u00e4n om Olof Palme sj\u00e4lv, \u00e5tminstone om Greiders s\u00f6kande efter socialdemokratins sj\u00e4l. N\u00e5got m\u00e5ste ju en v\u00e4nsterradikal, som envisas med att klamra sig fast vid det socialdemokratiska partiet i dessa dagar, ha att h\u00e4nga upp sitt engagemang p\u00e5.<\/p>\n

Men visst \u00e4r boken intressant, v\u00e4lskriven och l\u00e4sv\u00e4rd. Greider g\u00f6r ofta iakttagelser som han f\u00f6rm\u00e5r uttrycka p\u00e5 ett nytt s\u00e4tt s\u00e5 att man f\u00e5r n\u00e5got att fundera \u00f6ver.<\/p>\n

Greiders bok \u00e4r indelad i fyra kapitel med namn efter tre gator Olof Palme bodde p\u00e5 och s\u00e5 gatan han m\u00f6rdades p\u00e5: \u00d6stermalmsgatan, Tornedalsgatan, V\u00e4sterl\u00e5nggatan och Sveav\u00e4gen. Av detta framg\u00e5r att \u00e4ven Greiders bok inneh\u00e5ller biografiska inslag, men till skillnad fr\u00e5n Henrik Berggrens1<\/sup> och Kjell \u00d6stbergs b\u00f6cker2<\/sup> \u00e4r inte Ingen kommer undan Olof Palme n\u00e5gon direkt\u00a0 Palme-biografi. Greider b\u00e5de l\u00e5nar av och f\u00f6rh\u00e5ller sig kritisk till dessa tv\u00e5 biografier, men framf\u00f6r allt \u00e4r han mycket positiv till Den gr\u00e4nsl\u00f6se reformisten<\/em> av Peter Antman.3<\/sup><\/p>\n

I baksidestexten till Greiders bok st\u00e5r det: \u201dMen det \u00e4r inte Palme som statsman eller ikon som intresserar G\u00f6ran Greider. Han lyfter ist\u00e4llet fram symbiosen mellan Palme och den r\u00f6relse han ledde. De gav liv \u00e5t varandra. I det samspelet ryms ett uppfordrande meddelande till dagens politiska debatt: Utan levande r\u00f6relser, ingen politisk fantasi.\u201d<\/p>\n

I sin kritik mot socialdemokratin \u00e5terkommer Greider flera g\u00e5nger till detta tema och h\u00e4r k\u00e4nns det l\u00e4tt att h\u00e5lla med honom. Under fler \u00e5rtionden existerade i b\u00e5de Sverige och ett flertal europeiska l\u00e4nder en motkultur i det borgerliga samh\u00e4llet, Greider skriver:<\/p>\n

\u201dMan kunde faktiskt leva en stor del av sitt liv i h\u00e4gnet av denna r\u00f6relse: handla p\u00e5 Konsum, vara medlem i LO, bo i en kommunal hyresr\u00e4tt eller en bostadsr\u00e4tt byggd av Riksbyggen, l\u00e5ta sina ungar vara med i Unga \u00d6rnar, roa sig i Folkets Park, k\u00f6pa en utlandsresa av resebolaget Reso och till och med begrava sina d\u00f6da med hj\u00e4lp av Fonus. P\u00e5 de flesta h\u00e5ll i landet fanns dessutom \u00e4nnu en levande socialdemokratisk morgonpress, som gav argument till otaliga S-pratare p\u00e5 arbetsplatserna. N\u00e4r medlemsantalet i det Socialdemokratiska partiet var som st\u00f6rst \u2013 och kollektivanslutningen \u00e4nnu fanns kvar \u2013 var upp\u00e5t var femte v\u00e4ljare i landet medlem i SAP\u201d.<\/p>\n

Greider menar att nittonhundratalets stora socialdemokratiska bedrift var egentligen inte de genomgripande reformer som genomf\u00f6rdes f\u00f6r att utj\u00e4mna villkoren i samh\u00e4llet, utan byggandet av denna sociala r\u00f6relse som gav sj\u00e4lvk\u00e4nsla \u00e5t klassen. Det \u00e4r organisationen som \u00e4r budskapet, skriver han. Han har naturligtvis r\u00e4tt n\u00e4r han ocks\u00e5 p\u00e5st\u00e5r att Palme inte var m\u00f6jlig utan denna r\u00f6relse.<\/p>\n

GREIDERS BLINDA FL\u00c4CK<\/strong><\/p>\n

Samtidigt tycker jag att det \u00e4r just p\u00e5 den h\u00e4r punkten som G\u00f6ran Greider ocks\u00e5 kommer till korta. Inte s\u00e5 att han \u00e4r omedveten om socialdemokratins brister och gr\u00e4nser under Olof Palmes tid vid makten, men han f\u00f6rm\u00e5r inte foga samman dem till en enhetlig bild och tydligt f\u00f6rst\u00e5 vari de bottnar.<\/p>\n

F\u00f6r faktum \u00e4r att redan n\u00e4r Olof Palme blir partiledare 1969 har den m\u00e4ktiga sociala r\u00f6relsen b\u00f6rjat krackelera och f\u00f6rvandlas till en koloss p\u00e5 lerf\u00f6tter. Trots Olof Palmes h\u00e5rda kritik mot USA:s Vietnampolitik g\u00e5r stora delar av den ungdomliga FNL-r\u00f6relsen socialdemokratin f\u00f6rbi. Jag minns sj\u00e4lv hur jag som ung aktivist uppfattade socialdemokraterna som oerh\u00f6rt mossiga.<\/p>\n

I december 1969 satte sig femtusen arbetare ner i gruvorna i Malmf\u00e4lten och de fick utk\u00e4mpa en h\u00e5rd kamp mot fackf\u00f6reningspamparna f\u00f6r att h\u00e4vda sina intressen. Under de f\u00f6ljande \u00e5ren drog en v\u00e5g av vilda strejker \u00f6ver landet och de socialdemokratiska fackf\u00f6reningsfunktion\u00e4rerna fick m\u00e5nga g\u00e5nger se sig akterseglade. Vi som var aktiva inom v\u00e4nstern och befann oss ute p\u00e5 de stora industriarbetsplatserna p\u00e5 sjuttiotalet upplevde alla denna tydliga mots\u00e4ttning mellan arbetarna och den socialdemokratiska fackf\u00f6reningseliten.<\/p>\n

Det h\u00e4r m\u00f6nstret gick igen ocks\u00e5 p\u00e5 en rad andra omr\u00e5den n\u00e4r nya sociala r\u00f6relser bildades och v\u00e4xte under sjuttiotalet \u2013 som milj\u00f6r\u00f6relsen och anti-k\u00e4rnkraftsr\u00f6relsen \u2013 d\u00e4r Olof Palme och hans parti hamnade i bakvattnet.<\/p>\n

L\u00e4tt patetisk blir Greider n\u00e4r han anv\u00e4nder ett begrepp fr\u00e5n ryska revolutionen f\u00f6r att beskriva tillst\u00e5ndet i landet under folkhemsepoken. \u201dDet existerade under ett antal \u00e5rtionden en dubbelmaktsstruktur i landet\u201d, skriver Greider. Visst var landet en marknadsekonomi, men socialdemokraterna styrde stat och kommun och hade betydande makt i den ekonomiska sf\u00e4ren: i kommunala bostadsbolag och genom kooperationen. Framf\u00f6r allt var det den offentliga sektorn, det starka samh\u00e4llet, som skulle ge m\u00f6jlighet f\u00f6r byggandet av ett annat samh\u00e4lle.<\/p>\n

F\u00f6r att f\u00e5 substans i det h\u00e4r resonemanget tvingas Greider uppt\u00e4cka socialistiska str\u00e4vanden hos socialdemokraterna som inte ens Olof Palme sj\u00e4lv visste om: \u201dP\u00e5 s\u00e4tt och vis kan man p\u00e5st\u00e5 att Palme faktiskt sj\u00e4lv inte var helt medveten om att han byggde socialism n\u00e4r han gick i spetsen f\u00f6r en dittills icke sk\u00e5dad expansion av den offentliga sektorn\u201d.<\/p>\n

Ja, f\u00f6r alla k\u00e4nner ju till att socialdemokraterna begravde de sista resterna av socialiseringst\u00e4nkande i en utredning p\u00e5 1920-talet. Uppfattningar om att socialisera banker och storf\u00f6retag var stend\u00f6da sedan l\u00e5ng tid tillbaka n\u00e4r Olof Palme gick in i det socialdemokratiska partiet.<\/p>\n

Bakom sig hade socialdemokraterna en historia av uppg\u00f6relse med sitt socialistiska arv som gick tillbaka till tiden f\u00f6r f\u00f6rsta v\u00e4rldskriget. Det var d\u00e5 som den europeiska socialdemokratin genomgick sin kris och l\u00e4mnade den revolution\u00e4ra marxism som pr\u00e4glat Andra internationalen. Sveket vid krigsutbrottet d\u00e5 de socialdemokratiska partierna, i strid med vad man h\u00f6gtidligt lovat vid internationella sammankomster, sl\u00f6t upp p\u00e5 sina respektive borgarklassers sida, r\u00f6stade f\u00f6r krigskrediter och skickade ut arbetarna till skyttegravarna som kanonmat. Detta ledde fram till Andra internationalens sammanbrott och arbetarr\u00f6relsens splittring. I Sverige l\u00e4mnade en tredjedel av socialdemokraternas medlemmar sitt parti.<\/p>\n

I Tyskland, d\u00e4r revolutionen br\u00f6t ut och det bildades arbetarr\u00e5d \u00f6ver hela landet, begick den socialdemokratiska ledningen ett fruktansv\u00e4rt f\u00f6rr\u00e4deri och bedrev tillsammans med borgerliga frik\u00e5rer klappjakt p\u00e5 revolution\u00e4ra arbetare. Den europeiska socialdemokratin hade n\u00e5tt en slutpunkt som en revolution\u00e4rt socialistisk samh\u00e4llsomdanande kraft.<\/p>\n

Det som l\u00e5g bakom sveket var just en typ av greidersk \u201ddubbelmaktssituation\u201d. \u00d6verallt i parlament och kommitteer, i landsting och kommuner, i fackliga sammanslutningar etc hade ett skikt av arbetarbyr\u00e5krater fredligt v\u00e4xt in i kapitalismen. De hade vant sig vid att under en l\u00e5ng period av kapitalistisk h\u00f6gkonjunktur uppn\u00e5 sm\u00e5 f\u00f6rdelar genom petitioner i parlamenten och fackligt f\u00f6rhandlade, samtidigt som de skaffat sig sj\u00e4lva en tryggad nisch i samh\u00e4llet.<\/p>\n

Det var just samma sak som upprepades under folkhemsperioden. Den stora folkliga mobiliseringen kring socialdemokratin under trettiotalet mynnade under efterkrigstidens goda tider ut i att en h\u00e4r av socialdemokratiska byr\u00e5krater kunde g\u00f6ra karri\u00e4r genom v\u00e4lf\u00e4rdsbygget.<\/p>\n

EMBRYONAL SOCIALISM<\/strong><\/p>\n

Det \u00e4r ocks\u00e5 h\u00e4r som Greider hittar socialdemokratins f\u00f6rlorade sj\u00e4l. N\u00e4r alla tankar p\u00e5 expropriering av kapitalisterna hade f\u00f6rpassats till det f\u00f6rflutna s\u00e5 skulle socialdemokraterna ist\u00e4llet komma tillbaka genom v\u00e4lf\u00e4rdssektorn, som Greider kallar f\u00f6r \u201den omfattande socialistisk samh\u00e4llssektor\u201d. H\u00e4r ska de \u00f6verlevande resterna av socialistiska \u201dtankefigurer\u201d kunna sl\u00e5 rot och v\u00e4xa.<\/p>\n

I tider av h\u00f6gerutveckling med avregleringar och privatiseringar \u00e4r det l\u00e4tt att i ett backspegelperspektiv romantisera den tidens offentliga sektor. Men d\u00e5 n\u00e4r man var d\u00e4r, jag bildade sj\u00e4lv familj och fick barn p\u00e5 1970-talet, fanns definitivt ingen s\u00e5dan upplevelse. Kvinnorna fick jobb i offentlig sektor, man l\u00e4mnade barnen p\u00e5 dagis, men inte var det n\u00e5gon dubbelmaktsk\u00e4nsla man fick.<\/p>\n

Ist\u00e4llet upplevde man ett r\u00e4tt stort fr\u00e4mlingskap inf\u00f6r den offentliga byr\u00e5kratins styre av v\u00e4lf\u00e4rdsinstitutionerna. Inte r\u00e5dde det n\u00e5n dubbelmakt och inte var den offentliga sektorn socialiserad, den lydde under den kapitalistiska statens byr\u00e5krati. Sant \u00e4r att kapitalintressena i ett senare skede blev intresserade av att sl\u00e5 mynt av en privatisering och att vi f\u00f6redrar v\u00e4lf\u00e4rd i offentlig regi f\u00f6r att det \u00f6kar m\u00f6jligheterna till p\u00e5verkan, men f\u00f6r det beh\u00f6ver vi inte m\u00e5la det f\u00f6rflutna i rosenr\u00f6tt.<\/p>\n

Det socialdemokratiska politiska och fackliga byr\u00e5kratskiktet intar en mellanposition mellan kapitalet och arbetarklassen. Byr\u00e5kraterna lever farligt och m\u00e5ste st\u00e4ndigt balansera p\u00e5 slak lina. Deras st\u00e4llning bygger p\u00e5 att leverera \u00e5t b\u00e5de kapitalet och \u00e5t sina anh\u00e4ngare. Med en organiserad arbetarklass och tryck underifr\u00e5n har de sj\u00e4lva en b\u00e4ttre f\u00f6rhandlingsposition mot kapitalets f\u00f6retr\u00e4dare. Men r\u00f6relsen f\u00e5r inte g\u00e5 f\u00f6r l\u00e5ngt, d\u00e5 hotas deras egna positioner. D\u00e4rf\u00f6r m\u00e5ste de ocks\u00e5 h\u00e5lla nere l\u00f6ntagarna. Det h\u00e4r tar vi ombudsm\u00e4n hand om, blir budskapet till massorna.<\/p>\n

Under sextio- och sjuttiotalens uppd\u00e4mda f\u00f6rhoppningar och r\u00f6relser skapades ett tryck underifr\u00e5n och vi fick en verkligt reformt\u00e4t period i svensk historia. N\u00e4r vinden v\u00e4nde p\u00e5 1980-talet var det anpassning \u00e5t h\u00f6ger som g\u00e4llde. Kapitalets f\u00f6retr\u00e4dare hade tappat respekten f\u00f6r den socialdemokratiska arbetarr\u00f6relsen och det visade sig snart att den inte var m\u00e4ktig att f\u00f6rsvara sitt eget v\u00e4lf\u00e4rdsbygge. Den ville definitivt inte heller mobilisera den r\u00f6relse, som trots allt fanns kvar, till strid f\u00f6r att beh\u00e5lla de positioner som uppn\u00e5tts.<\/p>\n

Greider vill s\u00e5 g\u00e4rna hitta socialistiska rester i det socialdemokratiska partiet och han suger p\u00e5 varje formulering som kan tolkas \u00e5t det h\u00e5llet fr\u00e5n n\u00e5gon ledande figur i det f\u00f6rg\u00e5ngna. Naturligtvis \u00e4r han f\u00f6rtjust \u00f6ver Palmes ord om \u201ddemokratisk socialism\u201d, men som han sj\u00e4lv skriver, Palme var ingen antikapitalist. Det \u00e4r klart att det f\u00f6rg\u00e5ngna dr\u00f6jer sig kvar liksom gamla ord, fast med en fullst\u00e4ndig urholkning av sitt ursprungliga inneh\u00e5ll.<\/p>\n

I slutet av boken skissar Greider p\u00e5 vad som skulle beh\u00f6vas f\u00f6r ett nytt spr\u00e5ng fr\u00e5n arbetarr\u00f6relsen. Han konstaterar mycket riktigt att det i f\u00f6rsta hand inte handlar om en politisk viljeakt hos n\u00e5gra ledande personer utan om den kollektiva anstr\u00e4ngningen hos en bred social r\u00f6relse och n\u00e4rvaron av en marxistisk\/socialistisk impuls som g\u00f6r det m\u00f6jligt att t\u00e4nka system\u00f6verskridande.<\/p>\n

F\u00f6r en s\u00e5dan reorganiserad arbetarr\u00f6relse blir det naturligtvis en uppgift att \u00e5terer\u00f6vra den generella v\u00e4lf\u00e4rden och de sociala tj\u00e4nsterna i offentlig regi som en del i kampen mot borgarklassen. Man kan f\u00f6r min del g\u00e4rna inspireras av Olof Palme i det avseendet, men m\u00e5ste ocks\u00e5 \u00f6verskrida b\u00e5de hans\u00a0 och socialdemokratins begr\u00e4nsningar om inte det historiska nederlaget ska upprepas.n<\/p>\n

Henrik Berggren: Underbara dagar framf\u00f6r oss. En biografi om Olof Palme<\/em>, Norstedt (2010).<\/p>\n

Kjell \u00d6stberg: I takt med tiden. Olof Palme 1927-69 <\/em>(2008) samt N\u00e4r vinden v\u00e4nde. Olof Palme 1969-86 <\/em>(2009), b\u00e4gge utgivna p\u00e5 Leopard F\u00f6rlag.<\/p>\n

Peter Antman & Pierre Schori: Olof Palme<\/em> den gr\u00e4nsl\u00f6se reformisten<\/em>, Tiden (1996).<\/p>\n

En artikel av Ronny \u00c5kerberg <\/strong><\/p>\n

Artikelf\u00f6rfattaren \u00e4r l\u00e4rare och medlem i Socialistiska Partiet. Driver bloggen rodamalmo.blogspot.com<\/a><\/strong><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

En klassisk bild av Olof Palme \u00e4r n\u00e4r han sitter i en t\u00e5gkup\u00e9 \u2013 p\u00e5 hemv\u00e4g fr\u00e5n ett m\u00f6te i en av Sveriges arbetarkommuner. Tv\u00e5 \u00e4ldre kvinnor vinkar genom f\u00f6nsterrutan och Palme vinkar tillbaka med ett leende som lyser upp … Forts\u00e4tt l\u00e4sa →<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_jetpack_newsletter_access":"","_jetpack_dont_email_post_to_subs":false,"_jetpack_newsletter_tier_id":0,"_jetpack_memberships_contains_paywalled_content":false,"_jetpack_memberships_contains_paid_content":false,"footnotes":"","jetpack_publicize_message":"","jetpack_publicize_feature_enabled":true,"jetpack_social_post_already_shared":false,"jetpack_social_options":{"image_generator_settings":{"template":"highway","default_image_id":0,"font":"","enabled":false},"version":2},"jetpack_post_was_ever_published":false},"categories":[1],"tags":[],"class_list":["post-765","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-okategoriserade"],"jetpack_publicize_connections":[],"jetpack_featured_media_url":"","jetpack_sharing_enabled":true,"jetpack_shortlink":"https:\/\/wp.me\/pRzA9-cl","_links":{"self":[{"href":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/765","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=765"}],"version-history":[{"count":2,"href":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/765\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":767,"href":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/765\/revisions\/767"}],"wp:attachment":[{"href":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=765"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=765"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=765"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}